Visar inlägg med etikett mons kallentoft. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett mons kallentoft. Visa alla inlägg

fredag, augusti 26, 2011

2011-57: Mons Kallentoft: Den femte årstiden

Den femte årstiden är den femte boken i Mons Kallentofts serie om polisen Malin Fors, och som både titeln och ordningsnumret antyder har Kallentoft här fått frångå sitt tidigare grepp att låta varje del i serien vara tydligt anknuten till en årstid. Här är det nu inte smällkall vinter, kompakt tryckande sommarvärme eller något sådant utan en mer neutral årstid.

En annan sak som gått som en röd tråd genom den här serien är den mystiska kvinnan Maria Murvall som som stum och okontaktbar tillbringar sina dagar på ett vårdhem i Vadstena efter att ha hittats vandrande planlöst i skogen, naken och grovt misshandlad. När det hittas en till naken och misshandlad kvinna i skogen börjar kopplingarna till Marias fall bli tydliga, och den här boken blir hennes historia.

Genom den har serien så har jag vacklat om jag gillar Kallentofts prosa eller inte. Den är fragmenterad och rätt annorlunda mot det mesta annat man hittar i deckargenren, men också rätt väl försedd med grammatiska tveksamheter för den som är känslig för sådant. Det är dock ingen tvekan om att det är ett medvetet grepp snarare än mannerismer. När jag läste just den här delen tyckte jag att det fungerade och gav driv åt prosan.

En annan sak som är typiskt för den här serien (förutom de kursiverade avsnittet där mordoffren berättar, snarare än som hos många andra, mördaren) är att det finns ett par ställen där berättandet gör en överflygning och tittar vad alla huvudpersonerna gör precis nu: hur de känner och har det. Det här greppet tycker jag känns rätt onödigt och tillför väldigt lite. Jag tror att boken skulle klara sig bra utan det.

När det gäller handlingen så har den i allmänhet bra fart framåt men ibland känns det som att det frossas lite onödigt mycket i detaljer om hur misshandeln går till. Nästa sekund växlar boken till ett brinnande patos mot misshandel mot kvinnor och misshandel i allmänhet som det är svårt att uppfatta som bara Malin Fors uppfattning; det känns mer som om Kallentofts engagemang lyser igenom.

Jag trodde när Maria Murvalls fall togs upp i berättelsen att den här boken skulle knyta ihop hela Malin Fors-serien och föra den till handlingarna, men så tycker jag inte att det känns. Även om det här fallet som följt med länge nu slutligen avslutas och Malins besatthet av det kan släppa så får jag intrycket att det är tänkt att serien kommer att fortsätta. Och inte mig emot; jag läser gärna fler delar.

Mons Kallentoft: Den femte årstiden
Natur och Kultur, 2011
456 sidor
ISBN: 978-91-27-11903-1

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,
intressant.se

måndag, september 06, 2010

2010-53: Mons Kallentoft: Vårlik

Vårlik är den fjärde delen i Mons Kallentofts deckarserie om Malin Fors och i och med den så har han också avverkat alla årstider som det från början annonserades, men tydligen så är det åtminstone en bok till gång.

Malin Fors brukar inte ha det lätt på det personliga planet men den här gången får man nog säga att det är värre än vanligt. Ett flertal händelser konspirerar för att få henne ur balans samtidigt som hon kämpar med att hålla sig nykter. Och så har kon ju jobbet, naturligtvis. Ibland verkar det som om jobbet är det enda som håller henne på rätt köl. Den här gången blir även jobbet ovanligt otrevligt när en kraftig bomb smäller av mitt på Stora Torget i Linköping och dödar två små tvillingflickor och skadar deras mamma svårt.

Malin och hennes kollegor börjar naturligtvis försöka lista ut vem som placerat bomben och inte minst varför. Framför allt det senare verkar vara en snårig historia. Jag tycker att det känns som att Kallentoft har skapat en historia här som har mer anknytning bakåt i tiden än han brukar ha, och framför allt är mer hänsynslös än vanligt.

Som vanligt har han avsnitt här och där i boken där de döda pratar till Malin (och enstaka gånger även andra), och ibland verkar det som om deras försök till kommunikation faktiskt går fram. Mitt intryck är att det här elementet av övernaturlighet är lite mer framträdande i den här boken än det brukar vara.

