Visar inlägg med etikett politik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett politik. Visa alla inlägg

måndag, november 18, 2013

2013-44: Cory Doctorow: Homeland

Homeland är en uppföljare till Doctorows Little Brother men det är inget som hindrar att man läser Homeland som om den vore fristående. Det görs några referenser till den tidigare boken när personerna i den här refererar till vad som hänt förut men det är egentligen inte speciellt viktigt att man känner till detaljerna; den här boken kan stå för sig själv.

Huvudpersonen Marcus Yallow är en ung hacker och aktivist. I den förra boken är han drivande i en ungdomsrörelse som protesterar mot Department of Homeland Security och deras metoder att inskränka allas frihet för att (som de säger) "bekämpa terrorism". I den här delen tycker han sig ha fått nog av det och försöker leva ett normalt liv, men det är som bekant inte alltid det blir som man har tänkt.

Doctorow är väldigt bra på att plocka in företeelser och händelser från vår nutid, fila av serienumren och bygga sina romaner på dem. Ibland får man lite känslan av att man inte skulle tycka att det som händer i boken skulle vara så trovärdigt om man inte visste att det redan har hänt. I den här boken är det centrala konceptet som används på det sättet Wikileaks. Även om det fungerar på ett annat sätt här så är det ingen tvekan om att det är därifrån inspirationen kommer (och dessutom avslutas boken med ett efterord av en av grundarna av Wikileaks).

Precis som i den förra boken eller för den delen ungefär vilken som helst av Doctorows böcker så trycker han mycket på det faktum att vilken människa som helst kan göra mycket mot en till synes övermäktig motståndare. Framför allt om de är smarta och har koll på den moderna tekniken. Marcus och hans vänner använder ett hackerspace som en central punkt och kryptering och TOR-nätverk är helt naturliga delar av deras sätt att kommunicera.

Man behöver aldrig tveka över att Doctorow gillar politik, eller kanske framför allt aktivism på gräsrotsnivå. Han är fantastiskt bra på att berätta medryckande om hur folk får andra att göra saker på smarta sätt så att hela rörelser uppstår. Det är lätt att bli arg när man läser hans böcker, men på ett bra sätt. Man känner på sig att det finns en massa fel på världen, men också att det går att ändra på alla de här felen bara vi hjälps åt och sätter igång istället för att bara sitta och prata om det.

Om du tycker att det här låter läsvärt (och det hoppas jag att du gör) så behöver du inte ens betala några pengar för att ta reda på om jag har rätt, för hela Homeland (och för den delen alla Doctorows övriga böcker) finns att ladda ner gratis från hans egen hemsida i en uppsjö av format. Jag läste epub-versionen.

Jag kan också passa på att nämna för den som gillar Cory Doctorow att han kommer att komma till Sverige framöver. Den som är intresserad av att träffa honom bör boka in Swecon 2014: Steampunkfestivalen i Gävle där han är en av hedersgästerna.

Cory Doctorow: Homeland
Tor, 2013
349 sidor
epub
ISBN: 978-0-7653-3369-8

fredag, februari 03, 2012

ACTA, musikens liv och framtiden

Under senare år har upphovsrättsindustrin blivit allt mer högljudd i sina försök att kriminalisera alla slags kopiering. Detta är på intet sätt något nytt, men med digitaliseringen av musiken i och med CDns intåg och internet så har det blivit mer tydligt. Man har tidigare hävdat att orkestrar inte skulle överleva när tryckta noter började säljas eller att pianister inte skulle klara sig i och med det självspelande pianot eller att all musik skulle dö ut för att "home taping is killing music" och så vidare. Den här gången är det internet som håller på att döda musikindustrin. Förutom detaljen att musiker tjänar mer pengar nu än de gjort tidigare, då.

Däremot tjänar skivbolagen mindre pengar eftersom deras "mervärde", att pressa, lagerhålla och distribuera plastbitar med musiken på, i ett slag har blivit onödigt. Förut har skivbolagen dragit in stora pengar och de ser nu den möjligheten minska, och naturligtvis gör de allt för att hejda den förändringen. Under tiden tjänar musikerna själva pengar som vanligt, om än från andra källor. Istället för att göra konserter och radioframträdanden för att sälja skivor handlar det idag om att bli kopierad och omskriven på nätet för att folk ska gå på ens konserter. Det som förut var reklamen har idag blivit produkten. Vad det egentligen handlar om är att upplevelsen av att gå på konsert är svår att kopiera, och den går därmed att sälja. Innehållet på en skiva är bara information, så den går utmärkt att kopiera och har därmed ett väldigt litet värde.

