Blir det fria ordet en historisk parentes?

EU håller just nu på att mangla vad som kallas för telekompaketet, vilket är diverse lagar som upphovslobbyn vill driva igenom för att ytterligare kunna kontrollera vad du får läsa och titta på via internet. Sådana trivialiteter som det fria ordet är inte intressanta för dem; om internet reduceras till en digital version av kabelteve där man bara får se just de sidorna man betalat för så är det inte ett problem.

För oss som är uppväxta med internet och ser det som något lika naturligt som luft och elektricitet är det här självklart fullständigt vansinnigt. De människor som sitter i europaparlamentet just nu har med få undantag vuxit upp i en tid när teve var nytt och hippt, de är människor som inte förstår internet. Det är inte rimligt att de får sitta och bestämma om saker de inte förstår utifrån premisser från en svunnen tid. Se till att byta ut dem!. Glöm inte att rösta i EU-valet!

Andra bloggar om: det fria ordet, eu, internet, piratpartiet, telekompaketet
Technorati tags: det fria ordet, eu, internet, piratpartiet, telekompaketet

Liza Marklund censurerar gärna, bara det ger pengar

Liza Marklund har skapat sig en plattform i media genom krönikor och romaner genom att ta parti för människor i underläge. Tyvärr verkar det som om hon nu övergett den ambitionen och istället använder sin plattform för att cementera ett överspelat oligopol och ivra för censur.

I sin senaste krönika i Konkurrenten Expressen ondgör hon sig över att hennes kompisar i bandet Stockholm Stoner inte sålt mer än 379 exemplar av sin senaste skiva, men att den laddats ner 80000 gånger. Man kan ju tycka att det här låter som skrämmande siffror, och det är det. Framför allt för att de inte betyder vad Marklund vill påskina att de gör. Roger har nämligen undersökt hur det ligger till. Skivan finns bara på Coop Forum, och inte ens i alla deras affärer. Den går inte att beställa på nätet. Det går inte att betala för att ladda ner den. Det betyder i praktiken att de inte är speciellt intresserade av att sälja den. Om man inte tillhandahåller det man vill sälja där folk vill köpa det så blir det inte sålt. Ännu roligare är att det visar sig att siffrorna för nedladdningen inte stämmer. Roger har letat runt på stora fildelningssajter och konstaterar att skivan inte laddas ner därifrån, för ingen har ens laddat upp den dit. Möjligen kan det bero på att papperspressen (den som Marklund vurmar för) skrivit ner den.

Det finns dock en annan möjlighet. Om man tittar på bandets sida på Myspace så har den lite över 80000 profilvisningar. Det här är bandets egen reklamsida, skapad av dem själva. Siffran betyder att sidan har visats 80000 gånger, inte att något laddats ner. På den sidan finns också några av bandets låtar (upplagda av dem själva) som man kan provlyssna på (men inte ladda ner). Det totala antalet låtspelningar är i storleksordningen 40000. Min gissning är att Marklund sett siffran 80000 på den här sidan och stoppat in den i sin artikel. Om hon inte förstår att den här sidan A) är bandets egen och B) inte erbjuder någon nedladdning eller om hon helt enkelt bortser från sådana besvärliga fakta låter jag vara osagt.

Det är inte det som är det väsentliga. Problemet är Marklunds lösning för att se till att hennes kompisar får en "blygsam lön för sitt arbete". Den uppenbara lösningen borde vara att marknadsföra skivan och se till att den går att köpa, samt att åka på turné. Nu har man fått gratis marknadsföring av Marklund. De övriga två punkterna kräver insatser från bandet, så vi får se hur det blir med dem.

Det är nu det farliga kommer. Marklund skriver

Internetleverantörerna måste ta fullt ansvar för vad de skickar ut. Om deras bredband används för att stjäla, eller att sprida barnporr, bombrecept eller självmordsreklam så ska de bötfällas. Det går att sätta filter på nätet, kineserna klarar det ju.

Hon har alltså mage att dra fram Kinas censur av det fria ordet som ett föredöme. Strax innan säger hon dock något vettigt:

Samma regler måste gälla på nätet som i verkligheten.

Det håller jag med om. Posten och Telia har inget som helst ansvar för om någon skickar barnporr eller terroristrecept med dem. Detsamma ska gälla internet!

Marklund avslutar med en fråga till sin musikerkompis:

Så vad tycker du om den nya Ipredlagen? frågar jag.
- Allt som kan stoppa stölderna är bra.

Att staten får bygga en databas över exakt vem du pratar med och hur länge, vem du skriver mejl till, vilka sidor på nätet du surfar till och var du befinner dig (det vet din mobiltelefon) är helt i sin ordning. Den personliga integriteten är inget att bekymra sig om. Bara Lizas kompisar får en "blygsam lön för sitt arbete".

