måndag, juni 18, 2012

2012-20: Inga Hamngren & Jan Odhnoff: De byggde internet i Sverige

Jag har haft internetanslutning sedan andra halvan av 1980-talet och samma epostadress sedan årsskiftet 1988-89 så jag har varit med och sett rätt mycket av hur internet byggts upp i Sverige. Jag har inte varit med och byggt det själv, men jag har varit medveten om mycket av det som beskrivs i den här boken redan när det hände, men det var kul att få det hela i en mer sammanhållen form.

Det är också fascinerande att se hur mycket av historien om internet i Sverige som kretsar kring ett fåtal personer som var väldigt tongivande i skapandet av det nätverk vi har idag. De mest kända är Björn Eriksen som länge helt ensam skötte all registrering av nya domännamn i hela Sverige och Peter Löthberg som envist propagerade för att det svenska nätet skulle byggas med TCP/IP istället för OSI-modellen som förespråkades från telekomhåll.

Jag tyckte att den här boken låg på ett rätt lagom nivå för nöjesläsning. Om man ska få någon behållning av den behöver man nog ha åtminstone en grundläggande förståelse för nätverk eftersom det tidvis är rätt mycket termer som diskuteras utan allt för mycket förklaringar, men boken handlar trots allt om hur processerna som skapade nätverket såg ut och samspelet mellan personerna som var inblandade, snarare än om tekniken som nätverket är byggt av.

Större delen av boken flyter bra, men det var en period (den som handlar om nästan nutid) där det kändes som att framställningen var lite hafsig och mer ett hopklipp av diverse citat än en sammanhållen berättelse som de tidigare delarna verkligen varit.

Inga Hamngren och Jan Odhnoff: De byggde internet i Sverige
ISOC-SE, 2003
175 sidor
ISBN: 91-974517-1-1


Andra bloggar om: , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , ,
intressant.se

torsdag, juni 14, 2012

2012-19: Sofi Oksanen: Baby Jane

Baby Jane är Sofi Oksanens andra roman och är skriven innan Utrensning men även detta är en välskriven roman som berör. Huvudpersonen (som saknar namn) går in i ett lesbiskt förhållande med den äldre och mer erfarna Piki och de lever högt med mycket festande och dyra vanor. Till slut håller det inte längre och pengarna tar slut, och huvudpersonen kommer också underfund med att allt inte står rätt till med Piki.

Hon visar sig lida av panikångest vilket gör att hon inte klarar enkla saker som att gå och handla. Allt sådant sköts istället av hennes tidigare flickvän, Bossa.

Uppblandat med det relativt tunga stoffet om ångest och relationer finns även beskrivningen av hur huvudpersonen och Piki förtjänar sitt levebröd genom att starta en telefonsexlinje där de även säljer begagnade underkläder och annat liknande vilket visar sig bättre än de förväntat sig. Den här delen av historien är rätt underhållande och inte så lite lik Tanja Suhininas Phonephucker.

Sofi Oksanen är helt klart ett namn att hålla ett öga på. Vad jag vet har hon bara publicerat ytterligare en roman, Stalins kossor, men det verkar vara ytterligare en på gång.

Sofi Oksanen: Baby Jane (Baby Jane)
Översättning: Janina Orlov
Bazar, 2008 (originalet 2005)
224 sidor
ISBN: 978-91-7028-239-3


Andra bloggar om: , , ,
Technorati Technorati tags: , , ,
intressant.se

måndag, juni 11, 2012

2012-18: Belinda Bauer: Skuggsida

Skuggsida är uppföljaren till Bauers Mörk jord, och även detta är en mycket bra bok. Den utspelar sig i samma sömniga lilla håla på den engelska landsbygden vid Exmoor-heden. De personer som var huvudpersoner i den förra romanen förekommer även i denna, men i tämligen små roller.

I centrum står istället polisen Jonas Holly som är den klassiska landsortspolisen som känner alla i sin lilla by. Normalt sett har han hand om bilstölder (som alltid kan spåras till samma person), fyllerier och andra småbrott. En dag hittas en äldre rörelsehindrad kvinna mördad i sin säng och Holly tvingas rätt snart lämna över utredningen till den tillreste kriminalinspektören Marvel. Inte nog med att Holly tvingas lämna en utredning i sin hemby ifrån sig, det visar sig också att Marvel är ett praktkräk som anser att Holly är en landsortsclown som inte kan tänkas ha något vettigt att tillföra till utredningen.

Medan Holly stängs ute från utredningen och de tillresta poliserna famlar i blindo (både på grund av den kompakta snön som täcker allting och på grund av att de totalt saknar kännedom och lokala förhållanden och personer) så vilar inte mördaren. Man hittar en kropp till, och dessutom börjar Holly få hotfulla lappar om att han inte gör sitt jobb som han borde.

Bauer är bra på att måla upp den här lilla orten med alla de relationer som finns mellan människor i en ort där alla känner alla. Miljöerna får man inte se lika mycket av, men det lilla som finns fungerar. Vad som tyvärr inte är lika bra är översättningen som här och där känns lite klumpig eftersom en del missar slunkit igenom redigeringen. Det finns exempelvis flera fall av replikskiften i stil med detta (citerat ur minnet):

"Vet du var han är?"
"Nej. Varför då?"
Oavsett detta är det här ytterligare en bra bok från Belinda Bauer som uppenbarligen är ett namn att lägga på minnet.

Belinda Bauer: Skuggsida (Darkside)
Översättning: Ulla Danielsson
Modernista, 2012
383 sidor
ISBN: 978-91-7499-069-0

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,
intressant.se

måndag, maj 07, 2012

2012-17: Jorge Luis Borges: Alefen

Borges är ett namn som jag naturligtvis varit medveten om länge och ideligen sett referenser till, men jag har faktiskt aldrig läst något av honom tidigare. Möjligen är det en del av problemet här, för han är den typen av författare som väldigt många andra författare refererar till, så mina förväntningar på den här novellsamlingen var tämligen höga.

