Visar inlägg med etikett douglas adams. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett douglas adams. Visa alla inlägg

onsdag, maj 25, 2011

Du vet väl var du har din handduk?

Idag är det Towel Day för tionde gången, till minne av Douglas Adams död. Du vet väl var din handduk är?

Ur The Hitchhiker's Guide to the Galaxy:
A towel, it says, is about the most massively useful thing an interstellar hitchhiker can have. Partly it has great practical value. You can wrap it around you for warmth as you bound across the cold moons of Jaglan Beta; you can lie on it on the brilliant marble-sanded beaches of Santraginus V, inhaling the heady sea vapors; you can sleep under it beneath the stars which shine so redly on the desert world of Kakrafoon; use it to sail a miniraft down the slow heavy River Moth; wet it for use in hand-to-hand-combat; wrap it round your head to ward off noxious fumes or avoid the gaze of the Ravenous Bugblatter Beast of Traal (such a mind-bogglingly stupid animal, it assumes that if you can't see it, it can't see you); you can wave your towel in emergencies as a distress signal, and of course dry yourself off with it if it still seems to be clean enough.

More importantly, a towel has immense psychological value. For some reason, if a strag (strag: non-hitch hiker) discovers that a hitch hiker has his towel with him, he will automatically assume that he is also in possession of a toothbrush, face flannel, soap, tin of biscuits, flask, compass, map, ball of string, gnat spray, wet weather gear, space suit etc., etc. Furthermore, the strag will then happily lend the hitch hiker any of these or a dozen other items that the hitch hiker might accidentally have "lost". What the strag will think is that any man who can hitch the length and breadth of the galaxy, rough it, slum it, struggle against terrible odds, win through, and still knows where his towel is, is clearly a man to be reckoned with.

Hence a phrase that has passed into hitchhiking slang, as in "Hey, you sass that hoopy Ford Prefect? There's a frood who really knows where his towel is." (Sass: know, be aware of, meet, have sex with; hoopy: really together guy; frood: really amazingly together guy.)


Andra bloggar om: , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , ,
intressant.se

måndag, maj 10, 2010

Avbruten: Eoin Colfer: Och en grej till...

Douglas Adams skrev till slut fem (och en halv) del i serien om Liftarens guide till galaxen. Jag har inte läst den sista delen, men av de fem delarna jag läst så är det otvetydigt att kvaliteten gick ner ju högre numret på boken blev.

För ett tag sedan annonserades det att Eoin Colfer (känd för ungdomsböckerna om Artemis Fowl) skulle skriva en officiell uppföljare till liftarserien, men det kändes inte som något som jag tänkte läsa. När den sedan väl kom ut såg jag flera stycken positiva recensioner av den, och ett tag senare fick jag helt oprovocerat ett recensionsexemplar av den svenska utgåvan, och då hade jag ju inte mycket att förlora på att läsa den, kan man tycka. Förutom tid, då.

Tyvärr får jag säga att förlorad tid var just vad den här boken var. Det är tydligt att Colfer läst in sig på liftarserien, men tyvärr känner han sig tvingad att stoppa in referenser till de tidigare böckerna i snart sagt varenda mening. Att huvudpersonerna fortfarande är Arthur Dent, Ford Prefect, Zaphod Beeblebrox och Trillian är inte så underligt, men han envisas också med att stoppa in referenser till hyperintelligenta nyanser av blått, vl'hurger och allt möjligt hela tiden; saker som Adams oftast bara kastade ur sig i farten som en lustighet och som aldrig återanvändes till något senare. När alltihopa återkommer som på ett pärlband nu blir det bara för mycket. Det känns mycket mer som en uppvisning i hur påläst Colfer är än något som har en faktisk dramaturgisk poäng. Detsamma gäller de flesta av de stycken med "faktainformation" som är inskjutna i berättandet här och där. Det sägs inte uttryckligen, men det ligger nära till hands att anta att de är tänkta som utdrag ur guiden.

Vad det gäller själva boken så känns det oftast som om miljön är ungefär densamma som i de tidigare böckerna, men samtidigt så är det uppenbart att Colfer gjort en ansträngning för att uppdatera miljön till nutida förhållanden, vilket innebär att det exempelvis talas om bloggar. Det här känns väldigt mycket som en påklistrad ansiktslyftning som inte fungerar. Redan i den första serien så talas det om Zaphods personliga subetha-kanal (och den finns med även här), och det känns som något som passar mycket bättre i miljön än ett koncept ur vår värld, som bloggen.

