Låt de gamla drömmarna dö är John Ajvide Lindqvists senaste bok och vid första anblicken framstår den som en skrivbordsrensning. Den består av fyra sektioner (plus ett förord som beskriver de olika texterna). Först kommer hans sommarprogram från 2006 som fungerar som en bra presentation av både honom själv och hans texter, sedan kommer ett antal noveller i längder allt från ett par sidor till den rätt långa
Tindalos som gick som följetong i DN för ett par år sedan, sedan kommer två avdelningar som kallas för extramaterial; en med artiklar och en med några sketcher skrivna för teveprogrammet
Reuter & Skoog men som aldrig användes där.
"Elda telefonkataloger" är välskriven och dess personteckning är utmärkt, men handlingen kändes lite tunn. Å andra sidan gör det inte så mycket, för de två pojkarnas interaktion med varandra och den revolver de hittar är utan vidare bra nog för att göra novellen läsvärd.
I "Tjejen" träffar en minidre populär kille en tjej som verkar nästan för bra för att vara sann. Kanske är hon rent av det.
"Ansiktsburk av Erik Pettersson" handlar om Göteborgs Filmfestival och har Lindqvist själv i huvudrollen i ett tämligen osmickrande porträtt. Den exakta fördelningen av vad som är psykotiska vanföreställningar och vad som är övernaturligheter lämnas åt läsaren, men det är i alla fall helt klart att det här (liksom i flera av de andra texterna) handlar om människor som pressats långt förbi sina mentala komfortzoner.
"Fulet" är trots sin relativa korthet en av de effektivaste texterna i boken. En högstadietjej mobbas (även det ett återkommande tema) och kallas "fulet" av sina plågoandar. De bestämmer sig för att driva med henne och gör det på ett på ytan harmlöst sätt som rent bokstavligen går i baklås och gör deras tilltag mycket värre än det var tänkt. "Fulet" blir sig inte lik efter det, och tar hämnd. Den här novellen innehåller en vändning på slutet som på ett intressant sätt lyckas få slutet att bli ett helt annat och ändå detsamma.
"Låt de gamla drömmarna dö" som avslutar novellavdelningen är den text som det skrivits mest om, vilket naturligtvis beror på att den är ett slags pendang till
Låt den rätte komma in. Lindqvist skriver att han medvetet skrev ett öppet slut, men sedan har filmversionerna haft ett mer färdigt slut, vilket gjorde att han ville visa sin egen version. Man ska dock inte tro att det blir speciellt mycket vampyrer, för i första hand är det här en kärlekshistoria. De inblandade är en av poliserna som utredde fallet (och fortsätter med det efter pensioneringen) och ett av vittnena; de träffades under förhören och har hållit ihop sedan dess. I första hand är det här ett personporträtt av klass, men Oskar och Eli figurerar i bakgrunden (och är trots sin position i bakgrunden förutsättningen för att resten av historien ska kunna hända). Det är vackert och lite sorgligt, men även hoppfullt.
Många av novellerna handlar om människor från enkla förhållanden, ofta från Blackeberg eller skärgården. Flera av texterna handlar om unga människor i skolan och mobbning, och på den här fronten får Jonas Gardell se upp för John Ajvide Lindqvist är en tuff konkurrent.
Det finns flera noveller i samlingen än dem jag skrivit om ovan, men dem jag beskrivit är dem jag tyckte var intressantast (plus "Tindalos" som jag skrivit om tidigare).
Nästa avdelning innehåller några artiklar. Den första är en bokrecension, fast av en annan bok än den först utsäger sig att recensera. Det hela går ut på att Lindqvist förklarar skillnaderna mellan Mathesons
I am Legend och den stympade översättningen
Varulvarnas natt som gavs ut i
Kalla kårar-serien där man uppenbarligen exempelvis tog bort slutet av boken. Han ber förlaget att göra en nyöversättning, och under åren mellan att recensionen ursprungligen publicerades och nu har så faktiskt skett, om än från ett annat förlag.
Nästa text behandlar ett tidigare avsnitt i Lindqvists liv, hans liv som trollkarl. Detta är en berättelse om hans besök på VM för trollkarlar som för några år sedan hölls i Stockholm. Det har inget med skräck eller litteratur att göra, men det är intressant i alla fall.
Efter det kommer en reseberättelse från Nya Zeeland vilket kan tyckas inte ha någon relevans alls, men det är fel. Familjen reser runt för att titta på spåren efter inspelningarna av
Sagan om Ringen-filmerna och upptäcker att det finns väldigt lite kvar. På en del ställen kan man bli guidad runt på platser där nästan inget syns, men med hjälp av stillbilder från filmerna går det att ana att man är på rätt plats. Slutligen hittar de stället där scenerna från Hobsala spelades in och finner att man där byggt upp hela miljön enligt filmerna (förutom att det nu även går omkring får bland husen). Det intressanta är att den här miljön upplevs som helt död, medan platserna som man bara nätt och jämt kan identifiera blir spännande: Lindqvist skriver intressant om hur fantasin måste få arbeta för att man ska bli engagerad; när allt är serverat på silverfat tappar det sitt liv.
Här finns också ett tacktal från när han vann Selma Lagerlöf-priset. Han beskriver hur Selma Lagerlöf (och Stephen King) är mästare på att dra in läsaren i texten och inte släppa taget; de håller dem fast med alla medel så att man tappar kontakten med världen omkring sig.
I den sista avdelningen finns några sketcher som skrevs för men inte spelades in för teveserien
Reuter & Skoog. De är ganska bisarra historier, oftast med intressanta knorrar, och man ser ofta teman som Lindqvist använder i sitt litterära skrivande smyga sig in även i de här texterna. Tyvärr kan jag inte påminna mig att jag har sett
Reuter & Skoog, så jag kan inte uttala mig om hur de har sketcherna förhåller sig till dem som faktiskt spelades in.
