Länkstädning

Jag har varit lite lat med att blogga på sistone, och det har lett till att jag har samlat på mig diverse länkar och annat som jag tänkt blogga om men som bara blivit liggande. Nu är det dags att rensa ut dem:

• För vid det här laget rätt länge sedan utlyste Vetsaga en essätävling där jag var en av jurymedlemmarna. Ganska nyligen avslöjades vinnarna: Fredrik F. G. Granlund med essän Jag, cyborg? och i ungdomsklassen Viktor Anderssons med essän Kärlek i en värld som alltid faller sönder
  
• Peter Öberg på bloggen Spektakulärt bestämde sig för att dela ut priser för bästa svenska sciencefictionroman och bästa insats inom svensk science fiction, och lyckades få SvD att skriva om det.
  
• Catahya söker bidrag till sin fjärde novellantologi med temat galenskap och/eller förändring.
  
• En amerikansk samlare av manga har blivit dömd för obscenitet på grund av innehållet i några av de japanska mangaalbum han importerat. Det föranledde Neil Gaiman att lyfta fram ett av sina tidigare blogginlägg där han förklarar varför yttrandefrihet är viktigt även om det leder till att man ibland måste försvara saker man inte tycker om. Hans inlägg kan sammanfattas med "Jag delar inte din åsikt men är beredd att dö för din rätt att uttrycka den", ett citat som brukar tillskrivas Voltaire. Det verkar som om han aldrig sade så, men det är en bra sammanfattning i alla fall.
  
• SvD skriver om snabbläsning och tycks hävda att det i princip inte är möjligt. Åka resonerar vidare kring texten och säger bland annat att de flesta nog läser för långsamt för att få bästa förståelse. Jag är långt ifrån någon expert på snabbläsning, men har i alla fall experimenterat lite med att variera min läshastighet. Jag tycker mig märka att jag hänger med bättre i boken om jag snabbar på läsningen lite mot min "promenadhastighet", men det kräver samtidigt en medveten ansträngning. Om jag inte koncentrerar mig så sjunker jag tillbaka i fart igen.
  
• Jag har redan ett snyggt datorfodral, men om jag inte hade det skulle det här ligga väldigt bra till.
  

Sista dagen i frihet från FRA

I dag är den sista dagen Sverige har brevhemlighet. I morgon kopplar FRA in kablarna och storebror kan fullt lagligt läsa alla dina mejl och allt annat du gör på internet.

Det är för sent nu att förhindra att övervakningslagen går igenom eftersom det sker imorgon, men det förhindrar inte att det fortfarande sker motstånd. Rick Falkvinge lämnar in en stämning till Europadomstolen, stoppaFRAlagen.nu finns kvar, och EU-parlamentarikern Christian Engström föreslår en Bill of Rights för internet. Det är också läge att börja fundera på att kryptera mer av din internettrafik.

Andra bloggar om: fra, fra-lagen, internet, yttrandefrihet, brevhemlighet, piratpartiet, storebror, storebrorssamhälle, övervakning, personlig integritet
Technorati tags: fra, fra-lagen, internet, yttrandefrihet, brevhemlighet, piratpartiet, storebror, storebrorssamhälle, övervakning, personlig integritet
intressant.se

Jonas Gardell, Stasis bäste vän

Det har blivit diskussion om Jonas Gardells artikel om nätanonymitet i kommentarerna till min recension av Unni Drougges Boven i mitt drama kallas kärlek. Jag började skriva en kommentar om det, men det blev så långt så jag gjorde det till ett nytt inlägg istället:

Det Gardell skriver om men undviker att nämna vid sitt rätta namn är ett övervakningssamhälle med åsiktsregistrering. Han kallar det demokrati. Han vill ha rätten att "öppet kunna uttrycka sina åsikter utan att riskera att trakasseras" men det han argumenterar för är att man inte ska få säga något utan att identifiera sig.

Tänk nu efter vad det innebär. Varje gång du vill säga eller skriva något måste du identifiera dig. Det innebär legitimationskontroll vid brevlådan, exempelvis. Posthemligheten kan man glömma. Nu kan man hävda att Gardell pratar om internet och inte om brevlådor, och det är sant. Det är just det som visar hur farligt oinsatt han är. Internet är inte en leksak som vi kan sätta skilda regler för. Internet är en del av verkligheten, och det måste fungera som resten av verkligheten. Vi är vana vid att det är OK att skicka anonyma brev på papper och det måste vara självklart att detsamma gäller på nätet. Alternativet är total övervakning, och det innebär att staten kommer att ha tillgång till ofantliga mängder information om var och en som staten inte bör ha. Varje gång du skickar mejl kommer det att sparas inte bara vem du skickar det till utan vad du skrev. Vilka webbsidor du tittar på kartläggs. Alla saker du köper på nätet bokförs. Summan av den här informationen blir en mycket detaljerad bild av ditt privatliv, och den kommer staten att ha tillgång till.

