2012-37: Daniel Goldberg & Linus Larsson: Svenska hackare

Det här är precis den sorts journalistiskt präglad fackbok som jag tycker om. Det är lättläst och insatt (och för den som vill verifiera detaljerna försedd med en oherrans massa referenser) men samtidigt faktiskt spännande upplagt.

Boken är uppdelad i ett antal kapitel som i princip är fristående även om man ibland ser linjer från ett till ett annat. De olika datorintrång som behandlas i de olika kapitlen kommer i princip från den senare halvan av det senaste årtiondet, men det hindrar inte författarna från att göra historiska tillbakablickar på tidig datorkultur som exempelvis grundandet av ABC-klubben.

Flera av de datorintrång som avhandlas känner jag till sedan tidigare men några är helt nya för mig. De senare berättelserna som har med Anonymous att göra har väl nästan varit svåra att undgå att märka av för vem som helst som kommit närheten av en nyhetskälla, då de har fått en väldig massa publicitet.

Det är intressant att se åtminstone lite av de olika motivationer som driver de som gör intrång av det här slaget. Jag skulle egentligen vilja se att den delen av texten fördjupades ännu mer, men av uppenbara skäl är det lite svårt att få kontakt med rätt personer och få dem att berätta i detalj.

Daniel Goldberg & Linus Larsson: Svenska hackare
Norstedts, 2011
320 sidor
ISBN: 978-91-1-303964-0

2012-20: Inga Hamngren & Jan Odhnoff: De byggde internet i Sverige

Jag har haft internetanslutning sedan andra halvan av 1980-talet och samma epostadress sedan årsskiftet 1988-89 så jag har varit med och sett rätt mycket av hur internet byggts upp i Sverige. Jag har inte varit med och byggt det själv, men jag har varit medveten om mycket av det som beskrivs i den här boken redan när det hände, men det var kul att få det hela i en mer sammanhållen form.

Det är också fascinerande att se hur mycket av historien om internet i Sverige som kretsar kring ett fåtal personer som var väldigt tongivande i skapandet av det nätverk vi har idag. De mest kända är Björn Eriksen som länge helt ensam skötte all registrering av nya domännamn i hela Sverige och Peter Löthberg som envist propagerade för att det svenska nätet skulle byggas med TCP/IP istället för OSI-modellen som förespråkades från telekomhåll.

Jag tyckte att den här boken låg på ett rätt lagom nivå för nöjesläsning. Om man ska få någon behållning av den behöver man nog ha åtminstone en grundläggande förståelse för nätverk eftersom det tidvis är rätt mycket termer som diskuteras utan allt för mycket förklaringar, men boken handlar trots allt om hur processerna som skapade nätverket såg ut och samspelet mellan personerna som var inblandade, snarare än om tekniken som nätverket är byggt av.

Större delen av boken flyter bra, men det var en period (den som handlar om nästan nutid) där det kändes som att framställningen var lite hafsig och mer ett hopklipp av diverse citat än en sammanhållen berättelse som de tidigare delarna verkligen varit.

Inga Hamngren och Jan Odhnoff: De byggde internet i Sverige
ISOC-SE, 2003
175 sidor
ISBN: 91-974517-1-1


Andra bloggar om: böcker, läsning, internet, historia, inga hamngren, jan odhnoff, de byggde internet i sverige
Technorati tags: böcker, läsning, internet, historia, inga hamngren, jan odhnoff, de byggde internet i sverige
intressant.se

ACTA, musikens liv och framtiden

Under senare år har upphovsrättsindustrin blivit allt mer högljudd i sina försök att kriminalisera alla slags kopiering. Detta är på intet sätt något nytt, men med digitaliseringen av musiken i och med CDns intåg och internet så har det blivit mer tydligt. Man har tidigare hävdat att orkestrar inte skulle överleva när tryckta noter började säljas eller att pianister inte skulle klara sig i och med det självspelande pianot eller att all musik skulle dö ut för att "home taping is killing music" och så vidare. Den här gången är det internet som håller på att döda musikindustrin. Förutom detaljen att musiker tjänar mer pengar nu än de gjort tidigare, då.

Däremot tjänar skivbolagen mindre pengar eftersom deras "mervärde", att pressa, lagerhålla och distribuera plastbitar med musiken på, i ett slag har blivit onödigt. Förut har skivbolagen dragit in stora pengar och de ser nu den möjligheten minska, och naturligtvis gör de allt för att hejda den förändringen. Under tiden tjänar musikerna själva pengar som vanligt, om än från andra källor. Istället för att göra konserter och radioframträdanden för att sälja skivor handlar det idag om att bli kopierad och omskriven på nätet för att folk ska gå på ens konserter. Det som förut var reklamen har idag blivit produkten. Vad det egentligen handlar om är att upplevelsen av att gå på konsert är svår att kopiera, och den går därmed att sälja. Innehållet på en skiva är bara information, så den går utmärkt att kopiera och har därmed ett väldigt litet värde.

Det här är ett skifte som är naturligt för att inte säga ofrånkomligt i och med digitaliseringen. Inom kort kommer större delen av skivbranschen att vara försvunnen, och musikbranschen kommer att bestå av musiker och konsertarrangörer. Musiken kommer att produceras precis som förut, och folk kommer att lyssna på den precis som förut.

Så långt allt väl. Att skivbolagen går under kommer inte att skada vare sig musiker eller musiklyssnare. Problemet är att vi inte riktigt är där än, för skivbolagen har fortfarande en massa pengar och därmed en massa inflytande. Deras senaste drag (tillsammans med filmindustrin och diverse andra intressenter) är att försöka få igenom ACTA som är ett handelsavtal som på ytan handlar om att förhindra produktion av kopior av produkter med kända varumärken, men även innehåller en massa begränsningar som har med digitala varor att göra. Det kommer att bli tillåtet för tullen att gå igenom din digitala utrustning för att leta efter olagliga kopior, men hur ska de veta att min musik är kopierad från internet och inte inläst från mina egna CD? Det kommer att bli olagligt att gå runt kopieringsskydd, vilket exempelvis förhindrar säkerhetskopiering av många programvaror och gör det omöjligt att läsa in DVD:er till datorn för att slippa bära runt på dem när man exempelvis är ute och reser. Det kommer att läggas ett mellanhandsansvar på internetleverantörer som gör att de blir ansvariga för vad deras kunder publicerar. Detta står i skarp kontrast mot hur Postverket bara transporterar brev, men inte är ansvariga för dess innehåll. Det borde finnas motsvarande lagstiftning för brevhemlighet på internet. Eller för att vara exakt, den redan existerande lagstiftningen om brevhemlighet borde med självklarhet gälla även på internet.