Det här är ett skifte som är naturligt för att inte säga ofrånkomligt i och med digitaliseringen. Inom kort kommer större delen av skivbranschen att vara försvunnen, och musikbranschen kommer att bestå av musiker och konsertarrangörer. Musiken kommer att produceras precis som förut, och folk kommer att lyssna på den precis som förut.

Så långt allt väl. Att skivbolagen går under kommer inte att skada vare sig musiker eller musiklyssnare. Problemet är att vi inte riktigt är där än, för skivbolagen har fortfarande en massa pengar och därmed en massa inflytande. Deras senaste drag (tillsammans med filmindustrin och diverse andra intressenter) är att försöka få igenom ACTA som är ett handelsavtal som på ytan handlar om att förhindra produktion av kopior av produkter med kända varumärken, men även innehåller en massa begränsningar som har med digitala varor att göra. Det kommer att bli tillåtet för tullen att gå igenom din digitala utrustning för att leta efter olagliga kopior, men hur ska de veta att min musik är kopierad från internet och inte inläst från mina egna CD? Det kommer att bli olagligt att gå runt kopieringsskydd, vilket exempelvis förhindrar säkerhetskopiering av många programvaror och gör det omöjligt att läsa in DVD:er till datorn för att slippa bära runt på dem när man exempelvis är ute och reser. Det kommer att läggas ett mellanhandsansvar på internetleverantörer som gör att de blir ansvariga för vad deras kunder publicerar. Detta står i skarp kontrast mot hur Postverket bara transporterar brev, men inte är ansvariga för dess innehåll. Det borde finnas motsvarande lagstiftning för brevhemlighet på internet. Eller för att vara exakt, den redan existerande lagstiftningen om brevhemlighet borde med självklarhet gälla även på internet.

Som om det nu inte vore illa nog med hur dåligt ACTA är i sig så finns det fler problem. Den process som ACTA tagits fram med är om möjligt ännu värre. Till att börja med skapades avtalet genom förhandlingar som inte bara hemlighöll innehållet utan till och med sin egen existens. Till slut läckte avtalet i alla fall ut. Som det ser ut nu vill man få alla länder att anta ACTA som det ser ut idag, men en del av avtalet är att en icke-vald ACTA-kommitté har befogenhet att ändra i avtalet. Det innebär att vi inte har en aning om vad det är vi egentligen inför, eftersom det kan ändras under resans gång, återigen utan insyn.

Processen att få igenom ACTA drivs av USA men även EU är inblandat. Nyligen skrev 22 av EU:s medlemsländer på en avsiktsförklaring att införa avtalet. För att det ska kunna ske måste det först antas av EU-parlamentet, och sedan av de respektive ländernas parlament.

Nu har som tur sprickor börjat synas i ACTA-fasaden. Den EU-parlamentariker som tillsattes för att hantera ACTA för EU:s räkning, Kader Arif, avgick nyligen i protest. Hans uttalande i samband med det var
I want to denounce in the strongest possible manner the entire process that led to the signature of this agreement: no inclusion of civil society organisations, a lack of transparency from the start of the negotiations, repeated postponing of the signature of the text without an explanation being ever given, exclusion of the EU Parliament's demands that were expressed on several occasions in our assembly...

...This agreement might have major consequences on citizens' lives, and still, everything is being done to prevent the European Parliament from having its say in this matter. That is why today, as I release this report for which I was in charge, I want to send a strong signal and alert the public opinion about this unacceptable situation. I will not take part in this masquerade.

Det är inte ofta man ser så tydligt språk från en politiker. Imorgon kommer demonstrationer mot ACTA att arrangeras i Stockholm och på andra ställen. Om du är i närheten, se till att vara där! Om du inte kan vara där, skriv till dina politiker och berätta att du vill att de ska rösta mot ACTA, och skriv på den elektroniska protestlistan mot ACTA!

