2013-37: Javier Marías: Alla själar

Både huvudperson och berättare i den här boken är en spansk gästforskare i Oxford. Han finner att det är stod skillnad på hur det fungerar här och vad han är van vid. Detta gör att hans tid i Oxford nästan framstår som en etnografisk expedition och det blir därmed också naturligt för honom att beskriva diverse lokala seder och traditioner ur ett utanförperspektiv så att den läsare som inte redan är bekant med Oxford (som undertecknad) får det hela beskrivet från grunden.

Han hittar i alla fall kärleken i form av Clare Bayes. En komplikation är att hon redan är gift, men hon verkar inte ha några större besvär av detta faktum. Efter ett tag verkar det som om var och varannan människa i Oxford (eller åtminstone inom lärarkåren, som är dem man egentligen ser något av i boken) ägnar sig åt något slags kärleksaffärer vid sidan av. På liknande sätt beskrivs tjuvlyssnande som en både vanlig och viktig syssla eftersom man både behöver ha koll på vad andra sysslar med och dessutom ha tillgång till smaskig information som man kan använda vid byteshandel för att få reda på annat man behöver veta.

Den här boken är helt OK men saknar det där lilla extra som gör den minnesvärd. En del scener drar nästan åt farshållet med sina underliga oxfordtraditioner, men över lag känns det som en seriös roman.

Javier Marías: Alla själar (Todas las almas)
Översättning: Karin Sjöstrand
Bonnier Panache, 2008 (originalet 1989)
270 sidor
ISBN: 978-91-0-011794-8

2013-36: Jon Fosse: Båthuset

Den här boken är en man som bor hemma hos sin mamma i den by där han alltid bott, och han känner sig inte riktigt tillfreds med livet. Det hela börjar när hans barndomsbästis återvänder till bygden på semester och visar sig ha fru och två barn. De träffas men det är väldigt klart att inget är som det en gång var, och händelser i nuet kommer att spegla saker som hände mellan dem för länge sedan och som legat och nött på deras förhållande genom åren åtminstone från berättarens sida; hur det är med kompisens känslor inför det hela framgår inte lika tydligt.

Att det är svårare att få grepp om kompisen är inte så konstigt, eftersom hela berättelsen presenteras inte bara genom berättarens ögon utan bokstavligen genom hans ord. Han tillbringar mycket av sina dagar med att sitta på sitt rum på övervåningen och skriva. Sedan kompisen kom tillbaka har han blivit allt mer orolig och går inte längre ut, utan skriver för att stilla sin oro. Det går så där.

Hans text är det enda vi har för att reda ut vad som händer och den är så klart filtrerad genom hans uppfattning om vad som sker. Dessutom präglar hans oro och rastlöshet texten väldigt hårt och den är full av upprepningar och omtagningar. Det är nästan som ett mantra att läsa texten. Man får veta nya saker lite i taget, lite mer för varje gång ett skeende återkommer. Det är ett väldigt annorlunda berättande och det känns väldigt passande för den här berättelsen, men samtidigt är det också rätt påfrestande så det var tur att boken inte var längre än den var.

Jon Fosse: Båthuset (Naustet)
Översättning: Steve Sem-Sandberg
Bonniers, 1989 (originalet 1989)
148 sidor
ISBN: 91-0-047778-8

2013-15: George R. R. Martin: A Storm of Swords

A Storm of Swords är del tre (av planerade sju) i serien A Song of Ice and Fire och så tjock att många utgåvor delar den i två. Den utspelar sig i huvudsak efter det krig som skildras i A Clash of Kings men en del stridigheter förekommer fortfarande. Nu är det dock inte i första hand kungarna i Westeros som slåss mot varandra utan strider med wildlings vid muren i norr och Daenerys som bygger upp sin armé långt österut.

När man läst en bit i den här boken känns det som att det finns alternativa titlar som skulle kunna passa minst lika bra, som exempelvis A Storm of Weddings eller Fyra bröllop med begravningar. Det förekommer ett antal bröllop i boken men det är egentligen inget av dem som är speciellt lyckligt, så långt som vi har sett hittills. Vilket i en del fall inte är långt alls.

