Inlägg
fredag, februari 29, 2008
torsdag, februari 28, 2008
onsdag, februari 27, 2008
tisdag, februari 26, 2008
Babels miljö- och sciencefictionavsnitt
Som jag skrev häromdagen så har litteraturprogrammet Babel lagt om kurs och satsat på att bli klimatvänligt. I dag sändes det första programmet i den satsningen, och det handlade också till stor del om miljöfrågor.
Man började med att diskutera hur miljöfrågan egentligen aldrig varit en stor fråga i litteraturen. Till och med när en nobelpristagare som Doris Lessing tar upp frågan behandlas den bara som science fiction, sades det. I just Doris Lessings fall torde det bero på att det hon skrev faktiskt var science fiction. Hon är nämligen, till skillnad från många andra kända författare, inte rädd för att säga att hon skriver science fiction.
Nästa punkt var att man lyfte fram Harry Martinsson (ännu en sciencefictionförfattare!) som en person som var väldigt tidigt ute med att tala om miljöförändringar. Då på 1950-talet var det ingen som trodde så mycket på vad han sade, utan det sågs mest som gnäll.
Man presenterade en för mig ny sorts litteraturkritik i form av "ekokritik" där det handlar om att läsa ett verk utifrån dess ekologiska teman, på samma sätt som det finns feministisk kritik, kolonial kritik och så vidare. Som exempel valde man Mary Shelleys Frankenstein (återigen science fiction) och med den läsningen blir monstret den skadade naturen som slår tillbaka mot människan. Till saken hör den i sammanhanget sällan nämnda detaljen att sommaren 1816 när boken skrevs var en sällsynt underlig sommar med snö mitt i sommaren och annat extremt, antagligen beroende på ett vulkanutbrott i Indonesien.
Maths Claesson på SF-Bokhandeln fick uttala sig om att det inte fanns så mycket science fiction som handlade om klimatförändringar, trots att science fiction inte brukar backa för att skildra katastrofer och förändringar som meteornedslag eller kontakt med utomjordingar. Han funderade på om det kunde bero på att klimatförändringarna fram till väldigt nyligen varit en "smygande katastrof"; det har varit man talat om i termer av flera hundra år. I och med de senaste rapporterna från IPCC så talas det om förändringar inom bara några år, och var och en kan märka att klimatet faktiskt inte ser likadant ut i dag som det gjorde för 10-20 år sedan.
Efter det kom huvudinslaget: en intervju med författaren Margaret Atwood. Hon hade ursprungligen tänkt sig att bli biolog som sin far och bror, men så blev det inte. Hon är dock en envis miljöaktivist vid sidan av sitt författarskap, och med hänsyn till miljön vägrar hon att flyga. Intervjun gjordes via ett videokonferenssystem vilket gjorde att bilden inte blev normal tevekvalitet, utan man växlade mellan att visa den och diverse annat som man brukar göra vid telefonintervjuer. Atwood berättade att hon växte upp i ett lågteknologiskt hem utan vare sig el eller rinnande vatten och när hon var liten var hon inte rädd för vargar, men däremot för vattentoaletter och bilar. Vi fick också se hennes uppfinning "The Long Pen", en apparat som gör det möjligt för henne att sitta hemma och signera böcker som befinner sig någon helt annanstans. Hon och den som ska få boken signerade har kontakt via bildskärmar. Hon signerar sedan i sin ände med en speciell penna som känner av rörelserna, och sedan överförs rörelserna till en robot som håller i en penna och skriver likadant i boken. Som avslutning diskuterade man hennes senaste bok Oryx och Crake som uppenbarligen handlar en del om katastrofala förändringar för mänskligheten (jag har inte läst den), men man lyckades även här undvika att berätta att boken även är science fiction, liksom för den delen hennes The Handmaid's Tale. Det vore väl ofint att nämna att fina författare sysslar med sånt.
Som avslutning på avsnittet kom en intervju med Suzanne Brøgger som handlade om hennes relation till landsbygden relativt storstaden och inte passade så bra in i det klimat- och miljötema som resten av avsnittet sammahållits av.
Sammanfattningsvis var det ett intressant Babel, speciellt som jag är intresserad både av böcker och miljöfrågor. Det som var lite trist var att man som synes ovan lyckades referera till sciencefictionförfattare och sciencefictionböcker i nästan varenda del men trots det låta bli att nämna termen "science fiction" mer än någon enda gång, och då i negativa ordalag. Jag hade hoppats på att Babel skulle ha varit mer modern än att hänga kvar vid en sådan föråldrad sciencefictionskräck.
Andra bloggar om: böcker, läsning, tv, babel, miljö, sf, science fiction, margaret atwood, frankenstein, ekokritik
Technorati tags: böcker, läsning, tv, babel, miljö, sf, science fiction, margaret atwood, frankenstein, ekokritik
Man började med att diskutera hur miljöfrågan egentligen aldrig varit en stor fråga i litteraturen. Till och med när en nobelpristagare som Doris Lessing tar upp frågan behandlas den bara som science fiction, sades det. I just Doris Lessings fall torde det bero på att det hon skrev faktiskt var science fiction. Hon är nämligen, till skillnad från många andra kända författare, inte rädd för att säga att hon skriver science fiction.
Nästa punkt var att man lyfte fram Harry Martinsson (ännu en sciencefictionförfattare!) som en person som var väldigt tidigt ute med att tala om miljöförändringar. Då på 1950-talet var det ingen som trodde så mycket på vad han sade, utan det sågs mest som gnäll.
Man presenterade en för mig ny sorts litteraturkritik i form av "ekokritik" där det handlar om att läsa ett verk utifrån dess ekologiska teman, på samma sätt som det finns feministisk kritik, kolonial kritik och så vidare. Som exempel valde man Mary Shelleys Frankenstein (återigen science fiction) och med den läsningen blir monstret den skadade naturen som slår tillbaka mot människan. Till saken hör den i sammanhanget sällan nämnda detaljen att sommaren 1816 när boken skrevs var en sällsynt underlig sommar med snö mitt i sommaren och annat extremt, antagligen beroende på ett vulkanutbrott i Indonesien.
Maths Claesson på SF-Bokhandeln fick uttala sig om att det inte fanns så mycket science fiction som handlade om klimatförändringar, trots att science fiction inte brukar backa för att skildra katastrofer och förändringar som meteornedslag eller kontakt med utomjordingar. Han funderade på om det kunde bero på att klimatförändringarna fram till väldigt nyligen varit en "smygande katastrof"; det har varit man talat om i termer av flera hundra år. I och med de senaste rapporterna från IPCC så talas det om förändringar inom bara några år, och var och en kan märka att klimatet faktiskt inte ser likadant ut i dag som det gjorde för 10-20 år sedan.
