Visar inlägg med etikett rysare. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett rysare. Visa alla inlägg

onsdag, mars 05, 2008

2008-30: Hans Arnold: Veckans chock

Hans Arnold är antagligen den konstnär vars bilder jag tidigast lärde mig att känna igen, och jag har uppskattat hans bilder sedan dess varhelst jag hittat dem. Det var däremot inte mer än några år sedan som jag först fick reda på att han illustrerat rysarnoveller i Veckorevyn i många år: från 1954 till 1979 producerade han ungefär 1300 illustrationer, en i veckan. Den här boken samlar 250 av dem, utvalda så att det finns bilder från alla åren.

Bilderna presenteras kronologiskt, och i början ser de inte riktigt ut som åtminstone jag är van vid. Till att börja med så är de tidiga illustrationerna i svartvitt, ibland med en effektfärg, och stilen är också lite annorlunda. Ganska snart känner man dock igen sig, för motivvalet känns bekant. Några år in på 1970-talet börjar de färglagda illustrationerna att dominera, men om det är en förändring i Arnolds stil eller i Veckorevyns produktionsförutsättningar vet jag inte.

Det Arnold är känd för är skräckmotiv, och eftersom det här handlar om illustrationer till rysare så är det naturligt att nästan alla bilder har något slags skräckmotiv. En del bilder, framför allt av de lite äldre, har en ganska realistisk konstruktion men de typiska Arnold-bilderna med surrealistiska motiv är vanliga: här hittar man människor med blixtlås som mun, en hund med en pistol som huvud, människor vars kroppar byggs upp av massor av föremål, monster eller andra konstigheter och andra underligheter.

Döden är naturligtvis ett vanligt motiv liksom för den delen sex, åtminstone i form av vackra flickor. Generellt innehåller bilderna ofta fler kvinnor än män, medan männen har mer kläder. Man får däremot intrycket av att det oftast är kvinnorna som har kontrollen; männen framstår ofta som maktlösa både inför kvinnornas sexualitet och monstrens ondska. Enstaka gånger kan det vara svårt att skilja på de sista två.

Boken inleds med ett kort förord av Hans Arnold och sedan ett antal tidningsklipp om Arnold i allmänhet och hans illustrerande av Veckans chock-novellerna i synnerhet. Eftersom de är återgivna i förminskat format är en del av dem tyvärr lite jobbiga att läsa. I den här delen av boken återges också det klassiska omslag Arnold gjorde till en av ABBAs första skivor; antagligen en av hans mest kända bilder.

Eftersom den här boken bara innehåller ett fåtal sidor text så tar det inte så lång tid att ta sig igenom den, men å andra sidan kommer jag säkerligen att återvända till den många gånger för att bara bläddra fram och tillbaka och förlora mig i några av illustrationerna. De flesta av dem är väldigt detaljerade, så det finns gott om saker man inte upptäcker vid en första titt.

För ett tiotal år sedan fick jag en novell publicerad i antologin Svenska monster och annat otyg. Det var kul att få något i tryck, men det som var riktigt häftigt var att hamna i samma volym som Hans Arnold som bistått med ett antal småillustrationer i svartvitt samt ett halvdussin planscher i färg till boken, och det är extra kul att jag lyckats få mitt exemplar av boken signerat.

Hans Arnold: Veckans chock
Bulleribock, 2006
272 sidor
ISBN: 9789197642408

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: , , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , , ,

måndag, maj 21, 2007

2007-67: Joyce Carol Oates: Jag ska skydda dig från allt

Boken börjar med att den tonåriga Annemarie Straube hittas naken i skogen, drogad och förvirrad. Sedan en tid har hon bott hos sin faster, men hon har försvunnit spårlöst.

Annemarie kommer från en fattig familj som haft problem att ta hand om henne. Istället tas hon omhand av sin faster som hon alltid fått lära sig är ett slags familjens svarta får, trots att hon är den enda som faktiskt har pengar. Fastern lämnade den övriga familjen tidigt och driver numer en konstnärskoloni som hennes döde man skapade. När hon övertar ansvaret för Annemarie passar hon på att döpa om henne till Marta.

