Visar inlägg med etikett musik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett musik. Visa alla inlägg

måndag, september 23, 2013

2013-30: Ika Johannesson & Jon Jefferson Klingberg: Blod eld död

Jag har lyssnat på metal av diverse slag ett tag men på den tiden som metal först slog igenom i det allmänna medvetandet stod jag på synthsidan. Sedan dess har både min musiksmak blivit bredare och synth- och metalgenrerna utvecklats åt alla möjliga håll. Detta betyder att jag inte har genrens historia speciellt klar för mig och inte har koll på alla små och obskyra band som inte är kända idag.

Jag funderade på om det skulle vara ett problem vid läsandet men så var det inte. Ika Johannesson har en bakgrund tidskriften Filter som jag har läst från pärm till pärm sedan dess första nummer och som ideligen fascinerar mig genom att göra mig intresserad av ämnen jag inte visste att jag var intresserad av. Den här boken är precis likadan. Man får en grundlig genomgång av ämnet och i den mån man inte har bakgrund innan så kommer man att ha det efteråt.

Den som tror att det här en ren historiebok (som undertiteln säger) skulle jag nog säga har misstagit sig. Boken har definitivt ett historiskt anslag, men den består av femton kapitel som är hyfsat fristående och där vart och ett behandlar ett eget ämne. Ett ganska stort antal av kapitlen tecknar uppgången (och inte sällan fallet) för enskilda grupper eller musiker (Nifelheim, Heavy Load, Bathory, Pelle Dead, Jon Nödtveidt, Watain, etc) medan andra kapitel istället talar om fenomen som tapetrading, fansin (där man dock tror att fansin kommer ur punkrörelsen och därmed missar 20-30 år av deras historia i Sverige), black metal, bristen på kvinnor i metalgenren, högerextremism, depressiv metal och så vidare.

Förutom ett gediget textmaterial får man också ett fotoalbum som sätter lite färg på berättelserna. Inget för den kräsmagade, kan väl sägas. Man får vara glad att boken inte är utrustad med scratch-and-sniff, efter att ha läst kapitlet om Watain.

Sammantaget: mycket bra. Den här typen av journalistisk fackbok älskar jag.

Ika Johannesson & Jon Jefferson Klingberg: Blod eld död: En svensk metalhistoria
Pocketförlaget, 2011
368 sidor
ISBN: 978-91-86969-79-0

fredag, februari 03, 2012

ACTA, musikens liv och framtiden

Under senare år har upphovsrättsindustrin blivit allt mer högljudd i sina försök att kriminalisera alla slags kopiering. Detta är på intet sätt något nytt, men med digitaliseringen av musiken i och med CDns intåg och internet så har det blivit mer tydligt. Man har tidigare hävdat att orkestrar inte skulle överleva när tryckta noter började säljas eller att pianister inte skulle klara sig i och med det självspelande pianot eller att all musik skulle dö ut för att "home taping is killing music" och så vidare. Den här gången är det internet som håller på att döda musikindustrin. Förutom detaljen att musiker tjänar mer pengar nu än de gjort tidigare, då.

Däremot tjänar skivbolagen mindre pengar eftersom deras "mervärde", att pressa, lagerhålla och distribuera plastbitar med musiken på, i ett slag har blivit onödigt. Förut har skivbolagen dragit in stora pengar och de ser nu den möjligheten minska, och naturligtvis gör de allt för att hejda den förändringen. Under tiden tjänar musikerna själva pengar som vanligt, om än från andra källor. Istället för att göra konserter och radioframträdanden för att sälja skivor handlar det idag om att bli kopierad och omskriven på nätet för att folk ska gå på ens konserter. Det som förut var reklamen har idag blivit produkten. Vad det egentligen handlar om är att upplevelsen av att gå på konsert är svår att kopiera, och den går därmed att sälja. Innehållet på en skiva är bara information, så den går utmärkt att kopiera och har därmed ett väldigt litet värde.

Det här är ett skifte som är naturligt för att inte säga ofrånkomligt i och med digitaliseringen. Inom kort kommer större delen av skivbranschen att vara försvunnen, och musikbranschen kommer att bestå av musiker och konsertarrangörer. Musiken kommer att produceras precis som förut, och folk kommer att lyssna på den precis som förut.

