lördag, mars 07, 2009

Bokhandlarna fattar problemet, men ändå inte

Akademibokhandeln och Bokia har hittat på ett nytt koncept för att konkurrera med nätbokhandeln. Tanken är att de ska placera ut datorer i affärerna där kunderna själva kan beställa via Bokus när det är något de vill köpa som inte finns i butiken.

Det är helt klart att man har förstått att nätbokhandeln är hotet mot den existerande affärsmodellen, men ändå får man lösningen helt fel. I artikeln står det "[kunderna] ska alltså inte behöva vänta med beställningen tills de kommer hem till sin egen dator" och det sammanfattar rätt bra det totala feltänket. Bokhandlarnas problem är i första hand att kunderna inte kommer till dem till att börja med. Först i andra hand är det ett problem att de inte hittar det de söker efter.

Man kan också undra över om lösningen då är att erbjuda kunderna att beställa själva via nätet. Det innebär att den som hellre går till en fysisk bokhandel än handlar på nätet i vilket fall måste använda en dator för att få tag i det de vill ha (vilket kan upplevas som ett problem).

Från kundens sida bibehåller man nackdelarna med nätbokhandeln: ingen personlig service och väntetid innan man får boken. Man kan naturligtvis erbjuda personlig hjälp med beställningen, men då skulle man lika gärna kunna ta emot beställningen över disk som förut.

Ett annat intressant feltänk är att man försöker lösa den fysiska bokhandelns problem genom att lära sina kunder att de ska använda nätbokhandeln när de inte hittar vad de vill ha. Alla bokshoppare som är det minsta smarta kommer att inse att de lika gärna kan sitta hemma och göra sin beställning istället för att gå till bokhandeln också göra det. De personer som inte har tillgång till internet vare sig hemma eller på jobbet och därmed kan göra beställningen utan bokhandeln är inte många och blir definitivt inte fler. De är inte en grupp att bygga en framtida affärsmodell på.

Jag undrar också hur det ska fungera med prissättningen. Kunden som på det här sättet slussas ut på nätet, ska de få de normala Bokus-priserna som är långt lägre än vad fysiska bokhandlar kan erbjuda (vilket naturligtvis talar emot att de skulle komma tillbaka till bokaffären fler gånger, eftersom den ändå är dyrare) eller är det tänkt att de ska komma till en speciell nätbokhandel som håller samma priser som den fysiska bokhandeln, så att kunden inte bara får nackdelarna med nätbokhandeln (längre leveranstid och mindre personlig service) utan även dem med den fysiska bokhandeln (högre priser och sämre öppettider)?

Jag förstår helt enkelt inte hur den som hittat på det här tänkt. Att det är fel är uppenbart, men hur man kan misslyckas med att inse det förstår jag inte.

Andra bloggar om: , ,
Technorati Technorati tags: , ,
intressant.se

onsdag, mars 04, 2009

Hemlös - med egna ord

När jag är i Stockholm brukar jag försöka köpa tidningen Situation Stockholm som säljs av hemlösa. I går misslyckades jag med det, inte för att jag inte hittade någon försäljare utan för att jag inte hade några kontanter när jag passerade en. I dag hade jag pengar, men någon Situation Stockholm fick jag inte tag i. Däremot en försäljare som sålde den nya boken Hemlös - med egna ord som innehåller utvalda texter från Situation Stockholm samt bidrag av ett antal kändisar som Fredrik Lindström och Liza Marklund. På köpet när jag köpte den fick jag även en varm rekommendation av Gellert Tamas bok Lasermannen.

Andra bloggar om: , , ,
Technorati Technorati tags: , , ,

måndag, mars 02, 2009

Etiopisk mat och transylvansk greve

Större delen av den här veckan ska jag hålla kurs i Stockholm, vilket gör att jag tillbringar min tid på ett hotellrum och äter på restaurang. I kväll brev det (tack för tipset, Linus!) en special från den etiopiska restaurangen Abyssinia, komplett med etiopisk (och god) öl. Maten består av diverse grytor och röror serverade på en stor bit av ett slags tunt, segt bröd men utan bestick. Man äter med fingrarna och brödet. Det gick förvånansvärt bra att få i sig maten utan att slabba ner sig alldeles.

På vägen tillbaka till hotellet (som egentligen bara är 200 meter) så tog jag en omväg till Barista och köpte en chai latte som jag nu ska inta medan jag läser Dracula.

Andra bloggar om: , , ,
Technorati Technorati tags: , , ,

Jag är månadens blogg hos Vi läser!

Tidskriften Vi läser har utsett Du är vad du läser till "månadens blogg" och presenterar mig som "månadens bloggare heter Hans Persson, en man som både läser böcker, startar cirklar och diskuterar kultur, nya medier, framtiden". Ni som är nya läsare via Vi läser: välkomna, och jag hoppas att ni ska trivas!

Andra bloggar om: , ,
Technorati Technorati tags: , ,
intressant.se

Bokkedjan 12: Stad

Den här veckan kommer jag till största delen att tillbringa i den stora (nåja) staden Stockholm, så veckans startpunkt för bokkedjan får bli Stad. Reglerna finns som vanligt här.