Som om det nu inte vore illa nog med hur dåligt ACTA är i sig så finns det fler problem. Den process som ACTA tagits fram med är om möjligt ännu värre. Till att börja med skapades avtalet genom förhandlingar som inte bara hemlighöll innehållet utan till och med sin egen existens. Till slut läckte avtalet i alla fall ut. Som det ser ut nu vill man få alla länder att anta ACTA som det ser ut idag, men en del av avtalet är att en icke-vald ACTA-kommitté har befogenhet att ändra i avtalet. Det innebär att vi inte har en aning om vad det är vi egentligen inför, eftersom det kan ändras under resans gång, återigen utan insyn.

Processen att få igenom ACTA drivs av USA men även EU är inblandat. Nyligen skrev 22 av EU:s medlemsländer på en avsiktsförklaring att införa avtalet. För att det ska kunna ske måste det först antas av EU-parlamentet, och sedan av de respektive ländernas parlament.

Nu har som tur sprickor börjat synas i ACTA-fasaden. Den EU-parlamentariker som tillsattes för att hantera ACTA för EU:s räkning, Kader Arif, avgick nyligen i protest. Hans uttalande i samband med det var

I want to denounce in the strongest possible manner the entire process that led to the signature of this agreement: no inclusion of civil society organisations, a lack of transparency from the start of the negotiations, repeated postponing of the signature of the text without an explanation being ever given, exclusion of the EU Parliament's demands that were expressed on several occasions in our assembly...

...This agreement might have major consequences on citizens' lives, and still, everything is being done to prevent the European Parliament from having its say in this matter. That is why today, as I release this report for which I was in charge, I want to send a strong signal and alert the public opinion about this unacceptable situation. I will not take part in this masquerade.

Det är inte ofta man ser så tydligt språk från en politiker. Imorgon kommer demonstrationer mot ACTA att arrangeras i Stockholm och på andra ställen. Om du är i närheten, se till att vara där! Om du inte kan vara där, skriv till dina politiker och berätta att du vill att de ska rösta mot ACTA, och skriv på den elektroniska protestlistan mot ACTA!

Det jag dock tycker är verkligen intressant med allt detta är att det blir sådant ståhej när det bara handlar om ett specialintresse för en enstaka bransch, nämligen skivbolagen. Om kanske ett tiotal år kommer 3D-skrivare att vara var mans egendom. I och med det kommer nästan vad som helst att kunna kopieras och skrivas ut med ledning av elektroniska instruktioner som kan skickas via internet. Då om inte förr kommer vi att få se en mycket intressant diskussion om piratkopiering. Det här är bara början!

Andra bloggar om: acta, upphovsrätt, piratkopiering, internet, 3d-skrivare, musik, eu, politik
Technorati tags: acta, upphovsrätt, piratkopiering, internet, 3d-skrivare, musik, eu, politik
intressant.se

2010-93: Andreas Ekström: Google-koden

Google-koden är en genomgång av både företaget Google och fenomenet Google. Den innehåller både en historik om företaget som visar på den fantastiska tillväxten från att Google var ett hobbyprojekt för två doktorander, kört på en enda dator till det världsomspännande affärsimperium det är idag, ett dussin år senare och intervjuer med ett antal personer som jobbar med eller kring Google. Som vanligt i journalistisk text av det här slaget så är det inte strikta intervjuer utan mer berättande text med en del citat instucket, vilket gör det hela lättläst.

Den här boken var intressant för mig som både följt och använt Google länge, men det är inget problem att läsa den för den som saknar den bakgrunden heller, för det finns förklaringar av sådant som inte är självklart. Även den som inte har något specialintresse för Google bör kunna läsa boken med intresse, för Google är intressant även på grund av annat än sina produkter.

För att ta några exempel är de kända för att ha ett eget busslinjesystem som kör anställda till jobbet (med trådlöst nätverk på bussen, förvarning via SMS när bussen är på väg och garanterad längsta transporttid), gratis mat och diverse andra förmåner på kontoret och en extremt noggrann anställningsprocess (det är inte ovanligt att kandidater kallas till ett halvdussin intervjuer innan de får ett slutligt besked).

Andreas Ekström: Google-koden
Månpocket, 2010
256 sidor
ISBN: 978-91-7232-215-8

Andra bloggar om: böcker, läsning, internet, google, andreas ekström, google-koden
Technorati tags: böcker, läsning, internet, google, andreas ekström, google-koden
intressant.se

2010-66: Cory Doctorow: Content

Content innehåller ett urval av de artiklar och kolumner som Cory Doctorow har publicerat på diverse ställen.

Enligt omslaget handlar det om "Technology, Creativity, Copyright, and the Future of the Future". I praktiken betyder det (som man kan ana om man vet något om Cory) att det handlar rätt mycket om upphovsrätt, internet och digitala rättigheter. Det är utan tvekan ämnen som räcker till för en hel bok, men eftersom det här är en samling artiklar som inte ursprungligen är tänkta som en bok så finns det en del överlapp mellan olika texter. Det är bra att inte läsa allt för stora bitar i taget, för att undvika repetition.

Cory är bra på att förklara saker så att det går att förstå även för den som inte är insatt i de tekniska detaljerna (tror jag, ska jag tillägga, för han skriver oftast om ämnen som jag är rimligt insatt i), samtidigt som han inte är tråkig för den som vet vad han pratar om. Han försöker ofta ta ett steg tillbaka och jämföra med något icke-tekniskt. Vad som kan vara ett problem är att han normalt sett skriver för en tämligen teknisk publik (även om den inte är insatt i just det han skriver om för stunden), och att texten ibland är onödigt fylld av jargong. Tidvis är han rätt sarkastisk mot vad han upplever som dumheter. Det går oftast hem men faller ibland platt.

Det man skulle kunna invända mot boken är att han hela tiden pekar på vad som går fel, vem som klantar sig och berättar om vilka hot han ser. Efter ett tags läsning känns det som om hela världen håller på att gå under.

Cory Doctorow: Content
Tachyon Publications, 2008
213 sidor
ISBN: 978-1-892391-81-0

Andra bloggar om: böcker, läsning, facklitteratur, internet, cory doctorow, content, drm, copyright
Technorati tags: böcker, läsning, facklitteratur, internet, cory doctorow, content, drm, copyright
intressant.se

Den nya upphovsrätten

Det har varit mycket diskussion på SvD om upphovsrätt på sistone, naturligtvis föranlett av Google och deras inscanning av böcker. Det är visserligen ett litet tag sedan de här artiklarna först publicerades, men jag råkade läsa om dem nu och tycker att de fortfarande är intressanta.

