På turné i de norra förorterna

Större delen av den här veckan kommer jag att tillbringa med att hålla kurs på vårt kontor i Stockholm, inte så långt från Globen. Om det är någon av mina bloggläsare som har lust att träffas över en fika eller så efter kontorstid så ställer jag gärna upp.

The Girl Least Likely To bli en bokhora

I min serie intervjuer av bloggarna bakom bloggar jag läser skickade jag ett brev till Helena, även känd som The Girl Least Likely To, men fick inget svar. Precis som jag hann börja fundera på vart svaret tagit vägen så meddelandes det att Helena hade övergått till att bli en av tjejerna bakom bloggen bokhora.se istället.

Vem är du?

Jag är 27 år gammal, har tidigare bloggat om litteratur och popkultur på The Girl Least Likely To och är sedan förra fredagen en officiell bokhora. Litteratur är min drug of choice, men jag är även storkonsument av musik, film, TV-serier och popkultur i allmänhet. Man kan tala om ett slags popkulturellt blandmissbruk.

Nämn något som du verkligen letar efter i böcker.

Kort uttryckt: språk och stämning. Jag är inte så noga med invecklade intriger och skarp dialog, är beredd att ha överseende med smärre intrighål om det vankas vackert, innovativt språk och suggestiv stämning. Överlag är jag väldigt svag för författare som i sina böcker lyckas skapa en alldeles unik värld man vill besöka om och om igen. Kanske är det just min förkärlek till stämning, företrädelsevis av det suggestiva, täta, svartkantade slaget som gör att jag läser så pass mycket skräcklitteratur. Är barnsligt förtjust i skräck, neogotik och mörkerlitteratur i allmänhet: allt från uttalad skräcklitteratur à la Stephen King och H.P. Lovecraft till mer erkänt "litterära" författare som Mare Kandre, Joyce Carol Oates och Carina Rydberg.

Läser du lika gärna skräck med övernaturliga inslag som realistiska skräckromaner?

Svår fråga. Som tonåring läste jag nästan uteslutande övernaturlig skräck, men nu för tiden kan jag nästan föredra mer oortodox skräck, berättelser som tar fasta på den mer existentiellt betonade skräcken. Carina Rydbergs "Den som vässar vargens tänder" är ett bra exempel på en roman där skräckstämningen utgår från människans latenta ondska, rädslan för det egna jaget och dess förmåga att utföra onda handlingar. Egentligen är detta betydligt otäckare än vampyrer, demoner och monster.

Nämn en egenskap som du verkligen inte vill se i böcker du läser.

Dåligt språk! Ryser av obehag bara jag tänker på tafflig språkbehandling, korrfel och andra styggelser.

Varför bloggar du?

Dels därför att jag alltid älskat att skriva och gillar den djupa tillfredsställelsen som infinner sig när jag fått till en riktigt schysst formulering, men också för att det är kul med feedback och att diskutera läsning med andra intresserade.

Rekommendera tre bra bloggar om (mestadels) böcker.

Läser och funderar

Calliope books

Camillas läsdagbok

Sedan måste jag passa på och slå ett slag för Bokhora också -- hej, smygreklam! Jag har läst bokhororna frenetiskt ända sedan starten 2006 och är barnsligt stolt över att få skriva där.

Vilken/vilka böcker läser du just nu?

Jag har precis avslutat Stephen Kings nya roman "Duma Key", en klassisk King-roman av stort, lite episkt snitt med fina skildringar av Florida -- inget Maine, faktiskt, och inte särskilt mycket explicit skräckstämning annat än framåt slutet. Sedan parallelläser jag "Varför har inte fler bibliotekarier läderbyxor?" av Christer Hermansson och "Fem knivar hade Andrej Krapl" av den finska författaren Hannele Mikaela Taivassalo.

Eftersom du verkar vara en ännu större Stephen King-nörd än jag tänkte jag kolla vilka av hans böcker du tycker bäst om och varför.

"It" var min första riktigt stora läsupplevelse av King, så den tipsar jag alltid om. En skickligt berättad mastodontroman (min luggslitna pocketutgåva är 1090 sidor lång!) om ondska, ond, bråd död och skräckens förmåga att, likt en kameleont, byta skepnad -- men också en fantastiskt fin och rörande uppväxtsskildring. Bland Kings senare alster håller jag 1998 års "Bag of Bones" ("Benrangel" på svenska) högst. Det är kanske hans mest litterärt ambitiösa verk hittills, med flera såväl tematiska som språkliga referenser till Daphne duMauriers underbara roman "Rebecca", men också en övernaturlig kärlekshistoria. Otroligt bra! Sedan måste jag tipsa alla vampyrdiggare om följande halvnördiga läsupplägg:

1. Läs "Salem's Lot", Stephen Kings hyllning till "Dracula" om en liten stad i Maine som invaderas av vampyrer.
2. Läs sedan novellerna "Jerusalem's Lot" och "One For the Road" ur Kings allra första novellsamling, "Night Shift". Den första är en lovecraftiansk brevnovell som låter läsaren ana att något varit väldigt, väldigt fel i den lilla staden i århundranden; den andra ger inblickar i vad som hände efter "Salem's Lot". En prequel och en sequel, alltså.

