fredag, januari 18, 2008

J. K. Rowlings handgjorda bok

För ett tag sedan skrev jag om J. K. Rowlings bok The Tales of Beedle the Bard som skulle publiceras i sju exemplar, handskrivna och illustrerade av Rowling. Sex av dem är till personer som hjälpt till med Harry Potter-serien medan den sista auktioneras för välgörande ändamål.

Nu har Knud Larn påpekat att auktionen har hållits av Sothebys. Det sjunde exemplaret av boken ropades in av amazon.com till det facila priset av £1.950.000. Som hittat.

Amazon har lagt upp webbsidor som inte bara innehåller referat av de fem berättelser som finns på bokens 157 sidor utan även en massa bilder på den mycket vackra volymen. Jag har knyckt ett par av dem nedan.

Var också beredd på att de referat som Amazon bjuder på nog kommer att vara allt som går att få reda på om den här boken på ett tag. Uppenbarligen har de här böckerna skänkts bort och sålts med en uttrycklig klausul om att texten i boken aldrig får offentliggöras. Jag är säker på att texten förr eller senare kommer att spridas, men det lär nog ta ett tag.





Andra bloggar om: , , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , , ,
intressant.se

torsdag, januari 17, 2008

En nedåtgående spiral?

Det är väl känt att läsandet minskar och att det är medelålders kvinnor som är de stora läsarna. DN har pratat med Annika Seward Jensen (förläggare på Wahlström & Widstrand) som säger
Det är i huvudsak kvinnor som läser böcker, sedan finns det ett antal böcker per år som når ut även till männen. Men de är undantagen. Det speglas också i vad böckerna handlar om.
Risken är att förlagen fokuserar helt på sin starkaste målgrupp och inte ger ut böcker som appellerar till exempelvis yngre män. Samtidigt är det naturligtvis ekonomiskt mest lönsamt att sikta på den största gruppen läsare, åtminstone på kort sikt.

Sedan finns det naturligtvis undantag i båda lägren: förlag som ger ut udda titlar och läsare som inte uppskattar den sorts böcker som de utifrån ålder och kön förväntas uppskatta. Och tur är det, för annars skulle jag själv antagligen inte hitta så mycket att läsa. Jag kanske kan sägas vara medelålders, men kvinna är jag inte. Däremot ser jag glatt till att förstöra statistiken genom att läsa något fler böcker än genomsnittspersonen i min statistiska kategori.

Andra bloggar om: , ,
Technorati Technorati tags: , ,
intressant.se

onsdag, januari 16, 2008

Något att sticka mellan med?

Camilla har fått för sig att hon ska sticka en tröja och gått på stickcafé och haft sig, så jag blev lite nyfiken. En gång i tiden gick jag i syslöjden och jag vet att jag stickade något. Det var inte mer än knappt trettio år sedan. Hur svårt kan det vara?

Sagt och gjort. Camilla fick förbereda en stickning, och så har jag provat om jag fortfarande visste hur man gjorde. Och ja, faktiskt. Jag fick ihop något som ser ut som en stickning. Jag kan till och med alternera aviga och räta maskor (efter en repetitionskurs i aviga maskor) för att få till något slags mönster. Nu återstår bara den viktigaste frågan: vad ska jag ha en ungefär tre gånger fem centimeter stor stickad sak till?



Andra bloggar om: ,
Technorati Technorati tags: ,

2008-6: John Ajvide Lindqvist: Tindalos

Tindalos skrevs som följetong för DN i julhelgen, men den har inget speciellt jultema förutom att den utspelar sig under vintern.

Den här historien är lite underlig. Man kan fråga sig hur många av DNs läsare som uppskattar den, men det är skoj att de ger sig på att publicera sånt här. Den som är någorlunda bevandrad i skräcklitteraturens historia känner igen titeln, och mycket riktigt har den här berättelsen en del med Tindalos hundar (ursprungligen påhittade av Frank Belknap Long i en novell från 1931) att göra. I den här texten handlar det visserligen inte om hundar, men de övernaturliga monster som förekommer har precis som Tindalos hundar en förkärlek för vinklar och vrår, något som huvudpersonen faktiskt läser Longs novell för att få reda på.

