Visar inlägg med etikett samhällskritik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett samhällskritik. Visa alla inlägg

torsdag, september 20, 2007

2007-101: Anders Roslund & Börge Hellström: Flickan under gatan

Flickan under gatan är den senaste deckaren från det ganska nya författarparet Anders Roslund och Börge Hellström. Jag har tidigare läst Odjuret och Box 21 och gillat dem starkt.

Även Flickan under gatan är en bra bok, inget tvivel om den saken, men jag får nog tyvärr säga att den inte är riktigt lika bra som deras första två (det finns ytterligare en, Edward Finnigans upprättelse, som jag inte hunnit läsa än).

Vi får återigen träffa den fyrkantige och udda polisen Ewert Grens. Den här gången sitter han uppgivet med 32 olösta fall på sitt skrivbord när plötsligen två till drabbar honom. Det första består i 43 barn som dumpas på ett gathörn. De talar ett språk som han inte förstår (när de alls talar) och det är uppenbart att de inte mår bra. De är näst intill apatiska och många av dem sniffar lim. Som om inte det var nog hittas även ett kvinnolik i en kulvert under ett sjukhus. Det underliga är att det ser ut som om hon släpats in från de underjordiska gångarna som finns långt under gatorna och som ansluter till bland annat sjukhusets kulvert.

Precis som i deras tidigare böcker så är det här visserligen en deckare, men det är också en bok som vill säga något. Odjuret handlade om pedofili, Box 21 handlar om trafficing och den här boken handlar om hemlösa barn. Officiellt finns det inte några sådana i Sverige, men det är mest en statistisk fint eftersom barn inte klassas som hemlösa om inte deras föräldrar är det. Barn som av någon anledning kastats ut av sina föräldrar är inte hemlösa så länge föräldrarna har en adress, även om barnen lever i en kulvert femton meter under Stockholms gator.

Det är inte heller någon tvekan om att Roslund & Hellström känner för sitt ämne och har gjort sin research. På samma sätt som på sin tid Sjöwall & Wahlöö är detta lika mycket en kritik av dagens svenska samhälle som det är en deckare.

Av någon anledning som jag inte riktigt kan sätta fingret på så känns Flickan under gatan inte lika engagerande som deras tidigare romaner. Framför allt tycker jag att den är lite spretig. Författarna har överhopat den stackart Ewert Grens med både en skock utländska gatubarn och en miljö där svenska gatubarn visar sig förekomma. Jag tycker mest att det blir övertydligt. De utländska gatubarnen känns som en distraktion från historien om dem som bor under gatorna, och jag tror att boken hade blivit bättre om man koncentrerat sig på den senare halvan av handlingen.

Efter själva boken finns även ett efterord där författarna berättar vad som är sant och inte, och det finns mer sanning i bokens bakgrund än man skulle kunna önska sig.

Anders Roslund & Börge Hellström: Flickan under gatan
Piratförlaget, 2007
352 sidor
ISBN: 9164202437
ISBN13: 9789164202437

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se, bokhora.se, SvD och DN.



Läsutmaning för 2007
Hundra böcker totalt: 101 (varav 16 serieböcker) Klart 13/9!
Fem pjäser: William Shakespeare: Twelfth Night, or What You Will Sophokles: Elektra
Fem nobelpristagare: Orhan Pamuk: Snö Isaac Bashevis Singer: Shosha André Gide: Isabelle Saul Bellow: Offret V. S. Naipaul: Att läsa och skriva: En personlig betraktelse Klart 12/8!
Två böcker på andra språk än svenska och engelska:
Fem böcker utgivna 2007: Svenska Naturskyddsföreningen: Naturen till din tjänst (årsbok 2007) Andreas Marklund: Skördedrottningen Joe Hill: Heart-Shaped Box Johan Theorin: Skumtimmen Camilla Läckberg: Tyskungen Klart 3/5!
Fem böcker inte från Sverige/USA/UK: Yasunari Kawabata: Snöns rike (Japan) Orhan Pamuk: Snö (Turkiet) Sophokles: Elektra (Grekland) André Gide: Isabelle (Frankrike) Arnaldur Indriðason: Kvinna i grönt (Island) Klart 2/3!
Fem böcker från Japan: Yasunari Kawabata: Snöns rike Mineko Iwasaki: Den sanna historien

Läst under 2007:
Nr 1-100
101: Anders Roslund & Börge Hellström: Flickan under gatan

Andra bloggar om: , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , ,

lördag, mars 10, 2007

Nr 36: Per Wahlöö: Stålsprånget

Per Wahlöö är känd som ena halvan av författarteamet Sjöwall/Wahlöö, upphovsmän till polisen Martin Beck. Han skrev även böcker på egen hand, vilket är lite mindre känt.