Ju mer information det finns desto troligare är det att allt eller delar av den kommer att komma på villovägar. En databas med så detaljerad information om privatpersoner kommer att vara värd stora pengar som underlag för reklam eller för den delen utpressning (vet din man om att du tittar på de här webbsidorna?), och ju värdefullare informationen blir, desto större är också risken att någon kommer att använda den till saker den inte var tänkt att användas till.

Detta kallar Gardell demokrati. Jag kallar det Stasi.

Jag noterar också att Gardell som hastigast försöker sig på att dra växlar på historien med Arbogafallet. Jag vet inte om han är oinsatt som tror att det hände som han säger, eller cynisk som drar historien trots att han vet att den är felaktig. Det spelar mindre roll. Fakta är att bilderna det handlade om publicerades av en domstol genom att de skickade hela förundersökningen till en privatperson som begärde ut informationen, eftersom den var allmän handling. Privatpersonen lade upp förundersökningen på The Pirate Bay. Några få personer laddade ner informationen under någon månads tid. Sedan fick gammalmedia nys om historien och basunerade ut det över landet, och informationen laddades raskt ner av tusentals personer. Man skulle kunna tycka att det vore intressant att klandra någon av de aktiva parterna här: domstolen, privatpersonen eller gammalmedia. Men nej.

Istället går mediadrevet mot The Pirate Bay. Så vad har de gjort? Det som gjorts är att privatpersonen gjort förundersökningen tillgänglig på sin dator, och sedan talat om det för The Pirate Bay. När sedan någon söker efter förundersökningen på The Pirate Bay så berättar de att den finns på privatpersonens dator, och så kan den som sökte hämta informationen därifrån. The Pirate Bay fungerar alltså som en telefonkatalog. Förundersökningen har aldrig lagrats hos dem, och de har alltså ingen som helst makt att ta bort den från nätet. Och ändå är det dem som mediadrevet går mot.

Detta är naturligtvis känt sedan länge, men den som vill försöka ta en billig poäng i en debatt kan försöka låtsas som om det inte vore det. Sådana billiga trick fungerar inte, för nätet glömmer aldrig.

Gardells problem är att han är kontroversiell. Han är både bög och kristen och rätt högljudd om både och. Han är inte direkt den som drar sig för att häckla folk i sina framträdanden, men jag antar att han inte tycker att han tillhör pöbeln eftersom han är ensam. Samtidigt vill han ha ett privatliv. Jag förstår att det inte är lätt, men Gardell har valt att trampa på rätt många tår för att komma dit han är idag. Jag förstår om det finns de som gärna trampar tillbaka på hans tår. Det betyder inte att jag tycker att det är OK att mordhota honom, men sådant finns det redan lagar mot. Att det inte alltid går att lagföra den som gör det via nätet är inget konstigt. Det går inte att lagföra alla som mordhotar någon via anonyma pappersbrev heller.

Egentligen kokar det hela ner till Voltaires berömda uttalande: "Jag avskyr dina åsikter men jag skulle kunna ge mitt liv för att du skall få ha dem." Yttrandefrihet är svårt. Det svider. Folk kommer att säga saker som sårar, som vilseleder, som är totalkorkat. Lev med det. Det kallas frihet.

Andra bloggar om: yttrandefrihet, demokrati, jonas gardell, internet, the pirate bay, personlig integritet
Technorati tags: yttrandefrihet, demokrati, jonas gardell, internet, the pirate bay, personlig integritet
intressant.se

Anders Björck avgår på grund av FRA-lagen

Jag läser nu på morgonen att Anders Björck (M), tidigare försvarsminister, nu ordförande för Försvarets underrättelsenämnd, har avgått i protest mot FRA-lagen. Han säger sig "i hög grad" ha fört fram den här kritiken till regeringen förut.

Mitt intryck av Björck sedan tidigare är att han inte är rädd för att säga vad han tycker, och det här bekräftar naturligtvis det. Att stå upp för yttrandefriheten är alltid rätt, även om det går emot vad regeringen tycker. Samtidigt kan man notera att Björck bara har månader kvar till pensionsåldern och alltså inte speciellt mycket att förlora på det här avhoppet, men oavsett det så är det rakryggat att stå upp för det fria ordet på det här sättet. Det är synd att inte fler av våra politiker vågar göra det.

