2012-12: Naturskyddsföreningen: Den flamsäkra katten

För ett litet tag sedan klagade jag på att STFs senaste årsbok inte gjorde speciellt mycket av sitt tema. Nu har jag även läst den senaste årsboken från Naturskyddsföreningen och kan jämföra dem. Här är temat "kemisamhället, hälsan och miljön".

Det här låter inte speciellt underhållande, men skenet bedrar. Boken i sin helhet berättar historien om hur en person försöker få rätsida på vilka kemikalier som egentligen påverkar hennes vardag (åtminstone delvis på grund av sin graviditet). Det visar sig att kemikalier finns överallt, och det inte bara för att allting på någon skala är kemikalier. Ungefär vad som helst kan innehålla ämnen som är förbjudna för användning på andra ställen (men inte generellt) så att exempelvis leksaker (som ofta stoppas i munnen) kan innehålla kemikalier som inte får finnas i nappflaskor. Det är också vanligt med ämnen där man egentligen inte vet vad de har för långsiktiga effekter på människor. Problemet är att kemilagstiftningen tittar på varje kemikalie för sig utan att ta hänsyn till "cocktaileffekter" och att man dessutom betraktar ämnen som ofarliga tills motsatsen bevisats. Som boken säger är det få som tycker att det är en acceptabel metod när de plockar svamp i skogen (då plockar man bara dem man vet är säkra), så varför gäller inte motsvarande regler för kemikalier som påverkar oss i våra dagliga liv.

Man får väl säga att boken i huvudsak är en sammanhängande berättelse om huvudpersonens försök att skaffa information om olika kemikalier och få rätsida på hur lagstiftningen ser ut, men de olika kapitlen handlar om olika frågor och jag tror att de skulle gå att läsa fristående. Den sammantagna bilden är att vi alla deltar i ett gigantiskt experiment om hur mycket kemikalier man kan sprida i naturen utan att den kollapsar helt, och det är många som gör sitt bästa för att se till att ingen ens utvärderar experimentet. Kemiindustrin skapar hela tiden nya varianter av ämnen som har snarlika sammansättningar och effekter som redan existerande, men med nuvarande lagstiftning måste varje ämne testas för sig. Det innebär att när ett förbud av ett ämne kan genomföras har det ämnet inte sällan redan ersatts av ett nytt snarlikt som ännu inte testats och som alltså kan fortsätta användas. Det saknas möjligheter att sätta upp begränsningar för hela grupper av snarlika kemikalier.

Den flamsäkra katten gör dessutom ett bra jobb av att vara underhållande skriven. Samtidigt som man lär sig en del om vilka kemikalier som finns runt omkring oss hela tiden så är det faktiskt roligt skrivet, speciellt en del återgivna samtal med myndighetspersoner och representanter för kemiindustrin. De faktiska fakta som huvudpersonen gräver fram är inte roliga, men de lakoniska formuleringarna är det rätt ofta. Det här är konsumentupplysning på hög nivå. Det är bara att hoppas att den får något genomslag.

Naturskyddsföreningen: Den flamsäkra katten
Redaktör: Roger Olsson
Naturskyddsföreningen, 2011
168 sidor
ISBN: 978-91-558-0072-7

Andra bloggar om: böcker, läsning, miljö, naturskyddsföreningen, den flamsäkra katten
Technorati tags: böcker, läsning, miljö, naturskyddsföreningen, den flamsäkra katten
intressant.se

2010-69: Maria Wetterstrand: Den nya gröna vågen

Den här boken känns som en lite udda fågel i floden av miljörelaterade böcker, för den är nästan totalt befriad från undergångsstämning och uppmaningar om att alla måste göra si eller så. Istället fokuserar Wetterstrand konsistent på vad som går bra och lyfter fram bra exempel på hur man kan få till miljö- eller klimatsmarta lösningar utan att det blir krångligt eller dyrt.

Jag tycker också att det känns förtroendeingivande när hon påpekar att hon visserligen gör vad hon kan själv, men också att hon då och då fuskar och inte följer sina egna föresatser. Att sätta upp en realistisk förebild som faktiskt folk kan känna att de har möjlighet att leva upp till har nog större chans att ge framgång än vackra idealistiska visioner, för då blir man mest bara trött.

Den här boken lyckas faktiskt vara både inspirerande och informativ. Rekommenderas för den som är det minsta intresserad av miljön (även om de som egentligen behöver läsa den naturligtvis är de som inte bryr sig).

Maria Wetterstrand: Den nya gröna vågen
Forum, 2010
182 sidor
ISBN: 978-91-37-13590-8

Andra bloggar om: böcker, läsning, maria wetterstrand, miljö, den nya gröna vågen
Technorati tags: böcker, läsning, maria wetterstrand, miljö, den nya gröna vågen
intressant.se

Inför klimatmötet i Köpenhamn

Inför klimatmötet i Köpenhamn har 56 tidningar världen över publicerat en gemensam ledare där de manar världens ledare att komma överens om något konstruktivt. (Corren här i trakten passar på att lyfta fram en av klimatförnekarna...)

Det har nu meddelats att de här förhandlingarnas svarte Petter USA kommer att delta på hösta nivå under förhandlingarnas slutskede. Tidigare var det sagt att Barack Obama bara skulle titta in i början av förhandlingarna, på väg till utdelningen av fredspriset. Möjligen betyder det att deras förhoppningar om att det faktiskt kommer att bli ett avtal har ökat.

Det som annars ställer till det i förhandlingarna är vad det är man egentligen ska jämföra och vilka det är som ska stå för de största förändringarna. Kina är numer det land som släpper ut mest koldioxid, men det säger egentligen mer om USAs ofantliga utsläpp än om Kinas, eftersom befolkningen i Kina är åtskilliga gånger större än den i USA. Kineserna tycker att det är koldioxidintensiteten (dvs utsläpp per capita) som ska räknas och inte de faktiska utsläppen, och de siktar på att minska den med 40-45% från 2005 till 2020. Man vill också att den största kompensationen för utsläpp ska göras där produkter konsumeras, inte där de produceras.