En arketypisk stad, en Metropolis i fantasykläder om man så vill, är den gigantiska stad som Sam J. Lundwalls Fängelsestaden utspelar sig i. Jag ska inte säga att handlingen i boken är ointressant, men det känns ändå som att själva staden är det man verkligen kommer ihåg. Den är så stor att få personer ser slutet på den i någon riktning. Bokens omslag är skapat av Giovanni Battista Piranesi och ingår i en serie bilder av gigantiska stadsmiljöer som inspirerat romanen. Den som vill ha reproduktioner av bilderna kan hitta dem i Jules Verne-Magasinet 538.

Ordet "fängelse" i den förra titeln får mig att associera till boken Papillon av Henri Charrière (som kallades "papillon" med anledning av en tatuering av en fjäril). Boken utger sig för att vara en sann berättelse om hans liv i fängelse (inklusive Djävulsön) som oskyldigt dömd för ett mord. Efter hans död medgav hans förläggare att han ursprungligen fått manuskriptet insänt som roman, men velat publicera det som en sann historia istället.

En annan som suttit instängd under förskräckliga förhållanden är Anne Frank. Den väsentliga skillnaden är att hennes berättelse om hur hon och familjen sitter instängda på en vind bakom en bokhylla är sann. Det känns extra jobbigt att familjen upptäcktes och togs till transitlägret Westerbork för vidare transport till koncentrationslägret Auschwitz på den sista transporten som gick dit. Både Anne, hennes syster och hennes mor dog i lägret, barnen bara en månad innan lägret nåddes av brittiska trupper. Fadern överlevde och publicerade senare Annes dagbok som blivit kvar tagits omhand av en vän när familjen arresterades.

En annan bok som ser ut som en dagbok, eller rent av ett collage av dagböcker, är Bram Stokers Dracula. Den torde vara en av världens mest kända skräckhistorier, och det är nog inte lätt att hitta någon som inte känner till greve Dracula och hans blodsugande vanor. Att romanen består är skriven som dagboksutdrag av ett antal olika personer och brev dem imellan är kanske inte lika känt, men jag tycker att det är ett grepp som fungerar bra (och är inte ovanligt bland den tidens gotiska romaner).

Nu vill jag se vart era bokkedjor tar er medan jag jobbar borta en vecka.

Andra bloggar om: , ,
Technorati Technorati tags: , ,
intressant.se

lördag, februari 28, 2009

Liza Marklund skriver ihop med James Patterson

Liza Marklund ska skriva en "internationell thriller" tillsammans med den för mig okände James Patterson (uppenbarligen en av världens mest säljande författare). Det intressanta tycker jag är pressmeddelandet som Piratförlaget har på sin webbsida:
Samarbetet mellan Liza Marklund och James Patterson är helt unikt. Aldrig tidigare har två av världens bästsäljande författare, från två olika världsdelar, skrivit en bok tillsammans.


Utan att lägga någon särskild eftertanke på det kommer jag på paret Stephen King (USA) och Peter Straub (England) som samarbetade om The Talisman och paret Terry Pratchett (England) och Neil Gaiman (britt utflyttad till USA) som samarbetade om Good Omens. Fler exempel lär gå att hitta för den som letar lite.

För att ge lite perspektiv på "två av världens bästsäljande författare" försökte jag hitta siffror på hur många böcker de ovan nämnda skrivit:
Stephen King: 300 miljoner
James Patterson: 150 miljoner
Terry Pratchett: 55 miljoner
Neil Gaiman: 7 miljoner Sandman-album; romanerna hittar jag inga siffror för
Peter Straub: 10 miljoner
Liza Marklund: 7.5 miljoner


(De högsta siffrorna jag hittade var för William Shakespeare och Agatha Christie som listas för 2-4 miljarder böcker vardera. Det är rätt många träd.)

[Via Deckarbiten.]

Andra bloggar om: , , , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , , , ,
intressant.se

fredag, februari 27, 2009

Nebulanomineringarna släppta

Årets nomineringslista till Nebula-priset är ute nu:
Cory Doctorow: Little Brother
Ursula K. Le Guin: Powers
Jack McDevitt: Cauldron
Ian McDonald Brasyl
Terry Pratchett: Making Money
David J. Schwartz: Superpowers


I år har jag tydligen lyckats läsa två av de nominerade verken (och har Brasyl stående i läshyllan), och då tycker jag inte att jag läst speciellt mycket sf på sistone. Uppenbarligen har jag valt väl.

[Via Boing Boing.]

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,
intressant.se

torsdag, februari 26, 2009

En novell av mig i nästa Eskapix

Via pulpskräcktidskriften Eskapix blogg har jag fått reda på att en av mina noveller kommer att publiceras i dess nästa nummer. Det innebär att i ett slag kommer min mängd publicerad skönlitteratur att dubbleras; jag har tidigare publicerat en novell i antologin Svenska monster och annat otyg (1999).

Andra bloggar om: , , ,
Technorati Technorati tags: , , ,
intressant.se

Det fria ordet hotas - protestera!

Det fria ordet är något som man kontinuerligt måste kämpa för att upprätthålla, men på sistone har verkar det som om mörkerkrafterna kämpat ovanligt hårt.

