2009-126: Neil Gaiman: Season of Mists

Dream och hans syskon kallas till en familjeträff av den äldste brodern, Destiny. Det är första gången de alla ses (utom brodern Destruction, som ingen vet var han är) på väldigt länge. Desire och senare Death övertygar Dream om att hans hantering av sin relation till en mänsklig kvinna i ett tidigare avsnitt inte var bra. Med tanke på att han dömde sin älskade till helvetet så är det väl bara att hålla med.

Nu, ett antal tusen år senare är Dream övertygad om att han gjort fel och bestämmer sig för att hämta tillbaka Nada från helvetet. Problemet är att han redan i första volymen gjorde sig ovän med Lucifer när han besökte helvetet för att återfå sin hjälm. Han ger sig trots det iväg till helvetet och förväntar sig problem, men är fast besluten att göra vad han kan för den han en gång älskade (och kanske rent av fortfarande älskar). Han är dock inte beredd på den sortens problem som uppstår när det visar sig att hela helvetet är tomt. Lucifer har precis kört iväg alla därifrån och håller på att låsa portarna, då han bestämt sig för att abdikera. Dream får nycklarna och finner sig plötsligen vara herre över helvetet.

Detta ger flera problem. Alla de döda som befann sig i helvetet är nu spridda över andra riken, inklusive människornas vanliga värld. Nada som Dream ville rädda är på okänd plats. Som om det inte vore nog med det så kommer en hel skock delegationer av gudar (vissa kända från tidigare episoder, andra inte) till Dream och hävdar att just de bör få överta nyckeln till helvetet. Flera av dem kopplar sina presentationer till löften om saker som Dream vill ha eller hot.

Det här albumet (som många andra Sandman-album, för den delen) är illustrerat av en hel massa olika illustratörer. Det leder till en viss spretighet, men det öppnar också för möjligheten att variera stilarna utifrån vad det aktuella ämnet är. På samma sätt så används ett otal olika stilar av pratbubblor för olika personer, vilket gör att det blir mycket lättare att hålla reda på vem som säger vad eftersom det syns skillnad på bubblorna.

Det slutliga beslutet från Dream om vem som faktiskt får överta nycklarna till helvetet känns lite som deus ex machina, men det är inte utan att det också passar bra. Resultatet öppnar också för en knorr i det sista kapitlet som inte alls var vad de övertagande tänkt sig.

Neil Gaiman: Season of Mists
Illustrerad av Kelley Jones, Mike Dringenberg, Malcolm Jones III, Matt Wagner, Dick Giordano, George Pratt, P. Craig Russell & Dave McKean
Vertigo, 1990-1991
224 sidor
ISBN: 1-56389-041-0

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, sandman, neil gaiman, fantasy, season of mists, dave mckean, kelley jones, mike dringenberg, malcolm jones iii, matt wagner, dick giordano, george pratt, p. craig russell
Technorati tags: böcker, läsning, serier, sandman, neil gaiman, fantasy, season of mists, dave mckean, kelley jones, mike dringenberg, malcolm jones iii, matt wagner, dick giordano, george pratt, p. craig russell
intressant.se

2009-124: Neil Gaiman: Dream Country

Den här volymen av Sandman är lite annorlunda än de två tidigare, för den innehåller fyra fristående historier. Förutom det finns också manuset till en av dem, "Calliope", så att man kan se hur ett manus utvecklas från det att Gaiman lämnar det ifrån sig till att det är en färdig serie.

"Calliope" handlar om en författare som gjort succé med sin första roman och nu inte lyckas skriva någon uppföljare. Från en annan författare får han köpa en musa, Calliope, som han både fängslar på vinden och våldtar. Hans författarkarriär tar ny fart, men Calliope lyckas få hjälp av Dream. Från att inte ha haft några idéer alls får författaren uppleva hur det är att ha ett ymnighetshorn av dem att ösa ur, men det stannar inte där: till slut drunknar han i idéer -- drömmar -- som han inte kan få ut ur huvudet tillräckligt fort.

