Inlägg
Huvudpersonen Peter Sinclair drabbas när boken börjar av problem; hans far dör, han förlorar jobbet, han blir av med sin lägenhet och hans flickvän lämnar honom. Han får erbjudande av en bekant att bo i en stuga han har mot att han jobbar med att renovera den. Han börjar renovera så smått och sätter snart igång att måla ett av rummen i stugan vitt. Parallellt med renoveringen börjar han också skriva på en självbiografi som han skriver om och om. Efter ett tag kommer han på att den blir sannare om han fiktionaliserar den. London blir Jethra, flickvännen Gracia blir Seri och så vidare. Ganska snart börjar man ana att han har svårt att hålla skillnad på den verkliga världen och den han konstruerar i sitt manuskript. Han framstår som en väldigt opålitlig berättare, vilket han dock på sätt och vis flaggat för redan på första sidan när han inleder med att berätta vad han heter, att han är engelsman och är 29 år. Eller att han åtminstone var 29 år; åldern är ju variabel och han behöver inte längre vara 29 år. I övrigt säger han "att ord är endast så giltiga som den person som väljer dem".
I hans fiktiva berättelse vinner han ett lotteri där vinsten är att vinnaren får genomgå en operation som gör honom nästan odödlig: atanasi. Han kan fortfarande drabbas av olyckor, men däremot kommer kroppen inte att förfalla av sig själv och han drabbas inte av sjukdomar. Problemet med behandlingen är att den som bieffekt har en komplett minnesförlust, så innan man genomgår den måste man föra långa samtal kring ett formulär där allt om ens liv ska noteras, så att man sedan som en del av rehabiliteringen kan få sina minnen återskapade. Sinclair fyller aldrig i formuläret, utan lämnar istället in sitt manuskript som sammanfattning av sitt liv och sina minnen.
Boken är en intressant diskussion av hur minnen påverkar människor och skapar de personligheter vi har, och vad som händer om våra minnen ändras. Sedan tidigare har jag läst Fugue for a Darkening Island och A Dream of Wessex av Priest, och den här boken bekräftar bara att han är en mycket intressant författare. Jag ska nog se till att Skenverk blir en av böckerna jag använder mitt presentkort på SF-Bokhandeln till.
Christopher Priest: Det vita rummet (The Affirmation)
Nybloms, 1986 (originalet 1981)
Översättning: Ylva Spångberg
265 sidor
ISBN: 9177800656
Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.
Läsutmaning för 2007
Hundra böcker totalt: 85 (varav 15 serieböcker)
Fem pjäser:
Fem nobelpristagare:
Två böcker på andra språk än svenska och engelska:
Klart 3/5! Klart 2/3!Fem böcker från Japan:
Läst under 2007:
Nr 1-10
Nr 11-20
Nr 21-30
Nr 31-40
Nr 41-50
Nr 51-60
Nr 61-70
Nr 71-80
81: Joyce Carol Oates: Efter kraschen tog jag mig samman, bredde ut mina vingar och flög iväg
82: Mikael Niemi: Mannen som dog som en lax
83: Håkan Nesser: Människa utan hund
84: Robert Harris: Pompeji
85: Christopher Priest: Det vita rummet
Andra bloggar om: böcker, läsning, christopher priest, det vita rummet, opålitlig berättare, fantasy, sf, science fiction
Technorati tags: böcker, läsning, christopher priest, det vita rummet, opålitlig berättare, fantasy, sf, science fiction
6 kommentarer:
Den där läste jag som 15-16-åring och begrep inte så mycket. Den låter betydligt intressantare i ditt referat än vad jag minns den.
Leta upp den och läs om! Jag tyckte att den var riktigt intressant.
Det är en av mina favoritböcker. Priests författarskap är öht ett av de mest intressanta inom genren.
Men inom genre ska man egentligen placera den här boken? Jag skrev "sf" och "fantasy" som taggar för att jag vet att Priest brukar hamna där och för att den här boken rimligen appelerar till dem som är intresserad av de genrerna, snarare än för att jag tyckte att boken egentligen var endera. Fast riktigt säker är jag inte heller. Med tanke på bokens konstruktion är det ju svårt att veta exakt hur man ska tolka den, och i och med det blir det ju inte heller lätt att genrebestämma den. Så vad gör man? Drar till med det praktiska "slipstream"-begreppet?
Jag klassar den som slipstream, ja. (Och jag anser att slipstream är fantasy.)
Tycker du missar något viktigt i ditt referat, och det är att den Peter som lever i Jethra och genomgår odödlighetsbehandlingen har ett helt annat manus i sin hand. Det manuset handlar ju inte om Jethra utan om London. När han återskapar sin identitet efter behandlingen genom att läsa manuset är det alltså inte om sitt liv i Jethra han läser utan om sitt liv i London.
Skicka en kommentar