2013-48: Boel Bermann: Den nya människan

Den nya människan är en otrevlig bok. På ett bra sätt.

Den tar avstamp i 2013 men avancerar snabbt framåt några år och det allra mesta av handlingen utspelar sig några år in på 2020-talet. Premissen är att sedan 2014 föds inga barn längre. Efter några år börjar kvinnor bli gravida igen men något är inte som förr. Barnen ser visserligen ut som tidigare men de beter sig inte som barn brukar. Eller brukade, då. De nya barnen uppför sig nästan som robotar som analyserar sin omgivning, men de leker inte och bråkar inte med varandra.

Huvudpersonen Rakel råkar hamna i en situation som gör att hon dödar ett av de nya barnen. Händelsen gör också att hon tidigt får upp ögonen för att den nya människan faktiskt kan tänkas vara ett hot mot den normala människan. Hon vet dock inte vad hon ska göra åt det, och det faktum att hon dödat en av dem gör att hennes handlingsmöjligheter blir en aning begränsade en tid. När hon så småningom återfår sin frihet har hon svårt att få ordning på sitt liv igen och flyr undan till en annan del av världen, men hennes insikter om den nya människan försvinner så klart inte bara för det. Ganska snart ställs frågan dessutom på sin spets och Rakel tvingas ta beslut som hon inte alls har lust med.

Den här boken berättas till största delen av Rakel själv, och dessutom i presens vilket tillsammans med en bra prosa gör att man får en utmärkt närvarokänsla. Förutom den här huvudberättelsen är texten uppblandad av ett antal tidningsurklipp och intervjuprotokoll med mer eller mindre uppenbar relevans för texten. Det är svårt att inte associera till Sam J. Lundwalls King Kong Blues (som jag tyvärr inte verkar ha skrivit någon recension av, men som i alla fall har precis samma upplägg av texten). Rent generellt brukar jag gilla brevromaner och liknande där texten blandas upp av eller rent av helt utgörs av brev och andra former av dokument.

Jag blev tipsad om den här boken vid SF-Bokhandelns bokbord på Fantastika i år och köpte den där utan att ha hört talas om den tidigare, och det visade sig vara ett kap. Precis när jag gjorde det påpekade de också att det var författaren som gick förbi precis bakom oss. Hon hann försvinna innan jag hade betalat, men efter en programpunkt strax efteråt råkade jag hamna strax intill henne och bad att få boken signerad. Jag har nog aldrig sett en författare bli så förvånad eller lycklig över att få signera en bok.

Boel Bermann: Den nya människan
Kalla kulor förlag, 2013
205 sidor
ISBN: 978-91-87049-37-8

2013-12: Barbara Voors: Fantomsmärtor

Jag tror inte att jag har läst något av Barbara Voors tidigare men efter den här kan jag mycket väl tänka mig att prova fler av hennes titlar. Här handlar det om Alba som oplanerat blivit gravid med den 14 år yngre Seth som hon dessutom har ett tämligen skakigt förhållande till. För att göra det än mer komplicerat har hon också fått reda på att det är nästan säkert att barnet hon bär på kommer att lida av Downs syndrom. Frågan är då om hon ska göra abort eller behålla barnet, och hon måste bestämma sig för det inom 10 dagar.

Detta berättas i monologform av Alba, då och då uppblandat av inpass från Albas pappa, en tidigare älskare och en väninna för att få andra perspektiv på hennes berättelse. Som om inte det här var komplicerat nog så är Alba dessutom tyngd av att hennes egen mor tog livet av sig när Alba var i tonåren efter att länge ha levt med kronisk depression. Är detta något som även Alba riskerar att drabbas av? Är det rätt att beröva ett barn möjligheten till att alls få ett liv på det här sättet? Är det rätt att beröva ett barn sin mor?

Boken ställer många frågor men presenterar inga klara svar. De får läsaren själv komma fram till, och jag tycker att boken gör ett bra jobb av att inte skriva läsaren någondera åsikten på näsan.

Barbara Voors: Fantomsmärtor
Albert Bonniers, 2010
243 sidor
ISBN: 978-91-0-012273-7

2013-16: Martina Haag: Heja, heja!

När den här boken börjar så springer Martina Haag inte alls, men får för sig att börja och arbetar sig långsamt upp från att mestadels gå till att lyckas springa hela sina rundor på några kilometer, vilket så klart är ett stort framsteg. Men hon stannar inte där utan springer längre och längre, och efter ett tag är det dags att springa maraton.

På någon skala är det här så klart en löparbok, men det handlar inte om teknikträning och optimering av hur man lägger sina löppass för att få ut mesta möjliga effekt. Det handlar mer om att komma igång, peppa sig själv och att verkligen komma iväg och träna alls. Även den som är van att tillbringa varenda kväll i soffan kan ändra sig och klara av ett maraton.

Boken känns i första hand som ett ovanligt långt kåseri snarare än en typisk bok, men med tanke på vad det är den försöker åstakomma så är det inget fel i det.

För egen del så springer jag regelbundet sedan några år men jag har hittills inte kommit fram till maraton än. Det längsta jag sprungit hittills är en halvmara för ett par år sedan. Vi får väl se hur det blir med längre distanser än så.