Praktiskt taget hela boken berättas i första person av Annemarie/Marta. Till en början är hon påverkad av drogerna hon fått och minns ingenting om hur hon hamnade naken ute i skogen eller någonting annat heller, men så småningom börjar hennes minne återvända. Det är dock inte helt pålitligt, och det är en bra idé att vara lite misstänksam mot hennes berättelse. Dels vet man inte riktigt om det hon minns är korrekt, och dessutom så är allt läsaren har att gå på det Marta väljer att berätta, och det är ju inte säkert att hon vill berätta hela sanningen ens om hon känner till den.

Marta berättar om hur det var att komma till konstnärskolonin som osäker tonåring och leva med de ibland rätt knepiga konstnärer som fanns där. I hennes ursprungliga familj fanns det inga pengar och pappan satt i fängelse. Här var inte pengar någon bristvara, men å andra sidan måste hon nu umgås med underliga konstnärer som hennes faster förser med droger, samtidigt som hon försöker komma underfund med sitt eget känsloliv. Detta förenklas inte av att fastern har ett ganska ombytligt förhållningssätt till Marta. Ibland är hon ganska förtrolig mot henne, för att sedan övergå till att behandla henne som en anställd.

Jag har sett den här boken beskrivas som en deckare någonstans, men det är den egentligen inte. Ett brott är visserligen centralt i handlingen, men det förekommer egentligen ingen utredning av det utan läsaren leds från ledtråd till ledtråd om vad som hänt genom Martas selektiva minne och den ordning hon kommer ihåg saker och berättar om dem. Det här gör att boken är samma slags icke-deckare som Svart stig som jag skrev om för ett tag sedan. Alldeles oavsett vad man ska placera boken i för genre så är den läsvärd; även om den egentligen bara består av en persons berättelse så presenteras förloppet så att det uppstår en spänning om vad det var som hände. Joyce Carol Oates är en bra författare, och hon kan med små medel få en att vilja läsa vidare.

Joyce Carol Oates (som Lauren Kelly): Jag ska skydda dig från allt (Blood Mask)
Wahlström & Widstrand, 2007 (originalet 2006)
Översättning: Ulla Danielsson
287 sidor
ISBN: 9146216340
ISBN13: 9789146216346
Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.



Läsutmaning för 2007
Hundra böcker totalt: 67 (varav 12 serieböcker)
Fem pjäser: William Shakespeare: Twelfth Night, or What You Will Sophokles: Elektra
Fem nobelpristagare: Orhan Pamuk: Snö Isaac Bashevis Singer: Shosha André Gide: Isabelle Saul Bellow: Offret
Två böcker på andra språk än svenska och engelska:
Fem böcker utgivna 2007: Svenska Naturskyddsföreningen: Naturen till din tjänst (årsbok 2007) Andreas Marklund: Skördedrottningen Joe Hill: Heart-Shaped Box Johan Theorin: Skumtimmen Camilla Läckberg: Tyskungen Klart 3/5!
Fem böcker inte från Sverige/USA/UK: Yasunari Kawabata: Snöns rike (Japan) Orhan Pamuk: Snö (Turkiet) Sophokles: Elektra (Grekland) André Gide: Isabelle (Frankrike) Arnaldur Indriðason: Kvinna i grönt (Island) Klart 2/3!
Fem böcker från Japan: Yasunari Kawabata: Snöns rike

Läst under 2007:
Nr 1-10
Nr 11-20
Nr 21-30
Nr 31-40
Nr 41-50
Nr 51-60
61: Camilla Läckberg: Tyskungen
62: Charles Stross: Accelerando
63: Åsa Larsson: Svart stig
64: Chris Anderson: Long Tail
65: Anna Jansson: Pojke försvunnen
66: Magdalena Graaf: Det ska bli ett sant nöje att döda dig
67: Joyce Carol Oates (som Lauren Kelly): Jag ska skydda dig från allt