Gör som Anders Björck! Säg emot när staten försöker att övervaka dig i allt du gör!

Andra bloggar om: det fria ordet, yttrandefrihet, anders björck, fra, personlig integritet
Technorati tags: det fria ordet, yttrandefrihet, anders björck, fra, personlig integritet
intressant.se

Njut av friheten medan den finns

Dikten "First they came..." brukar tillskrivas Martin Niemöller. Den förekommer i flera olika varianter; här är en av dem:

They came first for the Communists,
and I didnt't speak up because I wasn't a Communist.

Then they came for the Jews,
and I didn't speak up because I wasn't a Jew.

Then they came for the trade unionists,
and I didn't speak up because I wasn't a trade unionist.

Then they came for the Catholics,
and I didn't speak up because I was a Protestant.

Then they came for me,
and by that time no one was left to speak up.

Jag kom att tänka på den här dikten när jag hörde det senaste påhittet av vår förment liberala regerings smygfascistoida påhitt. Först var det filtrering av internet mot barnporr, sedan var det FRA-lagen, sedan var det IPRED-lagen, sedan datalagringsdirektivet, och nu ska internet filtreras för att ingen svensk ska kunna spela på internet utom genom Svenska Spel.

Erich Honecker ler i sin grav.

Andra bloggar om: det fria ordet, yttrandefrihet, censur, demokrati, first they came, martin niemöller, barnporr, sex, fra, övervakning, personlig integritet, ipred, datalagringsdirektivet, spel, filtrering, internet, erich honecker
Technorati tags: det fria ordet, yttrandefrihet, censur, demokrati, first they came, martin niemöller, barnporr, sex, fra, övervakning, personlig integritet, ipred, datalagringsdirektivet, spel, filtrering, internet, erich honecker
intressant.se

Banned Books Week

Den här veckan är Banned Books Week, veckan för förbjudna böcker. Jag tycker visserligen inte att förbjudandet av böcker är mer lämpligt någon av de övriga veckorna på året och man kunde ju hoppas att upplysningen gjort framsteg under alla de år den pågått, men men tyvärr är det så att censur fortfarande är ett reellt problem.

Banned Books Week är ett amerikanskt påhitt. Listan nedan är de tio böcker som folk oftast velat undertrycka under 2007.

1. And Tango Makes Three by Justin Richardson and Peter Parnell
2. The Chocolate War by Robert Cormier
3. Olive’s Ocean by Kevin Henkes
4. The Golden Compass by Philip Pullman
5. The Adventures of Huckleberry Finn by Mark Twain
6. The Color Purple by Alice Walker
7. TTYL by Lauren Myracle
8. I Know Why the Caged Bird Sings by Maya Angelou
9. It’s Perfectly Normal by Robie Harris
10. The Perks of Being a Wallflower by Stephen Chbosky

Jag känner inte till alla de här böckerna, men i förklaringen kan man se att det framför allt är sex som amerikanerna har problem med. Andra svåra ämnen är ras, religion och fula ord. Oavsett vad ämnet är som sticker någon annan i ögat så är det inte ett skäl för att undertrycka böcker som behandlar ämnet. Att försöka göra det något sekel i efterhand känns ännu dummare.

Jag begriper inte riktigt varför just de här böckerna får ta smällen, för den delen. Det är ingen svårighet att hitta böcker som innehåller saftigare sex än I Know Why the Caged Bird Sings, exempelvis. Vad är problemet med just den? Är det för att Maya Angelou betraktas som en "fin författare" som inte borde syssla med sådant? Varför hittar vi i så fall inte Elfriede Jelinek på den här listan? Å andra sidan skriver hon på tyska och är därmed antagligen för konstig för de flesta amerikaner, även i översättning.

Det förvånar mig faktiskt lite att Harry Potter-böckerna inte finns med på topplistan. De är visserligen fria från sex, men de kan ju tänkas förleda barnen till hemska häxerier. Har de fallit bort från moralradarn så fort efter att de sista delen kom ut? Och varför har i så fall inte The Adventures of Huckleberry Finn också gjort det?

Jag kan avsluta med att citera Philip Pullman (från BoingBoing):

The inevitable result of trying to ban something – book, film, play, pop song, whatever – is that far more people want to get hold of it than would ever have done if it were left alone. Why don't the censors realise this?...

Andra bloggar om: böcker, läsning, det fria ordet, yttrandefrihet, censur, banned books week
Technorati tags: böcker, läsning, det fria ordet, yttrandefrihet, censur, banned books week
intressant.se

Det fria ordet är farligt -- stoppa det!