Till att börja med läser jag på en annan sida att Sveriges Författarförbund ska hålla en manifestation för den fria litteraturen på måndag, för att "bevara en fristående författarfond - litteraturen ska inte styras av staten". Det är säkert fint och vackert, men det hade varit mycket mer relevant om författarförbundet istället hade mobiliserat sina medlemmar att demonstrera utanför riksdagshuset i dag när IPRED-lagen klubbades igenom eller utanför rättegången mot The Pirate Bay. Båda dessa händelser riskerar att leda till storskalig övervakning av varenda svensk: ett mycket större hinder för det fria ordet än någon författarfond. Och det här är som bekant inte den enda lagen som slår mot din personliga integritet och det fria ordet: på sistone har vi haft FRA-lagen, IPRED och datalagringsdirektivet

I USA kommer nya fåniga påhitt: Authors Guild tycker att man ska förbjuda eboksläsaren Kindle att ha funktionen att läsa en bok högt, eftersom det konkurrerar med ljudböcker. Det är väl bara en tidsfråga innan girigheten får dem att kräva att tryckta böcker ska säljas med licensavtal som säger att man bara får läsa dem tyst. Om man vill läsa dem högt så att någon annan hör måste man betala mer, och motsvarande om man vill låna ut boken till någon efter att man läst ut den eller om man vill läsa om den.

Landet som är så stolta över sin fria press har också hittat på att man ska kunna få upphovsrätt på fakta, så att det inte är tillåtet att rapporter om nyheter utifrån någon annans referat. Visst är det relevant att fundera på plagiat här, men samtidigt får det aldrig vara förbjudet för mig att referera att tidningen si-och-så rapporterar ditten medan någon annan tidning säger datten, utan att för den delen bryta mot någon upphovsrätt. Det handlar inte om att jag vill kunna kopiera deras nyhetstext, men jag måste få tala om vad deras artiklar innehåller.

I det här sammanhanget passar jag också på att notera att Piratpartiet, som har som en av sina grundstenar att värna om den personliga integriteten, i dag endast har ett par hundra medlemmar färre än Vänsterpartiet samtidigt som man växer med något hundratal medlemmar om dagen. Deras ungdomsförbund, Ung Pirat har i dag passerat SSU i medlemsantal och är nu det näst största politiska ungdomsförbundet efter MUF.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , , , , , , , ,
intressant.se

onsdag, februari 25, 2009

Ny bokcirkel!

I går hade vi den första träffen i en nyskapad bokcirkel hemma hos oss. Vi var fem personer som hade läst Min far hade en dröm av Barack Obama som vi generellt tyckte bra om, även om den nog hade kunnat vara lite kortare. Annars var nog den största invändningen att fotnoterna visserligen var intressanta, men markeringarna av dem så små att man ofta hittade fotnoten när man läst klart sidan och då fick leta efter markeringen. Vi tyckte också att vi hade ett större förtroende för Obama som politiker efter att ha läst den här boken; han har en stor och blandad erfarenhet.


Bilden specialdesignad av Anton Ymer.


Med anledning av dagen åt vi naturligtvis semlor.

Jag hade en mycket trevlig kväll! Nästa gång ska vi läsa Innan jag dör av Jenny Downham.

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,
intressant.se

tisdag, februari 24, 2009

2009-17: Barack Obama: Min far hade en dröm

Min far hade en dröm är Barack Obamas självbiografi men den är skriven redan 1995 när han var okänd för de flesta, framför allt på den här sidan Atlanten. Här finns inga spår av någon presidentkampanj.

Vad boken istället handlar om är Obamas uppväxt och sökande efter sin identitet. Boken börjar med att beskriva hans uppväxt som är en smula komplicerad. Han är född på Hawaii av en amerikansk mor och en kenyansk far. Föräldrarna skilde sig när han var två år gammal, och efter det träffade han bara sin far en gång till. Modern gifte senare om sig med en indonesier och familjen flyttade till Indonesien där Obama växte upp. När han kom upp i tioårsåldern skickades han tillbaka till Hawaii för att bo med sina morföräldrar och gå i skola där, eftersom det skulle ge en bättre utbildning. Under en del av studietiden bodde även modern på Hawaii, men hon flyttade senare tillbaka till Indonesien.

Obama var under den här perioden inte någon direkt mönsterelev, och han skriver öppet om hur han brukar både alkohol, marijuana och kokain. Detta är långt ifrån något nytt för amerikanska presidenter, men Obama är mycket mer öppen med det är jag sett någon annan vara tidigare. Han går trots allt vidare med studier i statsvetenskap och studerar både i Los Angeles och New York innan han får arbete som "community organizer" i Chicago.

Det här är en period då Obama har det motigt både personligt och professionellt. Många av hans försök att organisera kommer aldrig någon vart eftersom han blir motarbetad, och han kommer underfund med att det ibland beror på hudfärg, något som han hittills inte ägnat så mycket tankar. Efter det här jobbet började han studera på Harvard Law School, men det ägnas inte så många ord i boken. Det som istället tar upp utrymme under den här tiden är hur han allt mer börjar fundera på vem han är. Han söker efter sin familj och träffar för honom nya syskon.