Tyvärr var det inte alls min sorts bok. Prosan är tämligen kompakt och föll mig inte i smaken och det var få av berättelserna som lyckades engagera mig. Jag hittade lyckade formuleringar eller rent av hela stycken, men jag kan inte säga att jag tyckte om novellerna i sin helhet.

På det hela taget var det en bok som gav ett ovanligt spritt resultat från vår bokcirkel, allt från starkt gillande till tämligen oförstående. Normalt sett brukar vi vara om inte överens så i alla fall någorlunda på samma sida.

Jorge Luis Borges: Alefen (El Aleph)
Översättning: Sun Axelsson, Marina Torres, Lars Bjurman, Artur Lundkvist, Ingegerd Wiking
Albert Bonniers, 2011 (originalet 1949)
187 sidor
ISBN: 978-91-7429-191-9

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,
intressant.se

torsdag, maj 03, 2012

2012-16: Erin Morgenstern: Nattens cirkus

En dag kommer cirkusen till stan, men det är inte vilken cirkus som helst. Den har till exempel inte gjort något väsen av sig förväg, och det finns ingen reklam om den. Plötsligt står den bara där. Till skillnad från vad man kan förvänta sig så är den också helt färglös. Allt är svart, vitt eller olika nyanser av grått. Den enda information som finns är en skylt som säger att cirkusen öppnar vid mörkrets inbrott och stänger i gryningen.

Om man läser baksidestexten står det att boken handlar om två magiker, men med handlingen förlagd till cirkusmiljö så tar det ett tag innan man får klart för sig om det handlar om scenmagi eller riktig magi. Oavsett det så är boken magisk, för det är en fantastisk miljö man kastas in i med den underliga cirkusen och människorna bakom den. Eller inte bara bakom den, förresten. Det finns ett antal berättarkaraktärer och det är bara en del av dem som verkligen tillhör cirkusen. En är en klockmakare och en är son till en fårfarmare, men alla kommer de naturligtvis i kontakt med cirkusen och dras till dess nattliga mystik.

De två magikerna det handlar om är i själva verket bara pjäser i ett spel, och detta mer bokstavligt än man kanske kan tro. Deras respektive mästare har tränat dem sedan barnsben för att de ska delta i ett slags spel som de själva vare sig har någon bestämmanderätt över eller ens vet hur det fungerar.

Berättelsen berättas inte i kronologisk ordning, utan man får berättelsen om hur cirkusen skapades uppblandad med hur magikerna kämpar mot varandra. Handlingen utspelar sig från mitten av 1880-talet till några år in på 1900-talet, men till stor del är berättelsen ganska tidlös eftersom det mesta av den sker inom cirkusen, i dess annorlunda värld.

Jag visste ingenting om den här boken när jag fick den som ett obeställt recensionsexemplar, men den visade sig vara en mycket trevlig överraskning. Morgenstern väver en spännande historia av mystik, människor och magi. Det ska bli intressant att se vad hon tar sig för härnäst; Nattens cirkus är hennes första och hittills enda roman.

Som kuriosa kan nämnas att hon ursprungligen skrev den under NaNoWriMo, och hon har deltagit där sedan 2003.

Erin Morgenstern: Nattens cirkus (The Night Circus)
Översättning: Jan Risheden
Norstedt, 2012 (originalet 2011)
421 sidor
ISBN: 978-91-1-303731-8

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,
intressant.se

måndag, april 30, 2012

2012-15: Jan Sylvan: 10 år med geocaching

Jan Sylvan (eller "jasy" som han kallas i geocachingsammanhang) är en av de svenskar som hållit på längst med geocaching. I den här korta boken berättar han om hur hobbyn har utvecklats under de tio år som han hållit på. För perspektivets skull kan jag säga att jasy började med geocaching 2001-02-12 och den första geocachen någonsin gömdes 2000-05-03, alltså mindre än ett år tidigare. Den första geocachen i Sverige gömdes 2000-06-14 men det dröjde ända till 2001-06-19 innan någon hittade den (idag tar det ofta mindre än en timme innan de första är på plats när en ny geocache publiceras).

Boken har ett väldigt personligt perspektiv genom att helt enkelt utgå från de gömmor som jasy har hittat (och gömt) och utifrån dem berätta om nya idéer och utvecklingar inom hobbyn. Det personliga anslaget gör att det hela känns mer som ett väldigt långt blogginlägg än en fackbok. Jag (som började med geocaching i juli 2004 och också börjar bli gammal i gemet) uppskattar den "friformshistorik" som finns men hade gärna sett lite mer organiserade fakta också.

Jan Sylvan: 10 år med geocaching
Recito Förlag, 2011
98 sidor
ISBN: 978-91-7517-062-6

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,
intressant.se

torsdag, april 26, 2012

2012-14: Muriel Barbery: Smaken

Muriel Barbery är även författare till den mycket mer kända Igelkottens elegans. I Sverige så publicerades den först och den efteråt, efter den förras framgång. I original var det tvärt om; det här är hennes debutroman.

Det finns även en koppling mellan de två så till vida att de utspelar sig i samma hyreshus och att samma personer i viss mån förekommer i båda böckerna, men den som har en stor roll i den ena förekommer typiska bara i marginalen i den andra.

Smaken handlar om den framgångsrike och fruktade matskribenten Pierre Arthens som ligger för döden. Han ligger och söker efter en smak som han aldrig glömt och med utgångspunkt från det målas hela hans liv upp i form av en mängd återblickar och anekdoter. Texten består omväxlande av hans egna minnen och andras minnen av honom.

Naturligtvis handlar det allra mesta om mat i alla dess former med ett överdåd av beskrivningar, och det är kanske här som boken fallerar för mig. Jag har svårt att tänka mig in i recept och se vad det egentligen blir av det. En bild i en kokbok kan se god ut men ett recept får mig ytterst sällan att bli hungrig och detsamma gäller här: jag får inga smak- och doftförnimmelser att tala om av bokens berättelser av fantastiska maträtter och där faller nog en del av premissen för texten. Naturligtvis förekommer det inte bara mat utan även personer, men de står i skuggan av smakerna och det här är redan från början en ganska tunn bok, så man hinner aldrig riktigt få grepp om någon.