Det jag dock tycker är verkligen intressant med allt detta är att det blir sådant ståhej när det bara handlar om ett specialintresse för en enstaka bransch, nämligen skivbolagen. Om kanske ett tiotal år kommer 3D-skrivare att vara var mans egendom. I och med det kommer nästan vad som helst att kunna kopieras och skrivas ut med ledning av elektroniska instruktioner som kan skickas via internet. Då om inte förr kommer vi att få se en mycket intressant diskussion om piratkopiering. Det här är bara början!

Andra bloggar om: , , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , , ,
intressant.se

fredag, augusti 21, 2009

2009-63: Magnus Redin: I utförsbacken

I utförsbacken är en bok som en vän skrivit och som inte är publicerad än, så jag tänker inte skriva så mycket om den här. Den handlar om hur brist på råvaror kan påverka samhällen och vad det finns för möjligheter att minska de negativa effekterna.

Jag har läst boken för att ge kommentarer, så jag tänker inte säga något om eventuella svagheter i den eftersom jag den här gången har möjligheten att eliminera dem innan den riktiga publiceringen istället för att gnälla på dem i efterhand.

Magnus Redin: I utförsbacken: När råvarutillgångarna sinar och ekonomin är i kris
Ej publicerat manuskript
137 sidor

Andra bloggar om: , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , ,
intressant.se

torsdag, mars 12, 2009

EU röstar om förlängd inlåsning - protestera!

Den 23:e mars är det tänkt att EU-parlamentet ska rösta om ifall skyddstiden för upphovsrätten för ljudinspelningar ska förlängas från de 50 år som gäller i dag eller inte. Om det förslaget går igenom så innebär det att stora delar av 1900-talets kulturarv fortsätter att vara inlåst ett bra tag till istället för att få delas av alla.

Skriv till de svenska EU-parlamentarikerna och säg vad du tycker! De finns listade här, men tyvärr har inte alla någon epostadress utsatt (och man får klicka runt på en sida per person för att hitta dem). Här är de epostadresser jag hittade:
carl.schlyter@europarl.europa.eu,
jens.holm@europarl.europa.eu, jan.andersson@europarl.europa.eu, charlotte.cederschiold@europarl.europa.eu, lena.ek@europarl.europa.eu, goran.farm@europarl.europa.eu, christofer.fjellner@europarl.europa.eu, helene.goudin@europarl.europa.eu, anna.hedh@europarl.europa.eu, gunnar.hokmark@europarl.europa.eu, anna.ibrisagic@europarl.europa.eu, nils.lundgren@europarl.europa.eu, olle.schmidt@europarl.europa.eu, lars.wohlin@europarl.europa.eu, anders.wijkman@europarl.europa.eu, asa.westlund@europarl.europa.eu

Skriv till dem och protestera!

För den som inte har fantasi nog att skriva ihop något lämpligt kan jag även bistå med en lämplig mall från en bekant, så behöver du inte göra mer än att byta ut namnet.
Hej!

Jag vill uppmana er att rösta nej till förslaget om förlängd "skyddstid" för ljudinspelningar. Upphovsrätt och relaterade rättigheter, som är tidsbegränsade monopolrättigheter, måste utformas så att de ger en balans. Å ena sidan vill man ge viss ekonomisk fördel till den som skapar och publicerar till exempel musik, men å andra sidan vill man också göra kulturen tillgänglig, både för allmänheten, och, vilket kanske är viktigare, för nya musiker och konstnärer att bygga vidare på.

Nuvarande lagstiftning är redan ur balans, det är kreativitetsdödande om varje liten sampling och varje ljudsnutt i bakgrunden till en film kräver licensförhandlingar med de stora skivbolagen. Det gynnar kanske skivbolag och ett fåtal gamla artister och musiker, men det hämmar nyskapande.

Om skyddstiden förlängs, så kommer stora delar av förra århundradets kultur att låsas in i ännu en generation. Det är vansinne, särskilt när lejonparten av de inspelningar som omfattas helt saknar kommersiellt värde för rättighetshavarna. När materialet inte kan spridas utan tillstånd från de skivbolag, som inte ser något kommersiellt utrymme för nyutgivningar, så är det stor risk att skivor och band kommer att hinna ruttna i källare och arkiv innan skyddstiden går ut och de åter kan göras tillgängliga för allmänheten.