En vändpunkt blir när han reser till Kenya och besöker den del av sin familj som bor där. Hans far är vid det här laget död, men många andra släktingar finns kvar och berättar om honom. Fadern tycks inte ha varit någon lätt person att ha att göra med, men han var också klämd mellan sin fars och stammens förväntningar och den vite mannens första inträde i trakten. Resultatet blev att han pendlade lite i framgång; han anpassade sig till de vita och tjänade ibland bra med pengar men han anseende hemma hos stammen var inte alltid så bra. När han befann sig på Hawaii och gifte sig med Obamas mor var det mot sin fars uttryckliga önskan (han hade redan en fru i Kenya), och familjesituationen blev med tiden rörig.

Det förekommer en hel del personer och släktförhållanden i den här boken och som extra komplikation hette Barack Obamas far Barack Obama, men trots det tycker jag att det oftast gick rätt bra att hålla reda på vem som var vem av sammanhanget.

Det förvånar inte att Obama har blivit politiker med en uppväxt som spänner över så många länder och kulturer. Han har för den delen också ett klart underdog-perspektiv; han verkar inte ha haft speciellt gott om pengar under stora delar av sitt liv. Det som går som en röd tråd genom senare delen är dock hans funderingar över sin blandade härkomst. Han pratar med många människor om relationerna mellan svarta och vita både nu och förr, i väst och i Afrika och försöker komma underfund med vem och vad han egentligen är.

Parallellt med det här resonerandet får man som icke-amerikansk läsare en och annan lektion i amerikansk sentida historia, för boken är skriven för inhemska läsare. Som tur är har översättaren varit rätt frikostig med förklarande fotnoter, så det är sällan man behöver känna sig frågande över vad det är som åsyftas. Jag tycker att det här var en både intressant och välskriven biografi över en person som vi garanterat kommer att få höra mer om i framtiden, men som också har en mer komplex bakgrund än de flesta av sina företrädare.

Barack Obama: Min far hade en dröm (Dreams From My Father)
Bonnier Pocket, 2008 (originalet 1995)
Översättning: Thomas Engström
456 sidor
ISBN: 978-91-0-012196-9

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,
intressant.se

Monique Wadsted trålar efter författare mot fildelning med hjälp av fildelare

Det senaste i rättegångsfarsen kring The Pirate Bay är enligt IDG att Monique Wadsted som representerar diverse film- och spelföretag i rättegången har begärt hjälp från sin vän författaren Carina Rydberg. Hon har annonserat på Facebook efter författare som har lust att uttala sig om att fildelningen är ett hot mot dem.

Det man missar att nämna är att Carina Rydberg också själv uttalat sig om The Pirate Bay, även det på Facebook. Hon säger exempelvis "Pirate Bay är ovärderlig vad det gäller tillgången till material som bokförlag, skivbolag och filmbolag av någon anledning inte vill/kan tillhandahålla" och berättar att hon själv använder det. Detta noterades ursprungligen av ProjO (som har alla uttalanden samlade) men har även plockats upp av Nyheter24.

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,
intressant.se

måndag, februari 23, 2009

Bokkedjan 11: Frihet

Ny vecka, ny bokkedja. Den här gången är startpunkten Frihet. Reglerna finns som vanligt här.

En bok som för mig symboliserar frihet är Richard Bachs Jonathan Livingston Seagull. Den handlar om en mås som inte är som andra måsar. Jonathan Livingston Seagull vill lära sig flyga högre och bättre än alla andra för att känna sig fri. Det är en väldigt kort bok som man lätt läser i ett svep. De flesta utgåvor jag sett innehåller även en massa bilder på måsar. Nyligen kom en svensk utgåva med bilder på trutar av fågelfotografen Brutus Östling.

Apropå måsar kommer jag att tänka på Donald Westlakes Dansen kring guldprästen. Anledningen till det är att ett helt kapitel i den av numer bortglömd anledning är skrivet från en mås synvinkel. Jag har för mig att det handlade om något slags biljakt. Boken handlar om ett gäng rätt klantiga tjuvar som ska smuggla ut en dyrbar guldstaty ur ett land. De gör det genom att gömma den i en låda med falska kopior av samma staty. Problemet är att de själva inte heller lyckas hålla rätt på vilken av statyerna som är den riktiga...

I mitt huvud och antagligen ingen annans så är Donald Westlake ihopkopplad med Ed McBain. Inte så mycket för att de båda skrivit rätt många deckare (för det handlar om rätt olika deckare) utan helt enkelt för att det här var ett par av de första utländska deckarförfattare jag läste, och jag läste ett antal böcker av dem var, ungefär i samma period. Tyvärr var det innan jag började skriva upp vilka böcker jag läste, så jag har inte koll på vilka böcker av Ed McBain jag läst.

Från Ed McBain känns steget rätt kort till Sjöwall/Wahlöös deckarserie om polisen Martin Beck. Nu är det visserligen åtminstone 25 år sedan jag läste McBain, men jag minns dem som samma typ av polisromaner som Beck-böckerna. Istället för idealiserade kammarspel med en skarpsinnig detektiv som Hercule Poirot i huvudrollen så handlar det här om mycket mer realistiska beskrivningar av polisarbete, med riktiga människor både som poliser och som brottslingar. Jag har läst några av Beck-böckerna på sistone, och jag tycker att de står sig rätt bra fortfarande, trots att de har några årtionden på nacken vid det här laget.

Det blev visst väldigt gamla bokminnen i min bokkedja i dag. Vilka associationer får ni av "frihet"?