Andra bloggar om: böcker, läsning, intervju, helena dahlgren, the girl least likely to, bokhora
Technorati tags: böcker, läsning, intervju, helena dahlgren, the girl least likely to, bokhora

Varför är deckare så ofta serier?

SvD skriver att Stieg Larssons bokserie om Lisbet Salander och Mikael Blomkvist har gjort det lättare för debutanter att få kontrakt på en hel serie böcker på en gång. Jag måste säga att jag är lite skeptisk. Lite längre ner i texten noterar man

Den uppmärksamme kan konstatera att det i princip bara är spänningsromaner som blir följetonger, troligtvis för att dramaturgin lämpar sig för det. Alltså: Minskar det stora deckarintresset minskar antagligen också antalet uppföljarlöften.

och jag tror att det är en väsentlig punkt.

Bland deckare har det varit legio med bokserier långt innan Stieg Larsson. Snarare får man leta en hel del för att hitta deckare som inte hör till en serie. Jag tror att det till stor del beror på att deckargenrens grundläggande koncept helt enkelt passar väldigt bra för serier. Den väsentliga personen i en deckare är normalt sett den som löser brottet (även om undantag finnes), medan det handlar om nya brott hela tiden. Om man tittar på verkligheten så handlar polisyrket om att en och samma polis löser (förhoppningsvis) brott efter brott.

Andra genrer handlar om vad som på något sätt är exceptionella händelser, om det sedan är för den enskilda personen eller för hela världen. Världen räddas inte från säker undergång varje vecka, och samma person drabbas inte av vare sig livskris eller sitt livs kärlek om och om igen. Det betyder inte att det är omöjligt att skriva bokserier utan att skriva deckare, men jag tror att det helt klart är lättare för en deckarförfattare att göra det utan att det känns onaturligt. Så har det också varit länge: det är bara att titta bakåt på klassiska deckare så ser man att de ofta är delar i långa serier. Till artikelns försvar ska väl sägas att jag talar om att producera en bokserie medan artikeln handlar om att få kontrakt på en bokserie, men jag tror att det till stor del också hänger samman med att deckargenren faktiskt nästan förväntas producera serier istället för enstaka böcker.

Den enda genre som på samma sätt verkar ha lätt för att producera serier är fantasy, men jag tror att anledningen är en annan. En stor del av det som i dag publiceras som fantasy är till stor del producerat i J. R. R. Tolkiens efterföljd, och det har lett till att många (allt för många) av de nya författare som ger sig in i fantasygenren känner sig tvingade att skriva trilogier eftersom Ringarnas herre är en trilogi. Med tiden har trilogivanan dessutom utvecklats till fyra, fem, tio böcker i en och samma serie.

Andra bloggar om: böcker, läsning, stieg larsson, deckare, fantasy, tolkien
Technorati tags: böcker, läsning, stieg larsson, deckare, fantasy, tolkien

Lisbet Salander är realistisk

Lisbet Salander är realistisk, eller åtminstone är hennes hackande det. IDG har skrivit en artikel där de går igenom alla de hackertrick som Lisbet Salander använder i Stieg Larssons deckartrilogi, och slutsatsen är att i princip alltihop är realistiskt (vilket för den delen stämmer bra med min magkänsla).

Populär är hon också. Svensk Bokhandels topplista över mest sålda böcker tar upp de tre Stieg Larsson-deckarna på de tre översta platserna. Nästan lika imponerande är att Camilla Läckberg knyckt åt sig inte mindre än fem av platserna på topp-20-listan.

Andra bloggar om: böcker, läsning, statistik, lisbet salander, hacking, datorsäkerhet, stieg larsson, camilla läckberg, deckare
Technorati tags: böcker, läsning, statistik, lisbet salander, hacking, datorsäkerhet, stieg larsson, camilla läckberg, deckare

2008-12: Annika Bryn: Den sjätte natten

Ett antal personer som arbetat mot nazismen har mördats, en per vecka, och man har hittat nazistiska spår intill kropparna. Detta är bakgrund som sker innan romanen ens börjat. I början av boken kidnappas en advokat. Han hålls sedan fången utan att få veta vare sig var han befinner sig eller vad de som kidnappat honom egentligen vill. Vad han däremot får reda på är att kidnapparna är ute efter hans fru och dotter som åkte på camping precis innan han blev tillfångatagen.

Advokaten och hans fångvaktare är centrala personer i historien, men vi får även följa frun och dottern och poliserna och en del andra personer, om än inte lika ingående. När det gäller huvudpersonerna får man ofta stora mängder text som analyserar hur de känner sig och uppfattar de situationer de befinner sig i; ofta under psykisk press. Det är inget konstigt i det, men detta är ofta uttryckt på ett sätt som inte stämmer överens med de personer som beskrivs. De känslor som beskrivs är i sig passande, men en ung nynazist skulle inte göra långa psykologiserande utläggningar om sig själv.