De senaste decenniet har vi sett gradvisa ändringar som alla förlängt och förstärkt upphovsrätt och relaterade rättigheter, alla drivna av musik- och filmindustrins enorma lobbyingresurser. På senare tid förlängningen av upphovsrätten från 50 till 70 år efter författarens död i Sverige, och från 70 till 95 år efter publicering i USA, IPRED som inför högre civilrättsliga skadestånd (samtidigt som det i föregångslandet USA snart kommer att prövas om det bryter mot rättssäkerhetsgarantierna i deras konstitutionen att höga bötesstraff i form av "punitive damages" utdöms i civilmål). Allmänintresset, den andra sidan av balansen som upphovsrätten ska upprätthålla, har ofta svårt att komma till tals. Det är dags att sätta stopp för denna ensidiga trend av ständigt utökade rättigheter för skiv- och filmbolagen.

Låt inte 1900-talets musikkultur låsas in för nästa generation.

Med vänlig hälsning,
/Niels Möller


I skrivande stund har jag fått svar från Jens Holm (V) och (en assistent till) Charlotte Cederschiöld (M) som båda också är negativa till en förlängning.

[Via Boing Boing.]

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,

tisdag, juni 17, 2008

Gammalmedias FRA-mörkning

I Smålandsposten kan man läsa en imponerande bortförklaring om hur gammalmedia har allvarliga problem med att rättfärdiga sin egen taffliga hantering av FRA-frågan och ännu svårare att se hur man blir omsprungna av bloggare.

Marcus Svensson ondgör sig över att bloggare har publicerat brevsvar från Johannes Åman som är tillförordnad chef för ledarredaktionen på DN. Om Åman hade varit politiker så hade det aldrig blivit någon artikel; då är det granskning som gäller. Det som är "problemet" här är att Åman tillhör den tredje statsmakten. Han är journalist och ska vara den som granskar makten. Nu har han istället själv blivit granskad, och det är naturligtvis inte populärt. Gammelmedia vill ställa andra till svars, men när man själv hamnar under luppen sluter man leden och ryter till. Det kan ju vara ens egna uttalanden som nagelfars nästa gång.

Svenssons är också en hejare på att argumentera:
Jag känner igen mig i det Åman blivit utsatt för. Någon ringer eller mejlar och ställer frågor. Sedan publiceras svaren – utan att jag fått veta att det är en intervjusituation. Inte ens i efterhand.
Den enda skillnaden mot vad en vanlig tidningsreporter, Uppdrag Granskning eller någon annan del av det etablerade mediakomplexet sysslar med är att det är DN som granskas, istället för att de står för granskningen. Vad är en intervjusituation om inte någon som ställer frågor? Men det blir bättre. Svensson avslutar:
Åmans brev sändes i tjänsten, men är ända att klassa som privat korrespondens.
Alltså, hallå? Chefen för landets största ledarredaktion sänder ett brev i tjänsten och det ska klassas som privat korrespondens? Jag betvivlar inte att Stig Malm gärna hade sett att hans uttalanden om "fittstimmet" hade klassats som privata uttalanden också, men han är politiker och tidningarna var de som granskade, så då var det inga journalister som klagade.

Allvarligt talat, Marcus Svensson: sluta gömma dig bakom försök till pressetiska regeldiskussioner. När du känner dig tveksam, tänk dig att Åman är politiker och att bloggarna är journalister så ser du att det här är business as usual, inte "övertramp och misstag" från bloggarnas sida. Skriv som sakfrågan istället, för den påverkar dina möjligheter att utföra ditt arbete på ett oberoende sätt. Om FRA-lagen går igenom så är det slut på meddelandeskyddet.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , , , , , , , ,
intressant.se

Personval och personligt ansvar inför FRA-omröstningen

I morgon är det omröstning om ifall FRA ska få orwellska befogenheter att avlyssna all elektronisk kommunikation i landet. Ungefär varenda bloggare i landet har skrivit i frågan och alla tycks överens om att FRA-lagen vore ett katastrofalt misstag, oavsett om de står till höger eller vänster. Bland politikerna är det däremot en cementerad blockpolitik som gäller. Rösta som partipiskan vill annars kan du bli utesluten, hotar moderaterna.