Efter det kom huvudinslaget: en intervju med författaren Margaret Atwood. Hon hade ursprungligen tänkt sig att bli biolog som sin far och bror, men så blev det inte. Hon är dock en envis miljöaktivist vid sidan av sitt författarskap, och med hänsyn till miljön vägrar hon att flyga. Intervjun gjordes via ett videokonferenssystem vilket gjorde att bilden inte blev normal tevekvalitet, utan man växlade mellan att visa den och diverse annat som man brukar göra vid telefonintervjuer. Atwood berättade att hon växte upp i ett lågteknologiskt hem utan vare sig el eller rinnande vatten och när hon var liten var hon inte rädd för vargar, men däremot för vattentoaletter och bilar. Vi fick också se hennes uppfinning "The Long Pen", en apparat som gör det möjligt för henne att sitta hemma och signera böcker som befinner sig någon helt annanstans. Hon och den som ska få boken signerade har kontakt via bildskärmar. Hon signerar sedan i sin ände med en speciell penna som känner av rörelserna, och sedan överförs rörelserna till en robot som håller i en penna och skriver likadant i boken. Som avslutning diskuterade man hennes senaste bok Oryx och Crake som uppenbarligen handlar en del om katastrofala förändringar för mänskligheten (jag har inte läst den), men man lyckades även här undvika att berätta att boken även är science fiction, liksom för den delen hennes The Handmaid's Tale. Det vore väl ofint att nämna att fina författare sysslar med sånt.
Som avslutning på avsnittet kom en intervju med Suzanne Brøgger som handlade om hennes relation till landsbygden relativt storstaden och inte passade så bra in i det klimat- och miljötema som resten av avsnittet sammahållits av.
Sammanfattningsvis var det ett intressant Babel, speciellt som jag är intresserad både av böcker och miljöfrågor. Det som var lite trist var att man som synes ovan lyckades referera till sciencefictionförfattare och sciencefictionböcker i nästan varenda del men trots det låta bli att nämna termen "science fiction" mer än någon enda gång, och då i negativa ordalag. Jag hade hoppats på att Babel skulle ha varit mer modern än att hänga kvar vid en sådan föråldrad sciencefictionskräck.
Andra bloggar om: böcker, läsning, tv, babel, miljö, sf, science fiction, margaret atwood, frankenstein, ekokritik
Technorati tags: böcker, läsning, tv, babel, miljö, sf, science fiction, margaret atwood, frankenstein, ekokritik
2008-26: Håkan Nesser: En helt annan historia
Det här är den andra volymen om polisen Gunnar Barbarotti. Den första var bra, men den här är bättre. Jag ser med spänning fram emot nästa del.Gunnar Barbarotti är en medelålders polis i den fiktiva staden Kymlinge. Han har det lite smårörigt i privatlivet. Efter en skilsmässa för några år sedan bor hans två söner hos exfrun och hennes nya kärlek i en annan stad. Dottern som är äldre har passat på att flytta hemifrån, men det oroar Barbarotti att hon flyttat till London, jobbar på en bar och har skaffat sig en pojkvän som är musiker. Det finns dock även ljuspunkter, främst i form av nya flickvännen Marianne.
Boken består av två parallella spår. Det första visar händelser i Mousterlin i Frankrike för fem år sedan där sex svenskar på semester möts av en slump och tillbringar ett antal lata dagar i varandras sällskap. Det andra består naturligtvis av den polisutredning som Barbarotti dras in i.
Boken börjar med att Barbarotti åker på semester till Gotland där han ska bo tillsammans med Marianne. Han hinner inte mer än dit innan problemen börjar. Han gör misstaget att öppna posten som han tog med sig från sin lägenhet, och där hittar han ett brev där det står att en namngiven person kommer att mördas. Polisen börjar kartlägga alla personer med namnet från brevet, men man hinner inte mer än dra igång den apparaten förrän man hittar en av dem mördad.
Poliserna i det lilla Kymlinge inser snart att de har fått större problem än de kan hantera och tar in förstärkningar, men trots det känner sig Barbarotti och de andra poliserna mest som marionetter som hoppar när mördaren rycker i trådarna. Utredningsmässigt kommer de ingenstans. Det känns som om den enda nya information de får är när mördaren behagar ge dem något.
Under tiden som poliserna frustrerat springer runt i cirklar så tätnar stämningen i berättelsen från Frankrike. De umgås med varandra och ser utåt säkert ut att vara goda vänner, men ur berättelsen kan man utläsa att det finns en hel del spänningar mellan personerna.
Jag gillar den här boken skarpt. Isberg av spänningar driver runt precis under ytan i de franska avsnittet, men det tar ett tag innan det blir någon uttrycklig koppling mellan dem och resten av boken (även om man som läsare inte har några problem att hitta en koppling tidigare). Barbarottis frustration över att inget veta är trovärdig, och jag tycker om hans eviga köpslående med gud (som han egentligen inte tror på) där han ber en bön och sedan ger gud poäng om han anser att hans bön blivit uppfylld. När boken börjar ligger gud på elva pluspoäng och anses därmed existera.
Boken är nästan 600 sidor tjock vilket jag normalt sett tycker är onödigt mycket, men det känns inte mycket. Man flyter fram genom sidorna tack vare en väl konstruerad dramatik, samtidigt som personerna är både intressanta och bra beskrivna. Efter ett par kapitel har man en bild av hur Barbarottis kollegor och andra personer är trots att man ibland inte fått så mycket beskrivning av dem, och det är på sitt sätt också korrekt eftersom Barbarotti själv reflekterar över hur lite han egentligen vet om sina kollegor. Det behövs inte så stora åthävor för att beskriva en person så länge det görs med de rätta orden, och så är det här.
Håkan Nesser: En helt annan historia
Albert Bonniers, 2007
587 sidor
ISBN: 9100113026
ISBN13: 9789100113025
Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.
Andra bloggar om: böcker, deckare, en helt annan historia, gunnar barbarotti, håkan nesser, läsning
Technorati tags: böcker, deckare, en helt annan historia, gunnar barbarotti, håkan nesser, läsningintressant.se
måndag, februari 25, 2008
2008-25: Lasse Eriksson: I huvudet på en orolig komiker
Någonstans i den här boken säger Lasse Eriksson att den är en samling av kåserier. Det känns som om de här texterna är lite längre än ett kåseri normalt är, men annars är det samma typ av texter. Gissningsvis ligger ett antal kåserier i botten, men sedan har de nog skrivits om och blandats ihop för att passa bättre som bok.I det första kapitlet beskriver han hur han livet igenom haft svårt att vara allvarlig långa stunder i sträck och hur det ofta kan vara ett problem. Å andra sidan ger det också honom möjligheten att se allt upptänkliga motgångar i livet som stoff för kommande kåserier och framträdanden.