Som deckare betraktad tycker jag att handlingen är vettigt konstruerad, men det är egentligen väldigt lite man får se av faktiskt polisarbete. Den mesta tiden tillbringas hos de kriminella och deras offer. Vad som däremot känns malplacerat är ett par påfallande detaljerade och blommiga sexscener som inte alls passar in i resten av texten. De är inte illa skrivna, men stämmer inte med resten av texten. I en romansroman skulle de däremot inte sticka ut.

Jag har lyssnat på mp3-versionen av ljudboken. Inläsningen som sådan är bra, men tyvärr är ljudkvaliteten inte det. Ljudet är för hårt komprimerat så det uppstår ofta irriterande biljud i bakgrunden. Klantigt, eftersom det är helt onödigt.

Läs även Annika Bryns blogg.

Annika Bryn: Den sjätte natten
Adelphi Audio, 2007 (originalet 2003)
Uppläsare: Anita Ekström
mp3, 15 timmar 39 minuter (322 MB)
ISBN: 9185637467
ISBN13: 9789185637461

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: böcker, läsning, deckare, annika bryn, den sjätte natten
Technorati tags: böcker, läsning, deckare, annika bryn, den sjätte natten

Den perfekta läslampan!

Det här måste vara den perfekta läslampan. Den heter passande nog The Enlightenment. Din för endast €89.



[Via Neatorama.]

Andra bloggar om: böcker, läsning, konst
Technorati tags: böcker, läsning, konst
intressant.se

Mitt senaste pyssel

Jag tycker om att pyssla med händerna ibland som omväxling till att läsa. Mitt senaste pyssel har fördelen att man kan ägna sig åt det samtidigt som man tittar på teve och därmed göra två saker på en gång!

Mord.net - dödad av reklamen?

Jag bläddrade lite i Svensk Bokhandels höstnummer där jag hittade en helsidesannons för Mord.net, en deckare av Dan Buthler och Dag Öhrlund. Den presenteras med en egen helsida först i B. Wahlströms/ICA-förlagets avdelning. De verkar ha tänkt sig att slå på stora trumman för boken: i annonsen finns en ruta med texten "Stor medielansering, pressläpp, seminarium, annonsering och mycket mer för mord.net!".

Jag vet att jag såg boken på Bokmässan, men förutom det kan jag inte påminna mig att jag sett någonting av den alls. Det gjorde mig lite nyfiken, så jag tittade lite i bloggosfären och det verkar ha varit så gott som totalt tyst om boken. En enda person har taggat ett inlägg om den, men bara för att konstatera att han fått den i julklapp. Jag tror inte heller att jag sett någonting om den i dagspressen. Det kanske har skrivits massor om den, men uppenbarligen ingenstans där jag läser.

Det vore intressant att veta hur stor den här reklamkampanjen verkligen varit jämfört med någon annan bok av en nykomling. Jag kan tyvärr inte kolla hur stor annonsen för Johan Theorins Skumtimmen var eftersom den bör ha varit i numret före av Svensk Bokhandel (som jag inte har), men den boken har det skrivits om ungefär överallt.

Andra bloggar om: böcker, läsning, deckare, mord.net, dan buthler, dag öhrlund, marknadsföring, reklam, johan theorin, skumtimmen
Technorati tags: böcker, läsning, deckare, mord.net, dan buthler, dag öhrlund, marknadsföring, reklam, johan theorin, skumtimmen

Mest lästa recensioner under 2007

Det här är en lista på vilka av mina bokrecensioner som lästes flest gånger under 2007. Det är naturligtvis osjysst mot de böcker jag recenserade sent på året, men i alla fall.

478 Stephen King: Cell
473 Stieg Larsson: Flickan som lekte med elden
431 Stieg Larsson: Luftslottet som sprängdes
395 Johan Theorin: Skumtimmen
348 Camilla Läckberg: Tyskungen
326 Liza Marklund: Livstid
305 Magdalena Graaf: Det ska bli ett sant nöje att döda dig
285 Mustafa Can: Tätt intill dagarna
262 Susanna Alakoski: Svinalängorna
242 Camilla Läckberg: Olycksfågeln

Med undantag för Cell tycker jag att det ser ut att stämma rätt bra med vilka böcker som legat i topp på försäljningslistorna.

Andra bloggar om: böcker, läsning, recensioner, statistik
Technorati tags: böcker, läsning, recensioner, statistik

Män litterärare än kvinnor?

Eftersom det regelbundet pratas om att män läser mindre än kvinnor så tycker jag att det är intressant att se att DNs undersökning av vad folk är intresserade av att läsa på bloggar visar att en större andel av männen (18.6%, 9:e plats) än kvinnorna (17.2%, 6:e plats) är intresserade av att läsa om litteratur och skrivande.

Rimligen beror det på att urvalet är snett till att börja med, så att många av de män som inte är intresserade av att läsa böcker inte finns med i det statistiska underlaget alls, men jag tyckte i alla fall att det var värt att notera. Man kan också notera att om man tittar på de fem ämnen som är i topp på de två listorna så är det bara ett ("Vardagsbetraktelser") som finns med på båda listorna.

