Inlägg
Så har jag läst ännu en nobelpristagare, men tyvärr måste jag säga att det den här gången var en besvikelse. Min bild av Doktor Zjivago innan jag läste den var att det skulle vara en kärleksroman. Visst finns det också kärlekshistorier i den, men man får kisa en hel del för att kunna hävda att det är de som är i fokus. Jag har inte kontrollerat sidnumren, men jag gissar att det dröjer mer än halva romanen innan de ens börjar på riktigt.
Så vad får man innan dess? En massa ryssar, som i vanlig ordning har ett helt gäng namn och smeknamn var och hela tiden refereras till med olika kombinationer av dessa. Man får första världskriget, ryska revolutionen och inbördeskrig. Folk tycks ständigt vara på väg från en ände av Ryssland till en annan, inte sällan efter att ha gått samma sträcka redan. Krig, misär, köld, snö, kaos.
Språket förefaller mig ganska styltigt. Boken är ju inte gammal nog för att vara skriven med pluralformer på verben och så, men på något sätt känns det ändå som om de voro där. Kanske är det ryskans struktur som hänger kvar, eller så är det ett försök av Pasternak att skriva med ett äldre språk eftersom boken utspelar sig kring ryska revolutionen. Jag vet inte vad det beror på, men njutbart var det inte. Replikerna känns ofta som om personerna står och föreläser för varandra. En del av detta kan naturligtvis bero på översättningen; det kan jag inte bedöma.
Den här boken var ett led i min kampanj att läsa något av alla nobelpristagare.
Boris Pasternak: Doktor Zjivago
Bonnier, 1958 (originalet 1957)
Översättning: Sven Vallmark (dikterna översatta av Ralf Parland & Leo Lindeberg)
607 sidor
Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Andra bloggar om: böcker, läsning, boris pasternak, doktor zjivago, nobelpristagare
Technorati tags: böcker, läsning, boris pasternak, doktor zjivago, nobelpristagare