I centrum för berättelsen står Vera som är gift och har två små barn. Hon är läkare och tjänar bra med pengar, något som exempelvis gör att hennes man kan ägna sig åt att skriva trots att han som poet inte tjänar några större summor. På senare år har han börjat bli lite känd och efterfrågad, men det är långt kvar till rikedomen om det gäller hans inkomst.

Till en början verkar det som om familjelivet är idylliskt, men den fasaden krackelerar rätt fort. Lindqvist är bra på att beskriva Vera uppvaknande misstänksamhet mot sin man Mattias som åker på poesiuppläsning och säger att han sålt böcker, men utan att boklådan han haft med sig är bruten. Hon kommer på honom med att vara otrogen och familjen faller sönder.

Samtidigt som detta helt vardagliga kaos drabbar Vera börjar hon också höra ett tuggande ljud allt oftare utan att kunna komma underfund med varifrån det kommer. Hon blir allt mer övertygad om att något är ute efter henne, men utan att ens veta vad det är. Samtidigt som hon inte vet om hon håller på att bli vansinnig eller om något mystiskt är henne i hasorna gör hon allt hon kan för att skydda sina barn från detta okända.

Jag har lyssnat på ljudboksversionen av Tindalos, uppläst av John Ajvide Lindqvist själv. Jag har lite svårt att bestämma mig för vad jag tycker om den. En författaruppläsning har alltid något visst eftersom författaren alltid har koll på hur det är tänkt att alla repliker ska läsas och så, men samtidigt kan jag inte sluta att reta mig på att Lindqvist ibland betonar lite underligt. Jag kan inte sätta fingret på exakt vad det är, men samtidigt som hans inlevelse är väldigt bra så låter berättelsen ibland inte riktigt naturlig. Å andra sidan är det ju på sätt och vis helt rätt eftersom den handlar om det onaturliga, men jag tycker inte att det är ett bra sätt att betona detta.

John Ajvide Lindqvist: Tindalos
DN, 2007 (kan laddas ner gratis)
Uppläsning: John Ajvide Lindqvist
13 avsnitt

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,

tisdag, januari 15, 2008

2008-5: Simon Kernick: Handel med döden

Häromdagen fick jag ett annorlunda paket i brevlådan som visade sig innehålla ett förhandsexemplar av Handel med döden. Redan i första kapitlet sker ett mord, och det skildras i första person. Eftersom det här är en deckare kan man förvänta sig att nästa sak som ska hända är att polisen ska komma till mordplatsen. Det annorlunda här är att polisen redan är på plats. Mördaren, Dennis Milne, är normalt sett polis, men knäcker extra som kontraktsmördare.

Han hinner inte mer än tillbaka till kontoret innan han får ta hand om ett annat mord. En ung flicka har hittats brutalt knivskuren. Utredningen ser till en början normal ut (knark, våld, prostitution), men när Milne gräver lite mer hittar han saker som var värre än han kunnat föreställa sig.

Att samtidigt vara polis och efterspanad mördare har naturligtvis sina sidor, men jag tycker att boken fungerar även om konceptet kan tyckas lite ansträngt. När den här boken skrevs verkar Kernick inte ha tänkt sig att återanvända samma polis i en lång serie böcker, och det tycker jag är en trevlig omväxling mot de flesta andra deckare. När jag tittar igenom beskrivningar av Kernick övriga publicerade böcker hittar jag en till med samma huvudperson, men den är skriven som nummer fyra (även om det är den som kommer att vara nästa som kommer ut på svenska).

Hela boken är berättad i första person av Milne, vilket gör att den låter lite grann som en gammal hårdkokt deckarfilm. Till en början framstår Milne som cynisk, men när man fått lära känna honom lite är det inte lika tydligt längre. Han kan vara hård och brutal när det behövs, men han funderar även en hel del på vad det är som gått snett med samhället när han tvingas leta efter trettonåriga prostituerade.

Boken ställer också både handgripligt genom den mördande polismannen och mer filosofiskt i dialogen frågan om ifall det är rätt att låta ändamålet helga medlen. De som Milne haft ihjäl har varit brottslingar som antagligen skulle ha vållat en hel del lidande om de fått fortsätta att gå fria. Är det då rätt av honom att döda dem eftersom han på det sättet besparar en massa oskyldiga personer lidande, trots att även dessa brottslingar har familjer.