[Via Petra på En annan sida.]

Andra bloggar om: musik, nedladdning, copyright, det fria ordet, liza marklund, internet, ipred, personlig integritet, censur
Technorati tags: musik, nedladdning, copyright, det fria ordet, liza marklund, internet, ipred, personlig integritet, censur

Det fria ordet hotas - protestera!

Det fria ordet är något som man kontinuerligt måste kämpa för att upprätthålla, men på sistone har verkar det som om mörkerkrafterna kämpat ovanligt hårt.

Till att börja med läser jag på en annan sida att Sveriges Författarförbund ska hålla en manifestation för den fria litteraturen på måndag, för att "bevara en fristående författarfond - litteraturen ska inte styras av staten". Det är säkert fint och vackert, men det hade varit mycket mer relevant om författarförbundet istället hade mobiliserat sina medlemmar att demonstrera utanför riksdagshuset i dag när IPRED-lagen klubbades igenom eller utanför rättegången mot The Pirate Bay. Båda dessa händelser riskerar att leda till storskalig övervakning av varenda svensk: ett mycket större hinder för det fria ordet än någon författarfond. Och det här är som bekant inte den enda lagen som slår mot din personliga integritet och det fria ordet: på sistone har vi haft FRA-lagen, IPRED och datalagringsdirektivet

I USA kommer nya fåniga påhitt: Authors Guild tycker att man ska förbjuda eboksläsaren Kindle att ha funktionen att läsa en bok högt, eftersom det konkurrerar med ljudböcker. Det är väl bara en tidsfråga innan girigheten får dem att kräva att tryckta böcker ska säljas med licensavtal som säger att man bara får läsa dem tyst. Om man vill läsa dem högt så att någon annan hör måste man betala mer, och motsvarande om man vill låna ut boken till någon efter att man läst ut den eller om man vill läsa om den.

Landet som är så stolta över sin fria press har också hittat på att man ska kunna få upphovsrätt på fakta, så att det inte är tillåtet att rapporter om nyheter utifrån någon annans referat. Visst är det relevant att fundera på plagiat här, men samtidigt får det aldrig vara förbjudet för mig att referera att tidningen si-och-så rapporterar ditten medan någon annan tidning säger datten, utan att för den delen bryta mot någon upphovsrätt. Det handlar inte om att jag vill kunna kopiera deras nyhetstext, men jag måste få tala om vad deras artiklar innehåller.

I det här sammanhanget passar jag också på att notera att Piratpartiet, som har som en av sina grundstenar att värna om den personliga integriteten, i dag endast har ett par hundra medlemmar färre än Vänsterpartiet samtidigt som man växer med något hundratal medlemmar om dagen. Deras ungdomsförbund, Ung Pirat har i dag passerat SSU i medlemsantal och är nu det näst största politiska ungdomsförbundet efter MUF.

Andra bloggar om: böcker, läsning, det fria ordet, censur, upphovsrätt, copyright, piratpartiet, ung pirat, personlig integritet, ipred, privatpolislagen, datalagringsdirektivet, fra-lagen
Technorati tags: böcker, läsning, det fria ordet, censur, upphovsrätt, copyright, piratpartiet, ung pirat, personlig integritet, ipred, privatpolislagen, datalagringsdirektivet, fra-lagen
intressant.se

Öppenhet på nätet och den personliga integriteten

I morse skrev jag om att Anders Björck avgått från sin ordförandepost i Försvarets underrättelsenämnd. Även Torgny Nordin har upptäckt detta, och publicerat en ovanligt ogenomtänkt kommentar:

Kritiken mot den nya FRA-lagen har dock varit befogad och har grundats i en genuin oro för den personliga integriteten. Visserligen har vi goda skäl att anta att kraftfulla signalspanings- och övervakningsnätverk i vår nära omgivning redan idag kan följa det allra mesta vi företar oss på elektronisk väg, men det förringar i sig inte kritiken.

Protesterna mot FRA-lagen har till stor del drivits av engagerade, bloggande ungdomar. Det råder inget tvivel om att deras röster haft stor betydelse. Ändå finns det tillfällen, som då jag lyssnade på [radioprogrammet] Naken på nätet, när det är svårt att inte tolka ilskan som rena krokodiltårar. För är det något som alltfler struntar i alltmer så är det just värnandet av den personliga integriteten.

I det mesta från personliga bloggar och Facebook till tidningarnas intimsidor och dagens bekännelselitteratur pågår ett ständigt vittnande och fullständigt blottläggande av det mesta som rimligen kan kallas integritet. Att lägga ut sitt liv på nätet är självklart för allt fler; många publicerar redan sina veckokalendrar. Och man frågar sig: när blir det självklara också obligatoriskt?