Det finns en del slag även i den här boken men den handlar i huvudsak om annat, titeln till trots. Det finns flera personer eller grupper som är ute på turné över landet för att leta efter någon eller något (på klassiskt fantasymanér) och här finns också en hel del förräderi av diverse slag. I en del fall saker som sker direkt så att vi ser det "live" medan annat är sådant som skett tidigare men det är först nu vi får reda på hur det egentligen hängde ihop.

I vanlig ordning i den här serien så utvecklas personerna en hel del; kanske intressantast i den här boken är Jamie Lannister som inte alls gör vad man kunde förvänta sig. Vilket för den delen gäller fler Lannisters.

Daenerys historia i öster känns fortfarande rätt fristående från det övriga men hon jobbar målmedvetet vidare med sin plan att ta sig tillbaka till Westeros och göra det till sitt som den rättmätiga tronarvinge hon är. Det här är också en intressant tråd i historien, för åtminstone hittills har hon framställts som först offer och sedan hjältemodig befriare av slavar och duktig ledare för ett helt folk trots att hon bara är en oerfaren ung flicka. Vad som inte nämns lika tydligt är att allt hon gör har syftet att med våld överta järntronen och lägga under sig hela Westeros. I de övriga delarna av historien presenteras de nuvarande kungarna i Westeros som kanske inte direkt världens trevligaste människor de heller, men de framställs i alla fall som något trevligare än mad king Aerys som Jamie mördade för 20 år sedan och därmed fick sitt öknamn "kingslayer". Det är dock från Aerys som Daenerys' anspråk på Westeros' tron kommer, eftersom hon är hans dotter. Med tanke på hurdan Aerys var och vilket rykte familjen Targaryen har i största allmänhet så betvivlar jag att folket i Westeros tänker ge henne tronen frivilligt så vi kommer nog att få se en vändning i hur hon presenteras framöver (givet, så klart, att hon någonsin lyckas ta sig till Westeros).

Jag har gillat även de tidigare volymerna i A Song of Ice and Fire men i och med den här delen så känns det som om högsta växeln har lagts i. Jag ser definitivt fram emot nästa del (som jag i själva verket redan halvvägs läst ut i skrivande stund, men den tänker jag inte kommentera här).

George R. R. Martin: A Storm of Swords
Bantam Spectra, 2000
epub
ISBN 0-553-10663-5

2013-28: Suzanne Collins: Catching Fire

Catching Fire är andra delen av Hunger Games-trilogin. Jag ställde mig till en början lite frågande till vad de andra två delarna i serien egentligen skulle handla om eftersom den första trots allt var så avslutad som den var och det inte kändes vettigt att göra samma sak två gånger till. 

I den förra delen lyckades Katniss och Peeta inte bara överleva spelen utan även vinna dem (en förutsättning för att överleva, rent av) utan även propagerat en del mot regeringen. När de kommit hem och det börjar dra ihop sig till nästa års hungerspel så avslöjas att de inte kommer att vara som vanligt utan istället en vinnarspecial. Det innebär att alla gamla vinnare som fortfarande är i livet kommer att få slåss istället för slumpade barn från de olika distrikten. Framför allt innebär det så klart att Katniss och Peeta som trodde att de var någorlunda säkra nu när de klarat sig igenom spelen nu finner sig mitt i smeten igen. 

Den här gången är det alltså inte bara barn som är med i spelen eftersom många av vinnarna som nu ska vara med deltog för decennier sedan. Dessutom är alla närvarande nu inte bara medvetna om vad som kan hända under spelen utan veteraner med personliga erfarenheter. Det ser inte bra ut för möjligheterna att överleva spelen en andra gång.

Till ganska stor del är den här boken i princip mer av den föregående men motivationen bakom vad som händer ser annorlunda ut vilket faktiskt gör det hela intressantare. Dessutom ser det ut att finnas goda odds för att del tre i serien (som jag ännu inte börjat läsa) ska bli helt annorlunda. Jag har gillat serien så här långt, men det vore nog lite tradigt med ytterligare en upplaga av spelen i nästa del så det verkar lovande med något annat.