Så långt allt väl. Att skivbolagen går under kommer inte att skada vare sig musiker eller musiklyssnare. Problemet är att vi inte riktigt är där än, för skivbolagen har fortfarande en massa pengar och därmed en massa inflytande. Deras senaste drag (tillsammans med filmindustrin och diverse andra intressenter) är att försöka få igenom ACTA som är ett handelsavtal som på ytan handlar om att förhindra produktion av kopior av produkter med kända varumärken, men även innehåller en massa begränsningar som har med digitala varor att göra. Det kommer att bli tillåtet för tullen att gå igenom din digitala utrustning för att leta efter olagliga kopior, men hur ska de veta att min musik är kopierad från internet och inte inläst från mina egna CD? Det kommer att bli olagligt att gå runt kopieringsskydd, vilket exempelvis förhindrar säkerhetskopiering av många programvaror och gör det omöjligt att läsa in DVD:er till datorn för att slippa bära runt på dem när man exempelvis är ute och reser. Det kommer att läggas ett mellanhandsansvar på internetleverantörer som gör att de blir ansvariga för vad deras kunder publicerar. Detta står i skarp kontrast mot hur Postverket bara transporterar brev, men inte är ansvariga för dess innehåll. Det borde finnas motsvarande lagstiftning för brevhemlighet på internet. Eller för att vara exakt, den redan existerande lagstiftningen om brevhemlighet borde med självklarhet gälla även på internet.

Som om det nu inte vore illa nog med hur dåligt ACTA är i sig så finns det fler problem. Den process som ACTA tagits fram med är om möjligt ännu värre. Till att börja med skapades avtalet genom förhandlingar som inte bara hemlighöll innehållet utan till och med sin egen existens. Till slut läckte avtalet i alla fall ut. Som det ser ut nu vill man få alla länder att anta ACTA som det ser ut idag, men en del av avtalet är att en icke-vald ACTA-kommitté har befogenhet att ändra i avtalet. Det innebär att vi inte har en aning om vad det är vi egentligen inför, eftersom det kan ändras under resans gång, återigen utan insyn.

Processen att få igenom ACTA drivs av USA men även EU är inblandat. Nyligen skrev 22 av EU:s medlemsländer på en avsiktsförklaring att införa avtalet. För att det ska kunna ske måste det först antas av EU-parlamentet, och sedan av de respektive ländernas parlament.

Nu har som tur sprickor börjat synas i ACTA-fasaden. Den EU-parlamentariker som tillsattes för att hantera ACTA för EU:s räkning, Kader Arif, avgick nyligen i protest. Hans uttalande i samband med det var
I want to denounce in the strongest possible manner the entire process that led to the signature of this agreement: no inclusion of civil society organisations, a lack of transparency from the start of the negotiations, repeated postponing of the signature of the text without an explanation being ever given, exclusion of the EU Parliament's demands that were expressed on several occasions in our assembly...

...This agreement might have major consequences on citizens' lives, and still, everything is being done to prevent the European Parliament from having its say in this matter. That is why today, as I release this report for which I was in charge, I want to send a strong signal and alert the public opinion about this unacceptable situation. I will not take part in this masquerade.

Det är inte ofta man ser så tydligt språk från en politiker. Imorgon kommer demonstrationer mot ACTA att arrangeras i Stockholm och på andra ställen. Om du är i närheten, se till att vara där! Om du inte kan vara där, skriv till dina politiker och berätta att du vill att de ska rösta mot ACTA, och skriv på den elektroniska protestlistan mot ACTA!

Det jag dock tycker är verkligen intressant med allt detta är att det blir sådant ståhej när det bara handlar om ett specialintresse för en enstaka bransch, nämligen skivbolagen. Om kanske ett tiotal år kommer 3D-skrivare att vara var mans egendom. I och med det kommer nästan vad som helst att kunna kopieras och skrivas ut med ledning av elektroniska instruktioner som kan skickas via internet. Då om inte förr kommer vi att få se en mycket intressant diskussion om piratkopiering. Det här är bara början!

Andra bloggar om: , , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , , ,
intressant.se

måndag, augusti 16, 2010

2010-48: Ozzy Osbourne: Jag är Ozzy

Idag är Ozzy Osbourne brett känd som huvudperson i dokusåpan The Osbournes som släppte in MTV-kamerorna direkt i familjens hus, men hans verkliga claim to fame är naturligtvis att han till att börja med var sångare i Black Sabbath och senare soloartist.