Jag tyckte bra om Igelkottens elegans, men den här boken levde inte upp till förväntningarna efter den. Å andra sidan är den en debutroman, så jag ska nog ge Barbery en chans till.

Muriel Barbery: Smaken (Une gourmandise)
Översättning: Marianne Öjerskog
Sekwa, 2010 (originalet 2000)
146 sidor
ISBN: 978-01-86480-15-8

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,
intressant.se

måndag, april 23, 2012

2012-13: Chimamanda Ngozi Adichie: Det där som nästan kväver dig

Chimamanda Ngozi Adichie är mer känd för romanen En halv gul sol om Biafra-kriget, men den här novellsamlingen är det första jag läser av henne. Jag måste säga att det var en bok som gav mersmak.

Adichie är väldigt bra på att måla upp en miljö och framför allt olika personer så att man upplever att man känner dem och förstår hur de fungerar, och det på väldigt lite utrymme. Novellerna utspelar sig ofta i alldagliga miljöer och vardag, även om betydelsen av detta kan variera. Ibland betyder det en fattig by i Afrika, ibland ett rikt boende i USA, men det handlar alltid om afrikaner, utvandrade eller inte.

Novellerna springer ofta ur något slags möte mellan personer som inte alls har något med varandra att göra snarare än interaktioner inom familjen eller liknande: det kan handla om en författarkongress eller personer som flyr till samma ställe under ett attentat mot en marknad, men det är just ur deras respektive trevanden för att förstå motparten som novellen skapas.

Det här var en mycket trevlig bekantskap, så jag ska nog gå tillbaka och prova även En halv gul sol.

Chimamanda Ngozi Adichie: Det där som nästan kväver dig (The Thing Around Your Neck)
Översättning: Ragnar Strömberg
Albert Bonniers, 2011 (originalet 2009)
226 sidor
ISBN: 978-91-0-012392-5

Andra bloggar om: , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , ,
intressant.se

måndag, april 09, 2012

2012-12: Naturskyddsföreningen: Den flamsäkra katten

För ett litet tag sedan klagade jag på att STFs senaste årsbok inte gjorde speciellt mycket av sitt tema. Nu har jag även läst den senaste årsboken från Naturskyddsföreningen och kan jämföra dem. Här är temat "kemisamhället, hälsan och miljön".

Det här låter inte speciellt underhållande, men skenet bedrar. Boken i sin helhet berättar historien om hur en person försöker få rätsida på vilka kemikalier som egentligen påverkar hennes vardag (åtminstone delvis på grund av sin graviditet). Det visar sig att kemikalier finns överallt, och det inte bara för att allting på någon skala är kemikalier. Ungefär vad som helst kan innehålla ämnen som är förbjudna för användning på andra ställen (men inte generellt) så att exempelvis leksaker (som ofta stoppas i munnen) kan innehålla kemikalier som inte får finnas i nappflaskor. Det är också vanligt med ämnen där man egentligen inte vet vad de har för långsiktiga effekter på människor. Problemet är att kemilagstiftningen tittar på varje kemikalie för sig utan att ta hänsyn till "cocktaileffekter" och att man dessutom betraktar ämnen som ofarliga tills motsatsen bevisats. Som boken säger är det få som tycker att det är en acceptabel metod när de plockar svamp i skogen (då plockar man bara dem man vet är säkra), så varför gäller inte motsvarande regler för kemikalier som påverkar oss i våra dagliga liv.

Man får väl säga att boken i huvudsak är en sammanhängande berättelse om huvudpersonens försök att skaffa information om olika kemikalier och få rätsida på hur lagstiftningen ser ut, men de olika kapitlen handlar om olika frågor och jag tror att de skulle gå att läsa fristående. Den sammantagna bilden är att vi alla deltar i ett gigantiskt experiment om hur mycket kemikalier man kan sprida i naturen utan att den kollapsar helt, och det är många som gör sitt bästa för att se till att ingen ens utvärderar experimentet. Kemiindustrin skapar hela tiden nya varianter av ämnen som har snarlika sammansättningar och effekter som redan existerande, men med nuvarande lagstiftning måste varje ämne testas för sig. Det innebär att när ett förbud av ett ämne kan genomföras har det ämnet inte sällan redan ersatts av ett nytt snarlikt som ännu inte testats och som alltså kan fortsätta användas. Det saknas möjligheter att sätta upp begränsningar för hela grupper av snarlika kemikalier.

Den flamsäkra katten gör dessutom ett bra jobb av att vara underhållande skriven. Samtidigt som man lär sig en del om vilka kemikalier som finns runt omkring oss hela tiden så är det faktiskt roligt skrivet, speciellt en del återgivna samtal med myndighetspersoner och representanter för kemiindustrin. De faktiska fakta som huvudpersonen gräver fram är inte roliga, men de lakoniska formuleringarna är det rätt ofta. Det här är konsumentupplysning på hög nivå. Det är bara att hoppas att den får något genomslag.

Naturskyddsföreningen: Den flamsäkra katten
Redaktör: Roger Olsson
Naturskyddsföreningen, 2011
168 sidor
ISBN: 978-91-558-0072-7

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,
intressant.se

torsdag, april 05, 2012

2012-11: Ola Skogäng: I dödsskuggans dal

I dödsskuggans dal är den tredje volymen i berättelsen om björnen Theo och hans äventyr. Den här är lite annorlunda strukturerad än de tidigare i och med att det här är ett hopkok av mindre berättelser som publicerats på diverse ställen, men jag tycker att författaren gör ett bra jobb av att knyta ihop dem till något vettigt.