Om det var någon som trodde att det var slut på nedmonteringen av det fria ordet i och med att FRA-lagen röstats igenom så verkar det vara en felaktig förhoppning. Den här gången är det EU som uppenbarligen vill "klargöra bloggarnas ställning" i medialandskapet, vilket i praktiken verkar betyda att man vill påtvinga bloggare en massa regleringar. Läs och baxna över nyspråket om hur man vill "stärka bloggarnas rättsliga ställning" genom att sätta munkavle på dem.

Det ska bli intressant att se om gammalmedia tar upp detta innan det är mer än ett par dagar kvar till omröstningen eller om de bara ser det som en välkommen upprensning bland konkurrensen.

Andra bloggar om: bloggar, internet, det fria ordet, yttrandefrihet, juridik, censur, eu, fra
Technorati tags: bloggar, internet, det fria ordet, yttrandefrihet, juridik, censur, eu, fra

2008-63: Cory Doctorow: Little Brother

Little Brother markandsförs som ungdomsbok, men den är en av de där bra ungdomsböckerna som även vuxna kan läsa med full behållning. Med tanke på det debacle om FRA-lagen som varit i Sverige på sistone så är boken dessutom skrämmande aktuell.

Marcus går på high school och är därmed konstant övervakad. Han och några av hans kompisar gör vad de kan för att överlista systemet. På nätet är han bättre känd som w1n5t0n, men det är inte många som känner till att det verkligen är han som står bakom det aliaset.

Tillsammans med några kompisar spelar han ett ARG, och det gör att de skolkar och befinner sig på fel plats vid fel tillfälle. Väldigt fel tillfälle. San Francisco drabbas av en terroristattack och Marcus och hans vänner tas i för förhör av Department of Homeland Security som på nolltid fått en massa nya befogenheter (dvs precis som i verkligheten). Marcus släpps efter några dygns förhör och kan då till slut tala om för sina föräldrar att han inte dött i terrorattacken. En av hans kompisar släpps dock inte, men Marcus är övertygad om att han hålls kvar i förhör snarare än att han omkommit i attackerna.

Marcus börjar använda sina tekniska kunskaper för att slänga så mycket grus som möjligt i det övervakningsmaskineri DHS driver. Han uppmanar andra ungdomar att göra samma sak via internet. En av de första sakerna de åstakommer är ett skyddat nätverk inom internet med hjälp av en speciell linuxdistribution med mycket krypteringsfunktioner och X-box:ar. De börjar också syssla med kopiering av RFID-taggar som finns exempelvis i de kort man betalar lokaltrafiken med, liksom på andra ställen. Genom att kopiera informationen från sådana kort och sedan skriva den till andra kort (utan att några av kortens ägare vet något om det; RFID-kort kan avläsas på avstånd) så lyckas de förvirra övervakningssystemen eftersom det ser ut som om samma person befunnit sig i helt olika ändar av staden samtidigt.

Little Brother är skriven som en memoar av Marcus, och berättas i första person. Det gör att man får en närhet till honom som passar bra till berättelsen, och det gör också att man slipper det flåshurtiga thrillerberättande som annars hade legat nära till hands med ideliga byten av perspektiv. Det är också tilltalande att Marcus framställs som en person som tvivlar både på sin egen förmåga att stå emot de påfrestningar han utsätts för och på om han verkligen gör rätt sak. Till skillnad från många andra thrillerhjältar utgår han inte från att det han gör automatiskt är rätt.

De tekniska påhitt som Marcus och hans kompisar använder för att lura DHS är nästan undantagslöst saker som finns redan i dag. Tyvärr så är det övervakningssamhälle de kämpar emot också något som finns i dag. Det enda som saknas är den massmotståndsrörelse mot det som boken skapar. Man kan alltid hoppas att boken gör att någon lär sig mer om hur övervakning funderar och gör sitt bästa för att störa den; även om det här är en roman så finns det massor av användbara fakta i den.

Cory Doctorow: Little Brother
Tor, 2008
382 sidor
ISBN: 0765319853
ISBN13: 9780765319852

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: böcker, läsning, science fiction, sf, cory doctorow, little brother, övervakning, fra, det fria ordet, yttrandefrihet, kryptering
Technorati tags: böcker, läsning, science fiction, sf, cory doctorow, little brother, övervakning, fra, det fria ordet, yttrandefrihet, kryptering

Gammalmedias FRA-mörkning

I Smålandsposten kan man läsa en imponerande bortförklaring om hur gammalmedia har allvarliga problem med att rättfärdiga sin egen taffliga hantering av FRA-frågan och ännu svårare att se hur man blir omsprungna av bloggare.

