2012-25: Nick Montfort: Twisty Little Passages

Ett av de första datorspel jag spelade var Adventure, och sedan ägnade jag ett flertal år att spela en hel del textäventyrsspel (som de kallades då). Med tiden skrev jag även ett par egna varav inte alla blev färdiga, men ett av dem släpptes som shareware och finns fortfarande för nedladdning.

Framför allt spelade jag dock andras spel. Adventure var nog det första jag stötte på, men det kompletterades snart av andra från det brittiska företaget Level 9 och senare (när jag skaffat mig en diskettstation) även från amerikanska Infocom som väl i mångt och mycket får sägas vara det företag som definierat genren.

Twisty Little Passages (som är ett citat från Adventure, så klart) är i första hand en bok om konstformen textäventyrsspel eller som de kallas i boken (och för den delen på nätet numer) "interactive fiction". Diskussionen inleds dock med en genomgång av vad man kan kalla förhistorien, vilket författaren i första hand är gåtor, men även diverse andra former av litterära experimentformer.

Efter det diskuteras hur formen fungerar, vad den har för egenskaper som  särskiljer den från andra mer konventionella texter och så vidare. Förutom det får man även en historik över delar av den kortlivade men medan den existerade rätt livfulla del av datorbranschen som producerade dessa spel. Det handlar först och främst om Infocom, men här finns utrymme även för Adventure International, Level 9, Melbourne House och diverse andra.

En kul detalj är att jag nämns som källa på flera ställen i texten eftersom jag för numer rätt länge sedan satte ihop egna listor över textäventyrsspel och publicerade på webben när webben var precis ny, och eftersom de här listorna finns kvar än idag så är de idag rätt väl länkade och lätta att hitta.

Jag har svårt att bedöma om det finns tillräckligt med bakgrundsmaterial i texten för att göra den njutbar för en läsare som inte redan är bekant med konceptet textäventyrsspel eftersom jag själv i alla högsta grad är det, men för den som är det så är det här mycket intressant (och nostalgisk) läsning, även om framställningen ibland kan bli påfrestande akademisk.

Nick Montfort: Twisty Little Passages: An Approach to Interactive Fiction
The MIT Press, 2003
286 sidor
ISBN: 0-262-63318-3

2011-81: John Kovalic: Dork Shadows

På det stora hela tycker jag att John Kovalics serie om gamers står sig fint även så här ett tiotal år efter att de först publicerades, även om man naturligtvis lätt kan se vilken tid det handlar om. Exempelvis försöker Carson att placera sina besparingar i samlarkortspel för att de ska vara säkra genom Y2K-problemen. På motsvarande sätt belägras spelaffären av folk som vill protestera mot Pokémonkortspelet, och det lär väl heller knappast hända nu för tiden (och deras brännande av Pokémonkort ger naturligtvis spelaffären ett uppsving i försäljningen).

Matt och Gil the perky goth försöker sig på en dejt, men deras dejt går inte som de önskar (och för den delen inte heller som läsaren förväntat sig), Igor avger ett nyårslöfte att inte köpa mer spel än han hinner spela (vilket blir synnerligen kortlivat) och Matts spelgrupp använder Gandalf som murbräcka. Kort sagt, allt är som vanligt i Dork Tower.

John Kovalic: Dork Shadows
Dork Storm Press, 2002
162 sidor
ISBN: 1-930964-41-2

Andra bloggar om: böcker, läsare, serier, spel, john kovalic, dork tower, dork shadows
Technorati tags: böcker, läsare, serier, spel, john kovalic, dork tower, dork shadows
intressant.se

Tärningar i mängder

En tärning vet väl alla hur den ser ut? En kub med olika antal prickar på sidorna. Visst, det är det vanligaste, men det finns fler sorter. Många fler sorter. Jag samlar på tärningar, så jag har många fler sorter. Nu har jag till slut fått till vettiga skåp för att visa upp åtminstone delar av samlingen, så här kommer lite bilder.



Samlingen består i skrivande stund av 1264 tärningar. De här skåpen rymmer långt ifrån alla, så jag har försökt göra ett representativt urval. (Bonaden till höger har svärmor gjort, när min fru fyllde 40 förra året.)



(Notera den proffsiga fotolampan...)

Hylla 1 Längst till höger en tärning min mamma sytt. Övriga tärningar är faktiskt glassförpackningar. 1969-1970 hade GB en glass som naturligtvis hette "Tärning" och var förpackad i sådana här tärningar (en av sidorna går att pilla bort, så man kan ha dem som små burkar).