Över lag tycker jag att det här är en riktigt bra samling.
Reuter & Skoog-texterna är kanske mest att betrakta som kuriosa, men i övrigt är det mesta riktigt bra. John Ajvide Lindqvist är en mästare på karaktärisering och levande miljöer, och när detta kombineras med en så otrevlig fantasi som han också har blir resultatet riktigt bra skräckhistorier.
John Ajvide Lindqvist:
Låt de gamla drömmarna döOrdfront, 2011
364 sidor
ISBN: 978-91-7037-591-0
Andra bloggar om: böcker, läsning, noveller, skräck, john ajvide lindqvist, låt de gamla drömmarna dö
Technorati tags: böcker, läsning, noveller, skräck, john ajvide lindqvist, låt de gamla drömmarna dö
intressant.se
Inlägg
Borges är ett namn som jag naturligtvis varit medveten om länge och ideligen sett referenser till, men jag har faktiskt aldrig läst något av honom tidigare. Möjligen är det en del av problemet här, för han är den typen av författare som väldigt många andra författare refererar till, så mina förväntningar på den här novellsamlingen var tämligen höga. 
Chimamanda Ngozi Adichie är mer känd för romanen En halv gul sol om Biafra-kriget, men den här novellsamlingen är det första jag läser av henne. Jag måste säga att det var en bok som gav mersmak.
Alice Munro är en av de där författarna som brukar återkomma i spekulationerna inför nobelpriset varje år. Hon är helt klart bra på att teckna personer som man känner att man har insyn i och förstår hur de fungerar, och i något mindre grad även miljöer. På sätt och vis är miljöerna i novellerna lite frustrerande eftersom de är lite undanglidande och svårgripbara. Det är exempelvis väldigt svårt att få ordning på när en novell utspelar sig för miljön känns ofta svårdefinierat tidlös. Man får ofta ett intryck av att befinna sig ett antal decennium tillbaka i tiden men utan att kunna säga exakt när, för det saknas ofta explicita tidsmarkörer. 
Elektrubadur är en ny svensk podcast för noveller som är "fantastiska, rysliga, mystiska, förunderliga, och kanske lite roliga". Det kan gärna betyda science fiction eller fantasy, men det måste inte vara så. Det första avsnittet har just publicerats och innehåller dels novellen "Norrlandsproblematiken" av Lennart Svensson, dels drapan "Bimba fukkar reklamen" av Erik Granström (en drapa är en novell på exakt 100 ord).
Full Dark, No Stars är Stephen Kings senaste bok, och trots att det bara är två år sedan Just After Sunset kom ut så är det dags för en novellsamling igen. Man kan nästan tänka sig att de har något slags samband eftersom titlarna är så tematiskt lika. Jag har å andra sidan iget emot novellsamlingar från King, för de brukar innehålla intressanta saker.
En gång för länge sedan när jag började samla på mig Sandman-album hittade jag även den här novellsamlingen med noveller satta i Sandman-universat. Av numer glömda orsaker blev aldrig mer än ett par album i början av serien lästa då, och den här novellsamlingen blev därmed stående. Jag råkade hitta novellsamlingen i hyllan igen häromdagen, och eftersom jag läste igenom serien nyligen så kändes det nu mycket mer motiverat att läsa den. Så här i efterhand kan jag konstatera att den är bra, men att det nog är meningslöst att försöka läsa den om man inte redan läst serierna. Den kräver att man är bekant med huvuddragen där; framför allt persongalleriet.
Cory Doctorows senaste bok är inte bara en novellsamling, den är även ett experiment. Han producerar den utan förlag, men som titeln antyder med lite hjälp av sina vänner. Boken finns tillgänglig i ett otal format, allt från en gratis ebok (som jag läst) och en gratis ljudbok via en print-on-demand-pappersutgåva och CD med ljudboken till en inbunden lyxutgåva som är signerad, handbunden och där varje exemplar är unikt. Cory rapporterar regelbundet hur det här experimentet fortskrider ekonomiskt, så man kan se om det är en realistisk väg framåt för författare som hellre lägger ner jobb själva än anlitar ett förlag.
Vem är Arvid Pekon? är en kort novellsamling med noveller som på det hela taget är svåra att kategorisera. De innehåller en del övernaturligheter och vissa ger något slags vag olustkänsla så man skulle kunna klassa dem både som fantasy och skräck, men egentligen är det nog ett bra tillfälle att ta fram den riktigt slippriga genrebeteckningen "weird fiction". 
FEL förlag ger (enligt förordet) i huvudsak ut en tidskrift (som jag inte sett), men kan ibland även producera temavolymer om olika ämnen. Denna, om science fiction, är den första. Redaktionen säger sig inte vara speciellt bekanta med science fiction sedan tidigare och ser detta som en merit. Som lite mer erfaren läsare av svensk smallpress-sf kan jag konstatera att innehållsförteckningen mestadels innehåller kända namn. Av de 13 författarna är åtminstone 8 kända från Catahya-antologier, Schakt, Mitrania eller andra liknande publikationer.
För ett tag sedan recenserade jag Anders Fagers novellsamling Svenska kulter och gillade den. Efter det har den har kommit i nyutgåva via Månpocket. Nu kan den bli din!
Jag läser just på John Ajvide Lindqvists facebooksida att han snart kommer ut med en ny bok igen, fastän det inte var länge sedan Lilla stjärna kom ut. Den här gången är det dock inte en roman utan en samling med både noveller och andra texter. Exempelvis kommer Tindalos ut i en tillgänglig utgåva (tidigare har den gått som julföljetong i DN). Helt klart något att se fram mot i vintermörkret!