Mats Söderlund är ordförande i författarförbundet och tycker att staten ska skjuta till pengar för att skapa en nationalportal för litteratur. Det är en vacker tanke, men det låte rinte som om Söderlund i första hand är ute efter att sprida kultur eller upplysa folket. Att det är i sin roll som företrädare för författare han talar framgår i slutet av artikeln:

Regeringen, med Lena Adelsohn Liljeroth i spetsen, borde ta chansen att låta författare och översättare få både inflytande över och inkomster från de böcker vi skrivit och översatt. Det vi väntar på är en rättsligt starkare ställning för upphovsmännen, en som öppnar för rimliga avtal och därmed en väl fungerande avtalslicens.

Med dagens lagstiftning har författare och översättare kontroll (med copyright) över sina texter under hela sin livstid och deras efterlevande i ytterligare 70 år, och Söderlund har mage att kräva en starkare ställning för upphovsmännen. Jag antar att han egentligen syftar på att det idag är omöjligt att se till att den gällande upphovsrättslagstiftningen faktiskt efterlevs, men det är en helt annan fråga. Om man vill säkerställa att upphovsrätten efterlevs i ett digitalt samhälle där kopiering inte bara är enkel utan nödvändig för att kunna delta i samhället (jag kopierade Söderlunds artikel till min dator för att kunna läsa den och du har kopierat det här blogginlägget till din dator för att läsa det) så måste man införa ett totalt övervakningssamhälle där brevhemlighet och personlig integritet tillhör det förflutna. Söderlund låter smart nog bli att nämna det, men jag har svårt att tro att han är omedveten om det.

Peter Sunde, en av grundarna till The Pirate Bay, konstaterar att debatten till stor del handlar om att upphovsrättsinnehavarna vill bevara sin maktposition och påminner om att den här debatten i grunden är en repris; vi har hört samma domedagsprofetior om radio, kassettband och självspelande pianon som vi idag gör om internet.

Journalisten Karl-Erik Tallmo intar en lite mer otydlig position någonstans i mitten, men påpekar i alla fall ett problem med många digitaliseringsprojekt:

Detta [att Google vill att deras scannade utgåvor av böcker där upphovsrätten löpt ut bara ska få användas icke-kommersiellt] liknar otyget när vissa bibliotek scannar in verk från medeltiden och sedan hävdar copyright till dessa i kraft av någon metod att visa dem på webben. Sådant bör inte vara tillåtet. Public domain måste få förbli public domain. Och vem som helst ska få använda materialet, även en kommersiell aktör.

Det här borde vara en självklarhet, men förtjänar tyvärr att repeteras.

Pelle Snickars på Kungliga Biblioteket är även han för en ökad digitalisering och frågar sig varför KB ger svenska folket tillgång till stora mängder böcker medan kb.se inte gör det. Hans förklaring

Att publicera boksamlingar på webben är nämligen mycket komplicerat. I den binära baksmälla som råder har digital access till bokarvet blivit juridiskt helt ogörligt att hantera.

sammanfattar till viss del upphovsrättens oanpassning till internet, men han glömmer samtidigt att nämna att problemet endast gäller en del av allt material som KB har. Alla böcker där författaren varit död i mer än 70 år kan KB utan problem sprida digitalt likväl som i pappersform, och även en del nyare material (där det faller under katalogskydd, exempelvis). Det är i första hand 1900-talets material som riskerar att falla bort i ett analogt svart hål. Till slut nämner Snickars Creative Commons:

Den enormt snabba tillväxten av ”creative commons”-licenser där kreatörer själva bestämmer villkoren för sina verk, är ett tecken på upphovsrättens ”digitala kris”. Får CC-lisencer en allt vidare spridning är det fullt möjligt att de traditionella legala systemen på sikt kommer att implodera.

Jag förstår inte vad det är han är rädd för. Att många väljer en CC-licens för sina verk innebär att de är mer intresserade av att folk använder deras verk än att de själva har total kontroll över verket. Detta är den lärdom som många borde dra av Creative Commons framgångar. För att citera Woody Guthrie:

This song is Copyrighted in U.S., under Seal of Copyright # 154085, for a period of 28 years, and anybody caught singin it without our permission, will be mighty good friends of ourn, cause we don't give a dern. Publish it. Write it. Sing it. Swing to it. Yodel it. We wrote it, that's all we wanted to do.

Andra bloggar om: böcker, google, upphovsrätt, copyright, internet, creative commons
Technorati tags: böcker, google, upphovsrätt, copyright, internet, creative commons
intressant.se

Sista dagen i frihet från FRA

I dag är den sista dagen Sverige har brevhemlighet. I morgon kopplar FRA in kablarna och storebror kan fullt lagligt läsa alla dina mejl och allt annat du gör på internet.

Det är för sent nu att förhindra att övervakningslagen går igenom eftersom det sker imorgon, men det förhindrar inte att det fortfarande sker motstånd. Rick Falkvinge lämnar in en stämning till Europadomstolen, stoppaFRAlagen.nu finns kvar, och EU-parlamentarikern Christian Engström föreslår en Bill of Rights för internet. Det är också läge att börja fundera på att kryptera mer av din internettrafik.

Andra bloggar om: fra, fra-lagen, internet, yttrandefrihet, brevhemlighet, piratpartiet, storebror, storebrorssamhälle, övervakning, personlig integritet
Technorati tags: fra, fra-lagen, internet, yttrandefrihet, brevhemlighet, piratpartiet, storebror, storebrorssamhälle, övervakning, personlig integritet
intressant.se

Vill du ha en Google Wave-inbjudning?

Jag har några inbjudningar till Google Wave som jag inte behöver. Om du vill ha en, skicka mig din epostadress.

Andra bloggar om: internet, google
Technorati tags: internet, google
intressant.se

Jonas Gardell, Stasis bäste vän

Det har blivit diskussion om Jonas Gardells artikel om nätanonymitet i kommentarerna till min recension av Unni Drougges Boven i mitt drama kallas kärlek. Jag började skriva en kommentar om det, men det blev så långt så jag gjorde det till ett nytt inlägg istället:

Det Gardell skriver om men undviker att nämna vid sitt rätta namn är ett övervakningssamhälle med åsiktsregistrering. Han kallar det demokrati. Han vill ha rätten att "öppet kunna uttrycka sina åsikter utan att riskera att trakasseras" men det han argumenterar för är att man inte ska få säga något utan att identifiera sig.

