Nu annonseras en ny bok om samma händelser: Vingklippt av Elisabeth Hermon (skriven tillsammans med journalisten Stefan Lundström, det vill säga samma upplägg som Asyl). Den sägs visa den sanna bilden av vad som hände till skillnad från den falska som presenteras i Marklunds böcker. De böcker som refereras till är dock Asyl och Annika Bengtzon-deckaren Paradiset, inte Gömda.
Paradiset handlar om hur Annika Bengtzon snubblar över en organisation, Paradiset, som hjälper kvinner som behöver gömma sig. Eller det är i alla fall vad organisationen hävdar; vilken hjälp de verkligen ställer upp med verkar mer tveksamt. Deras verksamhet är svår att ge insyn i eftersom det ligger i sakens natur att de vill dölja så mycket som möjligt av sin verksamhet för männen som jagar kvinnorna Paradiset skyddar. Problemet är naturligtvis att detta också gör det svårt för den som vill granska verksamheten.
När det gäller Asyl så presenteras den som en berättelse om verkligheten, så jag är inte så förvånad över att Elisabeth Hermon nu vill presentera en alternativ version. Det är däremot lite intressant att hon också drar in Paradiset eftersom den vad jag kan minnas presenteras som en helt fiktiv historia. Genom att på det här sättet argumentera mot en roman känns det som om Elisabeth Hermon snarast erkänner att den inte är fiktion utan har verklighetsbakgrund. Är hon verkligen betjänt av det? Å andra sidan: all publicitet är god publicitet. Så fort Liza Marklund säger det uppenbara att Paradiset är en roman och inte en dokumentär så kommer det att sälja några exemplar av Vingklippt.
Andra bloggar om: böcker, läsning, liza marklund, maria eriksson, asyl, paradiset, elisabeth hermon, stefan lundström

intressant.se