Eftersom Milne själv berättar allt så är det här en deckare som för en gångs skull inte envisas med att byta spår i handlingen mellan varje kapitel. Språket är inte så väldigt avancerat, men eftersom texten är en persons berättelse känns det naturligt att det inte är något allt för poetiskt språk, utan ett språk som känns som en person som berättar skulle kunna använda. Lättläst och medryckande är det däremot.

Simon Kernick: Handel med döden (The Business of Dying)
Bra Böcker, 2008 (originalet 2002)
351 sidor
ISBN: 9170025614
ISBN13: 9789170025617

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,

Romanhuvudpersoner utanför böckerna

Som komplettering till gårdagens text om okända personer som författare med flit smugit in i sina böcker måste jag komplettera med en länk till Aftonbladets artikel om personerna som heter likadant som huvudpersoner i romaner, utan att vara bekanta med författarna. Det finns en Lisbeth Salander i Vara, en Annika Bengtzon i Gävle och en Patrik Hedström i Falköping. [Via Deckarmamma, Camilla Läckbergs blogg.]

Andra bloggar om: ,
Technorati Technorati tags: ,
intressant.se

måndag, januari 14, 2008

Bokfemman: Senaste...

Nu har Bokfemman börjat för i år. Det första temat är "senaste", tolkat efter eget huvud. Alltså: senaste...

...deckare: Leif G. W. Persson: Linda - som i Lindamordet. Passabel, men ingen höjdare. För lång.

... novellsamling: Kent Björnsson, red: Schakt 005: Mardrömmar i midvintertid och andra morbiditeter. Som vanligt utmärkta skräcknoveller i snyggt paket.

... nya nobelpristagare: Harold Pinter: Tolv gånger Pinter. Förvånansvärt lättlästa pjäser, faktiskt.

... science fiction: Charles Stross: Toast. Lite ojämn novellsamling, men några höjdpunkter finns.

... Stephen King: Stephen King: The Colorado Kid. En av Kings bättre böcker på sistone. Lite annorlunda i sin genre.

Andra bloggar om: , , ,
Technorati Technorati tags: , , ,

Svensk Bokhandels vårnummer ute nu

Nu har alla bokknarkares dregelobjekt för våren kommit: vårnumret av Svensk Bokhandel. Här finns om inte allt så i alla fall det allra mesta som kommer att ges ut under våren. Här är några nedslag.

Deckare
Mons Kallentoft: Sommardöden (Natur och Kultur)
Karin Fossum: Den som älskar något annat (Bonnier)
Henning Mankell: Kinesen (Leopard)

Skräck
Andreas Roman: Mörkrädd (Natur och Kultur)
H. P. Lovecraft: Pickmans modell och andra noveller (Bakhåll)
H. P. Lovecraft: Fallet Charles Dexter Ward (Vertigo)

Science Fiction
Mary Shelley: Frankenstein (Bakhåll)
Stefan Lindberg: I Gorans ögon (Bonnier)
Vladimir Sorokin: I det heliga Rysslands tjänst (Norstedt)

Diverse
Leena Krohn: Bipaviljongen (Kabusa)
Erlend Loe: Gör vad du vill (Alfabeta)
Jens Lapidus [ej namngiven bok] (Wahlström & Widstrand)
Wislawa Szymborska: Kolon (Ellerströms)
Murasaki Shibuku: Dagbok (Ellerströms)
Peter Glas: Antikvariat Kalebass (Bakhåll)
Plura Jonsson: Resa genom ensamheten (Norstedt)
Suzanne Brøgger: Sølve (Norstedt)
Margaret Atwood: Leva i synd (Prisma)
Mia Ajvide: Om en flicka vill försvinna (Bonnier)
Anders Paulrud: Fjärilen i min hjärna (Bonnier)
Nick Hornby: Slam (Forum)

Fakta
Chris Townsend: Vandrarens lilla handbok (Vildmarksbiblioteket)
Arne Melberg: Självskrivet (Atlantis)
Martin Letzter & Olof Sundström: Ad hoc rocks (Prisma)
Åsne Seierstad: Ängeln i Groznej (Bonnier)
Björn Lomborg: Cool it (SNS Förlag)

