Vetsagas essätävling går mot sitt slut

Vetsaga arrangerar en essätävling om science fiction och fantasy. Den som skriver den bästa artikeln vinner 5000 kronor, och det finns också ett ungdomspris på 1000 kronor som delas ut i samarbete med Catahya. Tävlingen håller på att ta slut, men du har fortfarande en vecka på dig att delta. Sätt igång och skriv något intressant!

Andra bloggar om: vetsaga, science fiction, sf, fantasy, kritik, tävling
Technorati tags: vetsaga, science fiction, sf, fantasy, kritik, tävling
intressant.se

Borde litteraturkritiken vara snobbigare?

Litteraturkritikern Malin Ullgren skrev i DN häromdagen att det är dags för

kultursidorna att komma ut som de snobbar och experter de är och sluta känna plikter mot litteratur som inte har några andra värden än att man kan bygga staplar av den på Åhléns och sälja rubbet

Hon säger att underhållningslitteratur blivit en storindustri under 1990-talet och att kritikerna sprungit benen av sig för att försöka hitta något att säga trots

hyfsat ansträngda positioner i förhållande till kackig litteratur: man tar en svensk deckare, man läser in samhällskritik, man tar en svensk chick-litt, man läser in subversiv feministisk undertext

Hennes tes är att svenska kultursidor i allmänhet slår knut på sig för att säga positiva och inträngande saker om författare som Liza Marklund och Camilla Läckberg. Jag måste ha läst andra kultursidor än Malin Ullgren, för även om det är korrekt att de recenserar böckerna så tycker jag sällan att det handlar om några speciellt positiva utlåtanden; det brukar snarare handla om mer eller mindre förtäckta sågningar. Jag brukar få intrycket att skribenterna vill kunna säga åt sina kritikerkompisar att de sågat boken, samtidigt som de vill undvika allt för mycket klagomål från läsarkretsen, och recensionerna brukar därmed kännas lite tvehågsna.

Ett problem med Ullgrens text är att hon skriver om problemen med underhållningslitteratur utan att berätta vad hon egentligen menar med begreppet. Talar hon i något slags cirkelresonemang helt enkelt om dåliga böcker? Drar hon all genrelitteratur över en kam, och låtsas som att den inte kan vara bra (alla hennes exempel är genrelitteratur av något slag)?

Den uppenbara invändningen mot en sådan här text är att kritiker har gjort på det här sättet länge. Det var knappast några seriösa kritiker som skrev om en skräpförfattare som Shakespeare när det begav sig; han har upptäckts av mer sentida läsare. Ullgren försöker också förekomma detta:

Ibland tror jag att kritiken nojar för framtiden, och för vad litteraturforskarna kan tänkas komma fram till om de får fyra år på sig att närläsa en dålig bok. Den sketna deckaren kanske visar sig vara ett fyrverkeri av analyserbara textelement. Och det är fullt rimligt att skriva intressanta uppsatser och avhandlingar om dålig litteratur, och dra upp feministiska strategier och metalitterära spår ur textmassorna. Men det finns en avgörande skillnad mellan forskning och kritik: värdering. Här och nu, i stunden - är det bra?

Jag förstår dock inte varför en kriker skulle behöva fyra år på sig för att inse att en bok trots allt är bra. Om kritikern nu är så kompetent som hon hela tiden hävdar, vad är det svåra med att se storheten i en bra bok med en gång?

Nej, själv låter jag mig inte begränsas i mitt läsande av om någonting är underhållningslitteratur eller inte. Jag läser bra böcker. Ibland läser jag dåliga böcker också, för den delen. Skillnaden mot Ullgren är att jag inte automatiskt tror att något är dåligt bara för att det är kommersiellt eller populärt.

Fler bokbloggare har haft synpunkter på den här Ullgrens artikel: Deckarbiten, Bokstavligt talat, Bokmania

Andra bloggar om: böcker, läsning, kritik, malin ullgren
Technorati tags: böcker, läsning, kritik, malin ullgren
intressant.se

Få kritik på dina texter via critters.org

Ett problem för den som skriver skönlitteratur kan vara att få konstruktiv kritik på det man skriver, för att kunna göra texten bättre. Om man skriver på engelska och inom någon av genrerna science fiction, fantasy eller skräck så kan man använda critters.org.