Hylla 2 Längst till höger en uppsättning "knucklebones". Tärningar är kända sedan tusentals år, både i den form vi är vana vid och som dessa (och andra). Ursprungligen använde man ben ur foten på får som har fyra olika identifierbara sidor, och så var de olika sidorna värda olika mycket. Mina är repliker i plast, men formen är samma som för de riktiga benen. Övriga tärningar på den hyllan kan man använda om man vill slippa bestämma själv vad man ska göra.

Hylla 3 Till vänster lite blandat. Till höger diverse casinotärningar. En del av dem är riktiga (pyramiden längst till höger), övriga är fusk. De två gula slår alltid sju, för den ena har bara ettor och den andra sexor. De till vänster är bokstavligen "crooked dice"; sidorna lutar åt alla håll.

Hylla 4 Sexsidiga i diverse färger och storlekar. Den vänstraste stapeln är asiatiska tärningar. De har alltid ett-pricken i rött och större. Ofta är även fyran i rött, och tvåan är ofta rak istället för diagonal som på våra tärningar (men av någon anledning aldrig trean).

Hylla 5 En vanlig sexsidig tärning har alltid sidorna placerade så att motstående sidor summerar till 7 (1-6, 2-5, 3-4). De sexton tärningarna till vänster visar de sexton sätt det går att göra en vanlig sexsidig tärning på, utan att bryta mot det mönstret. Tre av sidorna (2, 3, 6) är ju inte symmetriska, så det går att vända dem på två olika sätt relativt resten av tärningen. Om man håller tärningen så att 6 är uppåt och snurrar den så att man ser 2 och 3 så varierar det vilken som är till vänster. Det är vanligare med 3 till vänster, men båda varianterna förekommer. Detta, tillsammans med de olika vridningarna av 2-3-6 ger 16 varianter.



Hylla 1 Till vänster tärningar numrerade på udda sätt: med kinesiska tecken, med "ett"/"två"/"tre", med romerska siffror och sedan diverse varianter med symboler istället för prickar eller siffror. Till höger tärningar med bokstäver.

Hylla 2 Till vänster tipstärningar med 1-X-2. Övriga har någon sida (1 eller 6 varierar, så man måste kolla innan man slår...) utbytt mot reklam eller någon annan bild.

Hylla 3 Till vänster tre elektroniska tärningar. Resten är pokertärningar för den som råkar sakna en kortlek.



Hylla 1 Sexsidiga tärningar i blandade storlekar. Den minsta (som är grå och knappt syns) är 4 mm. Den största är 54 mm.

Hylla 2-3 Blandade rollspelstärningar.

Hylla 4 Tärningar med så många olika antal sidor som möjligt, och i den mån jag hittat olika, även olika former för samma antal sidor. Här finns 2-sidig (ser ut som ett mynt), 3-sidig, 4 (4 olika former), 5, 6 (5 olika), 7, 8, 9, 10 (3 olika), 11, 12, (2 olika), 13, 14, 15, 16, 20, 24 (2 olika), 30, 32, 34, 50 (en här, en på nästa bild), 100.



Hylla 1 Tärningar i så många olika material som möjligt. Från vänster bärnsten, aluminium, brons, bakelit, celluloid, ben, silver, suddgummi, tyg, garn (virkad), (färgat) glas, skumplast, elfenben, järn, jade, plast, lego (ihopbyggd av äldsta sonen), renhorn (gjord av mig), porslin, snäckskal, trä, gummi, sten, ull (nåltovad av mig).

Hylla 2 På vänstra halvan tärningar gjorda i elfenben, på högra halvan tärningar i ben. Det är svårt att veta, men jag skulle tro att alla tärningar på den här hyllan är åtminstone 100 år och rätt många 200 år gamla. En del av bentärningarna är stämplade med "GR" och en liten krona (vilket inte syns på bilderna). Det betyder att korrekt skatt har betalats för dem, och att de är tillverkade i England i georgiansk tid (1760-1820).

Hylla 3 Till vänster tärningar i tärningar. Var och en av de stora genomskinliga tärningarna har en mindre tärning inuti. I mitten några gamla trätärningar och en tärningspenna. En normal penna har ju sex sidor, men den här har även prickar på sidorna. Till vänster ett gäng tärningssnurror.

Hylla 4 Några dubbleringstärningar från Backgammon. En 50-sidig tärning (nämnd ovan). En trätärning med intarsiainläggningar där en av sidorna kan tas bort så att den blir en liten ask. En rubiks kub med olika antal prickar på sidorna istället för olika färger.