Martina Haag: Heja, heja!
Piratförlaget, 2012
epub
ISBN: 978-91-642-4190-0

2013-46: Christian Engström & Rickard Falkvinge: The Case for Copyright Reform

Den här boken sammanfattar Piratpartiets visioner om upphovsrätt och relaterade ämnen och grundtanken är väl att den ska användas som ett ovanligt innehållsrikt flygblad för att informera om partiets politik. Jag tänker inte gå in på detaljer här, men tänkte i alla fall citera sammanfattningen:

• Författarens rätt att identifieras som författare av verk är oförändrad.
• Fri icke-kommersiell fildelning.
• Kommersiell upphovsrätt begränsas till 20 år.
• Upphovsrätt måste registreras efter 5 år.
• Sampling, parodi, mashup och liknande derivatformer är tillåtna.
• Citaträtten utsträcks till alla media.
• Förbud mot DRM.

Rent innehållsmässigt har jag inga problem med den här boken. Den är tämligen väl argumenterad och försedd med referenser för den som vill fördjupa sig. Det jag har synpunkter är dels produktionen (en extra vända korrekturläsning hade inte skadat vare sig vad gäller språket och rena formfel), dels att det märks lite onödigt tydligt att boken har två författare. Eftersom man valt att presentera en sammanhållen text utan indikation av vem som skrivit vad som borde texten också haft en rimligt uniform språkdräkt. Som det är nu märker man ofta vem som talar på att Rick och Christian har ganska olika tonlägen. Det hade nog varit bra för bokens möjligheter att övertyga om man dels valt en gemensam nivå att hålla sig på, dels valt en nivå som är närmre Christians. Ricks delar är mer raljerande än Christians, och jag tror att det gör sig bättre i talad form än i bokform som här.

Boken innehåller också en historik om upphovsrätten och en översikt över en del forskning som gjorts om hur fildelning påverkar i första hand musikindustrin. För att sammanfatta väldigt kort så påverkar det inte påverka de totala intäkterna för musikindustrin över lag. Det är däremot negativt för skivbolagen, men det kompenseras mer än väl av att det istället ökar intäkterna för musikerna som är de som faktiskt producerar musiken.

Christian Engström & Rickard Falkvinge: The Case for Copyright Reform
Piratpartiet, 2012
93 sidor
epub, fritt nedladdningsbar
ISBN: 978-91-7465-357-1

2013-45: Milan Kundera: Okunnigheten

Milan Kundera är en författare som jag tänkt länge att jag borde läsa något av men det har inte blivit av. När jag härom sistens såg honom nämnd i nobelprissammanhang kom jag mig till slut för att titta vad biblioteket hade att tillgå av honom. Den enda titel av honom jag kände till sedan tidigare var Varats olidliga lätthet och den fanns inte att tillgå, så jag tog en annan mer eller mindre på måfå.

Okunnigheten handlar om Ilena som flydde från det Prag där hon ursprungligen vuxit upp under invasionen 1968 till Paris där hon slog sig ner, fick barn och mer eller mindre började känna sig hemma. Hennes man dör och hon skaffar sig en ny älskare, och hans företag har ett kontor i Prag, så till slut blir det av att hon ger sig iväg för att besöka hemstaden igen.

Det visar sig att den har förändrats. Eller kanske är det hon, eller tjeckiskan? Hon känner sig inte hemma, och boken handlar i första hand om det här problemet: den som emigrerar blir inte bara en främling i sitt nya land, hen kan aldrig riktigt komma tillbaka hem heller för det som en gång var hem har förändrats under utflyttningstiden och stämmer inte överens med minnena efter en flytt tillbaka igen.

På det hela taget tycker jag att boken var bra med ett väl genomfört återkommande tema av jämförelser med Odyssevs mot den utflyttade Irena som också har svårheter att ta sig hem igen. Vad som störde mig lite bitvis var att boken ibland refererar en del dialog och kommenterar hur den var istället för att faktiskt presentera dialogen. Att en intern monolog presenteras på ett sammanfattande vis tycker jag fungerar men när det handlar om ett samtal känns det mer som att författaren inte vågar lita på att läsaren kommer att dra rätt slutsatser och istället skriver uttryckligen hur personerna känner sig och uppfattar saker istället för att bara ge läsaren dialogen. Det känns inte som att Kundera egentligen behöver gå den här genvägen, utan det blir bara konstigt.

Milan Kundera: Okunnigheten (L'ignorance)
Översättning: Mats Löfgren
Albert Bonniers, 2002 (originalet 2000)
179 sidor
ISBN: 91-0-057882-7

2013-11: Hjalmar Söderberg: Doktor Glas

Det är inte speciellt länge sedan jag läste Doktor Glas men sedan bestämde sig min bokcirken för att inte bara läsa Doktor Glas, utan att var och en skulle läsa den och ytterligare någon av alla de böcker som visade sig existera där någon berättat samma historia ur ett annat perspektiv. Det blev riktigt intressant!

Jag tänker inte säga något om själva boken nu eftersom jag recenserade den (länken ovan) för bara några år sedan. Det intressanta på mötet blev att jämföra hur olika andra författare närmat sig berättelsen. Det enda vi har i Doktor Glas är ju faktiskt hans egen berättelse och vinkling av händelserna så det är inte så förvånande att en del av de andra berättelserna skilde sig väsentligt från originalet om inte i faktiska händelser så definitivt i hur saker framställs och hur läsarens sympatier hamnar.

Det var en mycket intressant övning att låta bokcirkeln handla om två böcker på det här sättet (speciellt som vi alla inte hade läsa samma bok förutom Doktor Glas) men det lär nog inte upprepas så ofta. Dels kräver det så klart mer tid eftersom man ska läsa två böcker istället för en, men det lär också råda en viss brist på böcker som på det här sättet har gett upphov till ett antal uppföljare eller parallellskildringar av andra författare. På rak arm kommer jag på H. G. Wells Tidmaskinen som jag vet att det finns ett par alternativa uppföljare till av andra författare.

Hjalmar Söderberg: Doktor Glas
Albert Bonniers, 2004 (originalet 1905)
184 sidor
ISBN: 91-0-058152-6

2013-10: Derek Walcott: Vinterlampor

Som den uppmärksamme läsaren möjligen redan har noterat utifrån numreringen på inläggen på sistone så håller jag på att blogga ikapp diverse böcker som jag läst ut för länge sedan men som det sedan inte blivit av att skriva om. Det har gått förvånansvärt bra trots att det i en del fall varit ett halvår sedan jag läst ut böckerna och jag endast undantagsvis haft några anteckningar att ta hjälp av.

Nu blir det dock värre. Jag brukar ha svårt att skriva om diktsamlingar redan under de bästa förhållanden, och här är det dessutom ett bra tag sedan jag läste ut den. Dessutom vet jag att jag redan när jag läste tyckte att den var undanglidande och inte lämnade några direkta spår efter sig så nu har jag väldigt ont om intryck.

Det handlar i åtminstone de allra flesta fall om dikter som inte har några uppenbara rim eller någon meter som i alla fall jag klarar av att identifiera (vilket inte säger allt för mycket, men i alla fall). Dessutom handlar dikterna i rätt många fall om mer eller mindre nautiska teman och det är något som jag har väldigt lite erfarenhet av och just inget intresse av heller.

Sammantaget ger det att det här var en diktsamling jag inte uppskattade speciellt mycket, men det kan mycket väl bero på att den gör ett väldigt bra jobb med att träffa alla mina ointressepunkter.

Derek Walcott: Vinterlampor
Översättning: många olika
Wahlström & Widstrand, 1992
152 sidor
ISBN: 91-46-16065-5

2013-8: Iain Banks: Getingfabriken

Getingfabriken är en bok som jag faktiskt läst tidigare (jag läser rätt sällan om böcker, annars) men det här är en höjdare och när jag råkade få ett obeställt recensionsexemplar av den kunde jag inte låta bli att läsa den en gång till. Boken innehåller en överraskning som jag inte tänker avslöja här men eftersom jag nu läste om boken och var medveten om den från början så kan jag säga att boken fungerar utmärkt även utan den.

Huvudperson i boken är den tonårige Frank Cauldhame som bor tillsammans med sin far i ett hus på en liten ö precis utanför den skotska kusten. Modern har lämnat familjen sedan länge. Frank har även en bror, men han befinner sig på något slags anstalt istället för att vara hemma. En sak som vilar över boken som ett orosmoln är dock att brodern lämnat anstalten och verkar vara på väg hemåt. Han ringer då och då och pratar med Frank (som inte säger något till fadern), men det är inte lätt att veta var han verkligen är.

Hotet från brodern är inte på något sätt det enda våldsamma i Franks liv. Boken är berättad av honom själv i första person och han berättar utan omsvep hur han haft ihjäl inte bara en utan faktiskt hela tre personer utan att bli fast för det. Han har också en anordning som han kallar för getingfabriken där han då och då stänger i en geting och ser vilken väg den tar genom fabrikens labyrint för att slutligen "välja" en utgång ur den. Vilken utgång den väljer avgör på vilket sätt fabriken kommer att döda den, och vilken utgång den valde och vilken väg den tog för att komma dit tolkar Frank som ett slags horoskop.

Banks är bra på att få Frank att presentera alla sina vanvettigheter på ett helt naturligt sätt. Eftersom Frank inte tycker att det är något konstigt med vad han sysslar med så är det lätt att förledas att inte reagera själv heller. Det här är dock inte en bok för den kräsmagade: barnamord och mördare som är barn, djurplågeri och inte minst scenen på sjukhuset.

Tyvärr finns det inte med i den här svenska utgåvan, men att det här inte är en bok för alla framgår väldigt tydligt om man läser den engelska utgåvan istället, för den har med diverse utdrag från recensioner den fått. Både positiva och negativa recensioner. Väldigt negativa recensioner, rent av. Fast rätt underhållande.

Idag har Getingfabriken (och Iain Banks i allmänhet) skaffat sig ett riktigt bra rykte och det är mycket välförtjänt. Det här är en lysande bok i all sin hemskhet!

Iain Banks: Getingfabriken (The Wasp Factory)
Modernista, 2012 (originalet 1984)
235 sidor
ISBN: 978-91-86629-46-5

2013-18: Andreas Roman: Doktor Joseph

Doktor Joseph annonserar sig som första delen i serien "Stockholm vodou" men känns som en tämligen väl avslutad historia i sig. Som man kan ana har den inte heller något med några av Romans tidigare verk att göra, mer än att den har skräckinslag och utspelar sig i vår nutid.
Precis som i Romans tidigare verk tycker jag också att närvarokänslan är bra framför allt i de något mer lågmälda partierna. Som sin genrekamrat Stephen King finns det en tendens att gå överstyr när han verkligen tar i, men i det får man väl då säga att han är i gott sällskap.

Huvudpersonen Joseph är något så mondänt som tjänsteman på Försäkringskassan, men han gillar inte jobbet längre eftersom han får allt mindre tid att göra ett bra jobb och allt mer begränsningar pålagda sig om när han får betala ut pengar. Det hela slutar med att han får sparken eftersom han inte vill rätta in sig i ledet riktigt.

Det kanske inte är den mest genomtänka reaktionen någonsin, men han svarar med att förbanna sin före detta arbetsplats. Det kan man tycka att vem som helst som fått sparken kan tänkas göra, men Joseph har ett förflutet som vodoupräst på Haiti och gör ett lite mer grundligt jobb än de flesta klarar. Det leder till att han väcker krafter som dittills lämnat honom ifred och som han lovat sin fru att hålla sig borta från.

Andreas Roman: Doktor Joseph
Massolit Förlag, 2012
387 sidor
ISBN: 978-91-87135-30-9

2013-41: Olle Engstrand: Hur låter svenskan, ejengklien?

Man skulle lätt kunna tro att titeln på den här boken är felstavad, men det är hemsnickrad fonetisk stil för att illustrera hur de flesta faktiskt uttalar det. Här diskuteras både hur svenska låter i allmänhet men även en hel del om hur pass mycket det skiljer mellan olika dialekter av svenskan, och för den delen ett intressant kapitel om hur olika nationaliteter bryter på svenska och varför, utifrån skillnader i hur deras olika språk är konstruerade.

Här finns beskrivningar av fornsvenska och uttalsförändringarna som skedde i det stora vokalskiftet å ena sidan, och i andra sidan den moderna trenden mot mer av ett skriftuttal. Något för alla oavsett om man vill ha gammalt eller nytt.

Bitvis är den här boken lite yvig med en del ovidkommande anekdoter och liknande men över lag tycker jag att den var riktigt intressant. Det som irriterade mig var att den här och där har faktasidor som är frikopplade från texten. Här har textens redaktör gjort det vanliga misstaget vid sådana och inte sett till att finns ett naturligt avbrott i texten när faktarutan kommer. Man kan vända sida mitt i ett avstavat ord för att upptäcka att sidan efter i själva verket är en faktaruta. Antingen får man läsa vidare i texten först och backa till faktarutan senare eller läsa den först och sedan försöka komma ihåg vad texten  var mitt uppe i när man återvänder till den. Det här problemet går att undvika med lite mer genomtänkt layout.

När jag läste engelska för ett gäng år sedan så var fonetiken den delkurs som jag tyckte minst om, fast så här i efterhand finns det en hel denl intressant där också. Och när Cissi ändå hade lånat hem boken tyckte jag att det var lika bra att passa på att läsa den jag också.

Olle Engstrand: Hur låter svenskan, ejengklien?
Norstedts, 2012
271 sidor
ISBN: 978-91-1-304092-9

2013-42: Ann & Jeff Vandermeer, eds: Steampunk

Jag har fått intrycket att det här mer eller mindre är en definierande antologi för steampunkgenren, även om genren så klart är äldre än så här. Vi får både några äldre texter (den äldsta från 1971) och diverse nyare, och även om det mest handlar om noveller så finns det i alla fall ett par texter som är utdrag ur romaner.

Nu är jag inte någon stor läsare av steampunk sedan tidigare. Jag kommer på ungefär ett tiotal titlar som jag läst och skulle placera in i det facket. Tyvärr får jag nog säga att nästan allt annat jag läst varit bätre än den här antologin. Därmed inte sagt allt är dåligt för så är det nästan aldrig när det handlar om antologier men över lag tycker jag att det kändes lite avslaget.

De som framför allt höjde sig över mängden tycker jag var "Seventy-Two Letters" av Ted Chiang (som jag hört mycket positivt om men tidigare bara näst en rätt trist novell av) och "Victoria" av Paul Di Filippo (som jag inte vet om jag läst något alls av förut). Jag får nog se till att prova de här herrarnas verk lite mer ingående vid tillfälle.

Ann & Jeff Vandermeer, eds: Steampunk
Tachyon Publications, 2008
373 sidor
ISBN 978-1-892391-75-9

2013-43: Alan Moore: Century: 2009

Century: 2009 är den tredje och avslutande delen av Century som väl så småningom kommer att publiceras som en sammanhållen volym, vilken då i sin tur blir den fjärde volymen om The League of Extraordinary Gentlemen.

Som man kan ana av titeln utspelar sig den här delen 2009 men huvudpersonerna är (bitvis, i alla fall) de samma som i de tidigare Century-volymerna trots att det gått längre tid än människor normalt sett lever. Det var det där med normalt. Man kanske inte ska säga att huvudpersonerna är superhjältar så som vi normalt sett tänker på dem men de är centrala personer från diverse romaner som i det här universat alla utspelar sig i samma värld.

Jag tänker inte ge mig på att göra något slags sammanfattning av handlingen, speciellt inte som det här är den tredje och avslutande delen. Däremot kan jag notera att det som kvarstår av The League vid det här laget har en del likheter med Moores tidigare verk Watchmen i att den handlar om ett gäng med hjältar som inte längre är på topp utan faktiskt rätt slitna. Det återstår att se om även de här hjältarna kommer igen som Watchmen gjorde eller hur det blir med eventuella kommande volymer av serien. Vad jag förstår är det i alla fall klart att det kommer att komma fler delar. Det är å andra sidan inget som säger att de kommer i kronologisk ordning.

Jag var inte våldsamt imponerad av den förra volymen som hade det otacksamma jobbet att vara mellandelen av tre med varken riktig början eller slut, och som väntat så var den här också klart bättre. Det är inte lika bra som ovan nämnda Watchmen eller för den delen V for Vendetta, men det gäller å andra sidan ungefär allt annat publicerat inom seriegenren. Man får det helt enkelt jobbigt att överträffa sig själv om man utger sådant.

Alan Moore: Century: 2009 (The League of Extraordinary Gentlemen)
Illustrerad av Kevin O'Neill
Top Shelf Productions & Knockabout Comix, 2012
opaginerad
ISBN: 978-1-60309-007-0

2013-44: Cory Doctorow: Homeland

Homeland är en uppföljare till Doctorows Little Brother men det är inget som hindrar att man läser Homeland som om den vore fristående. Det görs några referenser till den tidigare boken när personerna i den här refererar till vad som hänt förut men det är egentligen inte speciellt viktigt att man känner till detaljerna; den här boken kan stå för sig själv.

Huvudpersonen Marcus Yallow är en ung hacker och aktivist. I den förra boken är han drivande i en ungdomsrörelse som protesterar mot Department of Homeland Security och deras metoder att inskränka allas frihet för att (som de säger) "bekämpa terrorism". I den här delen tycker han sig ha fått nog av det och försöker leva ett normalt liv, men det är som bekant inte alltid det blir som man har tänkt.

Doctorow är väldigt bra på att plocka in företeelser och händelser från vår nutid, fila av serienumren och bygga sina romaner på dem. Ibland får man lite känslan av att man inte skulle tycka att det som händer i boken skulle vara så trovärdigt om man inte visste att det redan har hänt. I den här boken är det centrala konceptet som används på det sättet Wikileaks. Även om det fungerar på ett annat sätt här så är det ingen tvekan om att det är därifrån inspirationen kommer (och dessutom avslutas boken med ett efterord av en av grundarna av Wikileaks).

Precis som i den förra boken eller för den delen ungefär vilken som helst av Doctorows böcker så trycker han mycket på det faktum att vilken människa som helst kan göra mycket mot en till synes övermäktig motståndare. Framför allt om de är smarta och har koll på den moderna tekniken. Marcus och hans vänner använder ett hackerspace som en central punkt och kryptering och TOR-nätverk är helt naturliga delar av deras sätt att kommunicera.

Man behöver aldrig tveka över att Doctorow gillar politik, eller kanske framför allt aktivism på gräsrotsnivå. Han är fantastiskt bra på att berätta medryckande om hur folk får andra att göra saker på smarta sätt så att hela rörelser uppstår. Det är lätt att bli arg när man läser hans böcker, men på ett bra sätt. Man känner på sig att det finns en massa fel på världen, men också att det går att ändra på alla de här felen bara vi hjälps åt och sätter igång istället för att bara sitta och prata om det.

Om du tycker att det här låter läsvärt (och det hoppas jag att du gör) så behöver du inte ens betala några pengar för att ta reda på om jag har rätt, för hela Homeland (och för den delen alla Doctorows övriga böcker) finns att ladda ner gratis från hans egen hemsida i en uppsjö av format. Jag läste epub-versionen.

Jag kan också passa på att nämna för den som gillar Cory Doctorow att han kommer att komma till Sverige framöver. Den som är intresserad av att träffa honom bör boka in Swecon 2014: Steampunkfestivalen i Gävle där han är en av hedersgästerna.

Cory Doctorow: Homeland
Tor, 2013
349 sidor
epub
ISBN: 978-0-7653-3369-8

Eboksläsaren Sony PRS-T2 ett år senare

För ungefär ett år sedan skaffade jag mig en eboksläsare. Det är långt ifrån första gången jag läser böcker från skärm, men det är första gången jag har en elektronisk pryl som jag har bara för att läsa text. Tidigare har jag läst romaner på vanlig datorskärm, en Palm III och några olika varianter av telefoner. Att läsa på vanlig datorskärm är inte bekvämt nog och de andra haft för dålig upplösning.

Med en läsplatta (i mitt fall en Sony PRS-T2) så har allt det förändrats. Läsplattan är fysiskt nästan exakt samma format som en normal pocketbok, fast tunnare än de allra flesta pocketar. Även viktmässigt klarar den sig bra i jämförelse, så man slipper bli trött i handen av att sitta och hålla den. Det kan jag inte säga att jag brukar bli av pocketböcker (stora inbundna böcker är en annan historia), men det är väldigt skönt att slippa skevheten som blir av att läsa i början eller slutet av en tjock bok. Oavsett var i en ebok man är så är den fysiska formen densamma.

Det smidiga fysiska formatet tillsammans med touchskärmen gör att man lätt kan hålla eboken i en hand och klara av att bläddra genom att svepa med ett finger över skärmen åt det håll man vill bläddra. Det gör att man får det andra handen ledig att hålla temuggen eller hämta choklad eller något annat viktigt.

Jag har en läsplatta med e-ink-skärm. Det innebär att den är svartvit och drar väldigt lite ström. Anledningen till det är att det bara går åt energi för att ändra vad som är på skärmen, inte att visa det. Med en vanlig tablet kan man numer också få en bra skärm, men batteritiden ser då helt annorlunda ut (någon dag istället för en månad). En tablet har bakgrundsbelysning vilket min läsare saknar, men det tycker jag inte är något problem. Som kompensation fungerar min läsplatta utan problem i starkt solljus vilket tablets och telefoner har problem med.

