En bokhorabok på väg

Konceptet att bloggar blir böcker har nu även nått bokbloggarna i och med att det annonseras att Bokhora kommer att publicera en bok i samarbete med Norstedts lagom till bokmässan 2009. De poängterar att det kommer att vara texter i samma stil som texterna på bloggen, men att det inte handlar om återtryck av bloggtexter. Kul!

Andra bloggar om: bloggar, bokhora, norstedt, böcker, läsning
Technorati tags: bloggar, bokhora, norstedt, böcker, läsning
intressant.se

Bodström på rymmen undan stilistiken

Till skillnad från DNs recensent har jag ännu inte läst ut Thomas Bodströms debutdeckare Rymmaren, men jag har kommit långt nog för att kunna hålla med om det mesta som sägs i recensionen. Bodström är ingen stilist och få om några av personerna i boken är speciellt sympatiska. Speciellt inte bokens justitieminister som framstår som direkt korkad både när det handlar om hennes ämnesområde och när det handlar om att hantera media. Man kan ju fråga sig om det är något slags utslag av plötslig självironi från en på sin tid måttligt populär minister.

Det som mest fascinerar mig med recensionen är dock det här stycket:

Men det svåraste med "Rymmaren" är ändå språket. Thomas Bodström är, lindrigt uttryckt, ingen stilist. Själv stirrar jag länge och allvarligt på sådant som "de mörka, nästan klotrunda blodfläckarna". Den tredimensionella bilden stannar kvar på näthinnan. Som bowlingklot av blod, då?

Jag studsade också till när jag hörde det där (jag läser Rymmaren som ljudbok). Det jag frågar mig är vad den av Norstedts redaktörer som hanterat den här boken sysslat med? Det är rätt uppenbart att det inte finns någon stilistisk tanke med den där formuleringen; den är bara fel. Sådant ska en bra redaktör hitta och se till att det blir korrigerat.

Andra bloggar om: böcker, läsning, thomas bodström, rymmaren, norstedt, redaktör, deckare, språk, stilistik
Technorati tags: böcker, läsning, thomas bodström, rymmaren, norstedt, redaktör, deckare, språk, stilistik
intressant.se

Boknyheter från förr

I dag har vi ägnat stora delar av dagen åt att röja i källaren. Vi har slängt en hel del skrot och hittat en massa gamla saker som var bortglömda. En av sakerna jag hittade var en katalog över sommarnyheterna 1938 från Norstedts.

De titlar man gör reklam för är
Harald Beijer: Kellermans
Olle Hedberg: Grop åt andra
Arne Hägglund: Fall från kateder
Hervey Allen: Det hände vid Aquila
Ina Boudier-Bakker: Det blåser nya vindar
Eric Linklater: Juan i Kina
Madelon Lulofs: Det sista försöket
A. G. Macdonell: Världens herrar
Ferenc Móra: Säden susar
Stephen H. Roberts: Huset, som Hitler byggde
Richard Sale: Skepp i brand
Marian Sims: Är detta frihet?
Nicholas Blake: Dödens skal
J. C. Masterman: Tragedi i Oxford
Dorothy Cameron Disney: Döden i baksätet
Hugh Austin: Mord? - Omöjligt!

Den enda av författarna som jag med säkerhet kan säga att jag känner igen är Eric Linklater, även om den här boken inte är bekant. Jag tror att jag även hört talas om Olle Hedberg.

Att det är sensationer som säljer är inget nytt, som synes av den här beskrivningen av Juan i Kina:

Få böcker ha mottagits med sådan förtjusning här i landet som författarens »Juan i Amerika». Kinaboken är en omedelbar fortsättning på denna. Juan har kvar samma förmåga att alltid råka in i de mest äventyrliga situationer, hans hjärta är lika rymligt och bokens persongalleri lika brokigt. Den som fann Amerikaboken en smula frispråkig kommer antagligen att finna denna bok chockerande.