Slutligen några av samlingens största tärningar. Den gula är 35 cm, den blå är 42 cm.

Om detta inte är tillräckligt med tärningar för någon så går det även att titta på hela min tärningssamling på webben.

Andra bloggar om: spel, tärningar, samlande
Technorati tags: spel, tärningar, samlande
intressant.se

2010-89: David A. Trampier: Wormy

Wormy är en tecknad serie som gick som följetong i rollspelstidningen Dragon under 1970- och 1980-talen. Den var lite oregelbunden i början men kom senare i åtminstone nästan varje nummer, ibland med så mycket som fyra sidor. I de tidigaste numren kan man se att teckningarna är lite trevande, men de når fort en mer utvecklad form. David A. Trampier som ritade Wormy är även känd för att ha gjort det första omslaget till Players Handbook till AD&D och många av illustrationerna i den.

Det som är tråkigt med serien Wormy är att den slutade utan förvarning i Dragon #132, mitt i handlingen. Efter några nummer utan Wormy kom en kort notis i tidningen där man sade att serien förhoppningsvis skulle komma att ersättas av en annan, men utan förklaring. Det har senare berättats hur lönecheckarna till Trampier returnerades utan att ha lösts in och att man utgick från att han dött, men det har senare förnekats av ett par andra personer som säger att han fortfarande är i livet.

Jag läste Wormy medan den gick i Dragon, men missade en del nummer och var framför allt inte med från början. Därför var det kul att hitta ett arkiv med alla Wormy-sidor så att jag kunde läsa om serien från början. Även om den saknar slut tycker jag att den är väl värd att läsa, för den är rätt annorlunda.

Wormy är en drake som sysslar med spel. Han spelar biljard, men även krigsspel. Det senare är dock av någon anledning olagligt, så han är efterlyst. Det kan möjligen ha något att göra med att när Wormy spelar krigsspel så använder han inte miniatyrer utan riktiga små troll och andra varelser som får attackera varandra mot betalning (det är inte fullt så farligt som det låter, för de kan regenerera). Även rollspel figurerar som hastigast i handlingen. Wormy föreslår att få spela en drake men får svaret "you can't be a dragon, this is a fantasy game". Just miljön är en av de saker som gör Wormy speciell, för den är inte så människocentrisk som rätt mycket fantasy brukar vara utan helt enkelt annorlunda:


En annan sak som tilltalar mig (men som möjligen vissa kan ha svårare för) är humorn i serien. Serien tar generellt sig själv på lagom mycket allvar, men här och där finns en sida där Trampier går fullständigt överbord med långa serier ordvitsar i bästa studentspexklass:


Det är synd att Wormy slutar mitt i handlingen, men det är ingen anledning att låta bli att läsa den, speciellt som man kan göra det på nätet. I själva verket är det nog i praktiken det enda sättet som finns, för serien har aldrig tryckts om och att få tag i alla gamla nummer av Dragon lär inte vara det lättaste.

David A. Trampier ("Tramp"): Wormy
Dragon Magazine, #9 (1977)-#132 (1988)
229 sidor

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, wormy, spel, david a. trampier, tramp
Technorati tags: böcker, läsning, serier, wormy, spel, david a. trampier, tramp
intressant.se

Lincon, i år med föredrag

Nu i helgen drar spelkonventet Lincon igår. Det har arrangerats alla år utom ett under det senaste kvartsseklet (wow!), och jag tror att jag bara har missat det två gånger. Missa det inte du heller!

I år kommer det, förutom en väldigt massa spel, även att finnas ett föredragsprogram som jag koordinerar. Jag själv kommer att intervjua skräckförfattaren C. J. Håkansson med anledning av att skräck är temat för årets Lincon. Det kommer att handla både om hans egen roman Fjärilen i Tibet och om genren i allmänhet, och säkert en del annat också.

Förutom det kommer det att finnas föredrag om skräckrollspel, lajvande, hur man skapar ett eget spel, tecknade serier, science fiction och fantasy och diverse annat. Kom och lyssna!

Andra bloggar om: skräck, spel, lincon, c. j. håkansson
Technorati tags: skräck, spel, lincon, c. j. håkansson
intressant.se

Uppcon 2010

Jag hade tänkt mig att jag skulle skriva något om Uppcon 2010, men det verkar inte som om det blir av. Ni får hålla till godo med lite bilder på cosplayare istället.

Jag har fler bilder från Uppcon.