Marcus Svensson ondgör sig över att bloggare har publicerat brevsvar från Johannes Åman som är tillförordnad chef för ledarredaktionen på DN. Om Åman hade varit politiker så hade det aldrig blivit någon artikel; då är det granskning som gäller. Det som är "problemet" här är att Åman tillhör den tredje statsmakten. Han är journalist och ska vara den som granskar makten. Nu har han istället själv blivit granskad, och det är naturligtvis inte populärt. Gammelmedia vill ställa andra till svars, men när man själv hamnar under luppen sluter man leden och ryter till. Det kan ju vara ens egna uttalanden som nagelfars nästa gång.

Svenssons är också en hejare på att argumentera:

Jag känner igen mig i det Åman blivit utsatt för. Någon ringer eller mejlar och ställer frågor. Sedan publiceras svaren – utan att jag fått veta att det är en intervjusituation. Inte ens i efterhand.

Den enda skillnaden mot vad en vanlig tidningsreporter, Uppdrag Granskning eller någon annan del av det etablerade mediakomplexet sysslar med är att det är DN som granskas, istället för att de står för granskningen. Vad är en intervjusituation om inte någon som ställer frågor? Men det blir bättre. Svensson avslutar:

Åmans brev sändes i tjänsten, men är ända att klassa som privat korrespondens.

Alltså, hallå? Chefen för landets största ledarredaktion sänder ett brev i tjänsten och det ska klassas som privat korrespondens? Jag betvivlar inte att Stig Malm gärna hade sett att hans uttalanden om "fittstimmet" hade klassats som privata uttalanden också, men han är politiker och tidningarna var de som granskade, så då var det inga journalister som klagade.

Allvarligt talat, Marcus Svensson: sluta gömma dig bakom försök till pressetiska regeldiskussioner. När du känner dig tveksam, tänk dig att Åman är politiker och att bloggarna är journalister så ser du att det här är business as usual, inte "övertramp och misstag" från bloggarnas sida. Skriv som sakfrågan istället, för den påverkar dina möjligheter att utföra ditt arbete på ett oberoende sätt. Om FRA-lagen går igenom så är det slut på meddelandeskyddet.

Andra bloggar om: fra, johannes åman, marcus svensson, media, pressetik, bloggar, yttrandefrihet, det fria ordet, politik, censur, dn, journalistik, meddelandeskydd
Technorati tags: fra, johannes åman, marcus svensson, media, pressetik, bloggar, yttrandefrihet, det fria ordet, politik, censur, dn, journalistik, meddelandeskydd
intressant.se

Personval och personligt ansvar inför FRA-omröstningen

I morgon är det omröstning om ifall FRA ska få orwellska befogenheter att avlyssna all elektronisk kommunikation i landet. Ungefär varenda bloggare i landet har skrivit i frågan och alla tycks överens om att FRA-lagen vore ett katastrofalt misstag, oavsett om de står till höger eller vänster. Bland politikerna är det däremot en cementerad blockpolitik som gäller. Rösta som partipiskan vill annars kan du bli utesluten, hotar moderaterna.

Det är lärorikt att titta på det här debaclet för dem som hoppas att de borgerliga ska införa personval framöver. Eller kanske snarare för dem som tror att det skulle göra någon som helst skillnad från hur läget är nu. I morgon har de borgerliga riksdagsmännen en ypperlig möjlighet att visa att de står upp för sina liberala värderingar och sätter sina övertygelser före partipiskans kollektiva diktat. Vi får se om de vågar rösta mot FRA-förslaget, eller om de hellre värnar om sin karriär inom partiet och sedan förhoppningsvis blir utröstade i nästa val istället. Om FRA-lagen införs hoppas jag att den blir en valfråga i nästa val så att den kan rivas upp så fort som möjligt.

Andra bloggar om: yttrandefrihet, censur, övervakning, storebror, orwell, fra, personval, personlig integritet, politik
Technorati tags: yttrandefrihet, censur, övervakning, storebror, orwell, fra, personval, personlig integritet, politik
intressant.se

Stoppa FRA-lagen!

Den 17 juni röstar riksdagen om ifall det ska bli tillåtet för FRA att avlyssna all privat kommunikation som transporteras via kabel och når utlandet. Man kan tro att det inte gäller så många, men alla som använder en utländsk epostleverantör (Yahoo, Gmail, etc) drabbas. Alla som chattar via MSN drabbas. Alla som surfar till webbservrar som står i utlandet drabbas (en server med en .se-adress kan stå i utlandet).