Återigen är det tydligt att det är bäst att sluta när man är på topp. Radioserien av The Hitch-Hiker's Guide to the Galaxy är lysande, och de första två böckerna eller så är också bra. Böckerna efter det blir sämre och sämre, och den här hjälper inte den trenden. Undantaget får väl sägas vara den nya filmatiseringen som kom för några år sedan, och som faktiskt lyckades balansera mellan att vara trogen originalet samtidigt som den införde en del nyheter. Tyvärr lyckas inte Och en grej till... med samma sak.

Eoin Colfer: Och en grej till... (And Another Thing...)
B. Wahlström, 2010 (originalet 2009)
Översättning: Lisbet Holst
281 sidor (jag sade "Adjö och tack för all fisken" efter 56)
ISBN: 978-91-32-15730-1

Andra bloggar om: , , , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , , , ,
intressant.se

onsdag, november 19, 2008

Liftarens Wikipedia till galaxen

Jag fick för mig att lyssna på The Hitch-Hiker's Guide to the Galaxy-radioserien (1978) igen och slogs av hur mycket beskrivningarna av guiden låter som Wikipedia:
In many of the more relaxed civilizations on the Outer Eastern Rim of the Galaxy, the Hitch Hiker's Guide has already supplanted the great Encyclopedia Galactica as the standard repository of all knowledge and wisdom, for though it has many omissions and contains much that is apocryphal, or at least wildly inaccurate, it scores over the older, more pedestrian work in two important respects.

First, it is slightly cheaper; and secondly it has the words Don't Panic inscribed in large friendly letters on its cover.


Det är dock också uppenbart att radioserien skrevs i en tid långt innan webben och handdatorer:
Here, press this button and the screen will give you the index, several million entries, fast wind through the index to 'V'. There you are, Vogon Constructor Fleets. Enter that code on the tabulator and read what it says.


Faktum är att texten är annorlunda i bokversionen publicerad bara ett år senare, 1979:
"You press this button here you see and the screen lights up giving you the index."

A screen, about three inches by four, lit up and characters began to flicker across the surface.

"You want to know about Vogons, so I enter that name so." His fingers tapped some more keys. "And there we are."


Det tycks också som om guiden (liksom Wikipedia) har problem med borttagningar:
"If you're a researcher on this book thing and you were on Earth, you must have been gathering material on it."

"Well, I was able to extend the original entry a bit, yes."

"Let me see what it says in this edition then, I've got to see it."

"Yeah OK." He passed it over again.

Arthur grabbed hold of it and tried to stop his hands shaking. He pressed the entry for the relevant page. The screen flashed and swirled and resolved into a page of print. Arthur stared at it.

"It doesn't have an entry!" he burst out.

Ford looked over his shoulder.

"Yes it does," he said, "down there, see at the bottom of the screen, just under Eccentrica Gallumbits, the triple-breasted whore of Eroticon 6."

Arthur followed Ford's finger, and saw where it was pointing. For a moment it still didn't register, then his mind nearly blew up.

"What? Harmless? Is that all it's got to say? Harmless! One word!"

Ford shrugged.

"Well, there are a hundred billion stars in the Galaxy, and only a limited amount of space in the book's microprocessors," he said, "and no one knew much about the Earth of course."

"Well for God's sake I hope you managed to rectify that a bit."

"Oh yes, well I managed to transmit a new entry off to the editor. He had to trim it a bit, but it's still an improvement."

"And what does it say now?" asked Arthur.

"Mostly harmless," admitted Ford with a slightly embarrassed cough.

"Mostly harmless!" shouted Arthur.



Andra bloggar om: , , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , , ,
intressant.se

onsdag, september 17, 2008

Liftarens guide till galaxen ska fortsättas av Eoin Colfer

Enligt den brittiska tidningen Guardian så ska Eoin Colfer skriva en fortsättning på Douglas Adams' klassiska trilogi-i-fem-delar Liftarens guide till galaxen.

Den här sortens fortsättningar känns normalt sett rätt trista, men den här känns i alla fall vagt lovande. Eoin Colfer (som skrivit den humoristiska ungdomsserien om Artemis Fowl) är en gammal beundrare av liftarserien, och det är Adams' änka som har bett honom att skriva fortsättningen, vilket kom som en överraskning för honom. Tydligen så var Douglas Adams inte nöjd med den avslutning liftarserien fick i den femte delen och hade velat se serien sluta på ett ljusare sätt, och kanske kan det bli så nu. Frågan är bara om man lyckas sluta ge ut nya böcker om den här blir en framgång.

