Du är vad du läser: spökhistoria

Visar inlägg med etikett spökhistoria. Visa alla inlägg

måndag, september 30, 2013

2013-34: Cornelia Funke: Gespensterjäger in der Gruselburg

Jag försöker bättra på min tyska lite genom att läsa böcker, och den här nivån av ungdomsbok var det inga större problem att ta sig igenom. Jag förstod väl inte exakt vart enda ord, men det är det inte alltid jag gör med engelska eller ens svenska böcker heller, och det är oftast inget problem att lista ut vad det handlar om ur sammanhanget. Jag bestämde mig för att läsa den här utan att stanna och slå upp ord jag inte kan, för då tappar man så mycket tempo i läsandet att man aldrig kommer någonstans.

Spökjägarna som det talas om i titeln består av en äldre dam, en pojke och ett spöke. Hur de har kommit att träffa varandra vet jag inget om eftersom det här är den tredje boken i serien, men de verkar ta uppdrag i bästa Ghostbusters-stil. I det här fallet handlar det om ett par som just flyttat in i ett slott som kallat på dem eftersom slottet visat sig vara hemsökt av den blodiga baronessan.

Vad det gäller själva berättelsen så märks det tydlig att den är avsedd för yngre läsare, för här finns just inga komplikationer alls. Problemet presenteras, gruppen tänker till och skapar en plan och så sätter man den i verket med framgång, och så är det klart.

Över lag tycker jag att det gick bra att läsa på tyska, men just den här boken hade en irriterande egenskap. Spöket som ingår i gruppen talar "nedstämt" vilket gjorts genom att alla vokaler bytts ut mot lägre ljud vilket gjorde det lite komplicerat för mig att läsa. Den blodiga baronessan talar med typiskt spökigt med många vokalljud skrivna med ett halvdussin vokaler. Det ser konstigt ut men försvårar inte läsandet något nämvärt.

Cornelia Funke: Gespensterjäger in der Gruselburg
Loewe, 1995
113 sidor
ISBN: 978-3-7855-5612-2

torsdag, september 03, 2009

2009-65: Taichi Yamada: Strangers

Huvudpersonen i Strangers, Harada, är en medelålders manusförfattare för teve. En dag träffar han på ett par som ser ut precis som hans föräldrar som dog när han var tolv, och de ser verkligen ut som de gjorde när han var tolv. Efter att ha pratat med dem blir han övertygad om att de faktiskt är hans föräldrar, och börjar besöka dem regelbundet.

Detta från början slumpmässiga möte skapar en mening i hans annars rätt tomma och trista liv, och han får något att leva för. Ganska snart händer fler förändringar i hans liv, men vad som är till det bättre och vad som är till det sämre är inte helt lätt att avgöra.

Jag gillar Strangers. Den är låglämd och avslappnad, men hela tiden välskriven och intressant. Att det är en spökhistoria är uppenbart både av baksidestexten och upplägget i sig, men trots det känner man sig inte lurad när det avslöjas hur det hela hänger ihop. En väl konstruerad historia fungerar även om man vet vart den är på väg.

För den som inte har lust att läsa på engelska är det bara att vänta ett litet tag. Natur och Kultur kommer alldeles strax att ge ut en svensk översättning av den här boken.

Taichi Yamada: Strangers (Ijintachi to no natsu)
Vertical, 2003 (originalet 1987)
Översättning: Wayne P. Lammers
203 sidor
ISBN: 1-932254-03-9

Andra bloggar om: böcker, läsning, spökhistoria, taichi yamada, strangers

Technorati tags: böcker, läsning, spökhistoria, taichi yamada, strangers

måndag, juni 18, 2007

2007-74: Kenneth J. Harvey: Staden som slutade andas

I baksidestexten jämförs den här boken med Stephen Kings kommersiella kraft och Annie Proulx' litterära kvalitet. Jag är väl bekant med Stephen King, både vad det gäller hans litterära kvalitet (avsevärd) och hans kommersiella kraft (likaledes avsevärd). Annie Proulx vet jag däremot ingenting om. Man får väl anta att jämförelsen är tänkt att ställa boken i ett positivt ljus, och det får mig att tro att den delen av jämförelsen är lika överdriven som den om Stephen King verkar vara.

Jag ska inte säga att den här boken är direkt dålig, men den är inte heller något som sticker ut. Att den jämförs med King antar jag beror på att den har övernaturliga inslag. Dessa är genomgående och väsentlig men ganska lågmälda. Det är aldrig frågan om någon slafsig monsterroman eller någonting sådant; snarare verkar Harvey sikta på något slags spökhistoria.

Staden som nämns i bokens titel heter Bareneed och ligger på Newfoundlands kust. Ett antal personer där drabbas av en underlig sjukdom som gör att de verkar glömma bort att andas. Det börjar också sköljas upp underliga saker på stränderna i trakten. Till att börja med handlar det om underliga fiskar, men senare flyter det även i land döda människor. De är väl bevarade, men av kläderna de har på sig står det klart att det handlar om människor som varit försvunna i decennier eller århundraden.

Egentligen finns det nog en intressant historia i den här boken, men den lyckas aldrig riktigt kämpa sig fram genom ordmassorna. Språkligt står boken inte direkt ut åt något håll: den känns funktionell men inte exceptionell på något sätt. Översättningen är också i huvudsak bra, men på några ställen kan man klart se engelska ordvändningar skina igenom.

Kenneth J. Harvey: Staden som slutade andas (The Town That Forgot How to Breathe)
Bra Böcker, 2007 (originalet 2003)
Översättning: Eva Mazetti-Nissen
509 sidor
ISBN: 9170022879
ISBN13: 9789170022876
Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Läsutmaning för 2007
Hundra böcker totalt: 74 (varav 15 serieböcker)
Fem pjäser: William Shakespeare: Twelfth Night, or What You Will