Länkstädning

Jag har varit lite lat med att blogga på sistone, och det har lett till att jag har samlat på mig diverse länkar och annat som jag tänkt blogga om men som bara blivit liggande. Nu är det dags att rensa ut dem:

• För vid det här laget rätt länge sedan utlyste Vetsaga en essätävling där jag var en av jurymedlemmarna. Ganska nyligen avslöjades vinnarna: Fredrik F. G. Granlund med essän Jag, cyborg? och i ungdomsklassen Viktor Anderssons med essän Kärlek i en värld som alltid faller sönder
  
• Peter Öberg på bloggen Spektakulärt bestämde sig för att dela ut priser för bästa svenska sciencefictionroman och bästa insats inom svensk science fiction, och lyckades få SvD att skriva om det.
  
• Catahya söker bidrag till sin fjärde novellantologi med temat galenskap och/eller förändring.
  
• En amerikansk samlare av manga har blivit dömd för obscenitet på grund av innehållet i några av de japanska mangaalbum han importerat. Det föranledde Neil Gaiman att lyfta fram ett av sina tidigare blogginlägg där han förklarar varför yttrandefrihet är viktigt även om det leder till att man ibland måste försvara saker man inte tycker om. Hans inlägg kan sammanfattas med "Jag delar inte din åsikt men är beredd att dö för din rätt att uttrycka den", ett citat som brukar tillskrivas Voltaire. Det verkar som om han aldrig sade så, men det är en bra sammanfattning i alla fall.
  
• SvD skriver om snabbläsning och tycks hävda att det i princip inte är möjligt. Åka resonerar vidare kring texten och säger bland annat att de flesta nog läser för långsamt för att få bästa förståelse. Jag är långt ifrån någon expert på snabbläsning, men har i alla fall experimenterat lite med att variera min läshastighet. Jag tycker mig märka att jag hänger med bättre i boken om jag snabbar på läsningen lite mot min "promenadhastighet", men det kräver samtidigt en medveten ansträngning. Om jag inte koncentrerar mig så sjunker jag tillbaka i fart igen.
  
• Jag har redan ett snyggt datorfodral, men om jag inte hade det skulle det här ligga väldigt bra till.
  

Vetsagas essätävling går mot sitt slut

Vetsaga arrangerar en essätävling om science fiction och fantasy. Den som skriver den bästa artikeln vinner 5000 kronor, och det finns också ett ungdomspris på 1000 kronor som delas ut i samarbete med Catahya. Tävlingen håller på att ta slut, men du har fortfarande en vecka på dig att delta. Sätt igång och skriv något intressant!

Andra bloggar om: vetsaga, science fiction, sf, fantasy, kritik, tävling
Technorati tags: vetsaga, science fiction, sf, fantasy, kritik, tävling
intressant.se

Vetsaga anordnar essätävling om sf/fantasy!

Nättidskriften Vetsaga anordnar en essätävling om science fiction och fantasy i samarbete med Catahya och Stiftelsen Alvar Appeltoffts Minnesfond.

Tävlingen har två klasser. En reguljär med vinstsumman 5000:- och en ungdomsklass (för personer födda 1989 eller senare) med vinstsumman 1000:-.

Jag själv kommer inte att ställa upp i tävlingen, men däremot är jag en av dem som kommer att vaska fram de bästa bidragen någon gång kring midsommar 2009. Ägna nu julhelgen åt att fundera ut ett bra ämne att skriva om!

Andra bloggar om: böcker, läsning, vetsaga, catahya, saam, alvarfonden, science fiction, sf, fantasy
Technorati tags: böcker, läsning, vetsaga, catahya, saam, alvarfonden, science fiction, sf, fantasy
intressant.se

Han som bloggar i månskenet

Vem är du?

Jag heter Johan Jönsson. Min litteraturanknutna närvaro på nätet handlar huvudsakligen -- bortsett från alla fora och mailinglistor jag hänger på -- om att jag är redaktör för nättidskriften Vetsaga, driver den tillhörande science fiction- och fantasylitteraturbloggen Ampersand, håller i Koll som försöker samla vad som händer i svenska science fiction- och fantasysammanhang på nätet, och är fantasyföreningen Catahyas mest aktive artikelskribent och recensent, och skribenternas kontaktperson och sådant (och har förmodligen vid ett eller annat tilfälle suttit på majoriteten av alla positioner som finns där, inklusive föreningens ordförandepost). Som avkoppling från all fantastik drev jag språk-, kultur- och litteraturbloggen Månskensdans som nu gått in i halvdvala för att ersättas av den mer ambitiösa men mer sällan uppdaterade kulturbloggen Bränt järn, som jag sköter tillsammans med den utmärkte Fredric Bauer. Samlar just nu material för ytterligare ett nätbundet projekt med litteraturanknytning men huvudsakligen annan inriktning. Sedan skriver jag noveller, krönikor och dylikt för diverse mindre svenska kulturtidskrifter och antologier på papper, samt lite för amerikanska nät- och papperspublikationer.