En av Theos vänner, polisen Max, får sin kropp övertagen av en demon. Man lyckas fånga kroppen med demonen, men kan inte driva ut den utan att först veta vad den heter. Den är dock inte speciellt intresserad av att berätta sitt namn, men däremot är den mycket för att berätta episoder ut sitt tidigare liv där den haft med Theo och hans bekanta att göra. Detta gör att berättelsen får formen av en novellsamling med sökandet efter demonens sanna namn som ramhandling.

Jag ska väl säga att jag föredrar en sammanhållen historia som inte flaxar så mycket från en berättelse till en annan, men givet begränsningarna för den här volymens tillkomst tycker jag att det är en riktigt lyckad konstruktion.

Teckningarna är klara och tydliga och påminner en del om Tintin. Bilderna är ibland naiva och lite förenklade, men jag tycker att de är väldigt effektfulla.

Ola Skogäng: I dödsskuggans dal
Ekholm & Tegebjer, 2011
192 sidor
ISBN: 978-91-86048-15-0

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,
intressant.se

måndag, april 02, 2012

2012-10: Brian Power: Den siste kejsaren av Kina

Det här är boken som ligger som grund till filmen Den siste kejsaren, och det hela handlar om kinas siste kejsare Pu Yi, en person som hade ett tämligen omväxlande liv helt i linje med Kinas turbulenta 1900-tal. Via intrigerande från kejsarinnan blir Pu Yi insatt som nästa person att bli kejsare vid bara några års ålder trots att det egentligen fanns andra som stod i tur. Han hinner sedan sitta på tronen i ett fåtal år innan han tvingas abdikera, och detta är något som kommer att gå som en röd tråd genom hans liv. Han blir nämligen återinsatt och borttvingad från makten på olika sätt och över olika delar av riket flera gånger.

Det ska väl dock sägas att han egentligen aldrig har någon makt att tala om. När han först är kejsare har kejsardömet fortfarande en del makt men då är Pu Yi bara några år (han tillträder som kejsare vid tre års ålder) och det är då naturligtvis diverse rådgivare som hanterar riket. Senare blir han kejsare över Manchuriet, men detta är bara en marionettroll som japanerna sätter in för att se bättre ut och hans makt är obefintlig. Han sitter snarare i husarrest. Han hinner senare både bli tillfångatagen av ryska trupper och satt i kinesiskt arbetsläger som krigsförbrytare innan han slutar sitt liv som statstjänsteman.

Det här är naturligtvis ett intressant människoöde, men det är lätt att undra hur mycket av den här skildringen som egentligen är fakta och hur mycket som är fiktion. Författaren säger redan från start att han arbetar inom den kinesiska sagotraditionen som gärna bygger på med saga där det inte finns någon verklighet att ta av.
När man berättar historien om en människas liv måste man berätta sanningen. Att berätta sanningen innebär emellertid inte enbart att visa respekt för historiska fakta. Bortom väven av datum, årtal och andra fakta finns inlevelsens sanning. Om jag har lyckats att på ett sanningsenligt sätt återberätta några av de scener i Pu Yis liv som jag bevittnat med fantasins hjälp, så är det Kinas kringvandrande sagoberättare som jag har att tacka härför.
Som alltid med biografier så är det svårt att veta hur mycket som är sanning och hur mycket som är fiktion.

Vad jag däremot kan konstatera när jag läser den här boken är att det finns stora delar av Kinas historia som jag har väldigt dålig koll på. Den här boken behandlar inte den i någon större utsträckning mer än i bisatser, men det känns om att jag gärna skulle lära mig lite mer om den. Jag skulle vilja veta lite mer om den värld som Pu Yi och hela det kinesiska samhället egentligen utvecklats ur.

Brian Power: Den siste kejsaren av Kina (The Puppet Emperor)
Översättning: Per Nyqvist
Forum, 1988 (originalet 1986)
278 sidor
ISBN: 91-37-09406-8

Andra bloggar om: , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , ,
intressant.se

lördag, mars 24, 2012

2012-9: Johanne Hildebrandt: Förbannade fred

Förbannade fred har några olika handlingstrådar som löper parallellt. I Sverige får journalisten Sara i uppdrag av en välgörenhetsgala att åka till kriget i Darfur och göra på-platsen-reportage för sändning under galan. Nere i Darfur åker några svenska soldater runt som en del av en större fransk styrka och försöker hålla något slags ordning. Så att säga på andra sidan finns flickan Ghalia som är en av dem som är oskyldigt drabbad av konflikten.

Sara tror ursprungligen att det här jobbet ska vara en chans att få göra något bra, både journalistiskt och för Afrika, men rätt snart framkommer det att det inte bara är hon och en fotograf som ska åka. De ska även ha med sig Lena som är en ung bimbobloggare som också ska göra några inslag till välgörenhetsgalan. Lena är helt självcentrerad, flörtar med allt och alla och tycker att kortkort är lämpligt i en muslimsk krigszon. För att bara nämna några saker. Hon och Sara går inte ihop, milt uttryckt.

Förutom de tidigare nämnda finns också en mindre handlingstråd som rör en anonym bloggare i Sverige som skriver avslöjanden om diverse saker, varav en är den välgörenhetsorganisation som Sara jobbar för och för den delen även Sara själv. Det här spåret tycker jag tillför väldigt lite till handlingen och hade med fördel kunnat utelämnas helt.

Bortsett from detta fungerar det rätt bra. Man får en rimlig insyn i de olika personernas drivkrafter, och de är tämligen olika beroende på vem man tittar på. Nu har jag inte varit i Afrika och än mindre i någon krigszon, men från min horisont känns det hela som en trovärdig skildring. Det är till största delen skildrat från en priviligierad västerlännings perspektiv, men det är å andra sidan fullt naturligt med tanke på hur handlingen ser ut.

Förbannade fred är en fristående uppföljare till Älskade krig, och det verkar som att "fristående" är en korrekt etikett den här gången. Jag har inte läst den tidigare boken men kände mig inte vilse när jag läste den här.

