2010-66: Cory Doctorow: Content

Content innehåller ett urval av de artiklar och kolumner som Cory Doctorow har publicerat på diverse ställen.

Enligt omslaget handlar det om "Technology, Creativity, Copyright, and the Future of the Future". I praktiken betyder det (som man kan ana om man vet något om Cory) att det handlar rätt mycket om upphovsrätt, internet och digitala rättigheter. Det är utan tvekan ämnen som räcker till för en hel bok, men eftersom det här är en samling artiklar som inte ursprungligen är tänkta som en bok så finns det en del överlapp mellan olika texter. Det är bra att inte läsa allt för stora bitar i taget, för att undvika repetition.

Cory är bra på att förklara saker så att det går att förstå även för den som inte är insatt i de tekniska detaljerna (tror jag, ska jag tillägga, för han skriver oftast om ämnen som jag är rimligt insatt i), samtidigt som han inte är tråkig för den som vet vad han pratar om. Han försöker ofta ta ett steg tillbaka och jämföra med något icke-tekniskt. Vad som kan vara ett problem är att han normalt sett skriver för en tämligen teknisk publik (även om den inte är insatt i just det han skriver om för stunden), och att texten ibland är onödigt fylld av jargong. Tidvis är han rätt sarkastisk mot vad han upplever som dumheter. Det går oftast hem men faller ibland platt.

Det man skulle kunna invända mot boken är att han hela tiden pekar på vad som går fel, vem som klantar sig och berättar om vilka hot han ser. Efter ett tags läsning känns det som om hela världen håller på att gå under.

Cory Doctorow: Content
Tachyon Publications, 2008
213 sidor
ISBN: 978-1-892391-81-0

Andra bloggar om: böcker, läsning, facklitteratur, internet, cory doctorow, content, drm, copyright
Technorati tags: böcker, läsning, facklitteratur, internet, cory doctorow, content, drm, copyright
intressant.se

Den nya upphovsrätten

Det har varit mycket diskussion på SvD om upphovsrätt på sistone, naturligtvis föranlett av Google och deras inscanning av böcker. Det är visserligen ett litet tag sedan de här artiklarna först publicerades, men jag råkade läsa om dem nu och tycker att de fortfarande är intressanta.

Mats Söderlund är ordförande i författarförbundet och tycker att staten ska skjuta till pengar för att skapa en nationalportal för litteratur. Det är en vacker tanke, men det låte rinte som om Söderlund i första hand är ute efter att sprida kultur eller upplysa folket. Att det är i sin roll som företrädare för författare han talar framgår i slutet av artikeln:

Regeringen, med Lena Adelsohn Liljeroth i spetsen, borde ta chansen att låta författare och översättare få både inflytande över och inkomster från de böcker vi skrivit och översatt. Det vi väntar på är en rättsligt starkare ställning för upphovsmännen, en som öppnar för rimliga avtal och därmed en väl fungerande avtalslicens.

Med dagens lagstiftning har författare och översättare kontroll (med copyright) över sina texter under hela sin livstid och deras efterlevande i ytterligare 70 år, och Söderlund har mage att kräva en starkare ställning för upphovsmännen. Jag antar att han egentligen syftar på att det idag är omöjligt att se till att den gällande upphovsrättslagstiftningen faktiskt efterlevs, men det är en helt annan fråga. Om man vill säkerställa att upphovsrätten efterlevs i ett digitalt samhälle där kopiering inte bara är enkel utan nödvändig för att kunna delta i samhället (jag kopierade Söderlunds artikel till min dator för att kunna läsa den och du har kopierat det här blogginlägget till din dator för att läsa det) så måste man införa ett totalt övervakningssamhälle där brevhemlighet och personlig integritet tillhör det förflutna. Söderlund låter smart nog bli att nämna det, men jag har svårt att tro att han är omedveten om det.

Peter Sunde, en av grundarna till The Pirate Bay, konstaterar att debatten till stor del handlar om att upphovsrättsinnehavarna vill bevara sin maktposition och påminner om att den här debatten i grunden är en repris; vi har hört samma domedagsprofetior om radio, kassettband och självspelande pianon som vi idag gör om internet.

Journalisten Karl-Erik Tallmo intar en lite mer otydlig position någonstans i mitten, men påpekar i alla fall ett problem med många digitaliseringsprojekt:

Detta [att Google vill att deras scannade utgåvor av böcker där upphovsrätten löpt ut bara ska få användas icke-kommersiellt] liknar otyget när vissa bibliotek scannar in verk från medeltiden och sedan hävdar copyright till dessa i kraft av någon metod att visa dem på webben. Sådant bör inte vara tillåtet. Public domain måste få förbli public domain. Och vem som helst ska få använda materialet, även en kommersiell aktör.

Det här borde vara en självklarhet, men förtjänar tyvärr att repeteras.

Pelle Snickars på Kungliga Biblioteket är även han för en ökad digitalisering och frågar sig varför KB ger svenska folket tillgång till stora mängder böcker medan kb.se inte gör det. Hans förklaring

Att publicera boksamlingar på webben är nämligen mycket komplicerat. I den binära baksmälla som råder har digital access till bokarvet blivit juridiskt helt ogörligt att hantera.

sammanfattar till viss del upphovsrättens oanpassning till internet, men han glömmer samtidigt att nämna att problemet endast gäller en del av allt material som KB har. Alla böcker där författaren varit död i mer än 70 år kan KB utan problem sprida digitalt likväl som i pappersform, och även en del nyare material (där det faller under katalogskydd, exempelvis). Det är i första hand 1900-talets material som riskerar att falla bort i ett analogt svart hål. Till slut nämner Snickars Creative Commons:

Den enormt snabba tillväxten av ”creative commons”-licenser där kreatörer själva bestämmer villkoren för sina verk, är ett tecken på upphovsrättens ”digitala kris”. Får CC-lisencer en allt vidare spridning är det fullt möjligt att de traditionella legala systemen på sikt kommer att implodera.

Jag förstår inte vad det är han är rädd för. Att många väljer en CC-licens för sina verk innebär att de är mer intresserade av att folk använder deras verk än att de själva har total kontroll över verket. Detta är den lärdom som många borde dra av Creative Commons framgångar. För att citera Woody Guthrie:

This song is Copyrighted in U.S., under Seal of Copyright # 154085, for a period of 28 years, and anybody caught singin it without our permission, will be mighty good friends of ourn, cause we don't give a dern. Publish it. Write it. Sing it. Swing to it. Yodel it. We wrote it, that's all we wanted to do.

Andra bloggar om: böcker, google, upphovsrätt, copyright, internet, creative commons
Technorati tags: böcker, google, upphovsrätt, copyright, internet, creative commons
intressant.se

Liza Marklund censurerar gärna, bara det ger pengar

Liza Marklund har skapat sig en plattform i media genom krönikor och romaner genom att ta parti för människor i underläge. Tyvärr verkar det som om hon nu övergett den ambitionen och istället använder sin plattform för att cementera ett överspelat oligopol och ivra för censur.

