2014-6: Robert Kirkman: Stormen

Som jag gissade när jag skrev om Lugnet före... så brakar helvetet lös i den här volymen av The Walking Dead. Guvernören som styr den närliggande staden överlevde Michnnes behandling honom och nu är han tillbaka för att utkräva en gruvlig hämnd, utrustad med en stridsvagn.

Det hela går inte väl för någon, vare sig för anfallare eller försvarare, vilket man väl får sägas börja vänja sig vid i den här serien. Om något kan gå fel så gör det det, oavsett om det drabbar den "goda" eller den "onda" sidan.

Samtidigt som det som händer i den här volymen väl får sägas vara den största katastrofen hittills i serien (vilket säger en del) så  känns det också som att den vändning berättelsen tar här kommer att ge historien en nytändning. Jag ska inte säga att den hade stagnerat än, men den risk för det som situationen erbjöd utraderas här med besked. På sätt och vis är vi väl tillbaka lite grann på ruta ett här men jag betvivlar inte att det kommer att dra åt ett annat håll den här gången. Om inte annat så har huvudpersonerna betydligt mer kunskap om sin situation nu än de hade i början.

Robert Kirkman: Stormen (Made to Suffer)
Översättning: Sara Årestedt
Apart Förlag, 2013
opaginerad
ISBN: 978-91-980734-3-0

2014-4: Robert Kirkman: Lugnet före...

Lugnet före... är som namnet antyder en ovanligt lugn och stillsam volym av The Walking Dead. Som alla som läst något av serien inser så betyder inte det att tillvaron är problemfri eller att ingen dör, men man kan i alla fall sträcka sig till att det ibland går att se ett visst hopp om framtiden och att en del saker faktiskt får lyckliga slut trots att de först ser ut som katastrofer.

I den här volymen finns också en ovanligt stark scen som jag tycker blottlägger det totala mörker som de här människorna trots allt lever under, och inte minst den hopplöshet som detta agerande fortsätter att sprida omkring sig.

Själva albumet är inte en av de här sakerna som får ett lyckligt slut, däremot. Återigen på samma sätt som titeln så verkar det milt uttryckt upplagt för problem det första som händer i nästa volym. Det ser väldigt mycket ut som att man kommer att få ångra ett jobb som inte gjordes riktigt färdigt tidigare och nu kommer tillbaka och ställer till problem.

Robert Kirkman: Lugnet före... (The Calm Before)
Översättning: Sara Årestedt
Apart Förlag, 2013
opaginerad
ISBN: 978-91-979592-8-5

2013-56: Robert Kirkman: Totalt jävla mörker

The Walking Dead är även i normala fall bra på att ta saker till sin absoluta extrem och göra läsandet till en berg-och-dal-bana av hopp och förtvivlan, men det här albumet går längre än vanligt. Dels går det även med Walking Dead-mått mätt längre än vanligt, och dessutom känns det komprimerat och hinner på det sättet med mer än vanligt.

Anfall är bästa försvar lämnade gruppen i en situation som såg besvärlig ut och jag hade gissat att den skulle ta lång tid att reda ut. I själva verket går det fort med oväntad hjälp. Möjligen lite för fort. Vi får också se vad Michonne är kapabel till på mer än ett sätt, och det är inte vackert, men hon kommer onekligen dit hon vill.

Nu skulle man kunna tro att allt är gott och väl (om man inte hade läst The Walking Dead, åtminstone) men så är det så klart inte. Verkar något bra så är det bara för att det ska märkas mer när det går åt helvete igen. Det som förvånar mig lite är att man hinner med ytterligare en hel cykel i den här volymen. Jag antar att det finns fler lager till de problem man tror att de har klarat av nu och att de kommer att framkomma senare, men nu verkar det relativt lugnt igen. Som av en händelse heter de nästa två albumen Lugnet före... och Stormen, så helt klart är problemen inte slut än om det var någon som trodde det.

I det här albumet kan man också notera en vändning i huvudpersonen Ricks attityd. Inte så mycket till världen utan till sig själv. Jag är osäker på om det kommer att ha någon avgörande inverkan på hans förhållande till resten av gruppen men det är väl bara att vänta och så.

Helt klart är i alla fall att The Walking Dead fortsätter att ligga på en hög nivå. Man får som vanligt när det handlar om zombies inte vara känslig för en viss slafsighet men när det gäller den känslomässig intensiteten i berättandet finns det inget att invända på.

Robert Kirkman: Totalt jävla mörker (This Sorrowful Life)
Översättning: Sara Årestedt
Apart Förlag, 2013
opaginerad
ISBN: 978-91-979592-7-8

2013-54: Robert Kirkman: Anfall är bästa försvar

Jag har råkat göra ett uppehåll i läsandet av The Walking Dead utan bättre anledning att nästa volym i serien råkade hamna underst i en hög med olästa böcker men nu kom den fram till slut.