Johanne Hildebrandt: Förbannade fred
Natur och Kultur, 2009
221 sidor
ISBN: 978-91-27-11765-5

Andra bloggar om: , , ,
Technorati Technorati tags: , , ,
intressant.se

onsdag, mars 21, 2012

2012-8: Lars Östling: Tornets skugga

Tornets skugga är en uppföljare till Tornet som kom förra året. Det är mer en rak fortsättning på den föregående boken än vad som är vanligt, så jag tror det är dumt att läsa den här utan att först ha läst den förra, för den här knyter direkt an till händelser i den första delen.

I den här delen fortsätter Garm och Heli sitt utforskande av världen de lever i, men den här gången tar de det hela ett steg längre - ut från världen. Samtidigt försöker de olika klanerna att manövrera sig till så mycket makt som möjligt i det samhälle som blivit uppskakat i sina grundvalar av det som hände i den föregående boken. Här finns två fraktioner: de som vill leva som de alltid gjort och fortsätta följa skrifterna och de som vill anpassa livet efter den nya information som framkom i den förra boken.

Här förekommer en del politiskt manövrerande, och det blir tyvärr onödigt svårt att följa av att författaren valt att ge många av sina personer väldigt snarlika namn. Här finns exempelvis Garm, Gashti, Garumi och Gestam, för att inte tala om Heli, Hishti, Herim och Hossima. Det är klart att det finns personer med namn som inte börjar på vare sig G eller H, men det känns som att de är i minoritet.

En sak som jag inte tänkte på när jag läste första delen men som trots allt är rätt tydlig är likheterna mellan den här serien och A. R. Yngves Terra Hexa-serie. Båda serierna är ungdomsböcker som fungerar för vuxna, utspelar sig i världar som vid en första anblick är fantasyvärldar men som om man skrapar på ytan visar sig vara science fiction-mässiga, har världar som har underliga former och konstruktioner och tycks vara skapade av en medveten kraft snarare än framevolverade, och handlar till stor del om hur några personer försöker få reda på mer om hur världen egentligen är funtad.

Jag tycker på det hela taget att det här var rätt trevlig läsning, men den lider i viss mån av samma problem som den förra boken (om än inte i lika hög grad), och det är att handlingen tar det väldigt lugnt i början för att sedan ha väldigt bråttom mot slutet. Man skulle kunna klippa lite i första halvan och stoppa in motsvarande mängd sidor i upplösningen istället.

Jag måste också säga att böckerna från En söt robot håller riktigt hög klass rent produktionsmässigt. Visst hittade jag något korrekturfel men det är ingen ovanlighet att man gör från de största förlagen heller, och böckerna är snygga och känns rejäla. Det ska bli spännande att se vad nästa bok blir.

Lars Östling: Tornets skugga
En söt robot, 2012
209 sidor
ISBN 978-91-979713-1-7

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,
intressant.se

lördag, mars 17, 2012

2012-7: Stephen King: 11.22.63

Stephen Kings senaste roman är inte någon typisk skräckroman utan en av hans utflykter till science fictions gränsland. Den här gången handlar det om tidsresor. Huvudpersonen Jake Epping får reda på att hans vän Al har en portal till 1958 i förrådet till sin restaurang. Här finns ingen som helst förklaring till vare sig hur den kommit dit eller hur den fungerar; det är inte heller det som är det intressanta här. Den här boken handlar istället om vad som händer när man åker tillbaka i tiden och ändrar något med vetskap om hur det blev om det inte ändrades. Hur påverkar en sådan ändring framtiden? Är det rätt att alls försöka ändra saker i dåtiden för att göra framtiden bättre? Som man kan ana av titeln så kretsar det hela runt vad som skulle hända om John F. Kennedy inte hade blivit skjuten av Lee Harvey Oswald i Dallas (och för den delen om det verkligen var Oswald som skjöt, och om han var ensam).

Huvuddelen av den här boken utspelar sig i 1958 och de efterföljande åren och precis som vanligt med de av Kings texter som utspelar sig i 1950-tal eller 1960-tal så är närvarokänslan här utmärkt. Vid ett par tillfällen får jag känslan av research som svämmar över; att det helt enkelt är för mycket tidstypiska detaljer som presenteras, men det är inget stort problem.

Jake stöter naturligtvis på problem med sitt uppdrag, i första hand i form av kärleken. En stor del av tiden måste han lyckas balansera att upprätthålla sin fasad som en normal person samtidigt som han också håller Lee Harvey Oswald under uppsikt i en nedgången förort i Dallas. Dessutom måste han naturligtvis också hela tiden se till att inte sprida anakronismer omkring sig. Han gör en del misstag på den fronten, men på det hela taget tror jag att det vore väldigt svårt att misslyckas så lite med vilka ord man använder som han faktiskt gör.

Hela konceptet med att Jake åker tillbaka i tiden för att ändra något i den kända historien gör att man som läsare ofta sitter inne med information om vad som kommer att hända, och det gör att en del av boken känns som transportsträckor. Det behöver inte vara andlöst spännande hela tiden men upplägget gör att tyvärr inte heller är det. Det är tur att King skriver så bra som han gör, för även om handlingen bitvis laggar lite grand så är boken aldrig trist att läsa.

Den som läst mycket King kan se diverse referenser till andra av hans böcker i 11.22.63. Vid ett tillfälle åker Jake till Derry och där träffar han på ett par av ungdomarna som figurerar i It (som utspelas vid sammma tid). En annan tydlig sak är en röd och vit Plymouth Fury årsmodell 1958 (precis som den i Christine) som dyker upp ett par gånger. Det finns säkert fler, men detta är ett par som jag kom på nu direkt.

När det gäller slutet är jag lite kluven. Jag gillar själva slutet på boken, men sektionen innan den (den som förursakar det riktigta slutet) gillar jag inte. Den är av skäl som blir uppenbara när man läst så långt i en annan stil än resten av boken men jag tycker tyvärr inte att det känns naturligt. Om det beror på att King tar i för mycket eller att det bara är en stil som inte passar honom ska jag låta vara osagt. Det blir inte bättre av att hela det här stycket i princip består av att en person berättar något för en annan.