Vi har i dag brevhemlighet för papperspost. Se till att vi även får motsvarande för epost och telefoni; det finns ingen relevant skillnad i de olika medierna som motiverar varför avlyssning skulle vara tillåten av de senare bara för att det är tekniskt enklare.

För att slippa detta steg mot ett övervakningssamhälle: kontakta de riksdagsmän du röstat fram och tala om för dem att det här förslaget är en dålig ide.

Läs mer på Stoppa FRA-lagen.

Från webbsidan ovan: Vänsterpartiet röstar emot FRA-lagen. Miljöpartiet röstar emot FRA-lagen. Socialdemokraterna röstar emot FRA-lagen, men endast baserat på teknikaliteter i förslaget. De borgerliga partierna planerar att rösta för storebrorssamhället. Om du har röstat fram en borgerlig riksdagsman, se till att berätta för dem att du inte gillar det här lagförslaget. Riksdagen har kontaktuppgifter för alla riksdagsmän, sorterade efter valkrets. För den delen, om du röstat fram någon som planerar att rösta mot förslaget så skadar det inte att tala om för dem att du uppskattar det.

Andra bloggar om: det fria ordet, censur, yttrandefrihet, internet
Technorati tags: det fria ordet, censur, yttrandefrihet, internet
intressant.se

Orhan Pamuk och andra turkiska författare snart säkrare?

Med lite tur så blir livet snart mindre riskfyllt för Orhan Pamuk och andra turkiska författare som tidigare anklagats för att "förolämpa landets identitet" enligt den löjeväckande paragraf 301 i den turkiska strafflagen.

Eftersom Turkiet vill gå med i EU så har man nu i parlamentet godkänt en omskrivning av lagen som naturligtvis inte är förenlig med yttrandefriheten. Vad resultatet blir i praktiken återstår naturligtvis att se, men förhoppningsvis blir det slut på rättsprocesser där någon åklagas för att ha drivit med Kemal Ataturk eller refererat till historiska turkiska folkmord.

Andra bloggar om: författare, yttrandefrihet, orhan pamuk, turkiet, eu
Technorati tags: författare, yttrandefrihet, orhan pamuk, turkiet, eu
intressant.se

Att modernisera historien

För ett tag sedan skrev jag om att Tintin i Kongo blivit JK-anmäld. I dagarna har nyheterna bland annat handlat om konstvandalism i Lund. Med tanke på att de flesta reaktioner jag sett på detta från gammalpressen varit rätt accepterande så tycker jag att den här artikeln om sentida försök att stöpa om historien i det modernas form var extra trevlig.

Andra bloggar om: böcker, läsning, konst, censur, yttrandefrihet, det fria ordet
Technorati tags: böcker, läsning, konst, censur, yttrandefrihet, det fria ordet

Tintin idag, vad imorgon?

Enligt ett pressmeddelande från Bonnier Carlsen så har deras återutgivning av Tintin-albumet Tintin i Kongo blivit JK-anmäld av Afrosvenskarnas riksförbund. Så här säger de själva:

Albumet ger ingen realistisk eller rättvis bild av Afrika, vare sig det gäller av invånarna eller djur och natur. I stället kännetecknas albumet av den patriarkaliska syn på Afrika som rådde i 1920- och 30-talets Europa då Kongo var en belgisk koloni. Albumet är ett historiskt tidsdokument från ett svunnet Europa. Om detta kan man läsa i albumets förord.

Förlaget avvaktar JKs kommentarer innan man gör något. Redan under sommaren rapporterades att en brittisk bokhandel flyttat Tintin i Kongo från barnhyllan till hyllan för grafiska romaner för vuxna.

Jag tycker att det är lite oroande om det skulle gå att blockera återutgivning av gammal litteratur på det här sättet (albumet publicerades ursprungligen som följetong 1930-31). Som de själva säger handlar det om ett tidsdokument som visar hur synen på Afrika var förr, inte om något nyproducerat. Om man på det här sättet ska titta på den idag gällande moralen när man återutger gamla böcker så blir det mycket som inte kan ges ut.

Lucky Luke i sin helhet kan vi antagligen vinka adjö till, eftersom de albumen visar upp en schablonbild av indianerna (och för den delen även av kineser, ibland). Och det är ju inte bara serier som drabbas av detta. August Strindbergs kvinnosyn är väl inte känd som den allra bästa. Ska vi förbjuda återutgivning av Strindbergs verk? Och Vladimir Nabokovs Lolita, kan den vara tillåten?