Andra bloggar om: bloggar, böcker, läsning, skrivande
Technorati tags: bloggar, böcker, läsning, skrivande
intressant.se

Alla Helenas dagar

Vem är du?

Jag heter Helena Ferry och bor i Göteborg med min man Jonas. Jag har uppnått den där åldern när man måste tänka efter hur gammal man egentligen är -- tjugo....sju! Böcker ligger mig varmt om hjärtat och jag drömmer om att få ge ut en (eller ännu hellre flera!) själv någon dag. Jag har skrivit ett romanutkast på 60000 ord och jag ser fram emot att få tid att bearbeta det med en rad planerade drastiska förändringar. Jag ser vansinnigt mycket film och fotograferar nästan jämt. Dessutom är jag en flitig datoranvändare och försöker leva så veganskt som möjligt. Mer officiellt kan jag snart titulera mig civilingenjör inom informationsteknologi -- just nu skriver jag exjobbsrapport och söker jobb.

Jag vet att du både skrivit en NaNoWriMo-roman (att skriva en roman på en månad) och håller på med en annan roman på vanligt sätt (utan tidsbegränsning). Kan du berätta lite mer om hur du upplever skillnaden att skriva med och utan deadline?

Just nu är i alla fall skillnaden väldigt uppenbar på ett tråkigt sätt: när jag skrev NaNo skrev jag mycket hela tiden, nu skriver jag inte alls. NaNo var ju ganska extremt och därtill kortsiktigt, vilket gjorde det görbart att ge projektet hög prio. Utan deadline är det svårare att ta sig den tiden. Det handlar givetvis mycket om disciplin, men jag har nu sett mig tvungen att lägga skrivandet på hyllan ett tag till förmån för exjobb och extrajobb, så att jag kan få examen och sedan ett riktigt jobb. Det återstår att se hur bra jag blir på att avsätta skrivtid sedan när jag "bara" har ett heltidsjobb -- om jag klarar det på egen hand eller måste ta NaNo till hjälp igen!

Tycker du att böcker och film är bra på att berätta olika typer av berättelser? Vilken typ av berättelser läser du helst och vilken typ ser du helst på film?

Jag tror att berättelser kan berättas bra i båda formaten, men resultatet blir givetvis helt olika. När det gäller film har man ju ett helt annat bildspråk och det kan vara väldigt njutbart och intressant med kreativa kameravinklar och klipp, färger och kompositioner. I film ska man helst klara sig utan berättarröster och inre monologer, eller det får i alla fall inte vara för mycket av den varan, medan böcker kan bestå enbart av det sättet att berätta. En skön sak med film är att det inte kräver mycket att se den - man lägger sig i soffan och slappar i ett par timmar. En bok kräver lite mer och därför är jag mer kritisk i urvalet av böcker. Står valet mellan samma berättelse som bok eller film är det bok jag väljer, för det känns mer komplett. Varje gång jag sett en filmatisering av en bok jag läst har jag blivit besviken över att det känts så futtigt.

Berättelser som till exempel Liftarens guide till galaxen tror jag gör sig bättre som böcker än som film - jag tänker på att språket är väldigt speciellt, bärande och fyndigt. Filmen kan inte överträffa bilderna som läsaren skapar i huvudet. Det motsatta, en berättelse som blir bättre som film än som bok, vet jag inte om det finns. Det visuella kan givetvis göras fantastiskt bra, men det beror nog mer på filmskaparna än grundberättelsen.

Nämn något som du verkligen letar efter i böcker.

Jag läser böcker av många anledningar, men en riktigt lyckad läsupplevelse kännetecknas oftast av att den får mig att känna och tänka. Jag vill gärna bli berörd, känna igen mig, bli imponerad av någonting klurigt eller bli intresserad av något nytt ämne. Ibland läser jag mest för att se hur en viss författare är. Det gör inte så mycket om jag skulle läsa något jag tycker är dåligt, eftersom det är lärorikt att försöka sätta fingret på vad man inte gillar och försöka undvika att göra samma misstag själv.

När du konstaterar att en bok du läser har problem, börjar du analysera varför och slutar läsa den, eller läser du ut den i alla fall?

Jag är väldigt envis på den punkten, jag kan inte minnas när jag senast lade ifrån mig en outläst bok. Jag läser alltid ut böcker som jag påbörjar (utom förstås vissa faktaböcker som inte kräver att man läser från pärm till pärm) och ofta märker jag att även de böcker jag ogillar i början till slut blir bra eller åtminstone intressanta. Efteråt är jag alltid glad att jag kämpade vidare. På sistone, i och med att jag börjat skrida till verket med mina författardrömmar, anstränger jag mig mer för att reda ut vad jag inte tycker är bra och försöker relatera till mina egna skriverier.

Nämn en egenskap som du verkligen inte vill se i böcker du läser.

Brist på korrekturläsning. Jag hakar upp mig på stavfel och andra språkmissar och det stör läsningen. Och givetvis finns det några plottmässiga ajabaja som direkt sänker en bok oavsett hur bra den varit dittills: låt aldrig upplösningen komma genom att skurken berättar för hjälten hur allt hänger ihop! Det får helt enkelt inte vara för banalt. De flesta böcker jag läser är faktiskt bra och jag upphör aldrig att förvånas över hur bra jag är på att välja rätt!