En läsplatta är visserligen en mycket mer specialiserad enhet eftersom man bara kan läsa på den, men jag tycker också att den är bättre på det. Med en tablet skulle jag kunna använda samma enhet för att läsa mejl och surfa också, och det kan jag inte nu. Det kan man å andra sidan se som en fördel också. När jag sätter mig för att läsa en bok så störs jag inte av mejlikoner, spel och annat. Jag tycker också att det är mer vilsamt för ögonen att läsa länge på en läsplatta än på en tablet.

En annan sak som är väldigt praktisk med att läsa eböcker är ordlistan. När som helst kan jag trycka på ett ord i texten jag läser och få det uppslaget i Oxford English Dictionary. Det har gjort att jag mycket oftare än förut tar reda på vad de där orden som jag bara tror att jag förstår verkligen betyder. Ibland har jag rätt, ibland inte. Förhoppningsvis kommer jag i alla fall ihåg några av orden jag slår upp till nästa gång. Tyvärr verkar det inte gå att lägga till fler ordlistor i den modellen av läsplatta som jag har.

Tekniskt sett har läsplattan faktiskt koppling till internet. Det finns möjlighet att exempelvis markera ett intressant citat i boken jag läser och dela det på Facebook. Jag har dock inte provat hur det fungerar i praktiken, för när man ska göra många saker i gränssnittet på en gång istället för att bara byta sida någon gång ibland så upplevs det som lite långsamt (vilket är en egenskap hos e-ink-skärmar överlag).

Den läsplatta jag har kan hantera ett antal olika filformat men det enda som jag verkligen använt är epub. Det går att köpa böcker i det formatet och ladda ner dem direkt i läsaren (läsaren dyker upp precis som en USB-sticka när man stoppar in den i datorn), men det har jag faktiskt inte gjort än. Till att börja med går det att ladda ner en del böcker gratis från nätet. Här hittar man exempelvis allt Cory Doctorow skrivit liksom så klart alla gamla böcker där upphovsrätten löpt ut. Finns en bok publicerad via Project Gutenberg eller Projekt Runeberg så går det att läsa den i en läsplatta (möjligen behöver man konvertera den till rätt filformat först).

Vad som är väldigt praktiskt är att det också går att låna epub-böcker på biblioteket. Som extra bonus kan man göra det direkt på hemsidan så man behöver inte krångla med att åka till biblioteket eller hålla sig till öppettiderna. Ett par klick bara, så är boken läsklar. Mycket smidigt!

Sammanfattningsvis är jag mycket nöjd med inköpet av läsplatta. Jag har inte provat fler modeller nu än de två jag provade för ett år sedan, men jag känner mig nöjd med den jag har. Jag är glad att jag valde modellen med touchskärm för jag använder nästan alltid den metoden för att bläddra. Om jag har möjlighet att välja så föredrar jag numer att läsa på läsplattan framför att läsa en pappersbok, faktiskt.

2013-19: Chris Anderson: Makers

Den här boken ska inte förväxlas med Makers av Cory Doctorow som jag skrev om för några år sedan, men samtidigt är det väldigt besläktade böcker. Doctorows bok är en roman och det här är en fackbok, men de handlar egentligen om precis samma saker och fenomen. Där Anderson beskriver hur något verkligen ser ut så använder Doctorow sciencefictiongenren för att fundera på hur det skulle kunna se om några år.
Vad Chris Anderson gör i Makers är att beskriva bakgrunden till och framväxten av makerrörelsen och hur den ser ut i dag. En maker är som namnet antyder någon som gör något för hand och så klart inget nytt. Rörelsen har åtminstone till en del vuxit fram ur kulturen kring Make: Magazine och handlar mycket om att göra saker men också om att göra om saker. Makers tycker mycket om att använda gamla bortkastade saker för att bygga något nytt eller bygga om en pryl så att den får nya funktioner som den ursprungliga konstruktören inte alls tänkt sig.

Det är också en rörelse så ligger i teknikens framkant och gärna använder små billiga inbyggbara datorer som Arduino som bas för sina projekt och tillverkningsprocesser som laserskärare, CNC-fräsar och 3D-skrivare.

Anderson försöker också titta på ett större perspektiv. Förr i tiden tillverkades allting manuellt, och alla exemplar var (om än subtilt) olika. Senare tillkom industriproduktion och man kunde billigt tillverka stora serier av saker, så länge de följde samma mall. "Du kan få den i vilken färg du vill så länge det är svart" som Henry Ford ska ha sagt om den revolutionerande T-Forden, byggd på löpande band.

Idag kan man använda 3D-skrivare för att ta fram prototyper av saker man håller på att tillverka och på så sätt minska tiden från en idé till en färdig produkt. Lite längre fram i tiden kan man tänka sig att i alla fall saker som ska tillverkas i små till medelstora serier i större grad kan tillverkas via 3D-skrivare. Det innebär dels att produktionen kan flyttas från Kina eller något annat låglöneland där den ofta sker idag och tillbaka till oss där konsumtionen sker, och kanske ännu viktigare så kommer det också att ge som bonus att det inte behöver kosta något extra att låta varje producerat exemplar vara personaliserat så att det perfekt passar den det är tillverkat för. Det är inte svårare för en 3D-skrivare att skriva ut 1000 olika exemplar av något än det är att skriva ut 1000 identiska exemplar.

Det här har så klart stora implikationer för hur tillverkning ser ut och vilka volymer som krävs för att kunna bli lönsam, men kanske framför allt så klart för de länder som stått för mass produktionen av en massa saker.

På det personliga planet så kretsar makers ofta kring ett makerspace eller hackerspace; en gemensam lokal som tillhandahåller utrymme, material och utrustning genom kollektiv finansiering och på så sätt befriar var och en från att behöva köpa sin egen utrustning. Även om en 3D-skrivare som för bara några år sedan kostade hundratusentalskronor idag går att köpa för under 10000 (och motsvarande gäller mycket annan utrustning) så blir det trots allt en hel del pengar för den som till en början bara vill prova på lite. Via ett makerspace finns det också möjlighet att lära sig nya tekniker från någon som redan kan istället för att behöva göra alla misstag själv.

Jag tycker att Makers var väldigt intressant både för den historiska bakgrunden och för bilden av hur makerrörelsen ser ut idag. Jag har läst en hel del om den redan tidigare på nätet, men inget som varit så detaljerat och sammanhållet.

Chris Anderson: Makers: Den nya industriella revolutionen (Makers: The New Industrial Revolution)
Översättning: Jens Ahlberg
Modernista, 2013 (originalet 2012)
313 sidor
ISBN: 978-91-86629-20-5

2013-39: George R. R. Martin: A Feast for Crows

A Feast for Crows är den fjärde delen i A Song of Ice and Fire-serien och därmed har jag bara en del kvar att läsa innan jag har hunnit ikapp utgivningen så långt som den kommit idag. Planen just för stunden är att det ska bli ytterligare två delar innan del är slut, och det låter som att vi kan hoppas på att nästa del kommer någon gång under nästa år även om det ännu inte avslöjats något publiceringsdatum. Sedan lär det ta ett tag till innan den sista delen kommer, men rimligen har GRRM fått lite mer eld i baken att få böckerna klara nu eftersom det även produceras en teveserie utifrån böckerna och om han inte blir klar ganska snart så kommer teveserien att få slut på böcker att filma innan den är klar, och det vore inte någon bra situation.

I den förra delen, A Storm of Swords så handlar det en hel del om krig på olika ställen i Westeros. I A Feast for Crows har det till stor del lugnat ner sig och det handlar här om att sopa upp resterna och försöka få ordning på situationen.

Den här boken var ursprungligen mycket större än de "bara" knappt 800 sidor den har idag. När den inte gick att publicera på det sättet och Martin inte tyckte att det fanns någon bra mittpunkt att dela upp den vid gjorde han istället till slut ett helt annat grepp. Den här boken handlar bara om en del av de personer som förekommer i de tidigare böckerna medan nästa del, A Dance with Dragons kommer att utspela sig kronologiskt sett parallellt med denna fast handla om andra personer, för att sedan mot slutet fortsätta förbi slutet på den här boken och ta oss ytterligare lite längre fram i tiden. Det mesta här rör sig kring King's Landing, Iron Islands och Dorne. Detta gör att vi får klara oss en hel bok utan att se något av Tyrion Lannister, Jon Snow eller Daenerys Targaryen.

Det här är ett annorlunda grepp och kanske inte helt lyckat eftersom det tar väldigt lång tid från att vi träffar vissa personer i bok 3 tills att de dyker upp igen i del 5. Några av de intressantaste personerna, dessutom. Visst, den som väntar på något gott och så vidare, men i alla fall.

Även rent innehållsmässigt får man nog betrakta det här som lite av en mellanbok. Det dyker upp några saker som jag antar kommer att visa sig vara väsentliga framöver, men så långt som vi hinner följa det hela i den här boken blir det inte så dramatiskt.

Det här gör å andra sidan att peppen att läsa den femte boken är på topp, för nu vill jag veta hur det gått för de personer som saknas i den här boken. Dessutom börjar det bli lite irriterande att inte kunna läsa om serien på Wikipedia eftersom jag ligger en bok efter.

George R. R. Martin: A Feast for Crows
Bantam Spectra, 2005
768 sidor
epub
ISBN: 978-0-553-90032-3

2013-40: John Kovalic: Understanding Gamers

Till stor del kan man nöja sig med att säga att det jag sade om den förra delen i Dork Tower-serien (Livin' la vida dorka) är sant för den här delen också. Inte för att jag tycker att det är något problem.

Vad som kan noteras om den här volymen är ett segment (som även gett boken dess namn) som driver med Scott McClouds Understanding Comics och istället försöker sig på att presentera gamers. Möjligen inte helt seriöst, men fortfarande klart underhållande. Tyngdpunkten ligger på gamers i form av rollspelare, men även andra varianter får en släng av sleven, precis som det brukar vara.

John Kovalic: Understanding Gamers (Dork Tower 5)
Dork Storm Press, 2003
142 sidor
ISBN: 1-930964-47-1

2013-38: Tord Jöran Hallberg: IT-gryning

Jag kommer inte längre ihåg exakt vilken kurs det handlade om, men när jag studerade på LiTH hade vi kurslitteratur i någon av datorkurserna skriven av Tord Jöran Hallberg. Det här är (trots att den publicerats av Studentlitteratur) inte någon lärobok utan en historisk överblick över Sveriges karriär som datorproducerande nation, från de första pionjärerna på 1840-talet och sedan fram till slutet på 1960-talet.