Han har också varit en av dem som gjort sitt yttersta för att personifiera rock'n'roll-myten om sex, droger och rock'n'roll. Massor av det. Ozzy (som egentligen heter John) växer upp under fattiga förhållanden i stadsdelen Aston i Birmingham. Han trivdes aldrig i skolan på grund av både dyslexi och ADHD (även om det inte var diagnoser på den tiden), men var däremot självskriven som klassens clown. Hans brist på utbildning och användbara talanger gjorde att han avverkade ett antal jobb som exempelvis biltutestämmare, kobödel och inbrottstjuv innan han konstaterade att han inte ens dög till att vara brottsling (en kort vistelse i fängelse hjälpte med den insikten).

Han lyckades till slut få ett band att ta med honom som sångare, och även om de inte på något sätt blev någon succé så var det i alla fall en sysselsättning som han verkade klara av, så han fortsatte att hanka sig fram den vägen. Via diverse byten av band bildar han till slut Black Sabbath tillsammans med några bekanta, och de börjar bli lite mer kända.

Rockstjärnelivet sliter dock hårt på bandet. Ingen av dem är på något sätt drogfri, men Ozzy är värst och blir till slut petad. Han får nu (tillsammans med sin manager, senare även fru, Sharon) kämpa dels för att bygga upp en solokarriär, dels för att komma loss ur sitt missbruk av ungefär allt som går att missbruka.

Jag ska inte säga att boken på något sätt är stor litteratur, men jag tyckte att den var underhållande. Även om man inte är intresserad specifikt av Ozzy Osbourne så får man även rätt mycket inblick i musikscenen som den såg ut från slutet 1960-talet och framåt med en hel del andra kända artister som passerar.

Ozzy Osbourne: Jag är Ozzy (I am Ozzy)
Översättning: Linnéa Olsson
Norstedts, 2010 (originalet 2009)
368 sidor
ISBN: 978-91-1-302784-5

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,
intressant.se

lördag, januari 02, 2010

2009-125: Marilyn Manson: Den långa vägen ut ur helvetet

Den klassiska rockstjärnemyten bygger på sex, droger och rock'n'roll. Marilyn Mansons biografi Den långa vägen ut ur helvetet har ingen brist på något av detta, snarare tvärt om. Manson gör sitt yttersta för att uppfylla stereotypen och närmast vältrar sig i beskrivningar av något mindre barnvänlig karaktär.

Jag var i första hand intresserad av personen Marilyn Manson snarare än myten Marilyn Manson. Det är inte alltid lätt att särskilja de två, och Manson själv tycks i första hand intresserad av att presentera den senare, men det gör å andra sidan att man kan läsa ut en hel del om den förstnämnda mellan raderna istället.

Manson är inte uppväxt i något religiöst hem, men har däremot gått i en kristen skola. Han började snart göra uppror mot skolans regler (vilket inte krävde speciellt mycket ansträngning eftersom de var hårda), men kom snart på att skolan inte verkade villiga att relegera honom eftersom hans familj faktiskt betalade för hans utbildning, till skillnad från många andra i området. Manson säger sig tro på Bibeln men göra sin egen tolkning, men av hans framträdanden att döma så är hans tro rätt långt från den ortodoxa. I videon till "Disposable Teens" uppträder han själv i biskopsdräkt och låter en chimpans ta plats i Nattvarden. I boken beskriver han också hur han träffar Anton LaVey och blir upptagen i hans Church of Satan vilket naturligtvis är en stor nagel i ögat på etablissemanget, men man ska samtidigt vara medveten om att Church of Satan i första hand handlar om individualism; att tro på att människan själv sitter inne med nyckeln till sin egen framgång.



Över lag ger den här videon ett ganska glassigt intryck, även om många klassiska Manson-element finns med: hans androgyna utseende, religiösa element gränsande till det messianiska, allmänt mystiska infall, extremt långa kvinnofigurer och snabba kast från det ena till det andra. Ett i mina ögon mer typiskt Manson-intryck ger hans video till "Sweet Dreams":

Här är det mesta mystiskt, oskarpt, skitigt, vansinnigt eller allt på en gång. Det här intrycket av att titta in i en helt annan värld får man ibland även av Den långa vägen ut ur helvetet.

"Sweet Dreams" är för övrigt inte Mansons egen sång utan den gjordes ursprungligen av Eurythmics i början av 1980-talet i en betydligt poppigare version. Marilyn Manson gillar uppenbarligen att göra covers på andras låtar, och gör ofta annorlunda och intressanta versioner. Intressant nog innehåller Eurythmics gamla text några rader som väldigt bra summerar alla människor som flimrar förbi i Mansons biografi:
Some of them want to use you
some of them want to get used by you
some of them want to abuse you
some of them want to be abused


På något stämmer detta även med läsandet. Ibland känner man sig näst intill misshandlad, men samtidigt är det svårt att sluta läsa.

Marilyn Manson med Neil Strauss: Den långa vägen ut ur helvetet (The Long Hard Road Out of Hell)
Översättning: Johan Lindell
Pocketförlaget, 2007 (originalet 1998)
322 sidor
ISBN: 978-91-86067-47-2

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,
intressant.se

måndag, september 14, 2009

2009-70: Matt Mason: The Pirate's Dilemma

I The Pirate's Dilemma går Matt Mason igenom hur piratkopiering påverkar samhället, men istället för att naivt tro att det handlar om ett uppenbart problem så gör han en ordentlig genomgång av hur piratkopiering (eller tekniksprång som fått motsvarande effekt) har påverkat tidigare industrier. Filmen skulle döda teatern, videon skulle döda biografen, radion skulle döda orkestrarna och så vidare. Det finns otaliga exempel på hur en industri högljutt hävdat att någonting nytt var oschysst konkurrens och skulle döda dem, och ungefär lika ofta har det visat sig att de haft fel. Det ska väl medges att marknaden för filmpianister är begränsad efter ljudfilmens intåg, men det är snarast undantaget som bekräftar regeln.

Han tittar sedan på radio där "pirat" sedan länge är ett begrepp och konstaterar att det aldrig varit i närheten av att skada radiobranschen. Det som hänt är att piratradion sänt olagligt och blivit populär, och i takt med att de fått allt fler lyssnare så har också de etablerade (och lagliga) radiostationerna tagit till sig allt mer av det som piratradion haft som de saknat, och på så sätt berikat sig själva och dragit till sig åtminstone en del av lyssnarna från piratradion. Detsamma händer om och om igen inom musiken; någon lånar något och utvecklar det vidare så att en helt ny rörelse bildas.

Oavsett om man är insatt i piratrörelsen eller inte så bör man få ut någonting av den här boken, för den innehåller en hel del bakgrund för den som inte redan känner till den. Den resonerar sedan vettigt om hur den här kulturen påverkar marknadsföring och försäljning i dag och hur vi kan vänta oss att det ska bli i framtiden. Mycket intressant!

Matt Mason: The Pirate's Dilemma: How Youth Culture is Reinventing Capitalism
The Free Press, 2008
277 sidor
ISBN: 978-1-4165-3218-7

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,

måndag, mars 23, 2009

Liza Marklund censurerar gärna, bara det ger pengar

Liza Marklund har skapat sig en plattform i media genom krönikor och romaner genom att ta parti för människor i underläge. Tyvärr verkar det som om hon nu övergett den ambitionen och istället använder sin plattform för att cementera ett överspelat oligopol och ivra för censur.

I sin senaste krönika i Konkurrenten Expressen ondgör hon sig över att hennes kompisar i bandet Stockholm Stoner inte sålt mer än 379 exemplar av sin senaste skiva, men att den laddats ner 80000 gånger. Man kan ju tycka att det här låter som skrämmande siffror, och det är det. Framför allt för att de inte betyder vad Marklund vill påskina att de gör. Roger har nämligen undersökt hur det ligger till. Skivan finns bara på Coop Forum, och inte ens i alla deras affärer. Den går inte att beställa på nätet. Det går inte att betala för att ladda ner den. Det betyder i praktiken att de inte är speciellt intresserade av att sälja den. Om man inte tillhandahåller det man vill sälja där folk vill köpa det så blir det inte sålt. Ännu roligare är att det visar sig att siffrorna för nedladdningen inte stämmer. Roger har letat runt på stora fildelningssajter och konstaterar att skivan inte laddas ner därifrån, för ingen har ens laddat upp den dit. Möjligen kan det bero på att papperspressen (den som Marklund vurmar för) skrivit ner den.

Det finns dock en annan möjlighet. Om man tittar på bandets sida på Myspace så har den lite över 80000 profilvisningar. Det här är bandets egen reklamsida, skapad av dem själva. Siffran betyder att sidan har visats 80000 gånger, inte att något laddats ner. På den sidan finns också några av bandets låtar (upplagda av dem själva) som man kan provlyssna på (men inte ladda ner). Det totala antalet låtspelningar är i storleksordningen 40000. Min gissning är att Marklund sett siffran 80000 på den här sidan och stoppat in den i sin artikel. Om hon inte förstår att den här sidan A) är bandets egen och B) inte erbjuder någon nedladdning eller om hon helt enkelt bortser från sådana besvärliga fakta låter jag vara osagt.

Det är inte det som är det väsentliga. Problemet är Marklunds lösning för att se till att hennes kompisar får en "blygsam lön för sitt arbete". Den uppenbara lösningen borde vara att marknadsföra skivan och se till att den går att köpa, samt att åka på turné. Nu har man fått gratis marknadsföring av Marklund. De övriga två punkterna kräver insatser från bandet, så vi får se hur det blir med dem.

Det är nu det farliga kommer. Marklund skriver
Internetleverantörerna måste ta fullt ansvar för vad de skickar ut. Om deras bredband används för att stjäla, eller att sprida barnporr, bombrecept eller självmordsreklam så ska de bötfällas. Det går att sätta filter på nätet, kineserna klarar det ju.
Hon har alltså mage att dra fram Kinas censur av det fria ordet som ett föredöme. Strax innan säger hon dock något vettigt:
Samma regler måste gälla på nätet som i verkligheten.
Det håller jag med om. Posten och Telia har inget som helst ansvar för om någon skickar barnporr eller terroristrecept med dem. Detsamma ska gälla internet!

Marklund avslutar med en fråga till sin musikerkompis:
Så vad tycker du om den nya Ipredlagen? frågar jag.
- Allt som kan stoppa stölderna är bra.
Att staten får bygga en databas över exakt vem du pratar med och hur länge, vem du skriver mejl till, vilka sidor på nätet du surfar till och var du befinner dig (det vet din mobiltelefon) är helt i sin ordning. Den personliga integriteten är inget att bekymra sig om. Bara Lizas kompisar får en "blygsam lön för sitt arbete".

[Via Petra på En annan sida.]

Andra bloggar om: , , , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , , , ,

måndag, mars 16, 2009

Yamato: The Drummers of Japan

Jag har just kommit hem från en konsert med Yamato: The Drummers of Japan. Tio personer som slår så mycket de orkar på trummor, allt från rätt normala till skitstora. Ett par olika stränginstrument som jag inte kan namnet på och en flöjt förekom också, men trummorna är det väsentliga.

Mycket bra, och dessutom roligt eftersom de gjorde show av det och lekte lite med publiken. Dessutom var showen visuellt tilltalande. Rekommenderas!



Andra bloggar om: , ,
Technorati Technorati tags: , ,
intressant.se

fredag, november 21, 2008

Gitarrhjälte på världsturné

I dag levererades ett stort efterlängtat paket till sonen: Guitar Hero World Tour. Spelet släpps i dag i Sverige, även om det funnits ett tag på andra marknader.

Precis som i det vanliga Guitar Hero III som vi haft ett tag kan man spela gitarr, men här finns även alternativet att spela bas. Om man tycker att det är för likt gitarren så kan man prova att spela trummor eller rent av att sjunga.

Nyss spelade Henrik och två av hans kompisar olika instrument medan Cecilia och tre av hennes kompisar satt i soffan och sjöng. Martin satt i soffhörnet och spelade datorspel utan att bry sig något nämnvärt om oväsendet runt honom.

Jag har spelat en del Guitar Hero III och det är faktiskt riktigt skoj. Jag antar att gitarrdelarna av det här spelet är likartade (det finns några tillägg, men de verkar inte avgörande). Att spela trummor verkar intressant, men att sjunga tycks svårt av det lilla jag hunnit se hittills. Vi får väl hur det är när barnen spelat av sig så att jag får prova själv.

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,
intressant.se

torsdag, november 20, 2008

cdon.com börjar fatta

cdon.com ska sluta att sälja musik med kopieringsskydd, och säger att det är det enda sättet att vända trenden med att fildelningen ökar. Så långt tror jag att de har rätt, men när de sedan prissätter nedladdningarna till 10:- för en låt eller 100:- för en skiva så känns det som om de har en bra bit kvar till att kunna konkurrera med exempelvis The Pirate Bay.

Eftersom konkurrenten är gratis behöver cdon se till att vara signifikant mycket billigare än försäljarna av plastbitar för att ha en chans att slå sig in som ett lagligt alternativ. För att köp av digital musik ska slå på allvar tror jag att två krav måste uppfyllas. Att musiken inte får vara kopieringsskyddad är det första, och det verkar man nu ha fått insikt om. Det andra är att det måste vara så billigt att man kan ladda ner sin musik lagligt för att det är enklare än att rippa den själv även om man redan har den på CD. Då talar vi om ett pris på ungefär 10:- per album och 1:- per låt.

Med den prissättningen kan man också ladda ner saker på ren chansning utan att känna att man kastar pengar i sjön.

Jag tror också att det kommer att bli vanligare att man inte köper musik för att ha den själv utan att man kommer att köpa tillgång till musik i klump. Istället för att betala några kronor per låt och sedan alltid ha tillgång till den så länge jag inte slarvar bort filerna så kommer jag att kunna betala en månatlig avgift och under den perioden lyssna på vad jag vill ur hela musikhistorien. Tjänsten finns säkert redan i dag, men hur utbudet av musik i den ser ut vet jag inte. Själv har jag redan tillgång till en rätt stor del av den musik jag vill kunna lyssna på, men för den som inte redan har en musiksamling kan det vara en intressant modell.

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,
intressant.se

onsdag, september 03, 2008

2008-85: Thåström: TXTR

TXTR innehåller alla låttexter Thåström skrivit under de första 30 åren av sin karriär: Ebba Grön, Rymdimperiet, Imperiet, Peace Love & Pitbulls, Thåström, och Sällskapet (samt ett par åt andra artister).

Texterna presenteras i kronologisk ordning som de kommit ut på skiva. Det är ingen tvekan om att man kan se hur Thåström utvecklats som textmakare. De första texterna åt Ebba Grön är kanske inte speciellt eleganta, men de kommer ur hjärtat. De tidiga texterna är ofta politiska och handlar om vardagen i förorten, helt osminkat. Ungt och argt, utan krusiduller.

När Ebba Grön lades ner gick tre av fyra medlemmar vidare och bildade Rymdimperiet (som snart bytte namn till Imperiet). Till stor del är Imperiet-texterna rätt lika de från Ebba-perioden, även om man kan se en lite större andel lite mer konventionella sånger om kärlek.

Texterna från Peace Love & Pitbulls är i allmänhet konstigare, inte lika berättande som de tidigare. De är också på engelska och, tycker jag, saknar den närhet som de tidigare har.

De texter som är från Thåströms soloprojekt skiljer sig mer åt inbördes än de övriga grupperna, men de har också tillkommit över en längre period än de övriga. De tidiga liknar Ebba- och Imperiet-texterna, medan texterna från hans senaste skiva är väldigt melankoliska. Väldigt många av dessa handlar om den medelålders Thåström som tittar tillbaka på Ebba-perioden i sitt liv, från sin äldre horisont.

Många av de här låtarna (framför allt de äldre) har jag hört otaliga gånger och det var svårt att läsa texterna utan att höra låtarna i huvudet, så det gick rätt långsamt att läsa texterna.

En del av texterna framför allt från Ebba Grön är ganska svartsynta, men samtidigt också mycket starka. Här är utdrag ur ett par av dem:
Det enda som hörs å det enda som stör
å det enda som egentligen lever
I mitt nya hem i mitt nya liv
e det faktiskt hon som bestämmer

Hon e Moder Dator, allas vår mor
den nya tidens centrala punkt
Korrigerar ditt centrala system
så du passar in i tidens gång

För på avstjälpningscentralen
råder tystnad å full kontroll
På avstjälpningscentralen
spelar ingenting längre nån roll
Den nya tiden den kom ju så fort
Mitt liv fladdrar fort förbi på ett datakort

("Mental istid", 1979)

Det här är långt från den framtidsoptimistiska datorpop som Adolphson & Falk producerade, och som jag lyssnade på parallellt med att jag upptäckte Ebba Grön några år efter att de först kommit ut.

När Tommy va 16
så drog han till sjöss
Han packade säcken
sen var det tack å ajöss

[...]

När jag träffar Tommy
e han full som ett as
Han äter hos morsan
å lever på KAS

Han ser ut som minst 40
fast han e 25
Å han försöker va hurtig
när han frågar om en spänn

Nu e han nån som alla vet av
Vi tittar på honom när han drunknar i sitt hav

("Till havs", 1981)

Tommy som drunknar i sitt hav är en sorglig historia som alltid får mig att tänka på den snarlika berättelsen om Billy från Gyllene Tiders första EP.

Thåström: TXTR
Prisma, 2007
216 sidor
ISBN: 9789151848464

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: , , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , , ,

måndag, april 07, 2008

Glamprogg?

En gång i tiden anklagade proggrörelsen Melodifestivalen för att vara sorgligt kommersiell och inte ta tillräcklig hänsyn till politiska frågor. I dag lever Melodifestivalen men proggen är död. Eller är den det? Jag råkade höra BWOs "Lay Your Love on Me" på radio och noterade att man rimmat "me" på ... "bourgeoisie".

Andra bloggar om: , , ,
Technorati Technorati tags: , , ,

lördag, juli 14, 2007

Per Gessle i Linköping

Som andra stopp på "En händig man"-turnén spelade Per Gessle i Linköping i kväll, och vi var där. Som väntat innehöll konserten en blandning av gamla Gyllene Tider-låtar och låtar från Gessles nyare soloplattor. Det var ingen tvekan att publiken var mer intresserad av de äldre låtarna.



Själva konserten var det inget att anmärka på. Det var däremot lite trist att den inte började förrän drygt 40 minuter efter utsatt tid. Jag har också fått reda på vart de som inte får jobb i flygsäkerhetskontroller tar vägen: de jobbar på konserter. Det gick bra att ta med sin egen vattenflaska till konserten, men man fick däremot inte ta med sig korken. Jag antar att plastskruvkorkar är den nya säkerhetsrisken. Vid insläppet stod också folk och kontrollerade att ingen tog med sig alkohol in. Det kan ju verka som en bra idé, ända tills man upptäcker att de har ett öltält inne på området. Det är alltså inte alls fråga om att ha en alkoholfri konsert, bara att se till att maximera vinsten. Å andra sidan är det ju inte så underligt att musikindustrin letar efter nya sätt att tjäna pengar.

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,

fredag, mars 02, 2007

Pokémon lär barnen läsa

DN skriver om en ny avhandling som undersöker hur barn lär sig läsa av Pokémonkort, datorspel och leksakskataloger. Det enda som möjligen kan förvåna mig med det är att någon tvivlat.

För ett antal år sedan köpte vi ett GameBoy Advance till Henrik som snart skaffade sig ett Pokémonspel till det. I det spelet ska man gå runt och upptäcka världen och leta efter Pokémon och prata med diverse människor man stöter på. Läsa kunde han ju, men han kunde inte engelska. Första veckorna fick jag i princip läsa all text han stötte på, men frekvensen på frågorna minskade snabbt och upphörde sedan helt. Det råder ingen tvekan om att han lärt sig mycket av det. Nästa sak i samma stil är kortspelet Magic: the Gathering som vi spelat en hel del. Det finns också bara på engelska, och här fungerar det ju inte att bara fråga vad det står, eftersom man måste hålla det hemligt vilka kort man har.

Det här är för den delen inget nytt fenomen. Jag har själv lärt mig engelska från rätt oortodoxa källor. När jag gick i mellanstadiet lånade jag skivor av min äldre kusin och försökte begripa mig på texterna. Jag kan meddela att Frank Zappas texter bitvis är rätt obegripliga för en elvaåring med lexikon men utan uppdaterad slangordbok. Så här i efterhand kan jag undra om det kanske inte rent av var tur att det var lite svårt att förstå ibland. Några år senare började jag spela rollspel i form av Advanced Dungeons & Dragons, och i och med det utvecklade jag ett rätt stort men väldigt specialiserat ordförråd. Jag kanske inte visste då vad förskärare hette på engelska, men alver, varulvar, fängelsehålor och hillebarder hade jag inga som helst problem att översätta.

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,
intressant.se

tisdag, februari 27, 2007

Microsoft och mp3-patentet

Microsoft har dömts att betala sådär 11 miljarder kronor i skadestånd till Alcatel-Lucent för att man använt mp3-teknik utan tillåtelse. Microsoft har säkerligen råd att betala och jag är inte den som tycker synd om dem i första taget (speciellt inte när de som här får pisk av andra som använder deras egna metoder; våra advokater är tuffare än era).

Jag tycker dock att det är värt att notera här att Microsoft faktiskt licenserat mp3-tekniken från Frauenhoferinstitutet som haft det ursprungliga patentet och då betalat 100 miljoner för det. Sedan dess har Frauenhoferinstitutet köpts upp av Lucent. Den här stämningen har visserligen varit på gång sedan 2003, men det är trots det ett bra tag efter att mp3 började bli en vanlig teknik. I första hand lär det vara en fråga om att man i Microsoft ser ett mål som nu byggt in sig i tekniken med Windows Media Player och Zune och har gott om pengar man kan plocka åt sig. Man vill helt enkelt få "money for nothing" genom att kräva in intäkter för microsofts produkter istället för att utveckla egna mp3-spelare.

Det är symptomatiskt att man väntat med stämningen fram till 2003. mp3-teknik har använts många år innan dess, men det är inte förrän för några år sedan som den har blivit riktigt brett accepterad. Om man börjat komma med stämningar när Microsoft börjat använda tekniken så hade resultatet med stor sannolikhet blivit att man skiftat till ett annat format, och då hade det inte funnits någon möjlighet att klämma ut några pengar alls. Det är alltså väsentligt att man först låter företag skapa en massa teknik baserad på mp3-tekniken och privatpersoner samla på sig en stor samling mp3-filer. När detta hänt kan man relativt riskfritt börja med stämningarna, för då är det inte lika attraktivt att byta format. Magnus propagerar för ett formatbyte, men jag tror att det är kört. Jag har drygt 7000 mp3-filer och dem har jag ingen lust att kasta bort. Om jag konverterar dem till exempelvis ogg-filer så slipper jag patentproblematiken, men jag kommer att få sämre ljudkvalite av konverteringen. Jag kan naturligtvis se till att rippa ny musik till ogg-format, men inte ens det är problemfritt. Vi har tre mp3-spelare, och som namnet antyder är de tänkta att spela mp3-filer. En av dem klarar även ogg-filer, men jag tror inte att de andra två gör det. Att börja rippa ny musik i ogg-format skulle innebära att den inte går att använda i de spelarna. Alltså måste jag antingen låta bli att spela den där eller rippa i dubbla format. Ingendera är någon bra lösning.

Sammantaget tycker jag att hela det här är en bra illustration av varför man inte ska tillåta patent på mjukvara över huvud taget och hur det förr eller senare kommer att hämma utvecklingen istället för att främja den om man tillåter det.

Det är bara fånigt att tillåta patent som begränsar mina möjligheter att konstruera en egen spelare för det formatet. Att jag inte får kopiera programkod från någon annan spelare till min egen är en sak, men det bör definitivt stå mig fritt att göra en egen implementation av en spelare för mp3-formatet som sådant.

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,

lördag, december 30, 2006

All musik tillgänglig, nästan...

Nu börjar det bli ett tag sedan vi skaffade oss vår Squeezebox, men det är inte förrän nu som jag kommit till skott och läst in våra sista CD till datorn. Nu finns all musik i huset äntligen tillgänglig via en och samma fjärrkontroll utan att man behöver springa runt och leta efter rätt skiva eller så.

Förutsatt att det är musik vi har på CD man vill lyssna på, alltså. Dessutom har vi ju en del vinyl och kassettband. Det är lite mer komplicerat att läsa in musik från LP till datorn, så jag försöker slippa det. Istället har jag letat efter de albumen via fildelningsnätverk (bittorrent) och laddat ner saker jag har på vinyl den vägen. Det verkar som om jag kommer att få tag i det mesta den vägen, även om det nog blir några saker över till slut. Ett litet tag till ska jag försöka, men det lär bli några skivor kvar på slutet som jag får läsa in från LP. Det kommer å andra sidan att bli mycket mindre än de två backarna som vi har i källaren (efter en rejäl gallring för ett tag sedan).

Andra bloggar om: , , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , , ,