2012-47: Karin Tidbeck: Jagannath

Efter att ha läst både Vem är Arvid Pekon? och Amatka av Karin Tidbeck var jag naturligtvis nyfiken på Jagannath också så det passade utmärkt att LSFF valde den till sin bokcirkel.

Jagannath innehåller nästan alla novellerna ur Vem är Arvid Pekon?, plus ytterligare ungefär lika många till, en del tidigare publicerade och andra nya. För huvudpubliken för den här boken är dock det mesta nytt, eftersom det här är Karin Tidbecks debut på engelska. Det varierar om texterna är skrivna på svenska eller engelska från början, men när de är översatta så är det hon själv som gjort det.

Även om den här volymen innehåller ungefär dubbelt så många noveller som den föregående samlingen så är det fortfarande en tunn bok, för det är genomgående rätt korta texter. Om man ska försöka sig på att hitta något sammanhållande tema blir det svårare; den genre som känns närmast är ofta den synnerligen slippriga "weird fiction" och den i sig är ofta något man tar till när inget passar.

Här finns steampunk, science fiction, surrealism, fantasy, skräck och säkert några till. Något som är ganska vanligt är att texterna tar en tämligen udda idé och sedan behandlar den som om den vore helt naturlig och ser vad som händer, och inte sällan känner läsaren också att det faktiskt blir naturligt. Andra gånger verkar det mesta normalt till en början men blir sedan allt mer skruvat.

Tidbecks prosa är genomgående bra; de enda gångerna det känns lite underligt är när hon lämnar en del genuint svenska termer oöversatta. Jag har lite svårt att bedöma hur det i slutändan fungerar för den som inte kan svenska. Jag undrar däremot varför hon gör det så svårt att komma ihåg vilken novell som är vilken genom att låta många av dem ha en titel som bara är ett personnamn, möjligen med något extra ord. Av 13 noveller i den här samlingen har 8 sådana titlar.

Om jag ska peka ut några höjdpunkter så får det bli den vemodiga steampunkhistorien "Beatrice", den surrealistiska "Who is Arvid Pekon?", skräckkärlekshistorien "Rebecka" och den avslutande sciencefictionhistorien "Jagannath".  Värt att notera är också Karins utmärkta efterord om att översätta text från en värld och ett språk till en annan värld (eller kultur) och ett annat språk.

Karin Tidbeck: Jagannath
Cheeky Frawg Books, 2012
138 sidor
ISBN: 978-0-9857904-0-0

2012-39: Anna Kerubi: Karma Boulevard

Det här är en slipprig bok. Det står "urban fantasy" på den och det är väl på någon skala rätt så till vida att det finns övernaturliga element och den utspelar sig i en stad. Samtidigt känns staden som om den skulle vara en sciencefictionstad utan att man egentligen ser några typiska sf-artefakter. Allt för modernt är det dock inte. Exempelvis har alla gator ett tjockt nät av telefonledningar hängande ovanför sig; så kraftigt och förgrenat att en av huvudpersonerna, Elektriska pojken, använder det som både transportmedel och sovplats. Jag har sett den likaledes slippriga etiketten "new weird" användas om den här boken någonstans och det känns inte alls fel.

En annan sak som gör det hela lite svårgripbart är att man presenteras för den stora och mystiska staden Nya Ionah, dess Motorväg som inte alls är en asfalterad väg genom landet utan snarare något slags konceptiell genomfart eller mental motorväg; inte helt olik konceptet cyberspace (vilket säkert är en bidragande orsak till sf-vibbarna jag fick från boken), dess gudar och dess Minnesexpressen (ett tåg som går bakåt i tiden) och sedan plötsligt en referens i en bisats till fransmän. För att inte tala om det förbryllande Jules Verne-biblioteket som ligger någonstans i staden. Något slags koppling till vår värld tycks det finnas, men mer än så här består den inte heller av vad man kan se och några förklaringar finns inte.

Författaren är ganska förtjust i att ge sina personer epitet som Pluggen, Elektriska pojken, Bläckfisken och så vidare. Inget ont i det i sig, men jag tycker att det blir lite överanvänt här. Om det är något jag har att invända mot boken över lag så är det att språket kan kännas lite osäkert. Det är inte dåligt men det skiner inte heller, och här och där stöter man på ord som skaver lite (och så retar jag mig på namnet "Elektriska pojken", men jag misstänker att det är ok att skriva så numer).