Andra bloggar om: uppcon, japan, manga, anime, spel, cosplay
Technorati tags: uppcon, japan, manga, anime, spel, cosplay
intressant.se

Dags för en ny antispelhysteri?

Det är vid det här laget över tio år sedan Didi Örnstedt och Björn Sjöstedt publicerade sin antirollspelspamflett De övergivnas armé. Efter att stormen kring den bedarrat så tycker jag att det varit rätt lugnt i media kring spel av olika slag, antagligen mycket på grund av den utbildande insats som Sverok står för.

Det senaste i spelväg som journalister kan missförstå för att skapa bra rubriker tycks vara MMORPG:et World of Warcraft som har fler spelare än Sverige har invånare. I en artikel idag basunerar Expressen ut att WoW ligger bakom ett mord i Stockholm.

Rubriken är "Erika, 27 mördad av spelkompis" och framåt slutet av artikeln finns texten

Den misstänkte 33-åringen har tidigare varit med i en förening som ägnar sig åt lajv, ett teaterliknande rollspel där deltagarna klär ut sig. På föreningens hemsida finns en bild från 2007 där han spelar rollen som en 1800-talsvampyr som senare blir pålad till döds. På bilden poserar han med ett k-pist-liknande föremål.

Tanken är helt klart att vi som läsare ska tycka att det är förskräckligt med farliga spel som WoW och lajv. Det råder ingen tvekan om att det finns rötägg bland dem som spelar WoW. Med 11.5 miljoner spelare vore det underligt om så inte vore fallet. Det finns rötägg i vilket annan församling som helst (bridgespelare, den lokala sportföreningen, Expressens redaktion, ...).

Att ta upp att mördaren och offret träffats via WoW tycks kunna vara relevant eftersom mordet skett under en fest där alla närvarande träffats via just WoW. Men att komma från att de träffats via WoW till att spelet WoW (snarare än kommunikationsnätverket WoW) skulle ha något med mordet att göra tycks inte självklart (eller ens rimligt) från den information som syns i artikeln. Ännu mer frågande ställer jag mig inför att man drar fram uppgifterna om att den misstänkte ägnat sig åt lajvande. Vad har det med saken att göra?

Andra bloggar om: spel, lajv
Technorati tags: spel, lajv
intressant.se

2009-69: Björn Höglund: Alla spelar spel

Alla spelar spel är en bok om sällskapsspelens historia, eller kanske rent av kulturhistoria. Den har ett klart fokus på Sverige, även om det görs en del nedslag i andra länder.

Boken berättar om sällskapsspel som koncept och hur det har vuxit i popularitet från mitten på 1800-talet till guldåldern under efterkrigstiden och fram till idag. Även nu säljs det mycket spel och spelas mycket spel, men det går att se en nedgående trend som antagligen kan hänföras till exempelvis datorspel, video och annat.

Historien berättas utifrån ett antal teman som exempelvis äventyr, sport, frågespel och spel baserade på teveserier. Tanken är god, och i del kapitel får man en intressant genomgång av temat som sådant och hur det kommit att bli intressant att ha som underlag för spel. Ibland känns det dock som att bakgrunderna är lite tunna och sönderfaller till ett rabblande av spel som passar in i temat utan att speciellt mycket sägs om spelen och varför de är intressanta.

Och det är detta som är bokens huvudproblem från min synvinkel. Boken skriver oftast insatt om vilka spel som fanns och finns och vad de handlar om, men ytterst sällan om sägs egentligen något om själva spelen. Den som är ute efter att få reda på något om hur spelen i sig utvecklats genom åren, snarare än spelens teman, har inget att hämta i den här boken. Spelen presenteras i allmänhet med namn och första publiceringsår. Man får rätt ofta även reda på spelets skapare (när det är känt), även om vi i Sverige är rätt dåliga på att uppmärksamma spelskapare. Hur spelet fungerar sägs det däremot väldigt sällan något om; undantaget är i princip kapitlet om frågespel som har en uppenbart annorlunda spelmekanik än många andra spel.

Den trend som börjat synas de senaste åren med översättningar av tyska spel (som i allmänhet är bättre konstruerade än de gamla välkända sällskapsspelen) sägs det väldigt lite om. En anledning till det kan ha att göra med fokuset ovan; de här nya spelen har ungefär samma teman som tidigare spel, medan de däremot ofta har spelmekaniker som inte setts bland tidigare spel.

