Liza Marklund censurerar gärna, bara det ger pengar

Liza Marklund har skapat sig en plattform i media genom krönikor och romaner genom att ta parti för människor i underläge. Tyvärr verkar det som om hon nu övergett den ambitionen och istället använder sin plattform för att cementera ett överspelat oligopol och ivra för censur.

I sin senaste krönika i Konkurrenten Expressen ondgör hon sig över att hennes kompisar i bandet Stockholm Stoner inte sålt mer än 379 exemplar av sin senaste skiva, men att den laddats ner 80000 gånger. Man kan ju tycka att det här låter som skrämmande siffror, och det är det. Framför allt för att de inte betyder vad Marklund vill påskina att de gör. Roger har nämligen undersökt hur det ligger till. Skivan finns bara på Coop Forum, och inte ens i alla deras affärer. Den går inte att beställa på nätet. Det går inte att betala för att ladda ner den. Det betyder i praktiken att de inte är speciellt intresserade av att sälja den. Om man inte tillhandahåller det man vill sälja där folk vill köpa det så blir det inte sålt. Ännu roligare är att det visar sig att siffrorna för nedladdningen inte stämmer. Roger har letat runt på stora fildelningssajter och konstaterar att skivan inte laddas ner därifrån, för ingen har ens laddat upp den dit. Möjligen kan det bero på att papperspressen (den som Marklund vurmar för) skrivit ner den.

Det finns dock en annan möjlighet. Om man tittar på bandets sida på Myspace så har den lite över 80000 profilvisningar. Det här är bandets egen reklamsida, skapad av dem själva. Siffran betyder att sidan har visats 80000 gånger, inte att något laddats ner. På den sidan finns också några av bandets låtar (upplagda av dem själva) som man kan provlyssna på (men inte ladda ner). Det totala antalet låtspelningar är i storleksordningen 40000. Min gissning är att Marklund sett siffran 80000 på den här sidan och stoppat in den i sin artikel. Om hon inte förstår att den här sidan A) är bandets egen och B) inte erbjuder någon nedladdning eller om hon helt enkelt bortser från sådana besvärliga fakta låter jag vara osagt.

Det är inte det som är det väsentliga. Problemet är Marklunds lösning för att se till att hennes kompisar får en "blygsam lön för sitt arbete". Den uppenbara lösningen borde vara att marknadsföra skivan och se till att den går att köpa, samt att åka på turné. Nu har man fått gratis marknadsföring av Marklund. De övriga två punkterna kräver insatser från bandet, så vi får se hur det blir med dem.

Det är nu det farliga kommer. Marklund skriver

Internetleverantörerna måste ta fullt ansvar för vad de skickar ut. Om deras bredband används för att stjäla, eller att sprida barnporr, bombrecept eller självmordsreklam så ska de bötfällas. Det går att sätta filter på nätet, kineserna klarar det ju.

Hon har alltså mage att dra fram Kinas censur av det fria ordet som ett föredöme. Strax innan säger hon dock något vettigt:

Samma regler måste gälla på nätet som i verkligheten.

Det håller jag med om. Posten och Telia har inget som helst ansvar för om någon skickar barnporr eller terroristrecept med dem. Detsamma ska gälla internet!

Marklund avslutar med en fråga till sin musikerkompis:

Så vad tycker du om den nya Ipredlagen? frågar jag.
- Allt som kan stoppa stölderna är bra.

Att staten får bygga en databas över exakt vem du pratar med och hur länge, vem du skriver mejl till, vilka sidor på nätet du surfar till och var du befinner dig (det vet din mobiltelefon) är helt i sin ordning. Den personliga integriteten är inget att bekymra sig om. Bara Lizas kompisar får en "blygsam lön för sitt arbete".

[Via Petra på En annan sida.]

Andra bloggar om: musik, nedladdning, copyright, det fria ordet, liza marklund, internet, ipred, personlig integritet, censur
Technorati tags: musik, nedladdning, copyright, det fria ordet, liza marklund, internet, ipred, personlig integritet, censur

Det fria ordet hotas - protestera!

Det fria ordet är något som man kontinuerligt måste kämpa för att upprätthålla, men på sistone har verkar det som om mörkerkrafterna kämpat ovanligt hårt.