I sin senaste krönika i Konkurrenten Expressen ondgör hon sig över att hennes kompisar i bandet Stockholm Stoner inte sålt mer än 379 exemplar av sin senaste skiva, men att den laddats ner 80000 gånger. Man kan ju tycka att det här låter som skrämmande siffror, och det är det. Framför allt för att de inte betyder vad Marklund vill påskina att de gör. Roger har nämligen undersökt hur det ligger till. Skivan finns bara på Coop Forum, och inte ens i alla deras affärer. Den går inte att beställa på nätet. Det går inte att betala för att ladda ner den. Det betyder i praktiken att de inte är speciellt intresserade av att sälja den. Om man inte tillhandahåller det man vill sälja där folk vill köpa det så blir det inte sålt. Ännu roligare är att det visar sig att siffrorna för nedladdningen inte stämmer. Roger har letat runt på stora fildelningssajter och konstaterar att skivan inte laddas ner därifrån, för ingen har ens laddat upp den dit. Möjligen kan det bero på att papperspressen (den som Marklund vurmar för) skrivit ner den.

Det finns dock en annan möjlighet. Om man tittar på bandets sida på Myspace så har den lite över 80000 profilvisningar. Det här är bandets egen reklamsida, skapad av dem själva. Siffran betyder att sidan har visats 80000 gånger, inte att något laddats ner. På den sidan finns också några av bandets låtar (upplagda av dem själva) som man kan provlyssna på (men inte ladda ner). Det totala antalet låtspelningar är i storleksordningen 40000. Min gissning är att Marklund sett siffran 80000 på den här sidan och stoppat in den i sin artikel. Om hon inte förstår att den här sidan A) är bandets egen och B) inte erbjuder någon nedladdning eller om hon helt enkelt bortser från sådana besvärliga fakta låter jag vara osagt.

Det är inte det som är det väsentliga. Problemet är Marklunds lösning för att se till att hennes kompisar får en "blygsam lön för sitt arbete". Den uppenbara lösningen borde vara att marknadsföra skivan och se till att den går att köpa, samt att åka på turné. Nu har man fått gratis marknadsföring av Marklund. De övriga två punkterna kräver insatser från bandet, så vi får se hur det blir med dem.

Det är nu det farliga kommer. Marklund skriver

Internetleverantörerna måste ta fullt ansvar för vad de skickar ut. Om deras bredband används för att stjäla, eller att sprida barnporr, bombrecept eller självmordsreklam så ska de bötfällas. Det går att sätta filter på nätet, kineserna klarar det ju.

Hon har alltså mage att dra fram Kinas censur av det fria ordet som ett föredöme. Strax innan säger hon dock något vettigt:

Samma regler måste gälla på nätet som i verkligheten.

Det håller jag med om. Posten och Telia har inget som helst ansvar för om någon skickar barnporr eller terroristrecept med dem. Detsamma ska gälla internet!

Marklund avslutar med en fråga till sin musikerkompis:

Så vad tycker du om den nya Ipredlagen? frågar jag.
- Allt som kan stoppa stölderna är bra.

Att staten får bygga en databas över exakt vem du pratar med och hur länge, vem du skriver mejl till, vilka sidor på nätet du surfar till och var du befinner dig (det vet din mobiltelefon) är helt i sin ordning. Den personliga integriteten är inget att bekymra sig om. Bara Lizas kompisar får en "blygsam lön för sitt arbete".

[Via Petra på En annan sida.]

Andra bloggar om: musik, nedladdning, copyright, det fria ordet, liza marklund, internet, ipred, personlig integritet, censur
Technorati tags: musik, nedladdning, copyright, det fria ordet, liza marklund, internet, ipred, personlig integritet, censur

EU röstar om förlängd inlåsning - protestera!

Den 23:e mars är det tänkt att EU-parlamentet ska rösta om ifall skyddstiden för upphovsrätten för ljudinspelningar ska förlängas från de 50 år som gäller i dag eller inte. Om det förslaget går igenom så innebär det att stora delar av 1900-talets kulturarv fortsätter att vara inlåst ett bra tag till istället för att få delas av alla.

Skriv till de svenska EU-parlamentarikerna och säg vad du tycker! De finns listade här, men tyvärr har inte alla någon epostadress utsatt (och man får klicka runt på en sida per person för att hitta dem). Här är de epostadresser jag hittade:

carl.schlyter@europarl.europa.eu,
jens.holm@europarl.europa.eu, jan.andersson@europarl.europa.eu, charlotte.cederschiold@europarl.europa.eu, lena.ek@europarl.europa.eu, goran.farm@europarl.europa.eu, christofer.fjellner@europarl.europa.eu, helene.goudin@europarl.europa.eu, anna.hedh@europarl.europa.eu, gunnar.hokmark@europarl.europa.eu, anna.ibrisagic@europarl.europa.eu, nils.lundgren@europarl.europa.eu, olle.schmidt@europarl.europa.eu, lars.wohlin@europarl.europa.eu, anders.wijkman@europarl.europa.eu, asa.westlund@europarl.europa.eu

Skriv till dem och protestera!

För den som inte har fantasi nog att skriva ihop något lämpligt kan jag även bistå med en lämplig mall från en bekant, så behöver du inte göra mer än att byta ut namnet.

Hej!

Jag vill uppmana er att rösta nej till förslaget om förlängd "skyddstid" för ljudinspelningar. Upphovsrätt och relaterade rättigheter, som är tidsbegränsade monopolrättigheter, måste utformas så att de ger en balans. Å ena sidan vill man ge viss ekonomisk fördel till den som skapar och publicerar till exempel musik, men å andra sidan vill man också göra kulturen tillgänglig, både för allmänheten, och, vilket kanske är viktigare, för nya musiker och konstnärer att bygga vidare på.

Nuvarande lagstiftning är redan ur balans, det är kreativitetsdödande om varje liten sampling och varje ljudsnutt i bakgrunden till en film kräver licensförhandlingar med de stora skivbolagen. Det gynnar kanske skivbolag och ett fåtal gamla artister och musiker, men det hämmar nyskapande.

Om skyddstiden förlängs, så kommer stora delar av förra århundradets kultur att låsas in i ännu en generation. Det är vansinne, särskilt när lejonparten av de inspelningar som omfattas helt saknar kommersiellt värde för rättighetshavarna. När materialet inte kan spridas utan tillstånd från de skivbolag, som inte ser något kommersiellt utrymme för nyutgivningar, så är det stor risk att skivor och band kommer att hinna ruttna i källare och arkiv innan skyddstiden går ut och de åter kan göras tillgängliga för allmänheten.

De senaste decenniet har vi sett gradvisa ändringar som alla förlängt och förstärkt upphovsrätt och relaterade rättigheter, alla drivna av musik- och filmindustrins enorma lobbyingresurser. På senare tid förlängningen av upphovsrätten från 50 till 70 år efter författarens död i Sverige, och från 70 till 95 år efter publicering i USA, IPRED som inför högre civilrättsliga skadestånd (samtidigt som det i föregångslandet USA snart kommer att prövas om det bryter mot rättssäkerhetsgarantierna i deras konstitutionen att höga bötesstraff i form av "punitive damages" utdöms i civilmål). Allmänintresset, den andra sidan av balansen som upphovsrätten ska upprätthålla, har ofta svårt att komma till tals. Det är dags att sätta stopp för denna ensidiga trend av ständigt utökade rättigheter för skiv- och filmbolagen.

