2011-74: Johan Theorin: Sankta psyko

Med Sankta psyko tar Johan Teorin paus från sina ölandsromaner och för den delen får man väl säga att han även tar paus från deckargenren, även om det inte är fullt så tydligt.

Jan Hauger är barnskötare men arbetslös, och boken börjar med att han kommer till en anställningsintervju på förskolan Gläntan som ligger precis intill Sankta Patricias regionklinik - i folkmun Sankta psyko. Sankta Patricia är ett säkerhetsklassat vårdhem för tvångsintagna brottslingar med psykiska problem. Förskolan Gläntan ligger där den gör eftersom barnen som går där har föräldrar som bor på Sankta psyko.

När det gäller personalen så är det i princip vattentäta skott mellan Sankta psyko och Gläntan. Jan får bara veta det mest grundläggande när man blir anställd, och uppmuntras sedan att inte försöka forska i vad som händer inom sjukhusets väggar. Det finns däremot en koppling mellan de två verksamheterna, och det är naturligtvis barnen. De olika barnen slussas med jämna mellanrum via en underjordisk gång in till sina föräldrar på Sankta psyko och sedan tillbaka några timmar senare.

På sätt och vis är det här ett tillräckligt skruvat scenario för att kunna bli skrämmande i Theorins händer, men det stannar inte där. Jan Hauger en mörk hemlighet i bagaget: en gång under en tidigare tjänst gick han och en annan lärare ut i skogen med ett antal barn, men kom tillbaka med ett barn färre. Jan har inga misstankar riktade mot sig efter den händelsen, men han berättar inte heller om den på sin nya arbetsplats. Vad tiden lider visar det sig att det finns fler som inte berättar allt, och situationen på Gläntan och Sankta psyko kommer snart att gå mot en dramatisk upplösning.

Johan Theorin har återigen skapat en roman som lyckas vara stämningsfull utan att offra vare sig drivet i handlingen eller läsbarheten. Det här är en bok som man ogärna lägger ifrån sig. Mycket bra!

Johan Theorin: Sankta psyko
Wahlström & Widstrand, 2011
399 sidor
ISBN: 978-91-46-22122-7

Andra bloggar om: böcker, läsning, johan theorin, sankta psyko
Technorati tags: böcker, läsning, johan theorin, sankta psyko
intressant.se

2010-27: Johan Theorin: Blodläge

Blodläge är den tredje delen i Johan Theorins serie om Öland. Redan tidigare har de skiljt sig en del från de flesta traditionella deckare, och den här delen känns ytterligare lite mer avlägsen från mittfåran. Vår gamla bekant (i dubbel bemärkelse) Gerolf finns naturligtvis med även här, men hans roll är kanske en smula mer nedtonad än tidigare.

Gerolf tycker inte om att sitta på ålderdomshemmet och inte ha något att göra. Istället lyckas han utverka att få flytta hem till sitt torp och få lite hjälp där att klara sig. När han kommer tillbaka dit så har han fått nya grannar. I en gammal stenhuggarstuga (inte olik den Gerolf bor i) finns Per Mörner, och dessutom har det dykt upp två vräkiga nybyggen, naturligtvis med tillhörande fastlänningar som inte bor där på heltid.

Den som är huvudperson i den här boken är Per Mörner. Han kämpar med att komma överens med sin far som dels haft stroke och är svår att kommunicera med, och som han hela tiden hållit borta från sin familj eftersom han inte är överens med faderns tidigare liv som producent av porrfilmer. Hans relation till fadern har aldrig varit bra, och stroken gör inte det hela bättre. Som om det inte var nog så har Pers dotter någon svårbestämd sjukdom som läkarna försöker komma underfund med vad den är.

Trots det öppna landskapet på Öland så känns den här boken som ett kammarspel; det är en ganska liten och tät historia med ett ganska begränsat persongalleri, och under en stor del av handlingen håller den sig även geografiskt på ett litet område. Theorin gör Öland levande trots att man egentligen ser rätt lite av det, men framför allt är han en mästare på att teckna personer så att man verkligen känner för dem. Jag brukar ofta sitta och fundera över vilken person som är vilken i romaner jag håller på att läsa och famla efter namn när jag ska beskriva handlingen, men i Blodläge kändes det som om personerna var tydliga från början. Personerna och deras bakgrunderna är också till minst lika stor del som själva deckarhandlingen vad som gör boken intressant.