Jag trodde att deckare var någonting som man inte befattade sig med på fina förlag vid den här tiden, men beskrivningen av Världens herrar antyder motsatsen (och dessutom beskrivs de fyra sista titlarna ovan som "De bästa i Norstedts detektivserie"):

Boken är på ett sätt olik författarens tidigare: det kvicka och respektlösa skämtet har djupnat till en frän men fortfarande mycket kvick satir. En till synes ytterst respektabel engelsk familj är medelpunkten i en härva av storpolitiska och storfinansiella intriger, och författaren får under berättelsens gång rika tillfällen att avslöja den verkliga halten hos »Världens herrar». Författaren använder sig delvis av detektivromanens teknik, och boken är spännande som en god detektivroman.

Jag misstänker att det här är vad som passerade för chicklit för 60 år sedan (Är detta frihet?):

Hur gestalta sig livsproblemen för en ung, vacker och intelligent kvinna, när hon just blivit skild från sin man men ändå är bunden vid hem och samhälle genom sitt barn? Hur blir hennes sociala ställning, hur gestaltar sig hennes förhållande till männen, hur skall hon kunna ge sitt liv innehåll och mening? I romanen om Martha Freer har Marian Sims besvarat dessa frågor på ett synnerligen spirituellt och underhållande sätt. Boken är den idealiska förströelseläsningen för damer med intresse för moderna människors problem..

Hur är det med er andra? Är det något i listan ni känner igen?

Andra bloggar om: böcker, läsning, norstedt, historia
Technorati tags: böcker, läsning, norstedt, historia

Mer boknyheter

Nu har även Norsteds/Prismas nya katalog dimpt ner i brevlådan, och även den innehåller en hel del intressant.

Daniel Sjölins (programledare för Babel) Världens sista roman får jag inte klart för mig om det är något slags metafiktion eller om det är något självbiografiskt, men den låter som om den skulle kunna vara intressant. [augusti]

Skrivkurs för särlingar av Lennart Hagerfors handlar om en författare med skrivkramp som försöker lätta på den genom att hålla en skrivarkurs. Det visar sig att alla deltagarna är personer han intervjuat för ett bokprojekt om människor som inte riktigt passar in i samhället. [oktober]

Anna Jansson kommer ut med Pojke försvunnen, ytterligare en deckare om polisen Maria Wern. Som i många av de andra verkar det som om läkare och sjukdom spelar en central roll, den här gången genom en mamma som är hypokondrisk för sina barn. [maj]

Luftslottet som sprängdes av Stieg Larsson är en av de mest efterlängtade böckerna i år. Om någon mot förmodan skulle lyckats missa det är det alltså den tredje och sista delen i Millennium-serien om Lisbet Salander och Mikael Blomkvist. [juni]

För den som är intresserad av J. R. R. Tolkien så finns det inte mindre än tre böcker att se fram emot. Den första är en nyöversättning av The Hobbit, nu med titeln Hobbiten. Översättningen är gjord av Erik Andersson och Lotta Olsson, som även gjorde nyöversättningen av Ringarnas herre. Nästa bok är Húrins barn som är en nyihopredigerad version av en historia som funnits publicerad i fragment tidigare, men som nu är sammanställd av Christopher Tolkien. Den här historien utspelar sig under första åldern, långt innan händelserna i Ringarnas herre. Till sist kommer också Erik Anderssons Översättarens anmärkningar: Dagbok från arbetet med Ringarnas herre som verkar vara ett slags blandning av dagbok och betraktelser om översättning. [alla i september]

Den mekaniska fågelns krönika av Haruki Mirakami beskrivs som "en blandning av detektivhistoria, science fiction, dröm, saga och politisk självanalys" vilket låter som en tillräcklig bisarr blandning för att jag ska bli intresserad. Dessutom ligger jag efter med mitt utlovade läsande av japanska författare. [oktober]

Vinterstaden är en ny deckare av Arnaldur Indriðason där en pojke hittas död, fastfrusen mellan några höghus. [juni]

Joe Hills En hjärtformad ask har jag redan läst men det är kul att den kommer på svenska. [augusti]

Andra bloggar om: böcker, läsning, norstedt, prisma
Technorati tags: böcker, läsning, norstedt, prisma