Andra bloggar om: , ,
Technorati Technorati tags: , ,
intressant.se

fredag, februari 20, 2009

2009-16: Kalle Dixelius: Toffs bok

Toffs bok är något så ovanligt som svenskskriven science fiction som utspelar sig i Sverige, och inte nog med det: den är bra också.

Boken presenteras som en text skriven av Toff, en person som lever i ett Ståkkålm på 2200-talet, en mörk tid i mänsklighetens historia. Det är inte känt exakt vad det är som gått fel, men mycket av den teknologi och kultur vi har i dag har gått förlorad på Toffs tid. De som lever då lever ett hårt liv, dels för att det är ont om det mesta och dels för att de lever i ett förtryckande samhälle. De få saker som hittas från vår tid tas omhand av fullmäktige, den person som styr i området. Böcker är förbjudna, både att läsa och att inneha. Trots det bestämmer sig Toff för att börja skriva om hur han har det och vad han gör.

Ett par hundra år senare hittas Toffs bok och blir till ett av de viktigare dokumenten för förståelsen av den historiska period den handlar om, och den version av texten som presenteras här är kommenterad av en historiker från 2460-talet. I hur stor grad förståelsen för vår tid är korrekt kan naturligtvis diskuteras; både Toff och historikern uttalar sig ibland om den, men det är inte alltid de har rätt.

Jag tycker på det hela taget att den här boken är mycket lyckad. Det är en genomförd sciencefictionhistoria som har skapat en genomtänkt miljö, dessutom i två olika tider. Trots att den ligger flera hundra år bort i tiden så känns det samtidigt nära eftersom den utspelar sig väldigt nära i rummet. När boken börjar så bok Toff i Hornschtull. Många platser har på det här sättet delvis fått sina namn omtuggade av tidens tand, men det är aldrig något problem att förstå vilka platser det handlar om. Språket som talas på Toffs tid har förändrats på ett liknande sätt, men i den version av texten vi läser så har den sentida historikern till stor del normaliserat språket.

Toff och hans vänner lever den största delen av sina liv i svår nöd, men de kämpar trots det för det de tror på. Det här är en bok om vilja och om kärlek, men det är också en bok om att upptäcka böcker och läsande: när Toff börjar skriva har han aldrig sett en riktig bok. Senare får han tag i böcker och kastar sig över dem och läser dem, om och om igen tills han nästan kan dem utantill. Förutom att vara en resa i ett förändrat Sverige och i viss mån en uppväxtroman så är det här också en bildningsresa.

Det här är en mycket lyckad debut. Jag hoppas att Kalle Dixelius skriver fler sciencefictionböcker!

Kalle Dixelius: Toffs bok
Ordfront, 2009
192 sidor
ISBN: 978-91-7037-396-1

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,
intressant.se

tisdag, februari 17, 2009

Pulpnovellmöte med LSFF

Jag har just kommit hem från ett bokpratsmöte med LSFF. Den här gången handlade diskussionen om ett antal fantasy- och sciencefictionnoveller från pulperan.

Clark Ashton Smith: "The Empire of Necromancers" var en passabel fantasyhistoria i en storslagen värld med imperier som överlevde kontinenters flyttande och liknande. Den kräver dock en rätt stark mage för att lyckas ta sig igenom språket som får H. P. Lovecraft att framstå som pulperans svar på Hemingway. Just Lovecraft var anledningen till att jag var intresserad av att läsa Smith; jag känner till att de influerade varandra, men efter att nu ha provat ett par texter av Smith tror jag att jag ska hålla mig på respektabelt avstånd från honom hädanefter.

Clark Ashton Smith: "The Maze of Maal Dweb" hade samma fantastiskt överlastade språk men saknade alla spår av handling eller annat intressant innehåll. Detta gjorde att jag hoppade över den tredje novellen, "The Last Heiroglyph", av samma författare och fortsatte till nästa skribent. En viss tidsbrist inför mötet gjorde att jag bara läste en text av dem var, slumpmässigt vald.

Edmond Hamilton: "A Conquest of Two Worlds" hoppade jag över, och läste istället "The Stars, My Brothers". Att läsa den här texten efter att ha kämpat med Smith var som att komma ut i friska luften efter ett par timmar i en dammig källarskrubb. Hamilton är kanske ingen stor stilist, men han kan i alla fall skriva text som går att läsa utan att staka sig i varannan mening. Novellen handlar om en person som dör i en rymdolycka och sedan återupplivas många år senare. Den har en del trevligt idéinnehåll, men den påklistrade kärlekshistorien hade man klarat sig utan.

Stanley G Weinbaum: "Parasite Planet" skippade jag också, och läste "The Worlds of If". Detta är en historia om tidsresor, men sidledes i tiden, vilket innebär att man kan se parallella möjliga världar istället för fram- eller baktid. Den har också ett klart humoriskt element som faktiskt fungerade bra.