De olika personerna visar sig ha en del kopplingar till varandra som det tar ett tag att komma underfund med. Några kan man ana sig till tidigt, andra dröjer fram till slutet innan man ser, trots att man har dem under näsan hela tiden.

Theorin befäster sin ställning som bra författare, och han fortsätter också att bredda deckargenren. Jag ser fram emot nästa del!

Johan Theorin: Blodläge
Wahlström & Widstrand, 2010
406 sidor
ISBN: 978-91-46-22058-9

Andra bloggar om: böcker, läsning, deckare, johan theorin, blodläge
Technorati tags: böcker, läsning, deckare, johan theorin, blodläge
intressant.se

Sveriges bästa deckarförfattare någonsin?

Cosy Crime håller på med en omröstning om vem som är Sveriges bästa deckarförfattare någonsin. De nominerade är

Sjöwall & Wahlöö
Åsa Larsson
Ramona Fransson
Håkan Nesser
Arne Dahl
Stieg Larsson
Stieg Trenter
Inger Frimansson
Roslund & Hellström
Johan Theorin

Här kan noteras att de författare som gått vidare till slutomröstningen är rätt nya. Stieg Trenter var verksam från 1940-tal till 1960-tal. Sjöwall & Wahlöö skrev från 1965 till 1975. Med undantag av dessa två är alla författarna på listan aktuella och (med undantag för Stieg Larsson) produktiva just nu.

Ramona Fransson är en författare som jag hört namnet på men inte vet något om och inte läst något av. Lite snabbt surfande upplyser om att hon uppenbarligen själv driver förlaget som publicerar hennes böcker.

Av de övriga finns det tre (Stieg Larsson, Roslund & Hellström & Johan Theorin) av vilka jag läst allt, vilket väl får räcka som förklaring av vad jag tycker om dem. Sjöwall & Wahlöö hör nästan till den här skaran, men jag har fortfarande två av deras tio böcker om Martin Beck som det inte blivit av att läsa.

Övriga författare på listan har jag läst någon eller några böcker av. I fallet Inger Frimansson kanske inte så signifikant eftersom den jag läst snarare verkar självbiografisk; någon deckare är den i alla fall inte. Jag tycker att alla författarna jag läst på listan är bra, så jag har inga problem med att någon av dem är med.

Om jag själv ska välja en vinnare så står Roslund & Hellström och Johan Theorin i en klass för sig. Min vinnare här blir Roslund & Hellström, i första hand för att de inte bara skriver bra, de skriver bra deckare och det är det den här omröstningen handlar om. Johan Theorin skriver minst lika bra, men hans böcker är inte lika utpräglade deckare. Det betyder inte att de är mindre bra, men de passar mindre bra in i den här omröstningen. Men läs dem i alla fall.

Andra bloggar om: böcker, läsning, deckare, tävling, cosy crime, anders roslund, börge hellström, johan theorin,
Technorati tags: böcker, läsning, deckare, tävling, cosy crime, anders roslund, börge hellström, johan theorin,
intressant.se

Johan Theorin vinner Deckarakademins pris

För bara ett par dagar sedan skrev jag om att Johan Theorin vunnit Catahyas novellpris. Nu är det dags igen, för han har även vunnit Svenska Deckarakademins pris för årets bästa svenska kriminalroman för Nattfåk. Mycket välförtjänt, för det är en utmärkt bok. Go Johan!

Svenska Deckarakademin passade även på att dela ut priser för bästa till svenska översatta kriminalroman (Mordbyn av Andrea Maria Schenkel i översättning av Christine Bredenkamp), bästa debutant (Ingrid Hedström för Lärarinnan i Villette) och bästa faktabok (Karl G. och Lilian Fredriksson för Nåd och straff. Religiösa motiv i deckare och thrillers). Man delade också ut "Grand Master"-utmärkelser till Len Deighton, Jan-Olof Ekholm och Donald Westlake.

Andra bloggar om: böcker, läsning, deckare, johan theorin, nattfåk, svenska deckarakademin
Technorati tags: böcker, läsning, deckare, johan theorin, nattfåk, svenska deckarakademin
intressant.se

Catahyas novellpris utdelat

För andra året delar föreningen Catahya ut ett pris till den bästa fantastiknovellen publicerad under det föregående året. I år gav man priset till novellen "Endast jag är vaken" av Johan Theorin publicerad i antilogin Schakt 005: Mardrömmar i midvintertid och andra morbiditeter. (Tyvärr går det just nu inte att nå Schakts hemsida.)