Det är lärorikt att titta på det här debaclet för dem som hoppas att de borgerliga ska införa personval framöver. Eller kanske snarare för dem som tror att det skulle göra någon som helst skillnad från hur läget är nu. I morgon har de borgerliga riksdagsmännen en ypperlig möjlighet att visa att de står upp för sina liberala värderingar och sätter sina övertygelser före partipiskans kollektiva diktat. Vi får se om de vågar rösta mot FRA-förslaget, eller om de hellre värnar om sin karriär inom partiet och sedan förhoppningsvis blir utröstade i nästa val istället. Om FRA-lagen införs hoppas jag att den blir en valfråga i nästa val så att den kan rivas upp så fort som möjligt.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , , , ,
intressant.se

onsdag, juni 04, 2008

2008-57: Thomas Bodström: Rymmaren

Thomas Bodströms debutroman rör sig i gränslandet mellan deckare och politisk thriller. Miro Segovic sitter på Österåker, och plötsligt är han rädd. Hans kusin Vlado som också var inspärrad där blir mördad, och det är helt klart att de som mördade Vlado nu är ute efter honom.

Mordet inne på anstalten utreds naturligtvis av ett par poliser som vi också följer, liksom även Miros skumraskadvokat och en av hans kollegor, samt den både inkompetenta och rätt otrevliga justitieministern som inte verkar klara av att göra någonting rätt om inte hennes pressekreterare har drillat henne om vad hon ska säga först.

Alla de här personerna är inblandade i samma fall, men naturligtvis från väldigt olika håll och med olika mål och motiv. Det som däremot verkar förena dem är att de alla verkar vara mer eller mindre otrevliga och beredda att bedra andra för att komma dit de vill. Det är gott om både politiskt och annat rävspel.

Litterärt är den här boken inte mycket att komma med, men själva thrillerhandlingen tycker jag var rätt ok. Jag kan tänka mig att den kan göra sig bättre på film.

Thomas Bodström: Rymmaren
Norstedts, 2008
Uppläsning: Ola Rapace
10 CD
ISBN: 9789173134859

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se, SvD, DN.

Andra bloggar om: , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , ,

måndag, maj 19, 2008

Friheten eroderas av USA

Den som planerar att resa till USA framöver bör ta sig en extra funderare på vad hen packar. Den amerikanska regimen har nyligen tagit sig rätten att genomsöka, beslagta och kopiera innehållet från elektroniska apparater man har med sig i sitt bagage när man reser in i landet -- helt utan misstanke om brott.

Det innebär att alla ens mejl, alla ens privata dokument och brev och så vidare riskerar att komma på vift i den amerikanska regeringsbyråkratin, utan att man kan göra något åt det. Det är antagligen en god ide att se till att väsentliga delar av ens hårddisk är krypterad nästa gång man åker till USA.

Att regler av det här slaget införs är trist och fläckar naturligtvis ner USA:s tidigare rykte som "land of the free". Jag har dock slutat bli speciellt förvånad över sånt här eftersom det är långt ifrån första gången det händer; det som irriterar mig är att alla andra länder bara lägger sig platt och accepterar de här dumheterna. En vettig reaktion från EU hade varit att säga att alla amerikanska medborgare kommer att få sina datorer genomsökta när de kommer in i EU, och framför allt också se till att det verkligen sker i stor skala. En sådan åtgärd skulle leda till att de amerikanska resenärernas klagomål gjorde de amerikanska reglerna omöjliga.

När USA för ett tag sedan började kräva att alla som åkte dit fick sina fingeravtryck scannade så införde Brasilien snabbt motsvarande för amerikanska medborgare -- med skillnaden att de nöjde sig med att använda papper och bläck för att ta fingeravtrycken. En utmärkt markering mot ett vansinnigt påhitt. Vi behöver fler länder som står upp på liknande sätt mot USA:s envisa försök att montera ner friheten.