Abraham Merritt: "Through the Dragon Glass" hade däremot inte några uppenbara räddande egenskaper. Prosan var den styltigaste av de fyra författarna, och handlingen höll inte heller den någon vidare klass. Det snällaste man kan säga om den var väl att det "dragon glass" som den handlar om verkar vara en häftig pryl, men det räcker inte för att rädda hela novellen. Hans andra novell, "Three Lines of Old French", hann jag inte med.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , , , , ,

måndag, februari 16, 2009

Öppenhet på nätet och den personliga integriteten

I morse skrev jag om att Anders Björck avgått från sin ordförandepost i Försvarets underrättelsenämnd. Även Torgny Nordin har upptäckt detta, och publicerat en ovanligt ogenomtänkt kommentar:
Kritiken mot den nya FRA-lagen har dock varit befogad och har grundats i en genuin oro för den personliga integriteten. Visserligen har vi goda skäl att anta att kraftfulla signalspanings- och övervakningsnätverk i vår nära omgivning redan idag kan följa det allra mesta vi företar oss på elektronisk väg, men det förringar i sig inte kritiken.

Protesterna mot FRA-lagen har till stor del drivits av engagerade, bloggande ungdomar. Det råder inget tvivel om att deras röster haft stor betydelse. Ändå finns det tillfällen, som då jag lyssnade på [radioprogrammet] Naken på nätet, när det är svårt att inte tolka ilskan som rena krokodiltårar. För är det något som alltfler struntar i alltmer så är det just värnandet av den personliga integriteten.

I det mesta från personliga bloggar och Facebook till tidningarnas intimsidor och dagens bekännelselitteratur pågår ett ständigt vittnande och fullständigt blottläggande av det mesta som rimligen kan kallas integritet. Att lägga ut sitt liv på nätet är självklart för allt fler; många publicerar redan sina veckokalendrar. Och man frågar sig: när blir det självklara också obligatoriskt?

Fortsätter utvecklingen torde det inte finnas så värst mycket personlig integritet kvar att kränka. Fast det lär knappast hindra övervakarna.


Till att börja med ska jag konstatera att Nordin faktiskt verkar vara emot FRA-lagen, så vi är överens så långt. Men sedan kör han i diket, och det med besked. FRA-lagen handlar om att låta staten avlyssna allas elektroniska kommunikation, när som helst. Det finns ingen frivillighet från min sida om jag vill bli avlyssnad eller inte. Att "lägga ut sitt liv på nätet" är däremot frivilligt. Jag väljer själv vad jag vill lägga ut på min facebooksida. Jag väljer för den delen om det jag skriver där är sant eller inte.

Det är också värt att notera att det finns många som skrivit (på nätet och annorstädes) om att FRA-lagen inte är bra, bland annat för att den innebär att staten får avlyssna all min elektroniska kommunikation. Det finns också många som lägger ut information om sig på publika webbplatser. Man ska nog däremot vara försiktig med att utgå från att de här grupperna är desamma.

Man framför allt handlar det om frivillighet. Jag publicerar en hel del information på nätet, men det betyder inte att jag vill att staten ska få läsa allt jag skriver på nätet. En del av det jag skriver är privat, avsett för endast en eller ett fåtal mottagare. Denna information har staten inte med att göra, och det är min rättighet att avgöra vilken information som är publik och vilken som är privat som är viktig för den personliga integriteten.

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,

Remixkulturen drabbar Jane Austen

Medan mediasverige hårdbevakar rättegången mot The Pirate Bay så kan jag passa på att visa på av de saker som rättegångsspektaklet egentligen handlar om.

Det finns ingen som skriver böcker, skapar musik eller ägnar sig åt någon som helst kulturellt skapande utan att vara inspirerad av dem som gått före. Man behöver bara diskutera vilka andra konstnärer en skapare inspireras av, inte om de gör det. För länge sedan i mänsklighetens historia så lyssnade man på sagor runt lägerelden, och sedan gick man hem och berättade samma saga för sina vänner, men man ändrade lite för att man tyckte att det blev bättre så, eller man hade glömt hur historien gick, eller man anpassade lite för målgruppen.

Så har det alltid varit, men de verk man lånat från har varierat i ålder. Disney, exempelvis, tjänar stora pengar på att återberätta gamla folksagor från bröderna Grimm och andra källor. Dessa är gamla nog att inte längre vara upphovsrättsskyddade, så Disney får sitt grundmaterial gratis. Den som vill inspireras av Disneys skapelser för egna verk får däremot räkna med att få en stämning på halsen, för Disney vill inte att andra ska göra på samma sätt som de själva utifrån deras material. Med den sentida förstärkningen av upphovsrätten har det varit lätt för dem att hålla andra borta från "deras" domäner.

De sista åren, i takt med internets ökade betydelse för det kulturella skapandet, så har fler och fler börjat ägna sig åt ett skapande som snarast kan betecknas som remixande. En kulturyttring som fanfic hör exempelvis hit. Det handlar om att skriva egna berättelser med någon annans karaktärer eller motsvarande. Sådant publiceras numer ofta fritt på nätet, men de som skapat originalverken är ofta inte glada över detta och vill stoppa det. Det enda fall när det är möjligt att officiellt publicera sådana verk är om de baserar sig på verk som är gamla nog att inte längre vara begränsade av upphovsrätten. När de inte längre är det kan vi få verk som Pride and Prejudice and Zombies som gör om Jane Austens kärleksförveckligsdrama till ett zombieactionäventyr. Man kan naturligtvis ha åsikter om ifall det är en kombination av genrer som passar bra ihop, men jag ser ingen anledning till varför den som tror det inte skulle får försöka att skapa verket.