Som en bieffekt av de här prisutdelningarna får man också listor över vilka fantastiknoveller som publicerats under de år priset delats ut. Här finns listorna för 2006 och 2007.

Andra bloggar om: böcker, läsning, noveller, catahya, johan theorin, schakt, mardrömmar i midvintertid, dark fantasy, skräck, sf, science fiction, priser
Technorati tags: böcker, läsning, noveller, catahya, johan theorin, schakt, mardrömmar i midvintertid, dark fantasy, skräck, sf, science fiction, priser
intressant.se

2008-87: Johan Theorin: Nattfåk

När han publicerade Skumtimmen utlovade Johan Theorin att han skulle skriva en bok om Öland för varje årstid. Nattfåk är vinterboken; fåken är en kraftig vind som sveper över den kala ön.

Som Calliope har påpekat så finns det en hel del beröringspunkter mellan Nattfåk och John Ajvide Lindqvists Människohamn förutom att de publicerades nästan samtidigt: de handlar om familjer som drabbas av stor sorg, de utspelar sig åtminstone bitvis i ett vinterlandskap, de kretsar kring en fyr på en avlägsen plats, det tycks förekomma övernaturligheter (om än inte lika tydligt hos Theorin som hos Lindqvist) och, sist men inte minst, de är riktigt bra.

Johan och Katrine Westin tröttnar på Stockholm och flyttar med sina två barn från sin nyrenoverade villa i Stockholm till gården Åludden på Öland, och börjar genast renovera igen. Enligt de lokala sägnerna så ska gården varje jul få besök av de döda. Hur det är med den saken återstår att se, men familjen får i alla fall besök av döden.

Till skillnad från Lindqvist så tassar Theorin försiktigt runt i utkanten av de övernaturliga fenomen han antyder. Det förekommer en hel del saker som verkar konstiga, men en del av dem visas längre fram ha naturliga orsaker. Det gäller dock inte allt; man kan inte säkert säga om något oförklarligt hänt eller inte. Boken har i alla fall ett klart drag av spökhistoria. Theorin är en mycket mer subtil berättare än Lindqvist; här skapas de skrämmande effekterna med små medel som saker som dyker upp på fel plats, knackningar i väggarna och ett barn som talar i sömnen.

En sak som tilltalar mig med Theorins skrivande är att persongalleriet är väldigt varierat. Här finns allt från familjen Westins barn som bara är några år gamla till Gerolf från Skumtimmen som bor på servicehus. Hans roll som detektiv med rullator är inte lika framträdande i den här boken som i den förra, men han har fortfarande en viktig roll.

Gerolfs brors barnbarn Tilda har fått jobb som polis den nyöppnade närpolisen i trakten och hon står för det element av deckare som finns i boken, men den delen är bara en komponent i en mycket större historia. Här finns även som sagt en spökhistoria, ett familjedrama och för den delen ett porträtt av Öland under en årstid när ganska få besöker ön. Allt detta sammantaget ger en riktigt bra bok som höll mig uppe flera kvällar.

Johan Theorin: Nattfåk
Wahlström & Widstrand, 2008
386 sidor
ISBN: 9146218343
ISBN13: 9789146218340

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se eller i DN.

Andra bloggar om: böcker, läsning, johan theorin, nattfåk, deckare
Technorati tags: böcker, läsning, johan theorin, nattfåk, deckare

Mord.net - dödad av reklamen?

Jag bläddrade lite i Svensk Bokhandels höstnummer där jag hittade en helsidesannons för Mord.net, en deckare av Dan Buthler och Dag Öhrlund. Den presenteras med en egen helsida först i B. Wahlströms/ICA-förlagets avdelning. De verkar ha tänkt sig att slå på stora trumman för boken: i annonsen finns en ruta med texten "Stor medielansering, pressläpp, seminarium, annonsering och mycket mer för mord.net!".

Jag vet att jag såg boken på Bokmässan, men förutom det kan jag inte påminna mig att jag sett någonting av den alls. Det gjorde mig lite nyfiken, så jag tittade lite i bloggosfären och det verkar ha varit så gott som totalt tyst om boken. En enda person har taggat ett inlägg om den, men bara för att konstatera att han fått den i julklapp. Jag tror inte heller att jag sett någonting om den i dagspressen. Det kanske har skrivits massor om den, men uppenbarligen ingenstans där jag läser.