Andra bloggar om: , , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , , ,
intressant.se

måndag, april 21, 2008

2008-42: George Monbiot: Samtyckets tidsålder

Den här boken har undertiteln "Manifest för en ny världsordning" och det beskriver också innehållet rätt bra. Situationen i världen i dag är att en stor del av pengarna finns hos en väldigt liten del av befolkningen. Monbiot börjar med att gå igenom de internationella institutioner som finns (FN, Världsbanken, Internationella valutafonden, etc). Han förklarar hur de är uppbyggda och hur de styrs, och passar även på att visa varför de här organisationerna hela tiden arbetar för de rika och inte kommer att kunna reformeras. I FN ligger makten hos säkerhetsrådet. De fem permanenta medlemmarna har veto mot alla förändringar, och därmed kommer inga förändringar som inte gynnar dem att kunna drivas igenom. IMF och Världbanken har liknande problem i det att rösterna som styr organisationerna fördelas strikt efter hur mycket länder betalar till driften. För att förändra något så krävs 85% majoritet och de rika ländernas bidrag står naturligtvis för långt mer än 15%. I själva verket står USA ensamt för mer än 15%, och kan därmed ensamt blockera alla förslag som inte gynnar landet.

Efter att ha plockat fram problemen med de existerande organisationerna börjar Monbiot skissa på hur en bättre situation -- ett världsparlament -- skulle kunna se ut, och lägger till sist fram ett förslag för hur något sådant skulle kunna införas från grunden, utan stöd från existerande organisationer, och hur det nya parlamentet skulle kunna skapa sig ett inflytande.

Presenterat så här låter det mesta vettigt och möjligt, men jag tror att världsparlamentet som skisseras kommer att stanna på idéstadiet som alla andra utopier. Boken är dock intressant i alla fall tack vare presentationerna av de existerande organisationerna och deras problem.

George Monbiot: Samtyckets tidsålder (The Age of Consent)
Ordfront, 2005 (originalet 2003)
Översättning: Margareta Eklöf
233 sidor
ISBN: 9170371393
ISBN13: 9789170371394

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,

söndag, januari 06, 2008

2008-2: Lena Törnqvist & Suzanne Öhman-Sundén: Ingen liten lort: Astrid Lindgren som opinionsbildare

Förutom att vara Sveriges mest kända barnboksförfattare så var Astrid Lindgren också engagerad i olika samhällsfrågor, ofta men inte alltid relaterade till barnens situation. Den här boken samlar ett antal artiklar som handlar om hennes opinionsbildande verksamhet samt ett par texter av Astrid Lindgren själv. Den mest kända av dessa är hennes saga Pomperipossa i Monismanien (ursprungligen publicerad i Expressen 1976-03-10) där hon berättar sagan om hur hon förväntas betala 102% av sin inkomst i skatt. Hon klagade inte på att hon skulle betala en stor andel av sina inkomster i skatt, men att betala mer än hon tjänade tyckte hon var att överdriva. Sagan ledde till ordväxling med dåvarande finansministern Gunnar Sträng och bidrog antagligen till att den socialdemokratiska regeringen föll för första gången på över fyrtio år.

De flesta artiklarna i boken är intressanta, men som bok betraktad har den här samlingen problem. Redaktörerna tycks ha samlat in bidrag från personer som har eller har haft höga ställningar i de organisationer som Astrid Lindgren varit engagerad i (BRIS, Rädda Barnen, Astrid Lindgrens barnsjukhus, etc) men man får intrycket att de sedan bara tagit emot texterna och stoppat in dem i boken utan att fundera på om de behöver någon redaktionell behandling.

Detta betyder inte att texterna i sig är dåliga, men de är ofta överlappande. Flera personer berättar om samma sak mer än en gång, och det känns onödigt. När flera personer hade citerat bitar av det tal Astrid Lindgren höll när hon vunnit ett tyskt pris så har redaktörerna kortat citaten och istället återtryckt talet ("Aldrig våld!") i sin helhet och infört referenser till det på lämpliga ställen. Det hade varit bra om man gjort på motsvarande sätt med texterna i övrigt, så att varje författare hade fått skriva om olika saker istället för att repetera saker som andra redan sagt. Det är inget fel på någon av de ingående texterna, men som de ser ut nu så lämpar sig boken inte för sträckläsning eftersom den då känns repetitiv.