Språkligt är det som det brukar vara; ofta normal prosa men regelbundet förfaller beskrivande stycken till sönderhackade meningar som gärna saknar subjekt och där inkompletta meningar av den typen ofta får stå för sig själva som kompletta stycken. Om det är effektivt eller inte låter jag vara osagt (jag vacklar lite i frågan), men det är helt klart ett genomtänkt stildrag som inte passar alla läsare. Ett annat genomgående drag är att boken hoppar mellan ett otal personer och ser handlingen från deras synvinkel, inklusive deras tankar. Det känns lite splittrat, men framför allt blir man efter ett tag nästan irriterad på att aldrig själv betros med att inse hur någon känner utan alltid få det skrivet på näsan.

Mons Kallentoft: Vårlik
Natur och Kultur, 2010
432 sidor
ISBN: 978-91-27-11902-4

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,
intressant.se

måndag, juni 22, 2009

2009-39: Mons Kallentoft: Höstoffer

Höstoffer är den tredje delen i Mons Kallentofts serie om polisen Malin Fors i Linköping. Precis som de två tidigare så har boken en årstid som tema. Den här gången är det hösten som anger tonen, och det är mycket i boken som är precis så tröstlöst och deprimerande som en typisk höst.

Boken kretsar kring den gamla adelsmannen Axel Fågelsjö som tvingas sälja familjens slott, och som om det inte vore nog så var det inte så länge sedan han förlorade sin fru. Malin Fors har trasslat till det med sin exman Janne igen, trots att de verkade försonas i den förra boken, och som en effekt av det dricker hon ännu mer än hon gjort förut. Hennes kollega Zeke känner att han nästan förlorat sin son som spelar hockey i NHL; han har knappt sett sitt barnbarn. Malins chef Karims fru lämnar honom för en annan man och tar deras son med sig till södra Sverige. Så här håller det i princip på, vem det än är som står i fokus. Människorna i den här boken mår inte bra och de har inte roligt. Det är å andra sidan en bok om mord och död, så att den innehåller människor i pressade lägen är inget oväntat. Det har inte varit så kompakt deppigt i Kallentofts deckare förut, och jag är inte heller säker på att det kommer att vara det framöver. Malins bana har visserligen varit fallande allt eftersom hon börjat dricka allt mer, men mitt intryck är trots allt att Kallentoft låter sina personer utvecklas relativt mycket från bok till bok, och just nu passade det att alla råkade ha det dåligt på en gång.

Precis som i tidigare böcker så är språket mycket mer framträdande än man är van vid i svenska deckare. De kommentarer jag haft till Midvinterblod och Sommardöden är fortfarande i princip relevanta, men i den här boken tycker jag att det fungerar bättre. Jag tycker att den här åtminstone lika bra som den första delen (efter den andra delens svacka), även om jag fortfarande tycker att det språkliga också har en del brister. Texten innehåller fortfarande alldeles för många stycken som bara består av en enda mening, och det är allt för gott om meningar som inte är kompletta. Att bryta mot språkliga regler är tillåtet, men man ska göra det för att uppnå en effekt. Att göra det hela tiden är vanskligt, för det riskerar att mest uppnå avtrubbning. Jag gillade Ett öga rött som bryter mot språkliga regler i var och varannan mening, men där finns det en anledning inom boken att det är så. Här är det inte så, utan språkets effekter ligger på det litterära planet. Jag ser att Kallentoft försöker skapa en egen stil som avviker en hel del från det normala deckarspråket och jag tycker att han drar det lite för långt, men jag ger honom trots allt poäng för att han alls försöker.

Det finns också problem som är av en mer redaktionell karaktär. Det förekommer åtskilliga gånger att tempus byter från en mening till en annan och tillbaka igen. I huvudsak är boken berättad i första person presens och det är en aning ovant, och det verkar som om både Kallentoft själv och hans redaktör helt enkelt missat lite här och där.

En annan sak som Kallentoft gjort till ett signum är de partier där de döda i boken berättar för läsarna (men normalt inte för karaktärerna). Det är som om de svävar över handlingen och kommenterar det de ser. Deras utläggningar fungerar ger oftast läsaren några av de pusselbitar som saknas för att få ordning på bakgrunden till varför personerna i boken gör som de gör, men som egentligen inte behöver dras fram i utredningen av poliserna. Att presentera informationen på det sättet skulle sakta ner berättandet en del och egentligen inte tillföra något. I princip är de här avsnitten infodumpar förklädda till ett litterärt grepp, och jag tycker att det fungerar rätt bra.