Fortsätter utvecklingen torde det inte finnas så värst mycket personlig integritet kvar att kränka. Fast det lär knappast hindra övervakarna.

Till att börja med ska jag konstatera att Nordin faktiskt verkar vara emot FRA-lagen, så vi är överens så långt. Men sedan kör han i diket, och det med besked. FRA-lagen handlar om att låta staten avlyssna allas elektroniska kommunikation, när som helst. Det finns ingen frivillighet från min sida om jag vill bli avlyssnad eller inte. Att "lägga ut sitt liv på nätet" är däremot frivilligt. Jag väljer själv vad jag vill lägga ut på min facebooksida. Jag väljer för den delen om det jag skriver där är sant eller inte.

Det är också värt att notera att det finns många som skrivit (på nätet och annorstädes) om att FRA-lagen inte är bra, bland annat för att den innebär att staten får avlyssna all min elektroniska kommunikation. Det finns också många som lägger ut information om sig på publika webbplatser. Man ska nog däremot vara försiktig med att utgå från att de här grupperna är desamma.

Man framför allt handlar det om frivillighet. Jag publicerar en hel del information på nätet, men det betyder inte att jag vill att staten ska få läsa allt jag skriver på nätet. En del av det jag skriver är privat, avsett för endast en eller ett fåtal mottagare. Denna information har staten inte med att göra, och det är min rättighet att avgöra vilken information som är publik och vilken som är privat som är viktig för den personliga integriteten.

Andra bloggar om: personlig integritet, facebook, fra, torgny nordin, det fria ordet
Technorati tags: personlig integritet, facebook, fra, torgny nordin, det fria ordet

Anders Björck avgår på grund av FRA-lagen

Jag läser nu på morgonen att Anders Björck (M), tidigare försvarsminister, nu ordförande för Försvarets underrättelsenämnd, har avgått i protest mot FRA-lagen. Han säger sig "i hög grad" ha fört fram den här kritiken till regeringen förut.

Mitt intryck av Björck sedan tidigare är att han inte är rädd för att säga vad han tycker, och det här bekräftar naturligtvis det. Att stå upp för yttrandefriheten är alltid rätt, även om det går emot vad regeringen tycker. Samtidigt kan man notera att Björck bara har månader kvar till pensionsåldern och alltså inte speciellt mycket att förlora på det här avhoppet, men oavsett det så är det rakryggat att stå upp för det fria ordet på det här sättet. Det är synd att inte fler av våra politiker vågar göra det.

Gör som Anders Björck! Säg emot när staten försöker att övervaka dig i allt du gör!

Andra bloggar om: det fria ordet, yttrandefrihet, anders björck, fra, personlig integritet
Technorati tags: det fria ordet, yttrandefrihet, anders björck, fra, personlig integritet
intressant.se

Njut av friheten medan den finns

Dikten "First they came..." brukar tillskrivas Martin Niemöller. Den förekommer i flera olika varianter; här är en av dem:

They came first for the Communists,
and I didnt't speak up because I wasn't a Communist.

Then they came for the Jews,
and I didn't speak up because I wasn't a Jew.

Then they came for the trade unionists,
and I didn't speak up because I wasn't a trade unionist.

Then they came for the Catholics,
and I didn't speak up because I was a Protestant.

Then they came for me,
and by that time no one was left to speak up.

Jag kom att tänka på den här dikten när jag hörde det senaste påhittet av vår förment liberala regerings smygfascistoida påhitt. Först var det filtrering av internet mot barnporr, sedan var det FRA-lagen, sedan var det IPRED-lagen, sedan datalagringsdirektivet, och nu ska internet filtreras för att ingen svensk ska kunna spela på internet utom genom Svenska Spel.

Erich Honecker ler i sin grav.

Andra bloggar om: det fria ordet, yttrandefrihet, censur, demokrati, first they came, martin niemöller, barnporr, sex, fra, övervakning, personlig integritet, ipred, datalagringsdirektivet, spel, filtrering, internet, erich honecker
Technorati tags: det fria ordet, yttrandefrihet, censur, demokrati, first they came, martin niemöller, barnporr, sex, fra, övervakning, personlig integritet, ipred, datalagringsdirektivet, spel, filtrering, internet, erich honecker
intressant.se

Banned Books Week

Den här veckan är Banned Books Week, veckan för förbjudna böcker. Jag tycker visserligen inte att förbjudandet av böcker är mer lämpligt någon av de övriga veckorna på året och man kunde ju hoppas att upplysningen gjort framsteg under alla de år den pågått, men men tyvärr är det så att censur fortfarande är ett reellt problem.

Banned Books Week är ett amerikanskt påhitt. Listan nedan är de tio böcker som folk oftast velat undertrycka under 2007.