Låt inte 1900-talets musikkultur låsas in för nästa generation.

Med vänlig hälsning,
/Niels Möller

I skrivande stund har jag fått svar från Jens Holm (V) och (en assistent till) Charlotte Cederschiöld (M) som båda också är negativa till en förlängning.

[Via Boing Boing.]

Andra bloggar om: copyright, eu, ljud, politik, upphovsrätt
Technorati tags: copyright, eu, ljud, politik, upphovsrätt

Det fria ordet hotas - protestera!

Det fria ordet är något som man kontinuerligt måste kämpa för att upprätthålla, men på sistone har verkar det som om mörkerkrafterna kämpat ovanligt hårt.

Till att börja med läser jag på en annan sida att Sveriges Författarförbund ska hålla en manifestation för den fria litteraturen på måndag, för att "bevara en fristående författarfond - litteraturen ska inte styras av staten". Det är säkert fint och vackert, men det hade varit mycket mer relevant om författarförbundet istället hade mobiliserat sina medlemmar att demonstrera utanför riksdagshuset i dag när IPRED-lagen klubbades igenom eller utanför rättegången mot The Pirate Bay. Båda dessa händelser riskerar att leda till storskalig övervakning av varenda svensk: ett mycket större hinder för det fria ordet än någon författarfond. Och det här är som bekant inte den enda lagen som slår mot din personliga integritet och det fria ordet: på sistone har vi haft FRA-lagen, IPRED och datalagringsdirektivet

I USA kommer nya fåniga påhitt: Authors Guild tycker att man ska förbjuda eboksläsaren Kindle att ha funktionen att läsa en bok högt, eftersom det konkurrerar med ljudböcker. Det är väl bara en tidsfråga innan girigheten får dem att kräva att tryckta böcker ska säljas med licensavtal som säger att man bara får läsa dem tyst. Om man vill läsa dem högt så att någon annan hör måste man betala mer, och motsvarande om man vill låna ut boken till någon efter att man läst ut den eller om man vill läsa om den.

Landet som är så stolta över sin fria press har också hittat på att man ska kunna få upphovsrätt på fakta, så att det inte är tillåtet att rapporter om nyheter utifrån någon annans referat. Visst är det relevant att fundera på plagiat här, men samtidigt får det aldrig vara förbjudet för mig att referera att tidningen si-och-så rapporterar ditten medan någon annan tidning säger datten, utan att för den delen bryta mot någon upphovsrätt. Det handlar inte om att jag vill kunna kopiera deras nyhetstext, men jag måste få tala om vad deras artiklar innehåller.

I det här sammanhanget passar jag också på att notera att Piratpartiet, som har som en av sina grundstenar att värna om den personliga integriteten, i dag endast har ett par hundra medlemmar färre än Vänsterpartiet samtidigt som man växer med något hundratal medlemmar om dagen. Deras ungdomsförbund, Ung Pirat har i dag passerat SSU i medlemsantal och är nu det näst största politiska ungdomsförbundet efter MUF.

Andra bloggar om: böcker, läsning, det fria ordet, censur, upphovsrätt, copyright, piratpartiet, ung pirat, personlig integritet, ipred, privatpolislagen, datalagringsdirektivet, fra-lagen
Technorati tags: böcker, läsning, det fria ordet, censur, upphovsrätt, copyright, piratpartiet, ung pirat, personlig integritet, ipred, privatpolislagen, datalagringsdirektivet, fra-lagen
intressant.se

Remixkulturen drabbar Jane Austen

Medan mediasverige hårdbevakar rättegången mot The Pirate Bay så kan jag passa på att visa på av de saker som rättegångsspektaklet egentligen handlar om.

Det finns ingen som skriver böcker, skapar musik eller ägnar sig åt någon som helst kulturellt skapande utan att vara inspirerad av dem som gått före. Man behöver bara diskutera vilka andra konstnärer en skapare inspireras av, inte om de gör det. För länge sedan i mänsklighetens historia så lyssnade man på sagor runt lägerelden, och sedan gick man hem och berättade samma saga för sina vänner, men man ändrade lite för att man tyckte att det blev bättre så, eller man hade glömt hur historien gick, eller man anpassade lite för målgruppen.

Så har det alltid varit, men de verk man lånat från har varierat i ålder. Disney, exempelvis, tjänar stora pengar på att återberätta gamla folksagor från bröderna Grimm och andra källor. Dessa är gamla nog att inte längre vara upphovsrättsskyddade, så Disney får sitt grundmaterial gratis. Den som vill inspireras av Disneys skapelser för egna verk får däremot räkna med att få en stämning på halsen, för Disney vill inte att andra ska göra på samma sätt som de själva utifrån deras material. Med den sentida förstärkningen av upphovsrätten har det varit lätt för dem att hålla andra borta från "deras" domäner.

De sista åren, i takt med internets ökade betydelse för det kulturella skapandet, så har fler och fler börjat ägna sig åt ett skapande som snarast kan betecknas som remixande. En kulturyttring som fanfic hör exempelvis hit. Det handlar om att skriva egna berättelser med någon annans karaktärer eller motsvarande. Sådant publiceras numer ofta fritt på nätet, men de som skapat originalverken är ofta inte glada över detta och vill stoppa det. Det enda fall när det är möjligt att officiellt publicera sådana verk är om de baserar sig på verk som är gamla nog att inte längre vara begränsade av upphovsrätten. När de inte längre är det kan vi få verk som Pride and Prejudice and Zombies som gör om Jane Austens kärleksförveckligsdrama till ett zombieactionäventyr. Man kan naturligtvis ha åsikter om ifall det är en kombination av genrer som passar bra ihop, men jag ser ingen anledning till varför den som tror det inte skulle får försöka att skapa verket.

Vad det handlar om är att verk som publiceras och blir populära väldigt fort hamnar i det allmänna publika medvetandet och blir en del av vår kultur. Det måste till en kulturell allemansrätt som kodifierar att det är tillåtet att använda vårt kulturella allmängods som man vill, utan att riskera att bli stämd. Vårt gemensamma kulturarv får inte låsas in och ägas av enstaka storföretag, det är något som folket måste ha tillgång till.

Andra bloggar om: copyright, upphovsrätt, jane austen, zombies, skräck, the pirate bay, kulturell allemansrätt, remixkultur
Technorati tags: copyright, upphovsrätt, jane austen, zombies, skräck, the pirate bay, kulturell allemansrätt, remixkultur
intressant.se

2009-15: Anders Rydell & Sam Sundberg: Piraterna

Boken Piraterna kom ut precis härom dagen, men i dag är den extra relevant eftersom rättegången mot några av personerna bakom The Pirate Bay börjar i dag. Man kan dock bli lite vilseledd av bokens omslag (The Pirate Bays logga) och förledas att tro att boken bara handlar om The Pirate Bay. De har onekligen en framträdande roll i form av ett av fildelningsrörelsens flaggskepp, men boken handlar om mycket mer än så.

Författarna börjar med att skapa en dramatik genom att följa några av personerna bakom The Pirate Bay när de får reda på att polisen gör en razzia i deras datorhall, men strax efter det tar boken ett rejält kliv tillbaka och ger en grundlig genomgång av ett antal tekniska och kulturella fenomen som lett fram till dagens fildelning. Utan den här bakgrunden kan det vara svårt att förstå hur situationen blev som den är.