Lena Törnqvist & Suzanne Öhman-Sundén: Ingen liten lort: Astrid Lindgren som opinionsbildare
Rabén & Sjögren, 2007
207 sidor
ISBN: 9129666929
ISBN13: 9789129666922

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: , , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , , ,

onsdag, november 14, 2007

EU om ljudböcker och utsläppsrätter för flyget

Jag skrev för ett tag sedan att Sverige och EU bråkar om momsen på ljudböcker. Det är trevligt att se att finansminister Anders Borg står fast vid Sveriges linje att den låga bokmomsen ska gälla böcker i alla former inklusive ljudböcker, trots att EU tycker att de ska ha samma moms som CD-skivor. Han uppmanar EU-kommissionen att "modernisera sin syn på vad en bok är" istället för att bråka med Sverige.

När jag ändå skriver om EU måste jag även passa på att notera att de trots allt får saker rätt ibland. Man har nu beslutat att handel med utsläppsrätter ska gälla även flyget.

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,

fredag, november 09, 2007

2007-123: Michael Moore: Dude, Where's My Country?

Den här boken är på sätt lite överspelad eftersom den till en del är skriven som en appell för att få amerikanerna att rösta bort George W. Bush från presidentposten vid presidentvalet 2004. Eftersom det inte gick så bra så verkar en del formuleringar föråldrade redan efter ett per år. Det är dock bara en detalj, för själva argumenten han använder fungerar lika bra oavsett om valet vanns eller inte.

Man hinner läsa en bra bit av boken (ungefär halva) innan man upptäcker att den faktiskt handlar om någonting mer än det så kallade kriget mot terrorismen och alla de konstigheterna det har lett till från första början. Det verkar inte finnas någon hejd på vilka underliga lagar det går att införa om man bara hänvisar till rikets säkerhet eller kamp mot terrorister.

I början av boken ställer Moore ett antal öppna frågor till president Bush angående terroristjakten eller, för den delen, bristen på terroristjakt. Det finns exempelvis otaliga affärskontakter mellan familjen Bush och familjen bin Ladin. Precis efter attackerna 11/9 2001 så var all flygtrafik stoppad över hela USA. Nästan all flygtrafik. Familjen bin Ladins privata jetplan tilläts att åka kors och tvärs över landet för att samla en ett antal familjemedlemmar, och efter det tilläts de lämna landet utan att ens förhöras först. Motiveringen var att man var orolig för dessa familjemedlemmars säkerhet. Moore undrar naturligtvis varför man tillät detta och varför de liberala debattörerna inte grävde mer i frågan. Något svar ges inte, men däremot kommer Moore med en intressant jämförelse: antag att Bill Clinton hade gett alla Timothy McVeighs familjemedlemmar fri lejd ut ur landet efter Oklahomabombningen med hänvisning till deras säkerhet. Nog hade den konservativa pressen ställt lite frågor om saken.

Resten av boken känns tyvärr mera splittrad. Den handlar om ett antal olika ämnen och de spretar åt alla möjliga håll. Det blir dock bättre mot slutet när Moore försöker sammanfatta och knyta ihop trådarna.

Dispositionen av boken skulle alltså kunna vara bättre. Boken hade vunnit på att några ämnen hade skurits bort så att den blivit mer fokuserad. Man kan däremot inte ta miste på att Moore är hängiven uppgiften han tagit sig än. Han har bestämt sig för att få bort Bush, och han tar ut svängarna rejält när han argumenterar. Han är ofta bitande sarkastisk, ibland rent lysande. Andra gånger kliver han en bra bit för långt och missar målet fullständigt, men det är en risk man tvingas ta om man ska få chansen att slå hårt. Han träffar inte alltid rent, men tillräckligt ofta för att vara klart läsvärd.

Michael Moore: Dude, Where's My Country?
Hachette Audio, 2005
Ljudbok, 7 timmar

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.