Planen är att den nya boken ska komma ut i oktober 2009, och den kommer att publiceras som en bok av Eoin Colfer, inte som något slags ghostwriting-påhitt med Douglas Adams som författarnamn. Det låter som om man ska se det som officiellt sanktionerad fan fiction.

Jag upptäckte Liftarens Guide i form av radioserien som studentradion i Linköping sände om och om igen, och läste snart även böckerna. Både den gamla och den nya filmen har också slunkit ner med åren. Det innebär att jag har rätt bra på den första halvan av historien (så mycket som radioserien täcker), men händelserna i de senaste tre böckerna har jag ytterst vaga minnen av (jag har bara läst dem en gång). Så vitt jag kan minnas så var framför allt den femte delen, Mostly Harmless inte särskilt bra. Det kanske är läge att läsa om serien, dock. Jag misstänker att jag kommer att kunna stora bitar av de första delarna utantill, men det förhindrar ju inte att jag kommer att ha roligt även denna gång.

[Via Slashdot.]

Andra bloggar om: , , , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , , , ,
intressant.se

onsdag, maj 28, 2008

Att skriva klart döda författares böcker

Enligt Uppdrag gransknings program nyligen så berättade Stieg Larsson för John-Henri Holmberg strax före sin död att han skrivit 320 sidor av den fjärde Lisbeth Salander-boken och att den enligt synopsis skulle bli strax över 400 sidor (vilket John-Henri tolkade som att den nog inte skulle bli mer än 600 sidor). Den här fjärde boken i Millennium-serien utspelar sig i en avlägsen liten ort i norra Kanada och var egentligen tänkt att bli den femte boken, men han skrev den först eftersom den var roligare att skriva. Vad den skulle handla om eller vilken stil den skulle vara nämndes inte (de tre publicerade delarna är alla olika: den första är ett stängda-rummet-mysterium, den andra är en polisroman och den tredje en politisk deckare).

En av de väsentligaste stötestenarna i konflikten mellan Stiegs sambo Eva och hans far och bror är vad som ska hända med det oavslutade manuskriptet till den fjärde boken. Eva säger att hon har bäst insyn i vad Stieg hade tänkt sig med böckerna, och hon vill ha möjlighet att påverka vem som får i uppdrag att skriva färdigt boken.

En annan intressant fråga här som inte nämndes i programmet är vilket som är bäst: att låta någon annan författare skriva färdigt boken så nära Stiegs intensioner det går (det vill säga så långt man känner till dem), att publicera det ofullbordade manuskriptet som det är, eller att inte publicera det alls.

Det här är naturligtvis en fråga som är mycket mer generell än fallet Stieg Larsson. När Robert Jordan dog nyligen så meddelades det strax efteråt att hans gigantiska Wheel of Time-serie skulle skrivas färdigt, och att den tilltänkte författaren och Jordans närstående fått de saknade delarna av historien berättade för sig muntligt av honom innan han dog.

J. R. R. Tolkiens efterlämnade verk har efter hans död publicerats i diverse olika former av sonen Christopher. The Silmarillion kompletterades med en del saknad text av Guy Gavriel Kay innan den publicerades, medan senare volymer har bestått av JRRTs texter ihopredigerade i lämplig ordning av Christopher Tolkien och försedda med kompletterande synopsis där det saknats delar, men i alla volymerna utom The Silmarillion har det varit klart vilka delar som varit JRRTs egna och vilka som varit posthuma kompletteringar.

Efter Douglas Adams död publicerades The Salmon of Doubt som bland annat innehåller den ej avslutade roman han arbetade på när han dog.

Vladimir Nabokov ville att hans sista roman skulle brännas om han inte blev klar med den innan han dog, men frun och sedan sonen bevarade manuskriptet. Nu har sonen efter trettio år bestämt sig för att publicera det, och antagligen kommer de flesta efterlämnade manuskript av kända författare som inte förstörs att publiceras förr eller senare. Om inte de efterlevande då och då bröt mot författarnas önskemål skulle vi läsare aldrig exempelvis ha fått läsa de allra flesta av Kafkas verk; de publicerades efter hans död mot hans uttryckliga önskan.

Vad skulle du helst vilja se hände med manuskriptet till den fjärde Lisbeth Salander-boken, och för den delen andra motsvarande manuskript? Bör de publiceras, och bör de i så fall skrivas färdigt så gott det går först eller borde de publiceras i det skick författaren efterlämnade dem?

