Under senare år har upphovsrättsindustrin blivit allt mer högljudd i sina försök att kriminalisera alla slags kopiering. Detta är på intet sätt något nytt, men med digitaliseringen av musiken i och med CDns intåg och internet så har det blivit mer tydligt. Man har tidigare hävdat att orkestrar inte skulle överleva när tryckta noter började säljas eller att pianister inte skulle klara sig i och med det självspelande pianot eller att all musik skulle dö ut för att "home taping is killing music" och så vidare. Den här gången är det internet som håller på att döda musikindustrin. Förutom detaljen att musiker tjänar mer pengar nu än de gjort tidigare, då.
Däremot tjänar skivbolagen mindre pengar eftersom deras "mervärde", att pressa, lagerhålla och distribuera plastbitar med musiken på, i ett slag har blivit onödigt. Förut har skivbolagen dragit in stora pengar och de ser nu den möjligheten minska, och naturligtvis gör de allt för att hejda den förändringen. Under tiden tjänar musikerna själva pengar som vanligt, om än från andra källor. Istället för att göra konserter och radioframträdanden för att sälja skivor handlar det idag om att bli
kopierad och omskriven på nätet för att folk ska gå på ens konserter. Det som förut var reklamen har idag blivit produkten. Vad det egentligen handlar om är att upplevelsen av att gå på konsert är svår att kopiera, och den går därmed att sälja. Innehållet på en skiva är bara information, så den går utmärkt att kopiera och har därmed ett väldigt litet värde.
Det här är ett skifte som är naturligt för att inte säga ofrånkomligt i och med digitaliseringen. Inom kort kommer större delen av skivbranschen att vara försvunnen, och musikbranschen kommer att bestå av musiker och konsertarrangörer. Musiken kommer att produceras precis som förut, och folk kommer att lyssna på den precis som förut.
Så långt allt väl. Att skivbolagen går under kommer inte att skada vare sig musiker eller musiklyssnare. Problemet är att vi inte riktigt är där än, för skivbolagen har fortfarande en massa pengar och därmed en massa inflytande. Deras senaste drag (tillsammans med filmindustrin och diverse andra intressenter) är att försöka få igenom
ACTA som är ett handelsavtal som på ytan handlar om att förhindra produktion av kopior av produkter med kända varumärken, men även innehåller en massa begränsningar som har med digitala varor att göra. Det kommer att bli tillåtet för tullen att gå igenom din digitala utrustning för att leta efter olagliga kopior, men hur ska de veta att min musik är kopierad från internet och inte inläst från mina egna CD? Det kommer att bli olagligt att gå runt kopieringsskydd, vilket exempelvis förhindrar säkerhetskopiering av många programvaror och gör det omöjligt att läsa in DVD:er till datorn för att slippa bära runt på dem när man exempelvis är ute och reser. Det kommer att läggas ett mellanhandsansvar på internetleverantörer som gör att de blir ansvariga för vad deras kunder publicerar. Detta står i skarp kontrast mot hur Postverket bara transporterar brev, men inte är ansvariga för dess innehåll. Det borde finnas motsvarande lagstiftning för brevhemlighet på internet. Eller för att vara exakt, den redan existerande lagstiftningen om brevhemlighet borde med självklarhet gälla även på internet.
Som om det nu inte vore illa nog med hur dåligt ACTA är i sig så finns det fler problem. Den process som ACTA tagits fram med är om möjligt ännu värre. Till att börja med skapades avtalet genom förhandlingar som inte bara hemlighöll innehållet utan till och med sin egen existens. Till slut läckte avtalet i alla fall ut. Som det ser ut nu vill man få alla länder att anta ACTA som det ser ut idag, men en del av avtalet är att en icke-vald ACTA-kommitté har befogenhet att ändra i avtalet. Det innebär att vi inte har en aning om vad det är vi egentligen inför, eftersom det kan ändras under resans gång, återigen utan insyn.
Processen att få igenom ACTA drivs av USA men även EU är inblandat. Nyligen skrev 22 av EU:s medlemsländer på en avsiktsförklaring att införa avtalet. För att det ska kunna ske måste det först antas av EU-parlamentet, och sedan av de respektive ländernas parlament.
Nu har som tur sprickor börjat synas i ACTA-fasaden. Den EU-parlamentariker som tillsattes för att hantera ACTA för EU:s räkning, Kader Arif, avgick nyligen i protest. Hans uttalande i samband med det var
I want to denounce in the strongest possible manner the entire process that led to the signature of this agreement: no inclusion of civil society organisations, a lack of transparency from the start of the negotiations, repeated postponing of the signature of the text without an explanation being ever given, exclusion of the EU Parliament's demands that were expressed on several occasions in our assembly...
...This agreement might have major consequences on citizens' lives, and still, everything is being done to prevent the European Parliament from having its say in this matter. That is why today, as I release this report for which I was in charge, I want to send a strong signal and alert the public opinion about this unacceptable situation. I will not take part in this masquerade.
Det är inte ofta man ser så tydligt språk från en politiker. Imorgon kommer demonstrationer mot ACTA att arrangeras
i Stockholm och på andra ställen. Om du är i närheten, se till att vara där! Om du inte kan vara där, skriv till dina politiker och berätta att du vill att de ska rösta mot ACTA, och skriv på den
elektroniska protestlistan mot ACTA!
Det jag dock tycker är verkligen intressant med allt detta är att det blir sådant ståhej när det bara handlar om ett specialintresse för en enstaka bransch, nämligen skivbolagen. Om kanske ett tiotal år kommer
3D-skrivare att vara var mans egendom. I och med det kommer nästan vad som helst att kunna kopieras och skrivas ut med ledning av elektroniska instruktioner som kan skickas via internet. Då om inte förr kommer vi att få se en mycket intressant diskussion om piratkopiering. Det här är bara början!
Andra bloggar om: acta, upphovsrätt, piratkopiering, internet, 3d-skrivare, musik, eu, politik
Technorati tags: acta, upphovsrätt, piratkopiering, internet, 3d-skrivare, musik, eu, politik
intressant.se
Inlägg
Jan Sylvan (eller "jasy" som han kallas i geocachingsammanhang) är en av de svenskar som hållit på längst med geocaching. I den här korta boken berättar han om hur hobbyn har utvecklats under de tio år som han hållit på. För perspektivets skull kan jag säga att jasy började med geocaching 2001-02-12 och den första geocachen någonsin gömdes 2000-05-03, alltså mindre än ett år tidigare. Den första geocachen i Sverige gömdes 2000-06-14 men det dröjde ända till 2001-06-19 innan någon hittade den (idag tar det ofta mindre än en timme innan de första är på plats när en ny geocache publiceras).