Nästa historia, "A Dream of a Thousand Cats", beskriver hur katterna en gång regerade världen och människorna var jagade av dem. Frågan är om det kan bli så igen, eller om det bara är en dröm. Om nu någonting någonsin är bara en dröm.

"A Midsummer Night's Dream" är en berättelse om hur Shakespeare och hans teatersällskap uruppför pjäsen en midsommarnattsdröm (som Shakespeare fått inspiration till från Dream, enligt en överenskommelse i en tidigare episod) med den verklige Oberon med följe som publik. Naturligtvis kan inte den riktige Puck hålla sig borta från att blanda sig i skådespelet. Tyvärr är jag inte tillräckligt insatt i Shakespeares version av historien för att lätt kunna identifiera exakt vad som är korrekt enligt den och var saker skiljer sig, men det hindrar inte att det är njutbart i alla fall. Den här historien tilldelades World Fantasy Award som första och, vad jag vet, enda serieverk hittills.

"Façade" slutligen är lite svårare att få grepp om. En kvinna sitter ensam i ett rum och vill dö. Den enda kontakt hon verkar ha med omvärlden tycks vara en person, och det via telefon. I övrigt får hon pengar en gång i månaden. Hon har uppenbarligen jobbat för CIA tidigare (och det är därifrån hon får sina pengar), men det är lite oklart hur hon hamnat i sin nuvarande situation. Hon kan kontrollera många olika ämnen, men däremot inte kött. Hennes kropp är gjord av metall (möjligen efter något misslyckat superhjälteexperiment), och när hon måste ha kontakt med omvärlden tar hon på sig olika masker för att dölja sitt verkliga utseende. Här förekommer Dream inte alls, men däremot hans storasyster, Death.

Alla de här historierna är bra trots det lilla formatet. Det är kanske inte tillrådligt att läsa dem helt utan tidigare kännedom om Sandman-universat, men de har inte heller något större sammanhang med de tidigare volymerna. Eller kanske borde jag säga att sambandet med tidigare volymer inte är uppenbart än, för man får lätt ett intryck att det mesta i Sandman hänger ihop på ett eller annat sätt.

Neil Gaiman: Dream Country
Illustrerad av Kelley Jones, Charles Vess, Colleen Doran, Malcolm Jones III & Dave McKean
Vertigo, 1990
160 sidor
ISBN: 1-56389-016-X

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, fantasy, neil gaiman, sandman, kelley jones, charles vess, colleen doran, malcolm jones iii, dave mckean
Technorati tags: böcker, läsning, serier, fantasy, neil gaiman, sandman, kelley jones, charles vess, colleen doran, malcolm jones iii, dave mckean
intressant.se

2009-122: Neil Gaiman: The Doll's House

Medan Dream tillbringade ett antal decennium i fångenskap passade fyra drömmar på att smita från hans rike till den vanliga världen där de snart börjar ställa till det. I den första volymen träffar vi också som hastigast på några personer som drabbas av Dreams bortavaro. En av dem är Unity Kinkaid som sov en stor del av den tid som Dream var borta, men även fick barn (med en okänd fader) under den tiden. I The Doll's House återförenas hon med sitt barn (och barnbarn). Även barnbarnet, Rose, drömmer mycket, men hon ger sig snart iväg från mor och mormor för att söka efter sin försvunne bror i den vakna världen.

Hennes jakt leder henne till ett hus i Florida där det bor ett antal underliga typer, och sedan vidare till något så bisarrt som en kongress för seriemördare. Dialogen i de kapitel som utspelar sig på den kongressen använder passande nog metaforer för döden i nästan varenda ruta, oavsett vad personerna pratar om -- mycket välgjort!

Förutom den här handlingen som är väldigt sammanflätad både med sig själv och med det föregående albumet så finns ett par kapitel som är tämligen fristående från de andra, eller åtminstone verkar det så nu. Det är möjligt att det kommer att framgå senare att även de ingår i samma väv, men det återstår att se.

