2011-61: Christine Falkenland: Sfinx

Christine Falkenland brukar producera böcker med ett vackert språk, ofta rent poetiskt, och generellt är den här inget undantag. Några gånger under läsningen studsade jag dock på satsradningar och liknande som jag i början trodde skulle vara en artefakt av att texten jag läste just då var ett brev skrivet av bokens huvudperson och inte något anonymt författaralterego i form av en allseende berättare eller så, men när jag sedan insåg att hela boken består endast av brev från huvudpersonen verkar det inte som en rimlig teori. Med ett så bra språk som Falkenland generellt producerar hade det varit bra med lite bättre korrekturläsning.

Bokens namnlösa huvudperson refererar till sig själv som den första hustrun, och alla hennes brev som utgör boken är ställda till Claire, den andra hustrun, hon som numer är gift med huvudpersonens exman Felix. Huvudpersonen är avundsjuk på Claire som inte bara har fått hennes Felix utan även är rik och vacker och på det hela taget en lyckad person. Själv är hon en om inte svältande så i alla fall inte speciellt välbärgad konstnär som lever ensam med dottern Ma.

Huvudpersonen fokuserar intill besatthet dock på Claire och Felix och skriver brev på brev till Claire där hon ömsom berättar om sig själv, ömsom mindre smickrande saker om Felix och öppenhjärtligt talar om hur hon spionerar på familjen och så småningom går ännu längre. Jag ska inte avslöja exakt vad hon gör, men här ligger också en del av problematiken: det enda vi som läsare har är huvudpersonens egen berättelse om vad hon gör. Det finns ingenting som antyder att hon skulle vara något annat än en synnerligen opålitlig berättare (hon beskriver till och med själv hur hennes föräldrar verkar tycka att hon inte längre ens är speciellt lämplig som mor till Ma), så här finns all anledning att tro att allt vi får läsa nog inte är sant.

Hennes beteende går rätt tidigt över gränsen till stalkerbeteende, men det finns inga indikationer i berättelsen om att Claire skulle ha vidtagit några som helst åtgärder på grund av det. Min teori är att huvudpersonen skriver breven och säger sig skicka dem till Claire men i själva verket skickar hon dem inte. En episod precis i slutet av boken när huvudpersonen och Claire träffas och Claire reagerar med förvåning men inte ilska eller äckel antyder att åtminstone rätt många av breven aldrig har nått henne.

Hur det än är med den saken så är huvudpersonen, för att att uttrycka det milt, inte riktigt rätt monterad i skallen längre. Oavsett om hennes brev är skickade eller inte så är hon knappast riktigt frisk som skriver dem och framför allt inte om hon gör det hon beskriver i dem. Falkenland är däremot fantastiskt bra på att krypa under skinnet på huvudpersonen och låta oss se in i hennes vridna verklighet via hennes egna texter. Det här är en mörk bok, men den är väl värd att läsa.

Christine Falkenland: Sfinx
Wahlström & Widstrand, 2011
222 sidor
ISBN: 978-91-46-22103-6

Andra bloggar om: böcker, läsning, christine falkenland, sfinx
Technorati tags: böcker, läsning, christine falkenland, sfinx
intressant.se

2010-52: Christine Falkenland: Själens begär

Själens begär är, precis som de övriga böcker av Christine Falkenland jag läst, en liten bok. Dels är den föredömligt fri från omtugg och utfyllnad och dels är det även innehållsmässigt en sammanhållen historia: den innehåller ett fåtal personer och handlingen rör sig över ett begränsat område.

Detta är berättelsen om Ernst som oväntat får en inbjudan att återvända till herrgården Berg där han ofta varit som barn, men inte varit på länge. Hans kusin Cora som han som ung sett upp till bor där fortfarande, men de har inte setts på många år. När han kommer dit tycker han först att hon känns oansenlig och blir besviken, men när de rör vid varandra blir han mycket mer påverkad än han kunnat ana.

Det är relationen mellan Ernst och Cora (och i viss mån hennes husfolk) som boken sedan handlar om. Den blir dock inte vad man skulle kunna vänta sig, för Ernst beter sig inte som man tycker att han borde. På det hela taget är han inte sällan rätt otrevlig och som läsare har man ibland svårt att förstå varför han gör som han gör, eller för den delen varför Cora står ut med honom på det sätt hon gör.

Det här är en lite knepig bok att förhålla sig till. Som vanligt med Falkenland så är den vackert skriven och relationerna beskrivs på ett bra sätt, men relationerna i sig är ofta så konstiga att man inte kan relatera till dem vilket i sin tur gör att boken blir svårare att ta till sig ordentligt.