Till att börja med kändes det som att slutet skulle bli "boven berättar sina onda planer för sitt offer" vilket dels känns lite B och dels skulle bli en upprepning av den förra boken, men vi klarade oss undan med blotta förskräckelsen. Historien är bra, ordentligt grundad i personernas bakgrund tillbaka till deras barndom på 1970- och 1980-talet, vilket som av en händelse sammanfaller med Kallentofts (och för den delen min) uppväxt. Att både tidsmarkörer och miljön i den här serien stämmer för mig gör att jag känner mig väldigt hemma i den.

Från början sade Kallentoft att det här skulle bli en trilogi, men senare har jag hört honom tala om att det nog blir 4-5 delar. Med tanke på att han använt årstider som tema vore det underligt om det inte blev åtminstone en bok till. Jag var lite orolig efter den förra boken, men med den här tycker jag att han är på banan igen. Jag ser fram emot nästa del.

(Släkten Fågelsjö bor på det uttalat fiktiva slottet Skogså som sägs ligga sydväst om Linköping. Själv tycker jag att det känns som att Ekenäs varit en förebild (speciellt som det vid något tillfälle i boken tycks ligga i närheten av Bankekind). På samma sätt tycks skojaren Jochen Goldman som figurerar i handlingen vara rätt tydligt kalkerad på Joachim Posener.)

Mons Kallentoft: Höstoffer
Natur och Kultur, 2009
428 sidor
ISBN: 978-91-27-11844-7

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,
intressant.se

måndag, november 10, 2008

Bokens dag i Linköping 2008

Nu är Bokens dag i Linköping 2008 över. Precis som förra årets bjöds man på fyra författare som var och en läste en eller flera egna texter och sedan kommenterade och svarade på frågor. Årets författare var, i tur och ordning:


Carl Johan de Geer



Inger Edelfeldt



Mons Kallentoft



Katarina Frostenson


Jag kommenterade även Bokens dag innan den varit, med lite förslag på hur evenemanget skulle kunna utökas.

Andra bloggar om: , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , ,
intressant.se

lördag, oktober 25, 2008

Bokens dag 2008 i Linköping

Nu har information om Bokens dag i Linköping till slut dykt upp i Corren. Formatet är detsamma som förra året med fyra inbjudna författare på en scen. I år har man flyttat tillbaka till Stora teatern där arrangemanget hållit till förr efter förra årets gästspel hos Missionskyrkan.

Årets författare är Mons Kallentoft, Katarina Frostenson, Carl Johan de Geer och Inger Edelfeldt. Jag har läst den förste och den sista och kan tänka mig att läsa även de andra två, men det är tveksamt om jag hinner med det innan Bokens dag.

Bokens dag är den 10:e november med start klockan 19. Biljetter går att köpa från i dag på Akademibokhandeln och kanske några fler ställen.

Tyvärr så tycks Bokens dag fortfarande vara ett litet arrangemang som nog snarare borde kallas författarafton. Förra året bestod det av en presentation och ett föredrag av varje författare med en paus för signering och mingel halvvägs. Det var allt. Nog måste det finnas mer lokalt kulturliv som skulle kunna engageras så att det blir lite mer liv och rörelse i arrangemanget så att man kan kalla det en endags bokmässa istället? Lokala författare, antikvariat och bokhandlare, Linköpings amatörbokbindarförening, Grafiska museet i Gamla Linköping, studieförbund med skrivarkurser, lokala föreningar med litteraturinriktning, Projekt Runeberg, estradpoeter från Linköping och så vidare.

Årets arrangemang presenteras dock likadant som förra årets med det första publika omnämnandet i dag, drygt två veckor innan det är dags. Förra året var notiserna i Corren (en kort introduktionsartikel och en intervju med varje författare) och en rad i bibliotekets kalendarium den enda reklam som verkade finnas. Både då och nu saknas hemsida för arrangemanget, och det tror jag är ett säkert sätt att undvika att dra ner medelåldern på besökarna på Bokens dag från den pensionsmässiga nivå den låg på förra året.

Bokens dag är ett bra initiativ och onekligen trevligt i det lilla format det hålls, men det skulle kunna vara så mycket mer.

Andra bloggar om: , , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , , ,

tisdag, juni 03, 2008

2008-56: Mons Kallentoft: Sommardöden

Sommardöden är en uppföljare till Mons Kallentofts första deckare Midvinterblod från förra året. Tyvärr lyckas den inte riktigt nå upp till sin föregångares nivå.