Som läsare blir man ofta osäker på om detta egentligen är tänkt som komedi eller om han verkligen kämpar för att detta ska vara en seriös text och balanserar på kanten (vilket då blir en illustration av vad han pratar om). Att Lasse Eriksson läser boken själv och därmed ger den en röst man är van vid ska vara rolig bidrar till osäkerheten.
Senare kapitel handlar om andra ämnen som vikten av att ha tråkigt och varför det är lättast att skriva om sin hembygd när man inte befinner sig i den, men han återkommer också då och då till svårigheten att vara seriös.
Det händer att texterna är roliga på ståuppkomiksätt, men oftare handlar det om underfundigheter och tänkvärda observationer snarare än gapskratt.
Lasse Eriksson: I huvudet på en orolig komiker
Earbooks, 2008
Uppläsning: Lasse Eriksson
2 CD
ISBN: 9185823325
ISBN13: 9789185823321
Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.
Andra bloggar om: böcker, läsning, ljudböcker, lasse eriksson, i huvudet på en orolig komiker
Technorati tags: böcker, läsning, ljudböcker, lasse eriksson, i huvudet på en orolig komiker
Verkligheten bakom Paradiset
Liza Marklund har publicerat de dokumentära böckerna Gömda och Asyl om en kvinna som flyr från en misshandlande man i samarbete med Maria Eriksson. Efter det har även Mias hemlighet publicerats av Maria Eriksson ensam.
Nu annonseras en ny bok om samma händelser: Vingklippt av Elisabeth Hermon (skriven tillsammans med journalisten Stefan Lundström, det vill säga samma upplägg som Asyl). Den sägs visa den sanna bilden av vad som hände till skillnad från den falska som presenteras i Marklunds böcker. De böcker som refereras till är dock Asyl och Annika Bengtzon-deckaren Paradiset, inte Gömda.
Paradiset handlar om hur Annika Bengtzon snubblar över en organisation, Paradiset, som hjälper kvinner som behöver gömma sig. Eller det är i alla fall vad organisationen hävdar; vilken hjälp de verkligen ställer upp med verkar mer tveksamt. Deras verksamhet är svår att ge insyn i eftersom det ligger i sakens natur att de vill dölja så mycket som möjligt av sin verksamhet för männen som jagar kvinnorna Paradiset skyddar. Problemet är naturligtvis att detta också gör det svårt för den som vill granska verksamheten.
När det gäller Asyl så presenteras den som en berättelse om verkligheten, så jag är inte så förvånad över att Elisabeth Hermon nu vill presentera en alternativ version. Det är däremot lite intressant att hon också drar in Paradiset eftersom den vad jag kan minnas presenteras som en helt fiktiv historia. Genom att på det här sättet argumentera mot en roman känns det som om Elisabeth Hermon snarast erkänner att den inte är fiktion utan har verklighetsbakgrund. Är hon verkligen betjänt av det? Å andra sidan: all publicitet är god publicitet. Så fort Liza Marklund säger det uppenbara att Paradiset är en roman och inte en dokumentär så kommer det att sälja några exemplar av Vingklippt.
Andra bloggar om: böcker, läsning, liza marklund, maria eriksson, asyl, paradiset, elisabeth hermon, stefan lundström
Technorati tags: böcker, läsning, liza marklund, maria eriksson, asyl, paradiset, elisabeth hermon, stefan lundström
intressant.se
Nu annonseras en ny bok om samma händelser: Vingklippt av Elisabeth Hermon (skriven tillsammans med journalisten Stefan Lundström, det vill säga samma upplägg som Asyl). Den sägs visa den sanna bilden av vad som hände till skillnad från den falska som presenteras i Marklunds böcker. De böcker som refereras till är dock Asyl och Annika Bengtzon-deckaren Paradiset, inte Gömda.
Paradiset handlar om hur Annika Bengtzon snubblar över en organisation, Paradiset, som hjälper kvinner som behöver gömma sig. Eller det är i alla fall vad organisationen hävdar; vilken hjälp de verkligen ställer upp med verkar mer tveksamt. Deras verksamhet är svår att ge insyn i eftersom det ligger i sakens natur att de vill dölja så mycket som möjligt av sin verksamhet för männen som jagar kvinnorna Paradiset skyddar. Problemet är naturligtvis att detta också gör det svårt för den som vill granska verksamheten.
När det gäller Asyl så presenteras den som en berättelse om verkligheten, så jag är inte så förvånad över att Elisabeth Hermon nu vill presentera en alternativ version. Det är däremot lite intressant att hon också drar in Paradiset eftersom den vad jag kan minnas presenteras som en helt fiktiv historia. Genom att på det här sättet argumentera mot en roman känns det som om Elisabeth Hermon snarast erkänner att den inte är fiktion utan har verklighetsbakgrund. Är hon verkligen betjänt av det? Å andra sidan: all publicitet är god publicitet. Så fort Liza Marklund säger det uppenbara att Paradiset är en roman och inte en dokumentär så kommer det att sälja några exemplar av Vingklippt.
Andra bloggar om: böcker, läsning, liza marklund, maria eriksson, asyl, paradiset, elisabeth hermon, stefan lundström
Technorati tags: böcker, läsning, liza marklund, maria eriksson, asyl, paradiset, elisabeth hermon, stefan lundströmintressant.se
söndag, februari 24, 2008
Malin med bokfemman
Malin bloggar om både böcker och annat (skojiga citat från sina elever, exempelvis), men hon har också varje vecka en bokfemma där andra får lista fem böcker utifrån något givet tema. Det är alltid intressant att se hur andra motiverar sina val, oavsett om man själv deltar med en egen lista eller inte.
Vem är du?
Jag är 30 år och jobbar som språklärare på högstadiet. Just nu studerar jag även spanska på halvtid. Mina stora intressen i livet har alltid sett likadana ut: läsa, skriva, film, hästar och fotografera. På senare år har också ett brinnande intresse för träning tagit vid och jag spenderar en stor del av min tid på gymet. Förutom det älskar jag att resa, helst då med min man.
Nämn något som du verkligen letar efter i böcker.
