Annemarie kommer från en fattig familj som haft problem att ta hand om henne. Istället tas hon omhand av sin faster som hon alltid fått lära sig är ett slags familjens svarta får, trots att hon är den enda som faktiskt har pengar. Fastern lämnade den övriga familjen tidigt och driver numer en konstnärskoloni som hennes döde man skapade. När hon övertar ansvaret för Annemarie passar hon på att döpa om henne till Marta.
Praktiskt taget hela boken berättas i första person av Annemarie/Marta. Till en början är hon påverkad av drogerna hon fått och minns ingenting om hur hon hamnade naken ute i skogen eller någonting annat heller, men så småningom börjar hennes minne återvända. Det är dock inte helt pålitligt, och det är en bra idé att vara lite misstänksam mot hennes berättelse. Dels vet man inte riktigt om det hon minns är korrekt, och dessutom så är allt läsaren har att gå på det Marta väljer att berätta, och det är ju inte säkert att hon vill berätta hela sanningen ens om hon känner till den.
Marta berättar om hur det var att komma till konstnärskolonin som osäker tonåring och leva med de ibland rätt knepiga konstnärer som fanns där. I hennes ursprungliga familj fanns det inga pengar och pappan satt i fängelse. Här var inte pengar någon bristvara, men å andra sidan måste hon nu umgås med underliga konstnärer som hennes faster förser med droger, samtidigt som hon försöker komma underfund med sitt eget känsloliv. Detta förenklas inte av att fastern har ett ganska ombytligt förhållningssätt till Marta. Ibland är hon ganska förtrolig mot henne, för att sedan övergå till att behandla henne som en anställd.
Jag har sett den här boken beskrivas som en deckare någonstans, men det är den egentligen inte. Ett brott är visserligen centralt i handlingen, men det förekommer egentligen ingen utredning av det utan läsaren leds från ledtråd till ledtråd om vad som hänt genom Martas selektiva minne och den ordning hon kommer ihåg saker och berättar om dem. Det här gör att boken är samma slags icke-deckare som Svart stig som jag skrev om för ett tag sedan. Alldeles oavsett vad man ska placera boken i för genre så är den läsvärd; även om den egentligen bara består av en persons berättelse så presenteras förloppet så att det uppstår en spänning om vad det var som hände. Joyce Carol Oates är en bra författare, och hon kan med små medel få en att vilja läsa vidare.
Joyce Carol Oates (som Lauren Kelly): Jag ska skydda dig från allt (Blood Mask)
Wahlström & Widstrand, 2007 (originalet 2006)
Översättning: Ulla Danielsson
287 sidor
ISBN: 9146216340
ISBN13: 9789146216346
Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.
Läsutmaning för 2007
Hundra böcker totalt: 67 (varav 12 serieböcker)
Fem pjäser:
Fem nobelpristagare:
Två böcker på andra språk än svenska och engelska:
Fem böcker från Japan:
Läst under 2007:
Nr 1-10
Nr 11-20
Nr 21-30
Nr 31-40
Nr 41-50
Nr 51-60
61: Camilla Läckberg: Tyskungen
62: Charles Stross: Accelerando
63: Åsa Larsson: Svart stig
64: Chris Anderson: Long Tail
65: Anna Jansson: Pojke försvunnen
66: Magdalena Graaf: Det ska bli ett sant nöje att döda dig
67: Joyce Carol Oates (som Lauren Kelly): Jag ska skydda dig från allt
2 kommentarer:
Jag har aldrig läst något av Joyce Carol Oates, men har blivit mer och mer nyfiken. Har du några tips om en bra JCO-bok att börja med?
Jag har bara läst två: denna och Våld: en kärlekshistoria. Den här är inte dålig, men den andra är bättre.
Skicka en kommentar