Den intressanta frågan här är vad det blir nästa gång. Om vi tillåter att Tintin sopas under mattan idag, vad blir det nästa gång?

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, tintin i kongo, herge, tintin, august strindberg, vladimir nabokov, lolita, censur, det fria ordet, yttrandefrihet, afrika, afrosvenskarnas riksförbund, lucky luke
Technorati tags: böcker, läsning, serier, tintin i kongo, herge, tintin, august strindberg, vladimir nabokov, lolita, censur, det fria ordet, yttrandefrihet, afrika, afrosvenskarnas riksförbund, lucky luke

Spretigt från Jonas Gardell till Watchmen

Idag får det bli ett uppsamlingsinlägg med diverse länkar jag hittat på sistone.

• Erik på mymarkup.se skriver om det första numret av en ny språktidning som kommer ut snart. Den ska jag absolut ta en titt på.
  
  
• Andreas Roman påpekar att Watchmen ska bli film. Det är ett riktigt bra seriealbum (vad annat att vänta när Allan Moore är inblandad?), men fungerar det på film?
  
  
• Dungeons & Dragons kommer ut med en fjärde utgåva. När jag spelade rollspel (1983-1991 eller så) fanns det Advanced Dungeons & Dragons (andra utgåvan) som var en mer avancerad vidareutveckling av Dungeons & Dragons som fanns parallellt. Senare lades den enklare varianten ner och den avancerade tog över dess namn.
  
  
• Det är snart (21-23/9) dags för Stockholms spelkonvent. Jag har inte ens hunnit fundera på om det passar att åka.
  
  
• Det är även snart (27-30/9) dags för Bokmässan i Göteborg. Dit åker jag gärna, och det vore även kul att hälsa på på bloggträffen som ska hållas där.
  
  
• När jag ändå skriver om framtida evenemang är det väl lika bra att även nämna sf-kongressen Åcon 2 (1-4/5 2008) som kommer att ha Ian McDonald som hedersgäst. En anledning så god som någon att åka dit.
  
  
• Enligt Läsdagboken har IKEA numer en blommig version av bokhyllan Billy. Deras tidigare hattande med färger och bredder på Billy har varit illa nog, men det här tar priset.
  
  
• Alla skriver om Facebook plötsligen. Vid ett första påseende ser det ut som bara en till i mängden av communitysajter, men en trevlig finess är att de har öppna gränssnitt så att vem som helst kan bygga tilläggsapplikationer till sajten.
  
  
• PC för alla har utnämnt Jonas Gardells sajt till årets bästa på webben. Det förvånar mig att en sajt som presenterar nyheter och dagbok på webben 2007 men inte erbjuder ett RSS-flöde kan kallas för bäst på webben, oavsett hur bra innehållet är. Och den har bara en gästbok, inte möjlighet att kommentera enstaka texter. Så 90-tal.
  
  
• Det spelas en hel del TV- och datorspel här hemma, fast det är väldigt sällan jag som spelar. Jag väntar tills jag blir 71 år gammal.
  
  
• Ola Larsmo skriver i DN om Tryckfriheten och problemen att jämka ihop den med EU-krav, missfostret PUL och moderna digitala medier som bloggar.
  

Andra bloggar om: språk, watchmen, serier, film, ian mcdonald, spel, rollspel, dungeons & dragons, facebook, jonas gardell, tryckfrihet, yttrandefrihet, pul
Technorati tags: språk, watchmen, serier, film, ian mcdonald, spel, rollspel, dungeons & dragons, facebook, jonas gardell, tryckfrihet, yttrandefrihet, pul

Turkiet har långt kvar till yttrandefrihet

Turkiet har återigen skämt ut sig genom att gripa en författare, Ergün Poyraz. Den här gången verkar "brottet" vara att ha angripit regeringen och inte att förolämpa Kemal Atatürk, men oavsett vilket så är det naturligtvis oförenligt med yttrandefrihet och rättssäkerhet att en stat beter sig på det sättet.

Jag hoppas att de som förhandlar med Turkiet om medlemsskap i EU gör klart att fasoner av det här slaget är helt oacceptabla. Samtidigt hoppas jag att Turkiet kommer med i EU, för jag tror att det är mycket lättare att styra dem mot ett mer sekulärt och demokratiskt statsskick om de är medlemmar i EU än om de inte är det. Problemet är bara att man inte kan släppa in vilka statsskick som helst i EU och hoppas på att de sedan ska förändras, bara de blivit medlemmar. En viss miniminivå av yttrandefrihet måste naturligtvis uppnås innan medlemsskap kan komma på fråga.