Historien börjar med far och son Scheutz som konstruerar en differensmaskin i stil med den Charles Babbage blivit känd för, med skillnaden att de faktiskt också lyckades bygga sin. Den ledde dock inte till någon omedelbar revolution. Efter detta tillverkas diverse räknemaskiner och hålkortsprylar innan datorskapandet tar fart mer på allvar med BARK (Binär Automatisk ReläKalkylator) och dess efterföljare BESK (Binär Elektronisk SekvensKalkylator).

På den här tiden var datorer något man byggde styckvis och vidareutvecklade mellan varje exemplar. Längre fram kom datorerna Alwac och Wegematic, bägge byggda av Axel Wenner-Grens företag och serieproducerade, om än inte i speciellt många exemplar. IBM var en utländsk konkurrent att räkna med men det fanns även andra producenter i Sverige, som Facit och Saab.

Saab är en mycket större spelare i den svenska datorhistorien än man skulle kunna tro från dagens horisont. Först producerade man stordatorer i form av D2 och D21 i enstaka exemplar för att framemot 1970-talet ha migrerat till minidatorer som producerades i tusentals exemplar. Förutom detta gjorde man även diverse mindre kända projekt som exempelvis datorn i stridsplanet Viggen. Facit producerade även de datorer men tjänade även mycket pengar på att tillverka kringutrustning till andra tillverkares datorer.

Den här boken handlar i första hand om datorerna och deras tillkomsthistoria, och i någon mån om personerna som konstruerade dem. Det är dock inte i första hand någon personbiografi (vilket kanske är tur eftersom det var massor av människor involverade i de projekten) utan det är utvecklingslinjerna i datorutvecklingen som styr berättandet. Ett visst mått av industrihistoria får man sig också till livs, men tekniken ges större utrymme än ekonomin.

För den som är intresserad så har varje kapitel dessutom gott om fotnoter och referenser för vidare läsning. Texten blandas också upp med foton, dels på personerna som byggde de här tidiga datorerna och dels på själva datorerna, oftast ur samtida reklambroschyrer.

Tord Jöran Hallberg: IT-gryning
Studentlitteratur, 2007
395 sidor
ISBN: 978-91-44-03501-7

2013-37: Javier Marías: Alla själar

Både huvudperson och berättare i den här boken är en spansk gästforskare i Oxford. Han finner att det är stod skillnad på hur det fungerar här och vad han är van vid. Detta gör att hans tid i Oxford nästan framstår som en etnografisk expedition och det blir därmed också naturligt för honom att beskriva diverse lokala seder och traditioner ur ett utanförperspektiv så att den läsare som inte redan är bekant med Oxford (som undertecknad) får det hela beskrivet från grunden.

Han hittar i alla fall kärleken i form av Clare Bayes. En komplikation är att hon redan är gift, men hon verkar inte ha några större besvär av detta faktum. Efter ett tag verkar det som om var och varannan människa i Oxford (eller åtminstone inom lärarkåren, som är dem man egentligen ser något av i boken) ägnar sig åt något slags kärleksaffärer vid sidan av. På liknande sätt beskrivs tjuvlyssnande som en både vanlig och viktig syssla eftersom man både behöver ha koll på vad andra sysslar med och dessutom ha tillgång till smaskig information som man kan använda vid byteshandel för att få reda på annat man behöver veta.

Den här boken är helt OK men saknar det där lilla extra som gör den minnesvärd. En del scener drar nästan åt farshållet med sina underliga oxfordtraditioner, men över lag känns det som en seriös roman.

Javier Marías: Alla själar (Todas las almas)
Översättning: Karin Sjöstrand
Bonnier Panache, 2008 (originalet 1989)
270 sidor
ISBN: 978-91-0-011794-8

2013-36: Jon Fosse: Båthuset

Den här boken är en man som bor hemma hos sin mamma i den by där han alltid bott, och han känner sig inte riktigt tillfreds med livet. Det hela börjar när hans barndomsbästis återvänder till bygden på semester och visar sig ha fru och två barn. De träffas men det är väldigt klart att inget är som det en gång var, och händelser i nuet kommer att spegla saker som hände mellan dem för länge sedan och som legat och nött på deras förhållande genom åren åtminstone från berättarens sida; hur det är med kompisens känslor inför det hela framgår inte lika tydligt.

Att det är svårare att få grepp om kompisen är inte så konstigt, eftersom hela berättelsen presenteras inte bara genom berättarens ögon utan bokstavligen genom hans ord. Han tillbringar mycket av sina dagar med att sitta på sitt rum på övervåningen och skriva. Sedan kompisen kom tillbaka har han blivit allt mer orolig och går inte längre ut, utan skriver för att stilla sin oro. Det går så där.

Hans text är det enda vi har för att reda ut vad som händer och den är så klart filtrerad genom hans uppfattning om vad som sker. Dessutom präglar hans oro och rastlöshet texten väldigt hårt och den är full av upprepningar och omtagningar. Det är nästan som ett mantra att läsa texten. Man får veta nya saker lite i taget, lite mer för varje gång ett skeende återkommer. Det är ett väldigt annorlunda berättande och det känns väldigt passande för den här berättelsen, men samtidigt är det också rätt påfrestande så det var tur att boken inte var längre än den var.

Jon Fosse: Båthuset (Naustet)
Översättning: Steve Sem-Sandberg
Bonniers, 1989 (originalet 1989)
148 sidor
ISBN: 91-0-047778-8