
Berättelsen består av två delar, en ramhandling och själva berättelsen. Ramhandlingen utspelar sig i nutid och berättas i tredje person av en besökare hon tidsresenären. Själva berättelsen är tidsresenärens egen berättelse (i första person) om hur världen ser ut långt in i framtiden. Det förekommer någon enstaka mening inuti texten som hör till ramhandlingen, men i princip syns den bara i början och slutet.
Tidsresenären reser ~800000 år in i framtiden och stöter på varelser som han först inte alls känner igen. Efter ett tag inser han att de är efterlevande till människorna. Det som är extra anmärkningsvärt är att det finns två grupper av varelser som båda utvecklats från människorna, inbördes tämligen olika. Dels är det de skira eloi, dels de grovhuggna morlocherna. De förstnämnda har utvecklats från människornas aristokrati medan de senare sprungit ur arbetarklassen. Redan på Wells' tid levde de två grupperna till stor del skilda från varandra, men i den avlägsna framtiden har de utvecklats till två hela olika arter.
Jag visste naturligtvis de här grunddragen i boken redan när jag började läsa den, men jag var inte medveten om att den innehöll på pass mycket explicit diskussion om det politiska läge som råder i världen som tidsresenären reser från.
Som tidsreseroman är den här historien ganska naiv; det var fortfarande ett bra tag tills de paradoxer en tidsresa kan ställa till med blev en naturlig del av genren (vad jag vet tack vare Ray Bradburys novell "The Sound of Thunder"), men det förhindrar inte att den här texten är värd att läsa i alla fall, och inte bara i dess egenskap av klassiker.
H. G. Wells: The Time Machine
Librivox, 2008 (originalet 1895)
mp3, 4:09:29
Andra bloggar om: böcker, läsning, science fiction, sf, tidsresor, h. g. wells, the time machine

intressant.se