Serier
Jan Lööfs serier volym ett (Kartago)
Ola Skogäng: Mumiens blod: Theos ockulta kuriositeter (Kartago)

Andra bloggar om: ,
Technorati Technorati tags: ,

Författares bekanta gömda i romaner

Min lunchbok just för stunden är Bertil Mårtenssons Vingmästarens dotter. I den hittade jag i dag referenser till de tre byarna "Elsif, Thyr och Harju" och log lite. Varför det, då? Jo, bakom dessa tre namn döljer sig tre personer (Elfvinsson (som även blivit av med ett "i" i förnamnet), Anders och Kaj) som alla är bekanta med Bertil Mårtensson (eftersom de alla var engagerade i den svenska science fiction-rörelsen, sf-fandom) där det finns en tradition av att på det här sättet smyga in sina bekanta i böcker. I själva verket finns det minst en till i samma bok. I den fiktiva värld som boken utspelar sig refereras till gudomen Brandon den yngre, och här och där finns stycken återgivna ur en religiös text med hans namn på. Detta torde vara en referens till John-Henri Holmberg, sf-kännare, god vän till Bertil Mårtensson och författare till en hel del text under pseudonymen "Carl J. Brandon, Jr".

I Dénis Lindbohms Bevingaren hittade jag stycket
Han besökte gamla vänner och bekanta. Hans vän Sam Jerry höll igång en bokutgivning, som inte gav ett öre i vinst, men som gav honom en stor tillfredsställelse med livet. Hans vän Anders ingick i en grupp, som raskt höll på att framställa prototyper för monstruösa robotar, som skulle överta alla rutinsysslor. Kurt, som stått vid en plåtpress i många år, skötte fortfarande emballageframställning, men nu vid en helautomatiserad anläggning. Torstensson, som varit så desperat när han började få vingar att han velat amputera dem, var nu verksam vid en barnträdgård.


Här är det ingen tvekan om att Sam Jerry är Sam J. Lundwall ("J." står för "Jerrie"), även om jag inte kan identifiera de andra personerna.

Det här fenomenet är för den delen inget som är begränsat till sf-genren. Den senaste boken jag läste ut, Linda - som i Lindamordet av Leif G. W. Persson, innehåller polisen Anna Holt som rimligen refererar till författarkollegan och tidigare norska justitieministern Anne Holt.

Ett annat känt exempel på det här fenomenet är H. P. Lovecraft och Robert Bloch som haft ihjäl varandra.

Har du hittat egna exempel på när författare stoppat in bekanta i sina böcker på det här sättet?

Andra bloggar om: , ,
Technorati Technorati tags: , ,
intressant.se

Han som bloggar i månskenet

Vem är du?

Jag heter Johan Jönsson. Min litteraturanknutna närvaro på nätet handlar huvudsakligen -- bortsett från alla fora och mailinglistor jag hänger på -- om att jag är redaktör för nättidskriften Vetsaga, driver den tillhörande science fiction- och fantasylitteraturbloggen Ampersand, håller i Koll som försöker samla vad som händer i svenska science fiction- och fantasysammanhang på nätet, och är fantasyföreningen Catahyas mest aktive artikelskribent och recensent, och skribenternas kontaktperson och sådant (och har förmodligen vid ett eller annat tilfälle suttit på majoriteten av alla positioner som finns där, inklusive föreningens ordförandepost). Som avkoppling från all fantastik drev jag språk-, kultur- och litteraturbloggen Månskensdans som nu gått in i halvdvala för att ersättas av den mer ambitiösa men mer sällan uppdaterade kulturbloggen Bränt järn, som jag sköter tillsammans med den utmärkte Fredric Bauer. Samlar just nu material för ytterligare ett nätbundet projekt med litteraturanknytning men huvudsakligen annan inriktning. Sedan skriver jag noveller, krönikor och dylikt för diverse mindre svenska kulturtidskrifter och antologier på papper, samt lite för amerikanska nät- och papperspublikationer.