Varför bloggar du?

Det har blivit otänkbart att inte göra det! Jag har bloggat i 8 år och skulle nog inte kunna sluta ens om jag försökte. Jag är beroende av att skriva och fullkomligt besatt av att dokumentera mitt liv, både i text och bild. Kanske har det att göra med att jag är dålig på att komma ihåg vad som händer annars. Det är i alla fall mest därför jag skriver om all film jag ser och om alla böcker jag läser. Sen är det förstås väldigt roligt att kunna nå ut till andra och få ett utbyte av det hela!

Du var rätt tidigt ute med att blogga. Skrev du vanlig dagbok innan du började blogga?

Litegrann i perioder, mest när jag var mycket yngre. Man brukar ju prata om att man är personligare när man skriver egen dagbok på papper, men jag upptäckte att jag censurerade det mest privata redan när jag skrev icke-offentligt. Slutresultatet var för det mesta sådant som jag lika gärna kunnat lägga ut till allmän beskådan, så det kändes inte som att jag förlorade något på att börja göra det.

Brukar du gå tillbaka och läsa dina gamla blogginlägg regelbundet för att friska upp ditt dåliga minne, eller räcker det med att veta att du har dem om du behöver ta reda på något du glömt?

Jag bläddrar ofta gamla inlägg när jag funderar på någonting särskilt jag gjort som jag inte riktigt minns, och ibland slumpläser jag några inlägg här och var bara för att det är kul. Det är väldigt roligt att ha arkivet och jag kan bli så frustrerad över att jag inte började skriva tidigare. Tänk om jag hade haft mina gymnasieår (inklusive utbytesåret i USA) också!

Rekommendera tre bra bloggar om (mestadels) böcker.

Jag följer faktiskt väldigt få bloggar ordentligt just nu. Två bokbloggar jag brukar hålla koll på någorlunda är Du är vad du läser och Konsonantmylla. Hundöra ser trevlig ut, men jag har inte läst särskilt mycket där ännu.

Vilken/vilka böcker läser du just nu?

Jag har i regel alltid en bok och en talbok på gång. Just nu är boken Lisey's story av Stephen King -- på engelska, eftersom jag helst undviker översättningar om det går. Det är ju författarens språk jag vill läsa! Jag är mellan talböcker, men har precis laddat ner (lagligt!) John Ajvide Lindqvists Tindalos, så det blir med största sannolikhet den jag börjar lyssna på till disken senare idag.

Andra bloggar om: bloggar, böcker, intervju, helena ferry, helenas dagar
Technorati tags: bloggar, böcker, intervju, helena ferry, helenas dagar
intressant.se

Låt den rätte komma in bet ifrån sig i Göteborg

Tomas Alfredsons filmatisering av John Ajvide Lindqvists vampyrroman Låt den rätte komma in tilldelades Nordiska priset på Göteborgs filmfestival. Motiveringen löd "Han lyckas förvandla en vampyrfilm till en originell, rörande, roande och värmande berättelse om vänskap och utanförskap".

Det ska bli spännande att se filmen vid tillfälle. Jag tyckte mycket bra om boken, så jag är nyfiken på att se hur den för sig som film.

Andra bloggar om: film, låt den rätte komma in, john ajvide lindqvist, tomas alfredson, göteborgs filmfestival, nordiska priset
Technorati tags: film, låt den rätte komma in, john ajvide lindqvist, tomas alfredson, göteborgs filmfestival, nordiska priset

2008-11: Dénis Lindbohm: Allt har sin tid

En forskare kommer hemligheten med tidsresor på spåren och försvinner. Fem andra vetenskapsmän får i uppdrag att hitta honom. De får hela sitt labb att hoppa iväg hit och dit i tid och rum till en början utan att förstå hur deras inställningar av tidsreseapparaturen påverkar när de kommer att landa.

Ungefär den första halvan av boken händer inte så mycket mer än att de fem forskarna åker omkring i rymden och försöker komma underfund med hur styrningen fungerar. Deras besök i olika geologiska tidsåldrar känns mer som avsnitt ur populärvetenskapliga läroböcker än skönlitteratur. Även interaktionen mellan de fem forskarna känns lite träig. De kommer alla från olika länder, och det förekommer en hel del typiska nationella stereotyper i beskrivningarna av dem.

Boken hämtar sig dock mot slutet, även om det inte kan reparera att inledningen känns planlös och onödigt lång. På slutet utförs korrigeringar av inkonsistenser som råkat införas i olika tidsströmmar, och från att ha hållit ett makligt tempo händer saker plötsligen slag i slag. Eftersom det dessutom handlar om tidsparadoxer vill det verkligen till att man hänger med för att inte tappa bort sig i handlingen.

Dénis Lindbohm: Allt har sin tid
Delta, 1984
148 sidor
ISBN: 917228336X

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: böcker, läsning, sf, science fiction, dénis lindbohm, allt har sin tid, tidsresor
Technorati tags: böcker, läsning, sf, science fiction, dénis lindbohm, allt har sin tid, tidsresor

Hur kan den traditionella bokhandeln överleva?