Alltså får vi en utmärkt genomgång av de juridiska striderna som uppstod när videobandspelaren lanserades, vi får en översikt av musikindustrins misslyckade kampanj "Home taping is killing music" från 1970-talet, och vi får reda på att en viktig orsak till att filmindustrin i dag ligger i Hollywood är att man ville undgå patentstämningar från Thomas Alva Edison som ägde ett antal väsentliga patent och styrde dem med järnhand genom att helt enkelt vara så långt från östkusten som möjligt.

Detta visar att dagens debatt egentligen inte är något nytt. Film- och musikindustrin har en lång historia av att hävda att ny teknik kommer att leda till dess fall, men trots det finns de kvar i dag och tjänar pengar.

Parallellt med detta får vi också en historik över hur internet växer fram. I Sverige gjorde hem-PC-reglerna att väldigt många fick tillgång till moderna datorer och internet (även om vi låg långt fram redan innan), och ungefär samtidigt skapades programmet Napster som var första välkända fildelningsprogrammet. Med det kunde man ladda ner filer som någon annan delade ut, och man fick möjlighet att söka efter det man ville ha tag i. Musikindustrin gick naturligtvis i taket över detta, och efter diverse turer tvingades Napster slå igen.

Under tiden har även fildelningstekniken utvecklats. En modernare teknik är bittorrent som är vad The Pirate Bay använder, och som innebär att man kan ladda ner olika bitar av samma fil från olika ställen. Det gör att det går fortare att få hem det man vill ha. I själva verket blir systemet aldrig överlastat; det går istället fortare ju fler som laddar ner samma fil.

Det är nu de riktigt intressanta bitarna kommer. När The Pirate Bay börjar bli kända så börjar upphovsrättsindustrins lobbyorganisation Antipiratbyrån att göra mer väsen av sig, och ett antal personer bestämmer sig för att de inte kan få stå oemotsagda. De startar Piratbyrån och får genast utrymme i debatten. Det listiga namnet gör dessutom att det verkar som att det var de som kom först och Antipiratbyrån som reaktion, trots att det är tvärt om. Detta att pirater argumenterade tillbaka och inte alls skämdes för att vara pirater, utan hävdade sig arbeta med viktig kulturspridning var något helt nytt.

Nästa oväntade steg var när Rick Falkvinge fick för sig att bilda Piratpartiet. Utan vare sig politisk erfarenhet eller organisation bestämmer han sig för att sikta på riksdagen 2006. Efter en kaotisk valrörelse får man erkänna sig besegrade med ett resultat på 0,63% av rösterna. Det räcker inte till riksdagen, men att bli tredje största parti utanför riksdagen med den korta startsträcka man hade är en prestation bara det. I dag siktar man istället på europaparlamentet, med en plattform som kräver kraftiskt försvagad (men inte slopad) upphovsrätt och en förstärkning av den personliga integriteten. Man har blivit en samlingsplats för debatten mot sentida företeelser som FRA-lagen, IPRED och datalagringsdirektivet. Man har i dag nästan 10000 medlemmar: något färre än V, men ḱlart fler än MP.

Boken väljer att nästan helt koncentrera sig på fildelning av musik och film. Spridning av programvara nämns endast någon gång vilket är lite trist, men samtidigt förståeligt eftersom en motsvarande genomgång av detta antagligen hade gjort boken ett hundratal sidor tjockare. En allvarligare brist att boken saknar register, så det är svårt att använda den som uppslagsverk. Det är synd, för den är en väldigt bra faktagenomgång av de flesta fenomen som är relevanta för en förståelse av fildelningsrörelsen.

Boken är i viss mån dramatiserad genom att ibland följa en person och visa hans reaktioner på något av de aktuella skeendena, och sedan varvas detta med historiska avsnitt som förklarar de tekniker som var aktuella just då. Författarna har gjort ett utmärkt jobb med researchen. Jag har inte detaljkollat vartenda datum men jag har varit med genom hela den period texten handlar om och minns när fildelning betydde att skicka kassettband med posten och jag har inte hittat något som inte stämmer med mina minnesbilder.

Texten är neutralt hållen när det gäller den centrala frågan om fildelning är bra eller dåligt. Om texten handlar om Rick Falkvinge och Piratpartiets framväxt får man en positiv bild, men det finns balanserade avsnitt med exempelvis Henrik Pontén som är jurist för Antipiratbyrån. På det hela taget är det här en mycket bra bok som förklarar piratrörelsen, dels internationellt men framför allt från svenskt perspektiv. Eftersom Sverige har haft en väldigt framträdande roll även med ett internationellt perspektiv så tror jag att boken vore intressant även för internationella läsare. Vi får hoppas på en översättning.

Alla som vill veta mer om piratrörelsen och dess motståndare, eller bara få en översikt över internets framväxt och de kulturella effekter det har lett till bör läsa den här boken. Den här sortens faktaböcker är det en njutning att läsa!

Anders Rydell & Sam Sundberg: Piraterna: De svenska fildelarna som plundrade Hollywood
Ordfront, 2009
235 sidor
ISBN: 978-91-7037-320-6

Andra bloggar om: böcker, läsning, piraterna, anders rydell, sam sundberg, fildelning, the pirate bay, copyright, upphovsrätt
Technorati tags: böcker, läsning, piraterna, anders rydell, sam sundberg, fildelning, the pirate bay, copyright, upphovsrätt

Artistuppror i upphovsrättsankdammen

Nu är det tydligen dags för ett nytt varv i ankdammen. En handfull artister av blandade sorter har publicerat en artikel i DN där man argumenterar för IPRED, den nya lag som ska ge privatspanare rätt att få ut personuppgifter kopplade till IP-adresser.

Man skriver exempelvis

Den illegala fildelningen är en fråga för långt fler än bara musikartister. I dag slår piratkopieringen på nätet mot alla upphovsmän och mot alla kulturyttringar vare sig det gäller musik, film, tv-program, böcker eller dataspel. Smalare konstyttringar drabbas lika hårt som den breda populärkulturen.

Huvudproblemet är naturligtvis att man utgår från att fildelningen är ett problem. Om man inte gör det har man naturligtvis inget case. Problemet (för artikelskribenterna) är att de undersökningar jag sett inte håller med dem. Det har visats att de som fildelar mest film också är de som går på bio oftast. De som köper mest musik är också stora fildelare.

Det finns också en annan sida av fildelning. För de allra flesta artister är problemet att ingen känner till dem, inte att de blir kopierade. Att bli spridd via internet är i själva verket gratisreklam. Så här säger sf-författaren Cory Doctorow:

I've discovered what many authors have also discovered: releasing electronic texts of books drives sales of the print editions. An SF writer's biggest problem is obscurity, not piracy. Of all the people who chose not to spend their discretionary time and cash on our works today, the great bulk of them did so because they didn't know they existed, not because someone handed them a free e-book version.

Artikelförfattarna gör också det vanliga misstaget att utgå från att det finns en rättighet att kunna leva på sitt skapande:

Låt detta bli en ny startpunkt i svensk upphovsrättsdebatt där vi hjälps åt att sätta de viktiga värdena bakom upphovsrätten i fokus; förutsättningarna för professionellt kulturskapande och rätten att skörda frukterna av sitt eget arbete som musiker, filmskapare eller författare.