När boken börjar är läget ovanligt lugnt. Gruppen är i tryggt förvar i fängelset (som naturligtvis är lika bra på att hålla saker ute som det varit att hålla saker inne) och ägnar sig åt uppstädning och planering när de får syn på en helikopter. Det måste innebära att det finns fler riktiga människor där ute. Man bestämmer sig för att skicka iväg en expedition bestående av Rick, Michonne och Glenn för att ta reda på vart den tog vägen. Det verkar som att den tar mark inte allt för långt bort så det borde inte vara allt för besvärligt eftersom man även hittat en del bra skyddsutrustning i fängelsets gömmor.

De tre som ger sig av hittar mycket riktigt människor men de har inte riktigt samma inställning till situationen som den grupp människor vi följt hittills och de hamnar på kollisionskurs rätt snart. Väldigt mycket kollisionskurs, rent av. Det framgår nu med all önskvärd tydlighet att normala (om det nu är rätt ord här) människor kan vara minst lika otrevliga som zombies. Den insikten sammanfattas faktiskt av de andra människornas ledare

Vi har mycket att lära av dem, förstår du - bara genom att titta på dem. De har hållit på hela natten. De slutar bara inte - får nya krafter hela tiden. De äter tills det är slut och sedan är de nöjda.

Jag beundrar dem nästan.

Det man måste inse är att de är vi helt enkelt - de är inte annorlunda. De vill ha det de vill ha, de tar det de vill ha och efter att de fått det de vill ha ... så är de nöjda bara den allra kortaste stund.

Sen vill de ha mer.

Indeed vill jag ha mer. Det här var den sista volymen jag köpt men efter att ha läst den såg jag direkt till att beställa övriga som finns utgivna hittills (tre till) vilket väl är ett betyg så gott som något.

Robert Kirkman: Anfall är bästa försvar (The Best Defense)
Översättning: Sara Årestedt
Apart, 2012
opaginerad
ISBN: 978-91-979592-6-1

2013-6: Robert Kirkman: Köttets lustar

Den förra volymen slutade med att gruppen stod inför hotet om att bli utkastade från det fängelse de tänkt göra till sin bas. Det problemet löser sig i den här delen, men inte på något smärtfritt sätt. Framför allt inser Rick att han blir tvungen att omvärdera sin kraftigt hållna uppfattning om hur gruppen ska sköta sig så han tvingats bryta mot den själv. Det verkar som om han kommer undan den regeländringen utan några större uppror i leden, vilket man annars hade kunnat ana.

Uppror blir det dock ändå, fast i mindre skala. Som titeln antyder så ställer kärleken till problem för en del, framför allt i och med att ett snedsteg inte bara händer utan framför allt observeras av helt fel person. Som om huvudpersonerna inte var instabila så att det räckte sedan tidigare, typ.

Det känns som om det här albumet avslutar ett större kapitel. Det slutar med att Rick håller ett tal där han förklarar hur han tänker nu och hur han tänkte tidigare och avslutar med att de är omringade av döda, men att det är gruppen själva som är de levande döda. Återstår att se om det verkligen läggs i en ny växel i nästa volym. Än så länge har jag en liggande oläst, sedan är jag ikapp den svenska utgivningen och får vänta ett tag mellan varje del.

Robert Kirkman: Köttets lustar (The Heart's Desire)
Översättning: Sara Årestedt
Apart Förlag, 2012
opaginerad
ISBN: 978-91-979592-3-0

2013-2: Robert Kirkman: Tryggt förvar

Den förra volymen av The Walking Dead slutar med att gruppen kommer fram till ett fängelse, komplett med inhängnad rastgård och allt. Även om det finns gott om zombies där nu så är det naturligtvis en bra plats att bo på eftersom det är inhägnat och rätt stadigt befäst.

Uppröjningen kräver en del jobb, men ger också ett par oväntade effekter. I ett rum inuti fängelset hittar man fyra män som lever och som visar sig vara fångar. Det är trevligt att träffa på nya människor som inte är zombies, men när de samtidigt är tungt kriminella komplicerar det situationen en del. Förutom det hittar man också fängelsets matförråd, ett konservlager värdigt vilken survivalist som helst.

Som alltid när grupper möts blir det nya möjligheter till interaktioner, och det är inte alltid de går så bra. De tidigare fängelsekunderna tycker att de så att säga har första tjing på fängelset medan gruppen som kommer utifrån dels är fler och dels är avogt inställda till deras kriminella belastning.

Liksom i de tidigare albumen är dödssiffran rätt hög, och det gäller inte bara för zombies. Samtidigt lyckas man få fram de drabbades ångest och förtvivlan varje gång någon dör - de som inte jublar, då alltså. Känslorna är intensiva och det är svårt att hålla ordning i gruppen, men Rick gör sitt bästa för att vara gruppens ledare. Det är inte alla som är helt överens med hans beslut, och även där börjar det knaka i relationerna (och vi får antydningar om ytterligare saker som kommer att kasta grus i den relationen framöver, men än så länge är det mest som en bisats).