Till att börja med läser jag på en annan sida att Sveriges Författarförbund ska hålla en manifestation för den fria litteraturen på måndag, för att "bevara en fristående författarfond - litteraturen ska inte styras av staten". Det är säkert fint och vackert, men det hade varit mycket mer relevant om författarförbundet istället hade mobiliserat sina medlemmar att demonstrera utanför riksdagshuset i dag när IPRED-lagen klubbades igenom eller utanför rättegången mot The Pirate Bay. Båda dessa händelser riskerar att leda till storskalig övervakning av varenda svensk: ett mycket större hinder för det fria ordet än någon författarfond. Och det här är som bekant inte den enda lagen som slår mot din personliga integritet och det fria ordet: på sistone har vi haft FRA-lagen, IPRED och datalagringsdirektivet

I USA kommer nya fåniga påhitt: Authors Guild tycker att man ska förbjuda eboksläsaren Kindle att ha funktionen att läsa en bok högt, eftersom det konkurrerar med ljudböcker. Det är väl bara en tidsfråga innan girigheten får dem att kräva att tryckta böcker ska säljas med licensavtal som säger att man bara får läsa dem tyst. Om man vill läsa dem högt så att någon annan hör måste man betala mer, och motsvarande om man vill låna ut boken till någon efter att man läst ut den eller om man vill läsa om den.

Landet som är så stolta över sin fria press har också hittat på att man ska kunna få upphovsrätt på fakta, så att det inte är tillåtet att rapporter om nyheter utifrån någon annans referat. Visst är det relevant att fundera på plagiat här, men samtidigt får det aldrig vara förbjudet för mig att referera att tidningen si-och-så rapporterar ditten medan någon annan tidning säger datten, utan att för den delen bryta mot någon upphovsrätt. Det handlar inte om att jag vill kunna kopiera deras nyhetstext, men jag måste få tala om vad deras artiklar innehåller.

I det här sammanhanget passar jag också på att notera att Piratpartiet, som har som en av sina grundstenar att värna om den personliga integriteten, i dag endast har ett par hundra medlemmar färre än Vänsterpartiet samtidigt som man växer med något hundratal medlemmar om dagen. Deras ungdomsförbund, Ung Pirat har i dag passerat SSU i medlemsantal och är nu det näst största politiska ungdomsförbundet efter MUF.

Andra bloggar om: böcker, läsning, det fria ordet, censur, upphovsrätt, copyright, piratpartiet, ung pirat, personlig integritet, ipred, privatpolislagen, datalagringsdirektivet, fra-lagen
Technorati tags: böcker, läsning, det fria ordet, censur, upphovsrätt, copyright, piratpartiet, ung pirat, personlig integritet, ipred, privatpolislagen, datalagringsdirektivet, fra-lagen
intressant.se

Njut av friheten medan den finns

Dikten "First they came..." brukar tillskrivas Martin Niemöller. Den förekommer i flera olika varianter; här är en av dem:

They came first for the Communists,
and I didnt't speak up because I wasn't a Communist.

Then they came for the Jews,
and I didn't speak up because I wasn't a Jew.

Then they came for the trade unionists,
and I didn't speak up because I wasn't a trade unionist.

Then they came for the Catholics,
and I didn't speak up because I was a Protestant.

Then they came for me,
and by that time no one was left to speak up.

Jag kom att tänka på den här dikten när jag hörde det senaste påhittet av vår förment liberala regerings smygfascistoida påhitt. Först var det filtrering av internet mot barnporr, sedan var det FRA-lagen, sedan var det IPRED-lagen, sedan datalagringsdirektivet, och nu ska internet filtreras för att ingen svensk ska kunna spela på internet utom genom Svenska Spel.

Erich Honecker ler i sin grav.

Andra bloggar om: det fria ordet, yttrandefrihet, censur, demokrati, first they came, martin niemöller, barnporr, sex, fra, övervakning, personlig integritet, ipred, datalagringsdirektivet, spel, filtrering, internet, erich honecker
Technorati tags: det fria ordet, yttrandefrihet, censur, demokrati, first they came, martin niemöller, barnporr, sex, fra, övervakning, personlig integritet, ipred, datalagringsdirektivet, spel, filtrering, internet, erich honecker
intressant.se

Banned Books Week

Den här veckan är Banned Books Week, veckan för förbjudna böcker. Jag tycker visserligen inte att förbjudandet av böcker är mer lämpligt någon av de övriga veckorna på året och man kunde ju hoppas att upplysningen gjort framsteg under alla de år den pågått, men men tyvärr är det så att censur fortfarande är ett reellt problem.