Upphovsrätten har aldrig varit tänkt att fungera så, och förhoppningsvis kommer den heller aldrig att göra det. Det är istället upp till var och en att skaffa sig ett jobb som det går att leva på. Det innebär att man behöver en affärsmodell som fungerar. Titta på datorspelsbranschen där Blizzard får folk att köa för ett nytt spel och sedan betala abonnemangsavgift för att spela det online. Små enpersonersspel är det antagligen svårt att ta betalt för i dag, men MMORPG:er verkar frodas. Det betyder att den som vill tjäna pengar på att skriva spel behöver se till att skriva rätt sorts spel. Det existerar ingen gudagiven rättighet att fortsätta göra det man alltid gjort och få pengar för det.

Samma sak gäller för musikbranschen, och vissa har också agerat därefter. Madonna sade nyligen upp sitt skivbolagskontrakt och jobbar istället med en turnearrangör. Musik distribuerad på skiva eller via internet kan istället betraktas som reklam för konserter där det är lättare att ta betalt.

Till DNs försvar ska det också sägas att man samtidigt även publicerar fler artiklar i ämnet. En där forskare i ämnet berättar att

Historiskt har all ny teknologi varit ett hot mot den rådande ordningen, och lagstiftarna har alltid försökt hitta sätt att stoppa utvecklingen. Det har i längden aldrig lyckats.

och en annan av Timbuktu som visserligen tror att artister förlorar pengar på fildelning men också tror att det är fel väg att gå att försöka bekämpa individuella fildelare.

Jag gissar att upphovsrättslobbyn kommer att få igenom sin beställningslag. Effekten kommer att bli obefintlig för att minska fildelningen, men kommer att ge fildelningen ytterligare en knuff mot att skötas via anonyma och krypterande nätverk. Lagen kommer också att öka rättsosäkerheten, men det verkar inte vara något problem numer.

Andra bloggar om: upphovsrätt, copyright, fildelning, internet, ipred, juridik,
Technorati tags: upphovsrätt, copyright, fildelning, internet, ipred, juridik,
intressant.se

Upphovsrättens orimlighet i ett digitalt samhälle

Historiskt har upphovsrätten fungerat ungefär som det var tänkt, men i takt med att allt mer kulturellt material blir digitalt blir det också allt svårare att upprätthålla en upphovsrätt enligt gammal modell. Kopiering har blivit mycket lättare, och så kommer det att fortsätta.

Hittills har utgångspunkten varit att upphovsrätten gällt i en viss tidsperiod. Hur lång tid det handlat om har varierat (eller snarare ökat med tiden), men det är alltid tid det handlar om. Just nu gäller upphovsrättet under hela upphovsmannens livstid och sedan ytterligare 70 år. Jag är inte säker på att det är rätt modell. Att det är vansinnigt mycket för lång tid är uppenbart, men är det rätt att ens använda tiden som måttstock?

Kulturell produktion övergår förr eller senare till kulturellt allmängods. Kalle Anka och Harry Potter är en del av den moderna mytologin på samma sätt som Frankensteins monster eller bröderna Grimms sagor. Det är fullt rimligt att använda alla dessa som komponenter när man skapar nya verk utan man för den skull ska behöva riskera att drabbas av Disneys advokater (som Arne Anka gjorde), på samma sätt som Disney själva gjort när de skapat en väsentlig andel av sina filmer (Snövit, Pinocchio, Skönheten och odjuret, och så vidare bygger på existerande historier).

I början av det förra seklet så tog det lång tid från att ett verk publicerades till att det började ingå i gemene mans uppfattning om den tidens moderna mytologi. I dagens mediatäta samhälle får man räkna med att verk övergår till kulturellt allmängods mycket snabbare än de gjorde för 100 år sedan.

Det kanske är så att hela tänket med en upphovsrätt som gäller en bestämd tidsperiod som i dag är fel? Istället kan man tänka sig att ett verk är skyddat så länge det inte uppgått i det kulturella allmängodset, vilket vi kan approximera med när tillräckligt många tagit del av det. Säg att upphovsrätten gäller för de första 100000 exemplaren eller något. Med den logiken kommer en obskyr författare att ha skydd länge och hens efterlevande kommer att få lite pengar medan en ny Harry Potter-bok kommer att vara upphovsrättsfri från dag två eller så. Jag vet däremot inte hur ett sådant system skulle kunna implementeras i praktiken.

En annan variant på lösning är att man helt slopar den automatiska upphovsrätt vi har i dag och istället anammar ett system i stil med det som USA hade förut. Det innebär att en upphovsman måste registrera sitt verk för att få upphovsrätt på dem; görs inte detta så tillhör verket redan från början det kulturella allmängodset. Den väsentliga ändring jag skulle vilja göra är att det kostar pengar att registrera sin upphovsrätt. Det kan vara gratis första året och sedan kosta en struntsumma nästa år. Det som är det väsentliga är att kostnaden för att förnya upphovsrätten fördubblas varje år.

Det går att förnya upphovsrätten för lukurativa verk rätt länge. Ett stort företag som Disney kan fortfarande behålla ensamrätten för verk rätt länge, men det finns fortfarande en inbyggd begränsning som gör att att verk förr eller senare kommer att övergå till allmänhetens ägo. För att ta Musse Pigg som exempel skulle det i dag kosta i storleksordningen en biljon biljoner att förnya upphovsrätten ett år till, givet en initialkostnad på en krona. Det är rätt mycket pengar även för Disney. Som jämförelse kostar en förlängning för Harry Potter ungefär 2000 kronor vilket naturligtvis är en investering som lär löna sig.

Att spekulera om hur man på ett bra sätt kan begränsa upphovsrätten för verk är en sak. Oavsett hur man löser det så kvarstår problemet med att om man ska ha en begränsning så måste man också ha en övervakning av att begränsningen efterlevs och något slags sanktioner mot dem som inte följer reglerna. I det digitala samhälls vi lever i i dag så är en sådan begränsning i praktiken helt omöjlig att upprätthålla. Alla ni som läser det här har exempelvis just kopierat hela mitt blogginlägg till den dator ni läser det på, och det täcks av min upphovsrätt och kommer att göra det tills jag varit död i 70 år. Jag har inga invändningar mot detta, men om man strikt ska följa upphovsrätten så gör det er alla till kriminella, liksom alla andra som någonsin använt internet. Detta är naturligtvis inte vare sig rimligt eller hållbart i längden.

Andra bloggar om: böcker, läsning, upphovsrätt, copyright, disney, kopiering, internet
Technorati tags: böcker, läsning, upphovsrätt, copyright, disney, kopiering, internet
intressant.se

Nabokov, hamletslarv och fildelning

I dag lyckades SvD vara ovanligt intressant. I en och samma spalt hittade jag detta:

• I en kort notis uttalar sig Dimitri Nabokov om sin far Vladimir Nabokovs sista och opublicerade bok The Original of Laura. Han säger att fadern ville att manuskriptet skulle brännas och antyder att han tänker göra det. Även Frans Kafka ville att hans manuskript skulle förstöras, men hans vän höll inte det löftet, till världslitteraturens fromma.
  
