Visar inlägg med etikett kulturell allemansrätt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kulturell allemansrätt. Visa alla inlägg

måndag, februari 16, 2009

Remixkulturen drabbar Jane Austen

Medan mediasverige hårdbevakar rättegången mot The Pirate Bay så kan jag passa på att visa på av de saker som rättegångsspektaklet egentligen handlar om.

Det finns ingen som skriver böcker, skapar musik eller ägnar sig åt någon som helst kulturellt skapande utan att vara inspirerad av dem som gått före. Man behöver bara diskutera vilka andra konstnärer en skapare inspireras av, inte om de gör det. För länge sedan i mänsklighetens historia så lyssnade man på sagor runt lägerelden, och sedan gick man hem och berättade samma saga för sina vänner, men man ändrade lite för att man tyckte att det blev bättre så, eller man hade glömt hur historien gick, eller man anpassade lite för målgruppen.

Så har det alltid varit, men de verk man lånat från har varierat i ålder. Disney, exempelvis, tjänar stora pengar på att återberätta gamla folksagor från bröderna Grimm och andra källor. Dessa är gamla nog att inte längre vara upphovsrättsskyddade, så Disney får sitt grundmaterial gratis. Den som vill inspireras av Disneys skapelser för egna verk får däremot räkna med att få en stämning på halsen, för Disney vill inte att andra ska göra på samma sätt som de själva utifrån deras material. Med den sentida förstärkningen av upphovsrätten har det varit lätt för dem att hålla andra borta från "deras" domäner.

De sista åren, i takt med internets ökade betydelse för det kulturella skapandet, så har fler och fler börjat ägna sig åt ett skapande som snarast kan betecknas som remixande. En kulturyttring som fanfic hör exempelvis hit. Det handlar om att skriva egna berättelser med någon annans karaktärer eller motsvarande. Sådant publiceras numer ofta fritt på nätet, men de som skapat originalverken är ofta inte glada över detta och vill stoppa det. Det enda fall när det är möjligt att officiellt publicera sådana verk är om de baserar sig på verk som är gamla nog att inte längre vara begränsade av upphovsrätten. När de inte längre är det kan vi få verk som Pride and Prejudice and Zombies som gör om Jane Austens kärleksförveckligsdrama till ett zombieactionäventyr. Man kan naturligtvis ha åsikter om ifall det är en kombination av genrer som passar bra ihop, men jag ser ingen anledning till varför den som tror det inte skulle får försöka att skapa verket.

Vad det handlar om är att verk som publiceras och blir populära väldigt fort hamnar i det allmänna publika medvetandet och blir en del av vår kultur. Det måste till en kulturell allemansrätt som kodifierar att det är tillåtet att använda vårt kulturella allmängods som man vill, utan att riskera att bli stämd. Vårt gemensamma kulturarv får inte låsas in och ägas av enstaka storföretag, det är något som folket måste ha tillgång till.

Andra bloggar om: , , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , , ,
intressant.se

onsdag, december 03, 2008

Kulturell allemansrätt, slogan för blivande kulturhuvudstad

Lite i utkanten av fildelningsdebatten hittar jag Eva Hemmungs Wirtén, professor i biblioteks- och informationsvetenskap vid Uppsala universitet. Hon säger i Computer Sweden att debatten i dag i första hand handlar om att vi ska utreda hur skyddet för upphovsrätten ska upprätthållas. Hon vill istället se en undersökning av hur vi kan bevara tillgången till den kulturella allmänningen. Hon lyfter fram projektet Creative Commons som ett föredöme och avslutar
Det viktiga, påpekar Eva Hemmungs Wirtén, är att de konstnärliga och intellektuella verken används.

– Det intressanta för dagens situation är rätten att använda, rätten att dela.


Häromdagen skrev jag om Jan Myrdal och den kulturella allemansrätten, och det var intressant att se att Gävle i sitt anbud för att bli europeisk kulturhuvudstad också lyfter fram begreppet kulturell allemansrätt. Man säger bland annat
Vi har en dröm om en närmast fri tillgång till kulturella upplevelser och uttrycksmedel, om reducerade hinder av alla de slag, om stor tillgänglighet för alla och om samhälleliga insatser - genom offentliga institutioner, organisationer och föreningar, företag och enskilda - som systematiskt ökar tillgängligheten för de många av alla kategorier till kulturen, en dröm om kraftfulla gemensamma åtgärder som möjliggör och inkluderar, integrerar.


Samtidigt, i andra änden av debatten, får lagförslaget IPRED en av de främsta spridningsplatserna för kulturell allemansrätt, The Pirate Bay att tala om att anonymisera sina användare.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , , , , , ,
intressant.se

måndag, november 24, 2008

Jan Myrdal om den kulturella allemansrätten

Jan Myrdal skrev häromdagen i Expressen och argumenterade för en kulturell allemansrätt som överordnad den upphovsrättsliga maximalism som just nu är gällande. Det jag tyckte var särskilt intressant i hans text förutom det faktum att han står på rätt sida var hans avslutning:
Jag har nu begärt hjälp av Författarförbundet att formulera ett testamente enligt vilket allt jag publicerat blir helt fritt efter min död. Den offentliga kritiken finge skydda respekträtten.

Det däremot jag inte uttryckligen gett imprimatur; brev, manuskript, korrektur, har mina arvingar i uppdrag att bränna om jag inte själv hunnit. Under sjuttio år efter min död har de att se till att av andra påträffat sådant inte publiceras. Jag är fullt medveten om att jag med detta går rakt mot två nu gängse juridiska och akademiska förhållningssätt men jag tillhör en äldre tradition.


Myrdals publicerade texter kommer alltså att kunna spridas fritt omedelbart efter hans död. Däremot kommer den forskare som hoppas på en utgåva av hans samlade brev att få vänta länge. De brev som Myrdal skickat tillhör naturligtvis dem som fått dem, så länge vi talar om breven som fysiska artefakter. Myrdals arvingar kan inte gå runt och kräva in breven (naturligtvis kan de, men ingen är tvingad att lämna ifrån sig breven).

Innehållet i breven är däremot en del av hans kvarlåtenskap som arvingarna förfogar över publicering av, så man kan inte trycka om dem. Det här skapar ett intressant problem, för man får vad jag vet citera saker oavsett tillstånd från upphovsmannen så länge man gör det i rimlig omfattning. Exakt var gränsen för hur mycket man i ett sådant här läge får citera vet jag däremot inte. För att ta ett närliggande exempel så känner jag mig rätt säker på att mitt citerande ur Myrdals artikel ovan är rimligt, även om det (eftersom artikeln är rätt kort) är ungefär en fjärdedel av artikeltexten.

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,
intressant.se