Det vore intressant att veta hur stor den här reklamkampanjen verkligen varit jämfört med någon annan bok av en nykomling. Jag kan tyvärr inte kolla hur stor annonsen för Johan Theorins Skumtimmen var eftersom den bör ha varit i numret före av Svensk Bokhandel (som jag inte har), men den boken har det skrivits om ungefär överallt.

Andra bloggar om: böcker, läsning, deckare, mord.net, dan buthler, dag öhrlund, marknadsföring, reklam, johan theorin, skumtimmen
Technorati tags: böcker, läsning, deckare, mord.net, dan buthler, dag öhrlund, marknadsföring, reklam, johan theorin, skumtimmen

Bokens Dag 2007

Nu har jag varit på Bokens Dag. Det var som sagt fyra författare på plats. Efter en presentation av själva bokens dag av Correns chefredaktör Ola Sigvardsson lämnades ordet över till Åsa Christoffersson (tidigare kulturredaktör på Corren, nu kontorschef där) som presenterade författarna. Efter det fick var och en av dem hålla låda ett tag (gissningsvis en halvtimme) och fick sedan lite uppföljande frågor från Åsa och övriga författare.

Efter att Elsie Johansson och Ronnie Sandahl hade pratat var det fikapaus med signering. Jag började med att få mitt exemplar av Skumtimmen signerat. När jag svarade att boken skulle signeras till Hans undrade Johan om det var Persson, och det visade sig att han läste den här bloggen. Kul! Katarina Mazetti har jag redan läst två böcker av och den ena är redan signerad, så jag hoppade över hennes signering. Istället skaffade jag signerade exemplar av Vi som aldrig sa hora och Näckrosträdet.

Johan Theorin signerar Skumtimmen. Katarina Mazetti i bakgrunden.

Författarnas tal handlade oftast om deras senast utkomna bok (som ju är deras enda, i två fall). De flesta läste också något stycke ur sin bok högt. Elsie Johansson pratade om sin nästa bok och Katarina Mazetti pratade mest om den senaste, men hann avverka många av de andra också. När hon väl kom igång verkade det inte gå att få stopp på henne.

Jag har lyckats missa alla tidigare upplagor av Bokens Dag, men jag tycker att det här var ett trevligt arrangemang och kommer absolut att försöka pricka in nästa gång.

Andra bloggar om: böcker, läsning, bokens dag, elsie johansson, katarina mazetti, johan theorin, ronnie sandahl
Technorati tags: böcker, läsning, bokens dag, elsie johansson, katarina mazetti, johan theorin, ronnie sandahl
intressant.se

Bokens dag i Linköping

Bokens dag i Linköping äger rum 26/11 i Missionskyrkans lokaler på Drottninggatan. Som vanligt är det inte lätt att hitta information om evenemanget på nätet; det enda jag hittat är en notis i bibliotekets kalendarium. Man får nästan intrycket att man vill slippa få några besökare under femtio år.

Biljetter går att köpa från 9/11 på Sahlströms och på biblioteket för 125:-.

De författare som kommer att finnas på plats är Elsie Johansson, Katarina Mazetti, Ronnie Sandahl och Johan Theorin. Mazetti och Theorin har jag läst sedan tidigare. Theorins Skumtimmen tycker jag är en klart imponerande debut; en av höjdarböckerna i år.

Andra bloggar om: böcker, läsning, bokens dag, elsie johansson, katarina mazetti, ronnie sandahl, johan theorin
Technorati tags: böcker, läsning, bokens dag, elsie johansson, katarina mazetti, ronnie sandahl, johan theorin

Bra böcker blir filmer

Det verkar som om alla böckers öde är att bli film. De senaste tillskotten på böcker-blir-film-listan är Stieg Larssons Millennium-serie (enligt DN) och Johan Theorins Skumtimmen (enligt SvD).

Båda dessa är riktigt bra böcker, så jag hoppas att de inte misshandlas vid överföringen till film.

Andra bloggar om: böcker, läsning, deckare, film, stieg larsson, millennium, johan theorin, skumtimmen
Technorati tags: böcker, läsning, deckare, film, stieg larsson, millennium, johan theorin, skumtimmen

2007-52: Johan Theorin: Skumtimmen

Skumtimmen är en lite ovanlig bok. Jag har sett den kallas både deckare och skräckroman, men den känns egentligen inte som någondera. Lite grann av varje, men inte heller helt någondera.

