Du är vad du läser: kerstin ekman

Visar inlägg med etikett kerstin ekman. Visa alla inlägg

måndag, januari 06, 2014

2013-13: Kerstin Ekman: Mordets praktik

Till vår bokcirkel läser vi normalt en bok men en gång har vi provat att läsa två, fast på ett speciellt sätt. Alla läste Doktor Glas av Hjalmar Söderberg och sedan skulle man läsa en fritt vald av alla de böcker som inspirerats av den. Jag valde Kerstin Ekmans Mordets praktik som är något slags parallell metaroman medan andra hade läst böcker som återberättade Doktor Glas från både pastorns och fruns synvinklar (och det fanns fler titlar att välja på som ingen av oss valde).

För att ta bokcirkeln först så var det här ett både intressant och lyckat experiment. Alla hade en gemensam bas att stå på eftersom den ena boken var gemensam för alla och även om den andra boken varierade från person till person så berättade de i alla fall ofta samma berättelse eller gav sin egen vinkling på den. Jag skulle kunna tänka mig att göra samma experiment någon mer gång, men det finns nog ingen direkt uppsjö av andra böcker som på det här sättet gett upphov till en hel skock återberättelser ur alternativa perspektiv (eller?).

Kerstin Ekmans berättelse var den som stack ut lite i samlingen genom att den inte bara rakt av återberättar Doktor Glas ur en annan persons perspektiv. Istället så handlar Mordets praktik om doktor Revinge som onekligen är ganska lik doktor Glas. Så lik att han i själva verket är övertygad om att han stått modell för den fiktive doktor Glas; något som inte verkar helt långsökt eftersom han inte bara träffat Hjalmar Söderberg utan även berättat för denne om hur cyankalium fungerar. Även doktor Revinge hamnar i en situation där han frestas att ta livet av någon för att skydda någon annan, men i hans fall känns det mer uppenbart som ett mord.

Jag gillade Mordets praktik. Den lyckas bara både en intressant kommentar till Doktor Glas och en bra bok i sig själv på samma gång. Jag vet inte hur den blir om man försöker läsa den utan att ha läst Doktor Glas först, men å andra sidan är halva nöjet med den här boken det metalitterära anslaget så det är inget jag skulle rekommendera i vilket fall. Det är också värt att notera att Kerstin Ekman lyckas producera prosa som känns precis som Söderbergs, komplett med arkaiska verbformer och allt.

Kerstin Ekman: Mordets praktik
Albert Bonniers Förlag, 2011
201 sidor
ISBN: 978-91-4350094-3

torsdag, januari 31, 2013

2013-3: Kerstin Ekman: Grand final i skojarbranschen

Lillemor Troj är på ytan en framgångsrik författare, men riktigt så enkelt är det inte. När hon träffar sin förläggare för att han vill tala om hennes nya bok blir det förvirrat eftersom hon inte lämnat in något manuskript. Manuset har kommit till förlaget via ett annat förlag och visar sig vara inlämnat av en person som Lillemor känner väl. I själva verket mer väl än hon på ett enkelt sätt kan avslöja.

Lillemor är nämligen ingen speciellt bra författare, men däremot en bra redaktör. Babba som skrivit boken är bra på att skriva, men hennes texter behöver putsas. De har känt varandra länge, och skickade en gång in en text till en tävling som Babba (i första hand, i alla fall) skrivit till en tävling, i Lillemors namn. Den vann, och sedan började snöbollen rulla.

Vid det här laget har Lillemor blivit en upplyft del av det svenska kulturlivet, hon har tagit emot många litterära priser och hon sitter i nobelprisjuryn. Och det är fortfarande Babba som skriver hennes böcker. Problemet är att det nya manuset berättar historien om hur författaren Lillemor Troj egentligen består av två personer, och den som alla tror är Lillemor Troj är inte den som håller i pennan.