Till råga på allt drabbar ett ännu större problem gruppen i slutet av albumet. Framtiden kanske inte var så utstakad som man trodde, trots allt.

Så här långt tycker jag att The Walking Dead klarar av att hålla en hög nivå. Visst är den våldsam och blodig, men action och splatter är långt ifrån seriens raison d'être. Fokus ligger på mänskliga relationer och i många fall är zombierna lika mycket ett främmande och ogripbart hot mot gruppens liv och hela mänsklighet snarare än ett här-och-nu-hot som måste bekämpas med vapen. De tär minst lika mycket mentalt som fysiskt på gruppen.

Robert Kirkman: Tryggt förvar (Safety Behind Bars)
Översättning: Sara Årestedt
Apart, 2012
opaginerad
ISBN: 978-91-979592-2-3

2012-41: Robert Kirkman: På drift

Redan till andra volymen av The Walking Dead så har man bytt tecknare från Tony Moore till Charlie Adlare. Skillnaden är inte jättestor, men jag får nog säga att jag tycker att det är en förbättring. Den nya tecknarstilen är lite mer realistisk, lite renare och lite mer svartvit.

När vi lämnade gruppen i den förra volymen så hade de just bestämt sig för att överge sitt läger för att hitta en plats som var säkrare. Under sitt sökande träffar de på en annan grupp människor (Tyreese, hans dotter och hennes pojkvän) som håller på att svälta ihjäl och som slår följe med dem.

Den förstorade gruppen överlevare letar vidare efter en plats att slå sig ner, men det är inte lätt eftersom zombierna verkar finnas överallt. Några av personerna i gruppen kommer att dö medan andra överlever i alla fall det här albumet. Det här är inte en serie där man ska fästa sig allt för hårt vid huvudpersonerna, för de kan när som helst falla offer för en zombie.

I den här volymen kan man nog säga att temat i första hand är föräldraskap. Det förekommer både graviditet och ett antal svåra relationer mellan föräldrar och barn. I ett av fallen utgår jag från att det är ett avslutat kapitel medan andra nog är problem som vi bara har sett början av. Oavsett det tycker jag att serien hittills går från klarhet till klarhet. Den må på ytan handla om zombies, men dess kärna är människor under press och hur relationerna mellan dem påverkas.

Jag ser fram emot nästa volym. Än så länge har jag förmånen att kunna fortsätta när jag vill eftersom jag inte hunnit ikapp ens den svenska utgivningen som hunnit till volym fem. Hur långt den amerikanska hunnit har jag inte koll på.

Robert Kirkman: På drift (Miles Behind Us)
Översättning: Sara Årestedt
Apart, 2011
opaginerad
ISBN: 978-91-979592-1-6

2012-36: Robert Kirkman: Tills döden skiljer oss åt

Jag har hört positiva saker om The Walking Dead (både den tecknade serien och teveserien) ett tag men det har inte blivit av att titta närmare på den. När jag hittade den svenska utgåvan på Kontrast nyligen kändes det som att det var dags att göra något åt det.

Jag har inte läst på om serien så jag vet inte mer än vad man får veta i det här första albumet, och åtminstone så här långt ges ingen som helst förklaring till varför världen verkar ha tagits över nästan helt av zombies. De rör sig visserligen långsamt och är inte allt för smarta men de är många och svåra att stoppa, och ett bett från dem gör att den drabbade snart förvandlas till en zombie själv.

Det är dock inte zombierna som är berättelsens fokus, även om de är väsentliga. Det är de enstaka människor som inte är zombies som står i centrum, och vad denna plötsliga förändring av deras liv och vardag leder till. Några har klarat sig tämligen oskadda medan andra har förlorat familj och vänner.

Berättelsen i det här albumet centreras kring polisen Rick som vaknar upp på ett sjukhus efter en skottskada. Det finns ingen som tar hand om honom så han ger sig ut på upptäcktsfärd i sjukhuset och kommer väldigt snart i kontakt med en massa zombier. De har tagit över världen medan han har legat på sjukhus utan kontakt med omvärlden. Att fokusera på en person som på det här sättet inte vet något om zombieinvasionen är naturligtvis en smart idé då läsaren är i samma position som Rick; vi vet inte vad som har hänt. Hans första mål är att ta sig hem för att återförenas med sin familj. Om de nu finns kvar.

Jag gillar också att det här albumet så att säga är på allvar. Människor är bräckliga varelser som tar skada av att slåss och inte några superhjältar. Människor som man trodde skulle vara väsentliga för handlingen i kommande delar tas brutalt av daga på ett tidigt stadium i bästa Game of Thrones-stil. Me like.

Robert Kirkman: Tills döden skiljer oss åt (Days Gone Bye)
Översättning: Sara Årestedt
Apart, 2011
opaginerad
ISBN: 978-91-979592-0-9