I den varmaste sommaren i mannaminne kämpar Malin Fors och de andra poliserna (de få som inte är på semester) för att reda ut en brottshistoria som bara växer. Det börjar med att en fjortonårig flicka hittas naken och blodig i Trädgårdsföreningen. Hon har inget minne av vad som hänt, och samtidigt som det kanske på sätt och vis är lika bra det så komplicerar det naturligtvis för polisen. Strax efter rapporteras en annan flicka i samma ålder som saknad.

Poliserna forskar i det enda vaga spåret mer långsökt efter det andra, i brist på några riktigt bra ledtrådar. Att det är något slags sexualförbrytare de har att göra med står klart, men förutom det vet man just ingenting. Flickan som hittades i parken har blivit noggrannt skrubbad med klorin, så man hittar inga som helst ledtrådar.

Den minnesgoda läsaren drar sig till minnes att Malin Fors själv har en dotter i precis samma ålder, och det är naturligtvis något som Malin också funderar på många gånger. Under större delen av boken så befinner sig dock dottern på semester med pappan i Thailand, så risken att hon ska råka drabbas är synnerligen liten. Men innan boken är slut kommer hon hem till Linköping igen...

Handlingen i boken är det inget fel på. Det som stör mig i den här boken är språket, och eftersom jag tyckte att det var en styrka i den förra boken så förvånade det mig lite extra. Det vimlar av "stycken" som bara består av en mening, gärna många i rad. Det är inte speciellt svårt att hitta meningar som saknar predikat ("Men med sjuka lungor." är inte bara en autentisk mening, det är ett helt stycke.)

Det förekommer en del kursiverade stycken som för en gångs skull inte är skrivna ur mördarens synvinkel. Man skulle kunna tro att det vore en vinst, men istället är de skrivna ur den mördades perspektiv. Ett lik betraktar och kommenterar händelserna i sin egen brottsutredning. Det greppet användes redan i den förra boken, men där var det inte lika framträdande. En annan irriterande sak är den aktuella perspektivpersonens tankar blandas in i det vanliga berättandet utan någon uppenbar särskiljning. Jag kan stå ut med var och en av de här olaterna för sig, men allihop tillsammans blir för mycket; läsandet går trögt och det är lätt att gå vilse i texten istället för att flyta med och uppslukas av handlingen.

Avslutningsvis gillar jag beskrivningen av Linköping och förorten Sturefors (även om Kallentoft ibland tar sig en del geografiska friheter). Jag som vet hur det ser ut på alla de platser som beskrivs får en utmärkt närvarokänsla av texten (men har tyvärr svårt att bedöma hur bra beskrivningarna är för en person som inte bor i bokens miljö).

Mons Kallentoft: Sommardöden
Natur och Kultur, 2008
416 sidor
ISBN: 9789127115750

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,

måndag, maj 19, 2008

Vinnare i Kallentoftutlottningen

Nu har mina tärningar slumpat fram tre vinnare i utlottningen av Mons Kallentofts kommande roman Sommardöden. Vinnarna är:
  • Charlotta Haldén, Farsta
  • Jenny Dalenius, Vreta Kloster
  • Birgitta Strandh, Uppsala


God läsning!

Andra bloggar om: , , ,
Technorati Technorati tags: , , ,
intressant.se

söndag, maj 18, 2008

Glöm inte Kallentoftutlottningen!

Glöm inte bort att delta i utlottningen av Mons Kallentofts kommande bok Sommardöden. Sista dagen att vara med är i dag!

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,

onsdag, maj 14, 2008

Vinn Sommardöden av Mons Kallentoft!

Natur och Kultur har varit vänliga nog att ge mig tre exemplar av Mons Kallentofts kommande deckare Sommardöden att lotta ut till mina läsare. Precis som sin föregångare, Midvinterblod, utspelar den sig i Linköping vilket jag tycker är extra kul eftersom det är där jag bor.

För att delta i utlottningen, mejla ditt namn och adress till unicorn@lysator.liu.se senast den 18:e maj (boken släpps den 22:e).

Jag har tidigare recenserat första boken i serien, Midvinterblod.

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,

torsdag, juni 21, 2007

2007-75: Mons Kallentoft: Midvinterblod

Midvinterblod är den första delen i en planerad trilogi om linköpingspolisen Malin Fors.

