Bokbloggarnas makt i Babel

Nu har jag sett Babel om bloggarnas nya makt över litteraturkritiken. Eller i alla fall var det det de påstod i förannonseringen att det skulle handla om. Det inslaget som skulle handla om nätmakten nämnde inte bloggar mer än några gånger i förbifarten. Den mesta delen av tiden talades det istället mer generellt om skiftet i kritikens centrum från att ha varit fast förankrad i morgontidningarnas kultursidor till att nu ha ena benet kvar där men det andra på nätet. Det exemplet man talade mest om var Harriet Klausner som kan producera ett halvdussin bokrecensioner om dagen på amazon.com. Vid det här laget har hon tydligen hunnit skriva över 13000 recensioner. Jag har läst ungefär en tiondel så många böcker totalt och inte recenserat mer än en bråkdel av dem, så jag ligger lite i lä. Förutom att tala om henne (istället för att tala med henne, vilket hade varit intressantare) så talade man en del med Martina Lowden som ligger bakom nättidningen O. Hennes åsikt var att kultursidornas bokrecensenter var viktigare nu än någonsin. Även om de som smakdomare är ointresserade av vad den breda massan tycker, så har hon som gräsrotsskribent nytta av att kunna spela mot deras åsikter när hon skriver.

Förutom det inslaget talade man en del om produktplacering i böcker vilket är ett i princip okänt fenomen i Sverige, men det har börjat synas lite i England och USA. Vi bjöds också på en intervju med Peter Hoeg föranledd av att hans nya roman Den tysta flickan snart utkommer på svenska. Intervjun diskuterade i första hand hans beslut att även om han är en offentlig person eftersom han väljer att publicera sig så är han inte tillgänglig för media när och hur som helst.

Andra bloggar om: böcker, babel, bloggar, recensioner, harriet klausner, martina lowden
Technorati tags: böcker, babel, bloggar, recensioner, harriet klausner, martina lowden

Identifikationsguide till bokbindningstyper

Så här i bokreatider är det många som sitter och köper böcker utifrån kataloger, men vet de vad de kommer att få? Kan man ens lita på vad som står i katalogen?

Böcker kan utifrån inbindningen delas in i fyra olika typer: inbunden, kartonnage, häftad och pocket. Det hela beror av två parametrar: hur boken är bunden och om den har hårda pärmar eller inte

Så här fungerar det:

	Hård pärm	Mjuk pärm
Häftad med tråd	Inbunden	Häftad
Skuren och limmad	Kartonnage	Pocket

När man binder in böcker på traditionellt sätt så bygger man upp boken av ett antal små häften som typiskt består av fyra eller åtta dubbelvikta ark. Anledningen till detta är att man trycker böcker på tryckark som är mycket större än själva boken och sedan viks dessa ett antal gånger så att man (efter lite skärning) får dessa små häften. Om man får tag i äldre böcker som ingen läst förut så kan man se det här väldigt tydligt eftersom sidorna då sitter ihop även i ytterkanten och man måste sprätta isär dem för att kunna läsa. När man läste nya böcker förr behövde man inget bokmärke; det var bara att titta hur långt man sprättat. Genom att binda ihop ett antal sådana här häften (att häfta) så får man inlagan till boken. Om man publicerar den som den är med ett mjukt omslag får man en häftad bok. Om man sätter hårda pärmar på den får man en inbunden bok. En bok som är trådhäftad på det här sättet är väldigt hållbar.

trådhäftning i en häftad bok

Om man tittar mellan sidorna i en häftad bok så kan man i mitten av varje sidhäfte (var åttonde uppslag eller så) se tråden som håller ihop boken. Ser man den så är boken häftad.

häftad bok

inbunden bok

Man kan också titta på hur ryggen på boken ser ut uppifrån. Om man ser häftena som boken är uppbyggd av så vet man också att den är trådhäftad och alltså inbunden eller häftad.

Numer är det inte så vanligt att man häftar böcker på riktigt, utan de flesta böcker som produceras är limmade i ryggen. Det innebär att man tar en bund lösblad och doppar i lim och sedan sätter fast detta i ett omslag, och som alla som läst pocketböcker med några år på nacken så innebär detta inte sällan att sidor kommer att lossna förr eller senare. Om man limmar in sidblocket i ett mjukt omslag får man en pocketbok och om man limmar in dem i en hård pärm får man ett kartonnage. De flesta skönlitterära böcker som säljs på bokrean är kartonnage, inte inbundna.

pocketbok

kartonnage

Om man på det här sättet ser sidorna gå rakt ända ut till ryggen så är det en limmad bok och alltså pocket eller kartonnage. Det kan ibland vara svårt att se om en bok är inbunden eller kartonnage eftersom kapitälbandet (den lilla tygbiten som sitter mellan boksidornas infästning i ryggen och själva ryggen) skymmer. Det brukar gå att peta undan den tillräckligt för att kunna se hur det ser ut utan att skada boken.

När man tittar i bokhandlar ser man ofta kartonnage som annonseras som inbundna böcker. Det är inte ovanligt att man stöter på bokhandlare som tror att skillnaden mellan inbundet och kartonnage är om boken har ett löst skyddsomslag eller inte, men så är det inte. Det kan stämma, men ofta gör det det inte.

Jag tittade för ett par år sedan på en Liza Marklund-roman som fanns i två varianter i en bokhandel. Den enda kostade ungefär 300, den andra ungefär 100. De var båda kartonnage, men den dyrare hade löst skyddsomslag medan den billigare hade omslaget tryckt direkt på pärmen (vilket den dyrare också hade, fast under skyddsomslaget). Det skyddsomslaget måste ha varit det dyraste pappersark den affären hade, för förutom det fanns det ingen väsentlig skillnad på utgåvorna.

Andra bloggar om: böcker, bokbinderi, inbunden, kartonnage, häftad, pocket
Technorati tags: böcker, bokbinderi, inbunden, kartonnage, häftad, pocket

Babel om bokbloggars makt

Precis som flera andra bloggare kan jag passa på att notera att Babel kommer att handla om bokbloggar och deras makt i kväll. Det är naturligtvis ett program som jag måste se till att titta på. Hur det är med någon makt kan naturligtvis diskuteras, men jag har i alla fall notera att det inte varit några problem att få recensionsexemplar till en blogg de gånger jag försökt.

Andra bloggar om: böcker, babel, bloggosfären
Technorati tags: böcker, babel, bloggosfären

Redigeringen går framåt

Nu har jag läst igenom ungefär två tredjedelar av min NaNoWriMo-roman och gjort små röda markeringar i marginalerna nästan överallt. Det finns massor av ord som behöver bytas ut eftersom det inte är riktigt rätt eller för att det blivit upprepningar och så. Däremot måste jag faktiskt säga att jag hittills tycker att handlingen håller ihop förvånansvärt bra för att bara vara skriven rakt igenom utan att planeras i förväg. Vi får väl se vad mina betaläsare tycker sedan, som inte undermedvetet kan fylla igen luckorna med kunskaper om handlingen som de ännu inte läst sig fram till.

Andra bloggar om: böcker, skrivande, nanowrimo, författande, redigering,
Technorati tags: böcker, skrivande, nanowrimo, författande, redigering,

Betaläsare sökes

Nu har jag kommit igång med att läsa igenom och snygga upp min NaNoWriMo-roman. Jag är långt ifrån färdig än, men eftersom jag har tid den här veckan så hoppas jag vara färdig med en första genomredigering i slutet av veckan.

När jag är klar med det skulle jag vilja att några andra läste den och kommenterade. Jag har två frivilliga sedan tidigare, men ett par till vore trevligt. Om du har lust att läsa en skräck/dark fantasy-roman på drygt 130 sidor om en vecka eller så och sedan tala om för mig vad du tycker om den så vore jag tacksam. Jag vill veta både vad som fungerar och vad som inte fungerar. Om du kan tala om varför något inte fungerar är det naturligtvis ännu bättre.

Sedan tidigare finns två kapitel tillgängliga på webben som smakprov.

Andra bloggar om: skrivande, nanowrimo, roman, redigering
Technorati tags: skrivande, nanowrimo, roman, redigering

Min röst skulle nu ha hörts från höger sida av rummet...