• Dramatenchefen Staffan Valdemar Horn Holm är uppenbarligen ännu en av de här människorna som inte fattat att saker kan komma bort. Jag har skrivit om sådant tidigare, men Horn Holm behöver inte ens en dator för att tappa bort saker. Istället har han under en flygning blivit av med vad som uppenbarligen är den enda kopian av scenanvisningar och liknande för Dramatens uppsättning av Hamlet som ska öppna i mars och en uppsättning av Fanny och Alexander. Artikeln på nätet utgår från att det är stöld medan pappersnotisen säger att det är oklart om det är stöld eller förväxling. Det står i alla fall helt klart att det är klantigt att förlita sig på en enda kopia.
  
• Miljöpartistiska EU-parlamentarikern Carl Schlyter uttalar sig om att han öppnat sajten www.iwouldntsteal.net. Budskapet är att kraven på hårdare tag mot fildelning är ett brott mot den personliga integriteten. Nyheterna på teve rapporterade i går kväll passande nog om en ny utredning om den personliga integriteten som tyckte att den behövde stärkas; ett intressant besked när andra delar av polisen gör sitt bästa för att rasera den med vidsträckt övervakning av fildelare.
  

Andra bloggar om: böcker, läsning, vladimir nabokov, carl schlyter, fildelning, personlig integritet, dramaten, copyright, upphovsrätt
Technorati tags: böcker, läsning, vladimir nabokov, carl schlyter, fildelning, personlig integritet, dramaten, copyright, upphovsrätt
intressant.se

2007-125: Cory Doctorow: Overclocked

Overclocked är Cory Doctorows senaste novellsamling, och som det mesta (om inte allt) annat Doctorow har skrivit så finns den tillgänglig gratis på nätet för den som vill läsa den på skärmen. Annars går det bra att köpa den på döda träd som vanligt.

Printcrime är en ytterst kort novell på bara en sida, men den fungerar i alla fall. I en framtid där det är möjligt (om än olagligt) för en privatperson att ha en 3D-skrivare som kan skriva ut vilka föremål som helst försöker staten upprätthålla en gammalmodig upphovsrättslagstiftning. Den här novellen visar exakt hur dödsdömt detta är.

When Sysadmins Ruled the Earth handlar om en terroristattack eller liknande som slår mot stora delar av världen på en gång. Massor av människor dör och mycket infrastruktur slutar att fungera. I ett datacenter för internet befinner sig ett antal systemadministratörer som alla kallats dit av olika larm när systemen slutat fungera, och den skyddade miljön i datorhallen gör att de överlever katastrofen. Nu gör de vad de kan för att fortsätta att hålla internet igång. Den mesta trafiken skapas av virus och spam, men här och där hittar de riktiga människor som letar efter andra som överlevt. Med internet som metafor visar den här novellen hur motståndskraftig mänskligheten är mot katastrofer, trots att vi förlitar oss på en massa högteknologi. Eller är det tack vare det? Texten är full av geekspeak och det händer att repliker låter som chattmeddelanden, men över lag låter det verkligen som nördar som pratar.

Anda's Game är något som skulle kunna hända idag. Cory Doctorow tar idén med folk som arbetar i sweatshops inuti MMORPGs (vilket är något som faktiskt existerar idag) och kombinerar den med arbetares rättigheter. Precis som Ender Wiggin i Ender's Game inser Anda att det finns verkliga människor bakom dem hon dödar i spelet (även om de i hennes fall inte dör på riktigt). Om jag inte minns min Ender's Game fel så tar Anda ett annat beslut än Ender gör. På samma sätt lär de sig militära kunskaper både på spelplanet och för att bygga upp sina kroppar i verkligheten.

I, Robot är en novell där Doctorow berättar redan i förordet att den är skriven som en allegori över DRM, så det behöver man inte lista ut själv. Liksom den föregående novellen ingår den i en serie noveller han skriver där han lånar titeln från tidigare kända noveller men sedan i själva texten argumenterar med novellens eller författarens politik. I den här novellen är norra Amerika ett 1984-land ständigt i krig mot Eurasien. Till sin hjälp har man positroniska robotar som likt Asimovs styrs av robotikens tre lagar. I Eurasien har man inga sådana begränsningar och ses därför med största misstänksamhet av amerikanerna. Huvudpersonen är en polis med en besvärlig 12-årig dotter som han försöker få ordning på efter att hans fru hoppat av till Eurasien, den högst rankade vetenskapsman som gjort det. I själva verket har dottern minst lika bra koll på världen som fadern, men det är rätt underhållande att se hans kämpande för att komma underfund med det.

I, Row-Boat är naturligtvis en Asimov-inspirerad historia även den. Huvudpersonen är en självmedveten intelligent roddbåt. Den jobbar med att forsla dykare sista biten från ett kryssningsfartyg till ett rev. Problemet är att revet nyligen blivit självmedvetet och inte alls vill ha en massa folk som dyker omkring sig. Robåten Robbie börjar forska i hur det kommer sig att revet blivit upliftat och tillbringar också en del av sin tid med att debattera AI-religionen Asimovism med en nedladdad instans av dess grundare R. Daneel Oliwav. Intelligens sägs vara bra för att det möjliggör sociala beteenden, men sådana kan man även se hos de organismer som bygger ett korallrev, utan att de är självmedvetna så varför har revet trots allt blivit självmedvetet? Vad har det att vinna på det? Den specifika frågan är vad novellen handlar om, men diskussionen är oftast generellare och behandlar intelligens i allmänhet.

After the Siege är även den en allegori, och även denna gång handlar det om upphovsrätt. Västvärlden låter folk dö i mängder i Afrika för att skydda sina medicinska patent istället för att tillåta fri kopiering av AIDS-mediciner. Här handlar det istället om ett skyttegravskrig men anledningen till kriget är att man kopierat medicin för att bota en sjukdom som gör människor till zombier. Doctorows skildring av kriget drar nytta av hans farmors berättelser från belägringen av S:t Petersburg och ger en stark bild av en familj som håller på att malas ned totalt av den stora kvarn som kriget är.

"After the Siege", liksom flera andra av novellerna i den här samlingen, har inte vuxna som huvudpersoner utan barn i yngre tonåren. De här ungdomarna famlar en del med livet, men det är inte heller ovanligt att de framstår som att de har mer koll än de vuxna omkring dem.

Det tydligaste med den här novellsamlingen är dock Doctorows engagemang. Nästan alla de här novellerna har ett starkt politiskt budskap, men till skillnad från mycket annan litteratur med ett budskap så fungerar de också som litteratur. Doctorow är en stark motståndare till de utökningar av upphovsrätten vi ser idag och mycket bra på att omsätta detta engagemang till ursinnigt svarta framtidsvisioner, även om de oftast avslutas i en hoppfull ton.

Det här är riktigt bra noveller. Om du är tveksam, läs någon av dem på webben. När du gillat den, köp boken och njut av resten. Eller för den delen, läs resten av novellerna på webben också.

Cory Doctorow: Overclocked: Stories of the Future Present
Thunder's Mouth Press, 2007 (noveller från 2005-2007)
285 sidor
ISBN: 1560259817
ISBN13: 9781560259817

Cory Doctorow är hedersgäst på science fiction- och fantasykongressen Swecon 2008. Kom dit du också!