Neil Gaiman: The Doll's House
Illustrerad av Mike Dringenberg, Malcolm Jones III, Chris Bachalo, Michael Zulli, Steve Parkhouse & Dave McKean
Vertigo, 1989-1990
232 sidor
ISBN: 0-930289-59-5

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, sandman, neil gaiman, the doll's house, fantasy, mike dringenberg, malcolm jones iii, chris bachalo, michael zulli, steve parkhouse, dave mckean
Technorati tags: böcker, läsning, serier, sandman, neil gaiman, the doll's house, fantasy, mike dringenberg, malcolm jones iii, chris bachalo, michael zulli, steve parkhouse, dave mckean
intressant.se

2009-120: Neil Gaiman: Preludes & Nocturnes

Jag började läsa Sandman för länge sedan när den gick i tidningen Inferno och gillade den, men jag kom inte så långt. Jag vet inte om det berodde på att jag tröttnade på att köpa tidningar eller om den slutade säljas. Efter det lånade jag några album, men kom av någon anledning aldrig riktigt igång med läsningen. Allt jag läst om (och av) Sandman tyder på att det är min grej, men min förra läsning fastnade någonstans halvvägs. Nu ska jag ge mig på den igen.

Preludes & Nocturnes är inte speciellt avancerat vad det gäller handlingen; det handlar mest om att etablera figurer och miljö, men det gör det med den äran. I början fångas Sandman (eller Dream, eller Morpheus, eller vad man nu vill kalla honom) av ett magiskt sällskap i England och hålls fången för att deras ledare hoppas få honom att jobba åt dem. Dream bidar sin tid och gör ingenting. Visserligen har han tråkigt, men odödlig som han är kan han vänta ut sin fångvaktare och ta hämnd senare. Mycket senare. Men hämnd är som bekant en rätt som med fördel serveras kall.

När han till slut kommer ut (för det gör han naturligtvis) måste han först få tag i tre saker som sällskapet stal från honom och som med åren försvunnit: hans påse med sand, en hjälm och en rubin. Det gör resten av albumet till en till synes enkel quest, men det betyder inte att den inte är bra. I ett avsnitt ("A Hope in Hell") stiger Dream ner i helvetet för att få tillbaka en av sina saker, vilket slutar med att han får strida med en demon om den. Här är det dock inte fråga om någon actionsekvens, utan en utmaning i berättande där Dream och demonen turas om att övermanna varandra i en fiktion i fiktionen, med ett mycket passande slut. Kapitlet "24 Hours" börjar med att presentera ett antal personer på ett café och gör dem till mycket vältecknade karaktärer, beskrivna av sin servitris som i hemlighet skriver noveller om dem på sin fritid. Det visar sig att de även har mörka hemligheter, men just den här dagen händer saker som gör att de kommer att leva ut sina fantasier. En gräslig historia, men fantastiskt välgjord.

Preludes & Nocturnes slutar med ett kapitel som introducerar Death, Dreams syster. Det här kapitlet är mycket mer lågmält och filosofiskt än de tidigare, men även det mycket bra.

Om berättandet håller sig relativt enkelt med en rak handling utan större komplikationer så är det bildmässigt mer avancerat. Visst förekommer det sidor med raka och regelbundna rutor, men oftare så är det uppbrutet, oregelbundet och överlappande. Några gånger ska ett helt uppslag läsas som en enda sida istället för en sida i taget. Visuellt är det mycket imponerande, och jag gillar speciellt de drömska omslagen av Dave McKean.

Neil Gaiman: Preludes & Nocturnes
Illustrerad av Sam Keith, Mike Dringenberg, Malcolm Jones III & Dave McKean
Vertigo, 1988-1989
ISBN: 978-1-56389-011-6

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, sandman, neil gaiman, sam keith, mike dringenberg, malcolm jones iii, dave mckean, preludes and nocturnes
Technorati tags: böcker, läsning, serier, sandman, fantasy,neil gaiman, sam keith, mike dringenberg, malcolm jones iii, dave mckean, preludes and nocturnes
intressant.se