När jag inte tar livet av min fritid på ovan beskrivna sätt försöker jag läsa en bok om dagen, vilket fungerar någorlunda om man prioriterar det över ungefär allt annat och inte sover så mycket, studera retorik när jag kommer ihåg att jag förväntas syssla med sådant på heltid, arbeta en smula, lära mig språk (gärna utdöda, men levande är också roliga), spela fotboll och innebandy så regelbundet som möjligt och umgås med löst folk jag har oturen att råka känna. Om det hade varit mindre alkohol i öl skulle jag dessutom dricka mycket mer stout.

Nämn något som du verkligen letar efter i böcker.

Språk (Arne Sand, Jack Vance). Rytm (Mervyn Peake). Stämning (Stig Dagerman, Tove Jansson). Skärpa (Anna Maria Lenngren). Personporträtt djupare än pappret de är tryckta på (J.M. Coetzee). Fängslande idéer (Philip K. Dick, Ursula K. Le Guin). Humor (Franz Kafka, Neil Gaiman). Sådant jag inte har stött på tidigare. Ytterligare en rad saker. Det jag njuter av i en novell av Wolfgang Borchert är inte samma sak som jag uppskattar i Ellen Kushners romaner, och i William Shakespeares dramer söker jag ytterligare någonting annat.

Namnexemplen är för övrigt de första bästa jag kom på medan jag skrev. Hade jag tänkt på saken i fem minuter hade de säkerligen sett helt annorlunda ut.

Nämn en egenskap som du verkligen inte vill se i böcker du läser.

Språkbehandling och komplexitet offrat på spänningens altare. Särskilt vad det gäller det förstnämnda. Jag har svårt för böcker med ett klumpigt språk. Det innefattar tyvärr mesta som trycks.

Varför bloggar du?

Jag använder bloggar därför att de är smidiga publikationsverktyg. De är färdiga att användas men går med lite -- eller mycket -- pillande i koden ändå att anpassa till vad man vill ha. De har kommentarsfunktioner, vilket är bra eftersom diskussioner är trevliga och skrivande blir så mycket mer intressant om man får ta del av reaktionerna. Jag bloggar inte för att skriva om mig själv eller mitt liv. Bloggarna är ett sätt att få fritt spelrum för att skriva sådant som kanske inte hade passat in i tidskrifter eller andra sammanhang, för att få dela med mig av länktips som har med ämnet jag skriver om att göra, för att det finns texter jag själv vill ha kontroll över utan att lämna över dem till någon annan redaktör, för att det tillåter mig att skapa egna nischer och ägna hur mycket tid och utrymme jag vill åt vilka frågor som än faller mig in -- inom de givna ramarna. Jag är en varm anhängare av smala ämnesbloggar snarare än breda allmänbloggar som svävar ut om allt som råkar intressera skribenten för tillfället. Få personer lyckas hålla sådana bloggar intressanta för andra än de närmast sörjande.

Rekommendera tre bra bloggar om (mestadels) böcker.

Maria Nygårds Arianrhod, därför att hon säger läsvärda saker om böcker på ett lättillgängligt sätt. Bodil Zaleskys Under Pausträdet, därför att hon skriver om europeisk litteratur på sådana där obskyra, obetydligt språk som tyska och italienska -- alltså litteratur som sällan nämns i Sverige. Sedan vill jag helt fräckt, skamlöst och i rent hån mot Jante rekommendera Bränt järn, men mest för Fredrics inlägg som också ofta behandlar sådant som kanske inte dyker upp i så många andra svenska litteraturbloggar. Mina egna är inte alls lika roliga, kanske för att de inte säger mig så mycket jag inte redan visste när jag läser dem.

Vilken/vilka böcker läser du just nu?

Jag får alltid en hemsk lust att svara någonting fruktansvärt drygt när den frågan ställs, som "ingen, uppenbarligen, eftersom jag sitter här". Jag brukar inte läsa någonting "just nu". När jag läser en bok så läser jag en bok -- och då vill jag definitivt inte bli störd av dylika frågor -- och när jag lägger ifrån mig boken är den i regel utläst. Att tycka att skönlitteratur bör läsas från pärm till pärm utan avbrott skapar ibland sina problem, förstås, men det är ett alldeles fantastiskt sätt att få många böcker lästa, om det är någonting man eftersträvar.

Hur väljer du vad du ska läsa för att undvika alla de undermåliga böckerna? Vad är viktigast av personliga rekommendationer, bloggar, recensioner i dagspress, baksidestexter, tidigare erfarenheter eller annat?