Allt om spel är rikt illustrerad med bilder på gamla spel (och en del gammalt reklammaterial om spel). Bilderna är bra, varierande mellan bilder om omslag och hela spel till detaljbilder på tärningar, pjäser och andra småsaker. Det som är lite trist är att det är rätt gott om bilder där det inte framgår vilket spel bilden föreställer.

För den som är intresserad av en historik om spel som produkt och hur de har vuxit fram ur sin samtid så är det här en utmärkt bok. Den som är intresserad av spel som spel har inte lika mycket att hämta, men det har boken heller aldrig utgett sig för att erbjuda.

Björn Höglund: Alla spelar spel: Sällskapsspelens historia
Historiska media, 2009
191 sidor
ISBN: 978-91-85873-77-7

Andra bloggar om: böcker, läsning, björn höglund, alla spelar spel, spel, historia
Technorati tags: böcker, läsning, björn höglund, alla spelar spel, spel, historia
intressant.se

Tärningssamling

Jag har alltid gillat att spela spel och rätt länge har jag även samlat på mig en hel del tärningar. På sistone har jag gjort lite ordning på samlingen och kollat upp lite bättre vad jag egentligen har för tärningar. Det som de flesta tänker på när man säger "tärning" är naturligtvis en vanlig sexsidig tärning, men även sådana kan se ut på många sätt.

Sexsidiga tärningar i olika storlekar (den orangea tärningen näst längst till vänster är ungefär en centimeter).

Sexsidiga tärningar i olika material. De stora är skumplast och tyg. De mindre är ben, plast, trä, bärnsten, metall och bakelit.

Alla tärningar har dock inte sex sidor, utan det finns en uppsjö av andra sorter:

Tärningar med 3, 4, 5, 6, 8, 10, 12, 16, 20, 24, 30, 34 och 100 sidor.

Det här är bara en bråkdel av alla tärningar jag har. Den som vill se alla är välkommen till Hans Persson's Dice Collection.

Andra bloggar om: tärningar, spel, samlande
Technorati tags: tärningar, spel, samlande
intressant.se

Science fiction i verkligheten: Project Natal

För ett per år sedan fick Microsoft se sig ställda på efterkälken med sin Xbox med sina traditioniella handkontroller med sladd. Med Nintendos Wii kunde man spela utan sladd, och utan att lära sig en massa krångliga knappar och sånt; bara att slå en tennissving med handkontrollen så gör gubben på skärmen en likadan sving.

Även om inget har synts på marknaden så har Microsoft tydligen inte legat på latsidan. På en mässa häromdagen presenterade de Project Natal, ett system där man ska kunna använda en Xbox helt utan kontroller. Systemet har kameror och känner av vad användaren gör, och kopplar det till spelen. Som synes på filmen så är det inte heller bara spel som kan dra nytta av det här; även mediaspelaren kan styras via gester.

Det här ser jätteball ut, men jag undrar hur tillrättalagt det är och hur mycket av det som faktiskt fungerar i verkligheten. För spel kan jag tänka mig att det fungerar, men för att styra mediaspelaren är det inte lika uppenbart bra. Jag styr ofta vår stereo från rummet intill genom att sikta rätt med fjärrkontrollen (vilket ibland innebär att sikta på väggen mitt emot stereon). Om stereon måste se mig blir det svårare.

Nintendo passar på att lansera en uppdatering av handkontrollerna till Wii för att få bättre precision, men det är bara en liten förbättring jämfört med Project Natals revolution. Förra gången var det å andra sidan Wii:t som stod för revolutionen genom att ge oss de första rörelsestyrda spelen. Det ska bli spännande att se vad nästa steg blir från Nintendo. Jag tror knappast att de suttit och rullat tummarna sedan Wii:t släpptes, och förbättringen de släpper nu känns mest som en framstressad sak för att ha något att kontra Natal med än som någon seriös förbättring.

Det är också intressant att se att vi verkar gå allt mer mot spel som kräver att den som spelar rör sig en massa. Tiden så man kunde beskylla spelarna för att sitta i soffan och slappa är nog förbi. Om man spelat skateboardspelet som visas på filmen ovan några timmar lär man med god marginal klarat av dagens motionskrav. Detsamma gäller för den delen dansmattespel som funnits ett tag, men där är kontrollerna inte alls så generella som de som Project Natal erbjuder.

Det verkar som om William Gibson får rätt i att vi snart kommer att manipulera objekt i den virtuella världen precis lika naturligt som objekt i den fysiska världen. Däremot ser det ut att (åtminstone till en början) handla om kameror och inte direkt anslutning via nervsystemet. Men vem vet vart utvecklingen tar oss om några år?