Banned Books Week är ett amerikanskt påhitt. Listan nedan är de tio böcker som folk oftast velat undertrycka under 2007.

1. And Tango Makes Three by Justin Richardson and Peter Parnell
2. The Chocolate War by Robert Cormier
3. Olive’s Ocean by Kevin Henkes
4. The Golden Compass by Philip Pullman
5. The Adventures of Huckleberry Finn by Mark Twain
6. The Color Purple by Alice Walker
7. TTYL by Lauren Myracle
8. I Know Why the Caged Bird Sings by Maya Angelou
9. It’s Perfectly Normal by Robie Harris
10. The Perks of Being a Wallflower by Stephen Chbosky

Jag känner inte till alla de här böckerna, men i förklaringen kan man se att det framför allt är sex som amerikanerna har problem med. Andra svåra ämnen är ras, religion och fula ord. Oavsett vad ämnet är som sticker någon annan i ögat så är det inte ett skäl för att undertrycka böcker som behandlar ämnet. Att försöka göra det något sekel i efterhand känns ännu dummare.

Jag begriper inte riktigt varför just de här böckerna får ta smällen, för den delen. Det är ingen svårighet att hitta böcker som innehåller saftigare sex än I Know Why the Caged Bird Sings, exempelvis. Vad är problemet med just den? Är det för att Maya Angelou betraktas som en "fin författare" som inte borde syssla med sådant? Varför hittar vi i så fall inte Elfriede Jelinek på den här listan? Å andra sidan skriver hon på tyska och är därmed antagligen för konstig för de flesta amerikaner, även i översättning.

Det förvånar mig faktiskt lite att Harry Potter-böckerna inte finns med på topplistan. De är visserligen fria från sex, men de kan ju tänkas förleda barnen till hemska häxerier. Har de fallit bort från moralradarn så fort efter att de sista delen kom ut? Och varför har i så fall inte The Adventures of Huckleberry Finn också gjort det?

Jag kan avsluta med att citera Philip Pullman (från BoingBoing):

The inevitable result of trying to ban something – book, film, play, pop song, whatever – is that far more people want to get hold of it than would ever have done if it were left alone. Why don't the censors realise this?...

Andra bloggar om: böcker, läsning, det fria ordet, yttrandefrihet, censur, banned books week
Technorati tags: böcker, läsning, det fria ordet, yttrandefrihet, censur, banned books week
intressant.se

Det fria ordet är farligt -- stoppa det!

Om det var någon som trodde att det var slut på nedmonteringen av det fria ordet i och med att FRA-lagen röstats igenom så verkar det vara en felaktig förhoppning. Den här gången är det EU som uppenbarligen vill "klargöra bloggarnas ställning" i medialandskapet, vilket i praktiken verkar betyda att man vill påtvinga bloggare en massa regleringar. Läs och baxna över nyspråket om hur man vill "stärka bloggarnas rättsliga ställning" genom att sätta munkavle på dem.

Det ska bli intressant att se om gammalmedia tar upp detta innan det är mer än ett par dagar kvar till omröstningen eller om de bara ser det som en välkommen upprensning bland konkurrensen.

Andra bloggar om: bloggar, internet, det fria ordet, yttrandefrihet, juridik, censur, eu, fra
Technorati tags: bloggar, internet, det fria ordet, yttrandefrihet, juridik, censur, eu, fra

Gammalmedias FRA-mörkning

I Smålandsposten kan man läsa en imponerande bortförklaring om hur gammalmedia har allvarliga problem med att rättfärdiga sin egen taffliga hantering av FRA-frågan och ännu svårare att se hur man blir omsprungna av bloggare.