... om inte förstärkaren hade krånglat. Plötsligt har höger kanal av ljudet på förstärkaren inte bara varit lite lägre än vänster (det är ju lätt att justera); nu har det också börjat variera kraftigt i volym utan att man rör den. Något har uppenbarligen bestämt sig för att gå sönder på allvar, bara lite över tjugo år efter att jag köpte förstärkaren. Jag antar att jag inte får ut det på garantin.

Tills vidare har jag "löst" problemet genom att flytta sladdarna för höger högtalare till uttagen för vänster sekundärhögtalare. Mono är bättre än stereo med slumpvisa volymeffekter. På lite sikt innebär väl detta att det är dags att se sig om efter en modernare förstärkare. Det kan ju om inte annat få den positiva bieffekten att stereon kommer att få en fjärrkontroll. Det i sin tur får den negativa effekten att vårt soffbord kommer att översvämmas av sex fjärrkontroller...

Andra bloggar om: stereo, ljud, mono, förstärkare, fjärrkontroll
Technorati tags: stereo, ljud, mono, förstärkare, fjärrkontroll

Nr 26: Inger Edelfeldt: Breven till nattens drottning

Georg Daniel Bratt är 17 och passar inte riktigt in bland de övriga ungdomarna i skolan han går i. De gånger han går dit, alltså. Det kan väl visserligen sägas vara något av en stereotyp för en tonåring att inte passa in i någon given miljö, men Bratts fall är lite mer extremt än många andra. Istället för att gå i skolan läser han mycket och är speciellt intresserad av religiösa och filosofiska frågeställningar (och har genom detta läsande skaffat sig ett något arkaiskt språkbruk) och han ägnar all överbliven tid åt att måla oljemålningar.

Boken består dels av ett antal brev som Bratt skriver till Claudia, en flicka i en annan klass, och dels av texter ur hans dagbok (som han kallar för sin krönika). Boken börjar med ett av breven där han försöker förklara för henne att han känner något slags frändskap med henne och gärna vill träffas och prata med henne. Det är inte en kärleksförklaring, men det betyder inte att hon inte läser den så.

Det här är en av tjusningarna med boken. Vi får se vad Bratt skriver i sina brev och i sin dagbok, och senare kan vi få se hur han beskriver reaktionerna hos de personer som han träffar. Allt vi vet om hur andra uppfattar honom är däremot filtrerat genom honom, och ofta får man utläsa vad som verkligen hänt genom att försöka tolka det han skriver så att man kan gissa sig till hur andra personer reagerade. Han är den enda berättare boken har, men han är en rätt opålitlig berättare.

Precis som i Finns det liv på Mars? så har Inger Edelfeldt ett bra språköra och inget problem med att förmedla det hon hör till skriven form, och hon lyckas också bra med att få de tonåringar hon skriver om att verka som riktiga människor. Dessutom är hon tidvis riktigt rolig.

Inger Edelfeldt: Breven till nattens drottning
Pan/Norstedts, 1991 (ursprungligen 1985)
155 sidor
ISBN: 9119160216

---

Årets läsutmaning
Hundra böcker totalt: 26 (varav 8 serieböcker)
Fem pjäser:
Fem nobelpristagare:
Två böcker på andra språk än svenska och engelska:
Fem böcker utgivna 2007:
Fem böcker inte från Sverige/USA/UK:
Fem böcker från Japan:

Läst under 2007:
Nr 1-10
Nr 11-20
21: Inger Edelfeldt: Finns det liv på Mars?
22: Yumi Hotta & Takeshi Obata: Hikaru no go 3
23: CLAMP: Shirahime-syo
24: Dan Brown: Änglar och demoner
25: Isaac Bashevis Singer: Shosha
26: Inger Edelfeldt: Breven till nattens drottning

Andra bloggar om: böcker, läsning, inger edelfeldt, breven till nattens drottning
Technorati tags: böcker, läsning, inger edelfeldt, breven till nattens drottning

Att lyfta fram svensk fantastik

Jag undrade i ett brev till några bekanta nyligen om det vore en god idé att försöka dra igång en bloggkarneval som handlade om svenskskriven science fiction, fantasy och skräck. Innan jag hunnit mycket längre än dit så har A. R. Yngve hunnit starta bloggen Fantastisk litteratur i Sverige. Om man läser den så riskerar man förhoppningsvis inte att missa några recensioner eller artiklar som handlar om svensk fantastik. Om ni ser länkar som borde finnas där, se till att skicka in dem eller skriv dem i en kommentar om det redan finns en text om boken i fråga.