Deras första punkt är det bara att hålla med om. Den andra är lite mer komplicerad. Inte för att den är fel i sig, men för att det antagligen är svårt att genomföra. Det vore bättre om kompensationen gjordes vid tillverkningen på ett sätt som märktes på priset. För att en sådan lösning ska kunna fungera krävs det naturligtvis att alla tillverkningsländer gör likadant, för annars kommer bara all tillverkning att flytta till den nationen som blir den värsta miljöskurken (vilket väl, tyvärr, är ungefär hur det ser ut idag också...).

Avslutningsvis: tänk på vad du själv kan göra för att minska dina utsläpp. Läs Camillas miljöjulkalender.

Andra bloggar om: miljö, kina, usa, klimat
Technorati tags: miljö, kina, usa, klimat
intressant.se

Julkalendrar

När jag växte upp så betydde "julkalender" en papperskalender med luckor där man fick se en ny bild varje dag, och ibland var även varje lucka en lottsedel som man i regel inte vann något på. En av papperskalendrarna var naturligtvis Sveriges Radios, och ackompanjerades av tittande på den årliga teveserien. Numer brukar det inte bli av att följa tevekalendrarna, men jag minns en del av de gamla som bra.

När man läser bloggar stöter man ofta på en annan sorts julkalender. Många tar tillfället i akt att antingen skriva om något särskilt tema eller ordna lite tävlingar. Här är några tips:

Min fru har börjat med en miljöjulkalender i år där hon berättar om ett tips för miljön varje dag.

Lotten har en återkommande kalender där hon som vanligt varje dag skriver ett inlägg som om någon annan författare (oftast, i alla fall) skrivit, och så ska man gissa vem författaren är. I går lyckades jag till min förvåning till och med gissa rätt!

Den andra är Petra som dagligen bloggar en beskrivning av en bok på max 140 tecken (en tweet, alltså) och så ska man gissa vilken bok det handlar om.

Andra bloggar om: böcker, läsning, miljö, julkalender
Technorati tags: böcker, läsning, miljö, julkalender
intressant.se

2009-63: Magnus Redin: I utförsbacken

I utförsbacken är en bok som en vän skrivit och som inte är publicerad än, så jag tänker inte skriva så mycket om den här. Den handlar om hur brist på råvaror kan påverka samhällen och vad det finns för möjligheter att minska de negativa effekterna.

Jag har läst boken för att ge kommentarer, så jag tänker inte säga något om eventuella svagheter i den eftersom jag den här gången har möjligheten att eliminera dem innan den riktiga publiceringen istället för att gnälla på dem i efterhand.

Magnus Redin: I utförsbacken: När råvarutillgångarna sinar och ekonomin är i kris
Ej publicerat manuskript
137 sidor

Andra bloggar om: böcker, läsning, magnus redin, i utförsbacken, ekonomi, miljö, politik
Technorati tags: böcker, läsning, magnus redin, i utförsbacken, ekonomi, miljö, politik
intressant.se

2009-52: Naturskyddsföreningen: Hundra år av envishet

Hundra år av envishet är SNFs årsbok för 2009, och eftersom det är 100 år sedan föreningen bildades är det här också en jubiléumsbok. Tyvärr tycker jag att man har schabblat bort det hela lite. Sedan den första årsboken för 100 år sedan har formatet varit väldigt uniformt, i trakten av A5. Under åren 1938-42 samproducerades årsboken med Tidskrift för hembygdsvård och formatet var då något större, men inte mer än några centimeter. På senare tid (åtminstone ett 30-tal år) har årsboken varit inbunden.

Till jubiléet har man nu istället producerat en gigantisk årsbok i ett format som är större än A4, och i något slags inverterad lyxighet har man passat på att frångå de hårda pärmarna och göra en häftad årsbok. Den är också tryckt på ett väldigt tjockt papper; det känns nästan som att bläddra i kartong. Formatet är tveklöst ett misstag. Den här boken kommer att vara omöjlig att ha på samma ställe i bokhyllan som alla de andra årgångarna och kommer säkert att försvinna ur många samlingar. Det hade varit mycket bättre att producera den i samma format som vanligt, fast lite tjockare för att få plats med det extra materialet.

Det stora formatet är naturligtvis effektivt för illustrationerna, men textsidorna blir väldiga mastiga i det stora formatet. Boken är uppdelat i två delar. Den första tittar bakåt och gör nedslag i föreningens historia. Den andra handlar mer om framtiden och talar om hur man kan få det bättre framöver. Båda avdelningarna innehåller intressanta texter, men jag undrar om det inte hade varit bättre att blanda dem. De historiska artiklarna är mycket rikare illustrerade än de framåtblickande, så boken blir väldigt sned när den första halvan är full med bilder och den andra bara har en vinjett för varje artikel.

Trots allt gnäll om formatet så är det i slutändan innehållet som är det väsentliga. Och det är som vanligt bra. Men nej, jag gillar inte formatet.

Naturskyddsföreningen: Hundra år av envishet
Naturskyddsföreningen, 2009
201 sidor
ISBN: 978-91-558-2009-1

Andra bloggar om: böcker, läsning, miljö, natur, naturskyddsföreningen, snf, hundra år av envishet
Technorati tags: böcker, läsning, miljö, natur, naturskyddsföreningen, snf, hundra år av envishet
intressant.se

2009-42: Björn Lomborg: Cool it

I sin förra bok Verdens sande tillstand försökte Björn Lomborg påvisa att det inte finns några problem med miljön -- alla kurvor pekar åt rätt håll. Den som inte tittar noga på hans statistikvridningar blir lätt lurad om man exempelvis inte noterar att han ena minuten talar om skog och nästa om urskog, men aldrig noterar att det är skillnad på dem.

