China Miévilles senaste roman har många likheter med många av hans tidigare böcker (den handlar om en stad, mer specifikt London, den innehåller en del väldigt skruvade karaktärer, det är fantasy även om den utspelar sig i vår värld och så vidare), men samtidigt känns den helt skild från hans tidigare verk. Det är också ett fristående verk. Jag vet inte om Miéville betraktar sig som färdig med sin fiktiva värld Bas-Lag, men den här boken har i alla fall inget med den världen att göra.
En dag när Billy ska guida en grupp turister på Londons naturhistoriska museum så upptäcker han att museets stora sevärdhet, en helt bevarad jättebläckfisk (som han själv konserverat), är borta. Puts väck utan några spår av något inbrott, förutom att bläckfisken och det stora glaskärl den låg i inte längre finns där. Eftersom den är ett antal meter lång är det inte direkt något man stoppar under jackan och försvinner med.
Det blir naturligtvis polisutredning, men Billy får också kontakt med andra grupper än polisen som är intresserade av bläckfisken. Så intresserade att de till och med tillber den som en gud, och det framkommer att någon tror att den rent av kan ställa till med världens undergång.
Precis som i Miévilles
The City & the City så verkar miljön till en början vara ganska normal, men rätt snart inser vi som läsare (och i det här fallet även huvudpersonen) att det finns mycket i den här staden som inte är som man tror. Vi får snart stifta bekantskap med en rad figurer som är väldigt udda, helt i linje med de minnesvärda figurer Miéville brukar kunna skapa. Här finns också några exempel på de literaliserade ordvitsar han verkar gilla (tydligast hittills i
Un Lun Dun) som exempelvis de fruktade "knuckleheads" som har en enorm hand istället för huvud.
Precis som i
Un Lun Dun så är också ord och text viktiga, men riktigt hur djupt den kopplingen går blir inte uppenbart förrän i slutskedet av boken, så jag ska inte gräva ner mig i det här.
Jag måste säga att
Kraken i viss mån tappar stinget lite på mitten efter en utmärkt inledning, men den kommer igen på slutet där man får se inte bara rent handlingsmässigt hur Miévills syr ihop det hela, utan även njuta av den metaforiska koppling som visar sig finnas mellan flera av bokens centrala personer och föremål.
China Miéville:
KrakenDel Rey, 2010
509 sidor
ISBN: 978-0-345-49749-9
Andra bloggar om: böcker, läsning, china miéville, kraken, fantasy
Technorati tags: böcker, läsning, china miéville, kraken, fantasy
intressant.se
Inlägg
Efter de sönderbrutna och svårlästa dikterna hos Adonis var det befriande att läsa Ko Un; här hittar man inga syntaktiska komplikationer av det slaget. Det som förvånar mig (eftersom Ko Un sägs vara bra) är att jag inte hittar så mycket annat heller, ärligt talat. 