1. And Tango Makes Three by Justin Richardson and Peter Parnell
2. The Chocolate War by Robert Cormier
3. Olive’s Ocean by Kevin Henkes
4. The Golden Compass by Philip Pullman
5. The Adventures of Huckleberry Finn by Mark Twain
6. The Color Purple by Alice Walker
7. TTYL by Lauren Myracle
8. I Know Why the Caged Bird Sings by Maya Angelou
9. It’s Perfectly Normal by Robie Harris
10. The Perks of Being a Wallflower by Stephen Chbosky

Jag känner inte till alla de här böckerna, men i förklaringen kan man se att det framför allt är sex som amerikanerna har problem med. Andra svåra ämnen är ras, religion och fula ord. Oavsett vad ämnet är som sticker någon annan i ögat så är det inte ett skäl för att undertrycka böcker som behandlar ämnet. Att försöka göra det något sekel i efterhand känns ännu dummare.

Jag begriper inte riktigt varför just de här böckerna får ta smällen, för den delen. Det är ingen svårighet att hitta böcker som innehåller saftigare sex än I Know Why the Caged Bird Sings, exempelvis. Vad är problemet med just den? Är det för att Maya Angelou betraktas som en "fin författare" som inte borde syssla med sådant? Varför hittar vi i så fall inte Elfriede Jelinek på den här listan? Å andra sidan skriver hon på tyska och är därmed antagligen för konstig för de flesta amerikaner, även i översättning.

Det förvånar mig faktiskt lite att Harry Potter-böckerna inte finns med på topplistan. De är visserligen fria från sex, men de kan ju tänkas förleda barnen till hemska häxerier. Har de fallit bort från moralradarn så fort efter att de sista delen kom ut? Och varför har i så fall inte The Adventures of Huckleberry Finn också gjort det?

Jag kan avsluta med att citera Philip Pullman (från BoingBoing):

The inevitable result of trying to ban something – book, film, play, pop song, whatever – is that far more people want to get hold of it than would ever have done if it were left alone. Why don't the censors realise this?...

Andra bloggar om: böcker, läsning, det fria ordet, yttrandefrihet, censur, banned books week
Technorati tags: böcker, läsning, det fria ordet, yttrandefrihet, censur, banned books week
intressant.se

Storebror laddar om

FRA-lagen som gör det tillåtet för staten att avlyssna alla har varit på tapeten på sistone. Om den överlever speciellt länge återstår naturligtvis att se, men att en sådan lag ens kommer så långt som till beslut säger något om mentaliteten hos de beslutar om lagar.

Nu är det dags för nästa debatt av det här slaget. Via EU kommer ett annat krav på att trafikdata måste sparas hos tele- och internetoperatörer i halvannat år. Det innebär att information om vem du ringer eller mejlar och varifrån ska sparas och kunna lämnas ut till polis och myndigheter. Det här är övervakning på en nivå som Stasi bara kunde drömma om.

Tack vare FRA-debatten har nu till och med gammalmedia fått upp ögonen för den här sortens frågor om personlig integritet och övervakning. Det kan inte vara roligt för regeringen Reinfeldt som nu kläms mellan å ena sidan krav från EU att införa det här vansinnet och å andra sidan en folklig opinion som spänner över hela det politiska spektrat som säger nej till storebrorssamhället.

Man kan också notera att man vågar sig på att införa något sådant här för (relativt) nya medier som telefoni och internet. Jag har inte hört någon säga att man bör ha samma slags kontroll av den papperspost som alla vi potentiella kriminella skickar mellan oss helt utan övervakning. Om man skulle införa en teknikneutral lag så skulle Posten tvingas öppna alla brev som inte har avsändare på utsidan och sedan noggrannt hålla reda på vem som skickar post till vem. Så här långt sträcker sig dock inte ens lagstiftarnas självsäkerhet. Man vet att man skulle bli utskrattad och bortröstad fortare än kvickt om man försökte tumma på brevhemligheten. Men för den nya flugan internet går det för sig att föreslå exakt det. Det innebär exempelvis att den information som meddelandeskyddet är till för att skydda kan komma att spridas. I förlängningen innebär det naturligtvis att de som sitter inne med viktig information kommer att vara ännu mer tveksamma till att ge den till journalister om de tror att det kan vara till nackdel för dem själva.

Andra bloggar om: fra, internet, personlig integritet, övervakning, storebrorssamhälle, det fria ordet, meddelandeskydd, brevhemlighet
Technorati tags: fra, internet, personlig integritet, övervakning, storebrorssamhälle, det fria ordet, meddelandeskydd, brevhemlighet
intressant.se

Det fria ordet är farligt -- stoppa det!

Om det var någon som trodde att det var slut på nedmonteringen av det fria ordet i och med att FRA-lagen röstats igenom så verkar det vara en felaktig förhoppning. Den här gången är det EU som uppenbarligen vill "klargöra bloggarnas ställning" i medialandskapet, vilket i praktiken verkar betyda att man vill påtvinga bloggare en massa regleringar. Läs och baxna över nyspråket om hur man vill "stärka bloggarnas rättsliga ställning" genom att sätta munkavle på dem.

Det ska bli intressant att se om gammalmedia tar upp detta innan det är mer än ett par dagar kvar till omröstningen eller om de bara ser det som en välkommen upprensning bland konkurrensen.

Andra bloggar om: bloggar, internet, det fria ordet, yttrandefrihet, juridik, censur, eu, fra
Technorati tags: bloggar, internet, det fria ordet, yttrandefrihet, juridik, censur, eu, fra

2008-63: Cory Doctorow: Little Brother

Little Brother markandsförs som ungdomsbok, men den är en av de där bra ungdomsböckerna som även vuxna kan läsa med full behållning. Med tanke på det debacle om FRA-lagen som varit i Sverige på sistone så är boken dessutom skrämmande aktuell.

Marcus går på high school och är därmed konstant övervakad. Han och några av hans kompisar gör vad de kan för att överlista systemet. På nätet är han bättre känd som w1n5t0n, men det är inte många som känner till att det verkligen är han som står bakom det aliaset.

Tillsammans med några kompisar spelar han ett ARG, och det gör att de skolkar och befinner sig på fel plats vid fel tillfälle. Väldigt fel tillfälle. San Francisco drabbas av en terroristattack och Marcus och hans vänner tas i för förhör av Department of Homeland Security som på nolltid fått en massa nya befogenheter (dvs precis som i verkligheten). Marcus släpps efter några dygns förhör och kan då till slut tala om för sina föräldrar att han inte dött i terrorattacken. En av hans kompisar släpps dock inte, men Marcus är övertygad om att han hålls kvar i förhör snarare än att han omkommit i attackerna.

Marcus börjar använda sina tekniska kunskaper för att slänga så mycket grus som möjligt i det övervakningsmaskineri DHS driver. Han uppmanar andra ungdomar att göra samma sak via internet. En av de första sakerna de åstakommer är ett skyddat nätverk inom internet med hjälp av en speciell linuxdistribution med mycket krypteringsfunktioner och X-box:ar. De börjar också syssla med kopiering av RFID-taggar som finns exempelvis i de kort man betalar lokaltrafiken med, liksom på andra ställen. Genom att kopiera informationen från sådana kort och sedan skriva den till andra kort (utan att några av kortens ägare vet något om det; RFID-kort kan avläsas på avstånd) så lyckas de förvirra övervakningssystemen eftersom det ser ut som om samma person befunnit sig i helt olika ändar av staden samtidigt.

Little Brother är skriven som en memoar av Marcus, och berättas i första person. Det gör att man får en närhet till honom som passar bra till berättelsen, och det gör också att man slipper det flåshurtiga thrillerberättande som annars hade legat nära till hands med ideliga byten av perspektiv. Det är också tilltalande att Marcus framställs som en person som tvivlar både på sin egen förmåga att stå emot de påfrestningar han utsätts för och på om han verkligen gör rätt sak. Till skillnad från många andra thrillerhjältar utgår han inte från att det han gör automatiskt är rätt.

De tekniska påhitt som Marcus och hans kompisar använder för att lura DHS är nästan undantagslöst saker som finns redan i dag. Tyvärr så är det övervakningssamhälle de kämpar emot också något som finns i dag. Det enda som saknas är den massmotståndsrörelse mot det som boken skapar. Man kan alltid hoppas att boken gör att någon lär sig mer om hur övervakning funderar och gör sitt bästa för att störa den; även om det här är en roman så finns det massor av användbara fakta i den.

Cory Doctorow: Little Brother
Tor, 2008
382 sidor
ISBN: 0765319853
ISBN13: 9780765319852

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: böcker, läsning, science fiction, sf, cory doctorow, little brother, övervakning, fra, det fria ordet, yttrandefrihet, kryptering
Technorati tags: böcker, läsning, science fiction, sf, cory doctorow, little brother, övervakning, fra, det fria ordet, yttrandefrihet, kryptering

Gammalmedias FRA-mörkning

I Smålandsposten kan man läsa en imponerande bortförklaring om hur gammalmedia har allvarliga problem med att rättfärdiga sin egen taffliga hantering av FRA-frågan och ännu svårare att se hur man blir omsprungna av bloggare.