Andra bloggar om: spel, tv-spel, nintendo, wii, microsoft, project natal, xbox, science fiction, sf
Technorati tags: spel, tv-spel, nintendo, wii, microsoft, project natal, xbox, science fiction, sf
intressant.se

Bokprogram på spelkonventet Gothcon

Under påskhelgen går spelkonventet Gothcon av stapeln i Göteborg. Jag kommer att vara där och spela spel, men jag ska också prova något nytt. Jag kommer att arrangera ett litet bokprogram, insmuget bland alla spel. De flesta spelnördar jag träffat på har även läst en massa böcker, så jag hoppas att det ska slå väl ut. Så här ser programmet ut:

Fredag 14:00-15:00

Science fiction och fantasy har skrivits i snart 100 år, och det finns vid det här laget en hel del böcker som kallas klassiker. Men håller de fortfarande? Vi hissar och dissar några av genrens klassiker.

Fredag 20:00-21:00

Intervju med Andreas Roman.

Lördag 14:00-15:00

Diskussion om skrivande med Andreas Roman, Christina Brönnestam och Henrik Örnebring.

Lördag 20:00-21:00

Vad bör man läsa av den sf och fantasy som kommer ut nu för att inte missa några guldkorn? En översikt över senare tiders sf och fantasy.

Välkommen!

Andra bloggar om: böcker, läsning, spelkonvent, spel, gothcon, andreas roman, christina brönnestam, henrik örnebring, skrivande, sf, science fiction, fantasy
Technorati tags: böcker, läsning, spelkonvent, spel, gothcon, andreas roman, christina brönnestam, henrik örnebring, skrivande, sf, science fiction, fantasy

Njut av friheten medan den finns

Dikten "First they came..." brukar tillskrivas Martin Niemöller. Den förekommer i flera olika varianter; här är en av dem:

They came first for the Communists,
and I didnt't speak up because I wasn't a Communist.

Then they came for the Jews,
and I didn't speak up because I wasn't a Jew.

Then they came for the trade unionists,
and I didn't speak up because I wasn't a trade unionist.

Then they came for the Catholics,
and I didn't speak up because I was a Protestant.

Then they came for me,
and by that time no one was left to speak up.

Jag kom att tänka på den här dikten när jag hörde det senaste påhittet av vår förment liberala regerings smygfascistoida påhitt. Först var det filtrering av internet mot barnporr, sedan var det FRA-lagen, sedan var det IPRED-lagen, sedan datalagringsdirektivet, och nu ska internet filtreras för att ingen svensk ska kunna spela på internet utom genom Svenska Spel.

Erich Honecker ler i sin grav.

Andra bloggar om: det fria ordet, yttrandefrihet, censur, demokrati, first they came, martin niemöller, barnporr, sex, fra, övervakning, personlig integritet, ipred, datalagringsdirektivet, spel, filtrering, internet, erich honecker
Technorati tags: det fria ordet, yttrandefrihet, censur, demokrati, first they came, martin niemöller, barnporr, sex, fra, övervakning, personlig integritet, ipred, datalagringsdirektivet, spel, filtrering, internet, erich honecker
intressant.se

Gitarrhjälte på världsturné

I dag levererades ett stort efterlängtat paket till sonen: Guitar Hero World Tour. Spelet släpps i dag i Sverige, även om det funnits ett tag på andra marknader.

Precis som i det vanliga Guitar Hero III som vi haft ett tag kan man spela gitarr, men här finns även alternativet att spela bas. Om man tycker att det är för likt gitarren så kan man prova att spela trummor eller rent av att sjunga.

Nyss spelade Henrik och två av hans kompisar olika instrument medan Cecilia och tre av hennes kompisar satt i soffan och sjöng. Martin satt i soffhörnet och spelade datorspel utan att bry sig något nämnvärt om oväsendet runt honom.

Jag har spelat en del Guitar Hero III och det är faktiskt riktigt skoj. Jag antar att gitarrdelarna av det här spelet är likartade (det finns några tillägg, men de verkar inte avgörande). Att spela trummor verkar intressant, men att sjunga tycks svårt av det lilla jag hunnit se hittills. Vi får väl hur det är när barnen spelat av sig så att jag får prova själv.

Andra bloggar om: spel, wii, guitar hero world tour, guitar hero 3, musik
Technorati tags: spel, wii, guitar hero world tour, guitar hero 3, musik
intressant.se

Corren vinklar snett om World of Warcraft

I dag hade Corren (med flera) artiklar om datorspelet World of Warcraft eftersom den nya expansionen "Wrath of the Lich King" släpps i dag.