Fängslande språk och stämning. Jag vill fångas av boken och kunna leva mig in i världen. Jag är barnsligt förtjust i ett lite mer poetiskt språk och kunde förr fylla flera sidor i anteckningsboken med citat ur boken. Det gör jag inte längre eftersom det inte riktigt finns tid till det. Sen är det också viktigt för mig att boken efterlämnar någon form av tanke. Om jag slutar tänka på boken så fort jag slutat läsa -- då är det en dålig bok.
Betyder det att du inte läser underhållningslitteratur? Där finns i alla fall rätt sällan några djupare filosofiska resonemang.
Nej, jag läser en hel del underhållningslitteratur men jag ställer ändå som krav att det ska efterlämna en tanke. Det behöver inte vara djupa filosofiska resonemang men någon form av avtryck måste ändå boken ge. Jag läser en hel del chick-lit men de bästa ur genren lämnar i alla fall någon form av tanke efter sig.
Du skriver mycket och samlar citat ur böcker. Skriver du även skönlitterärt?
Nja, inte så mycket just nu. Jag har väl som många andra bokfanatiker utdrag till påbörjade böcker i skrivbordslådan. Men de lär nog stanna därvid. Förr skrev jag enormt mycket dikter men det gör jag inte längre alls. Jag vet inte varför egentligen, men det finns inget behov längre på något sätt.
Nämn en egenskap som du verkligen inte vill se i böcker du läser.
Dåligt språk kan förstöra även den bästa storyn. Dessutom får jag ibland lust att sitta med rödpenna och rätta korrekturmissar. Lärarskada kanske...
Varför bloggar du?
För att få utlopp för alla tankar. Jag har alltid skrivit mycket och när jag fann bloggvärlden kändes det verkligen helrätt att börja skriva blogg. Dessutom upptäckte jag snabbt glädjen i att blogga om böcker då man kunde få en diskussion om det man läst. Det är tyvärr inte så många av mina vänner som läser och jag saknar ibland att kunna diskutera böcker med någon. Genom bloggandet kan jag i alla fall få en liten form av boksamtal.
Du har arbetat mycket för att åstakomma mer diskussion mellan bokbloggar genom att starta bokfemman. Hur kom du på den idén?
Dels ville jag ha något som utmärkte just min blogg och som var "jag". Dels kände jag att just listor är något som figurerar i alla dess former på bloggar och varför inte ha ett återkommande tema? Dessutom kändes det som en utmärkt chans att få bra boktips och det var väl det som var grundidén med det hela. Att samtala om böcker på ett roligt sätt.
Rekommendera tre bra bloggar om (mestadels) böcker.
Mina favoritbloggar som jag uppdaterar mig på dagligen är inte rena bokbloggar så de kanske jag inte ska nämna här. Mina favoriter bland bokbloggarna är i alla fall Gemen och verserad, Maria läser och Bokhora. Fast jag brukar surfa runt på många, många bokbloggar, när tid ges.
Vilken/vilka böcker läser du just nu?
Jag har alldeles för många på gång just nu… För en gångs skull lyssnar jag faktiskt på en bok: Ett magiskt år av tänkande av Joan Didion. En helt fantastisk bok. Dessutom läser jag också En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie och Ett år med kött av Ruth L. Ozeki. Sedan har jag ytterligare 3 böcker som just nu ligger vilande. Jag är väldigt rastlös i mitt läsande just nu och har svårt att hålla fokus på en bok i taget. Jag måste verkligen vara i stämning när jag läser en bok och olika böcker passar för olika tillfällen. Det är jobbigt när man är sugen på en viss typ av bok och inte har något hemma som passar. Då blir det nästan som abstinens.
Andra bloggar om: böcker, läsning, malin, intervju, bokfemman, bloggar
Technorati tags: böcker, läsning, malin, intervju, bokfemman, bloggar
Vem är du?
Jag är 30 år och jobbar som språklärare på högstadiet. Just nu studerar jag även spanska på halvtid. Mina stora intressen i livet har alltid sett likadana ut: läsa, skriva, film, hästar och fotografera. På senare år har också ett brinnande intresse för träning tagit vid och jag spenderar en stor del av min tid på gymet. Förutom det älskar jag att resa, helst då med min man.
Nämn något som du verkligen letar efter i böcker.
Fängslande språk och stämning. Jag vill fångas av boken och kunna leva mig in i världen. Jag är barnsligt förtjust i ett lite mer poetiskt språk och kunde förr fylla flera sidor i anteckningsboken med citat ur boken. Det gör jag inte längre eftersom det inte riktigt finns tid till det. Sen är det också viktigt för mig att boken efterlämnar någon form av tanke. Om jag slutar tänka på boken så fort jag slutat läsa -- då är det en dålig bok.
Betyder det att du inte läser underhållningslitteratur? Där finns i alla fall rätt sällan några djupare filosofiska resonemang.
Nej, jag läser en hel del underhållningslitteratur men jag ställer ändå som krav att det ska efterlämna en tanke. Det behöver inte vara djupa filosofiska resonemang men någon form av avtryck måste ändå boken ge. Jag läser en hel del chick-lit men de bästa ur genren lämnar i alla fall någon form av tanke efter sig.
Du skriver mycket och samlar citat ur böcker. Skriver du även skönlitterärt?
Nja, inte så mycket just nu. Jag har väl som många andra bokfanatiker utdrag till påbörjade böcker i skrivbordslådan. Men de lär nog stanna därvid. Förr skrev jag enormt mycket dikter men det gör jag inte längre alls. Jag vet inte varför egentligen, men det finns inget behov längre på något sätt.
Nämn en egenskap som du verkligen inte vill se i böcker du läser.
Dåligt språk kan förstöra även den bästa storyn. Dessutom får jag ibland lust att sitta med rödpenna och rätta korrekturmissar. Lärarskada kanske...
Varför bloggar du?
För att få utlopp för alla tankar. Jag har alltid skrivit mycket och när jag fann bloggvärlden kändes det verkligen helrätt att börja skriva blogg. Dessutom upptäckte jag snabbt glädjen i att blogga om böcker då man kunde få en diskussion om det man läst. Det är tyvärr inte så många av mina vänner som läser och jag saknar ibland att kunna diskutera böcker med någon. Genom bloggandet kan jag i alla fall få en liten form av boksamtal.
Du har arbetat mycket för att åstakomma mer diskussion mellan bokbloggar genom att starta bokfemman. Hur kom du på den idén?
Dels ville jag ha något som utmärkte just min blogg och som var "jag". Dels kände jag att just listor är något som figurerar i alla dess former på bloggar och varför inte ha ett återkommande tema? Dessutom kändes det som en utmärkt chans att få bra boktips och det var väl det som var grundidén med det hela. Att samtala om böcker på ett roligt sätt.