Det började med att DN rapporterade om att bokförsäljningen visserligen fortsätter att öka, men att den traditionella bokhandeln får kämpa för att ligga kvar på samma nivå som tidigare. Ökningen kommer från näthandel och stormarknader. Jag kommenterade det hela här och har för den delen berört ämnet tidigare här, här och här.

Även Ylva på "Läser och funderar" har sett samma artikel och skrivit en kommentar där hon argumenterar för att man bör stödja riktiga bokhandlar istället för att handla böcker på nätet eller på stormarknader. Kanske borde man rent av införa reglerade priser på böcker, skriver hon. och reflekterar

Men jag är tämligen säker på att merparten av bokköparna lik förbannat gärna vill att det ska finnas bokhandlar i stan att ströva runt i. För det är ju så trevligt, inte sant? I GP-artikeln står att många kunder inte känner igen sig när de kommer in i affärerna utan "upplever att böcker numera slåss om utrymmet med presentartiklar av olika slag". Tro fa-an det! Vad ska de göra? Om böcker inte är tillräckligt utan folk handlar på annat håll är man kanske mer eller mindre tvungen att ta in andra varor - för att överleva!

I kommentarerna till hennes inlägg har diskussionen sedan varit livlig om ifall man bör gynna riktiga bokhandlare eller om man ska ge sina pengar till internetbokhandeln som har större sortiment och lägre priser.

I en kommentar skriver Ylva själv

personligen betalar jag hellre mer för en vara, vilken som helst: mat, cd-skivor, kläder, som jag köper i en trevlig (ergo mindre, specialiserad och inte bara pallar med grejer utsatta på ett betonggolv) butik, än mindre för något jag handlar på en stormarknad. Men det är ju jag, det.

Det här tror jag är centralt för bokhandelns möjlighet till överlevnad i framtiden när allt fler människor blir bekväma med att handla saker över nätet. Man måste erbjuda något som inte går att få via nätet. En trevlig butik är helt klart en sådan sak. Jag tror att den modell som finns i exempelvis USA där en bokhandel kan ha ett kafe inuti sig och en massa läsplatser är en sådan väg framåt. En annan sak bokhandeln kan göra är att erbjuda evenemang som har anknytning till böcker. Boksigneringar av författare är en uppenbar sådan sak, men det finns mycket annat: poesiuppläsningar, intervjuer av författare, debatter om olika ämnen utifrån någon aktuell bok och så vidare. Se till att ha en lekhörna så att även de med barn kan stanna mer än en minut i lugn och ro och titta på varorna istället för att känna att barnen river affären. Varför inte en bokcirkel där man diskuterar en speciell bok eller författare vid varje träff?

En annan sak som bokhandeln kan konkurrera med gentemot internethandeln är kompetens. Calliope på "Calliope books" har skrivit en kommentar till det hela på sin blogg och tar SF-Bokhandeln som exempel. De har en speciell sits på flera sätt: dels ägnar de sig åt ett specialområde av litteraturen och kan därmed skaffa sig ett kompetensövertag eftersom de faktiskt har personal som vet något om vad de säljer, och deras ämne är dessutom smalt nog för att de ska kunna ha ett sortiment som är mer heltäckande än de vanliga nätbokhandlarna. För att få tag i science fiction eller fantasy som SF-Bokhandeln inte har måste man söka sig till utländska nätbokhandlar som Amazon och det tror jag att i alla fall en del drar sig för. Dessutom har SF-Bokhandeln fördelen att vara både en vanlig bokhandel och en nätbokhandel. Jag som bor utanför Stockholm kan beställa från dem medan den som har vägarna förbi Stockholm kan gå i hyllorna och plocka själv. Deras butik är även lagret för deras internetbokhandel. Det här fungerar. SF-Bokhandeln är en av Sveriges mest lönsamma bokhandlar och har på senare år öppnat filialer i både Göteborg och Malmö.

För egen del så kan jag inte säga att jag gynnar någon speciell bokhandel. Jag får tag i böcker på massor med sätt: vanlig bokhandel, nätbokhandlar, recensionsexemplar, antikvariat, och så vidare. Visst är det en speciell känsla att gå runt och botanisera i en riktig bokhandel, men om jag måste välja en sorts bokhandel som min favorit väljer jag nog faktiskt ett antikvariat. Jag tycker att det är trevligt med böcker som har en historia och en personlighet; där man kan känna tidigare läsares ande sväva över boken medan man läser dem.

Andra bloggar om: böcker, läsning, sf-bokhandeln, internetbokhandel, amazon.com, antikvariat
Technorati tags: böcker, läsning, sf-bokhandeln, internetbokhandel, amazon.com, antikvariat
intressant.se

2008-10: Lennart Ramberg: Kyoto och fjärilarna

Den här boken presenterar sig som en "miljöthriller", och som de flesta thrillers alternerar handlingen mellan flera huvudpersoner. Här finns tre huvudspår: Kimi som är forskare i klimatvetenskap och håller på med experiment på Spetsbergen, miljöorganisationen Serve Earth som är på väg till Spetsbergen för att göra ett reportage, och ett aluminiumsmältverk i Sibirien.