Det som var anmärkningsvärt med Correns artikel var vinklingen. Förutom artikeln som jag länkar till ovan fanns en till (som var större, men som jag tyvärr inte hittar på nätet) som handlade om spelberoende och det var den som var i blickfånget på det uppslag som nästan helt handlade om det här ämnet. Själva Wrath of the Lich King skrivs det däremot ingenting om.

Man får väl visserligen se det som ett framsteg att Corren alls skriver om (dator)spel, men känslan jag fick av artikeln var som om de skulle ha skrivit en rubrik om att säsongens nya viner nu fanns tillgängliga på Systembolaget, och sedan skriva en helsida om Länkarna utan att säga något om själva vinerna, bara om folket som köar för att få köpa dem.

Det här är å andra sidan ingenting att egentligen bli förvånad över. Det passar utmärkt in i det normala mönstret för den mediala dramaturgin att det ungdomar gör är farligt (datorspel, rollspel, rockmusik, videofilm, jazz, etc) och behöver varnas för.

Det ska sägas att Corren då och då skriver om alkoholism också, men då är det i samband med hemlöshet, skolavslutningar eller liknande. Att skriva om det i samband med en artikel om nya viner är däremot otänkbart. Då skulle ju Correns egen läsekrets (som vare sig är hemlösa, går på skolavslutningar eller spelar datorspel i någon större utsträckning) tvingas att fundera på sina egna demoner, och det skulle inte kännas bra till morgonkaffet.

Andra bloggar om: spel, datorspel, world of warcraft, moralpanik, corren, alkohol, media,
Technorati tags: spel, datorspel, world of warcraft, moralpanik, corren, alkohol, media,
intressant.se

Rollspelet Mutant läggs ner

Samma dag som Stockholms Spelkonvent öppnar för i år så meddelar Järnringen att de lägger ner produktionen av rollspelet Mutant.

Mutant konstruerades av Michael Petersén och Gunilla Jonsson och publicerades första gången av Äventyrsspel 1984. Det har getts ut i ett antal olika utgåvor på olika förlag. Jag har varit medveten om dess existens i ungefär 20 år, men av någon anledning har det aldrig blivit av att spela det. Däremot har jag läst romanen Blodsmak av Henrik Örnebring som utspelar sig i Mutant-universat.

Den första utgåvan av spelet utspelar sig i en postapokalyptisk värld, men sympatiskt nog är handlingen centrerad kring Sverige. Senare utgåvor modifierade spelet, först med cyberpunkinfluenser och sedan med rymdfart, men den senaste utgåvan från Järnringen har återgått till ursprunget med det postapokalyptiska Skandinavien.

Mutant har överlevt nedläggning förr, så det återstår att se vad som händer den här gången. Om jag fattat rätt så finns det en trogen skara spelare, så kanske någon av dem ser sig kallad att bli undergångens arvtagare och föra spelet vidare?

Andra bloggar om: spel, järnringen, mutant, rollspel, äventyrsspel
Technorati tags: spel, järnringen, mutant, rollspel, äventyrsspel

Spelhelg!

I morgon åker jag, Henrik, Cecilia och två av deras kompisar till Stockholms Spelkonvent för att spela spel hela helgen. Jag kommer dessutom att hålla ett föredrag om science fiction under fredagkvällen. Jag har fått en ganska tidig tid, så jag hoppas att det har hunnit komma någon publik.

Andra bloggar om: spel, stockholms spelkonvent, science fiction, sf,
Technorati tags: spel, stockholms spelkonvent, science fiction, sf,

2008-93: Per Wersén: Sällskapsspel

Efter en kort inledning om historik för spel i allmänhet börjar den här boken att systematiskt förklara sig igenom ett antal av de klassiska brädspelen.

Huvudspelen som presenteras i boken är backgammon, fia med knuff, dam, domino, kvarn, mahjong, roulett, rävspel, halma, schack samt avslutningsvis några enklare spel som tärningspoker och andra spel med bara tärningar, sten-sax-påse, luffarschack och sänka fartyg.

Varje spel presenteras med minst en bild på själva spelet och en kortfattad men klar förklaring av hur man spelar. Efter det kommer vad som väl egentligen är intressantare; en genomgång av alla varianter spelet har i olika länder eller liknande. De allra flesta av de här spelen har ett otal varianter. Det jag saknar i beskrivningarna är mer om spelens historia. Varifrån kommer de och hur har de utvecklats?