Vad det handlar om är att verk som publiceras och blir populära väldigt fort hamnar i det allmänna publika medvetandet och blir en del av vår kultur. Det måste till en kulturell allemansrätt som kodifierar att det är tillåtet att använda vårt kulturella allmängods som man vill, utan att riskera att bli stämd. Vårt gemensamma kulturarv får inte låsas in och ägas av enstaka storföretag, det är något som folket måste ha tillgång till.

Andra bloggar om: , , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , , ,
intressant.se

2009-15: Anders Rydell & Sam Sundberg: Piraterna

Boken Piraterna kom ut precis härom dagen, men i dag är den extra relevant eftersom rättegången mot några av personerna bakom The Pirate Bay börjar i dag. Man kan dock bli lite vilseledd av bokens omslag (The Pirate Bays logga) och förledas att tro att boken bara handlar om The Pirate Bay. De har onekligen en framträdande roll i form av ett av fildelningsrörelsens flaggskepp, men boken handlar om mycket mer än så.

Författarna börjar med att skapa en dramatik genom att följa några av personerna bakom The Pirate Bay när de får reda på att polisen gör en razzia i deras datorhall, men strax efter det tar boken ett rejält kliv tillbaka och ger en grundlig genomgång av ett antal tekniska och kulturella fenomen som lett fram till dagens fildelning. Utan den här bakgrunden kan det vara svårt att förstå hur situationen blev som den är.

Alltså får vi en utmärkt genomgång av de juridiska striderna som uppstod när videobandspelaren lanserades, vi får en översikt av musikindustrins misslyckade kampanj "Home taping is killing music" från 1970-talet, och vi får reda på att en viktig orsak till att filmindustrin i dag ligger i Hollywood är att man ville undgå patentstämningar från Thomas Alva Edison som ägde ett antal väsentliga patent och styrde dem med järnhand genom att helt enkelt vara så långt från östkusten som möjligt.

Detta visar att dagens debatt egentligen inte är något nytt. Film- och musikindustrin har en lång historia av att hävda att ny teknik kommer att leda till dess fall, men trots det finns de kvar i dag och tjänar pengar.

Parallellt med detta får vi också en historik över hur internet växer fram. I Sverige gjorde hem-PC-reglerna att väldigt många fick tillgång till moderna datorer och internet (även om vi låg långt fram redan innan), och ungefär samtidigt skapades programmet Napster som var första välkända fildelningsprogrammet. Med det kunde man ladda ner filer som någon annan delade ut, och man fick möjlighet att söka efter det man ville ha tag i. Musikindustrin gick naturligtvis i taket över detta, och efter diverse turer tvingades Napster slå igen.

Under tiden har även fildelningstekniken utvecklats. En modernare teknik är bittorrent som är vad The Pirate Bay använder, och som innebär att man kan ladda ner olika bitar av samma fil från olika ställen. Det gör att det går fortare att få hem det man vill ha. I själva verket blir systemet aldrig överlastat; det går istället fortare ju fler som laddar ner samma fil.

Det är nu de riktigt intressanta bitarna kommer. När The Pirate Bay börjar bli kända så börjar upphovsrättsindustrins lobbyorganisation Antipiratbyrån att göra mer väsen av sig, och ett antal personer bestämmer sig för att de inte kan få stå oemotsagda. De startar Piratbyrån och får genast utrymme i debatten. Det listiga namnet gör dessutom att det verkar som att det var de som kom först och Antipiratbyrån som reaktion, trots att det är tvärt om. Detta att pirater argumenterade tillbaka och inte alls skämdes för att vara pirater, utan hävdade sig arbeta med viktig kulturspridning var något helt nytt.

Nästa oväntade steg var när Rick Falkvinge fick för sig att bilda Piratpartiet. Utan vare sig politisk erfarenhet eller organisation bestämmer han sig för att sikta på riksdagen 2006. Efter en kaotisk valrörelse får man erkänna sig besegrade med ett resultat på 0,63% av rösterna. Det räcker inte till riksdagen, men att bli tredje största parti utanför riksdagen med den korta startsträcka man hade är en prestation bara det. I dag siktar man istället på europaparlamentet, med en plattform som kräver kraftiskt försvagad (men inte slopad) upphovsrätt och en förstärkning av den personliga integriteten. Man har blivit en samlingsplats för debatten mot sentida företeelser som FRA-lagen, IPRED och datalagringsdirektivet. Man har i dag nästan 10000 medlemmar: något färre än V, men ḱlart fler än MP.

Boken väljer att nästan helt koncentrera sig på fildelning av musik och film. Spridning av programvara nämns endast någon gång vilket är lite trist, men samtidigt förståeligt eftersom en motsvarande genomgång av detta antagligen hade gjort boken ett hundratal sidor tjockare. En allvarligare brist att boken saknar register, så det är svårt att använda den som uppslagsverk. Det är synd, för den är en väldigt bra faktagenomgång av de flesta fenomen som är relevanta för en förståelse av fildelningsrörelsen.

Boken är i viss mån dramatiserad genom att ibland följa en person och visa hans reaktioner på något av de aktuella skeendena, och sedan varvas detta med historiska avsnitt som förklarar de tekniker som var aktuella just då. Författarna har gjort ett utmärkt jobb med researchen. Jag har inte detaljkollat vartenda datum men jag har varit med genom hela den period texten handlar om och minns när fildelning betydde att skicka kassettband med posten och jag har inte hittat något som inte stämmer med mina minnesbilder.

