Lena är student och flyttar in i en lägenhet på Söder i Stockholm. Av en slump hittar hon en gammal dagbok under plankorna i golvet och börjar naturligtvis att läsa den. Den är skriven av Anna som bodde i samma rum för 160 år sedan, och som blev vittne till en satansmässa och drabbad av en otrogen pojkvän. Men vad har då detta med Lena att göra? Inte så mycket personligen, men dagboken visar sig bli högst relevant i en polisutredning.
Som nästan vilken annan thriller som helst är boken skriven från flera olika synvinklar för att öka på spänningen, och i det här fallet handlar det även om att alternera mellan vad som händer år 2004 och vad som hände år 1842. Det är korta textsnuttar man får varje gång och massor med personer inblandade, så det vill till att hänga med för att få grepp om alla. Om man tappar bort sig finns det faktiskt ett personregister på slutet.
I nutid har ett företag drabbats av bedrägeri i form av att 35 miljoner kronor försvunnit när någon pillat på företagets utgående fakturor så att pengarna betalats till fel konto. En man hittas också mördad på Söder under mystiska omständigheter. Namnet "Lilith" dyker upp på allt fler ställen, men har de någon koppling? Det tar ett tag innan personerna i handlingen kan svara på den frågan, eftersom läsaren är den ende som har hela bilden klar för sig.
Språket flyter bra i boken och handlingen har inga uppenbara tankehål, men det finns fortfarande en del saker att undra över. I första hand känns det lite underligt med en thriller där det egentligen aldrig förekommer något hot. Det finns ett lik och ett antal mer eller mindre skumma typer. Vad som däremot inte finns är något slags hot mot någon av huvudpersonerna. Att boken fortfarande känns intressant att fortsätta läsa är väl på sätt och vis ett gott betyg åt handlingen, med det känns som om det fattas ett dramatiskt element.
En annan sak jag undrar över är varför det ideligen påpekas att reklampennor från Astra dyker upp och glöms på diverse ställen. Det händer åtminstone ett tiotal gånger boken igenom, men det blir aldrig något av det. Är det bara ett internt skämt? Produktplacering? En plantering av något till en senare bok (jag minns dock inte att det fanns något relevant i Stigma om det, i så fall)?
En hel del bakgrundsinformation vävs också in i handlingen. Ibland kanske lite väl mycket: jag tycker inte att det är så väldigt intressant att få veta exakt vilka program som används vid datorintrånget och vid spårningen, även om det i och för sig är trevligt att en författare som behandlar ämnet för en gångs skull faktiskt är insatt (Åsa Schwarz har jobbat med datorsäkerhet). Förutom detta finns naturligtvis en massa mytologisk bakgrund om Lilith-myten. Hur stora delar av detta som är korrekt och hur mycket som är tillrättalagt för att passa handlingen kan jag däremot inte bedöma.
Detta är dock petitesser. Huvudsaken är att boken är kul att läsa, och det var den.
Åsa Schwarz: Och fjättra Lilith i kedjor
Pocketförlaget, 2006 (ursprungligen 2005)
261 sidor
ISBN: 9197588830
Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läsutmaning för 2007
Hundra böcker totalt: 35 (varav 10 serieböcker)
Fem pjäser:
Fem nobelpristagare:
Två böcker på andra språk än svenska och engelska:
Fem böcker utgivna 2007:
Fem böcker från Japan:
Läst under 2007:
Nr 1-10
Nr 11-20
Nr 21-30
31: Svenska Naturskyddsföreningen: Naturen till din tjänst (årsbok 2007)
32: Arnaldur Indriðason: Kvinna i grönt
33: Magnus Alm, Gustav Edman & Fredrik Engström: Från Atlantis till Blekinge
34: Marie Hermanson: Mannen under trappan
35: Åsa Schwarz: Och fjättra Lilith i kedjor
Andra bloggar om: böcker, läsning, deckare, åsa schwarz, lilith
Technorati tags: böcker, läsning, deckare, åsa schwarz, lilith
intressant.se
3 kommentarer:
Hej!
har kikat runt på din blogg senaste veckan, och jag är riktigt imponerad. Inspirerad blir jag också.
Tack för en bra blogg!
En av de första fantasyromaner jag läste på engelska var George MacDonald's tunga, jobbiga och religiösa Lilith från 1895. Rekommenderas inte. Undrar vad katten min engelskalärare tänkte på.
Pratade som hastigast med författarinnan på bokmässan och enl henne skulle allt om Lilith bygga på fakta, men jag vet inte hur mycket man kan lita på det. Funderade oxå på det där med pennan när jag läste boken för ett tag sen. Minns inte helt nu men tolkade det nog ändå som nåt grepp att visa hur alla personerna hängde ihop, för att knyta ihop berättelsen lite extra.
Skicka en kommentar