Bilderna i boken är riktigt bra. De är naturligtvis svartvita, men alla bilderna är klara och tydliga och visar hur spelet fungerar. Bilderna prioriterar klarhet framför artistiskt värde och kan på grund av det kännas lite enformiga, men i en sådan här bok ser jag inte det som en brist. Som kuriosa kan nämnas att en bild som visar ett uppställt schackbräde komplett med schackklocka och protokoll även har var sin prydlig askkopp åt spelarna, men de nämns inte som obligatoriska tillbehör i texten.

Per Wersén: Sällskapsspel: Regler och råd
Saxon & Lindströms, 1960
182 sidor

Andra bloggar om: böcker, läsning, spel, brädspel, per wersén, sällskapsspel
Technorati tags: böcker, läsning, spel, brädspel, per wersén, sällskapsspel

Snart dags för SSK igen

Om tre veckor (10-12 oktober) är det dags för 2008 års upplaga av Stockholms spelkonvent. Jag och de två äldre barnen kommer att vara på plats och spela så mycket spel vi orkar hela helgen.

Själv ska jag dessutom passa på att hålla ett föredrag om science fiction och dess historia, illustrerat av en massa spel. Jag tycker att det är sympatiskt av SSK att ha ett så ambitiöst föreläsningsprogram som man har.

Andra bloggar om: spel, spelkonvent, stockholms spelkonvent, ssk, science fiction, sf,
Technorati tags: spel, spelkonvent, stockholms spelkonvent, ssk, science fiction, sf,

Signaler från Sverok 59

Senaste numret av Signaler från Sverok handlar mycket om att koppla spel till skolundervisning, exempelvis i form av ett lajv för mellanstadieelever. I förberedelse för det har eleverna arbetat med att hitta på sina rollpersoner på svenskan, med att tillverka rekvisita på slöjden, och så vidare.

Förutom det kan man läsa om så skilda ämnen som hur det är att skriva manus för datorspel och en artikel om hur man spelar "Det kungliga spelet från Ur", ett spel som är minst 4600 år gammalt.

Signaler från Sverok fortsätter att vara en tidskrift om spel som är lätttillgänglig för den som inte är insatt i spelen som beskrivs, men som samtidigt inte är ointressant för den som spelar mycket.

Andra bloggar om: tidskrifter, spel, signaler från sverok
Technorati tags: tidskrifter, spel, signaler från sverok

The 39 Clues: Harry Potters uppföljare

Det handlar dock inte om författaren J. K. Rowlings nästa projekt, utan om vad helles förlag Scholastic ska satsa sina resurser på nu när Harry Potter-serien är färdig. The 39 Clues handlar om syskonen Amy och Dan Cahill. De har något slags övernaturliga krafter och reser jorden runt för att försöka lista ut exakt varför de har de här krafterna.

Harry Potter-serien blev en gigantisk succe av sin egen kraft. Den första upplagan var liten och sålde genom mun-mot-mun-metoden. Med The 39 Clues satsar man stort från början. Serien är planerad till 10 delar, och de kommer att skrivas av olika författare. Den första boken, The Maze of Bones är skriven av Rick Riordan och han kommer även att planera den övergripande handlingen för hela serien.

I skrivande stund finns det inga planer på en svensk utgåva. Rod Bengtsson på Bonnier Carlsen säger i DN

Det är en omfattning som kräver mycket arbete redan initialt, resurser som man inte lätta kan avsätta. Och kan man inte åta sig det i sin helhet kan det hända att man struntar i det av den anledningen. Det behöver alltså inte vara så att man avstår för att man inte tror på det

Det står redan från början klart att det här är ett projekt som man kommer att höra av på diverse olika sätt. Steven Spielberg har redan köpt filmrättigheterna, och på förlagets sida om serien så står det "read the book - collect the cards - play the game". Räkna med lika mycket merchandise som för Harry Potter. Böckerna kommer också att innehålla ledtrådar som läsarna kan följa i verkligheten, vilket jag antar betyder att det är något slags alternate reality game kopplat till det hela.

Andra bloggar om: böcker, läsning, fantasy, the 39 clues, the maze of bones, rick riordan, steven spielberg, harry potter, alternate reality game, arg, spel
Technorati tags: böcker, läsning, fantasy, the 39 clues, the maze of bones, rick riordan, steven spielberg, harry potter, alternate reality game, arg, spel
intressant.se