Texten är neutralt hållen när det gäller den centrala frågan om fildelning är bra eller dåligt. Om texten handlar om Rick Falkvinge och Piratpartiets framväxt får man en positiv bild, men det finns balanserade avsnitt med exempelvis Henrik Pontén som är jurist för Antipiratbyrån. På det hela taget är det här en mycket bra bok som förklarar piratrörelsen, dels internationellt men framför allt från svenskt perspektiv. Eftersom Sverige har haft en väldigt framträdande roll även med ett internationellt perspektiv så tror jag att boken vore intressant även för internationella läsare. Vi får hoppas på en översättning.

Alla som vill veta mer om piratrörelsen och dess motståndare, eller bara få en översikt över internets framväxt och de kulturella effekter det har lett till bör läsa den här boken. Den här sortens faktaböcker är det en njutning att läsa!

Anders Rydell & Sam Sundberg: Piraterna: De svenska fildelarna som plundrade Hollywood
Ordfront, 2009
235 sidor
ISBN: 978-91-7037-320-6

Andra bloggar om: , , , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , , , ,

Anders Björck avgår på grund av FRA-lagen

Jag läser nu morgonen att Anders Björck (M), tidigare försvarsminister, nu ordförande för Försvarets underrättelsenämnd, har avgått i protest mot FRA-lagen. Han säger sig "i hög grad" ha fört fram den här kritiken till regeringen förut.

Mitt intryck av Björck sedan tidigare är att han inte är rädd för att säga vad han tycker, och det här bekräftar naturligtvis det. Att stå upp för yttrandefriheten är alltid rätt, även om det går emot vad regeringen tycker. Samtidigt kan man notera att Björck bara har månader kvar till pensionsåldern och alltså inte speciellt mycket att förlora på det här avhoppet, men oavsett det så är det rakryggat att stå upp för det fria ordet på det här sättet. Det är synd att inte fler av våra politiker vågar göra det.

Gör som Anders Björck! Säg emot när staten försöker att övervaka dig i allt du gör!

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,
intressant.se

Bokkedjan 10: Fantasi

För att kunna göra en bokkedja (reglerna finns här) så behöver man Fantasi, så jag tänkte att det skulle få vara veckans startpunkt.

En som inte har något fel på sin fantasi är Calvin i Calvin and Hobbes. En av de bärande idéerna med hela serien är att han fantiserar att hans tygtiger är en riktig tiger som kan prata, och i alla rutor där bara de är med så tecknas han så, men annars som en vanlig tygtiger. Hobbes är inte den enda som han ser som något annat än de verkligen är (eller är det så att han ser hur världen egentligen är?); han kan exempelvis se sin fröken som en gigantisk insekt eller fantisera att han flyger i ett flygande tefat.

Flygande tefat lyckas jag inte komma på speciellt många böcker som innehåller. Rymdskepp är det gott om, men inte flygande tefat. Ett undantag är The Hitch-Hiker's Guide to the Galaxy där det ges en förklaring till de flygande tefat som ibland siktas på jorden. De är i själva verket "teasers". Rika ungar som flyger iväg till någon underutvecklad civilisation som inte lärt sig åka i rymden än, och sedan landar, hoppar ur skeppet iklädda fåniga kostymer och springer runt lite, och sedan sticker igen. Allt för att förvirra de som tittar på. Ett annat rymdskepp i THHGttG är Golgafrincham Ark Fleet, ark B som är ett kolonisationsskepp fullt av nedfrusna frisörer och telefonrengörare, ivägskickade av den listiga övriga befolkningen som ville göra sig av med den onyttiga tredjedelen av befolkningen (för att sedan utrotas av en sjukdom de fått från en smutsig telefon).

En annan bok som handlar om ett rymdskepp fullt med människor som ska kolonisera en annan planet, men som inte lyckas något vidare är Harry Martinssons Aniara. Det är en boklång diktsvit som senare har gjorts om till opera. Rymdskeppet Aniara kommer ur kurs och kommer inte att nå någon planet alls under den tid människorna kommer att överleva, och det är just ingenting de kan göra åt det. Deras flykt från den förstörda jorden blir en lika sorglig historia som den de försökte fly från, till ingen nytta.

Några andra som är på en resa som går snett är barnen i William Goldings The Lord of the Flies. (Här är det dessutom en dubbelkoppling, för både Harry Martinsson och William Golding har fått nobelpriset i litteratur.) Barnen hamnar på en söderhavsö utan att veta var de är, hur de ska ta sig därifrån eller om någon vet var de är. Det enda de kan göra är att överleva, och det lyckas de med. Ganska snart har de dock även byggt upp en eget samhälle med priviligierade och underklass och en mytologi där man tillber ett grishuvud. Det är inte direkt de bästa egenskaperna hos människan som kommer fram när de tvingas klara sig själva, och det tar inte lång tid för dem att förfalla från väluppfostrade skolpojkar till vildar. Det är en skrämmande bok, men mycket bra.

Andra bloggar om: , ,
Technorati Technorati tags: , ,