Marcus Svensson ondgör sig över att bloggare har publicerat brevsvar från Johannes Åman som är tillförordnad chef för ledarredaktionen på DN. Om Åman hade varit politiker så hade det aldrig blivit någon artikel; då är det granskning som gäller. Det som är "problemet" här är att Åman tillhör den tredje statsmakten. Han är journalist och ska vara den som granskar makten. Nu har han istället själv blivit granskad, och det är naturligtvis inte populärt. Gammelmedia vill ställa andra till svars, men när man själv hamnar under luppen sluter man leden och ryter till. Det kan ju vara ens egna uttalanden som nagelfars nästa gång.

Svenssons är också en hejare på att argumentera:

Jag känner igen mig i det Åman blivit utsatt för. Någon ringer eller mejlar och ställer frågor. Sedan publiceras svaren – utan att jag fått veta att det är en intervjusituation. Inte ens i efterhand.

Den enda skillnaden mot vad en vanlig tidningsreporter, Uppdrag Granskning eller någon annan del av det etablerade mediakomplexet sysslar med är att det är DN som granskas, istället för att de står för granskningen. Vad är en intervjusituation om inte någon som ställer frågor? Men det blir bättre. Svensson avslutar:

Åmans brev sändes i tjänsten, men är ända att klassa som privat korrespondens.

Alltså, hallå? Chefen för landets största ledarredaktion sänder ett brev i tjänsten och det ska klassas som privat korrespondens? Jag betvivlar inte att Stig Malm gärna hade sett att hans uttalanden om "fittstimmet" hade klassats som privata uttalanden också, men han är politiker och tidningarna var de som granskade, så då var det inga journalister som klagade.

Allvarligt talat, Marcus Svensson: sluta gömma dig bakom försök till pressetiska regeldiskussioner. När du känner dig tveksam, tänk dig att Åman är politiker och att bloggarna är journalister så ser du att det här är business as usual, inte "övertramp och misstag" från bloggarnas sida. Skriv som sakfrågan istället, för den påverkar dina möjligheter att utföra ditt arbete på ett oberoende sätt. Om FRA-lagen går igenom så är det slut på meddelandeskyddet.

Andra bloggar om: fra, johannes åman, marcus svensson, media, pressetik, bloggar, yttrandefrihet, det fria ordet, politik, censur, dn, journalistik, meddelandeskydd
Technorati tags: fra, johannes åman, marcus svensson, media, pressetik, bloggar, yttrandefrihet, det fria ordet, politik, censur, dn, journalistik, meddelandeskydd
intressant.se

Stoppa FRA-lagen!

Den 17 juni röstar riksdagen om ifall det ska bli tillåtet för FRA att avlyssna all privat kommunikation som transporteras via kabel och når utlandet. Man kan tro att det inte gäller så många, men alla som använder en utländsk epostleverantör (Yahoo, Gmail, etc) drabbas. Alla som chattar via MSN drabbas. Alla som surfar till webbservrar som står i utlandet drabbas (en server med en .se-adress kan stå i utlandet).

Vi har i dag brevhemlighet för papperspost. Se till att vi även får motsvarande för epost och telefoni; det finns ingen relevant skillnad i de olika medierna som motiverar varför avlyssning skulle vara tillåten av de senare bara för att det är tekniskt enklare.

För att slippa detta steg mot ett övervakningssamhälle: kontakta de riksdagsmän du röstat fram och tala om för dem att det här förslaget är en dålig ide.

Läs mer på Stoppa FRA-lagen.

Från webbsidan ovan: Vänsterpartiet röstar emot FRA-lagen. Miljöpartiet röstar emot FRA-lagen. Socialdemokraterna röstar emot FRA-lagen, men endast baserat på teknikaliteter i förslaget. De borgerliga partierna planerar att rösta för storebrorssamhället. Om du har röstat fram en borgerlig riksdagsman, se till att berätta för dem att du inte gillar det här lagförslaget. Riksdagen har kontaktuppgifter för alla riksdagsmän, sorterade efter valkrets. För den delen, om du röstat fram någon som planerar att rösta mot förslaget så skadar det inte att tala om för dem att du uppskattar det.

Andra bloggar om: det fria ordet, censur, yttrandefrihet, internet
Technorati tags: det fria ordet, censur, yttrandefrihet, internet
intressant.se

Friheten eroderas av USA

Den som planerar att resa till USA framöver bör ta sig en extra funderare på vad hen packar. Den amerikanska regimen har nyligen tagit sig rätten att genomsöka, beslagta och kopiera innehållet från elektroniska apparater man har med sig i sitt bagage när man reser in i landet -- helt utan misstanke om brott.

Det innebär att alla ens mejl, alla ens privata dokument och brev och så vidare riskerar att komma på vift i den amerikanska regeringsbyråkratin, utan att man kan göra något åt det. Det är antagligen en god ide att se till att väsentliga delar av ens hårddisk är krypterad nästa gång man åker till USA.

Att regler av det här slaget införs är trist och fläckar naturligtvis ner USA:s tidigare rykte som "land of the free". Jag har dock slutat bli speciellt förvånad över sånt här eftersom det är långt ifrån första gången det händer; det som irriterar mig är att alla andra länder bara lägger sig platt och accepterar de här dumheterna. En vettig reaktion från EU hade varit att säga att alla amerikanska medborgare kommer att få sina datorer genomsökta när de kommer in i EU, och framför allt också se till att det verkligen sker i stor skala. En sådan åtgärd skulle leda till att de amerikanska resenärernas klagomål gjorde de amerikanska reglerna omöjliga.

När USA för ett tag sedan började kräva att alla som åkte dit fick sina fingeravtryck scannade så införde Brasilien snabbt motsvarande för amerikanska medborgare -- med skillnaden att de nöjde sig med att använda papper och bläck för att ta fingeravtrycken. En utmärkt markering mot ett vansinnigt påhitt. Vi behöver fler länder som står upp på liknande sätt mot USA:s envisa försök att montera ner friheten.

Andra bloggar om: usa, brasilien, fingerartryck, eu, politik, det fria ordet, information,
Technorati tags: usa, brasilien, fingerartryck, eu, politik, det fria ordet, information,
intressant.se

Att modernisera historien

För ett tag sedan skrev jag om att Tintin i Kongo blivit JK-anmäld. I dagarna har nyheterna bland annat handlat om konstvandalism i Lund. Med tanke på att de flesta reaktioner jag sett på detta från gammalpressen varit rätt accepterande så tycker jag att den här artikeln om sentida försök att stöpa om historien i det modernas form var extra trevlig.

Andra bloggar om: böcker, läsning, konst, censur, yttrandefrihet, det fria ordet
Technorati tags: böcker, läsning, konst, censur, yttrandefrihet, det fria ordet

Tintin idag, vad imorgon?

Enligt ett pressmeddelande från Bonnier Carlsen så har deras återutgivning av Tintin-albumet Tintin i Kongo blivit JK-anmäld av Afrosvenskarnas riksförbund. Så här säger de själva:

Albumet ger ingen realistisk eller rättvis bild av Afrika, vare sig det gäller av invånarna eller djur och natur. I stället kännetecknas albumet av den patriarkaliska syn på Afrika som rådde i 1920- och 30-talets Europa då Kongo var en belgisk koloni. Albumet är ett historiskt tidsdokument från ett svunnet Europa. Om detta kan man läsa i albumets förord.

Förlaget avvaktar JKs kommentarer innan man gör något. Redan under sommaren rapporterades att en brittisk bokhandel flyttat Tintin i Kongo från barnhyllan till hyllan för grafiska romaner för vuxna.

Jag tycker att det är lite oroande om det skulle gå att blockera återutgivning av gammal litteratur på det här sättet (albumet publicerades ursprungligen som följetong 1930-31). Som de själva säger handlar det om ett tidsdokument som visar hur synen på Afrika var förr, inte om något nyproducerat. Om man på det här sättet ska titta på den idag gällande moralen när man återutger gamla böcker så blir det mycket som inte kan ges ut.

Lucky Luke i sin helhet kan vi antagligen vinka adjö till, eftersom de albumen visar upp en schablonbild av indianerna (och för den delen även av kineser, ibland). Och det är ju inte bara serier som drabbas av detta. August Strindbergs kvinnosyn är väl inte känd som den allra bästa. Ska vi förbjuda återutgivning av Strindbergs verk? Och Vladimir Nabokovs Lolita, kan den vara tillåten?

Den intressanta frågan här är vad det blir nästa gång. Om vi tillåter att Tintin sopas under mattan idag, vad blir det nästa gång?

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, tintin i kongo, herge, tintin, august strindberg, vladimir nabokov, lolita, censur, det fria ordet, yttrandefrihet, afrika, afrosvenskarnas riksförbund, lucky luke
Technorati tags: böcker, läsning, serier, tintin i kongo, herge, tintin, august strindberg, vladimir nabokov, lolita, censur, det fria ordet, yttrandefrihet, afrika, afrosvenskarnas riksförbund, lucky luke

Turkiet har långt kvar till yttrandefrihet

Turkiet har återigen skämt ut sig genom att gripa en författare, Ergün Poyraz. Den här gången verkar "brottet" vara att ha angripit regeringen och inte att förolämpa Kemal Atatürk, men oavsett vilket så är det naturligtvis oförenligt med yttrandefrihet och rättssäkerhet att en stat beter sig på det sättet.

Jag hoppas att de som förhandlar med Turkiet om medlemsskap i EU gör klart att fasoner av det här slaget är helt oacceptabla. Samtidigt hoppas jag att Turkiet kommer med i EU, för jag tror att det är mycket lättare att styra dem mot ett mer sekulärt och demokratiskt statsskick om de är medlemmar i EU än om de inte är det. Problemet är bara att man inte kan släppa in vilka statsskick som helst i EU och hoppas på att de sedan ska förändras, bara de blivit medlemmar. En viss miniminivå av yttrandefrihet måste naturligtvis uppnås innan medlemsskap kan komma på fråga.

Andra bloggar om: det fria ordet, yttrandefrihet, Ergün Poyraz, turkiet, eu, politik, demokrati, rättssäkerhet, författare
Technorati tags: det fria ordet, yttrandefrihet, Ergün Poyraz, turkiet, eu, politik, demokrati, rättssäkerhet, författare

2007-76: Frances Hardinge: Mosca Mye och de bannlysta böckerna

Den här boken kommer antagligen att hittas i fantasyhyllan, men egentligen kan man fråga sig lite varför. Den innehåller ingen magi och inga drakar. Den utspelar sig inte riktigt i vår värld, men samtidigt är mycket rätt likt England för ett par hundra år sedan. Men å andra sidan, vad spelar det för roll om det är fantasy eller inte? Den intressanta frågan är ju om en bok är bra eller inte, och det är den.

Mosca Mye är en ung flicka som råkar bränna ner sin elake farbrors hus där hon hållits instängd. Hon har inte lust att stanna och diskutera saken med honom, så hon flyr därifrån tillsammans med Saracen som är hennes synnerligen folkilskna gås. Hon träffar på den måttligt hederlige Eponymus Clent och räddar honom ur en knipa och ser till att han anställer henne som sekreterare (vilket snarare visar sig betyda allt-i-allo).

De kommer snart till en stad där konspirationerna slingrar sig runt varandra. Några av de viktigaste spelarna är pappershandlarna och låssmederna. Om pappershandlarna inte har satt sitt sigill på ett ark papper så är det olagligt, och det innebär naturligtvis att de har fullständig kontroll över vad för information som sprids i staden. Problemet är att det har börjat spridas papper tryckta på en hemlig tryckpress. Ingen vet var den finns, men alla vill få tag i den. Det börjar talas om uppror, och det viskas om att någon driver en hemlig skola. Alla spionerar på alla, och lägger ut rökridåer för varandra.

Det är inte lätt att som läsare hänga med i alla svängar om vem som står på vilken sida, hur mycket de olika personerna vet och vem som just för stunden är att lita på. Det gör å andra sidan inget om man tappar bort sig lite, för det gör Mosca också, och boken är mycket njutbar trots att man inte kan redogöra för alla detaljer.

Boken är skriven på ett riktigt roligt språk som innehåller en massa finesser, diskret ordvitsande namn och annat skoj. Eftersom det är Bonnier Carlsen som utger boken i Sverige så antar jag att de tänker sig den till ungdomar och den fungerar som ungdomsbok, men en hel del roligheter i språket går säkert förlorade på den målgruppen. Som vuxen tycker jag inte att att den här boken känns speciellt mycket som en ungdomsbok; det är helt enkelt en bra bok. En eloge också till Ylva Spångberg för den snitsiga översättningen!

Förutom att boken både är spännande och välskriven så har den faktiskt även ett budskap: den är propaganda för det fria ordet, yttrandefrihet, läskunnighet och nöjet att läsa. Och hur skulle man kunna tycka illa om en bok som säger något sådant?

Frances Hardinge: Mosca Mye och de bannlysta böckerna (Fly By Night)
Bonnier Carlsen, 2007 (originalet 2006)
Översättare: Ylva Spångberg
394 sidor
ISBN: 9163852004
ISBN13: 9789163852008
Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

---

Läsutmaning för 2007
Hundra böcker totalt: 76 (varav 15 serieböcker)
Fem pjäser:
Fem nobelpristagare:
Två böcker på andra språk än svenska och engelska:
Fem böcker utgivna 2007: Klart 3/5!
Fem böcker inte från Sverige/USA/UK: Klart 2/3!
Fem böcker från Japan:

Läst under 2007:
Nr 1-10
Nr 11-20
Nr 21-30
Nr 31-40
Nr 41-50
Nr 51-60
Nr 61-70
71: Ursula K. Le Guin: The Eye of the Heron
72: Karin Alvtegen: Saknad
73: Gainax: Tårar (Neon Genesis Evangelion 10)
74: Kenneth J. Harvey: Staden som slutade andas
75: Mons Kallentoft: Midvinterblod
76: Frances Hardinge: Mosca Mye och de bannlysta böckerna

Andra bloggar om: böcker, läsning, mosca mye och de bannlysta böckerna, frances hardinge, yttrandefrihet, fantasy, det fria ordet
Technorati tags: böcker, läsning, mosca mye och de bannlysta böckerna, frances hardinge, yttrandefrihet, fantasy, det fria ordet