Det är kallare än på länge och isande vindar viner över östgötaslätten. De flesta håller sig inne, men någon har varit ute och begått ett mord. Offret är ett original från Ljungsbro strax utanför staden. Han brukar kallas för Bollbengan eftersom han alltid står vid den lokala fotbollsplanen och kastar tillbaka bollar som farit utanför planen. Nu är det någon som hängt upp honom i en gammal ek, som om han vore ett blotoffer.

Malin och hennes kollega Zeke tar sig an fallet. De är inte de enda som sysslar med utredningen, men det är kring dem som handlingen kretsar. Det finns ytterligare tre-fyra poliser som man får bekanta sig med så mycket så att man får någorlunda grepp om dem, och detta är en av Kallentofts styrkor: han skapar personer som man känner att man både kan se framför sig och tro på.

En annan styrka är språket. De flesta deckare brukar ligga på skalan från "funktionellt" och ner till "handlingen är ju i alla fall intressant", men här tycker jag att det är klart bättre än så. Beskrivningar är ofta ovanligt målande både när det gäller personer och platser. I det senare fallet kan det möjligen vara lite vanskligt att uttala sig eftersom den här boken faktiskt utspelar sig i en miljö där jag faktiskt vet var nästan varenda gata som nämns ligger. Jag har inga problem att följa med handlingen fram och tillbaka genom stan, och det ger en extra krydda åt boken. I förordet nämner Kallentoft att han tagit sig vissa friheter med geografin, men jag hittar inte speciellt mycket. Det har uppstått en rondell där det inte finns någon och en historieprofessor sitter i ett universitetskontor på ett osannolikt ställe på universitetsområdet. Detta är detaljer som jag kan notera som skillnader, men de förändrar absolut inte miljöns trovärdighet. I det senare fallet är det viktigt för handlingen. I det första fallet är det en helt oväsentlig förändring, och jag gissar att den inte ens är medveten.

Precis som alla moderna poliser, kan det tyckas, så har Malin Fors även problem på hemmaplan. Hon är ensamstående mamma (om än med ett rätt gott förhållande till exmaken) och hon verkar jobba på ett alkoholproblem även om det inte är så uttalat än. Här känns det som om de här sakerna hålls på en rimlig nivå relativt handlingen, till skillnad från exempelvis Liza Marklund där det ibland känns som om diskning och dagislämning är viktigare än deckargåtan.

Sammanfattningsvis är det här en riktigt bra bok. Den är en fullödig deckare, men samtidigt bjuder den på ett språk som gör att man riktigt känner de isande vindarna som drar över östgötaslätten, trots att jag läser boken mitt i sommaren. Att boken sedan utspelar sig på min hemmaplan är en trevlig bonus, men även utan det hade jag varmt rekommenderat den.

Mons Kallentoft: Midvinterblod
Natur och Kultur, 2007
430 sidor
ISBN: 9127025950
ISBN13: 9789127025950
Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se eller hos Bokhora.



Läsutmaning för 2007
Hundra böcker totalt: 75 (varav 15 serieböcker)
Fem pjäser: William Shakespeare: Twelfth Night, or What You Will Sophokles: Elektra
Fem nobelpristagare: Orhan Pamuk: Snö Isaac Bashevis Singer: Shosha André Gide: Isabelle Saul Bellow: Offret
Två böcker på andra språk än svenska och engelska:
Fem böcker utgivna 2007: Svenska Naturskyddsföreningen: Naturen till din tjänst (årsbok 2007) Andreas Marklund: Skördedrottningen Joe Hill: Heart-Shaped Box Johan Theorin: Skumtimmen Camilla Läckberg: Tyskungen Klart 3/5!
Fem böcker inte från Sverige/USA/UK: Yasunari Kawabata: Snöns rike (Japan) Orhan Pamuk: Snö (Turkiet) Sophokles: Elektra (Grekland) André Gide: Isabelle (Frankrike) Arnaldur Indriðason: Kvinna i grönt (Island) Klart 2/3!
Fem böcker från Japan: Yasunari Kawabata: Snöns rike

Läst under 2007:
Nr 1-10
Nr 11-20
Nr 21-30
Nr 31-40
Nr 41-50
Nr 51-60
Nr 61-70
71: Ursula K. Le Guin: The Eye of the Heron
72: Karin Alvtegen: Saknad
73: Gainax: Tårar (Neon Genesis Evangelion 10)
74: Kenneth J. Harvey: Staden som slutade andas
75: Mons Kallentoft: Midvinterblod

Andra bloggar om: , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , ,