Stieg Larsson får Glasnyckeln igen

Stieg Larsson har tilldelats deckarpriset Glasnyckeln för Luftslottet som sprängdes, och det är andra gången. Även hans första bok, Män som hatar kvinnor, tilldelades Glasnyckeln.

Priset delas ut av Skandinaviska deckarsällskapet (vars hemsida dock är rejält ouppdaterad).

Andra bloggar om: böcker, läsning, priser, glasnyckeln, deckare, stieg larsson, luftslottet som sprängdes, män som hatar kvinnor, skandinaviska deckarsällskapet
Technorati tags: böcker, läsning, priser, glasnyckeln, deckare, stieg larsson, luftslottet som sprängdes, män som hatar kvinnor, skandinaviska deckarsällskapet

Att skriva klart döda författares böcker

Enligt Uppdrag gransknings program nyligen så berättade Stieg Larsson för John-Henri Holmberg strax före sin död att han skrivit 320 sidor av den fjärde Lisbeth Salander-boken och att den enligt synopsis skulle bli strax över 400 sidor (vilket John-Henri tolkade som att den nog inte skulle bli mer än 600 sidor). Den här fjärde boken i Millennium-serien utspelar sig i en avlägsen liten ort i norra Kanada och var egentligen tänkt att bli den femte boken, men han skrev den först eftersom den var roligare att skriva. Vad den skulle handla om eller vilken stil den skulle vara nämndes inte (de tre publicerade delarna är alla olika: den första är ett stängda-rummet-mysterium, den andra är en polisroman och den tredje en politisk deckare).

En av de väsentligaste stötestenarna i konflikten mellan Stiegs sambo Eva och hans far och bror är vad som ska hända med det oavslutade manuskriptet till den fjärde boken. Eva säger att hon har bäst insyn i vad Stieg hade tänkt sig med böckerna, och hon vill ha möjlighet att påverka vem som får i uppdrag att skriva färdigt boken.

En annan intressant fråga här som inte nämndes i programmet är vilket som är bäst: att låta någon annan författare skriva färdigt boken så nära Stiegs intensioner det går (det vill säga så långt man känner till dem), att publicera det ofullbordade manuskriptet som det är, eller att inte publicera det alls.

Det här är naturligtvis en fråga som är mycket mer generell än fallet Stieg Larsson. När Robert Jordan dog nyligen så meddelades det strax efteråt att hans gigantiska Wheel of Time-serie skulle skrivas färdigt, och att den tilltänkte författaren och Jordans närstående fått de saknade delarna av historien berättade för sig muntligt av honom innan han dog.

J. R. R. Tolkiens efterlämnade verk har efter hans död publicerats i diverse olika former av sonen Christopher. The Silmarillion kompletterades med en del saknad text av Guy Gavriel Kay innan den publicerades, medan senare volymer har bestått av JRRTs texter ihopredigerade i lämplig ordning av Christopher Tolkien och försedda med kompletterande synopsis där det saknats delar, men i alla volymerna utom The Silmarillion har det varit klart vilka delar som varit JRRTs egna och vilka som varit posthuma kompletteringar.

Efter Douglas Adams död publicerades The Salmon of Doubt som bland annat innehåller den ej avslutade roman han arbetade på när han dog.

Vladimir Nabokov ville att hans sista roman skulle brännas om han inte blev klar med den innan han dog, men frun och sedan sonen bevarade manuskriptet. Nu har sonen efter trettio år bestämt sig för att publicera det, och antagligen kommer de flesta efterlämnade manuskript av kända författare som inte förstörs att publiceras förr eller senare. Om inte de efterlevande då och då bröt mot författarnas önskemål skulle vi läsare aldrig exempelvis ha fått läsa de allra flesta av Kafkas verk; de publicerades efter hans död mot hans uttryckliga önskan.

Vad skulle du helst vilja se hände med manuskriptet till den fjärde Lisbeth Salander-boken, och för den delen andra motsvarande manuskript? Bör de publiceras, och bör de i så fall skrivas färdigt så gott det går först eller borde de publiceras i det skick författaren efterlämnade dem?

Andra bloggar om: böcker, läsning, stieg larsson, lisbet salander, millennium, deckare, robert jordan, wheel of time, tolkien, douglas adams, vladimir nabokov, frans kafka
Technorati tags: böcker, läsning, stieg larsson, lisbet salander, millennium, deckare, robert jordan, wheel of time, tolkien, douglas adams, vladimir nabokov, frans kafka

Stieg Larssons testamente

En av de saker som Uppdrag granskning ska prata om i kväll är att det uppenbarligen faktiskt finns ett testamente. Problemet är att ingen har bevittnat det, vilket innebär att det inte är giltigt.

Jag vet inte om det bara är jag som inte varit uppmärksam eller om det här inte varit känt i media tidigare, men uppenbarligen hittades det här testamentet redan 2004, strax efter dödsfallet.

Hur man än vänder sig är det naturligtvis tragiskt när det blir så här, och ju mer böckerna säljer desto mindre villig kommer någon att bli att ändra sin ståndpunkt. Dock är det inte i första hand pengarna som är stötestenen. Det Stieg Larssons sambo i första hand är intresserad av är böckerna, inte pengarna de genererar. Hon har i dag hand om den dator där det halvfärdiga manuskriptet till nästa bok finns. Vad hon vill (som den som faktiskt kände Stieg bäst) är att få bestämma över vad som ska ske med manuskriptet, även om hon inte får de pengar som det drar in.

Andra bloggar om: böcker, läsare, juridik, stieg larsson, millennium, deckare, uppdrag granskning
Technorati tags: böcker, läsare, juridik, stieg larsson, millennium, deckare, uppdrag granskning
intressant.se

Uppdrag granskning om Stieg Larsson

Uppdrag granskning i kväll kommer att handla om Stieg Larsson, konflikten om hans arv mellan hans efterlevande släktingar och hans sambo, samt om turerna kring det som finns skrivet av en fjärde bok i Millennium-serien.

Programmet börjar 20:00 på SVT1.

Andra bloggar om: stieg larsson, deckare, millennium, tv, uppdrag granskning
Technorati tags: stieg larsson, deckare, millennium, tv, uppdrag granskning
intressant.se

Varför är deckare så ofta serier?

SvD skriver att Stieg Larssons bokserie om Lisbet Salander och Mikael Blomkvist har gjort det lättare för debutanter att få kontrakt på en hel serie böcker på en gång. Jag måste säga att jag är lite skeptisk. Lite längre ner i texten noterar man

Den uppmärksamme kan konstatera att det i princip bara är spänningsromaner som blir följetonger, troligtvis för att dramaturgin lämpar sig för det. Alltså: Minskar det stora deckarintresset minskar antagligen också antalet uppföljarlöften.

och jag tror att det är en väsentlig punkt.

Bland deckare har det varit legio med bokserier långt innan Stieg Larsson. Snarare får man leta en hel del för att hitta deckare som inte hör till en serie. Jag tror att det till stor del beror på att deckargenrens grundläggande koncept helt enkelt passar väldigt bra för serier. Den väsentliga personen i en deckare är normalt sett den som löser brottet (även om undantag finnes), medan det handlar om nya brott hela tiden. Om man tittar på verkligheten så handlar polisyrket om att en och samma polis löser (förhoppningsvis) brott efter brott.

Andra genrer handlar om vad som på något sätt är exceptionella händelser, om det sedan är för den enskilda personen eller för hela världen. Världen räddas inte från säker undergång varje vecka, och samma person drabbas inte av vare sig livskris eller sitt livs kärlek om och om igen. Det betyder inte att det är omöjligt att skriva bokserier utan att skriva deckare, men jag tror att det helt klart är lättare för en deckarförfattare att göra det utan att det känns onaturligt. Så har det också varit länge: det är bara att titta bakåt på klassiska deckare så ser man att de ofta är delar i långa serier. Till artikelns försvar ska väl sägas att jag talar om att producera en bokserie medan artikeln handlar om att få kontrakt på en bokserie, men jag tror att det till stor del också hänger samman med att deckargenren faktiskt nästan förväntas producera serier istället för enstaka böcker.

Den enda genre som på samma sätt verkar ha lätt för att producera serier är fantasy, men jag tror att anledningen är en annan. En stor del av det som i dag publiceras som fantasy är till stor del producerat i J. R. R. Tolkiens efterföljd, och det har lett till att många (allt för många) av de nya författare som ger sig in i fantasygenren känner sig tvingade att skriva trilogier eftersom Ringarnas herre är en trilogi. Med tiden har trilogivanan dessutom utvecklats till fyra, fem, tio böcker i en och samma serie.

Andra bloggar om: böcker, läsning, stieg larsson, deckare, fantasy, tolkien
Technorati tags: böcker, läsning, stieg larsson, deckare, fantasy, tolkien

Lisbet Salander är realistisk

Lisbet Salander är realistisk, eller åtminstone är hennes hackande det. IDG har skrivit en artikel där de går igenom alla de hackertrick som Lisbet Salander använder i Stieg Larssons deckartrilogi, och slutsatsen är att i princip alltihop är realistiskt (vilket för den delen stämmer bra med min magkänsla).

Populär är hon också. Svensk Bokhandels topplista över mest sålda böcker tar upp de tre Stieg Larsson-deckarna på de tre översta platserna. Nästan lika imponerande är att Camilla Läckberg knyckt åt sig inte mindre än fem av platserna på topp-20-listan.

Andra bloggar om: böcker, läsning, statistik, lisbet salander, hacking, datorsäkerhet, stieg larsson, camilla läckberg, deckare
Technorati tags: böcker, läsning, statistik, lisbet salander, hacking, datorsäkerhet, stieg larsson, camilla läckberg, deckare

Huvudrollerna klara för Stieg Larsson-filmatiseringen

Att det ska bli film av Stieg Larssons Millennium-serie har varit känt länge, men nu har det även avslöjats vilka det är som ska spela huvudrollerna.

Som Mikael Blomkvist kommer vi att få se Michael Nyqvist och som Lisbeth Salander Noomi Rapace. Filmerna görs av bolaget Yellowbird som tidigare filmat Henning Mankells Wallander-böcker.

Michael Nykvist har jag sett i andra filmer och jag tycker faktiskt att han passar rätt bra in på min bild av Mikael Blomkvist. Noomi Rapace vet jag ingenting om och både SvD och DN visar samma bild på henne så det är lite svårt att bilda sig en uppfattning om henne. Det är bara att vänta och se hur det blir.

Böckerna i Millennium-serien:

• Män som hatar kvinnor
• Flickan som lekte med elden
• Luftslottet som sprängdes

Andra bloggar om: böcker, läsning, film, stieg larsson, millennium, michael nyqvist, noomi rapace, deckare, thriller
Technorati tags: böcker, läsning, film, stieg larsson, millennium, michael nyqvist, noomi rapace, deckare, thriller

Bra böcker blir filmer

Det verkar som om alla böckers öde är att bli film. De senaste tillskotten på böcker-blir-film-listan är Stieg Larssons Millennium-serie (enligt DN) och Johan Theorins Skumtimmen (enligt SvD).

Båda dessa är riktigt bra böcker, så jag hoppas att de inte misshandlas vid överföringen till film.

Andra bloggar om: böcker, läsning, deckare, film, stieg larsson, millennium, johan theorin, skumtimmen
Technorati tags: böcker, läsning, deckare, film, stieg larsson, millennium, johan theorin, skumtimmen

Stieg Larsson och den moderna kommunikationen

Nu har även SvD kommit sig för att recensera Luftslottet som sprängdes. Precis som vad jag kan minnas alla andra recensioner jag läst är de positiva (väldigt positiva, till och med), men det är inte det som jag tyckte var intressant utan detta:

Kommunikationen i Larssons fiktiva universum är hela tiden iögonenfallande medierad och indirekt. Man mejlar, chattar, programmerar, scannar, buggar, fotograferar, ordbehandlar och pratar i mobiltelefoner. Om kommunikation någon gång sker med rösten, ansikte mot ansikte, kan vi vara säkra på att dialogen snart avbryts av någon av de allestädes närvarande medieteknologierna. Denna, relativt ouppmärksammade, formella sida av Larssons texter är nog så intressant som handlingen, vill jag hävda.

Visst sker en massa kommunikation muntligt, men det är helt sant att Stieg Larsson tycks ha varit klart mer insatt i moderna kommunikationsmedia än de flesta andra svenska författare jag läst på sistone. I exempelvis Liza Marklunds böcker mejlar personerna lite ibland, men det känns mest som att hon nödtvunget visar upp resultatet av sin research. I Stieg Larssons böcker får man faktiskt intrycket av att detta är något helt naturligt, både för författaren och för personerna i boken -- liksom det är för mig. En stor del av min kommunikation sker skriftligen via mejl och chattprogram, så att vad som skulle kunna vara ett femminuters telefonsamtal istället kan dras ut till en konversation över hela dagen. Just möjligheten att kunna ägna mig åt kommunikationen när det passar mig i relation till jobbet istället för att bli avbruten av en telefon tilltalar mig mycket.

Här finns DNs recension.

Andra bloggar om: böcker, läsning, stieg larsson, luftslottet som sprängdes, liza marklund, mail, mejl, chatt, im, kommunikation
Technorati tags: böcker, läsning, stieg larsson, luftslottet som sprängdes, liza marklund, mail, mejl, chatt, im, kommunikation

2007-69: Stieg Larsson: Luftslottet som sprängdes

Luftslottet som sprängdes är den tredje delen i Stieg Larssons Millennium-serie, uppföljare till Män som hatar kvinnor och Flickan som lekte med elden. På grund av Stieg Larssons för tidiga död så blir det också den sista delen, även om han ursprungligen tänkt sig att skriva ett tiotal böcker.

Den här boken tar vid precis där den förra slutar; det kan inte vara mer än någon timme mellan dem. Trots det känns det som att man faktiskt skulle ha en rimlig chans att läsa dem fristående. Det är ingenting jag skulle rekommendera eftersom de första delarna är bra, men jag tror att den information man behöver för att förstå denna del faktiskt också presenteras här.

Även om de tre delarna i Millennium-serien till stor del har samma persongalleri och har ett visst mått av kontinuitet i handlingen så är känslan trots det olika i de olika böckerna. Den första delen känns som ett slutna rummet-mysterium i bästa Hercule Poirot-stil (även om det slutna rummet råkar vara en ö). Den andra delen är en polisdeckare medan den här avslutande delen är mer av en spionroman. Trots detta känns de samtidigt enhetliga, hur det nu går till.

Sedan tidigare har Lisbeth Salander och hennes far, den avhoppade ryske agenten Alexander Zalachenko, försökt att döda varandra. Historien här börjar med att de båda flygs in, svårt skadade, till Sahlgrenska sjukhuset där de placeras på samma avdelning. Medan de kämpar för att överleva försöker Mikael Blomkvist lista ut så mycket han kan om deras gemensamma förflutna för att kunna skriva en artikel där han rentvår Salander från de anklagelser som riktas mot henne. Han inser snart att han snubblat över en historia som har mycket större räckvidd än han kunnat ana, och att den kommer att få allvarliga effekter ända upp på regeringsnivå.

Samtidigt finns det andra som inte alls vill att han ska publicera detta. De skyr inga medel för att förhindra hans skrivande, och de gör också allt för att se till att Salander inte kan berätta vad hon vet.

Den här boken är full av avslöjanden, konspirationer och ljusskygga organisationer. Det hönder saker hela tiden och det mesta hänger ihop, om än inte alltid som man ursprungligen tror. Trots det känns det faktiskt inte överlastat. Jag uppskattar också att det faktiskt förekommer element i handlingen som inte har något med den stora övergripande konspirationen att göra. Allt mystiskt som händer hänger faktiskt inte ihop. Det känns mer realistiskt på det sättet, för i verkligheten händer aldrig bara en sak i taget.

Visst finns det saker som man kan ha synpunkter på. Mikael Blomkvist beskrivs som inte speciellt vacker och han kan vara både enkelspårig och bufflig, men samtidigt har han en osviklig förmåga att hamna i säng med alla kvinnor som kommer i hans väg. Både han och Lisbeth Salander har en skräckinjagande förmåga att snoka fram de uppgifter de behöver från konstiga ställen. De letar på olika ställen och på olika sätt, men det gör bara att de är ett ännu farligare researchteam när det arbetar gemensamt. På samma sätt är både Monica Figuerola och Ronald Niedermann rätt extrema personer. Samtidigt skulle boken inte bli lika intressant om alla personerna i den var medelmåttor. Om man absolut måste ha deckare där huvudpersonerna ägnar merparten av sin tid åt att gräla med sina partners, krångla med sin dagislogistik och ha ångest över allt möjligt så är det här kanske inte rätt bok, men ungefär vilken annan modern svensk deckare som helst bör vara lämplig. Stieg Larsson erbjuder istället en välskriven thriller med ett sanslöst driv i handlingen. När man börjat läsa är man fast och vill inte släppa den.

Trots att vi inte har passerat midsommar än så vågar jag lova att Luftslottet som sprängdes kommer att återkomma när jag ska sätta ihop en lista på årets bästa läs vid årsskiften.

