2011-18: Marie Hermanson: Hembiträdet

Hembiträdet passar fint in i min personliga mall av hur en Marie Hermanson-bok ska vara: välskriven, intressant och med ganska knepiga huvudpersoner. De börjar ofta i en till synes helt normal miljö, men allt eftersom man läser blir situationerna allt mer skruvade, utan att man egentligen kan peka på när allt blev konstigt.

Här handlar det om Yvonne som driver en egen firma som organisationskonsult tillsammans med några till. På grund av att hennes bil går sönder går hon en lång promenad i ett för henne tidigare okänt bostadsområde och känner att det på något sätt talar till henne. Senare återvänder hon oftare och oftare till området där hon går långa promenader och inte bara lär sig vilka som bor i husen utan även vilka vanor de har.

Det är dock ett hus som hon inte lyckas få reda på så mycket om, och därför blir det extra intressant när hon upptäcker att de som bor där söker ett hembiträde. Från att ha varit ett påfallande vanligt promenadmål utvecklas det hela till ett fullfjädrat dubbelliv.

Yvonne utvecklas från en till synes helt normal person till att ha tämligen underliga drivkrafter, men parallellt med detta får vi även en del tillbakablickar på hennes uppväxt som förklarar hur hon blivit den hon är och faktiskt lyckas göra hennes underliga beteende rätt trovärdigt.

Det jag i så fall tycker är lite av en svaghet är motivationen för de andra två huvudpersonerna. Det går inte att diskutera den i detalj utan att avslöja onödigt mycket av handlingen, men jag tycker att den ena personen är lite tunt tecknad (men visst, stora delar av tiden är hon inte personligen delaktig i handlingen).

Marie Hermanson: Hembiträdet
Månpocket, 2007 (originalet 2004)
263 sidor
ISBN: 978-91-0-011691-0

Andra bloggar om: böcker, läsning, marie hermanson, hembiträdet
Technorati tags: böcker, läsning, marie hermanson, hembiträdet
intressant.se

2010-38: Marie Hermanson: Musselstranden

Ulrika tillbringar sina uppväxtsomrar i slutet av 1960-talet i ett sommarhus i Bohusläs där hon umgås intensivt med Anne-Marie vars föräldrar är journalister och författare. Under en reportageresa till Indien träffar de en liten flicka på ett barnhem och bestämmer sig på stående fot för att adoptera henne. När hon kommer hem visar hon sig snart vara ett underligt barn. Hon talar aldrig och är ofta frånvarande, och hon visar inga tecken på känslor. När hon är fyra år får hon följa med sina äldre syskon ut och tälta på en ö, och försvinner under natten. Sex veckor senare hittas hon på en helt annan ö, stående på en otillgänglig klipphylla men i övrigt helt oskadd och iklädd samma kläder som hon hade på sig när hon försvann.

Det här skulle kunna vara upplagt för en polisroman, men det är inte vad det här är även om ett par poliser förekommer som hastigast. Det är istället en roman om att växa upp, om att bli kär, om att sakna, men framför allt är det en roman om hur det kan påverka en familj att först bli av med ett barn och sedan helt oväntat få tillbaka det igen, efter att man redan gett upp hoppet att det skulle vara möjligt.

Jag brukar tycka bra om Marie Hermanson, och den här boken är inget undantag. Hon balanserar ofta på gränsen mellan verklighet och fantasi; i det här fallet verkar det så i början, men så småningom visar det sig att det finns en förklaring. Det är dock resan som är det viktiga i den här boken, inte upplösningen. Miljöerna och relationerna är mycket viktigare än själva händelserna i sig, även om det naturligtvis är händelserna som får personerna att reagera som de gör.

Marie Hermanson: Musselstranden
Albert Bonniers Förlag, 1998
268 sidor
ISBN: 91-0-056764-7

Andra bloggar om: böcker, läsning, marie hermanson, musselstranden
Technorati tags: böcker, läsning, marie hermanson, musselstranden
intressant.se

2009-85: Marie Hermanson: Svampkungens son

Svampkungens son är, precis som allt annat jag läst av Marie Hermanson, en sån där bok som man lätt fastnar i för att det är så lätt att läsa ett kapitel till, både för att det är lättläst och för att man helt enkelt vill läsa vidare.

Berättaren i boken är son till en svampexpert som också utnyttnar sina guidade exkursioner i svampskogarna till kärleksmöten med någon av de kvinnliga deltagarna. Sonen följer med på svampturerna, men har inte alls samma utstrålning som pappan och det är just ingens om ser honom.