Rekommendera tre bra bloggar om (mestadels) böcker.
Mina favoritbloggar som jag uppdaterar mig på dagligen är inte rena bokbloggar så de kanske jag inte ska nämna här. Mina favoriter bland bokbloggarna är i alla fall Gemen och verserad, Maria läser och Bokhora. Fast jag brukar surfa runt på många, många bokbloggar, när tid ges.
Vilken/vilka böcker läser du just nu?
Jag har alldeles för många på gång just nu… För en gångs skull lyssnar jag faktiskt på en bok: Ett magiskt år av tänkande av Joan Didion. En helt fantastisk bok. Dessutom läser jag också En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie och Ett år med kött av Ruth L. Ozeki. Sedan har jag ytterligare 3 böcker som just nu ligger vilande. Jag är väldigt rastlös i mitt läsande just nu och har svårt att hålla fokus på en bok i taget. Jag måste verkligen vara i stämning när jag läser en bok och olika böcker passar för olika tillfällen. Det är jobbigt när man är sugen på en viss typ av bok och inte har något hemma som passar. Då blir det nästan som abstinens.
Andra bloggar om: böcker, läsning, malin, intervju, bokfemman, bloggar
Technorati tags: böcker, läsning, malin, intervju, bokfemman, bloggar
2008-24: Stephen King & f-stop Fitzgerald: Nightmares in the Sky
Det här är nog en av de minst kända böckerna med Stephen Kings namn på, en av de mest udda, och tyvärr också en av de mindre intressanta. Det är en "coffee table book" med foton (tagna av f-stop Fitzgerald) på gargoyler från olika ställen i USA.Kings bidrag är in introducerande essä. En ganska stor del av texten upptas av berättelsen om hur King övertalades att alls skriva den här texten, och till slut föll till föga efter en rundvisning i New York där det visade sig finnas massor av gargoyler trots att han aldrig sett en enda tidigare. I en fras som återkommer flera gånger genom texten, "We don't see them, but they see us". Essän har samma känsla som Kings för- och efterord och hans fackböcker (On Writing, Danse Macabre), det vill säga man får intrycket inte så mycket av en nedskriven text som av någon som sitter framför brasan och berättar för några goda vänner.
Den som är intresserad av lärda konsthistoriska utläggningar har ingenting här att hämta, och det är King snabb med att tala om redan från början. Han är (föga förvånande) mer intresserad av hur gargoylerna uppfattas av oss (och vi av dem?).
Varje foto får sin egen sida (eller undantagsvis ett helt uppslag), även om det ibland är ganska lite bild och ganska mycket marginaler. De flesta fotografierna är bra, men det känns som om variationen hade kunnat vara större. En majoritet av bilderna visar snarare groteska ansikten än den sortens sagofigurer (gärna med ett stuprör mynnande i munnen) som den som syns på omslaget och som är vad jag tänker på när jag hör ordet "gargoyle". De flesta fotografierna i boken är svartvita och de som inte är det hade lika gärna kunnat vara det, för det tillför väldigt lite att bilden är exempelvis tegelfärgad istället för grå. Det är väldigt få av bilderna som innehåller något annat än sten, så det finns inte mycket utrymme för färg.
Stephen King & f-stop Fitzgerald: Nightmares in the Sky
Viking, 1988
128 sidor
ISBN: 0670823074
Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.
Andra bloggar om: böcker, f-stop fitzgerald, foto, gargoyler, läsning, nightmares in the sky, stephen king
Technorati tags: böcker, f-stop fitzgerald, foto, gargoyler, läsning, nightmares in the sky, stephen king
fredag, februari 22, 2008
Anders Olsson efterträder Lars Forssell i Svenska Akademien
Jag såg just att Svenska Akademien har tillkännagett att det blir författaren och litteraturforskaren Anders Olsson som efterträder den bortgångne Lars Forssell på stol 4.
Andra bloggar om: svenska akademien, lars forssell, anders olsson
Technorati tags: svenska akademien, lars forssell, anders olsson
intressant.se
Andra bloggar om: svenska akademien, lars forssell, anders olsson
Technorati tags: svenska akademien, lars forssell, anders olssonintressant.se
Varför göra allt så besvärligt, SR?
Sveriges Radio har sänt en radioteaterversion av J. R. R. Tolkiens Bilbo i repris som en del av SR Minnen ett litet tag nu. Jag har inte lyssnat på den än men tänkt att jag skulle göra det senare. Eftersom SR säger att de ska ha alla sina sändningar tillgängliga på webben en månad efter att de sänts så har jag inte tyckt att det varit någon brådska. Nyss tänkte jag att jag skulle kolla hur långt de hunnit. I dag sänds avsnitt tio, men trots att jag klickat runt på längden och bredden på SRs webbsidor så lyckas jag inte hitta något sätt lyssna på tidigare avsnitt. Bummer. Om någon annan vet hur man hittar tidigare avsnitt så tala gärna om det.
I dagarna har Christina Jutterström föreslagit att man ska slå ihop SVT, SR och UR och ersätta TV-licensen med en skatt. Hon har också publicerat boken Fri television och med anledning av det intervjuat ett par av bokhororna. I den intervjun hittar jag detta:
Jag tror absolut att det finns mycket gammalt material i SRs och SVTs arkiv som skulle bli populärt om det digitaliserades och gjordes tillgängligt: radioteater, konserter, intervjuer, egenproducerat drama och så vidare.
Problemet är att man krånglar till det så dant. Att göra ett program tillgängligt i form av en återutsändning på fast tid och en repris samma dygn är inte speciellt anpassat till dagens lyssnarmönster. Jag vill kunna lyssna när det passar mig, inte när radion tycker att jag ska lyssna. Det håller inte att köra med fasta sändningstider för program man sänder på webben. Se till att publicera permanenta länkar till program som sänds så att man kan gå tillbaka och lyssna till dem när som helst efter att de sänts. Om man dessutom slipper använda proprietära krångelformat som Windows Media eller Real Audio så är det ännu bättre. I dagens läge är det standard att publicera ljud i mp3-format, för det är vad en normal mediaspelare spelar upp. Jag vill kunna ta med mig radioprogrammen i fickan och lyssna när och var jag vill!
Som det är nu ser SR till att krångla till lyssnandet så mycket så att jag inte kan lyssna alls, och det tycker jag är trist.