Kimi har problem med sin forskning som inte kommit någon vart på tre år. Som om inte det var nog har hans handledare Emil Planck försvunnit utan att lämna några spår, och nu måste han slutföra deras experiment med att mäta växthusgasen fluormetan högt upp i atmosfären över Spetsbergen. Tidigare mätningar gjorda av Planck har visat på kraftigt förhöjda halter, och tanken är att Kimi nu ska bekräfta detta.

Planck har bjudit in Serve Earth till forskningsstationen, men när de väl är på väg är han försvunnen och Kimi har inte koll på vad syftet med deras besök egentligen är. Det hela slutar med att han följer med på deras båt mot Sibirien för att spåra varifrån utsläppen av de växthusgaser han försöker mäta kommer.

Rent thrillermässigt fungerar boken rätt bra. Den är lättläst och medryckande skriven utan några allvarliga vårtor, även om jag är lite skeptisk till realismen på ett par ställen. När Kimi ska utföra sina mätningar skickar han upp mätinstrument med ballong och sedan släpps de ner igen i fallskärm. Instrumenten rapporterar sin position med GPS för att han ska kunna ge sig ut för att hämta dem. Det låter ju gott och väl, men det här är Spetsbergen, och det är ingen gästvänlig miljö. Här behöver man ha med sig gevär för att gå från ett hus till ett annat för att värja sig mot isbjörnarna, men trots det är tanken att Kimi ska ge sig ut åtskilliga mil på skoter ensam för att leta efter sina instrument. Förutom isbjörnar har han även snöstormar och sprickor i isen att ta hänsyn till. Jag har svårt att tro att någon skulle planera för en ensamexpedition på det sättet. Han behöver dock inte göra utflykten ensam eftersom Serve Earth anländer. En av deras aktivister anmäler sig som frivillig att följa med, och hans enda orostanke kring det är vad hans flickvän ska tänka om att han ger sig ut på en tältexpedition med en okänd kvinna (en högst relevant oro, visar det sig).

En sak som ofta stör mig med thrillers och deckare är att författaren hittar på en handling som leder till biljakter, explosioner och andra händelser som märks tydligt, men det är väldigt sällan som några oskyldiga förbipasserande råkar se de underliga saker som händer och ställa till det för huvudpersonerna, och oftast brukar heller ingen oroa sig för sådant. I den här boken är det för en gångs skull ingen risk för sådant eftersom handlingen utspelar sig på Spetsbergen, i en avlägsen avkrok i Sibirien och på en liten båt. Risken för slumpmässiga förbipasserande är rätt liten. Det är inte riktigt ett slutet rum som i en klassisk deckare, men näst intill.

Alla inblandade är upptagna av fluormetanets vara eller inte vara. De på aluminiumsmältverket försöker dölja de utsläpp de gör för att inte störa sin kommande börsintroduktion, Kimi försöker mäta och dokumentera vilka halter som faktiskt förekommer och Serve Earth är på jakt efter ett miljöscoop. Deras motiv är helt olika, men den osynliga gasen högt uppe i atmosfären intresserar dem alla. Det förekommer en hel del tekniska förklaringar av vad Kimi egentligen sysslar med i sina mätningar, hur smältverket producerar olika gaser, hur aktivisterna och Kimi försöker spåra utsläppen de mäter mot källan och så vidare. Jag kan inte bedöma om allt det som beskrivs är tekniskt korrekt, men för mig som inte är specialinsatt så låter det i alla fall rimligt, och mer än så begär jag inte egentligen av en thriller.

Lennart Ramberg: Kyoto och fjärilarna
Kabusa Böcker, 2007
303 sidor
ISBN: 9173550159
ISBN13: 9789173550154

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: böcker, läsning, miljö, thriller, lennart ramberg, kyoto och fjärilarna
Technorati tags: böcker, läsning, miljö, thriller, lennart ramberg, kyoto och fjärilarna

Sveriges första deckare?

När jag var på Bokmässan i höstas pratade jag med några som återutgett vad de hävdade skulle vara den första svenskskrivna deckaren - Stockholmsdetektiven (1893) av pseudonymen "Prins Pierre". Jag tyckte inte att den lät så spännande då, men SvDs artikel gjorde mig faktiskt mer intresserad av att läsa den. Jag får ju faktiskt erkänna att förra gången jag försökte mig på en tidig svensk deckare (Löjtnant von Sterners detektivbragd av Otto Witt från 1914) så var det en positiv överraskning.

Andra bloggar om: böcker, läsning, deckare, prins pierre, stockholmsdetektiven
Technorati tags: böcker, läsning, deckare, prins pierre, stockholmsdetektiven
intressant.se

Bokkollo

Nu har jag anmält mig till bokhoras bokkollo. Det låter lite grand som en sf-kongress, fast med bättre mat och mindre program.

Andra bloggar om: böcker, läsning, bokkollo, bokhora
Technorati tags: böcker, läsning, bokkollo, bokhora

2008-9: Johan Tell: 100 sätt att rädda världen...

