2007-51: Arnaldur Indriðason: Änglarösten

Änglarösten är en uppföljare till Kvinna i grönt som jag läst tidigare i år (först i serien är Glasbruket som jag inte läst), och den håller samma höga klass.

Dörrvaktmästaren på ett stort hotell har mördats i det källarrum i hotellet där han bodde. Det kommer snart fram att han en gång i tiden var en barnstjärna med en vidunderlig röst, men när han ovanligt tidigt kom i målbrottet var det slut med den karriären. När polisen Erlendur ska utreda fallet verkar det först som om ingen vet någonting om den tillbakadragne dörrvaktmästaren. Alla vet vem han är, men ingen vet något om honom. När han gräver djupare i fallet kommer det naturligtvis fram en annan bild, och den ser inte ut som man först trodde.

Parallellt med den egentliga mordutredningen sker för en gångs skull en utredning av ett annat fall. De flesta deckare brukar annars hålla sig strikt till ett enda fall så att man nästan kan tro att poliserna inte sysslar med mer än en sak. Jag antar att de i verkligheten har det som vi andra, det vill säga att de ständigt blir avbrutna av saker som för stunden påstås vara viktigare än det fall de just nu håller på med. Jag ska inte säga att det fallet är helt orelaterat till huvudfallet, men den koppling som finns handlar mer om motivation och filosofi.

Erlendurs dotter som hade fullt sjå med att överleva den förra boken i serien förekommer även i kanten av den här boken, och även om hon inte gör speciellt mycket så verkar hon ha en förmåga att säga just de saker som för utredningen vidare. Hon lyckas även så småningom få veta lite mer om sin nyligen återfådda far (de har inte setts från att hon var ett par år tills alldeles nyligen).

Redan i den förra boken berättade Erlendur historien om hur hans bror omkom i en storm på fjället men Erlendur själv överlevde. Då berättade han den för dottern när hon låg i koma och han fått order om att tala med henne även om hon inte var vid medvetande; nu får hon höra den i verkligheten. Historien om Erlendurs barndom har flera syften: dels får den oss att förstå lite mer om varför Erlendur är som han är och varför han övergav fru och barn när de var små, men den ger också psykologiska insikter i själva mordfallet.

Jag tycker att Indriðason lyckas bra med att presentera informationen på ett sådant sätt att handlingen leds från det först ganska bisarra mordet och sedan via framförallt mordoffrets uppväxt (men även en del annat) så att man till slut förstår hur allt gått till och framför allt vilka motiv de inblandade haft. Som vanligt dras utredningen en bra bit bakåt i tiden innan det verkliga motivet kan återfinnas, men det finns också en del blindspår utplacerade här och där. Den som tror sig kunna lista ut vad som hänt snabbare än poliserna får vara beredd på att ändra sig några gånger.

Arnaldur Indriðason: Änglarösten (Röddin)
Prisma, 2004 (originalet 2002)
Översättning: Ylva Hellerud
301 sidor
ISBN: 9151848791
ISBN13: 9789151848792

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.

---

Läsutmaning för 2007
Hundra böcker totalt: 51 (varav 11 serieböcker)
Fem pjäser:
Fem nobelpristagare:
Två böcker på andra språk än svenska och engelska:
Fem böcker utgivna 2007:
Fem böcker inte från Sverige/USA/UK: Klart 2/3!
Fem böcker från Japan:

Läst under 2007:
Nr 1-10
Nr 11-20
Nr 21-30
Nr 31-40
Nr 41-50
51: Arnaldur Indriðason: Änglarösten

Andra bloggar om: böcker, läsning, arnaldur indriðason, deckare, änglarösten
Technorati tags: böcker, läsning, arnaldur indriðason, deckare, änglarösten