När jag inte tar livet av min fritid på ovan beskrivna sätt försöker jag läsa en bok om dagen, vilket fungerar någorlunda om man prioriterar det över ungefär allt annat och inte sover så mycket, studera retorik när jag kommer ihåg att jag förväntas syssla med sådant på heltid, arbeta en smula, lära mig språk (gärna utdöda, men levande är också roliga), spela fotboll och innebandy så regelbundet som möjligt och umgås med löst folk jag har oturen att råka känna. Om det hade varit mindre alkohol i öl skulle jag dessutom dricka mycket mer stout.

Nämn något som du verkligen letar efter i böcker.

Språk (Arne Sand, Jack Vance). Rytm (Mervyn Peake). Stämning (Stig Dagerman, Tove Jansson). Skärpa (Anna Maria Lenngren). Personporträtt djupare än pappret de är tryckta på (J.M. Coetzee). Fängslande idéer (Philip K. Dick, Ursula K. Le Guin). Humor (Franz Kafka, Neil Gaiman). Sådant jag inte har stött på tidigare. Ytterligare en rad saker. Det jag njuter av i en novell av Wolfgang Borchert är inte samma sak som jag uppskattar i Ellen Kushners romaner, och i William Shakespeares dramer söker jag ytterligare någonting annat.

Namnexemplen är för övrigt de första bästa jag kom på medan jag skrev. Hade jag tänkt på saken i fem minuter hade de säkerligen sett helt annorlunda ut.

Nämn en egenskap som du verkligen inte vill se i böcker du läser.

Språkbehandling och komplexitet offrat på spänningens altare. Särskilt vad det gäller det förstnämnda. Jag har svårt för böcker med ett klumpigt språk. Det innefattar tyvärr mesta som trycks.

Varför bloggar du?

Jag använder bloggar därför att de är smidiga publikationsverktyg. De är färdiga att användas men går med lite -- eller mycket -- pillande i koden ändå att anpassa till vad man vill ha. De har kommentarsfunktioner, vilket är bra eftersom diskussioner är trevliga och skrivande blir så mycket mer intressant om man får ta del av reaktionerna. Jag bloggar inte för att skriva om mig själv eller mitt liv. Bloggarna är ett sätt att få fritt spelrum för att skriva sådant som kanske inte hade passat in i tidskrifter eller andra sammanhang, för att få dela med mig av länktips som har med ämnet jag skriver om att göra, för att det finns texter jag själv vill ha kontroll över utan att lämna över dem till någon annan redaktör, för att det tillåter mig att skapa egna nischer och ägna hur mycket tid och utrymme jag vill åt vilka frågor som än faller mig in -- inom de givna ramarna. Jag är en varm anhängare av smala ämnesbloggar snarare än breda allmänbloggar som svävar ut om allt som råkar intressera skribenten för tillfället. Få personer lyckas hålla sådana bloggar intressanta för andra än de närmast sörjande.

Rekommendera tre bra bloggar om (mestadels) böcker.

Maria Nygårds Arianrhod, därför att hon säger läsvärda saker om böcker på ett lättillgängligt sätt. Bodil Zaleskys Under Pausträdet, därför att hon skriver om europeisk litteratur på sådana där obskyra, obetydligt språk som tyska och italienska -- alltså litteratur som sällan nämns i Sverige. Sedan vill jag helt fräckt, skamlöst och i rent hån mot Jante rekommendera Bränt järn, men mest för Fredrics inlägg som också ofta behandlar sådant som kanske inte dyker upp i så många andra svenska litteraturbloggar. Mina egna är inte alls lika roliga, kanske för att de inte säger mig så mycket jag inte redan visste när jag läser dem.

Vilken/vilka böcker läser du just nu?

Jag får alltid en hemsk lust att svara någonting fruktansvärt drygt när den frågan ställs, som "ingen, uppenbarligen, eftersom jag sitter här". Jag brukar inte läsa någonting "just nu". När jag läser en bok så läser jag en bok -- och då vill jag definitivt inte bli störd av dylika frågor -- och när jag lägger ifrån mig boken är den i regel utläst. Att tycka att skönlitteratur bör läsas från pärm till pärm utan avbrott skapar ibland sina problem, förstås, men det är ett alldeles fantastiskt sätt att få många böcker lästa, om det är någonting man eftersträvar.