Andra bloggar om: science fiction, fantasy, böcker, läsning, sverige
Technorati tags: science fiction, fantasy, böcker, läsning, sverige

Nr 25: Isaac Bashevis Singer: Shosha

Jag vet för lite om Isaac Bashevis Singer för att veta om det verkligen är så, men Shosha skulle i alla fall kunna vara (i någon grad) självbiografisk. Boken utspelar sig i Polen i mellankrigstiden, det vill säga precis den tid och plats Singer själv växte upp. Han flyttade 1935 till New York, och det är det flera personer i romanen som också gör.

Huvudpersonen Aaron Greidinger (ofta kallad Arele eller Tsutsik) är en författare som hankar sig fram på artiklar i tidningar och översättningar. Han får ett erbjudande att skriva en pjäs och får även pengar i förskott, men innan han hinner bli färdig så ändrar sig köparen så till slut blir det inget av det hela. Aaron har ett förhållande med köparens kvinna (jag kommer faktiskt inte ihåg om de var gifta eller inte), och hon erbjuder honom att följa med dem till Amerika för att få ett bättre liv där än de kan få i Warszawa i en tid då Hitlers skugga och hotet om krig ligger tungt över allting.

Istället för att nappa på detta så råkar han träffa Shosha som han en gång lekte med som barn och som fortfarande visar sig bo på samma ställe som då. Hon ser fortfarande ut som en ung flicka och verkar vara lite efterbliven eller i alla fall väldigt naiv. Trots detta och att han känner på sig att ingen i hans närhet verkar tycka att det är en bra idé så gifter sig Aaron med Shosha, och flyttar in i lägenheten där hon bor tillsammans med sin mor.

Trots att boken handlar mycket om kärlek och Aaron och Shoshas kommande giftermål så är den mest framträdande stämningen i boken den hopplöshet och brist på framtid som det annalkande kriget för med sig. Och trots detta (eller kanske just på grund av detta) så vill han inte heller försöka fly till säkrare ställen, eftersom det är just här han har sina rötter.

Detta med rötterna i den judiska kulturen återkommer ofta som en grundpelare i personernas liv, och det gör att jag ibland har lite svårt att hänga med i allt som händer. Jag har ingen koll på vad de olika judiska traditioner och högtider som förekommer i boken betyder, så det känns ibland som jag missar något (trots att det i slutet av boken finns en kortfattad ordlista över det väsentligaste termerna som en icke-jude kan tänkas behöva).

Isaac Bashevis Singer: Shosha (Shosha)
Bra Böcker, 1979 (originalet 1978)
Översättning: Birgit och Mårten Edlund
264 sidor

---

Årets läsutmaning
Hundra böcker totalt: 25 (varav 8 serieböcker)
Fem pjäser:
Fem nobelpristagare:
Två böcker på andra språk än svenska och engelska:
Fem böcker utgivna 2007:
Fem böcker inte från Sverige/USA/UK:
Fem böcker från Japan:

Isaac Bashevis Singer var visserligen född i Polen och skrev Shosha på jiddish, men han var då sedan länge bosatt i USA, så jag nöjer mig med att räkna detta som en ny nobelpristagare men inte som en bok från andra länder än Sverige/England/USA.

Läst under 2007:
Nr 1-10
Nr 11-20
21: Inger Edelfeldt: Finns det liv på Mars?
22: Yumi Hotta & Takeshi Obata: Hikaru no go 3
23: CLAMP: Shirahime-syo
24: Dan Brown: Änglar och demoner
25: Isaac Bashevis Singer: Shosha

Andra bloggar om: böcker, läsning, nobelpristagare, isaac bashevis singer, shosha
Technorati tags: böcker, läsning, nobelpristagare, isaac bashevis singer, shosha