Andra bloggar om: det fria ordet, yttrandefrihet, Ergün Poyraz, turkiet, eu, politik, demokrati, rättssäkerhet, författare
Technorati tags: det fria ordet, yttrandefrihet, Ergün Poyraz, turkiet, eu, politik, demokrati, rättssäkerhet, författare

2007-76: Frances Hardinge: Mosca Mye och de bannlysta böckerna

Den här boken kommer antagligen att hittas i fantasyhyllan, men egentligen kan man fråga sig lite varför. Den innehåller ingen magi och inga drakar. Den utspelar sig inte riktigt i vår värld, men samtidigt är mycket rätt likt England för ett par hundra år sedan. Men å andra sidan, vad spelar det för roll om det är fantasy eller inte? Den intressanta frågan är ju om en bok är bra eller inte, och det är den.

Mosca Mye är en ung flicka som råkar bränna ner sin elake farbrors hus där hon hållits instängd. Hon har inte lust att stanna och diskutera saken med honom, så hon flyr därifrån tillsammans med Saracen som är hennes synnerligen folkilskna gås. Hon träffar på den måttligt hederlige Eponymus Clent och räddar honom ur en knipa och ser till att han anställer henne som sekreterare (vilket snarare visar sig betyda allt-i-allo).

De kommer snart till en stad där konspirationerna slingrar sig runt varandra. Några av de viktigaste spelarna är pappershandlarna och låssmederna. Om pappershandlarna inte har satt sitt sigill på ett ark papper så är det olagligt, och det innebär naturligtvis att de har fullständig kontroll över vad för information som sprids i staden. Problemet är att det har börjat spridas papper tryckta på en hemlig tryckpress. Ingen vet var den finns, men alla vill få tag i den. Det börjar talas om uppror, och det viskas om att någon driver en hemlig skola. Alla spionerar på alla, och lägger ut rökridåer för varandra.

Det är inte lätt att som läsare hänga med i alla svängar om vem som står på vilken sida, hur mycket de olika personerna vet och vem som just för stunden är att lita på. Det gör å andra sidan inget om man tappar bort sig lite, för det gör Mosca också, och boken är mycket njutbar trots att man inte kan redogöra för alla detaljer.

Boken är skriven på ett riktigt roligt språk som innehåller en massa finesser, diskret ordvitsande namn och annat skoj. Eftersom det är Bonnier Carlsen som utger boken i Sverige så antar jag att de tänker sig den till ungdomar och den fungerar som ungdomsbok, men en hel del roligheter i språket går säkert förlorade på den målgruppen. Som vuxen tycker jag inte att att den här boken känns speciellt mycket som en ungdomsbok; det är helt enkelt en bra bok. En eloge också till Ylva Spångberg för den snitsiga översättningen!

Förutom att boken både är spännande och välskriven så har den faktiskt även ett budskap: den är propaganda för det fria ordet, yttrandefrihet, läskunnighet och nöjet att läsa. Och hur skulle man kunna tycka illa om en bok som säger något sådant?

Frances Hardinge: Mosca Mye och de bannlysta böckerna (Fly By Night)
Bonnier Carlsen, 2007 (originalet 2006)
Översättare: Ylva Spångberg
394 sidor
ISBN: 9163852004
ISBN13: 9789163852008
Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

---

Läsutmaning för 2007
Hundra böcker totalt: 76 (varav 15 serieböcker)
Fem pjäser:
Fem nobelpristagare:
Två böcker på andra språk än svenska och engelska:
Fem böcker utgivna 2007: Klart 3/5!
Fem böcker inte från Sverige/USA/UK: Klart 2/3!
Fem böcker från Japan:

Läst under 2007:
Nr 1-10
Nr 11-20
Nr 21-30
Nr 31-40
Nr 41-50
Nr 51-60
Nr 61-70
71: Ursula K. Le Guin: The Eye of the Heron
72: Karin Alvtegen: Saknad
73: Gainax: Tårar (Neon Genesis Evangelion 10)
74: Kenneth J. Harvey: Staden som slutade andas
75: Mons Kallentoft: Midvinterblod
76: Frances Hardinge: Mosca Mye och de bannlysta böckerna

Andra bloggar om: böcker, läsning, mosca mye och de bannlysta böckerna, frances hardinge, yttrandefrihet, fantasy, det fria ordet
Technorati tags: böcker, läsning, mosca mye och de bannlysta böckerna, frances hardinge, yttrandefrihet, fantasy, det fria ordet