Den här boken är inte riktigt lika skruvad som de tidigare jag läst av Marie Hermanson (Mannen under trappan och Värddjuret). Det händer saker som man inte riktigt väntar sig, men de är inte på samma sätt bokens totala fokus. Man skulle kunna läsa den här boken som en ren uppväxtskildring. Det som framför allt saknas i Svampkungens son är den vaga känslan av overklighet som ligger precis under ytan på de andra böckerna av henne jag läst, och som jag verkligen gillar. Man är aldrig säker på exakt vad som händer: är det som berättaren säger eller inbillar hen sig saker? Den här boken är mer realistisk.

Det här är absolut ingen dålig bok, men det var inte heller riktigt vad jag förväntade mig när jag började läsa den, och det tillsammans med att slutet i viss mån kändes som att boken rann ut i sanden gjorde att jag blev lite besviken (men då var förväntningarna rätt höga).

Marie Hermanson: Svampkungens son
Bonnier, 2007
234 sidor
ISBN: 978-91-0-011866-2

Andra bloggar om: böcker, läsning, marie hermanson, svampkungens son
Technorati tags: böcker, läsning, marie hermanson, svampkungens son
intressant.se

Nr 34: Marie Hermanson: Mannen under trappan

När boken börjar lever Fredrik ett idylliskt liv. Han har precis flyttat in i ett drömhus på landet, han är gift med Paula som han älskar och beundrar, han har två små barn och han har ett bra jobb som kommuntjänsteman.

En morgon träffar han en kort och mycket smutsig man i sin egen hall. Mannen säger att han heter Kwådd och bor under deras trappa. Fredrik försöker naturligtvis köra ut honom, men han smiter in i trappskrubben och försvinner. Allt fler små spår efter Kwådd visar sig. En del av dem är positiva, som att han lagat en droppande vattenkran. Andra är mer hotfulla.

Samtidigt som Fredrik känner att han måste göra något åt att Kwådd bor i familjens hus och inte går att köra ut verkar det som om hans familj glider bort från honom. Han får allt svårare att tala med Paula och hon tar honom inte på allvar när han är orolig för att deras son pratar och leker med Kwådd.

Fredriks tillvaro går från en idyll till att bli allt mer mardrömslik. Det börjar med Kwådd hemma under trappan, men problemen sprider sig snart till andra aspekter av hans liv också. Hela boken är skriven ur Fredriks perspektiv och det tar en stund innan man inser hur situationen verkligen ser ut. Han fungerar som en opålitlig berättare, och först efter ett tag märker man av andras reaktioner beskrivna av honom att allt kanske inte är som han själv uppfattar det som. Men även andras reaktioner är naturligtvis skildrade av honom själv, så helt säker på vad som verkligen händer är man inte. Det här ger en känsla av osäkerhet över vad som egentligen är verklighet; något som jag tycker att man kan känna igen även från Hermansons tidigare Värddjuret.

Jag får intrycket av att författaren vill att läsaren ska uppfatta boken som att Fredrik går en rak väg från en idyll till en mardröm, men jag tycker inte att det känns som om det är helt sant. Tidigt berättas om hur Fredrik växer upp och hans relation till sin far, och efter det även hur han förskönar sina föräldrar inför Paula. Hon får inte reda på sanningen om hans föräldrar, varken när de först träffas eller senare när de är gifta. Hans äktenskap må se idylliskt ut, men det bygger redan från ruta ett på lögner. Därmed inte sagt att lögnerna är väsentliga för att han ska kunna gifta sig med Paula, men jag tycker att de komplicerar idyllbilden en del.

Marie Hermanson gör ett bra jobb av att skriva helt utifrån Fredriks perspektiv och bara långsamt låta oss inse att allt han säger kanske inte är vad det ser ut att vara. Exakt vad som verkligen händer i boken är dessutom öppet för tolkning; den slutliga tolkningen ligger hos läsaren och det finns flera tänkbara alternativ.

Marie Hermanson: Mannen under trappan
Bonnier, 2006
287 sidor
ISBN: 9143011861
Köp boken från Bokus så får jag lite provision.

---

Läsutmaning för 2007
Hundra böcker totalt: 34 (varav 10 serieböcker)
Fem pjäser:
Fem nobelpristagare:
Två böcker på andra språk än svenska och engelska:
Fem böcker utgivna 2007:
Fem böcker inte från Sverige/USA/UK: Klart 2/3!
Fem böcker från Japan:

Läst under 2007:
Nr 1-10
Nr 11-20
Nr 21-30
31: Svenska Naturskyddsföreningen: Naturen till din tjänst (årsbok 2007)
32: Arnaldur Indriðason: Kvinna i grönt
33: Magnus Alm, Gustav Edman & Fredrik Engström: Från Atlantis till Blekinge
34: Marie Hermanson: Mannen under trappan

Andra bloggar om: böcker, läsning, marie hermanson, mannen under trappan
Technorati tags: böcker, läsning, marie hermanson, mannen under trappan
intressant.se