Andra bloggar om: böcker, radio, sr, sveriges radio, christina jutterström
Technorati tags: böcker, radio, sr, sveriges radio, christina jutterström
intressant.se
I dagarna har Christina Jutterström föreslagit att man ska slå ihop SVT, SR och UR och ersätta TV-licensen med en skatt. Hon har också publicerat boken Fri television och med anledning av det intervjuat ett par av bokhororna. I den intervjun hittar jag detta:
Både SR, SVT och UR har ett rikt arkiv som nu håller på att digitaliseras. Tror ni att de här arkiven plus den pågående programverksamheten skulle kunna utgöra basen för en egen ps-söktjänst typ Google? Är det tekniskt svårt, dyrt eller av andra skäl olämpligt? Skulle en sådan tjänst nå fler i de yngre generationerna, som i dag ser allt mindre på SVT och lyssnar på SR?
Jag tror absolut att det finns mycket gammalt material i SRs och SVTs arkiv som skulle bli populärt om det digitaliserades och gjordes tillgängligt: radioteater, konserter, intervjuer, egenproducerat drama och så vidare.
Problemet är att man krånglar till det så dant. Att göra ett program tillgängligt i form av en återutsändning på fast tid och en repris samma dygn är inte speciellt anpassat till dagens lyssnarmönster. Jag vill kunna lyssna när det passar mig, inte när radion tycker att jag ska lyssna. Det håller inte att köra med fasta sändningstider för program man sänder på webben. Se till att publicera permanenta länkar till program som sänds så att man kan gå tillbaka och lyssna till dem när som helst efter att de sänts. Om man dessutom slipper använda proprietära krångelformat som Windows Media eller Real Audio så är det ännu bättre. I dagens läge är det standard att publicera ljud i mp3-format, för det är vad en normal mediaspelare spelar upp. Jag vill kunna ta med mig radioprogrammen i fickan och lyssna när och var jag vill!
Som det är nu ser SR till att krångla till lyssnandet så mycket så att jag inte kan lyssna alls, och det tycker jag är trist.
Andra bloggar om: böcker, radio, sr, sveriges radio, christina jutterström
Technorati tags: böcker, radio, sr, sveriges radio, christina jutterströmintressant.se
torsdag, februari 21, 2008
2008-23: Stefan Spjut: Fiskarens garn
Det här är en fascinerande bok. Större delen av tiden händer ingenting, och ändå är det så bra. Den gamle fiskaren Gösta Blombeck bor ensam på den lilla ön Stengölparen. Han lever på att fiska, som han alltid gjort. Förutom katten består hans umgänge i första hand av grannen Alvar Löt. Så har det varit i många år, och så kommer det antagligen alltid att vara. Eller det var i alla fall vad Gösta trodde, tills Alvars sondotter Mia och hennes dotter Malva kom och bosatte sig hos honom över sommaren. Malva kommer Gösta ganska bra överens med, men Mia tycker inte om honom. Hon säger att han inte får hämta vatten hos dem längre som han alltid gjort, och hon vill inte att han ska umgås med Malva.
De träffas några gånger i alla fall. En gång har Göstas nät fastnat i botten och det slutar med att han får upp vad Malva förklarar är en snowracer. Gösta funderar över det underliga objektet och försöker läsa mer om den i ugglan där ju allt väsentligt vetande står; det sade alltid hans far. Gösta använder fortfarande sin uggla och sörjer att ett par band har råkat brinna upp så att han inte kan slå upp vad som helst.
Stefan Spjut har ett gott öra till språk. Han har fångat upp massor av ord som har med fiske, skärgård och så att göra och strött dem över boken som russin i kakan. Det är inte alla jag vet vad de betyder, men oftast brukar det framgå av sammanhanget. Nya (eller i det här fallet snarare gamla) ord är alltid trevligt. När Gösta själv pratar låter han lite som sin kära uggla, även om han själv inte använder verbens pluralformer som den.
Även i sin världsbild är Gösta i mångt och mycket kvar i ugglans värld. Han har levt hela sitt liv på den lilla ön Stengölparen och begriper sig inte på mycket som människorna på fastlandet sysslar med. Han är egentligen inte ledsen för det, men missförstånden på grund av sådant är ibland underhållande.
Berättandet sker i första hand i nutid, men det finns en del tillbakablickar till olika perioder i Göstas liv, ända bort till han var barn. Genom att visa saker i rätt ordning berättar Spjut hur saker blev som de är på ett passande sätt utan att för den sakens skull krångla till det.
Det här är en stark historia om skuld och hämnd där de stora effekterna når oss med små medel. Direkt dramatik är det ont om men mot slutet av boken blir tempot högre, möjligen för högt. Det är dock en petitess. Det här är en bok man borde ligga på rygg i en gammal eka och läsa i lugn och ro, men den funkade bra att lyssna på på väg till jobbet också.
Stefan Spjut: Fiskarens garn
Bonnier Audio, 2008
Uppläsning: Reine Brynolfsson
7 CD
ISBN: 9179536786
ISBN13: 9789179536787
Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.
Andra bloggar om: böcker, läsning, stefan spjut, fiskarens garn
Technorati tags: böcker, läsning, stefan spjut, fiskarens garn
onsdag, februari 20, 2008
Vinn ett nummer av Nova SF!
Mycket av den bästa science fiction som publiceras i Sverige för stunden finns i tidskriften Nova SF. Ni som inte redan har en prenumeration av Nova kan skaffa er ett provnummer nu eftersom jag har fått några exemplar att lotta ut. Det handlar om nummer 13 (som Johan Jönsson recenserat här) -- 160 sidor späckade med moderna science fiction-noveller!
För att vara med i utlottningen, mejla helt enkelt namn och adress till mig. Utlottningen är öppen till slutet av februari.
Prenumerationsuppgifter för Nova SF finns här.
Andra bloggar om: noveller, sf, science fiction, nova sf, tävling
Technorati tags: noveller, sf, science fiction, nova sf, tävling
2008-22: Lise Myhre: Nemi 5
På ytan finns det många likheter mellan Nemi och Arne Anka: de är båda arbetslösa, hänger konstant på krogen och känner sig allmänt missförstådda av sin omgivning. Medan Arne är en vanlig knegare (utan kneget, då) med litterära ambitioner så är Nemi däremot kompromisslöst nördig: hon läser fantasy, ser på skräckfilm och lyssnar på hårdrock. Båda är serier jag tycker har haft en förmåga att slå ur underläge för de svaga, men medan Arne Anka efter återstarten bara har blivit bättre så tycker jag tyvärr att Nemi håller på att tappa stinget lite. Det betyder inte att det inte finns en del lysande strippar även i det här albumet, men det finns också en allt för stor andel som antingen är repetitioner av tidigare skämt eller bara allmänt trötta.
