Vikingamuseet: Levandegjord verklighet eller mytbaserad turistfälla?

Tydligen finns det planer på att bygga ett vikingamuseum i Stockholm. Det hela presenteras som ett upplevelsecentrum snarare än ett traditionellt museum, men det är väl egentligen en utveckling som gäller de flesta moderna utställningar.

Det klassiska museumet med utställda fynd och skyltar som förklarar vad allt är verkar vara på utdöende. Istället blir det allt vanligare med återuppbyggda miljöer, rekonstruktioner, filmer och annat som gör att man kan få känslan av att befinna sig på den plats och tid museumet handlar om.

Det första museum av det här moderna slaget jag kan komma ihåg att jag besökte var passande nog Jorvik Viking Centre i York som jag besökte 1986 när det var ganska nyöppnat. Där fick man sitta på en liten vagn som åkte längs ett spår genom en uppbyggd miljö som visade hur det hade sett ut på den plats man nyligen hade grävt ut, och under tiden lyssnade man på en berättarröst som förklarade vad det var man såg, samt att diverse passande ljud hördes.

Att det går att bygga ett "håftigt" museum om vikingar betvivlar jag inte, men man kan ju bli lite misstänksam av citat som

Anläggningen kommer att grundas på historiska fakta, men vi kommer ta upp både mytens och verklighetens viking, säger Lars Amréus.

Jag hoppas att tyngdpunkten kommer att ligga på det autentiska (om än levandegjort så gott vår tillgängliga kunskap tillåter) istället för på blodtörstiga stridsmän i hjälmar med horn och Hagbard Handfaste.

Andra bloggar om: vikingar, historia, museum, jorvik viking centre
Technorati tags: vikingar, historia, museum, jorvik viking centre
intressant.se

Djävulsbibeln till Prag, men borde den stanna där?

Nu ska Djävulsbibeln (även känd som Codex Gigas) lånas ut till Nationalbiblioteket i Prag, vilket innebär att den återkommer till den plats där vi svenskar stal den 1649. Den gigantiska bibeln (den väger 75 kilo!) togs som krigsbyte under 30-åriga kriget. I samband med utlåningen har man även digitaliserat boken, så att den ska gå att studera via webben.

Jag har inte hört talas om något sådant när det gäller just Djävulsbibeln, men i sådana här sammanhang brukar det alltid talas om att den här typen av stöldgods ska lämnas tillbaka. Grekerna vill ha tillbaka partenonfrisen (och när de planerar den nya Partenon-museumet innehåller det en stor tom plats för frisen), fastlandskineserna vill ha tillbaka kulturskatterna som Chiang Kai-shek tog med sig när han flydde till Taiwan i samband med kommunisternas intåg, diverse indianstammar vill ha tillbaka sina kulturskatter som de vita stulit, och så vidare.

Det här är komplicerat, minst sagt. När det gäller de kinesiska kulturskatterna som fastlandskina naturligtvis vill ha tillbaka är Taiwans argument för att inte lämna tillbaka det bland annat att det är deras förtjänst att sakerna alls finns kvar idag. Mycket av de kinesiska kulturskatter som fanns kvar i Kina förstördes under kulturrevolutionen. Om de här sakerna inte hade förts bort hade de inte existerat nu.

En annan aspekt är spridning och världskultur. I någon mening så tillhör den här sortens föremål hela världen, och det är vettigt att så många som möjligt får möjlighet att se dem. Jag har hört liknande saker i relation till Egypten som velat ha tillbaka något. Här tror jag att det finns rätt gott om föremål kvar i Egypten, och jag tycker helt klart att det är vettigt att mumier och andra relaterade konstföremål finns på museum även på andra platser i världen än i Egypten. I förlängningen innebär en sådan spridning att flera människor får möjlighet att se sakerna, och också att de får en bättre möjlighet till förståelse för den kulturen.

Även i det grekiska fallet används liknande argument om att frisen antagligen skulle skadats av krig och luftföroreningar om den fått vara kvar. Den har visserligen inte klarat sig helt oskadd genom transporten till British Museum eller ens visningen där, men den finns i alla fall kvar.

I grund och botten ligger samma problem på lur i vilken museisamling som helst. Tidiga etnografer var bra på att samla in föremål, men hur bar de sig åt? Ska vi idag lämna tillbaka alla dessa föremål, och i så fall till vem? Går det i så fall alls att driva ett museum idag?

Andra bloggar om: konst, museum, partenon, böcker, bibeln, codex gigas, djävulsbibeln, chiang kai-shek, kultur, kulturrevolutionen
Technorati tags: konst, museum, partenon, böcker, bibeln, codex gigas, djävulsbibeln, chiang kai-shek, kultur, kulturrevolutionen