Kulturell allemansrätt, slogan för blivande kulturhuvudstad

Lite i utkanten av fildelningsdebatten hittar jag Eva Hemmungs Wirtén, professor i biblioteks- och informationsvetenskap vid Uppsala universitet. Hon säger i Computer Sweden att debatten i dag i första hand handlar om att vi ska utreda hur skyddet för upphovsrätten ska upprätthållas. Hon vill istället se en undersökning av hur vi kan bevara tillgången till den kulturella allmänningen. Hon lyfter fram projektet Creative Commons som ett föredöme och avslutar

Det viktiga, påpekar Eva Hemmungs Wirtén, är att de konstnärliga och intellektuella verken används.

– Det intressanta för dagens situation är rätten att använda, rätten att dela.

Häromdagen skrev jag om Jan Myrdal och den kulturella allemansrätten, och det var intressant att se att Gävle i sitt anbud för att bli europeisk kulturhuvudstad också lyfter fram begreppet kulturell allemansrätt. Man säger bland annat

Vi har en dröm om en närmast fri tillgång till kulturella upplevelser och uttrycksmedel, om reducerade hinder av alla de slag, om stor tillgänglighet för alla och om samhälleliga insatser - genom offentliga institutioner, organisationer och föreningar, företag och enskilda - som systematiskt ökar tillgängligheten för de många av alla kategorier till kulturen, en dröm om kraftfulla gemensamma åtgärder som möjliggör och inkluderar, integrerar.

Samtidigt, i andra änden av debatten, får lagförslaget IPRED en av de främsta spridningsplatserna för kulturell allemansrätt, The Pirate Bay att tala om att anonymisera sina användare.

Andra bloggar om: upphovsrätt, fildelning, kultur, gävle, kulturhuvudstad, the pirate bay, jan myrdal, kulturell allemansrätt, eva hemmungs wirtén, creative commons,
Technorati tags: upphovsrätt, fildelning, kultur, gävle, kulturhuvudstad, the pirate bay, jan myrdal, kulturell allemansrätt, eva hemmungs wirtén, creative commons,
intressant.se

Jan Myrdal om den kulturella allemansrätten

Jan Myrdal skrev häromdagen i Expressen och argumenterade för en kulturell allemansrätt som överordnad den upphovsrättsliga maximalism som just nu är gällande. Det jag tyckte var särskilt intressant i hans text förutom det faktum att han står på rätt sida var hans avslutning:

Jag har nu begärt hjälp av Författarförbundet att formulera ett testamente enligt vilket allt jag publicerat blir helt fritt efter min död. Den offentliga kritiken finge skydda respekträtten.

Det däremot jag inte uttryckligen gett imprimatur; brev, manuskript, korrektur, har mina arvingar i uppdrag att bränna om jag inte själv hunnit. Under sjuttio år efter min död har de att se till att av andra påträffat sådant inte publiceras. Jag är fullt medveten om att jag med detta går rakt mot två nu gängse juridiska och akademiska förhållningssätt men jag tillhör en äldre tradition.

Myrdals publicerade texter kommer alltså att kunna spridas fritt omedelbart efter hans död. Däremot kommer den forskare som hoppas på en utgåva av hans samlade brev att få vänta länge. De brev som Myrdal skickat tillhör naturligtvis dem som fått dem, så länge vi talar om breven som fysiska artefakter. Myrdals arvingar kan inte gå runt och kräva in breven (naturligtvis kan de, men ingen är tvingad att lämna ifrån sig breven).

Innehållet i breven är däremot en del av hans kvarlåtenskap som arvingarna förfogar över publicering av, så man kan inte trycka om dem. Det här skapar ett intressant problem, för man får vad jag vet citera saker oavsett tillstånd från upphovsmannen så länge man gör det i rimlig omfattning. Exakt var gränsen för hur mycket man i ett sådant här läge får citera vet jag däremot inte. För att ta ett närliggande exempel så känner jag mig rätt säker på att mitt citerande ur Myrdals artikel ovan är rimligt, även om det (eftersom artikeln är rätt kort) är ungefär en fjärdedel av artikeltexten.

Andra bloggar om: böcker, läsning, upphovsrätt, jan myrdal, kulturell allemansrätt
Technorati tags: böcker, läsning, upphovsrätt, jan myrdal, kulturell allemansrätt
intressant.se