Jag har fått intrycket att det här mer eller mindre är en definierande antologi för steampunkgenren, även om genren så klart är äldre än så här. Vi får både några äldre texter (den äldsta från 1971) och diverse nyare, och även om det mest handlar om noveller så finns det i alla fall ett par texter som är utdrag ur romaner.
Nu är jag inte någon stor läsare av steampunk sedan tidigare. Jag kommer på ungefär ett tiotal titlar som jag läst och skulle placera in i det facket. Tyvärr får jag nog säga att nästan allt annat jag läst varit bätre än den här antologin. Därmed inte sagt allt är dåligt för så är det nästan aldrig när det handlar om antologier men över lag tycker jag att det kändes lite avslaget.
De som framför allt höjde sig över mängden tycker jag var "Seventy-Two Letters" av Ted Chiang (som jag hört mycket positivt om men tidigare bara näst en rätt trist novell av) och "Victoria" av Paul Di Filippo (som jag inte vet om jag läst något alls av förut). Jag får nog se till att prova de här herrarnas verk lite mer ingående vid tillfälle.
Ann & Jeff Vandermeer, eds: Steampunk
Tachyon Publications, 2008
373 sidor
ISBN 978-1-892391-75-9
Visar inlägg med etikett steampunk. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett steampunk. Visa alla inlägg
måndag, november 25, 2013
måndag, december 13, 2010
2010-92: Philip Reeve: Där världen slutar

Det man möjligen kan ha som invändning mot boken är att den i princip från sida ett lägger upp för en kärlekshistoria mellan två ungdomar, vilken sedan också genomförs som väntat, utan några komplikationer alls. Eller på sätt och vis med hur många rent fysiska komplikationer som helst, men de ställer aldrig på något signifikant sätt till det för kärleken, även om allt annat kompliceras.
Philip Reeve: Där världen slutar (A Darkling Plain)
Översättning: Lena Karlin
Natur & Kultur, 2009 (originalet 2006)
630 sidor
ISBN: 978-91-27-11771-6
Andra bloggar om: böcker, läsning, sf, science fiction, steampunk, philip reeve, där världen slutar

intressant.se
Etiketter:
böcker,
där världen slutar,
läsning,
philip reeve,
science fiction,
sf,
steampunk
fredag, juni 18, 2010
2010-35: Michael Moorcock: The Warlord of the Air

Så här i efterhand kan jag förstå varför den omtalas om (proto)steampunk, men det är inte så väldigt uttalat. Men visst, här finns viktorianska värderingar, zeppelinare och ångdrift.
Här finns också en ovanligt komplicerad berättandemodell. Boken inleds med en "editor's note" undertecknad Michael Moorcock där han förklarar hur manuskriptet kom i hans händer när hans farfar dog. När berättelsen sedan väl börjar så är det farfadern (som också heter Michael Moorcock) som berättar, men han hinner inte speciellt långt innan man får höra hur han går runt i hamnen på den avlägsna ö där han befinner sig och träffar på en fripassagerare som just blir avslängd från en båt. Han tar hand om mannen som börjar berätta sitt livs historia, och resten av boken är denna berättelse. Här finns alltså tekniskt sätt tre nivåer av berättare (ungefär som i Frankenstein, förutom att här är åtminstone kronologin rak -- på någon skala).
Anledningen till den sista kommentaren är att det förekommer en tidsresa i berättelsen. Farfadern lever 1903, men berättaren (Oswald Bastable) har förts framåt i tiden till ett 1973 som inte alls är som det 1973 som jag varit med om. Tekniknivån känns generellt lägre än den var i "vårt" 1973, men för berättaren från förra sekelskiften är det naturligtvis gott om fantastisk teknik. Det är dock en hel del som inte stämmer med hur vår värld utvecklat sig. Imperierna kvarstår, tsaren sitter kvar i Ryssland och Kina är i stort sett en kuvad nation. Någon kommunistisk revolution verkar inte ha skett någonstans. På tekniksidan är det ångdrift som gäller, och om man vill flyga så går det bra, men i så fall är det flera hundra meter långa zeppelinare som gäller.
Jag måste erkänna att jag är lite kluven inför den här romanen. Det är inget fel på prosan och världsbygget är intressant; jag hade snarast velat se mer av världen. Det som fallerar är berättandet. Det är en rak berättelse utan antydningar till bihandlingar (men visst, det är en tunn roman). Vad jag tycker är mer problematiskt är att texten ofta känns som en historielektion (i den fiktiva alternativa världen) snarare än en roman. Romanen överlever på att historielektionen faktiskt lyckas vara intressant, men jag föredrar trots allt att få sådant serverat i små portioner i förbifarten snarare än långa föreläsningar.
Michael Moorcock: The Warlord of the Air
DAW, 1978 (originalet 1971)
175 sidor
Andra bloggar om: böcker, läsning, michael moorcock, sf, science fiction, steampunk, alternativhistoria, the warlord of the air

intressant.se
Etiketter:
alternativhistoria,
böcker,
läsning,
michael moorcock,
science fiction,
sf,
steampunk,
the warlord of the air
torsdag, januari 22, 2009
2009-7: Jay Lake: Mainspring

Huvudfjädern i titeln är bokstavligen den fjäder som driver runt världen. Runt hela jorden går kuggkrans i mässing, och den håller jorden på plats i den gigantiska kuggkrans som definierar jordbanan. Vackra kvällar kan man även se kuggkransarna för andra planeter. Denna enorma mekaniska konstruktion betraktas allmänt som ett bevis på guds existens; något sådant kan knappast uppstå av sig självt och människan är inte kapabel att skapa det.
Den här världsidén tycker jag är helskoj, och romanen börjar bra. Skolpojken Hethor får besök av vad han tror är en ängel som ger honom ett uppdrag, men som simpel skolpojke har han svårt att få andra att tro på vad som hänt eller hjälpa honom. Att en ängel ska dyka upp så här känns rimligt i den här världen eftersom den redan från början har en väldigt handgriplig teologi, men övrigt är samhället rätt likt vårt.
Hethor råkar ut för massor av äventyr och strapatser medan han försöker fullfölja det uppdrag han fått av ängeln, men här tycker jag att romanen tappar fart. På sätt och vis är det fart och fläkt hela tiden; vore det en actionfilm skulle man inte få en lugn stund. Det känns däremot som om det bara är action och inte så mycket egentlig substans. Någon enstaka gång får Hethor (och därmed läsaren) en liten ledtråd, men mest känns det som om han studsar runt i världen som kulan i ett flipperspel.
Jag har inga invändningar mot framförandet av boken. Den är väl skriven på ett språk som inte på något sätt är gammaldags men som i alla fall undviker de modernaste konstruktionerna på ett bra sätt. En del modifikationer av vår värld för att passa in i en verklighet där världen drivs av urverk har gjorts och de är väl uttänkta. Jesus blev exempelvis inte korsfäst utan fastsatt på ett kugghjul, och alltså har man horofix istället för krucifix. Sådana detaljer gillar jag.
Första delen av boken är utmärkt, men tyvärr håller inte resten av den samma klass utan känns till stor del som en planlös turné som mest är till för att visa upp världen, i stil med en del utflykter hos Edgar Rice Burroughs eller så.
Jay Lake: Mainspring
Tor, 2007
324 sidor
ISBN: 9780765356369
Andra bloggar om: böcker, läsning, jay lake, mainspring, steampunk

intressant.se
Etiketter:
böcker,
jay lake,
läsning,
mainspring,
steampunk
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)