Det krävs ingen större detektivinsats för att hitta paralleller till Kerstin Ekmans liv i berättelsen om Lillemor Troj. Uppväxt i en småort (Katrineholm/Kramfors), flyttad till Uppsala, jobbat med film, debuterat med deckare, fortsatt med historiska romansviter (om kvinnor/om fattiga barn), medlem i Svenska Akademien och så vidare. Fler likheter än så här hittar jag inte utan att gräva längre än en snabb titt på Wikipedia, men det spelar egentligen ingen roll heller. Jag tror inte att Kerstin Ekman är Lillemor Troj och att det sitter någon anonym kvinna i en stuga någonstans som är den verkliga författaren till Händelser vid vatten och alla de andra böckerna. Jag tror att det hela är Ekmans sätt att prova den moderna trenden att skriva autofiktion.

Berättandet alternerar mellan bitar av manuskriptet, vad Lillemor och Babba gör i nutiden och skildringar av olika episoder i deras liv fram till nu presenterade i alla fall grovt i kronologisk ordning. De två är väldigt olika men har med tiden vuxit fast i varandra på grund av sin gemensamma försörjning, men det börjar också stå klart att de behöver varandra för att komma någon vart.

Förutom skildringen av deras liv och strid för att komma överens med varandra finns här även en del små glimtar av förlagsvärlden men framför allt (mot slutet av boken) en blick in i hur livet för en akademiledamot ter sig, rimligen med en rätt solig verklighetsbakgrund. Jag får nog säga att boken blir bättre mot slutet när den tar ut svängarna lite mer med Akademien, besök i tevesoffor och så istället för att bara älta Lillemors och Babbas förhållande. Rent prosamässigt tycker jag däremot att den var lite torr, tyvärr. Som litterär konstruktion betraktad var den däremot riktigt kul med olika metanivåer man kan fundera på.

Kerstin Ekman: Grand final i skojarbranschen
Albert Bonniers förlag, 2011
339 sidor
ISBN: 978-91-0-012715-2

lördag, augusti 18, 2007

2007-87: Kerstin Ekman: Händelser vid vatten

Jag kommer ihåg att det var väldigt mycket skriverier om den här boken när den kom ut och jag ser nu att den har vunnit Augustpriset, Svenska Deckarakademins pris och Nordiska rådets pris. Visst, det är inget fel på den, men jag kan inte heller säga att jag känner någon anledning att bli alldeles lyrisk över den.

Eller så är kanske lyrisk rätt passande, på sätt och vis. Språket är en av bokens styrkor, helt klart. Ekman skriver med ett helt annat språk än de flesta andra deckarförfattare. Hon verkar inte heller vara ute efter att skriva en ren deckare. Ibland känns det som om hon i första hans är ute efter att få oss att förstå hur människorna ute i skogen är och hur det känns att vara ute i naturen långt från någon bebyggelse. Det är väldigt långt till storstaden i den här boken.

För nästan tjugo år sedan begicks ett dubbelmord i ett tält långt ute i väglöst land vid den lilla byn Svartvattnet. Det klarades aldrig upp, och nu är det ingen som pratar om det. Så en dag ser en lärarinna en person som påminner henne om det som hände, och saker börjar hända igen.

Historien som sådan är välkonstruerad, men berättandet av den känns labyrintiskt och trögt. I någon mån kanske det kan bero på att jag lyssnat på boken och inte kunnat läsa i eget tempo, men det är inte bara det. Det är ganska ofta som handlingen står och stampar medan någon av huvudpersonerna filosoferar över någonting annat. Det behöver inte betyda att det är ointressant eller att man har tråkigt, men man får inte ha bråttom att få reda på vad det egentligen var som hände vid det där tältet för tjugo år sedan.

Kerstin Ekman: Händelser vid vatten
Bonniers, 1993
Ljudbok

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Läsutmaning för 2007
Hundra böcker totalt: 87 (varav 15 serieböcker)
Fem pjäser: William Shakespeare: Twelfth Night, or What You Will