2013-31: Alice Munro: För mycket lycka

Jag läste novellsamlingen Nära hem av Alice Munro för ett par år sedan och tyckte rätt bra om den och jag skulle egentligen kunna nöja mig med att säga att jag inte ser några signifikanta skillnader på den samlingen och denna.

Munro skriver noveller som är mycket väl karaktäriserande och som man flyter igenom när man läser dem. Det är inte alltid man får en tydlig början eller slut; precis som med livet så blir en del saker hängande. Det är inte alltid lätt att få reda på när något utspelar sig, för det saknas tidsmarkörer. Man får lägga pussel med de ledtrådar man hittar för att ringa in vilken tid det handlar om. Miljön är däremot genomgående ungefär samma småstadsmiljö. Människor som först verkar vara väldigt jordnära och normala visar sig vara knepiga på sätt som man inte först väntat sig.

I den här samlingen finns dock en text som sticker ut lite, som avslutning. Den är (inser jag efteråt) biografisk, om än om en person jag inte känner till, och utspelar sig i Rysk miljö för över hundra år sedan. Den är också mycket längre än de övriga texterna, och tyvärr tycker jag inte att den vinner något på det. Det känns som att den är stelare och mer rapporterande än de övriga texterna, och trots sin längd ger den intryck av ihopträngdhet snarare än pratighet. Jag tror att den hade mått bättre av att stå på egna ben istället för att tryckas in i en novellmall.

Alice Munro: För mycket lycka (Too much happiness)
Översättning: Rose-Marie Nielsen
Atlas, 2010
347 sidor
ISBN: 978-91-7389-372-5

2011-72: Alice Munro: Nära hem

Alice Munro är en av de där författarna som brukar återkomma i spekulationerna inför nobelpriset varje år. Hon är helt klart bra på att teckna personer som man känner att man har insyn i och förstår hur de fungerar, och i något mindre grad även miljöer. På sätt och vis är miljöerna i novellerna lite frustrerande eftersom de är lite undanglidande och svårgripbara. Det är exempelvis väldigt svårt att få ordning på när en novell utspelar sig för miljön känns ofta svårdefinierat tidlös. Man får ofta ett intryck av att befinna sig ett antal decennium tillbaka i tiden men utan att kunna säga exakt när, för det saknas ofta explicita tidsmarkörer.

Vad novellerna däremot har väldigt lite av så är det handling. Det behöver inte nödvändigtvis vara ett problem, och som "slice of life"-texter är de här mycket välgjorda. Om man förväntar siga att det ska finnas en tydlig handling som tar en från punkt A till punkt B med en tydlig dramaturgi därimellan kan man däremot tänkas bli besviken. Jag tycker inte att det är något stort problem, för de här novellerna är definitivt värda att läsas. Det finns allt för mycket litteratur som fokuserar enbart på att berätta en historia, så det är trevligt med texter som för en gångs skull lägger fokus på ett annat ställe.

Alice Munro: Nära hem
Översättning: Karin Benecke
Pocketförlaget, 2010
377 sidor
ISBN: 978-91-86369-64-4

Andra bloggar om: böcker, läsning, noveller, alice munro, nära hem
Technorati tags: böcker, läsning, noveller, alice munro, nära hem
intressant.se