Läsutmaning för 2007
Hundra böcker totalt: 116 (varav 16 serieböcker) Klart 13/9! Klart 10/10 (utan att räkna serieböcker)!
Fem pjäser: William Shakespeare: Twelfth Night, or What You Will Sophokles: Elektra Hisashi Inoue: The Face of Jizo Arthur Miller: Death of a Salesman
Fem nobelpristagare: Orhan Pamuk: Snö Isaac Bashevis Singer: Shosha André Gide: Isabelle Saul Bellow: Offret V. S. Naipaul: Att läsa och skriva: En personlig betraktelse Klart 12/8!
Två böcker på andra språk än svenska och engelska: Karin Fossum: Drapet på Harriet Krohn
Fem böcker utgivna 2007: Svenska Naturskyddsföreningen: Naturen till din tjänst (årsbok 2007) Andreas Marklund: Skördedrottningen Joe Hill: Heart-Shaped Box Johan Theorin: Skumtimmen Camilla Läckberg: Tyskungen Klart 3/5!
Fem böcker inte från Sverige/USA/UK: Yasunari Kawabata: Snöns rike (Japan) Orhan Pamuk: Snö (Turkiet) Sophokles: Elektra (Grekland) André Gide: Isabelle (Frankrike) Arnaldur Indriðason: Kvinna i grönt (Island) Klart 2/3!
Fem böcker från Japan: Yasunari Kawabata: Snöns rike Mineko Iwasaki: Den sanna historien Hisashi Inoue: The Face of Jizo Haruki Murakami: Kafka på stranden

Läst under 2007:
Nr 1-100
Nr 101-110
Nr 111-120
121: Frode Grytten: Sommaren är inte att lita på
122: Arthur Miller: Death of a Salesman
123: Michael Moore: Dude, Where's My Country?

Andra bloggar om: , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , ,
intressant.se

fredag, juli 27, 2007

Turkiet har långt kvar till yttrandefrihet

Turkiet har återigen skämt ut sig genom att gripa en författare, Ergün Poyraz. Den här gången verkar "brottet" vara att ha angripit regeringen och inte att förolämpa Kemal Atatürk, men oavsett vilket så är det naturligtvis oförenligt med yttrandefrihet och rättssäkerhet att en stat beter sig på det sättet.

Jag hoppas att de som förhandlar med Turkiet om medlemsskap i EU gör klart att fasoner av det här slaget är helt oacceptabla. Samtidigt hoppas jag att Turkiet kommer med i EU, för jag tror att det är mycket lättare att styra dem mot ett mer sekulärt och demokratiskt statsskick om de är medlemmar i EU än om de inte är det. Problemet är bara att man inte kan släppa in vilka statsskick som helst i EU och hoppas på att de sedan ska förändras, bara de blivit medlemmar. En viss miniminivå av yttrandefrihet måste naturligtvis uppnås innan medlemsskap kan komma på fråga.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , , , ,

tisdag, juni 05, 2007

Flöda, vin, över gränserna!

EG-domstolen har beslutat att den svenska linjen att man inte ska få importera alkohol hur som helst strider mot den fria rörligheten för varor över gränserna och att det inte är folkhälsomässigt motiverat. Det betyder säkert att Systembolagets dagar är räknade, och med det också möjligheten för många att välja ur ett stort sortiment.

Rimligen borde det också innebära att vi också har sett slutet på de onödigt höga priserna som EU:s tullar leder till. Varför ska konsumenter betala dyrt för europeiska produkter när det finns billigare på utsidan av EU:s tullmurar? Släpp importen fri, om det ska gå att tala om fri rörlighet för varor.

Som det är nu kan man lätt få intrycket att påtryckningar från franska vinbönder betyder mer än några skrumplevrar i ett avlägset land i norden. Tullmurarna däremot "skyddar" hela EU från billiga varor, så de kommer säkert att få stå kvar, för de som drabbas av dem röstar inte i EU. De är ju bara fattiga i tredje världen, och vem bryr sig om dem?

Andra bloggar om: , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , ,

lördag, januari 20, 2007

Du ska va president!

"Du ska va president!" sjöng Imperiet en gång i tiden, men jag tror inte att de syftade på Hillary Clinton, och knappast på Barack Obama heller. Det är dock de två kandidater jag sett från det demokratiska partiet hittills för det amerikanska presidentvalet nästa år, och hur man än vänder sig så innebär det ju något nytt om de skulle villa: en kvinnlig president eller en svart president. Det ska bli intressant att se hur de republikanska kandidaterna ser ut.

Oavsett om någon av dessa eller någon annan slutligen blir vald kan vi i alla fall vara säkra på en sak: det kommer att bli en bättre president än den som sitter nu.

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,