11.22.63 når inte riktigt upp till toppskiktet i Kings produktion, men det är det å andra sidan få böcker som gör. Det är fortfarande en bra bok.

Stephen King: 11.22.63
Hodder & Stoughton, 2011
740 sidor
ISBN: 978-1-444-72729-6

Andra bloggar om: , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , ,
intressant.se

onsdag, mars 07, 2012

2012-6: Svenska Turistföreningen: Svenska leder

Den senaste årsboken från STF har titeln Svenska leder och med det som paraply ger man sig ut på diverse äventyr som följer ett i förväg upplagt spår: järnvägsresa, pilgrimsvandring, ledklättring, stadsvandring, kanotled och så vidare. Det känns om om man har täckt in de flesta tänkbara transportmedel och möjliga tolkningar av ordet "led".

Artiklarna är som vanligt inspirerande och varierade. Här finns något för alla oavsett om man vill göra en liten utflykt på en eftermiddag eller en äventyrlig resa på en vecka.

Det jag tycker är lite trist är att det känns som ett tämligen krystat tema. Ungefär det enda det tillför är att göra så att alla artiklarna har en koppling till titeln, men det ger inte mig som läsare något extra av att läsa alla artiklarna istället för bara en. Den här årsboken känns mer som ett ovanligt tjockt nummer av STFs tidskrift Turist (och om man läser det finstilta så är det faktiskt också det; jag antar att det finns någon publikationsteknisk finess med det).

Med tidigare årsboksteman som handlat om landskap, olika ämnen, olika tidsåldrar eller som häromåret "svenskhet" så känner jag att jag som läsare får ut mer av boken: genom att olika artiklar belyser ämnet från olika håll så tränger man djupare in i det på ett sätt som den här årsboken inte klarar. Det betyder inte att artiklarna i årets årsbok är dåliga, men summan av dem är tyvärr inte större än artiklarna var för sig, vilket kan bli fallet med ett intressantare valt tema.

Svenska Turistföreningen: Svenska leder: På äventyr i andras spår (STFs årsbok 2011)
Svenska Turistföreningen, 2011
208 sidor

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,
intressant.se

måndag, mars 05, 2012

2012-5: Belinda Bauer: Mörk jord

Det är väl egentligen gränsfall om man borde kalla det här för en deckare, men av omslaget att döma så är det den publiken förlaget siktar på. I första hand är det en tajt berättelse om en ung pojke, Steven, och hans ganska trasiga familj.

Steven bor med sin lillebror, mamma och mormor samt ibland någon mansperson som oftast byts ut tämligen fort. Han är inte speciellt duktig i skolan och han är konstant mobbad eftersom familjen inte har några pengar. Det här tar upp en del av hans tankar, men framför allt kretsar hans tankar kring att han vill försöka hitta den plats där hans morbror finns.

Det här är mer handgripligt än man kan tro. Stevens morbror försvann när han var ungefär lika gammal som Steven är nu, och man antar att även han föll offer för en seriemördare som kopplats till ett antal andra försvunna barn i samma område. Den som dömdes för de brotten blev dock aldrig knuten till morbroderns försvinnande, så familjen hänger i viss mån i luften. Det är uppenbart både för Steven och läsaren att det här håller på att slita sönder familjen inifrån, och det enda han kan komma på att göra för att lösa problemet är att hitta morbroderns grav. Det har lett till att han tillbringar en hel del av sin tid på den närbelägna Exmoor-heden.

En dag kommer Steven på att det finns en möjlighet till att få reda på vad som hände. Han skriver ett brev till mannen som dömdes för morden på de andra försvunna barnen, och han får faktiskt svar.

Den här korta och rätt kryptiska brevväxlingen får effekter både för Steven och för mördaren som är större än man kunde ana, och situationen blir snabbt hotfull. Det blir lite thrillerkänsla på slutet, men egentligen tycker jag att boken är bättre innan dess när den skildrar Stevens liv i sin söndervittrande familj. Det här porträttet av en pojke som har väldigt lite och framför allt inte har någon möjlighet att göra något signifikant åt sin situation är välgjort och gripande.

Belinda Bauer: Mörk jord (Blacklands)
Översättning: Ulla Danielsson
Modernista, 2011 (originalet 2010)
ISBN: 978-91-86629-51-9

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,
intressant.se

torsdag, februari 09, 2012

2012-4: Ola Skogäng: De förlorade sidornas bok


Theo är en björn som driver en ockultetsaffär i Stockholm, och även om det är ett Stockholm som i stort verkar som det jag är bekant med så är det samtidigt ett Stockholm som utan vidare accepterar en björn som går omkring på bakbenen på stan. I den här volymen får vi reda på varför Theo faktiskt är en björn, och handlingen kretsar kring hans sökande efter en bok som ska göra det möjligt för honom att reversera förvandlingen och låta honom återkomma till en människokropp.

Under resans gång får vi stifta bekantskap med en egyptisk farao, zombier, en till synes harmlös liten flicka och gigantiska sjömonster. Theo förvånas inte över något av detta utan kämpar vidare för att finna sin bok, men naturligtvis går inte det hela riktigt som han vill.

Det här är en trevlig blandning av någorlunda realistisk stockholmsskildring, lovecraftiansk mystik med hemliga sällskap och en klassisk äventyrsberättelse.

Teckningarna är klara och tydliga utan speciellt mycket detaljer, men utan att vara tråkigt enkla. Det normala berättandet är färglagt med klara fält, vilket gör att det särskiljer sig tydligt från de återblickar som finns här och där och dels är gjort utan ramar på rutorna, dels med gott om skuggningar i rutorna, något som i stort saknas i de normala sekvenserna. Mycket snyggt och välgjort!