Christine Falkenland: Själens begär
Månpocket, 2000
158 sidor
ISBN: 91-7643-780-9

Andra bloggar om: böcker, läsning, christine falkenland, själens begär
Technorati tags: böcker, läsning, christine falkenland, själens begär
intressant.se

2010-13: Christine Falkenland: Vinterträdgården

Laura börjar närma sig 40 år, jobbar på en förskola och bor fortfarande kvar i föräldrahemmet tillsammans med sin far som mest verkar ägna sig åt att skriva insändare till lokaltidningen. Modern är död i bröstcancer, och Laura fruktar att den ska ta henne också. Hon har inte någon kärlek i sitt liv, och på det hela taget är hennes liv inte fyllt med speciellt mycket alls.

En dag får hon ett infall och börjar på en skrivarkurs. Ungefär samtidigt träffar hon Shahrzad, mamman till ett av barnen på förskolan, och inser ganska snart att hon håller på att bli kär på ett sätt som hon inte alls förväntat sig.

Boken är skriven i första person från Lauras perspektiv, men utan att explicit ha något slags dagboksperspektiv eller så. Språket är vackert och tidvis poetiskt, och dessutom är Lauras berättelse då och då uppblandad med alster från hennes skrivarkurs (vilka alltid tycks ta formen av dikter). Ibland tyckte jag mig kunna se paralleller mellan de övningar hon får på skrivarkursen och vad som händer henne själv i romanen, men jag är osäker på om det verkligen var meningen. Det verkar i så fall inte vara konsekvent genomfört (eller så är det bara jag som inte upptäckt allt).

Laura är en ganska osäker personlighet, och hennes oväntade kärleksaffär gör inte det hela bättre, så berättelsen vimlar av funderingar där hon vänder och vrider på allt som händer för att försöka få rätsida på vad det är som händer, vad Shahrzad tänker och känner och så vidare.

Jag gillar den här boken: den är kort men kärnfull, vackert skriven utan att verka ansträngd eller konstruerad, och den skriver om kärlek utan att det blir sötsliskigt eller tillrättalagt.

Christine Falkenland: Vinterträdgården
Månpocket, 2009
199 sidor
ISBN: 978-91-7001-714-8

Andra bloggar om: böcker, läsning, christine falkenland, vinterträdgården
Technorati tags: böcker, läsning, christine falkenland, vinterträdgården
intressant.se

2008-54: Christine Falkenland: Min skugga

Jag har läst när Bokhora har lovebombat Christine Falkenland flera gånger, så jag har blivit lite nyfiken på henne. Nu råkade jag snubbla över hennes Min skugga på en loppis, så den fick följa med mig hem.

Berättarjaget Rakel kommer från en ganska fin familj, men efter att hon som barn ramlar ner från ett träd slår hon alla tankar om familj och barn ur hågen. Hon utgår från att ingen vill ha en fru som är halt och har ett stort ärr i ansiktet. När den gamle änkemannen Georg trots allt visar intresse för henne så går hon med på att gifta sig, men det blir inget speciellt kärleksfullt äktenskap. Georg säger att han inte vill ha fler barn (han har en dotter i sitt tidigare äktenskap) och Rakel är egentligen inte heller intresserad.

Rakel flyttar in hos Georg, och det är här som svårigheterna börjar. Hon måste finna sig tillrätta med att vara "mamma" åt Georgs dotter Cornelia som är i tonåren, och dessutom måste hon förhålla sig till det gamla hembiträdet Oline som med åren har blivit som en i familjen. Rakel vill gärna att familjen ska hålla sig separerade från tjänstefolket och gör sig med tiden impopulär hos Oline.

Den här boken är en njutning att läsa; språket ligger hela tiden rätt och man känner hur Rakel gör vad hon tycker är rätt även om man samtidigt kan se att hon gör det för att sätta Oline (eller ibland någon annan) på plats. Samtidigt som hon kämpar för att, i sina ögon, återupprätta skillnaden mellan familjen och tjänarna så känner hon sig hela tiden instängd. Hennes hälta gör att hon håller sig inne eftersom hon inte kan ta sig fram över klipporna i skärgården där de bor hur som helst, och ärret i ansiktet öker inte hennes benägenhet att vara ute bland folk. Istället sitter hon inne och tittar ut genom sitt fönster vilket gör att berättelsen ofta får en klaustrofobisk känsla. Förutom den rent fysiska instängdheten lider Rakel också av att Georg fortfarande är mer kär i Viola, sin avlidna första fru, än i henne.

Berättandet hoppar fram och tillbaka i tiden, allt från när Rakel är liten och ramlar ur trädet och blir halt och fram till när hon är gammal. Sådant hoppande blir ibland svårt att följa, men här flyter det utan problem. Jag gillar den här boken skarpt. Det är en familjehistoria i det lilla formatet, och mycket väl skriven. Jag ska hålla utkik efter fler böcker av Christine Falkenland!

Christine Falkenland: Min skugga
Wahlström & Widstrand, 1998
124 sidor
ISBN: 9146173803

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: böcker, läsning, christine falkenland, min skugga
Technorati tags: böcker, läsning, christine falkenland, min skugga