Suzanne Collins: Catching Fire

Scholastic, 2009

epub

ISBN: 978-0-439-02349-8

2013-35: Assia Djebar: Sultanbrudens skugga

Den här boken handlar i första hand om två kvinnor, Isma och Hajila, och deras man. De är nämligen båda gifta med samme man. Isma är utbildad i Frankrike och vill inte anpassa sig till de trånga algeriska normerna. Hajila däremot är fattig och bunden av de traditioner som hennes familj och i förlängningen även hon själv tvingar på henne. Mannen är ständigt närvarande, men bara som ett fenomen. Han får aldrig ens ett namn i boken.

Hela berättelsen berättas av Isma. Hon gör slut på livet som gift i denna trånga miljö genom att skaffa sin man en annan kvinna - Hajila - genom överenskommelse med Hajilas mor. En kvinnas frihet köps för en annans.

Till en början är dock även Hajila (vars historia berättas i andra per son av Isma) nöjd med situationen, för hon kommer ifrån sitt fattiga liv till ett betydligt bättre och hon får även en familj bestående av två barn från det tidigare äktenskapet, och dem tycker hon omedelbart om. Mannen är inte en lika omedelbart positiv bekantskap, men till en början är han inte heller något större problem. Detta föräldras dock med både alkohol och våld, och även Hajila börjar känna sig instängd.

Hon blir en kvinna som går ut, vilket innebär att hon lämnar hemmet och går runt på stan, men snart efter att hon kommit ifrån lägenheten tar hon av sig slöjan och går "naken". Detta ger en känsla av både befrielse och förvirring, men till slut ställer det även till det mer för henne när det hela uppdagas och först hennes mor och sedan mannen får reda på det.

Boken målar upp en rätt deprimerande bild av kvinnors situation i Algeriet, men den är inte tungläst i sig. Historien presenteras dels alternerande mellan Isma och Hajila, dels rent kronologiskt i oordning. Dessutom finns det här och där berättelser invävda som först inte verkar ha något samband med resten av texten, men som så småningom kopplas ihop.

Jag har ingen erfarenhet av den miljö som boken beskriver, vare sig geografiskt eller kulturellt, och det gör att den känns väldigt främmande. Det behöver inte vara något dåligt, men jag misstänker att jag missar en del referenser som en mer insatt läsare kan se.

Assia Djebar: Sultanbrudens skugga (Ombre sultane)
Översättning: Ingvar Rydberg
Leopard förlag, 2004 (originalet 1987)
198 sidor
ISBN: 91-7343-057-9

2013-22: Mo Yan: Det röda fältet

I vanlig ordning läste bokcirkeln ett verk av årets nobelpristagare i litteratur och i år föll valet på Det röda fältet, ett av de ganska få alternativen som fanns tillgängligt på svenska inom rimlig tid.

Det är en släktkrönika kan man väl säga, även om den inte sträcker sig över så väldigt lång tid. Berättaren refererar till bokens huvudpersoner som exempelvis farmor och farfar, och det här greppet gjorde att jag förutsatte att boken skulle sträcka sig fram till modern tid, men så visade sig till slut inte vara fallet.

Den period då boken utspelar sig är istället framför allt 1920- och 1930-talen vilket betyder att trakten drabbas av den japanska ockupationen av Kina. Detta innebär att människor delas upp i tre om inte fyra grupper: invaderande japaner, kineser som (med varierande grader av frivillighet) gått över till japanernas sida, kineser som kämpar mot japanerna och kineser som bara drabbas av det våld och kaos som kriget ställer till. De som är inblandade i den här berättelsen tillhör de sista två grupperna.

Den centrala familjen börjar sin karriär med att bränna brännvin av den lokalt förhärskande grödan sorghum (durra på svenska) som är röd och växer på enorma fält. Dessa röda fält tjänar även som slagfält för många av de sammandrabbningar med japanerna som skildras, så deras röda färg har mer än en anledning. Tidvis är berättelsen påfallande blodig och grafiskt beskriven; andra sektioner är humoristiska skrönor.