Ola Skogäng: De förlorade sidornas bok (Theos ockulta kuriositeter 2)
Ekholm & Tegebjer, 2010
180 sidor
ISBN: 978-91-86048-10-5

Andra bloggar om: , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , ,
intressant.se

måndag, februari 06, 2012

2012-3: Anders Björkelid: Förbundsbryterskan

Förbundsbryterskan är den tredje delen av fyra i Anders Björkelids serie "Berättelsen om blodet". Jag har hyllat de två delarna tidigare, men jag tycker tyvärr inte riktigt att den här orkar upp till samma nivå som de föregående.

Precis som förut så är Björkelids prosa utmärkt, så jag har inga invändningar mot hantverket. Det jag har svårt för är att en signifikant del av handlingen består av drömmar, tankar, resor i magiska världar inuti huvudpersonernas huvud eller något slags blandning av detta. Det är inte alltid vare sig läsaren eller huvudpersonerna vet var/när/hur de egentligen befinner sig, och detta gör att berättelsen blir så pass vag och svårgripbar att jag helt enkelt inte lyckas engagera mig i personerna. Om det inte går att veta om personerna är i den vanliga världen och faktiskt i fara eller i en magisk värld som bara spelar upp en upplevelse för dem så känns det inte längre som att farorna som hotar dem -- som kanske hotar dem, om de nu är verkliga -- är så farliga längre. Om man på det sättet gör farorna i en bok ofarliga eller ointressanta så faller en stor del av dramatiken samtidigt. Tyvärr, för jag har gillat den här serien hittills.

Jag ska dock inte säga att den här delen är ointressant för så illa är det inte. Här finns också intressanta vändningar som när Sunia mycket handgripligen tar kontrollen över sitt eget öde. Det är svårt att upprätthålla läsarens intresse för en bokserie genom ett antal delar och det här är en mellandel, så jag är fortfarande hoppfull inför seriens avslutning.

Anders Björkelid: Förbundsbryterskan
Natur och Kultur, 2011
475 sidor
ISBN: 978-91-27-13154-5

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,
intressant.se

fredag, februari 03, 2012

ACTA, musikens liv och framtiden

Under senare år har upphovsrättsindustrin blivit allt mer högljudd i sina försök att kriminalisera alla slags kopiering. Detta är på intet sätt något nytt, men med digitaliseringen av musiken i och med CDns intåg och internet så har det blivit mer tydligt. Man har tidigare hävdat att orkestrar inte skulle överleva när tryckta noter började säljas eller att pianister inte skulle klara sig i och med det självspelande pianot eller att all musik skulle dö ut för att "home taping is killing music" och så vidare. Den här gången är det internet som håller på att döda musikindustrin. Förutom detaljen att musiker tjänar mer pengar nu än de gjort tidigare, då.

Däremot tjänar skivbolagen mindre pengar eftersom deras "mervärde", att pressa, lagerhålla och distribuera plastbitar med musiken på, i ett slag har blivit onödigt. Förut har skivbolagen dragit in stora pengar och de ser nu den möjligheten minska, och naturligtvis gör de allt för att hejda den förändringen. Under tiden tjänar musikerna själva pengar som vanligt, om än från andra källor. Istället för att göra konserter och radioframträdanden för att sälja skivor handlar det idag om att bli kopierad och omskriven på nätet för att folk ska gå på ens konserter. Det som förut var reklamen har idag blivit produkten. Vad det egentligen handlar om är att upplevelsen av att gå på konsert är svår att kopiera, och den går därmed att sälja. Innehållet på en skiva är bara information, så den går utmärkt att kopiera och har därmed ett väldigt litet värde.

Det här är ett skifte som är naturligt för att inte säga ofrånkomligt i och med digitaliseringen. Inom kort kommer större delen av skivbranschen att vara försvunnen, och musikbranschen kommer att bestå av musiker och konsertarrangörer. Musiken kommer att produceras precis som förut, och folk kommer att lyssna på den precis som förut.

Så långt allt väl. Att skivbolagen går under kommer inte att skada vare sig musiker eller musiklyssnare. Problemet är att vi inte riktigt är där än, för skivbolagen har fortfarande en massa pengar och därmed en massa inflytande. Deras senaste drag (tillsammans med filmindustrin och diverse andra intressenter) är att försöka få igenom ACTA som är ett handelsavtal som på ytan handlar om att förhindra produktion av kopior av produkter med kända varumärken, men även innehåller en massa begränsningar som har med digitala varor att göra. Det kommer att bli tillåtet för tullen att gå igenom din digitala utrustning för att leta efter olagliga kopior, men hur ska de veta att min musik är kopierad från internet och inte inläst från mina egna CD? Det kommer att bli olagligt att gå runt kopieringsskydd, vilket exempelvis förhindrar säkerhetskopiering av många programvaror och gör det omöjligt att läsa in DVD:er till datorn för att slippa bära runt på dem när man exempelvis är ute och reser. Det kommer att läggas ett mellanhandsansvar på internetleverantörer som gör att de blir ansvariga för vad deras kunder publicerar. Detta står i skarp kontrast mot hur Postverket bara transporterar brev, men inte är ansvariga för dess innehåll. Det borde finnas motsvarande lagstiftning för brevhemlighet på internet. Eller för att vara exakt, den redan existerande lagstiftningen om brevhemlighet borde med självklarhet gälla även på internet.

Som om det nu inte vore illa nog med hur dåligt ACTA är i sig så finns det fler problem. Den process som ACTA tagits fram med är om möjligt ännu värre. Till att börja med skapades avtalet genom förhandlingar som inte bara hemlighöll innehållet utan till och med sin egen existens. Till slut läckte avtalet i alla fall ut. Som det ser ut nu vill man få alla länder att anta ACTA som det ser ut idag, men en del av avtalet är att en icke-vald ACTA-kommitté har befogenhet att ändra i avtalet. Det innebär att vi inte har en aning om vad det är vi egentligen inför, eftersom det kan ändras under resans gång, återigen utan insyn.

Processen att få igenom ACTA drivs av USA men även EU är inblandat. Nyligen skrev 22 av EU:s medlemsländer på en avsiktsförklaring att införa avtalet. För att det ska kunna ske måste det först antas av EU-parlamentet, och sedan av de respektive ländernas parlament.