Som författare kan man registrera sig på critters. Man kan sedan skicka in en av sina texter för att få den kritiserad av andra medlemmar. Haken är att man själv måste kritisera andras texter för att ens egen text ska bli behandlad.

Som medlem får man varje vecka en lista på alla nytillkomna texter för den månaden. Det brukar vara 10-20 stycken. För att man ska kunna få sin egen text kritiserad måste man upprätthålla ett snitt på 0.75 kritiserad text i veckan, så man kan välja bland veckans texter för att hitta något som passar ens egen smak.

Hur mycket respons man får på en inskickad text kan man inte få några garantier på, men det verkar inte vanligt att någon text blir helt utan. När halva veckan gått så får man en påminnelse om vilka texter som är aktuella för veckan, men då är det bara de som fått färst kommentarer hittills som listas, för att ge dem en extra puff.

Jag har hittills bara skickat in en text för kommentarer så jag har inte så mycket statistik att falla tillbaka på, men jag är i alla fall nöjd med responsen jag fick på den. Jag fick kommentarer från totalt fjorton olika personer på novellen, och även om det är lite varierande kvalitet på kommentarerna så är de i de allra flesta fall användbara. När man får fjorton uppsättningar kommentarer på en och samma novell får man naturligtvis räkna med att flera av dem kommer att säga samma sak, men å andra sidan kan man också se det som en extra säkerhet. Om en person klagar på någonting så kan det vara fel på texten eller så kan det vara fel på läsaren. Om åtta av fjorton klagar på samma sak är chansen rätt mycket större att det är fel på texten.

Andra bloggar om: böcker, noveller, skrivande, critters.org, kritik, science fiction, sf, fantasy, skräck
Technorati tags: böcker, noveller, skrivande, critters.org, kritik, science fiction, sf, fantasy, skräck
intressant.se

NaNoWriMo från utsidan

För ett tag sedan skickade jag min NaNoWriMo-roman till några bekanta för att få kommentarer på den, vilket jag också fick. Jag har inte hunnit redigera allt enligt deras kommentarer (och kommer väl inte heller att göra fullt ut, även om jag håller med om mycket av kommentarerna), men jag har i alla fall börjat.

Nu har jag fått en annan NaNoWriMo-roman att kommentera. Det ska bli spännande att se hur den är. Min egen text är jag för nära för att kunna bilda mig en vettig uppfattning om, så nu blir det intressant att se vad någon annan har fått ihop på en månad.

Andra bloggar om: böcker, skrivande, nanowrimo, kritik
Technorati tags: böcker, skrivande, nanowrimo, kritik

Vem har makten, bokbloggarna och kultursidorna?

Igår skrev SvD om att bokbloggarna allt mer utmanar litteratursidorna på dagspressen. Som exempel använder man Bokhora som är den mest välbesökta av de svenska bokbloggarna. I artikeln uttrycker man oro för att kvaliten på bokrecensionerna ska sjunka om bokbloggarna lyckas konkurrera ut litteratursidorna och att bokbloggare ska vara lättare att "köpa" för förlagens marknadsföring.

Christian på Nekulturny har plockat isär deras argument på ett föredömligt sätt. Det enda som egentligen har något slags substans är kvalitetsargumentet. De flesta (om än inte riktigt alla) recensioner i dagspressen når upp till något slags miniminivå. Bland bloggarna kan man hitta allt från djuplodande analyser till kortfattat tyckande. Det kan man se som en brist, men det kan också vara en styrka. Det är inte alla som är intresserade av analyser som skulle ta upp en helsida i DN.