I det här fallet får man nog säga att det finns ett visst fog för det. Boken är inte dålig, men den är inte heller lika levande som Beck-böckerna (som den annars är samtida med). Hur mycket av detta som beror på att Maj Sjöwall inte har ett finger med i skrivandet går naturligtvis inte att säga, men jag tror att åtminstone en del av orsaken ligger i innehållet. Beck-böckerna utspelar sig i nutid (det vill säga samma tid som de skrevs) och i ett existerande Stockholm. Stålsprånget å andra sidan kallas för en "idéthriller om en framtida välfärdsstat som kunde vara Sverige". Det handlar alltså både om science fiction och om samhällskritik. Det senare är vanligt även i Beck-böckerna, men science fiction kan man knappast kalla dem (däremot är det här i någon mening en deckare). Stålsprånget är snarast tunnare än en Beck-roman, så det är väl inte så konstigt att Wahlöö inte riktigt lyckas klämma in presentationen av en helt ny värld som läsaren inte är bekant med utan att något annat får stryka på foten.

Polischefen Jensen lider av en allvarlig sjukdom och lämnar sitt arbete för att behandlas. Ingen tror egentligen att han kommer att överleva, men han åker iväg till en utländsk klinik. När han till slut kommer tillbaka så kommer han inte ens över gränsen. Medan han var borta har landet drabbats av vad som först verkar som en kupp, men som senare visar sig vara något annat. Exakt vad det är som hänt är vad han måste ta reda på.

Jensen framställs som en både exakt och lojal polis, och i viss mån är det nog en del av problemet. Han kommer aldrig riktigt till liv som person. Den miljö som boken utspelar sig i har också många av de drag som utopiskt samhällskritiska böcker gärna har: det är toppstyrt, enhetligt och så vidare. Det fungerar som samhällskritik, men det gör att miljöbeskrivningarna blir lidande.

Boken lider i viss mån av samma problem som Och fjättra Lilith i kedjor som jag läste precis innan: den är en deckarhistoria där man aldrig känner att huvudpersonen har något egentligt hot hängande över sig (det går ingen mördare lös eller så). Problemet är inte lika påtagligt här, men det finns där.

Per Wahlöö: Stålsprånget
Norstedt, 1970 (ursprungligen 1968)
212 sidor
Köp boken från Bokus så får jag lite provision.



Läsutmaning för 2007
Hundra böcker totalt: 36 (varav 10 serieböcker)
Fem pjäser: William Shakespeare: Twelfth Night, or What You Will Sophokles: Elektra
Fem nobelpristagare: Orhan Pamuk: Snö Isaac Bashevis Singer: Shosha André Gide: Isabelle
Två böcker på andra språk än svenska och engelska:
Fem böcker utgivna 2007: Svenska Naturskyddsföreningen: Naturen till din tjänst (årsbok 2007)
Fem böcker inte från Sverige/USA/UK: Yasunari Kawabata: Snöns rike (Japan) Orhan Pamuk: Snö (Turkiet) Sophokles: Elektra (Grekland) André Gide: Isabelle (Frankrike) Arnaldur Indriðason: Kvinna i grönt (Island) Klart 2/3!
Fem böcker från Japan: Yasunari Kawabata: Snöns rike

Läst under 2007:
Nr 1-10
Nr 11-20
Nr 21-30
31: Svenska Naturskyddsföreningen: Naturen till din tjänst (årsbok 2007)
32: Arnaldur Indriðason: Kvinna i grönt
33: Magnus Alm, Gustav Edman & Fredrik Engström: Från Atlantis till Blekinge
34: Marie Hermanson: Mannen under trappan
35: Åsa Schwarz: Och fjättra Lilith i kedjor
36: Per Wahlöö: Stålsprånget

Andra bloggar om: , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , ,
intressant.se