När det gäller miljöer och stämningar tycker jag däremot att författaren lyckas bra. Man känner myllret av staden på samma sätt som man kan göra i New Crobuzon, även om det här är en annan typ av stad. På samma sätt är det en storstad med en helt egen stil och smak. Huvudpersonen Elektriska pojken är också en lagom kombination av naivitet och streetsmart för att vara underhållande. På det hela taget en intressant bok, inte utan problem men utan tvekan läsvärd.

Anna Kerubi: Karma Boulevard
Mix Förlag, 2012
303 sidor
ISBN: 978-91-86843-52-6

Nr 3: Steph Swainston: Krigets år

Steph Swainston är en av de författare som ofta nämns som en del av The New Weird. Detta är en genre som är ännu svårare att definiera än andra genrer, och det är aldrig lätt. Det debatteras till att börja med om det alls är en genre eller bara en marknadsföringsetikett. Det mesta som kallas för New Weird brukar ha något slags fantastikanknytning, men brukar vara svårt att ordentligt placera in i någon av de vanliga fantastikgenrerna fantasy, science fiction och skräck.

Krigets år är första delen av en trilogi och i sig själv 450 sidor vilket egentligen är alldeles för mycket för min smak, men samtidigt har man inte tråkigt medan man läser den.

Fyrländerna ser till att börja med ut som en fantasyvärld vilken som helst, men det finns en del udda detaljer. Tidräkningen verkar befinna sig på ungefär samma år som vår värld, och då och då stöter man på företeelser som exempelvis jeans som gör ett lite anakronistiskt intryck. I huvudsak är det dock en någorlunda medeltida fantasyvärld det handlar om.

Huvudpersonen är en kejserlig budbärare som heter Jant. Han är också odödlig, försedd med vingar och drogberoende. Har är väl inte den allra mest sympatiska person jag träffat på, men oftast är han inte mer än lite störig. Jant är den enda personen som kan flyga, och det gör honom naturligtvis väldigt lämpad som budbärare.

När han tar drogen katt (som förvirrar en del eftersom dess namn som ut som ett helt vanligt ord) så förflyttas han till en annan värld ett tag. Den normala världen har problem, eftersom den översvämmas av insekter. Det är dock inte vanliga flugor och myggor, utan gigantiska skalbaggar som attackerar människor. De är åtminstone meterstora och de mänskliga armeerna är allt mer pressade i sina försök att hålla dem stångna. Till råga på allt är det ingen som vet varifrån de kommer.

Kejsaren som Jant jobbar för kan ta upp människor till sin inre cirkel och göra dem odödliga. Det innebär att de inte åldras, men de kan dödas. Det finns också möjlighet att återkalla odödligheten, så säker är man aldrig.

Handlingen handlar till stor del direkt eller indirekt om kriget mot insekterna. Det är inte så heroiskt som det ofta framställs i fantasy utan folk dör lätt och ofta. Jag orkade inte försöka hänga med i detaljerna om vem som hade trupper var och exakt hur de olika länderna låg gentemot varandra (även om det finns en karta), men boken var njutbar ändå. Det handlar även mycket om intriger mellan de odödliga och andra.

Den svenska utgåvan är stilrent formgiven, men produktionen är lite trist. Skyddsomslaget är gjort av tunt papper som känns som vanligt kopieringspapper, och det blir väldigt lätt både smutsigt och skrynkligt.

Steph Swainston: Krigets år (The Year of Our War)
Natur och Kultur, 2006 (originalet 2004)
460 sidor
Översättning: Lena Karlin
ISBN: 9127107922
ISBN13: 9789127107922

---

Årets läsutmaning
Hundra böcker totalt: 3
Fem pjäser:
Fem nobelpristagare:
Två böcker på andra språk än svenska och engelska:
Fem böcker utgivna 2007:
Fem böcker inte från Sverige/USA/UK:
Fem böcker från Japan:

Läst under 2007:
1: Dan Hörning: Stormens vandrare
2: Moyoco Anno: Sugar Sugar Rune 1
3: Steph Swainston: Krigets år

Andra bloggar om: böcker, fantasy, krigets år, läsning, new weird, steph swainston
Technorati tags: böcker, fantasy, krigets år, läsning, new weird, steph swainston