Marcus Svensson ondgör sig över att bloggare har publicerat brevsvar från Johannes Åman som är tillförordnad chef för ledarredaktionen på DN. Om Åman hade varit politiker så hade det aldrig blivit någon artikel; då är det granskning som gäller. Det som är "problemet" här är att Åman tillhör den tredje statsmakten. Han är journalist och ska vara den som granskar makten. Nu har han istället själv blivit granskad, och det är naturligtvis inte populärt. Gammelmedia vill ställa andra till svars, men när man själv hamnar under luppen sluter man leden och ryter till. Det kan ju vara ens egna uttalanden som nagelfars nästa gång.

Svenssons är också en hejare på att argumentera:

Jag känner igen mig i det Åman blivit utsatt för. Någon ringer eller mejlar och ställer frågor. Sedan publiceras svaren – utan att jag fått veta att det är en intervjusituation. Inte ens i efterhand.

Den enda skillnaden mot vad en vanlig tidningsreporter, Uppdrag Granskning eller någon annan del av det etablerade mediakomplexet sysslar med är att det är DN som granskas, istället för att de står för granskningen. Vad är en intervjusituation om inte någon som ställer frågor? Men det blir bättre. Svensson avslutar:

Åmans brev sändes i tjänsten, men är ända att klassa som privat korrespondens.

Alltså, hallå? Chefen för landets största ledarredaktion sänder ett brev i tjänsten och det ska klassas som privat korrespondens? Jag betvivlar inte att Stig Malm gärna hade sett att hans uttalanden om "fittstimmet" hade klassats som privata uttalanden också, men han är politiker och tidningarna var de som granskade, så då var det inga journalister som klagade.

Allvarligt talat, Marcus Svensson: sluta gömma dig bakom försök till pressetiska regeldiskussioner. När du känner dig tveksam, tänk dig att Åman är politiker och att bloggarna är journalister så ser du att det här är business as usual, inte "övertramp och misstag" från bloggarnas sida. Skriv som sakfrågan istället, för den påverkar dina möjligheter att utföra ditt arbete på ett oberoende sätt. Om FRA-lagen går igenom så är det slut på meddelandeskyddet.

Andra bloggar om: fra, johannes åman, marcus svensson, media, pressetik, bloggar, yttrandefrihet, det fria ordet, politik, censur, dn, journalistik, meddelandeskydd
Technorati tags: fra, johannes åman, marcus svensson, media, pressetik, bloggar, yttrandefrihet, det fria ordet, politik, censur, dn, journalistik, meddelandeskydd
intressant.se

Personval och personligt ansvar inför FRA-omröstningen

I morgon är det omröstning om ifall FRA ska få orwellska befogenheter att avlyssna all elektronisk kommunikation i landet. Ungefär varenda bloggare i landet har skrivit i frågan och alla tycks överens om att FRA-lagen vore ett katastrofalt misstag, oavsett om de står till höger eller vänster. Bland politikerna är det däremot en cementerad blockpolitik som gäller. Rösta som partipiskan vill annars kan du bli utesluten, hotar moderaterna.

Det är lärorikt att titta på det här debaclet för dem som hoppas att de borgerliga ska införa personval framöver. Eller kanske snarare för dem som tror att det skulle göra någon som helst skillnad från hur läget är nu. I morgon har de borgerliga riksdagsmännen en ypperlig möjlighet att visa att de står upp för sina liberala värderingar och sätter sina övertygelser före partipiskans kollektiva diktat. Vi får se om de vågar rösta mot FRA-förslaget, eller om de hellre värnar om sin karriär inom partiet och sedan förhoppningsvis blir utröstade i nästa val istället. Om FRA-lagen införs hoppas jag att den blir en valfråga i nästa val så att den kan rivas upp så fort som möjligt.

Andra bloggar om: yttrandefrihet, censur, övervakning, storebror, orwell, fra, personval, personlig integritet, politik
Technorati tags: yttrandefrihet, censur, övervakning, storebror, orwell, fra, personval, personlig integritet, politik
intressant.se

Stoppa FRA-lagen!

Den 17 juni röstar riksdagen om ifall det ska bli tillåtet för FRA att avlyssna all privat kommunikation som transporteras via kabel och når utlandet. Man kan tro att det inte gäller så många, men alla som använder en utländsk epostleverantör (Yahoo, Gmail, etc) drabbas. Alla som chattar via MSN drabbas. Alla som surfar till webbservrar som står i utlandet drabbas (en server med en .se-adress kan stå i utlandet).