Dessa kast och det faktum att boken inte berättas i kronologisk ordning gör att det kan vara lite svårt att orientera sig ibland, men boken känns trots det aldrig svårläst. Jag får nog säga att det kändes som att det var omotiverat mycket blod och slafs bitvis, men på det hela taget gillade jag boken.

Mo Yan: Det röda fältet (Hong gaoliang jiazu)
Översättning: Anna Gustafsson Chen
Bokförlaget Tranan, 1997 (originalet 1987)
483 sidor
ISBN: 978-91-87179-17-4

2013-9: Herman Hesse: Siddhartha

Herman Hesse tillhör de nobelpristagare som jag inte tidigare läst något av och därmed stod han också på listan över författare jag vill läsa. Jag råkade hitta den här boken på en loppis för ett tag sedan och då den dessutom var en av de få titlar av Hesse som jag faktiskt hört talas om så var det bara att slå till (de övriga är Stäppvargen och Glaspärlespelet).

Siddhartha handlar om en indisk pojke som ger sig ut för att söka lyckan och faktiskt även lyckas med det, åtminstone för en utomstående betraktare. Han både lyckas i affärer och hittar kärleken. Han hittar däremot inte lyckan och efter ett tag ger han sig iväg från alltihop och blir tiggarmunk istället.

Nu upplever han en mycket större tillfredsställelse och gör så småningom upp helt med sitt tidigare liv.

Boken känns mer som en krönika än en typisk roman. Den berättas rakt och rättframt utan några komplikationer eller så, utan är bara en rak redogörelse för vad Siddhartha tar sig för i sitt liv. Detta kombinerat med det faktum att de religiösa resonemangen känns mig främmande gör att boken inte var speciellt engagerande, men å andra sidan var den också kort.

Herman Hesse: Siddhartha (Siddhartha)
Översättning: Nils Holmberg
Aldus/Bonniers, 1972 (originalet 1950)
123 sidor

2013-14: Richard Dawkins: Illusionen om gud

Richard Dawkins presenteras ofta som världens mest välkände ateist, och den här boken är anledningen till det. Den är en grundlig genomgång av alla möjliga argument för att gud skulle existera och förklaring till varför de inte fungerar.

Det är inget fel på argumentationen; bokens största problem är snarare att den är för lång och att Dawkins har en tendens att överförklara och fortsätta sina resonemang långt efter att hästen är död.

Richard Dawkins: Illusionen om gud (The God Delusion)
Översättning: Margareta Eklöf
Pocketförlaget, 2008 (originalet 2006)
412 sidor
ISBN: 978-91-85625-86-4

2013-21: Åsa Schwarz: Lust

Sara är författare och har problem. Hon brukar inte ha några problem att skriva men nu sitter hon och tittar på medan deadline för hennes nästa bok kryper närmare medan manuskriptet är tomt. Till slut provar hon uppgivet en ritual som hon egentligen inte tror på, men den visar sig fungera.

Boken hon skriver efter det blir kanske inte vad hon tänkt sig, men det blir en bok. Säljer gör den också, så på den fronten är det inga problem. Samtidigt lyckas Sara också få ihop det med en förläggare som samtidigt lockar över henne på ett större förlag. Och som visar sig vara gift. Det verkar också som att det inte är problemfritt att använda ritualen för att få skrivandet att fungera. Sara börjar se kopplingar som hon inte alls är bekväm med.

De börjar Sara skrivit från början är chicklit och anslaget i Lust är också åt det hållet från början men det tar snart en mörkare vändning som man kan ana redan av att bokens inledande citat kommer från Aleister Crowley.

Berättandet alternerar mellan nutid och dåtid och leder parallellt fram till de händelser vi ser i nutiden. Det är inte speciellt svårt att inse vad det är som kommer att hända, men boken är inte upplagd så att det ska presenteras som en stor överraskning på slutet så det gör inget att man som läsare fattar i förväg.