En höstmorgon 1972 ger sig sexårige Jens iväg på promenad ut på alvaret på Öland. Mamma Julia är inte hemma, mormor sover och morfar Gerlof är i sjöboden och pysslar med näten. Jens går ut i dimman och kommer aldrig tillbaka. Julia kommer aldrig över förlusten av sonen och den jagar också bort Jens pappa. Idag är Julia sjukskriven, äter psykofarmaka och dricker för mycket vin.

En dag ringer Gerlof som hon sällan har kontakt med och säger att han tror sig veta mer om Jens försvinnande, men att han vill att hon ska komma hem till honom på Öland och höra vad han har att säga. Gerlof har blivit gammal och skröplig och bor på ett äldreboende. Även han har funderat mycket på Jens försvinnande, men medan Julia grävt ner sig och aldrig kommit över det så har han en mer analytisk läggning och försöker komma underfund med vad som kan ha hänt.

När Julia kommer berättar Gerlof om Nils Kant som är ungefär jämngammal med honom själv och en gång i tiden var ökänd i trakten. Han är dock död och begraven sedan innan Jens försvann, men trots det finns det en del som påstår sig ha sett honom på alvaret.

Johan Theorin lyckas bra med att bygga upp stämningen av ett höstkulet Öland. Turisterna har åkt hem och det är bara några enstaka åretruntboende kvar. En del av dem har hemligheter som det tar tid att lirka fram, men Gerlof är gammal och långsam och har inte bråttom. Han har tid att lirka för att få reda på det han vill veta. Detta är en av de saker som gör att boken känns lite annorlunda: i de flesta deckare så är det bråttom och allting går väldigt fort. Här är det istället eftertänksamt och stillsamt och saker tar den tid de tar. Gerlof och flera andra viktiga personer i handlingen är lite till åren och kan inte röra sig så fort, men de kommer i vilket fall fram till det de vill så småningom. De bara jäktar inte.

Kanske hade hon rätt, tänkte Gerlof. Han hade aldrig riktigt funderat på vad som drev honom.

»Jag är inte märkvärdig«, sa han. »Jag tror bara att det är bäst att berätta historier i sin egen takt. Förr tog man sig alltid tid för historieberättandet, nu ska allt gå så fort.«

Det som driver både Julia och Gerlof är sorgen efter Jens. De vet inte vad som hänt honom, och det har gjort att framför allt Julia haft svårt att gå vidare i livet, och de vill nu gå till botten med detta. Detta ger en vemodig smak på boken, och den förstärks även av andra saker, som när Gerlof inte kan röra sig som han vill för att hans kropp säger ifrån.

Parallellt med att Gerlof leder Julia genom sina efterforskningar så berättar ett annat spår om Nils Kant, med start under 1930-talet. De här kapitlen är lite kortare, men de kommer med väsentliga ledtrådar till hur det hela hänger ihop. Det tar dock ett tag innan man kan pussla ihop någon teori som kan fungera, men det här är som sagt inte en bok som man ska ha bråttom med. Å andra sidan är det en bok som är väldigt lättläst. Även om tempot är lägre än i en vanlig deckare så finns där hela tiden ett driv framåt som gör att man ogärna slutar läsa.

Johan Theorin har tydligen tänkt sig att skriva fyra böcker om Öland under olika årstider, och efter den här debuten så kommer jag garanterat att stå i kö för nästa del.

Även recensenterna i DN och Svenska Dagbladet gillade boken.

Johan Theorin: Skumtimmen
Wahlström & Widstrand, 2007
398 sidor
ISBN: 9789146215806
Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

---

Läsutmaning för 2007
Hundra böcker totalt: 52 (varav 11 serieböcker)
Fem pjäser:
Fem nobelpristagare:
Två böcker på andra språk än svenska och engelska:
Fem böcker utgivna 2007:
Fem böcker inte från Sverige/USA/UK: Klart 2/3!
Fem böcker från Japan:

Läst under 2007:
Nr 1-10
Nr 11-20
Nr 21-30
Nr 31-40
Nr 41-50
51: Arnaldur Indriðason: Änglarösten
52: Johan Theorin: Skumtimmen

Andra bloggar om: böcker, läsning, johan theorin, skumtimmen, deckare, skräck
Technorati tags: böcker, läsning, johan theorin, skumtimmen, deckare, skräck