Personliga rekommendationer från personer jag litar på ser jag som den säkraste källan. Det finns några få jag vet ytterst sällan gör mig besviken, och ytterligare ett flertal som har tillräckligt god smak för att det skall vara ovanligt att de rekommenderar dåliga böcker. Recensioner fungerar egentligen på samma sätt: för att verkligen kunna lita på dem gäller det att hitta pålitliga recensenter. Annars händer det förstås att man läser hyllningar som får en att inse att man verkligen inte borde läsa boken, och negativa recensioner som säger en att det här mycket väl skulle kunna vara någonting intressant. Sedan skall redaktörer och förlag inte underskattas som sorteringsmekanismer. Särskilt när det handlar om små, nischade förlag brukar det enkla faktum att just de har gett ut boken kunna tala till dess fördel eller nackdel. Allt det här handlar förstås om tidigare erfarenheter – av vänner, kritiker, förläggare -- men det är klart, har jag älskat vad en författare har skrivit tidigare skall det mycket till för att få mig att vilja avstå från nästa verk utan att själv ha smakat på det. Till sist brukar tidens gång få undan rätt mycket skräp: att en bok skrevs för mer än ett århundrade sedan och har varit i tryck större delen av tiden sedan dess behöver inte betyda att den är bra, men det innebär ofta att det finns någonting läsvärt där.

Rent principiellt ser jag ingen skillnad mellan recensioner i bloggar och recensioner i dagspress. Det finns gott om fullständigt ointressanta recensioner i dagspress och det finns högintressanta texter om böcker i bloggar -- men de senare har som grupp förstås en sämre lägstanivå, och jag läser inte regelbundet särskilt många svenska litteraturbloggar. De allra flesta har jag sorterat bort därför att jag helt enkelt inte tycker att de säger mig någonting intressant. Tyvärr. Bloggar får mig sällan att läsa böcker jag inte hade läst annars, men å andra sidan finns det många fler anledningar att diskutera böcker och läsa om litteratur än rena lästips.

Baksidetexters enda funktion är känslan av surrealistisk häpenhet när man, efter att ha läst boken, råkar få syn på dem och känner sig som om man har upptäckt en alternativ värld där allting är en smula snedvridet. Man förstår, så i efterhand, vad det egentligen är den syftar på, men tolkningen förhåller sig till boken som en femårings teckning förhåller sig till verkligheten. Ett av mina favoritexempel är en utgåva av Bränt barn från 1968 som får Dagermans mörka, dystra verk att låta som en ganska typisk romantisk roman. Jag tycker synd om alla som läste den med de förväntningarna.

Själv har jag svårt att lägga ifrån mig böcker när jag väl börjat läsa i dem även om jag inser att de har brister, och jag tror att jag har en högre tolerans för haltande prosa än du har. Avbryter du ofta läsningen av böcker som inte håller måttet, eller lyckas du gallra fram tillräckligt bra böcker för att slippa det?

Jag har aldrig varit särskilt bra på att lägga ifrån mig dåliga böcker, särskilt inte när jag var yngre och inte hade fyllt min tid med fullt så mycket att göra. Det är ganska ovanligt att jag avbryter läsningen av en skönlitterär bok även om jag egentligen inte tycker om den. Det finns undantag, förstås. När jag för ett antal år sedan hade gett mig på Katherine Kerrs fantasyserie Deverry tog jag mig igenom första boken, började på den andra och kom med växande frustration över prosan -- även om Kerr inte är någon strålande stilist kan det delvis ha berott på översättningen, jag vet inte -- ungefär etthundra sidor in i den innan jag mitt i en mening kastade pocketboken genom hela rummet och in i väggen på den motsatta sidan. Inte en reaktion jag är stolt över, kanske (jag brukar vara mycket mer försiktig med böcker än så), men det fick mig i alla fall att sluta läsa en bok jag inte alls tyckte om.

Idag är det mycket ovanligt att jag plockar upp dåliga böcker för ren nöjesläsning. En hel del medelmåttiga, men få som verkligen får mig att bli frustrerad. Däremot upptäcker jag då och då att böcker jag har bestämt mig för att recensera någonstans -- vanligtvis på Catahya -- var sådant jag helst inte skulle vilja läsa. Är den riktigt dålig händer det att jag lägger ifrån mig den eftersom det känns så trist att tvinga sig igenom en usel bok bara för att skriva en irriterad recension, men för det mesta läser jag ut dem.

Som tungt engagerad i både bloggar och forum som Catahya, vilken form föredrar du om du måste välja? Varför?

Det spelar ingen större roll för mig. Det är innehållet, utbytet och möjligheten att få skriva om det jag vill på det sätt jag vill, utan att behöva tänka på saker som maxlängd eller ens målgrupp, som spelar roll i de oredigerade internetsammanhangen. Formens främsta funktion är att föra fram texten på ett snyggt sätt utan att ta fokus från den. Resten är inte så viktigt.

Andra bloggar om: bloggar, böcker, intervju, läsning, johan jönsson, vetsaga, ampersand, koll, catahya, månskensdans, bränt järn
Technorati tags: bloggar, böcker, intervju, läsning, johan jönsson, vetsaga, ampersand, koll, catahya, månskensdans, bränt järn
intressant.se