Vi har i dag brevhemlighet för papperspost. Se till att vi även får motsvarande för epost och telefoni; det finns ingen relevant skillnad i de olika medierna som motiverar varför avlyssning skulle vara tillåten av de senare bara för att det är tekniskt enklare.

För att slippa detta steg mot ett övervakningssamhälle: kontakta de riksdagsmän du röstat fram och tala om för dem att det här förslaget är en dålig ide.

Läs mer på Stoppa FRA-lagen.

Från webbsidan ovan: Vänsterpartiet röstar emot FRA-lagen. Miljöpartiet röstar emot FRA-lagen. Socialdemokraterna röstar emot FRA-lagen, men endast baserat på teknikaliteter i förslaget. De borgerliga partierna planerar att rösta för storebrorssamhället. Om du har röstat fram en borgerlig riksdagsman, se till att berätta för dem att du inte gillar det här lagförslaget. Riksdagen har kontaktuppgifter för alla riksdagsmän, sorterade efter valkrets. För den delen, om du röstat fram någon som planerar att rösta mot förslaget så skadar det inte att tala om för dem att du uppskattar det.

Andra bloggar om: det fria ordet, censur, yttrandefrihet, internet
Technorati tags: det fria ordet, censur, yttrandefrihet, internet
intressant.se

Att modernisera historien

För ett tag sedan skrev jag om att Tintin i Kongo blivit JK-anmäld. I dagarna har nyheterna bland annat handlat om konstvandalism i Lund. Med tanke på att de flesta reaktioner jag sett på detta från gammalpressen varit rätt accepterande så tycker jag att den här artikeln om sentida försök att stöpa om historien i det modernas form var extra trevlig.

Andra bloggar om: böcker, läsning, konst, censur, yttrandefrihet, det fria ordet
Technorati tags: böcker, läsning, konst, censur, yttrandefrihet, det fria ordet

Tintin idag, vad imorgon?

Enligt ett pressmeddelande från Bonnier Carlsen så har deras återutgivning av Tintin-albumet Tintin i Kongo blivit JK-anmäld av Afrosvenskarnas riksförbund. Så här säger de själva:

Albumet ger ingen realistisk eller rättvis bild av Afrika, vare sig det gäller av invånarna eller djur och natur. I stället kännetecknas albumet av den patriarkaliska syn på Afrika som rådde i 1920- och 30-talets Europa då Kongo var en belgisk koloni. Albumet är ett historiskt tidsdokument från ett svunnet Europa. Om detta kan man läsa i albumets förord.

Förlaget avvaktar JKs kommentarer innan man gör något. Redan under sommaren rapporterades att en brittisk bokhandel flyttat Tintin i Kongo från barnhyllan till hyllan för grafiska romaner för vuxna.

Jag tycker att det är lite oroande om det skulle gå att blockera återutgivning av gammal litteratur på det här sättet (albumet publicerades ursprungligen som följetong 1930-31). Som de själva säger handlar det om ett tidsdokument som visar hur synen på Afrika var förr, inte om något nyproducerat. Om man på det här sättet ska titta på den idag gällande moralen när man återutger gamla böcker så blir det mycket som inte kan ges ut.

Lucky Luke i sin helhet kan vi antagligen vinka adjö till, eftersom de albumen visar upp en schablonbild av indianerna (och för den delen även av kineser, ibland). Och det är ju inte bara serier som drabbas av detta. August Strindbergs kvinnosyn är väl inte känd som den allra bästa. Ska vi förbjuda återutgivning av Strindbergs verk? Och Vladimir Nabokovs Lolita, kan den vara tillåten?

Den intressanta frågan här är vad det blir nästa gång. Om vi tillåter att Tintin sopas under mattan idag, vad blir det nästa gång?

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, tintin i kongo, herge, tintin, august strindberg, vladimir nabokov, lolita, censur, det fria ordet, yttrandefrihet, afrika, afrosvenskarnas riksförbund, lucky luke
Technorati tags: böcker, läsning, serier, tintin i kongo, herge, tintin, august strindberg, vladimir nabokov, lolita, censur, det fria ordet, yttrandefrihet, afrika, afrosvenskarnas riksförbund, lucky luke