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , , , , , , ,

måndag, mars 10, 2008

Böcker och filmer som följer en genom livet

De flesta människor har nog några böcker och filmer som följt dem genom livet. Det behöver inte nödvändigtvis vara dem som man tycker är absolut bäst eller mest skickligt skrivna eller så, men av någon anledning har de bitit sig fast.



De fyra som ligger i topp på min lista över verk som jag läst och läst om, kan citera stora delar av och gärna återvänder till är:

  • J. R. R. Tolkien: The Lord of the Rings
    Jag fick den gröna samlingsvolymen av mina föräldrar när jag gick på högstadiet och vräkte i mig den. Några år senare läste jag den på engelska och såg den tecknade filmen av Ralph Bakshi. Sedan dess har jag även lyssnat på den som radioserie (både BBCs version och Sveriges Radios), sett Peter Jacksons filmversion och läst den nya svenska översättningen. Om det hade funnits ett tolkiensällskap i Linköping hade jag garanterat varit medlem.

  • Douglas Adams: The Hitch-Hiker's Guide to the Galaxy
    Som jag skrev i det förra inlägget träffade jag på THHGttG någon gång under gymnasiet och har sedan avverkat den i många former: boken, BBC-radioserien (både i radioversion och LP-version), radiomanuset i bokform, BBCs teveserieversion, den svenska radioserien och filmen nyligen. Det kan vara ganska stora skillnader mellan de här olika versionerna, men det här är en ganska kaotisk historia redan från början så det gör inget.

  • Monty Python and the Holy Grail
    Jag har varit en stor vän av allt Monty Python gjort sedan jag först träffade på dem när de sändes på svensk teve. Jag ser på Wikipedia att de sändes i Sverige första gången 1969 och det kan jag inte komma ihåg; jag skulle gissa att mina minnen är från sent 1970-tal. Det som framför allt fastnat är dock långfilmen Monty Python and the Holy Grail. Exakt varför just den bitit sig fast så vet jag inte; möjligen för att jag tycker mycket om fantasy medan jag exempelvis inte har någon relation alls till religion som är det huvudsakliga ämnet i Life of Brian.

  • Terminator 2
    Sist på listan helt enkelt eftersom jag stötte på den sist är Terminator 2. Det må vara en våldsam actionrulle, men jag tycker också att den har intressanta saker att säga. Kärleken är stark mellan John Connor och hans mor Sarah, och det utvecklas även ett starkt band mellan John Connor och terminatorn som en kort period blir den far John aldrig haft. Den senare relationen säger också intressanta saker om vad det egentligen innebär att vara mänsklig. Sarah Connor reflekterar när hon tittar på John och terminatorn som reparerar en bil att till skillnad från alla de låtsaspappor hon skaffat till John genom åren så kommer terminatorn aldrig att svika honom.
    Watching John with the machine, it was suddenly so clear. The terminator wouldn't stop, it would never leave him. It would never hurt him or shout at him or get drunk and hit him or say it was too busy to spend time with him. And it would die to protect him. Of all the would-be fathers that came over the years, this thing, this machine, was the only thing that measured up. In an insane world, it was the sanest choice.
    Resten av filmen är bra, men för mig summerar det här citatet vad det är som gör den bra för mig.


Vilka böcker och filmer har du haft som följeslagare genom livet?

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , , , , ,

THHGttG fyller 30!

Jag missade att skriva om det på rätt dag, men vi har precis passerat trettioårsjubiléet av att The Hitch-Hiker's Guide to the Galaxy av Douglas Adams sändes första gången.

Jag vet faktiskt inte hur jag kom i kontant med THHGttG första gången. Jag läste bokversionen medan jag gick på gymnasiet och lyssnade även på radioserien som sändes om och om igen av Radio Ryd (studentradion i Linköping). Jag kommer inte säkert ihåg vilket som kom först, men jag skulle tippa på att det var böckerna.

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,

torsdag, maj 24, 2007

Var har du din handduk, Harry Potter?

I morgon är det Towel Day, till minne av Douglas Adams. Som alla vet bör en interstellär liftare alltid veta var hen har sin handduk.

Jag kan också passa på att notera att det nu meddelats vad den avslutande Harry Potter-delen kommer att heta på svenska (Harry Potter och dödsrelikerna) och när den kommer ut (21:e november, fyra månader efter det engelska originalet).

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,