Åsa Schwarz: Lust
Mix Förlag, 2013
283 sidor
ISBN: 978-91-86845-16-2

2013-34: Cornelia Funke: Gespensterjäger in der Gruselburg

Jag försöker bättra på min tyska lite genom att läsa böcker, och den här nivån av ungdomsbok var det inga större problem att ta sig igenom. Jag förstod väl inte exakt vart enda ord, men det är det inte alltid jag gör med engelska eller ens svenska böcker heller, och det är oftast inget problem att lista ut vad det handlar om ur sammanhanget. Jag bestämde mig för att läsa den här utan att stanna och slå upp ord jag inte kan, för då tappar man så mycket tempo i läsandet att man aldrig kommer någonstans.

Spökjägarna som det talas om i titeln består av en äldre dam, en pojke och ett spöke. Hur de har kommit att träffa varandra vet jag inget om eftersom det här är den tredje boken i serien, men de verkar ta uppdrag i bästa Ghostbusters-stil. I det här fallet handlar det om ett par som just flyttat in i ett slott som kallat på dem eftersom slottet visat sig vara hemsökt av den blodiga baronessan.

Vad det gäller själva berättelsen så märks det tydlig att den är avsedd för yngre läsare, för här finns just inga komplikationer alls. Problemet presenteras, gruppen tänker till och skapar en plan och så sätter man den i verket med framgång, och så är det klart.

Över lag tycker jag att det gick bra att läsa på tyska, men just den här boken hade en irriterande egenskap. Spöket som ingår i gruppen talar "nedstämt" vilket gjorts genom att alla vokaler bytts ut mot lägre ljud vilket gjorde det lite komplicerat för mig att läsa. Den blodiga baronessan talar med typiskt spökigt med många vokalljud skrivna med ett halvdussin vokaler. Det ser konstigt ut men försvårar inte läsandet något nämvärt.

Cornelia Funke: Gespensterjäger in der Gruselburg
Loewe, 1995
113 sidor
ISBN: 978-3-7855-5612-2

2013-29: Terry Pratchett: Snuff

Nu är det ett tag sedan jag läste en discworldbok senaste, men jag måste säga att jag inte har något minne av att Vimes var en sådan total überpolis som han framställs som i den här boken. Fast vad som egentligen är planen i den här boken är att han ska vara på semester på Sybils herrgård, inte agera som polis. Men polisjobbet verkar inte ha några planer på att släppa honom ur sikte.

Ett genomgående tema är skillnaden mellan att följa reglerna och att göra rätt. Ibland måste även polisen stoppa regelboken under mattan och improvisera ihop något som faktiskt är vettigt istället för bara korrekt.

Trenden att discworldböckerna blir allt mer av seriös handling och riktig bok och samhällskommentarer och så och allt mindre humor fortsätter också, tyvärr. Jag tyckte faktiskt bättre om discworld när den var mer magisk och konstig än nu när den är en mer seriös fantasyvärld. Det var nog trots allt bättre för när morgonsolen långsamt flöt ut över landet som honung och ingen magiker skulle få för sig att säga "åtta".

Terry Pratchett: Snuff
Corgi, 2011
476 sidor
ISBN: 978-0-55216675-1

Avbruten: Thomas Pynchon: Gravity's Rainbow

Gravity's Rainbow är nog att betrakta som en klassiker och även något av en utmaning att ta sig igenom med sina nästan 900 sidor finstilt text. Det hela utspelar sig kring andra världskriget och rör utvecklingen av hemliga vapen och, vad jag förstår, en hel del konspirationsteorier.

Vad som är mer uppenbart är att berättandet är splittrat och inte helt lätt att hänga med i. Tanken var att jag skulle läsa den här till en bokcirkel men det blev snabbt uppenbart att jag hade underskattat tiden det skulle ta att ta sig igenom den här luntan och få någon ordning på den, så den här gången gav jag upp. Det är dock inte otänkbart att jag återkommer för jag kan inte säga att den var dålig och jag har läst bra saker om boken, men man behöver definitivt mer tid än jag hade.

Thomas Pynchon: Gravity's Rainbow
Bantam, 1974
887 sidor (jag gav upp någonstans mellan 50 och 100)

2013-30: Ika Johannesson & Jon Jefferson Klingberg: Blod eld död

Jag har lyssnat på metal av diverse slag ett tag men på den tiden som metal först slog igenom i det allmänna medvetandet stod jag på synthsidan. Sedan dess har både min musiksmak blivit bredare och synth- och metalgenrerna utvecklats åt alla möjliga håll. Detta betyder att jag inte har genrens historia speciellt klar för mig och inte har koll på alla små och obskyra band som inte är kända idag.