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

---

Läsutmaning för 2007
Hundra böcker totalt: 116 (varav 16 serieböcker) Klart 13/9! Klart 10/10 (utan att räkna serieböcker)!
Fem pjäser:
Fem nobelpristagare: Klart 12/8!
Två böcker på andra språk än svenska och engelska:
Fem böcker utgivna 2007: Klart 3/5!
Fem böcker inte från Sverige/USA/UK: Klart 2/3!
Fem böcker från Japan:

Läst under 2007:
Nr 1-100
Nr 101-110
Nr 111-120
121: Frode Grytten: Sommaren är inte att lita på
122: Arthur Miller: Death of a Salesman
123: Michael Moore: Dude, Where's My Country?
124: Ernest Hemingway: The Old Man and the Sea
125: Cory Doctorow: Overclocked

Andra bloggar om: böcker, läsning, noveller, science fiction, sf, cory doctorow, swecon, overclocked, confuse, copyright, drm, upphovsrätt
Technorati tags: böcker, läsning, sf, science fiction, noveller, cory doctorow, swecon, overclocked, confuse, copyright, drm, upphovsrätt
intressant.se

Computer Sweden vimsar om upphovsrätten

Medan jag väntade på mitt tevatten nu på morgonen läste jag ledarsidan i ett nummer av Computer Sweden som låg framme och hittade en artikel av Karl-Erik Tallmo som var imponerande förvirrad.

Han inleder med att

Många menar att rättighetsägarna tjänar in vad de ska på två tre eller högst tio år. Men dessa debattörer räknar då bara med bästsäljarna.
[...]
Men de miljoner artister och konstnärer som inte är så välbetalda då?

Vi som strävar på år efter år utan att just tjäna någonting alls, ska vi inte ha något skydd om det till äventyrs skulle skrälla till någon gång år elva (om vi antar att skyddstiden kortades till 10 år) och vårt tidigare helt ouppmärksammade arbete äntligen gör succé?

Sedan diskuterar han hur citaträtten beskärs allt mer (något det i högsta grad är vettigt att oroa sig över), och sedan avslutar han med att klaga över

Att rätten att kopiera hela böcker på bibliotek nyligen togs bort är också illa. På universiteten bör man kunna ställa samman kurslitteraturlistor som innehåller äldre böcker, som inget förlag längre bryr sig om att trycka i nya upplagor. Det finns redan problem med att till exempel studenter i uppsatser endast refererar till sådant som finns tillgängligt elektroniskt (enbart abstracts exempelvis).

Att inte kunna kopiera äldre litteratur förstärker tendensen att forska i referensdjupets ytskikt, vilket förflackar kunskapen i samhället.

Det låter som om Tallmo inte har lyckats bestämma sig för vad han egentligen vill. Ska man få kopiera äldre texter eller inte? Just nu verkar hans inställning vara att man bör få göra det, så länge de inte är skrivna av Karl-Erik Tallmo.

Han sätter dock fingret på ett av de väsentliga problemen med en allt mer växande upphovsrätt: det blir allt svårare för utbildning och journalistik att kunna citera ur och diskutera moderna verk, och till syvende och sidst är det något som skadar inte bara utbildning och journalistik, utan även dem som producerar texter.

Andra bloggar om: upphovsrätt, copyright, karl-erik tallmo
Technorati tags: upphovsrätt, copyright, karl-erik tallmo

Polisens hämndaktion mot The Pirate Bay

Nu har en ny episod i polisens utfall mot The Pirate Bay som jag skrivit om tidigare presenterats. Det verkar som om de tidigare ansträngningarna inte lett någon vart, för det nya angreppet ser ut som en ren hämndaktion.

Rikspolisstyrelsen hotar nu med att stänga ner The Pirate Bay med hänvisning till att de tillhandahåller barnpornografi. Eftersom de bara är en katalogtjänst som inte sprider något som helst material alls (upphovsrättsskyddat eller inte) så är påståendet uppenbart grundlöst, men det är i vilket fall listigt uttänkt, eftersom de hoppas på att det inte ska vara så många som vågar säga emot när man slår till med barnpornografisläggan, oavsett om de har någon täckning för det eller inte. En snabb titt ut i bloggosfären antyder att det var en felbedömning från polisens sida.

Förutom den rena rapporteringen ovan tycker jag att Projo har en viktig poäng när hon säger att Google har barnporr på sina servrar utan att polisen blockerar dem, men mot The Porate Bay fabricerar man glatt anklagelser.

Slutligen vill jag peka på Daniel som förklarar hur själva blockeringen fungerar och hur man trivialt går runt den. Det enda som krävs är att man ser till att ens dator kan slå upp domännamnet "thepiratebay.org" till en IP-adress utan att prata med ens cencuridkande bredbandsleverantörs DNS-server. Den rätta IP-adressen i det här fallet är 83.140.176.146, för övrigt.

Andra bloggar om: fildelning, copyright, copyriot, the pirate bay, polisen, bodströmsamhället, barnporr, barnpornografi, maktmissbruk, internet, filtrering
Technorati tags: fildelning, copyright, copyriot, the pirate bay, polisen, bodströmsamhället, barnporr, barnpornografi, maktmissbruk, internet, filtrering

Läsvärt om upphovsrättens förfall

Den ofta intressanta bloggen copyriot.se har nyligen publicerat en läsvärd text med titeln Upphovsrättens kollaps.

Tankefelet som fördummar hela diskussionen, är att alternativet till fildelning skulle vara att alla köper sina filer från centralt kontrollerade filbutiker (så kallade “legala tjänster”). Alternativet till fildelning är en massa andra sorters kopiering. Redan idag tar den digitala piratkopieringen otaliga andra vägar än de som fildelningsnätverken upprättar. Inte bara via nätet – mailprogram, chattprogram, med mera – utan lika gärna via fysiska lagringsmedier.

Kapaciteten på små bärbara hårddiskar och usb-minnen ökar dramatiskt, lika dramatiskt som priserna sjunker. Om inte särskilt många år kommer det inte vara några problem för någon av oss att gå omkring med (mer eller mindre) all musik som någonsin getts ut i vänster bakficka. Ständigt redo att kopieras över till en kompis fickminne. Att stoppa oss från att göra det kommer att vara lika dödfött som det var att försöka stoppa folk från att spela in från radio till kassettband. En smula dramatiskt kan vi säga att vi närmar oss Singulariteten.

Kopieringen är ett faktum. Fri kopiering är inte längre en fråga, framför allt ska vi inte inbilla oss att fri kopiering automatiskt innebär något bra. Frågan är hur vi kan använda den lösgjorda energin på ett sätt som inte är tråkigt. Hur kan vi skapa kulturella sammanhang, i stället för att bara stapla objekt som vi känner allt mindre för. Filerna är redan nedladdade, och uppladdade, de har laddats upp och ned och in och ut i överflöd. Frågan är hur vi skapar mening ur detta överflöd.

Andra bloggar om: copyright, upphovsrätt, fildelning, kultur, kopiering, copyriot
Technorati tags: copyright, upphovsrätt, fildelning, kultur, kopiering, copyriot

"Ofrånkomligt att utomstående drabbas"

JO har just rapporterat att de inte finner någon anledning till kritik av hur tillslaget mot The Pirate Bay hanterats eftersom det enligt JO är "ofrånkomligt att utomstående drabbas i brottsutredningar". Enligt Copyriot så skulle rättegång ursprungligen hållas i december förra året, men har i sista minuten skjutits upp ett halvår. Under tiden behåller man alla beslagtagna servrar.

Detta är löjeväckande. Jag kan, om jag kisar lite, svälja att polisen beslagtar servrar på lösa boliner när en part i målet skriker högljutt om det. Det jag har svårare för är hur man kan motivera att man fortfarande snart ett år senare sitter kvar med samma servrar i beslag. En server är inte bevismaterial på samma sätt som det mesta annat.

Det intressanta på servern är inte servern i sig utan det som finns på dess hårddisk. Det är informationen där som kan säga någonting till utredarna. Själva datorn är ointressant. Att kopiera en hårddisk är en skitsak, och borde vara det första man gör efter beslaget. Man måste rimligen göra det innan man börjar med själva undersökningen av datat i vilket fall, för att inte riskera att tappa bort någon information av misstag. När man gjort det så kan man lämna tillbaka datorn igen, för då har man en kopia av allt väsentligt.

Man skulle möjligen kunna hävda att polisen kan ha intresse av att försöka återskapa information från diskarna som servrarnas ägare har försökt ta bort. Det skulle i så fall kräva att man göra lågnivåanalys på just de diskarna och inte på några kopior. Om man vill hävda det så må det väl vara hänt, men säg i så fall det. Och i vilket fall så räcker det med att skruva ut hårddiskarna ur de beslagtagna datorerna och sedan lämna tillbaka resten.

Som det hanteras nu är det svårt att se någon annan motivation än antingen grov inkompetens eller medvetet förhalande. Jag gissar att man helt enkelt håller i servrarna så länge som möjligt för att slippa lämna tillbaka dem under deras ekonomiska livslängd, i hopp om att kunna tillfoga The Pirate Bay åtminstone lite ekonomisk skada, i brist på något vettigt case.

Det ska bli spännande att se vad rätten säger framöver.

Andra bloggar om: upphovsrätt, copyright, fildelning, the pirate bay
Technorati tags: upphovsrätt, copyright, fildelning, the pirate bay

SVT knycker Viveca Lärns skapelse

Nu på morgonen har SVT läst tisdagens Aftonbladet som rapporterar om att Viveca Lärn nu ligger i strid med SVT om rättigheterna till namnet "Saltön". Hon har skrivit böckerna om Saltön som SVT sedan har gjort en TV-serie på. I samband med detta har SVT varumärkesskyddat namnet "Saltön", och det innebär att Lärn måste fråga dem innan hon kan skriva fler böcker i serien.

Det här med upphovsrätt och immaterialrätt är krångligt redan från början, och inte blir det mindre rörigt av att Aftonbladet citerar Viveca Lärn när hon säger "Jag har ju hittat på detta samhälle och sedan tog SVT patent på ordet". Patent är ytterligare en annan konstruktion som inte har med detta att göra.

Personligen tycker jag att problemet är att SVT kan skaffa sig ett varumärkesskydd på någon annans skapelse på det här sättet utan att tillfråga vederbörande. Om SVT hade skyddat namnet för att använda på en egenproducerad TV-serie och det sedan framkommit att någon annan hade skrivit böcker som också använde namnet vore det väl en sak, men nu har de skyddat ett namn som de helt uppenbart fått ur någon annans verk. Det rimliga hade varit att den instans som hanterar varumärkesskydd hade skrattat ut dem så länge de inte hade Viveca Lärns medgivande. SVT säger att de alltid gör så här med egna produktioner. Betyder det att jag inte får använda ordet "aktuellt" om jag skriver en bok där en nyhet råkar förekomma?

Det finns alldeles för mycket lagar och regleringar om upphovsrätt och liknande fenomen, vilket hindrar kulturens utveckling.

Andra bloggar om: svt, viveca lärn, upphovsrätt, copyright, patent, varumärkesskydd, saltön
Technorati tags: svt, viveca lärn, upphovsrätt, copyright, patent, varumärkesskydd, saltön

Böcker som ser intressanta ut

Här är några av dem böcker som jag spanat in på senare tid men ännu inte kommit mig för att skaffa så att jag kan läsa dem.

• Christopher Priest: Skenverk
  
  Ett tag funderade jag på om jag skulle fuska och se filmen istället, men jag är ingen filmperson. Det är väldigt sällan jag hinner komma mig för att faktiskt komma iväg till en biograf innan filmen jag tänkt se redan slutat gå.
  
  
• John Ajvide Lindqvist: Pappersväggar
  
  Det här en novellsamling som har vissa anknytningar till författarens tidigare romaner Låt den rätte komma in och Hanteringen av odöda.
  
  
• Stieg Larsson: Luftslottet som sprängdes
  
  Uppföljaren till Män som hatar kvinnor och Flickan som lekte med elden. Givet de två första delarna är det här en bok som jag kommer att köpa så fort jag ser den och börja läsa med en gång.
  
  
• Stephen King: Insomnia, Black House, The Dark Tower del 5-7, The Colorado Kid, Lisey's Story, Everything's Eventual
  
  Jag har länge varit en stor vän av Stephen King, men jag har missat några av hans nyare titlar.
  
  
• Piratbyrån: Copy Me
  
  Detta är en samling artiklar och copyright och fildelning som jag missade att köpa den här medan den fanns i tryck, men jag kan ju alltid ladda ner PDF-versionen.
  
  
• Charles Stross: Accelerando
  
  Av vad jag läst om den här så ska den vara av ungefär samma idétäthet som Greg Egan brukar ha, och det är ju aldrig fel. Möjligen riskerar man att drabbas av overload när man läser.
  
  
• Richard Morgan: Altered Carbon / 7-11 grader Celsius
  
  Richard Morgan är (tillsammans med John Ajvide Lindqvist) hedersgäst på nästa års Swecon.
  
  
• Andreas Marklund: Skördedrottningen
  
  Skördedrottningen utges (liksom Skenverk ovan) av Järnringen som jag tycker verkar producera en väldigt välgjord utgivning.
  
  
• Hal Duncan: Vellum
  
  Många har rekommenderat denna för mig och Hal Duncan är hedersgäst på Åcon, men dit lär jag knappast åka. Det behöver naturligtvis inte förhindra mig att läsa boken.
  
  
• China Miéville: Un Lun Dun
  
  Uppenbarligen ska detta vara något slags YA-roman, men det gör mig inget. Jag har uppskattat alla Miévilles tidigare böcker, så denna ska jag läsa förr eller senare.
  
  

Andra bloggar om: böcker, önskelista, christopher priest, john ajvide lindqvist, stieg larsson, stephen king, piratbyrån, charles stross, richard morgan, andreas marklund, hal duncan, china miéville, science fiction, fantasy, deckare, fildelning, copyright
Technorati tags: böcker, önskelista, christopher priest, john ajvide lindqvist, stieg larsson, stephen king, piratbyrån, charles stross, richard morgan, andreas marklund, hal duncan, china miéville, science fiction, fantasy, deckare, fildelning, copyright