Tänk nu efter vad det innebär. Varje gång du vill säga eller skriva något måste du identifiera dig. Det innebär legitimationskontroll vid brevlådan, exempelvis. Posthemligheten kan man glömma. Nu kan man hävda att Gardell pratar om internet och inte om brevlådor, och det är sant. Det är just det som visar hur farligt oinsatt han är. Internet är inte en leksak som vi kan sätta skilda regler för. Internet är en del av verkligheten, och det måste fungera som resten av verkligheten. Vi är vana vid att det är OK att skicka anonyma brev på papper och det måste vara självklart att detsamma gäller på nätet. Alternativet är total övervakning, och det innebär att staten kommer att ha tillgång till ofantliga mängder information om var och en som staten inte bör ha. Varje gång du skickar mejl kommer det att sparas inte bara vem du skickar det till utan vad du skrev. Vilka webbsidor du tittar på kartläggs. Alla saker du köper på nätet bokförs. Summan av den här informationen blir en mycket detaljerad bild av ditt privatliv, och den kommer staten att ha tillgång till.

Ju mer information det finns desto troligare är det att allt eller delar av den kommer att komma på villovägar. En databas med så detaljerad information om privatpersoner kommer att vara värd stora pengar som underlag för reklam eller för den delen utpressning (vet din man om att du tittar på de här webbsidorna?), och ju värdefullare informationen blir, desto större är också risken att någon kommer att använda den till saker den inte var tänkt att användas till.

Detta kallar Gardell demokrati. Jag kallar det Stasi.

Jag noterar också att Gardell som hastigast försöker sig på att dra växlar på historien med Arbogafallet. Jag vet inte om han är oinsatt som tror att det hände som han säger, eller cynisk som drar historien trots att han vet att den är felaktig. Det spelar mindre roll. Fakta är att bilderna det handlade om publicerades av en domstol genom att de skickade hela förundersökningen till en privatperson som begärde ut informationen, eftersom den var allmän handling. Privatpersonen lade upp förundersökningen på The Pirate Bay. Några få personer laddade ner informationen under någon månads tid. Sedan fick gammalmedia nys om historien och basunerade ut det över landet, och informationen laddades raskt ner av tusentals personer. Man skulle kunna tycka att det vore intressant att klandra någon av de aktiva parterna här: domstolen, privatpersonen eller gammalmedia. Men nej.

Istället går mediadrevet mot The Pirate Bay. Så vad har de gjort? Det som gjorts är att privatpersonen gjort förundersökningen tillgänglig på sin dator, och sedan talat om det för The Pirate Bay. När sedan någon söker efter förundersökningen på The Pirate Bay så berättar de att den finns på privatpersonens dator, och så kan den som sökte hämta informationen därifrån. The Pirate Bay fungerar alltså som en telefonkatalog. Förundersökningen har aldrig lagrats hos dem, och de har alltså ingen som helst makt att ta bort den från nätet. Och ändå är det dem som mediadrevet går mot.

Detta är naturligtvis känt sedan länge, men den som vill försöka ta en billig poäng i en debatt kan försöka låtsas som om det inte vore det. Sådana billiga trick fungerar inte, för nätet glömmer aldrig.

Gardells problem är att han är kontroversiell. Han är både bög och kristen och rätt högljudd om både och. Han är inte direkt den som drar sig för att häckla folk i sina framträdanden, men jag antar att han inte tycker att han tillhör pöbeln eftersom han är ensam. Samtidigt vill han ha ett privatliv. Jag förstår att det inte är lätt, men Gardell har valt att trampa på rätt många tår för att komma dit han är idag. Jag förstår om det finns de som gärna trampar tillbaka på hans tår. Det betyder inte att jag tycker att det är OK att mordhota honom, men sådant finns det redan lagar mot. Att det inte alltid går att lagföra den som gör det via nätet är inget konstigt. Det går inte att lagföra alla som mordhotar någon via anonyma pappersbrev heller.

Egentligen kokar det hela ner till Voltaires berömda uttalande: "Jag avskyr dina åsikter men jag skulle kunna ge mitt liv för att du skall få ha dem." Yttrandefrihet är svårt. Det svider. Folk kommer att säga saker som sårar, som vilseleder, som är totalkorkat. Lev med det. Det kallas frihet.

Andra bloggar om: yttrandefrihet, demokrati, jonas gardell, internet, the pirate bay, personlig integritet
Technorati tags: yttrandefrihet, demokrati, jonas gardell, internet, the pirate bay, personlig integritet
intressant.se

Blir det fria ordet en historisk parentes?

EU håller just nu på att mangla vad som kallas för telekompaketet, vilket är diverse lagar som upphovslobbyn vill driva igenom för att ytterligare kunna kontrollera vad du får läsa och titta på via internet. Sådana trivialiteter som det fria ordet är inte intressanta för dem; om internet reduceras till en digital version av kabelteve där man bara får se just de sidorna man betalat för så är det inte ett problem.

För oss som är uppväxta med internet och ser det som något lika naturligt som luft och elektricitet är det här självklart fullständigt vansinnigt. De människor som sitter i europaparlamentet just nu har med få undantag vuxit upp i en tid när teve var nytt och hippt, de är människor som inte förstår internet. Det är inte rimligt att de får sitta och bestämma om saker de inte förstår utifrån premisser från en svunnen tid. Se till att byta ut dem!. Glöm inte att rösta i EU-valet!

Andra bloggar om: det fria ordet, eu, internet, piratpartiet, telekompaketet
Technorati tags: det fria ordet, eu, internet, piratpartiet, telekompaketet

Liza Marklund censurerar gärna, bara det ger pengar

Liza Marklund har skapat sig en plattform i media genom krönikor och romaner genom att ta parti för människor i underläge. Tyvärr verkar det som om hon nu övergett den ambitionen och istället använder sin plattform för att cementera ett överspelat oligopol och ivra för censur.