Det här femte albumet är upplagt som vanligt med vanliga enradsstrippar, helsidesserier och en del helsidesbilder, men nytt för den här gången är att hela albumet är i färg. Tyvärr tycker jag inte att Nemi gör sig i färg. Nemi själv är ju nästan definitionsmässigt svartvit, och jag tycker att det bara ser grällt och konstigt ut när hennes omgivning blivit färglagd, speciellt som färgläggningen i sig känns ganska simplistisk. Bortsett från bildernas bakgrunder är det sällan som några nyanser användt; allt är bara släta färgfält. Jag trivdes bättre med den svartvita Nemi.
Lise Myhre: Nemi 5
Kartago Förlag, 2007
Översättning: Elisabeth Fryking
160 sidor
ISBN: 9789189632653
Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, nemi, lise myhre
Technorati tags: böcker, läsning, serier, nemi, lise myhre
Boktrappa
Det här var en helt underbar ide för att kombinera en trappa och en bokhylla när det är ont om plats. Tyvärr fungerar det nog inte så bra med vår vinkeltrappa...
[Via BoingBoing.]
Andra bloggar om: böcker, inredning
Technorati tags: böcker, inredning
intressant.se
[Via BoingBoing.]
Andra bloggar om: böcker, inredning
Technorati tags: böcker, inredningintressant.se
tisdag, februari 19, 2008
2008-21: Hannah Nyala: Ett sista livstecken
Ett nödlarm drar ut livräddaren Tally Nowata och en kollega i snön på en bergssida, men när de börjar närma sig rätt plats träffas de istället av ett stenras. Kollegan som hängde i ett rep ramlar, och när Tally slutligen lyckats ta sig ner till henne inser hon att repet kapats, inte gått av mot en stenkant. Någon är ute efter henne, och han drar sig inte för att använda Tallys dotter som lockbete.Det hela utvecklas till en thriller där Tally kämpar mot klockan för att nå fram till sin dotter med hjälp av ledtrådar som kidnapparen placerat ut med angivna tidsgränser. Eftersom det hela utspelar sig i bergen i Wyoming mitt i vintern så är det inte helt lätt att ta sig fram, och bitvis har romanen vissa likheter med böcker som David Lagercrantz Göran Kropp 8000 plus eller Ola Skinnarmos Ensam mot sydpolen. Man får intrycket av att Hannah Nyala vet vad hon pratar om när hon beskriver klättring, vildmark och vinter och hon är också bra på att göra det på ett målande sätt.
Jag är lite tveksam till realismen i en del sekvenser när det gäller vad en skadad person klarar av att göra, men jag tycker det må vara hänt att en thrillerförfattare tar sig lite sådana friheter. Överdrifterna är inte värre än vad man får se i en slumpmässigt vald actionfilm.
Hannah Nyala: Ett sista livstecken (Cry Last Heard)
Månpocket, 2006 (originalet 2004)
Översättning: Anna Sandberg
249 sidor
ISBN: 9170013888
ISBN13: 9789170013881
Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.
Andra bloggar om: böcker, läsning, thriller, hannah nyala, ett sista livstecken
Technorati tags: böcker, läsning, thriller, hannah nyala, ett sista livstecken
Separata topplistor för deckare, hjälper det någon?
Bokhora uppmärksammar mig på att det talas om att Bertil Widerberg (som grundat deckartidskriften Jury) vill att Svensk Bokhandel ska börja redovisa försäljningen för deckare separat.
På svenska betyder det att de som skriver annat (det vill säga Riktig Litteratur-författare som Björn Ranelid och Ernst Brunner) vill ha en egen lista att synas på där de inte störs av deckare så att de med gott samvete kan hävda att de ligger i försäljningstoppen. Att förlagen gärna ser fler listor betvivlar jag inte: ju fler listor desto fler böcker som kan marknadsföras som "ligger på försäljningstopplistan".
Bokhora sätter fingret på det huvudsakliga problemet: kategoriseringen. Vad är en deckare, till att börja med? De tar Kerstin Ekmans Händelser vid vatten som exempel. Att det är en roman om ett brott råder det ingen tvekan om, men man ser inte mycket av något polisarbete. Att Kerstin Ekman tillhör dem som listdelarna skulle vilja ha på "finlistan" håller jag också för ganska säkert, men hur gör man för att få henne dit? Och framför allt, hur gör man för att slippa få dit en massa annat?
Vad jag tror att förespråkarna för en delning egentligen är ute efter är att bli av med "populärlitteraturen" till en egen lista, inte bara deckarna. Sedan kan man sitta och hävda att det är den fina listan som verkligen betyder något. Jag tror däremot inte att det kommer att gå att få till något vettigt urvalskriterium som separerar böckerna på det önskade sättet.
Kerstin Ekman är ett exempel på en bok som skulle hamna på deckarlistan men som anses "fin". För att ta ett exempel i motsatt riktning blir det väldigt svårt att klassa Harry Potter-böckerna som deckare, så de måste hamna på den vanliga romanlistan.
Om man istället väljer att titta på om det förekommer faktiskt detektivarbete och inte bara ett brott (för att slippa klassa Kerstin Ekman som deckare) så hamnar exempelvis även Karin Alvtegens utmärkta böcker utanför deckargenren. En annan som inte platsar som deckare men sålt bra utan att vara finlitteratur är John Ajvide Lindkvist.
Jag tror att det kommer att bli konstiga gränsdragningseffekter om man försöker dela upp listor på det här sättet. Det är å andra sidan inte jag som bestämmer; vi får se vad som händer.
Andra bloggar om: böcker, läsning, statistik, listor, marknadsföring, svensk bokhandel
Technorati tags: böcker, läsning, statistik, listor, marknadsföring, svensk bokhandel
intressant.se
På svenska betyder det att de som skriver annat (det vill säga Riktig Litteratur-författare som Björn Ranelid och Ernst Brunner) vill ha en egen lista att synas på där de inte störs av deckare så att de med gott samvete kan hävda att de ligger i försäljningstoppen. Att förlagen gärna ser fler listor betvivlar jag inte: ju fler listor desto fler böcker som kan marknadsföras som "ligger på försäljningstopplistan".
Bokhora sätter fingret på det huvudsakliga problemet: kategoriseringen. Vad är en deckare, till att börja med? De tar Kerstin Ekmans Händelser vid vatten som exempel. Att det är en roman om ett brott råder det ingen tvekan om, men man ser inte mycket av något polisarbete. Att Kerstin Ekman tillhör dem som listdelarna skulle vilja ha på "finlistan" håller jag också för ganska säkert, men hur gör man för att få henne dit? Och framför allt, hur gör man för att slippa få dit en massa annat?