Jag funderade på om det skulle vara ett problem vid läsandet men så var det inte. Ika Johannesson har en bakgrund tidskriften Filter som jag har läst från pärm till pärm sedan dess första nummer och som ideligen fascinerar mig genom att göra mig intresserad av ämnen jag inte visste att jag var intresserad av. Den här boken är precis likadan. Man får en grundlig genomgång av ämnet och i den mån man inte har bakgrund innan så kommer man att ha det efteråt.

Den som tror att det här en ren historiebok (som undertiteln säger) skulle jag nog säga har misstagit sig. Boken har definitivt ett historiskt anslag, men den består av femton kapitel som är hyfsat fristående och där vart och ett behandlar ett eget ämne. Ett ganska stort antal av kapitlen tecknar uppgången (och inte sällan fallet) för enskilda grupper eller musiker (Nifelheim, Heavy Load, Bathory, Pelle Dead, Jon Nödtveidt, Watain, etc) medan andra kapitel istället talar om fenomen som tapetrading, fansin (där man dock tror att fansin kommer ur punkrörelsen och därmed missar 20-30 år av deras historia i Sverige), black metal, bristen på kvinnor i metalgenren, högerextremism, depressiv metal och så vidare.

Förutom ett gediget textmaterial får man också ett fotoalbum som sätter lite färg på berättelserna. Inget för den kräsmagade, kan väl sägas. Man får vara glad att boken inte är utrustad med scratch-and-sniff, efter att ha läst kapitlet om Watain.

Sammantaget: mycket bra. Den här typen av journalistisk fackbok älskar jag.

Ika Johannesson & Jon Jefferson Klingberg: Blod eld död: En svensk metalhistoria
Pocketförlaget, 2011
368 sidor
ISBN: 978-91-86969-79-0

2013-31: Alice Munro: För mycket lycka

Jag läste novellsamlingen Nära hem av Alice Munro för ett par år sedan och tyckte rätt bra om den och jag skulle egentligen kunna nöja mig med att säga att jag inte ser några signifikanta skillnader på den samlingen och denna.

Munro skriver noveller som är mycket väl karaktäriserande och som man flyter igenom när man läser dem. Det är inte alltid man får en tydlig början eller slut; precis som med livet så blir en del saker hängande. Det är inte alltid lätt att få reda på när något utspelar sig, för det saknas tidsmarkörer. Man får lägga pussel med de ledtrådar man hittar för att ringa in vilken tid det handlar om. Miljön är däremot genomgående ungefär samma småstadsmiljö. Människor som först verkar vara väldigt jordnära och normala visar sig vara knepiga på sätt som man inte först väntat sig.

I den här samlingen finns dock en text som sticker ut lite, som avslutning. Den är (inser jag efteråt) biografisk, om än om en person jag inte känner till, och utspelar sig i Rysk miljö för över hundra år sedan. Den är också mycket längre än de övriga texterna, och tyvärr tycker jag inte att den vinner något på det. Det känns som att den är stelare och mer rapporterande än de övriga texterna, och trots sin längd ger den intryck av ihopträngdhet snarare än pratighet. Jag tror att den hade mått bättre av att stå på egna ben istället för att tryckas in i en novellmall.

Alice Munro: För mycket lycka (Too much happiness)
Översättning: Rose-Marie Nielsen
Atlas, 2010
347 sidor
ISBN: 978-91-7389-372-5

2013-32: Péter Nádas: Egen död

Egen död handlar om en man som får en hjärtinfarkt och boken är en mycket detaljerad redogörelse av vad han upplever så som han själv upplever det; en blandning mellan rena sensoriska redogörelser, beskrivningar av vad som händer runt omkring honom med sjukhuspersonal som kämpar för att hålla honom vid liv och reminiscenser över tidigare händelser, allt i en blandning av högt och lågt, angeläget och perifert.

Allt i boken händer på bara några minuter. Det är ingen tjock bok och många av sidorna innehåller bara en mening eller två, men hur fort man än läser så kommer konsumtionen av texten att ta upp längre tid än den period som beskrivs är lång - en rätt ovanlig egenskap hos en bok.

Det finns en del att fundera över i texten men det är aldrig en tung bok att ta sig igenom. Prosamässigt är den väldigt klar och lätt att ta sig igenom, men man känner ibland i alla fall att man vill stanna till och fundera lite.

Péter Nádas: Egen död (Saját halál)
Översättning: Ervin Rosenberg
Rámus, 2009 (originalet 2002)
126 sidor
ISBN: 978-91-977074-7-3

2013-33: John Kovalic: Livin' la vida dorka

Livin' la vida dorka är den fjärde delen i serien av samlingsvolymer av Dork Tower-strippar. Den uppmärksamme läsaren har helt rätt i att jag missat volym tre; den fanns inte att få tag i just då. Det spelar å andra sidan också mindre roll för det finns ingen kontinuitet att tala om mellan volymerna, eller för den delen ens mellan stripparna.

Det som märks är så klart att de handlar om sin nutid vad det gäller vilka spel som är hippa och vad som pågår i världen runtikring (Windows XP och 11/9 förekommer). Över lag tycker jag dock att det inte gör något att stripparna är gamla; de funkar ändå.

En skillnad mot de övriga samlingar jag sett är också att den här samlar strippar från diverse specialpublikationer och här kan man därmed se hur innehållet anpassats till målgruppen eftersom samma skämt knappast funkar i en tidning om samlarkortspel som i en för IT-managers.

John Kovalic: Livin' la vida dorka
Dork Storm Press, 2002
150 sidor
ISBN: 1-930964-42-0

2013-27: Stephen King: Joyland

Joyland är Stephen Kings senaste, och hans andra som ges ut på det lilla förlaget Hard Case Crime. Liksom den förra är det inte riktigt samma stil på innehållet som i "klassiska King-böcker". Det kan man å andra sidan säga om en del andra av Kings senare verk också, så det har nog inte med det här förlagets urval att göra.

Devin Jones är en collegestuderande som blir dumpad av sin flickvän och vill försöka glömma henne. I hopp om att få tankarna att göra något annat tar han jobb över sommaren på nöjesfältet Joyland. King excellerar som vanligt i person- och miljöteckning när han beskriver Devin, hans nya arbetskamrater som också ofta är studenter och det lite nedgångna och omoderna nöjesfältet Joyland.

Berättelsen är långsam på ett sätt som en sämre författare inte skulle komma undan med, men King får all bakgrund och uppbyggnad att bli intressant och ett mål i sig istället för att kännas som något som måste klaras av för att komma till själva poängen. Snarast är det så att upplösningen klaras av så fort på slutet att man nästan undrar vart den tog vägen, men det är egentligen resan till den som är det intressanta.

Boken berättas tekniskt sett av en åldrad Devin som ser tillbaka på denna sommar med några decenniers avstånd, men det gör egentligen väldigt liten skillnad mot om det hela hade berättats satt direkt i den tiden istället. Det förekommer övernaturligheter i boken, men det är näst intill på nivån att man kan undra om de verkligen finns på riktigt eller inte. Det är långt från den tidige King som frossade i övernaturligheter. Jag har läst hans tidiga verk med stor behållning, men egentligen tycker jag nog att hans senare mer lågmälda verk oftast är bättre.

Stephen King: Joyland
Hard Case Crime, 2013
283 sidor
ISBN: 978-1-78116-264-4

2013-26: Hans Nilsson & Marie Ohlsén: Malmslätt - rätt och slätt

Jag har vid det här laget bott i Malmslätt rätt länge (vi flyttade in här i december 1994) men innan dess hade jag nog inte varit här många gånger, så jag är långt ifrån infödd. Vad som hände här innan 1994 har jag rätt dimmiga begrepp om. Därför var det kul att se att det publicerats en bok om samhället Malmslätt, och ännu bättre när jag fick den i julklapp.