I sin senaste krönika i Konkurrenten Expressen ondgör hon sig över att hennes kompisar i bandet Stockholm Stoner inte sålt mer än 379 exemplar av sin senaste skiva, men att den laddats ner 80000 gånger. Man kan ju tycka att det här låter som skrämmande siffror, och det är det. Framför allt för att de inte betyder vad Marklund vill påskina att de gör. Roger har nämligen undersökt hur det ligger till. Skivan finns bara på Coop Forum, och inte ens i alla deras affärer. Den går inte att beställa på nätet. Det går inte att betala för att ladda ner den. Det betyder i praktiken att de inte är speciellt intresserade av att sälja den. Om man inte tillhandahåller det man vill sälja där folk vill köpa det så blir det inte sålt. Ännu roligare är att det visar sig att siffrorna för nedladdningen inte stämmer. Roger har letat runt på stora fildelningssajter och konstaterar att skivan inte laddas ner därifrån, för ingen har ens laddat upp den dit. Möjligen kan det bero på att papperspressen (den som Marklund vurmar för) skrivit ner den.

Det finns dock en annan möjlighet. Om man tittar på bandets sida på Myspace så har den lite över 80000 profilvisningar. Det här är bandets egen reklamsida, skapad av dem själva. Siffran betyder att sidan har visats 80000 gånger, inte att något laddats ner. På den sidan finns också några av bandets låtar (upplagda av dem själva) som man kan provlyssna på (men inte ladda ner). Det totala antalet låtspelningar är i storleksordningen 40000. Min gissning är att Marklund sett siffran 80000 på den här sidan och stoppat in den i sin artikel. Om hon inte förstår att den här sidan A) är bandets egen och B) inte erbjuder någon nedladdning eller om hon helt enkelt bortser från sådana besvärliga fakta låter jag vara osagt.

Det är inte det som är det väsentliga. Problemet är Marklunds lösning för att se till att hennes kompisar får en "blygsam lön för sitt arbete". Den uppenbara lösningen borde vara att marknadsföra skivan och se till att den går att köpa, samt att åka på turné. Nu har man fått gratis marknadsföring av Marklund. De övriga två punkterna kräver insatser från bandet, så vi får se hur det blir med dem.

Det är nu det farliga kommer. Marklund skriver

Internetleverantörerna måste ta fullt ansvar för vad de skickar ut. Om deras bredband används för att stjäla, eller att sprida barnporr, bombrecept eller självmordsreklam så ska de bötfällas. Det går att sätta filter på nätet, kineserna klarar det ju.

Hon har alltså mage att dra fram Kinas censur av det fria ordet som ett föredöme. Strax innan säger hon dock något vettigt:

Samma regler måste gälla på nätet som i verkligheten.

Det håller jag med om. Posten och Telia har inget som helst ansvar för om någon skickar barnporr eller terroristrecept med dem. Detsamma ska gälla internet!

Marklund avslutar med en fråga till sin musikerkompis:

Så vad tycker du om den nya Ipredlagen? frågar jag.
- Allt som kan stoppa stölderna är bra.

Att staten får bygga en databas över exakt vem du pratar med och hur länge, vem du skriver mejl till, vilka sidor på nätet du surfar till och var du befinner dig (det vet din mobiltelefon) är helt i sin ordning. Den personliga integriteten är inget att bekymra sig om. Bara Lizas kompisar får en "blygsam lön för sitt arbete".

[Via Petra på En annan sida.]

Andra bloggar om: musik, nedladdning, copyright, det fria ordet, liza marklund, internet, ipred, personlig integritet, censur
Technorati tags: musik, nedladdning, copyright, det fria ordet, liza marklund, internet, ipred, personlig integritet, censur

Bokhandlarna fattar problemet, men ändå inte

Akademibokhandeln och Bokia har hittat på ett nytt koncept för att konkurrera med nätbokhandeln. Tanken är att de ska placera ut datorer i affärerna där kunderna själva kan beställa via Bokus när det är något de vill köpa som inte finns i butiken.

Det är helt klart att man har förstått att nätbokhandeln är hotet mot den existerande affärsmodellen, men ändå får man lösningen helt fel. I artikeln står det "[kunderna] ska alltså inte behöva vänta med beställningen tills de kommer hem till sin egen dator" och det sammanfattar rätt bra det totala feltänket. Bokhandlarnas problem är i första hand att kunderna inte kommer till dem till att börja med. Först i andra hand är det ett problem att de inte hittar det de söker efter.

Man kan också undra över om lösningen då är att erbjuda kunderna att beställa själva via nätet. Det innebär att den som hellre går till en fysisk bokhandel än handlar på nätet i vilket fall måste använda en dator för att få tag i det de vill ha (vilket kan upplevas som ett problem).

Från kundens sida bibehåller man nackdelarna med nätbokhandeln: ingen personlig service och väntetid innan man får boken. Man kan naturligtvis erbjuda personlig hjälp med beställningen, men då skulle man lika gärna kunna ta emot beställningen över disk som förut.

Ett annat intressant feltänk är att man försöker lösa den fysiska bokhandelns problem genom att lära sina kunder att de ska använda nätbokhandeln när de inte hittar vad de vill ha. Alla bokshoppare som är det minsta smarta kommer att inse att de lika gärna kan sitta hemma och göra sin beställning istället för att gå till bokhandeln också göra det. De personer som inte har tillgång till internet vare sig hemma eller på jobbet och därmed kan göra beställningen utan bokhandeln är inte många och blir definitivt inte fler. De är inte en grupp att bygga en framtida affärsmodell på.

Jag undrar också hur det ska fungera med prissättningen. Kunden som på det här sättet slussas ut på nätet, ska de få de normala Bokus-priserna som är långt lägre än vad fysiska bokhandlar kan erbjuda (vilket naturligtvis talar emot att de skulle komma tillbaka till bokaffären fler gånger, eftersom den ändå är dyrare) eller är det tänkt att de ska komma till en speciell nätbokhandel som håller samma priser som den fysiska bokhandeln, så att kunden inte bara får nackdelarna med nätbokhandeln (längre leveranstid och mindre personlig service) utan även dem med den fysiska bokhandeln (högre priser och sämre öppettider)?

Jag förstår helt enkelt inte hur den som hittat på det här tänkt. Att det är fel är uppenbart, men hur man kan misslyckas med att inse det förstår jag inte.

Andra bloggar om: böcker, läsning, internet
Technorati tags: böcker, läsning, internet
intressant.se

Njut av friheten medan den finns

Dikten "First they came..." brukar tillskrivas Martin Niemöller. Den förekommer i flera olika varianter; här är en av dem:

They came first for the Communists,
and I didnt't speak up because I wasn't a Communist.

Then they came for the Jews,
and I didn't speak up because I wasn't a Jew.

Then they came for the trade unionists,
and I didn't speak up because I wasn't a trade unionist.

Then they came for the Catholics,
and I didn't speak up because I was a Protestant.

Then they came for me,
and by that time no one was left to speak up.

Jag kom att tänka på den här dikten när jag hörde det senaste påhittet av vår förment liberala regerings smygfascistoida påhitt. Först var det filtrering av internet mot barnporr, sedan var det FRA-lagen, sedan var det IPRED-lagen, sedan datalagringsdirektivet, och nu ska internet filtreras för att ingen svensk ska kunna spela på internet utom genom Svenska Spel.

Erich Honecker ler i sin grav.

Andra bloggar om: det fria ordet, yttrandefrihet, censur, demokrati, first they came, martin niemöller, barnporr, sex, fra, övervakning, personlig integritet, ipred, datalagringsdirektivet, spel, filtrering, internet, erich honecker
Technorati tags: det fria ordet, yttrandefrihet, censur, demokrati, first they came, martin niemöller, barnporr, sex, fra, övervakning, personlig integritet, ipred, datalagringsdirektivet, spel, filtrering, internet, erich honecker
intressant.se

Nationalencyklopedin öppnar sig lite mot nätet

Jag vet inte om det är någon som fortfarande köper Nationalencyklopedin på döda träd (den utgåvan är vid det här laget rätt inaktuell). Uppenbarligen har NE nu upptäckt att de tappar den mark de aldrig egentligen haft på nätet också.

Man ska nu öppna 64000 artiklar så att alla kan läsa dem på nätet. Det är ju fint och vackert, men det handlar om nedkortade versioner av de riktiga artiklarna i NEs nätversion, och det är inte heller alla artilar (NE innehåller ungefär 460000 artiklar).

Det här är naturligtvis ett desperat försök att hävda sig mot Wikipedia, men jag tror att det är dödsdömt. Den svenska Wikipedia innehåller 300000 artiklar och är alltså långt mer omfattande än det som NE nu gör allmänt tillgängligt. Wikipedia har också fördelen att det är tillåtet att återtrycka en artikel därifrån (helt eller delvis) utan problem. Jag utgår från att det inte kommer att vara tillåtet med NEs webbversion.

Avsikten är väl att läsarna som nu får se ett urval av NEs artiklar i nedkortade versioner ska vilja betala för att få läsa hela artiklarna i den kompletta nätversionen. Jag tror att det finns en risk att läsarna fortsätter att gå åt det andra hållet.

Det vore intressanta att veta mer om hur NE har gjort urvalet av vilka artiklar de ska publicera öppet på nätet. Det skulle förvåna mig om de inte har tittat noga på vilka ämnen Wikipedia är dåligt på och sett till att publicera artiklar om det. Det är ingen tvekan om att det är den måttstock som artiklarna kommer att jämföras med.

NE torde vara det sista stora generella uppslagsverk som publiceras i Sverige. Jag tror inte att det finns underlag för att publicera sådant framöver när det så lätt går att få tag i likvärdig information på nätet. Det kanske går ett tag till på engelska, men det är nog också en tidsfråga. Mer specifik (och därmed djupare) facklitteratur på papper kommer däremot att överleva ett tag till.

Andra bloggar om: böcker, läsning, ne, nationalencyklopedin, wikipedia, internet, uppslagsverk
Technorati tags: böcker, läsning, ne, nationalencyklopedin, wikipedia, internet, uppslagsverk
intressant.se

Artistuppror i upphovsrättsankdammen

Nu är det tydligen dags för ett nytt varv i ankdammen. En handfull artister av blandade sorter har publicerat en artikel i DN där man argumenterar för IPRED, den nya lag som ska ge privatspanare rätt att få ut personuppgifter kopplade till IP-adresser.

Man skriver exempelvis

Den illegala fildelningen är en fråga för långt fler än bara musikartister. I dag slår piratkopieringen på nätet mot alla upphovsmän och mot alla kulturyttringar vare sig det gäller musik, film, tv-program, böcker eller dataspel. Smalare konstyttringar drabbas lika hårt som den breda populärkulturen.

Huvudproblemet är naturligtvis att man utgår från att fildelningen är ett problem. Om man inte gör det har man naturligtvis inget case. Problemet (för artikelskribenterna) är att de undersökningar jag sett inte håller med dem. Det har visats att de som fildelar mest film också är de som går på bio oftast. De som köper mest musik är också stora fildelare.

Det finns också en annan sida av fildelning. För de allra flesta artister är problemet att ingen känner till dem, inte att de blir kopierade. Att bli spridd via internet är i själva verket gratisreklam. Så här säger sf-författaren Cory Doctorow:

I've discovered what many authors have also discovered: releasing electronic texts of books drives sales of the print editions. An SF writer's biggest problem is obscurity, not piracy. Of all the people who chose not to spend their discretionary time and cash on our works today, the great bulk of them did so because they didn't know they existed, not because someone handed them a free e-book version.

Artikelförfattarna gör också det vanliga misstaget att utgå från att det finns en rättighet att kunna leva på sitt skapande:

Låt detta bli en ny startpunkt i svensk upphovsrättsdebatt där vi hjälps åt att sätta de viktiga värdena bakom upphovsrätten i fokus; förutsättningarna för professionellt kulturskapande och rätten att skörda frukterna av sitt eget arbete som musiker, filmskapare eller författare.

Upphovsrätten har aldrig varit tänkt att fungera så, och förhoppningsvis kommer den heller aldrig att göra det. Det är istället upp till var och en att skaffa sig ett jobb som det går att leva på. Det innebär att man behöver en affärsmodell som fungerar. Titta på datorspelsbranschen där Blizzard får folk att köa för ett nytt spel och sedan betala abonnemangsavgift för att spela det online. Små enpersonersspel är det antagligen svårt att ta betalt för i dag, men MMORPG:er verkar frodas. Det betyder att den som vill tjäna pengar på att skriva spel behöver se till att skriva rätt sorts spel. Det existerar ingen gudagiven rättighet att fortsätta göra det man alltid gjort och få pengar för det.

Samma sak gäller för musikbranschen, och vissa har också agerat därefter. Madonna sade nyligen upp sitt skivbolagskontrakt och jobbar istället med en turnearrangör. Musik distribuerad på skiva eller via internet kan istället betraktas som reklam för konserter där det är lättare att ta betalt.

Till DNs försvar ska det också sägas att man samtidigt även publicerar fler artiklar i ämnet. En där forskare i ämnet berättar att

Historiskt har all ny teknologi varit ett hot mot den rådande ordningen, och lagstiftarna har alltid försökt hitta sätt att stoppa utvecklingen. Det har i längden aldrig lyckats.

och en annan av Timbuktu som visserligen tror att artister förlorar pengar på fildelning men också tror att det är fel väg att gå att försöka bekämpa individuella fildelare.

Jag gissar att upphovsrättslobbyn kommer att få igenom sin beställningslag. Effekten kommer att bli obefintlig för att minska fildelningen, men kommer att ge fildelningen ytterligare en knuff mot att skötas via anonyma och krypterande nätverk. Lagen kommer också att öka rättsosäkerheten, men det verkar inte vara något problem numer.

Andra bloggar om: upphovsrätt, copyright, fildelning, internet, ipred, juridik,
Technorati tags: upphovsrätt, copyright, fildelning, internet, ipred, juridik,
intressant.se

Upphovsrättens orimlighet i ett digitalt samhälle

Historiskt har upphovsrätten fungerat ungefär som det var tänkt, men i takt med att allt mer kulturellt material blir digitalt blir det också allt svårare att upprätthålla en upphovsrätt enligt gammal modell. Kopiering har blivit mycket lättare, och så kommer det att fortsätta.

Hittills har utgångspunkten varit att upphovsrätten gällt i en viss tidsperiod. Hur lång tid det handlat om har varierat (eller snarare ökat med tiden), men det är alltid tid det handlar om. Just nu gäller upphovsrättet under hela upphovsmannens livstid och sedan ytterligare 70 år. Jag är inte säker på att det är rätt modell. Att det är vansinnigt mycket för lång tid är uppenbart, men är det rätt att ens använda tiden som måttstock?

Kulturell produktion övergår förr eller senare till kulturellt allmängods. Kalle Anka och Harry Potter är en del av den moderna mytologin på samma sätt som Frankensteins monster eller bröderna Grimms sagor. Det är fullt rimligt att använda alla dessa som komponenter när man skapar nya verk utan man för den skull ska behöva riskera att drabbas av Disneys advokater (som Arne Anka gjorde), på samma sätt som Disney själva gjort när de skapat en väsentlig andel av sina filmer (Snövit, Pinocchio, Skönheten och odjuret, och så vidare bygger på existerande historier).

I början av det förra seklet så tog det lång tid från att ett verk publicerades till att det började ingå i gemene mans uppfattning om den tidens moderna mytologi. I dagens mediatäta samhälle får man räkna med att verk övergår till kulturellt allmängods mycket snabbare än de gjorde för 100 år sedan.

Det kanske är så att hela tänket med en upphovsrätt som gäller en bestämd tidsperiod som i dag är fel? Istället kan man tänka sig att ett verk är skyddat så länge det inte uppgått i det kulturella allmängodset, vilket vi kan approximera med när tillräckligt många tagit del av det. Säg att upphovsrätten gäller för de första 100000 exemplaren eller något. Med den logiken kommer en obskyr författare att ha skydd länge och hens efterlevande kommer att få lite pengar medan en ny Harry Potter-bok kommer att vara upphovsrättsfri från dag två eller så. Jag vet däremot inte hur ett sådant system skulle kunna implementeras i praktiken.

En annan variant på lösning är att man helt slopar den automatiska upphovsrätt vi har i dag och istället anammar ett system i stil med det som USA hade förut. Det innebär att en upphovsman måste registrera sitt verk för att få upphovsrätt på dem; görs inte detta så tillhör verket redan från början det kulturella allmängodset. Den väsentliga ändring jag skulle vilja göra är att det kostar pengar att registrera sin upphovsrätt. Det kan vara gratis första året och sedan kosta en struntsumma nästa år. Det som är det väsentliga är att kostnaden för att förnya upphovsrätten fördubblas varje år.

Det går att förnya upphovsrätten för lukurativa verk rätt länge. Ett stort företag som Disney kan fortfarande behålla ensamrätten för verk rätt länge, men det finns fortfarande en inbyggd begränsning som gör att att verk förr eller senare kommer att övergå till allmänhetens ägo. För att ta Musse Pigg som exempel skulle det i dag kosta i storleksordningen en biljon biljoner att förnya upphovsrätten ett år till, givet en initialkostnad på en krona. Det är rätt mycket pengar även för Disney. Som jämförelse kostar en förlängning för Harry Potter ungefär 2000 kronor vilket naturligtvis är en investering som lär löna sig.

Att spekulera om hur man på ett bra sätt kan begränsa upphovsrätten för verk är en sak. Oavsett hur man löser det så kvarstår problemet med att om man ska ha en begränsning så måste man också ha en övervakning av att begränsningen efterlevs och något slags sanktioner mot dem som inte följer reglerna. I det digitala samhälls vi lever i i dag så är en sådan begränsning i praktiken helt omöjlig att upprätthålla. Alla ni som läser det här har exempelvis just kopierat hela mitt blogginlägg till den dator ni läser det på, och det täcks av min upphovsrätt och kommer att göra det tills jag varit död i 70 år. Jag har inga invändningar mot detta, men om man strikt ska följa upphovsrätten så gör det er alla till kriminella, liksom alla andra som någonsin använt internet. Detta är naturligtvis inte vare sig rimligt eller hållbart i längden.

Andra bloggar om: böcker, läsning, upphovsrätt, copyright, disney, kopiering, internet
Technorati tags: böcker, läsning, upphovsrätt, copyright, disney, kopiering, internet
intressant.se

Undvik de spammande lögnarna golfresor.com / golfnyheter.com!

Jag får massor av spam varenda dag. Dels har jag en epostadress som varit densamma i nästan 20 år, dels är jag en av dem som får post som adresseras till Projekt Runebergs redaktionsadress. En hel del av skräpet filtreras bort automatiskt, men inte allt.

Ett av de återkommande spammen som brukar komma igenom filtren är ett "nyhetsbrev" från golfresor.com. Inspirerad av Nixon försökte jag mig på att göra samma manöver.

"Nyhetsbrevet" innehåller reklam från ett par andra ställen, ekholmsnasgolf.se och golfrea.se. Jag skrev till båda (med CC till golfresor.com):

Från: Hans Persson
Till: johan@ekholmsnasgolf.se, tony@ekholmsnasgolf.se, info@sportrea.se
Kopia: info@golfresor.com, runeberg@lysator.liu.se
Ämne: Reklamutskick via spammare
Datum: Mon, 13 Oct 2008 13:04:34 +0200

Hej ekholmsnasgolf.se och golfrea.se,

Jag tycker det är tråkigt att ni annonserar hos oseriösa, spammande aktörer. Golfnyheter.com skickar ut sitt "nyhetsbrev", med er annons, till mottagare som aldrig har beställt det [1].

Jag är inte intresserad av golf och ni är därmed inte intresserade av att betala för att skicka reklam till mig när ni tror att ni skickar till en relevant målgrupp. Ni vet säkert själva hur irriterande det är med spam via epost, så jag hoppas att ni slutar att betala för sådant.

Hans

[1] Jag får "nyhetsbrevet" golfnyheter.com via runeberg@lysator.liu.se, redaktionsadressen för Projekt Runeberg som publicerar gammal litteratur gratis på internet på http://runeberg.org/.

Några timmar senare fick jag svar från en av golfresor.com:s (före detta?) annonsörer:

Från: Jan Killander <jan@sportrea.se>
Till: Hans Persson
Ämne: Re: Reklamutskick via spammare
Datum: Mon, 13 Oct 2008 16:54:32 +0200

Hej,

Tack för ditt email.

Vi kände inte till det som ni informerat om nedan och jag är tacksam för informationen. Vi kommer att åtgärda det hela.

Mvh / Jan Killander

Dagen efter fick jag även svar från spammarna själva:

Från: AmerikaSpecialisten.se- <AmericanGolfTours.seinfo@golfresor.com>
Till: Hans Persson
Ämne: RE: Reklamutskick via spammare
Datum: Tue, 14 Oct 2008 06:34:15 -0400 (12:34 CEST)

Hej Hans,

Ni är nu manuellt borttagen från vårt system.

Man kan även själv gå in och ta bort sig på http://www.vacationproposal.com/html/unsubscribe.html

Golfnyheter.com

Är det någon som tror att de tog bort mig? Helt rätt, det gjorde de inte. Den 20:e oktober kom ett nytt nyhetsbrev spam. Jag skickade ett svar på mitt första brev och påpekade det.

Jag är inte säker på om jag fick något spam från dem veckan efter, men den 2:e november var det i alla fall dags igen.

Undvik de här spammande lögnarna på alla sätt och vis!

Andra bloggar om: internet, spam, dumhet, marknadsföring, reklam, golf, golfresor.com, golfnyheter.com
Technorati tags: internet, spam, dumhet, marknadsföring, reklam, golf, golfresor.com, golfnyheter.com

Följ den här bloggen

Nu kan man visa att man tycker om "Du är vad du läser" genom att klicka på "Följ den här bloggen" i vänsterkanten.

Om man inte sedan tidigare läser bloggar med en RSS-läsare så ger den här funktionen möjlighet att automatiskt få se nya blogginlägg från bloggar man gillar via sitt bloggerkonto.

Andra bloggar om: bloggar, internet, rss
Technorati tags: bloggar, internet, rss
intressant.se

Bokus kastar bort sitt varumärke?

KF planerar att slå ihop hanteringen av Bokus och Akademibokhandeln som båda ägs av KF. Att man vill rationalisera är väl vettigt, men sedan har det slagit slint. Uppenbarligen funderar man på att slopa namnet Bokus, och det vore direkt korkat. Om det finns en webbutik i Sverige som många känner till så är det Bokus. Att kasta bort alla de pengar som köpt en sådan mindshare borde vara skäl till avsked.

[Från Dagens Media via En annan sida.]

Andra bloggar om: böcker, läsning, internetbokhandel, bokus, akademibokhandeln, kf, internet, marknadsföring, dumhet
Technorati tags: böcker, läsning, internetbokhandel, bokus, akademibokhandeln, kf, internet, marknadsföring, dumhet

2008-90: Karolina Ramqvist, red.: Nån där?

Nån där? är en samling texter som löst handlar om kommunikation, nu och i morgon. Jag har läst en hyfsad mängd sådant tidigare, men jag tycker att det här känns lite annorlunda. Boken är sammanställd på initiativ av Posten för att undersöka vad kommunikation kommer att innebära under det närmsta decenniet, men enligt introduktionen har de inte lagt sig i innehållet mer än att ha delat ut ett antal ämnesstolpar (globalisering, miljö, makt, internet, plikt, kultur, marknad, livsstil). Jag fick boken som ett recensionsexemplar helt utan förvarning, och annars hade jag sannolikt inte läst den. Omslaget är ett av de tråkigaste jag stött på någonsin.

De flesta texter jag läst av det här slaget tidigare har haft ett rätt akademiskt anslag, och det saknas i de flesta av de här texterna. Ett annat sätt att få i sig information om dagens kommunikation är naturligtvis att helt enkelt läsa mycket på nätet, vilket jag också gör. Här får man istället primärt texter av andra som tillbringar mycket tid på nätet och ser det som något självklart. Det som skiljer ut den här boken är att den är någorlunda populärt inriktad, samtidigt som den är skriven av dem som faktiskt har bäst koll; de människor som helt enkelt inte sett något annat samhälle än det kommunikationssamhälle vi lever i nu.

Jag tror att jag träffade på datorer för första gången när jag gick på högstadiet, och köpte ganska snart en egen. Jag har hängt med i teknikutvecklingen så gott jag kunnat sedan dess, men som jämförelse kan noteras att samtliga skribenter i boken är yngre än jag, och fem av dem var inte ens födda när jag för egna pengar köpte min första dator. För de här skribenterna är datorer, internet och communities självklarheter medan faxar och LP-skivor är underligheter i föräldrarnas garderober. Jag har visserligen aldrig haft någon fax, men jag är uppvuxen i ett samhälle där pappersbrev inte bara var räkningar och reklam utan faktiskt användes för att kommunicera med människor. I dag är jag en naturaliserad medborgare i den digitala världen, men jag kan aldrig bli en inföding.

Att hitta texter av de här människorna, den första generationen som vuxit upp på nätet, är visserligen inte svårt men det är sällan de är så här inriktade mot en publik som inte själv lever sitt liv på nätet. Den här boken ger en bra inblick inte bara i hur vi kan räkna med att kommunikation mellan människor kommer att gestalta sig framöver, utan den förklarar även varför det är så och vilka effekter det kan komma att ha på vår kultur.

Karolina Ramqvist, red.: Nån där? Texter om framtidens kommunikation
Premiss Förlag, 2008
190 sidor
ISBN: 9789185343201

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: böcker, läsning, framtiden, kommunikation, internet, kultur
Technorati tags: böcker, läsning, framtiden, kommunikation, internet, kultur