Nu har som tur sprickor börjat synas i ACTA-fasaden. Den EU-parlamentariker som tillsattes för att hantera ACTA för EU:s räkning, Kader Arif, avgick nyligen i protest. Hans uttalande i samband med det var
I want to denounce in the strongest possible manner the entire process that led to the signature of this agreement: no inclusion of civil society organisations, a lack of transparency from the start of the negotiations, repeated postponing of the signature of the text without an explanation being ever given, exclusion of the EU Parliament's demands that were expressed on several occasions in our assembly...

...This agreement might have major consequences on citizens' lives, and still, everything is being done to prevent the European Parliament from having its say in this matter. That is why today, as I release this report for which I was in charge, I want to send a strong signal and alert the public opinion about this unacceptable situation. I will not take part in this masquerade.

Det är inte ofta man ser så tydligt språk från en politiker. Imorgon kommer demonstrationer mot ACTA att arrangeras i Stockholm och på andra ställen. Om du är i närheten, se till att vara där! Om du inte kan vara där, skriv till dina politiker och berätta att du vill att de ska rösta mot ACTA, och skriv på den elektroniska protestlistan mot ACTA!

Det jag dock tycker är verkligen intressant med allt detta är att det blir sådant ståhej när det bara handlar om ett specialintresse för en enstaka bransch, nämligen skivbolagen. Om kanske ett tiotal år kommer 3D-skrivare att vara var mans egendom. I och med det kommer nästan vad som helst att kunna kopieras och skrivas ut med ledning av elektroniska instruktioner som kan skickas via internet. Då om inte förr kommer vi att få se en mycket intressant diskussion om piratkopiering. Det här är bara början!

Andra bloggar om: , , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , , ,
intressant.se

måndag, januari 30, 2012

2012-2: Sigrid Combüchen: Spill

Spill är 2010 års vinnare av Augustpriset och dessutom den senaste boken vi avhandlat i vår bokcirkel (jag låter det vara osagt vilket som är det största äran).

Boken är skriven av Sigrid Combüchen och handlar om Sigrid Combüchen som har skrivit en bok där hon bland annat beskriver ett fotografi och senare får ett brev från en läsare, Hedwig Langmark, som känner igen sig i fotografiet. De börjar brevväxla och diskuterar en del om hur det var då när fotot togs och hur det är idag. Hedwig bor idag i Spanien medan Sigrid säger sig bo i det hus där Hedwig växte upp (vilket inte är sant, men hon bor i närheten). Sigrid försöker ta reda på mer om hur det var för Hedwig och hennes familj på 1930-talet (när fotot togs) och framåt i tiden genom att göra efterforskningar i diverse källor, samtidigt som hon försöker få Hedwig att berätta mer. Hon är dock mer intresserad av att prata om nutiden.

Boken består av enstaka stycken som handlar om Sigrid i nutid, ett antal återgivna brev från Hedwig till Sigrid (men aldrig breven som skickas åt andra hållet) och framför allt den berättelse som Sigrid skapar sig om hur det var när Hedda (som Hedwig alltid kallas i Sigrids fiktion) växte upp.

Detta är en berättelse om en flicka från en relativt välbärgad familj, men där finns också problem: både fadern och en bror har problem med sjukdomar. Hedda har mycket bra betyg och vill läsa vidare men familjen är inte lika övertygad om att det är en bra idé, och dessutom skulle det i så fall kosta en massa pengar. Man landar till slut på kompromisslösningen att hon skickas till en sömnadsutbildning i Stockholm där hon inkvarteras hos en faster som hyr ut rum.

Redan tidigare i boken har man kunnat ana att den verklighet som Hedwig delat med sig en del glimtar av inte alltid stämmer överens med den berättelse Sigrid skapar om Hedda. Nu blir det också tydligt på en annan nivå eftersom Hedda som nu för första gången flyttar hemifrån presenterar en helt annan bild av sitt liv i Stockhom hem mot familjen än hur det verkligen ser ut. Att hon bor hos sin faster ger inga särskilda favörer, men beskrivs hemåt som ett hjärtligt mottagande. Att hon får dela ett rum med en man (!) med bara ett tygskynke som avdelning nämns inte alls till familjen.

Hedda klarar sig i alla fall bra i Stockholm. Hon når goda resultat på sin utbildning och får lite extraknäck tack vare det, och dessutom träffar hon en man hon tycker om (även om han råkar vara upptagen). Livet kompliceras när det står klart att familjen skulle vilja att hon kommer hem och sköter hushållet ett tag istället för att utbilda sig. Hedda tillhör den första generationen kvinnor som alls hade en möjlighet att skaffa sig en egen utbildning, men hon är samtidigt kvar i traditionen att hon förväntas ställa upp för familjen när så krävs.

Jag gillar den här berättelsen, framför allt de delar som handlar om Hedda på 1930-talet (vilket är lejonparten av texten). Språket är utmärkt. Jag undrar däremot vad tanken är bakom de till synes omotiverade radbrytningar som finns här och där i texten är. De finns både i den inbundna utgåvan och pocketutgåvan, liksom i eboksutgåvan, och tillräckligt frekvent för att inte kunna avskrivas som en ren miss. Man får intrycket av att det finns något slags poetisk tanke bakom, men på bokcirkelträffen lyckades vi inte bena ut hur det borde vara tänkt.

Flera av personerna i berättelsen har en förkärlek för att stoppa in engelska ord i sina repliker här och där. Det är inget ovanligt idag, men jag ställer mig skeptisk till att det var så vanligt på 1930-talet. Jag är också väldigt tveksam till att Hedda vid ett tillfälle är ute och reser med sina saker i en ryggsäck. Nog borde hon väl ha dem i en koffert eller resväska av något slag?

Detta är dock randanmärkningar. På det hela taget är boken bra och en njutning att läsa.

Sigrid Combüchen: Spill
Norstedts, 2010
448 sidor
ISBN: 978-91-1-303559-8

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,
intressant.se