Boken är ordnad utifrån ett antal olika ämnen (bebyggelsen, skolan, kyrkan, politiken (Malmslätt (eller snarare Kärna) var en egen kommun till 1972)) snarare än strikt kronologiskt. Det gör det antagligen lättare att hitta något man undrar, men gör det ibland lite rörigt när man läser eftersom man hoppar fram och tillbaka i tiden ideligen mellan kapitlen.

Textmaterialet är överlag bra men i en del kapitel är det väldigt korthugget med fakta staplat på vart annat och ett nytt ämne i varje mening utan något sammanhang mellan dem. Bildmaterialet är en bra blandning mellan gamla foton och nytagna.

Hans Nilsson & Marie Ohlsén: Malmslätt - rätt och slätt: Historien om ett samhälle
Dibb förlag, 2012
100 sidor
ISBN: 978-91-980755-0-2

2013-25: Alan Moore: Light of thy Countenance

Det här är ett väldigt tunt album, men som vanligt när Alan Moore är inblandad så kan det finnas rätt mycket substans även i ganska lite material. I det här fallet handlar det vad jag förstår om en i efterhand illustrerad text snarare något som faktiskt är skrivet för seriemediet. Jag har sett originaltexten beskriven som "performance poem" och det känns som en passande beskrivning även för den illustrerade versionen. Det handlar ibland lika mycket om utseende och känsla som faktiskt innehåll, för att inte tala om handling.

Texten lägger fram hela konceptet med televisionen som en nutida gud för mänskligheten, och det är ingen som helst svårighet att inse att television är något som Alan Moore inte tycker om. Alls. Den bild som presenteras av televisionens effekter är inte smickrande. Om han är övertygande känns lite svårare att bedöma, men nog har han poänger. Men då är jag inte någon stor vän av television heller redan från början.

Alan Moore: Light of thy Countenance

Illustrationer: Felipe Massafera

Avatar, 2009

opaginerad

ISBN: 1-59291-062-9

2013-23: George R. R. Martin: A Game of Thrones, volym 1

Jag har skrivit en del om George R. R. Martins A Song of Ice and Fire-serie tidigare eftersom jag läst några av böckerna och jag har för den delen även följt teveserien som till stor del följer böckerna rätt troget men även gör en del egna justeringar i historien. Jag tyckte därför att det kunde vara spännande att kolla in även serieversionen för att se vilka ändringar i berättelsen den gjort.

När jag först började läsa det här albumet trodde jag att det motsvarade första boken (tillika första säsongen av teveserien) och undrade hur sjutton det skulle gå ihop sig på ungefär 200 sidor tecknade serier. Det visade sig att det var en missuppfattning och att det rimligen bör bli två-tre album till av den första boken. Det som lurade mig var i första hand omslaget, eftersom det visar en scen som kommer i slutet av den första vanliga boken (och därmed inte alls är med i den del av historien som det här albumet täcker).

Nu har jag inte letat fram några beskrivningar ur böckerna för att se hur trogen teveseriens casting är mot boken, men det känns som att de allra flesta personerna i den tecknade serien ligger rätt nära hur de ser ut i teveserien, även om tecknarstilen rent generellt är lite kantigare än riktiga människor. Jag är inte helt överens med stilen, men den fungerar. När det gäller texten så känner jag igen repliker här och där, men jag kan inte bedöma hur stora delar som är trogna boken.

För mig som är bekant med historien så fungerar den här adaptionen till ett annat medium bra, men jag undrar hur njutbar den är för en som varken läst böckerna eller sett teveserien. Det är en gigantisk historia med ett väldigt persongalleri som trycks ihop till ett mycket kompaktare format och klippen mellan scener och platser kan vara abrupta och utan någon introduktion att tala om.

Jag ska prova åtminstone något album till för att se vart det hela tar vägen, men vi får se om jag hänger med hela tiden. Jag är dock nyfiken att se hur den här historien kommer att skilja sig från de andra två versionerna, och det är nog för tidigt att se några större skillnader än.

George R. R. Martin: A Game of Thrones, volym 1 (A Game of Thrones)
Översättning: Cato Vandrare
Illustrationer: Tommy Patterson
Apart Förlag, 2012 (originalet 2012)
opaginerad
ISBN: 978-91-979592-5-4