Vad däremot både SvD och Nekulturny verkar (outtalat) överens om är att de djuplodande litteraturvetarna finns på kultursidorna medan bloggar produceras av glada amatörer. Enligt den ursprungliga betydelsen av "amatör" är det naturligtvis korrekt, och även så till vida att bokbloggare inte får något ekonomiskt utbyte av sina skriverier (förutom några recensionsböcker). Jag kan däremot ta mig själv som exempel och notera att jag både skrivit på en kultursida och på en bokblogg. Jag är samma person i båda fallen, och i den mån det är någon skillnad så har jag läst mer litteraturvetenskap nu när jag bloggar än jag hade när jag skrev på kultursidan. Det är nog bara att konstatera att det inte går att säga att något är bättre än något annat. I viss mån fyller bokbloggar och kultursidor olika funktioner, och framför allt så är det till syvende och sidst läsaren som måste bilda sig en uppfattning om den som recenserar en bok vet vad hen talar om eller inte.

SvD noterar också att bokbloggare idag behandlas på samma sätt som andra bokskribenter av förlagen. Man skickar recensionsexemplar till bloggare lika väl som till kulturredaktioner, och båda får inbjudningar till boklanseringar och liknande. Jag kan själv konstatera att det är lättare att få recensionsexemplar till den här bloggen än vad det var för ungefär tio år sedan när jag skrev om fantasy och science fiction i Corren. Trots att jag då skrev för en av landets största dagstidningar var det inte alltid jag fick det jag ville ha. Om det berodde på att jag beställde böckerna själv istället för att gå genom tidningsredaktionen eller för att jag skrev om underliga genrer som fantasy och science fiction vet jag naturligtvis inte.

Angående faran att bokbloggare blir köpta kommentera Johanna Ö på Bokhora

Att förlag uppmärksammar bloggare med recensionsex betyder inte att allt vi får bloggas om eller uppmärksammas på det sätt som förlagen önskar. Som alltid när man ber om kritik är det ett vågspel - du kan inte på förhand styra hur recensionen, artikeln eller blogginlägget blir.

Detta är naturligtvis sant. När jag skrev för ungdomstidningen Codex fick jag ibland recensionsexemplar av böcker utan att jag hade bett om dem (förutom dem som jag själv beställde). Detta ledde till att jag regelmässigt hade fler böcker till hands än vad jag hade spaltutrymme för, så en del blev inte recenserade. När jag valde vilka böcker jag skulle skriva om så försvann normalt sett de sämsta böckerna. Jag såg då som en av mina uppgifter att tipsa om intressanta böcker att läsa, och då är det ju de böcker jag tycker är bäst som det är vettigt att skriva om. I något fall skrev jag även om mindre bra böcker eftersom det var välkända författare som låg bakom dem. Tanken var då att kunna varna för mindre lyckade böcker som många annars antagligen skulle köpa med bara författarnamnet som grund. Hur ofta jag lyckas övertyga någon att köpa en bok jag rekommenderar vet jag naturligtvis inte, men av kommentarer jag fått händer det i alla fall ibland. Till bloggen har jag också fått en del recensionsexemplar på sistone, men hittills har det (med ett undantag) handlat om böcker som jag själv bett om, och det innebär att jag i förväg bedömt dem som intressanta. Hittills har jag inte givit upp att skriva om några recensionsböcker jag fått till bloggen, men jag har några liggande som jag inte hunnit skriva om. Däremot drar jag mig inte för att skriva ner böcker jag tycker illa om, även om jag inte på rak arm kan påminna mig att jag hittills fått några riktigt otrevliga överraskningar av mina recensionsexemplar.

Jag avslutar med att citera Jocke på det lilla förlaget Järnringen som skriver:

varför envisas med att göra skillnad på en bokblogg och en papperstidning? Det är ju du som läsare som ska göra bedömningen om du upplever avsändaren som trovärdig, inte det faktum att det står “Stora dagstidningen” eller “lilla bokbloggen” i sidhuvudet. Vi på Järnringen Förlag betraktar i alla fall bloggen på precis samma sätt som en tidning, tv, eller radio. Märkligt att alla ännu inte gör det.

[Bilden ovan har jag tagit mig friheten att knycka från Nekulturny.]

Andra bloggar om: böcker, läsning, kritik, recensioner, bokbloggar, kultur, litteraturvetenskap, kultursidor, marknadsföring, recensionsexemplar, bloggar, bloggosfären
Technorati tags: böcker, läsning, kritik, recensioner, bokbloggar, kultur, litteraturvetenskap, kultursidor, marknadsföring, recensionsexemplar, bloggar, bloggosfären