I Cool it har han gjort en kovändning och är nu helt med på att det faktiskt finns problem och skjuter istället in sig på att kyotoprotokollet är dyrt för att uppnå en viss grad av resultat. En varmare jord skulle ge färre döda av köld och fler av hetta (fast färre än minskningen av köld), och är alltså en vinst. Det finns ett antal liknande exempel.

Översvämning kan bekämpas med metoder specifika för det istället för med klimatmetoder, och på det sättet uppnå samma resultat eller mer till en lägre kostnad. Han tittar hela tiden på vinster i form av sparade människoliv eller kronor.

Det finns däremot ingen diskussion (ens i ekonomiska termer) om exempelvis förlorade levnadsmiljöer för djur och växter (eller ens något om djur och växter i allmänhet). Han nämner inte heller något om att alla hans föreslagna mirakelmediciner är punktinsatser och att deras kostnader därmed måste summeras för att uppnå någonting som på ett vettigt sätt kan jämföras med kyotoprotokollets kostnader eftersom det påverkar hela miljön och inte bara (exempelvis) översvämningar.

Det finns nog en del vettigt i det Lomborg säger, men om man tänker efter lite när man läser så hittar man oftast fler frågor än svar och allt för ofta känns det som att frågorna är sådana om Lomborg hoppas att du inte ska ställa eftersom de kommer att slå hål på hans argument.

Björn Lomborg: Cool it (Cool it)
Översättning: Claes-Göran Jönsson
SNS Förlag, 2007 (originalet 2007)
223 sidor
ISBN: 978-91-85695-29-4

Andra bloggar om: böcker, läsning, miljö, björn lomborg, cool it
Technorati tags: böcker, läsning, miljö, björn lomborg, cool it
intressant.se

Greenpeace slösar resurser

Då och då skänker vi lite pengar till olika organisationer, och det brukar leda till att de skickar brev ibland, i hopp om att få pengar fler gånger. Det kan jag förstå.

Senast i raden är Greenpeace som fick pengar i julas. I dag kom ett brev som innehåller Greenpeace' vårrapport, och den är säkert intressant (jag har inte hunnit öppna den än, men ska göra). Det som irriterar mig är att brevet också innehåller en DVD-skiva med en videodokumentär. Det verkar väldigt onödigt att distribuera plastbitar med film på till massor med människor som inte har beställt dem, för många av dem kommer att gå i soporna med en gång och de övriga kommer som bäst att tittas på en gång.

Greenpeace, det här är 2000-talet och ni är en miljöorganisation. Varför inte lägga upp filmen på Youtube så att alla kan titta på den på webben? Om ni inte tycker att det ger tillräckligt bra kvalité så kan det kombineras med att låta dem som vill ladda ner filmen i högre upplösning och titta på den på sin egen dator. För att slippa problem med nedlastade servrar går det bra att använda exempelvis The Pirate Bay för distributionen av filmen. På det sättet spar man in hela produktionen av DVD-skivorna, minskar vikten på postutskicket, och eliminerar en massa skräp.

[Jag skickar även detta till Greenpeace med epost.]

Andra bloggar om: miljö, greenpeace
Technorati tags: miljö, greenpeace
intressant.se

Konsumera gärna, men tänk på vad du köper

Magnus Andersson och Nima Sanandaji skriver på SVT Opinion att Naturskyddsföreningen har en allt för snävt kritisk inställning till konsumtionskritik.

Om man studerar de rekommendationer som Naturskyddsföreningen går ut med inför julhandeln blir det tydligt att organisationen i stor utsträckning helt enkelt är kritiska till konsumtion, framförallt till varor som produceras i andra länder.

Organisationen är exempelvis mycket negativt inställd till t-shirts som produceras i Indien och Kina. Resonemanget är delvis att tillverkningen är mindre miljövänlig i dessa länder, men även att det i sig skulle vara ohållbart att tillverka så mycket kläder som idag produceras.

Det senare reflekterar en önskan om att den globala tillverkningen ska krympa hellre än öka . knappast ett budskap världens fattiga idag vill höra. Ett sådant ställningstagande är samma sak som att säga till världens fattiga: Ni ska inte få samma möjlighet som vi fick.

Det är viktigt och rimligt att efterfråga miljövänliga kläder. Samtidigt är det viktigt att inte enbart ha ett kritiskt perspektiv på varor som produceras i länder som Indien och Kina.

Under senare år har hundratals miljoner människor i dessa två länder kommit in i den globala medelklassen just genom att producera t-shirts, leksaker och andra varor som de exporterat till omvärlden. Vilka är vi att stänga ute dessa människor från vår marknad och därmed inte ge dem samma möjlighet till ekonomisk tillväxt?

För att stödja denna i grunden mycket viktiga utveckling gäller det att handla mera, inte mindre, med länder i vår omvärld som håller på att ta sig ur fattigdom. Det är i första hand utvecklingen som sätter fart på miljötänkande, vilket hämmas om svenska konsumenter hela tiden skräms för att köpa produkter från dessa delar av världen.

Till att börja med tror jag att både jag, skribenterna här och Naturskyddsföreningen är överens om att det är bra att tänka på att de kläder man faktiskt handlar är miljövänligt producerade och att använda det som ett kriterium för vilka kläder man handlar. Det ser jag som självklart och inte mycket att orda om.

Det som jag tycker är försåtligt med den här artikeln är att den implicit hävdar att vi i den rika delen av världen har en plikt att konsumera så mycket av de varor som den fattiga delen av världen producerar att de får möjlighet att komma upp till en levnadsstandard som är likvärdig med vår egen.

Om man tänker efter lite så inser man att det finns ett problem här. När de (nu) fattiga länderna kommer upp till vår nuvarande nivå, varifrån ska de handla sina billiga varor? Och minst lika viktigt, vilka resurser är det som ska användas för att producera alla dessa varor?

Jag läste för ett tag sedan en artikel om att det började bli vanligt med människor, framför allt yngre, som struntade i att tvätta kläder eftersom det var så billigt att köpa nytt. Det säger sig självt att en sådan inställning gör att det kommer att gå åt mycket mer resurser per person, och redan i dag förbrukar mänskligheten mer resurser totalt än vad som produceras. Det håller ett tag, men det håller inte i längden, speciellt inte som jordens befolkning fortfarande växer.

Jag håller helt med om att vi ska göra allt för att ge den (än så länge) fattiga delen av världen möjligheten att komma upp till vår egen levnadsstandard. Det betyder inte att vi ska göra vad vi kan för att få dem att återupprepa alla misstag vi har gjort. Konsumtion har inget värde i sig. Det är bättre att köpa en begränsad mängd saker som är vackra, välgjorda och dyra och sedan använda dem länge än att hela tiden köpa nya slarvigt massproducerade saker. Det beteendet sysselsätter lika många personer med att göra saker åt mig (och därmed tjäna pengar på mig), men det förbrukar inte lika mycket resurser i onödan. För en längre förklaring av detta, läs Cory Doctorows tankar om Bruce Sterlings Viridianism (speciellt det citerade avsnittet på slutet).

Sammanfattningsvis: Det är OK att konsumera, men tänk på hur du gör det och vad det är du köper. Sakerna du köper ska inte bara köpas, man ska underhålla och husera dem också.

Andra bloggar om: miljö, konsumtion, naturskyddsföreningen, magnus andersson, nima sanandaji, kläder, bruce sterling, viridianism
Technorati tags: miljö, konsumtion, naturskyddsföreningen, magnus andersson, nima sanandaji, kläder, bruce sterling, viridianism
intressant.se

En köpfri dag

I dag är det En köpfri dag. Ta en paus från konsumtionshetsen och fundera på dina shoppingvanor.

Den här uppmaningen, att inte köpa något under en enda dag, uppfattas dock som en hotfull provokation i en del läger. Moderaterna Marie Weibull Kornias och Sofia Arkelsten försöker få det till att en köpfri dag skulle vara ett hot mot ekonomisk utveckling och hållbar miljö när det i själva verket är precis tvärt om. Att handla saker man inte behöver bara för att det är trevligt att handla är det som är hotet. På kort sikt må det vara utvecklande för ekonomin, men på längre sikt är det fullständigt ohållbart för miljön.

Låt plånboken ligga i dag. Läs en bok istället!

Andra bloggar om: konsumtion, handla, en köpfri dag, miljö, ekonomi, köpstopp
Technorati tags: konsumtion, handla, en köpfri dag, miljö, ekonomi, köpstopp
intressant.se

2008-104: Ann-Christin Gramming: Köp inte den här boken!

Inför 2007 bestämde sig Ann-Christin Gramming för att hon skulle ha köpstopp: hon skulle inte köpa något som inte var absolut nödvändigt. Hon började också blogga om hur det var att inte handla någonting. Ibland går det lätt och känns bra att inte köpa en massa onödigt, andra dagar är det tungt att inte kunna hänga med och fika på stan.

Boken består av de blogginlägg hon skrev under sitt år utan shopping. Jag har inte kollat hur mycket redigering som gjorts i efterhand, men jag antar att det skett en viss anpassning för att få det att passa i bokform. Några gånger har även några kommentarer från bloggens läsare kommit med, både positiva och negativa.

Förutom en beskrivning av hur det är att inte handla och lite insikt i hur familjen Gramming har det i allmänhet så får man även diverse tips och reflektioner om miljövänlighet, (över)konsumtion, downshifting, återvinning och andra liknande ämnen. Detta känns på sikt som den väsentligaste delen av boken. Även om det är intressant att se hur man kan klara sig ett år utan att handla så är det inget som de flesta kommer att ägna sig åt. Att reflektera över sina konsumtionsmönster är däremot något som fler borde ägna sig åt. Den här boken är ett bra sätt att börja med det.

Ann-Christin Gramming: Köp inte den här boken!
Hexa, 2008
204 sidor
ISBN: 9789197710916

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: böcker, läsning, ann-christin gramming, köp inte den här boken, miljö, återvinning, downshifting, konsumtion, överkonsumtion, köpstopp
Technorati tags: böcker, läsning, ann-christin gramming, köp inte den här boken, miljö, återvinning, downshifting, konsumtion, överkonsumtion, köpstopp
intressant.se

Camino 7

I dag kom det senaste numret av tidskriften Camino som är en relativt ny publikation om miljö och hållbar utveckling. Deras egen programförklaring är "inspiration för en smartare livsstil".

Vid en första anblick så ser Camino ut som många andra livsstilsmagasin: A4, fyrfärgstryck rakt igenom, mycket bilder och ganska korta reportage. Den inbjuder till bläddring, inspiration och lite-här-lite-där-läsning istället för att suga in läsaren och inte släppa ifrån sig henom på flera timmar som Filter eller ALT. Inget fel i det, nödvändigtvis.

Det som genomsyrar Camino är miljö- och hållbarhetstänkande både i valet av artikelämnen och i produktionen som sådan. Den är tryckt på FSC-märkt papper och påpekar att man gärna kan ge bort den till någon annan när man läst ut den. Även reklamen har ett tydligt fokus på ekologiska produkter.

Några nedslag i innehållet: ett par sidor pryltips om saker som sparar energi, exempel på ett par olika energisnåla hus, några intervjuer, energitips för vardagsmiljö samt en temasektion om "Boken 2.0". Behöver man verkligen trycka böcker fortfarande, eller är elektroniska böcker bra nog? Det finns också lite om vad som händer på nätet om böcker i form av bloggar, bokutbyten, BookCrossing, print-on-demand och så vidare.

Sammanfattningsvis efter två lästa nummer tycker jag att Camino är en rätt trivsam bekantskap i den lite lättviktigare delen av tidskriftssortimentet.

Andra bloggar om: tidskrifter, läsning, miljö, hållbar utveckling, camino, böcker
Technorati tags: tidskrifter, läsning, miljö, hållbar utveckling, camino, böcker

Handla miljövänligt via ecoshopping.se

Via Computer Sweden hittar jag till ecoshopping.se som ser ut som ett trevligt ställe. Här finns en massa länkar till olika affärer som säljer ekologiska varor (både över nätet och i butik), men man kan också hitta information om exempelvis miljömärkningar och relevanta organisationer.

Webbsidan drivs av ett företag som tjänar pengar på att de företag som visas på sidan betalar för att få vara med. Det är alltså samma upplägg som exempelvis tjänster som bokfynd.nu, förutom att man vill ha något slags miljöperspektiv på allt som visas. Exakt vilka krav man ställer på sina annonsörer hittar jag ingen entydig information om. På ett ställe kan man läsa

På marknadsplatsen kommer vi också att presentera varor och tjänster som inte är miljö- eller rättvisemärkta, men som ändå är positiva utifrån olika hållbarhetsperspektiv. T ex hyrbilar, värmepumpar, elleverantörer, begagnat byggmaterial, frisörer, etiska fonder, fordon av olika slag, solenergipaneler, miljöutbildningar, båtmotorer, miljöbloggar mm.

Under rubriken urval framgår lite mer om urvalet. Företag som är helt miljöcertifierade ser exempelvis inte ut att ha några problem att komma med. Exakt vilka kriterier som gäller för de branscher där det inte finns någon miljömärkning framgår däremot inte. Det enda som sägs är

I kategorier/ branscher där det inte finns någon miljömärkning väljer vi ut det eller de företag som vi bedömer har kommit längst med sitt miljöarbete, för att på så sätt starta diskussioner och sätta press på övriga företag i branschen.

Det låter som ungefär samma inställning som exempelvis Naturskyddsföreningen har med sin miljömärkning: man sätter upp krav för en bransch för att få märkningen i hopp om att många ska se marknadsvärdet i att uppfylla dem. Jag hoppas att ecoshopping.se också gör likadant som SNF i att skärpa kraven för att få vara med sin "miljöbästa alternativ" regelbundet.

Andra bloggar om: miljö, ekologiskt, ecoshopping.se, snf, marknadsföring, miljömärkning
Technorati tags: miljö, ekologiskt, ecoshopping.se, snf, marknadsföring, miljömärkning
intressant.se

Härnäst: vatten är vått

En gissningsvis lång och grundlig undersökning har kommit fram till att vatten på flaska står för mindre koldioxidutsläpp än exempelvis mjölk, öl eller läsk. Det var ju ... oväntat. För att inte tala om ointressant. Att det blir utsläpp av att transportera buteljerat vatten en massa i onödan är uppenbart. Att det blir mer utsläpp av att transportera samma vatten om det dessutom är behandlat (man har bryggt öl av det, exempelvis) inser vem som helst.

Det som behöver framhävas är att vanligt kranvatten fungerar lika bra att släcka törsten med som dyrt vatten på flaska, men är bättre både för miljön och plånboken.

Andra bloggar om: miljö
Technorati tags: miljö

Protest och revolt, men mot vad?

Malena Janson skriver i en TV-kolumn i SvD om ett program om mat och miljö som jag tyvärr inte sett, men hennes text är intressant i alla fall. Hon verkar lida av den bland kolumnister allt vanligare sjukan att vara tvungen att sätta sig på tvären utan att riktigt veta hur det ska gå till.

Hennes huvudargument är att programmet Mat för planeten både sagt att klimatfrågan är komplicerad att greppa för de flesta och att det är svårt att se hur ens matval påverkar klimatet, samtidigt som det också berättar om problemen med "undergångsretorik tryfferad med de mest dramatiska metaforer: kon, som traditionellt ses som sinnebilden för det goda, har förvandlats till en rapande klimatbomb".

Hon lyckas med konststycket att både ogilla att Mat för planeten inte är didaktiskt, samtidigt som hon jämför med barnprogram som ofta är mer rakt på ("åk kommunalt", "köp inte saker du inte behöver") och konstaterar att vuxna slipper sådana pekpinnar. Trots det avslutar hon med "Jag föredrar faktiskt ren uppläxning à la barnprogrammen framför den här typen av tafflig, idiotförklarande manipulation. Och jag undrar verkligen om Mat för planeten får något som helst genomslag. Själv blir jag lockad att överge vegetarianismen för en nötköttsdiet."

Att programmet får genomslag är ju tydligt eftersom hon just ägnat en hel spalt åt att gnälla på det. "All press is good press", som bekant.

Jag är också lite nyfiken på vad hon menar med

Och det är synd att ändra reglerna för Krav-bönderna, trots att många så kallade ekologiska produktionsmetoder i farlighet jämställs med skövlingen av regnskogen. De är ju så duktiga, menar man på Krav. Är de? undrar jag.

Någon referens till vilken påstådd farlighet KRAV-producenterna skulle ha som den konventionella produktionen saknar finns naturligtvis inte, och jag har inte hört talas om något sådant tidigare. Jag misstänker att det helt enkelt är ett lagom overifierbart påstående som finns det för att motivera hennes allmänna behov av av något att skriva mot. Utan något att protestera mot blir det ingen bra kolumn, helt enkelt.

Andra bloggar om: miljö, mat, tv, malena janson, mat för planeten, krav
Technorati tags: miljö, mat, tv, malena janson, mat för planeten, krav
intressant.se

2008-36: Naturskyddsföreningen: Grön design

Årets bok från Naturskyddsföreningen handlar om design och närbesläktade frågor. För inte så många år sedan var det helt omöjligt att få tag i miljömärkta kläder, och när det sedan började komma enstaka plagg så var det fråga om totalt designbefriade plagg: man fick välja mellan ekologisk produktion och snygga kläder. Nu börjar det tydligen bli ändring på det i takt med att fler designers väljer att jobba med miljömärkta material.

Det finns några sidor i boken som ser ut som en modekatalog, men de är de minst intressanta. Det som är mer givande är exempelvis berättelsen om hur ett par svenska kvinnor helt sonika bestämde sig för att de skulle starta ett miljömärkt sömnadsföretag på Sri Lanka. När de kom ner och började tala med några tilltänkta anställda började de med att fråga vad en normal lön var och utbrast att det gick ju inte. Kvinnorna som sökte jobb såg nedslagna ut eftersom de trodde att de skulle få ett ännu sämre bud, men istället fick de resonera sig fram till hur mycket pengar man egentligen behövde för att överleva vettigt, och sedan sattes lönen till det. Och då handlade det om lönen för normal arbetstid; de stora internationella företagen kräver att folk arbetar massor av timmar övertid så redan att få begränsad arbetstid var ett lyft, att dessutom få hög lön (omkring tre gånger den normala) var naturligtvis exceptionellt. Efter ett tag upptäckte man att en del hade svårt att göra rätt när kläderna skulle packas i kartonger och insåg att det handlade om vuxna kvinnor som inte kunde räkna sig fram till rätt antal plagg per låda. Det ledde till att man även stått för utbildning.

De här åtgärderna gör att man får betala lite mer än vad de stora företagen gör, men det är trots allt inte där de stora kostnaderna ligger. Samtidigt får man både nöjda, välmående och lojala anställda och lätt att dra till sig andra kompetenta personer.

Det finns många andra berättelser kring ämnet miljövänlig produktion i boken, varav rätt många är fokuserade på någon som gör något, snarare än ett problem. Det gör att den kvarvarande känslan efter att ha läst boken är att vi är på rätt väg. Visserligen är det långt kvar (jag har för mig att andelen ekologiskt odlad bomull -- världens hårdast besprutade gröda -- var 0.1% av produktionen), men jag tror inte att vi behöver en domedagsprofetia till.

En kul trend som också tas upp är DoRedo; att göra om uttjänta eller på annat sätt överblivna saker till något annat användbart istället för att bara slänga dem. För den som är intresserad av sådant kan jag rekommendera bloggarna Make och Craft.

Naturskyddsföreningens årsbok har kommit långt; för tjugo år sedan framstod den snarare som en lärobok som ville övertyga läsaren om vad som var fel i världen och vad som behövde göras åt det. Jag säger inte att analysen var fel eller att åtgärderna var onödiga, men didaktiken låg allt för tung över böckerna för att det skulle bli riktigt njutbart att läsa. De moderna årsböckerna är mycket mer läsvänliga utan att för den sakens skull sakna miljöengagemang.

Naturskyddsföreningen: Grön design
Naturskyddsföreningen, 2008
Redaktion: Cecilia Bertilsson & Mats Hellmark
168 sidor
ISBN: 9155820085
ISSN: 14010054

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: böcker, läsning, miljö, snf, naturskyddsföreningen, grön design
Technorati tags: böcker, läsning, miljö, snf, naturskyddsföreningen, grön design

Miljöeffekten av vår elektronik

Greenpeace har undersökt miljövänligheten hos diverse konsumentelektronik. En telefon från Sony Ericsson (T650i) fick högsta betyget av alla prylar de provade, följd av datorer från Sony (bärbar), Dell och HP (stationära). Det låter ju gott och väl, men om man istället tittar på hur högt upp på betygslistan de hamnar så ser det inte lika bra ut: de kommer inte mer än halvvägs upp på betygsskalan. Det finns alltså mycket kvar att göra.

Produktion av elektronik förbrukar mycket energi och använder också en hel del farliga ämnen. När prylarna produceras så sker det dock under relativt kontrollerade former. Ett större problem är vad som händer med prylen när den är trasig eller bara omodern. Sanningen är att man inte riktigt vet. Mycket hamnar antagligen på vinden, i soporna eller hos någon miljövidrig "återvinning" i Asien som bara är intresserade av att få ut dyrbara ämnen ur skrotet; vad som händer med miljön eller arbetarna bryr man sig inte om. Den här sortens återvinning kan bestå i att man bränner plasten av kablar för att komma åt koppar, helt utan skyddsutrustning.

Så långt man kan ska man så klart lämna uttjänt elektronik till återvinning. Det som är bäst är däremot att fundera på om man verkligen behöver köpa ny utrustning alls eller om man kan klara sig ett tag till med den man har. Eller om man verkligen behöver skaffa något nytt för att det man hade gått sönder, måste den vara ny? Både datorn och skärmen vi har hemma är köpta begagnade och de uppfyller utan vidare våra prestandakrav, och som extra bonus blir det mycket billigare än att köpa nytt.

Tyvärr är det inte många som tänker så. Minst av alla de ansvariga för det svenska tevesystemet, uppenbarligen. Bara ett par år efter att man tvingat alla att skaffa sig digitalbox så vill man nu byta teknik vilket kommer att leda till att alla måste skaffa sig nya digitalboxar igen. Vår digitalbox med dubbla tuners kommer då att förvandlas till en dörrstopp med hårddisk. Vår teve kommer visserligen att fortsätta att fungera, men den inbyggda digitalboxen i teven kommer inte att fungera, så återigen kommer vi att vara tvungna att slå på både teve och digitalbox för att kunna titta på teve. Nu behöver vi bara slå på digitalboxen om vi vill spela in något.

Elektronikbranschen jublar naturligtvis, men miljön suckar. Igen.

Andra bloggar om: miljö, elektronik, återvinning, greenpeace, tv, digitaltv
Technorati tags: miljö, elektronik, återvinning, greenpeace, tv, digitaltv
intressant.se

Babels miljö- och sciencefictionavsnitt

Som jag skrev häromdagen så har litteraturprogrammet Babel lagt om kurs och satsat på att bli klimatvänligt. I dag sändes det första programmet i den satsningen, och det handlade också till stor del om miljöfrågor.

Man började med att diskutera hur miljöfrågan egentligen aldrig varit en stor fråga i litteraturen. Till och med när en nobelpristagare som Doris Lessing tar upp frågan behandlas den bara som science fiction, sades det. I just Doris Lessings fall torde det bero på att det hon skrev faktiskt var science fiction. Hon är nämligen, till skillnad från många andra kända författare, inte rädd för att säga att hon skriver science fiction.

Nästa punkt var att man lyfte fram Harry Martinsson (ännu en sciencefictionförfattare!) som en person som var väldigt tidigt ute med att tala om miljöförändringar. Då på 1950-talet var det ingen som trodde så mycket på vad han sade, utan det sågs mest som gnäll.

Man presenterade en för mig ny sorts litteraturkritik i form av "ekokritik" där det handlar om att läsa ett verk utifrån dess ekologiska teman, på samma sätt som det finns feministisk kritik, kolonial kritik och så vidare. Som exempel valde man Mary Shelleys Frankenstein (återigen science fiction) och med den läsningen blir monstret den skadade naturen som slår tillbaka mot människan. Till saken hör den i sammanhanget sällan nämnda detaljen att sommaren 1816 när boken skrevs var en sällsynt underlig sommar med snö mitt i sommaren och annat extremt, antagligen beroende på ett vulkanutbrott i Indonesien.

Maths Claesson på SF-Bokhandeln fick uttala sig om att det inte fanns så mycket science fiction som handlade om klimatförändringar, trots att science fiction inte brukar backa för att skildra katastrofer och förändringar som meteornedslag eller kontakt med utomjordingar. Han funderade på om det kunde bero på att klimatförändringarna fram till väldigt nyligen varit en "smygande katastrof"; det har varit man talat om i termer av flera hundra år. I och med de senaste rapporterna från IPCC så talas det om förändringar inom bara några år, och var och en kan märka att klimatet faktiskt inte ser likadant ut i dag som det gjorde för 10-20 år sedan.

Efter det kom huvudinslaget: en intervju med författaren Margaret Atwood. Hon hade ursprungligen tänkt sig att bli biolog som sin far och bror, men så blev det inte. Hon är dock en envis miljöaktivist vid sidan av sitt författarskap, och med hänsyn till miljön vägrar hon att flyga. Intervjun gjordes via ett videokonferenssystem vilket gjorde att bilden inte blev normal tevekvalitet, utan man växlade mellan att visa den och diverse annat som man brukar göra vid telefonintervjuer. Atwood berättade att hon växte upp i ett lågteknologiskt hem utan vare sig el eller rinnande vatten och när hon var liten var hon inte rädd för vargar, men däremot för vattentoaletter och bilar. Vi fick också se hennes uppfinning "The Long Pen", en apparat som gör det möjligt för henne att sitta hemma och signera böcker som befinner sig någon helt annanstans. Hon och den som ska få boken signerade har kontakt via bildskärmar. Hon signerar sedan i sin ände med en speciell penna som känner av rörelserna, och sedan överförs rörelserna till en robot som håller i en penna och skriver likadant i boken. Som avslutning diskuterade man hennes senaste bok Oryx och Crake som uppenbarligen handlar en del om katastrofala förändringar för mänskligheten (jag har inte läst den), men man lyckades även här undvika att berätta att boken även är science fiction, liksom för den delen hennes The Handmaid's Tale. Det vore väl ofint att nämna att fina författare sysslar med sånt.

Som avslutning på avsnittet kom en intervju med Suzanne Brøgger som handlade om hennes relation till landsbygden relativt storstaden och inte passade så bra in i det klimat- och miljötema som resten av avsnittet sammahållits av.

Sammanfattningsvis var det ett intressant Babel, speciellt som jag är intresserad både av böcker och miljöfrågor. Det som var lite trist var att man som synes ovan lyckades referera till sciencefictionförfattare och sciencefictionböcker i nästan varenda del men trots det låta bli att nämna termen "science fiction" mer än någon enda gång, och då i negativa ordalag. Jag hade hoppats på att Babel skulle ha varit mer modern än att hänga kvar vid en sådan föråldrad sciencefictionskräck.

Andra bloggar om: böcker, läsning, tv, babel, miljö, sf, science fiction, margaret atwood, frankenstein, ekokritik
Technorati tags: böcker, läsning, tv, babel, miljö, sf, science fiction, margaret atwood, frankenstein, ekokritik

Kulturprogrammet Babel blir miljövänligt

Eftersom jag inte bara är en flitig bokläsare utan även intresserad av miljöfrågor tycker jag att det är trevligt att se att kulturprogrammet Babel kommer att bli först med att göra klimatanpassad TV.

Från att ha flugit världen runt för att göra intervjuer har man nu vänt helt och siktar på att inte göra några flygresor alls. Författare i Sverige och för den delen Europa går att intervjua på plats i alla fall, genom att åka tåg. Att prata med dem som bor längre bort blir svårare, men det finns andra lösningar än att själva vara på plats. Man berättar exempelvis om en videokonferensintervju med Margaret Atwood (som själv inte heller flyger av samma skäl). I det fallet kommer tydligen bild- och ljudkvaliten att bli sämre, men det finns vägar runt det problemet också. Den uppenbara lösningen är att låta någon som befinner sig på rätt ställe göra intervjun och sedan skicka den till Sverige. I SvD-artikeln talar man om att det gärna blir flygtransporter i alla fall när man skickar den bandade intervjun till Sverige med posten och att man tänker försöka skicka material över nätet istället. Jag har inget emot att man använder internet, men jag tycker trots allt att man har gjort ett enormt framsteg även om man växlar transport av en reporter och en kameraman tur och retur till USA mot att skicka ett videoband eller två enkel resa samma väg.

Förutom att undvika att flyga kommer man även att vidta diverse andra åtgärder: man ska åka miljöbil, se till att stänga av datorer man inte använder och släcka lampor efter sig. Det är naturligtvis åtgärder på en annan nivå än att undvika flygresor, men det är också åtgärder som kräver en mycket mindre mängd arbete för att kombinera med att göra programmet som det är tänkt.

Babels miljöinitiativ är ett försök som kommer att pågå fram till sommaren. Man har listat för- och nackdelar med upplägget och bestämt sig för att satsa på miljövänligheten trots att det kostar lite extra. 100.000 kronor borde inte vara en allt för stor del av Babels budget, men alla kostnader är naturligtvis viktiga.

Det ska också bli intressant att se vad vi tittare kommer att märka av Babels miljösatsning. I artikeln säger man att man hoppas att vi inte kommer att märka av den i form av den i form sämre program eller lägre teknisk kvalitet, men jag hoppas också att man lyfter fram sitt eget arbete. Det verkar också vara tanken, för programmet den 26:e februari presenteras med texten "Klimatförändringarna i litteraturen. Varför är det så svårt att skriva angelägna böcker om vår tids största fråga? Intervju med kanadensiska Margaret Atwood, framgångsrik författare och sträng miljöaktivist."

Andra miljörelaterade inlägg på sistone: 100 sätt att rädda världen, avbeställ telefonkatalogen, slösaktiga digiböcker, och så vidare.

Camilla hann visst före mig att skriva om det här.

Andra bloggar om: böcker, läsning, kultur, babel, tv, miljö
Technorati tags: böcker, läsning, kultur, babel, tv, miljö
intressant.se

2008-10: Lennart Ramberg: Kyoto och fjärilarna

Den här boken presenterar sig som en "miljöthriller", och som de flesta thrillers alternerar handlingen mellan flera huvudpersoner. Här finns tre huvudspår: Kimi som är forskare i klimatvetenskap och håller på med experiment på Spetsbergen, miljöorganisationen Serve Earth som är på väg till Spetsbergen för att göra ett reportage, och ett aluminiumsmältverk i Sibirien.

Kimi har problem med sin forskning som inte kommit någon vart på tre år. Som om inte det var nog har hans handledare Emil Planck försvunnit utan att lämna några spår, och nu måste han slutföra deras experiment med att mäta växthusgasen fluormetan högt upp i atmosfären över Spetsbergen. Tidigare mätningar gjorda av Planck har visat på kraftigt förhöjda halter, och tanken är att Kimi nu ska bekräfta detta.

Planck har bjudit in Serve Earth till forskningsstationen, men när de väl är på väg är han försvunnen och Kimi har inte koll på vad syftet med deras besök egentligen är. Det hela slutar med att han följer med på deras båt mot Sibirien för att spåra varifrån utsläppen av de växthusgaser han försöker mäta kommer.

Rent thrillermässigt fungerar boken rätt bra. Den är lättläst och medryckande skriven utan några allvarliga vårtor, även om jag är lite skeptisk till realismen på ett par ställen. När Kimi ska utföra sina mätningar skickar han upp mätinstrument med ballong och sedan släpps de ner igen i fallskärm. Instrumenten rapporterar sin position med GPS för att han ska kunna ge sig ut för att hämta dem. Det låter ju gott och väl, men det här är Spetsbergen, och det är ingen gästvänlig miljö. Här behöver man ha med sig gevär för att gå från ett hus till ett annat för att värja sig mot isbjörnarna, men trots det är tanken att Kimi ska ge sig ut åtskilliga mil på skoter ensam för att leta efter sina instrument. Förutom isbjörnar har han även snöstormar och sprickor i isen att ta hänsyn till. Jag har svårt att tro att någon skulle planera för en ensamexpedition på det sättet. Han behöver dock inte göra utflykten ensam eftersom Serve Earth anländer. En av deras aktivister anmäler sig som frivillig att följa med, och hans enda orostanke kring det är vad hans flickvän ska tänka om att han ger sig ut på en tältexpedition med en okänd kvinna (en högst relevant oro, visar det sig).

En sak som ofta stör mig med thrillers och deckare är att författaren hittar på en handling som leder till biljakter, explosioner och andra händelser som märks tydligt, men det är väldigt sällan som några oskyldiga förbipasserande råkar se de underliga saker som händer och ställa till det för huvudpersonerna, och oftast brukar heller ingen oroa sig för sådant. I den här boken är det för en gångs skull ingen risk för sådant eftersom handlingen utspelar sig på Spetsbergen, i en avlägsen avkrok i Sibirien och på en liten båt. Risken för slumpmässiga förbipasserande är rätt liten. Det är inte riktigt ett slutet rum som i en klassisk deckare, men näst intill.

Alla inblandade är upptagna av fluormetanets vara eller inte vara. De på aluminiumsmältverket försöker dölja de utsläpp de gör för att inte störa sin kommande börsintroduktion, Kimi försöker mäta och dokumentera vilka halter som faktiskt förekommer och Serve Earth är på jakt efter ett miljöscoop. Deras motiv är helt olika, men den osynliga gasen högt uppe i atmosfären intresserar dem alla. Det förekommer en hel del tekniska förklaringar av vad Kimi egentligen sysslar med i sina mätningar, hur smältverket producerar olika gaser, hur aktivisterna och Kimi försöker spåra utsläppen de mäter mot källan och så vidare. Jag kan inte bedöma om allt det som beskrivs är tekniskt korrekt, men för mig som inte är specialinsatt så låter det i alla fall rimligt, och mer än så begär jag inte egentligen av en thriller.

Lennart Ramberg: Kyoto och fjärilarna
Kabusa Böcker, 2007
303 sidor
ISBN: 9173550159
ISBN13: 9789173550154

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: böcker, läsning, miljö, thriller, lennart ramberg, kyoto och fjärilarna
Technorati tags: böcker, läsning, miljö, thriller, lennart ramberg, kyoto och fjärilarna