Stieg Larsson: Luftslottet som sprängdes
Norstedts, 2007
704 sidor
ISBN: 9113015311
ISBN13: 9789113015316
Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

---

Läsutmaning för 2007
Hundra böcker totalt: 69 (varav 13 serieböcker)
Fem pjäser:
Fem nobelpristagare:
Två böcker på andra språk än svenska och engelska:
Fem böcker utgivna 2007: Klart 3/5!
Fem böcker inte från Sverige/USA/UK: Klart 2/3!
Fem böcker från Japan:

Läst under 2007:
Nr 1-10
Nr 11-20
Nr 21-30
Nr 31-40
Nr 41-50
Nr 51-60
61: Camilla Läckberg: Tyskungen
62: Charles Stross: Accelerando
63: Åsa Larsson: Svart stig
64: Chris Anderson: Long Tail
65: Anna Jansson: Pojke försvunnen
66: Magdalena Graaf: Det ska bli ett sant nöje att döda dig
67: Joyce Carol Oates (som Lauren Kelly): Jag ska skydda dig från allt
68: Kaoru Mori: Shirley
69: Stieg Larsson: Luftslottet som sprängdes

Andra bloggar om: böcker, läsning, stieg larsson, millennium, luftslottet som sprängdes, deckare, thriller
Technorati tags: böcker, läsning, stieg larsson, millennium, luftslottet som sprängdes, deckare, thriller

Död för tidigt, såld för tidigt

Jag hann inte mer än skriva om att en del affärer sålt Luftslottet som sprängdes för tidigt så meddelas det att man tidigarelägger lanseringsdatumet på grund av det. Det blev tydligen för mycket bråk bland de som förbeställt men inte fått sina böcker när det visade sig att andra kunnat köpa boken i affär (även om det inte var meningen).

Andra bloggar om: böcker, läsning, stieg larsson, luftslottet som sprängdes
Technorati tags: böcker, läsning, stieg larsson, luftslottet som sprängdes

Stieg Larsson överallt

Just nu syns Stieg Larssons böcker överallt, men det är inte alltid det är meningen. En Coop-butik i Stockholm råkade släppa Luftslottet som sprängdes, den tredje delen i Millennium-serien, till försäljning för tidigt vilket några bokköpare antagligen inte alls var ledsna över. Förlaget däremot beklagar att böckerna sålts för tidigt, även om jag har lite svårt att se vad det gör för skada med ett par dagar hit eller dit.

Samtidigt rapporteras det att ljudboken av Luftslottet som sprängdes slagit försäljningsrekord för ljudböcker (44000 exemplar hittills). Det hade väl snarast varit en sensation om det inte blivit så med tanke på att det är en bok som många väntar spänt på och att den dessutom för en gångs skull släpps som ljudbok innan den släpps i pappersversion. Jag har inte sett något officiellt om varför man gjort så, men jag misstänker att man har bättre marginaler på ljudboken och därför vill sälja så många som möjligt av den.

Även ljudboken hade för den delen problem med att hållas hemlig tills det var dags. Den fanns tillgänglig från fildelningssajten The Pirate Bay innan den fanns att köpa.

Andra bloggar om: böcker, läsning, stieg larsson, deckare, ljudböcker, luftslottet som sprängdes
Technorati tags: böcker, läsning, stieg larsson, deckare, ljudböcker, luftslottet som sprängdes

Webbservern som sprängdes

DN rapporterar att Stieg Larssons epostväxling med förlaget om framtiden för hans Millennium-serie nu finns publicerad på nätet. Att den skulle publiceras var känt sedan ett tag, men jag visste inte när det skulle ske.

Anledningen till att det alls är intressant är att breven tydligen avslöjar hans planer för senare böcker i serien än de tre som nu finns (eller snarare finns om några dagar när Luftslottet som sprängdes kommer ut i pappersutgåva). Eftersom Stieg Larsson dog strax efter att de här breven skrevs kommer vi aldrig att få läsa böckerna han skriver om i breven, men det kan ju fortfarande vara spännande att få veta hur han tänkt sig fortsättningen.

Tyvärr verkar det som om Norstedts webbserver valt ett ovanligt dåligt tillfälle att sluta fungera, för just nu får jag bara ett felmeddelande när jag försöker titta på breven.

Andra bloggar om: böcker, deckare, läsning, stieg larsson, millennium
Technorati tags: böcker, deckare, läsning, stieg larsson, millennium