Den här boken kan man utan vidare läsa ut utan att ens te hinner kallna, för det är inte mycket text i den. Det är dock bättre att ransonera läsandet, så hinner man fundera lite på innehållet i det man läser också.

De 100 sätt att rädda världen som titeln talar om tar formen av 100 handfasta tips om vad vem som helst kan göra för att ge en bättre miljö. Enstaka tips fungerar inte för alla eftersom de handlar om exempelvis trädgård eller bil, men de allra flesta gäller verkligen alla.

Enstaka tips kan kännas lite konstiga men bara ett (som Camilla redan nämnt) känns direkt fel. På det hela taget är tipsen både vettiga, genomförbara och väl motiverade.

Naturligtvis kan inte en ensam person rädda världen, oavsett hur mycket KRAV-märkta matvaror man köper. Det är också det första boken påpekar, och för att understryka vad det verkligt viktiga man kan göra för att åstakomma något är så är den första punkten i boken "Ring en politiker".

Om man läser boken i ett svep kan man säkert känna sig lite överväldigad, men jag har läst den i småportioner och tycker att den gav en fin skjuts i motiveringen för att faktiskt försöka förbättra hur jag påverkar miljön. En del punkter uppfyller jag redan (jag handlar KRAV-märkt, jag cyklar till jobbet, jag använder ingen hårgelé eller andra kosmetiska produkter, jag dricker kranvatten istället för flaskvatten) medan det finns andra som jag kan förbättra (jag har inte ringt någon politiker och sagt vad jag tyckt, jag har inte letat efter miljömärkta datorer (men däremot köpt begagnat), jag flyger en hel del (om än i jobbet, så det är inte bara mitt beslut), jag är dålig på att äta årstidens produkter).

Den här boken är både intressant och nyttig på samma gång. Läs den och fundera på vad du kan göra för miljön!

Camilla har också skrivit om boken.

Johan Tell: 100 sätt att rädda världen...
Bokförlaget Max Ström, 2007
opaginerad
ISBN: 9162285149
ISBN13: 9789162285142

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: böcker, läsning, miljö, johan tell, 100 sätt att rädda världen
Technorati tags: böcker, läsning, miljö, johan tell, 100 sätt att rädda världen

Johan Staël von Holstein skakar om Statens Kulturråd

Häromdagen skrev jag om hur vissa försöker kräva att förlagen ska satsa på olönsamma diktsamlingar med lika stor entusiasm som storsäljande deckarförfattare enligt något slags rättvisetänkande.

För att fortsätta på det spåret kan jag peka på en artikel i SvD om hur Statens Kulturråds nye ledamot Johan Staël von Holstein retar gallfeber på många genom uttalanden som "Det går alltid att sätta ett pris på kulturen" och "Hellre hiphop än opera och gamla kopparstick". Jag förstår att han retar många, inte minst genom att sakna klassisk bildning och inte ens skämmas för det, men samtidigt får man nog säga att någonting i den här stilen måste göras. Om en kulturpolitik ska kunna få bred förankring hos folket (det vill säga hos dem som i slutänden ska betala för den) så måste den också ha någon koppling till folkets åsikter.

Under bra många år har ytterst smala kulturyttringar som opera dragit in stödpengar på något slags gamla meriter. Jag säger inte att det är fel att det ges stöd till opera, men jag håller absolut med om att hiphop i lika hög grad är kultur och dessutom i mycket högre grad en kulturyttring som talar till dagens människor.

Johan Staël von Holstein har också sagt att han inte tycker att tidskrifter som står allt för långt till vänster bör få kulturbidrag. Man kan väl gissa att han inte är helt överens med att den omstridda tidskriften Mana till slut får behålla sitt utgivningsstöd.

Alldeles bortsett från von Holsteins exakta åsikter så tror jag att en debatt som denna i grund och botten är bra. Kulturinstitutioner som Statens Kulturråd är allt för anonyma, så om en debatt som denna kan få folk i gemen att engagera sig i kulturpolitiken så är det definitivt en fördel.

Andra bloggar om: kultur, böcker, opera, johan staël von holstein, statens kulturråd, mana, hiphop
Technorati tags: kultur, böcker, opera, johan staël von holstein, statens kulturråd, mana, hiphop

Boken överlever i internetåldern

Trots ökande konkurrens från teve, film, internet och datorspel så håller boken ställningarna. Försäljningen av böcker ökade med 4.1% 2007 jämfört med 2006. Det vore trevligt om vi på samma sätt kunde se en ökning i antalet personer som läser böcker, men där är trenden tyvärr inte lika positiv.

När vi ändå talar om försäljningsökning så kan jag även passa på att notera att det snart är dags för bokrea igen, vilket rimligen ger bokbranschen ännu en skjuts framåt. Själv måste jag tyvärr säga att jag tycker att rean blir allt mindre intressant, även om jag ännu inte sett årets reakataloger.

Andra bloggar om: böcker, läsning, statistik, bokrea
Technorati tags: böcker, läsning, statistik, bokrea
intressant.se