Vad jag tror att förespråkarna för en delning egentligen är ute efter är att bli av med "populärlitteraturen" till en egen lista, inte bara deckarna. Sedan kan man sitta och hävda att det är den fina listan som verkligen betyder något. Jag tror däremot inte att det kommer att gå att få till något vettigt urvalskriterium som separerar böckerna på det önskade sättet.
Kerstin Ekman är ett exempel på en bok som skulle hamna på deckarlistan men som anses "fin". För att ta ett exempel i motsatt riktning blir det väldigt svårt att klassa Harry Potter-böckerna som deckare, så de måste hamna på den vanliga romanlistan.
Om man istället väljer att titta på om det förekommer faktiskt detektivarbete och inte bara ett brott (för att slippa klassa Kerstin Ekman som deckare) så hamnar exempelvis även Karin Alvtegens utmärkta böcker utanför deckargenren. En annan som inte platsar som deckare men sålt bra utan att vara finlitteratur är John Ajvide Lindkvist.
Jag tror att det kommer att bli konstiga gränsdragningseffekter om man försöker dela upp listor på det här sättet. Det är å andra sidan inte jag som bestämmer; vi får se vad som händer.
Andra bloggar om: böcker, läsning, statistik, listor, marknadsföring, svensk bokhandel
Technorati tags: böcker, läsning, statistik, listor, marknadsföring, svensk bokhandelintressant.se
2008-20: Leena Krohn: Bipaviljongen
Den här boken har undertiteln "En berättelse om svärmar", och den återkommer hela tiden till olika grupper av människor eller för den delen andra varelser. Man kan i viss mån diskutera om det här är en roman eller en novellsamling. Speciellt mycket handling som sträcker sig utanför något enskilt kapitel finns inte.I centrum för berättelsen står inte någon person utan ett hus, titelns Bipaviljongen. Det är ett rivningshotat hus som en gång i tiden tjänstgjorde som hem för "själssjuka". Nu hyser det istället ett stort antal studiecirklar om alla möjliga underliga ämnen: Föränderlig verklighet, nyludditer, bilboende, de självvalt fattiga och kommunalvetenskapens främjare för att bara nämna några av dem.
De flesta berättelserna känns som anekdoter som skulle kunna berättas vänner imellan, och det är ofta också så de läggs fram inom bokens ram. Det fascinerande med boken är i första hand alla knepiga personer man får stifta bekantskap med. En del glimtar bara förbi i en enstaka text medan andra återkommer. Några av dem är nästan normala medan andra är totalt urflippade. En av de mindre konstiga med ändå lite otrevliga för en bokmänniska som jag är Knycklaren. Han sitter ofta på en bänk någonstans i staden och läser (oavsett väder). När han är färdig med en sida river han ut den, knycklar ihop den och slänger den medan han läser vidare på nästa sida. Men vad gör han med pärmarna när han läst ut boken?
Leena Krohn: Bipaviljongen (Mehiläispaviljonki Kertomus parvista)
Kabusa Böcker, 2008
Översättning: Seija Torpefält
175 sidor
ISBN: 9789173550567
Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.
Andra bloggar om: böcker, läsning, leena krohn, bipaviljongen
Technorati tags: böcker, läsning, leena krohn, bipaviljongen
måndag, februari 18, 2008
2008-19: Britt Engdal & Gull Åkerblom: Trollkarlar, spöken & fantastiska världar 1
Trollkarlar, spöken & fantastiska världar är uppbyggd på samma sätt som andra genreguider från Bibliotekstjänst med presentationer av ett gäng olika författare, deras verk och listor på vad de gett ut för böcker (i första hand vad som finns översatt till svenska). Tyvärr fortsätter den också Bibliotekstjänsts tradition att prissätta sina böcker för bibliotek och inte för bokhandel vilket gör att de blir svinaktigt dyra.Den här boken är helt inriktad på ungdomsdelen av fantasygenren. Man verkar ha föreställt sig att det är de unga läsarna själva och inte bibliotekarierna som ska använda den, för både språket och tonen i författarporträtten är tydligt (för att inte säga övertydligt) riktat till barn. Det ordentligt tilltagna typsnittet ger också intryck av barnbok.
De författare som presenteras i den här volymen är Lloyd Alexander, Gunila Ambjörnsson, Gillian Cross, Kevin Crossley-Holland, Roald Dahl, Michael Ende, Britt Engdal, Jostein Gaarder, Maria Gripe, Eva Ibbotson, Brian Jacques och Diana Wynne Jones.
Britt Engdal & Gull Åkerblom: Trollkarlar, spöken & fantastiska världar 1
Bibliotekstjänst, 2003
178 sidor
ISBN: 9170185026
Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.
Andra bloggar om: böcker, läsning, fantasy, britt engdal, gull åkerblom
Technorati tags: böcker, läsning, fantasy, britt engdal, gull åkerblom
Dags igen? Många beckar små
Nu är det tydligen dags igen för nya Beck-filmer (som i så fall blir nummer 25 och 26). Hittills är det hela bara på manusstadiet, men tanken är att det i så fall ska bli två filmer med större budget än de tidigare haft.
Peter Haber bekräftar att han är tillfrågad men har inte lämnat besked. Mikael Persbrandt har inte sagt något alls. Jag undrar vad som händer om han tackar nej; tar man in en annan person för att bli Gunvald Larsson eller skriver man ut honom ur handlingen? Persbrandt stämmer bra med min egen bild av Gunvald Larsson, medan jag däremot har lättare för Gösta Ekman som Beck än Peter Haber.
Hur det än blir med nya filmer så är böckerna bättre. Om du inte redan läst dem så gör det!
Andra bloggar om: böcker, läsning, film, martin beck
Technorati tags: böcker, läsning, film, martin beck
intressant.se
Peter Haber bekräftar att han är tillfrågad men har inte lämnat besked. Mikael Persbrandt har inte sagt något alls. Jag undrar vad som händer om han tackar nej; tar man in en annan person för att bli Gunvald Larsson eller skriver man ut honom ur handlingen? Persbrandt stämmer bra med min egen bild av Gunvald Larsson, medan jag däremot har lättare för Gösta Ekman som Beck än Peter Haber.
Hur det än blir med nya filmer så är böckerna bättre. Om du inte redan läst dem så gör det!
Andra bloggar om: böcker, läsning, film, martin beck
Technorati tags: böcker, läsning, film, martin beckintressant.se
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)