Hur väljer du vad du ska läsa för att undvika alla de undermåliga böckerna? Vad är viktigast av personliga rekommendationer, bloggar, recensioner i dagspress, baksidestexter, tidigare erfarenheter eller annat?

Personliga rekommendationer från personer jag litar på ser jag som den säkraste källan. Det finns några få jag vet ytterst sällan gör mig besviken, och ytterligare ett flertal som har tillräckligt god smak för att det skall vara ovanligt att de rekommenderar dåliga böcker. Recensioner fungerar egentligen på samma sätt: för att verkligen kunna lita på dem gäller det att hitta pålitliga recensenter. Annars händer det förstås att man läser hyllningar som får en att inse att man verkligen inte borde läsa boken, och negativa recensioner som säger en att det här mycket väl skulle kunna vara någonting intressant. Sedan skall redaktörer och förlag inte underskattas som sorteringsmekanismer. Särskilt när det handlar om små, nischade förlag brukar det enkla faktum att just de har gett ut boken kunna tala till dess fördel eller nackdel. Allt det här handlar förstås om tidigare erfarenheter – av vänner, kritiker, förläggare -- men det är klart, har jag älskat vad en författare har skrivit tidigare skall det mycket till för att få mig att vilja avstå från nästa verk utan att själv ha smakat på det. Till sist brukar tidens gång få undan rätt mycket skräp: att en bok skrevs för mer än ett århundrade sedan och har varit i tryck större delen av tiden sedan dess behöver inte betyda att den är bra, men det innebär ofta att det finns någonting läsvärt där.

Rent principiellt ser jag ingen skillnad mellan recensioner i bloggar och recensioner i dagspress. Det finns gott om fullständigt ointressanta recensioner i dagspress och det finns högintressanta texter om böcker i bloggar -- men de senare har som grupp förstås en sämre lägstanivå, och jag läser inte regelbundet särskilt många svenska litteraturbloggar. De allra flesta har jag sorterat bort därför att jag helt enkelt inte tycker att de säger mig någonting intressant. Tyvärr. Bloggar får mig sällan att läsa böcker jag inte hade läst annars, men å andra sidan finns det många fler anledningar att diskutera böcker och läsa om litteratur än rena lästips.

Baksidetexters enda funktion är känslan av surrealistisk häpenhet när man, efter att ha läst boken, råkar få syn på dem och känner sig som om man har upptäckt en alternativ värld där allting är en smula snedvridet. Man förstår, så i efterhand, vad det egentligen är den syftar på, men tolkningen förhåller sig till boken som en femårings teckning förhåller sig till verkligheten. Ett av mina favoritexempel är en utgåva av Bränt barn från 1968 som får Dagermans mörka, dystra verk att låta som en ganska typisk romantisk roman. Jag tycker synd om alla som läste den med de förväntningarna.

Själv har jag svårt att lägga ifrån mig böcker när jag väl börjat läsa i dem även om jag inser att de har brister, och jag tror att jag har en högre tolerans för haltande prosa än du har. Avbryter du ofta läsningen av böcker som inte håller måttet, eller lyckas du gallra fram tillräckligt bra böcker för att slippa det?

Jag har aldrig varit särskilt bra på att lägga ifrån mig dåliga böcker, särskilt inte när jag var yngre och inte hade fyllt min tid med fullt så mycket att göra. Det är ganska ovanligt att jag avbryter läsningen av en skönlitterär bok även om jag egentligen inte tycker om den. Det finns undantag, förstås. När jag för ett antal år sedan hade gett mig på Katherine Kerrs fantasyserie Deverry tog jag mig igenom första boken, började på den andra och kom med växande frustration över prosan -- även om Kerr inte är någon strålande stilist kan det delvis ha berott på översättningen, jag vet inte -- ungefär etthundra sidor in i den innan jag mitt i en mening kastade pocketboken genom hela rummet och in i väggen på den motsatta sidan. Inte en reaktion jag är stolt över, kanske (jag brukar vara mycket mer försiktig med böcker än så), men det fick mig i alla fall att sluta läsa en bok jag inte alls tyckte om.

Idag är det mycket ovanligt att jag plockar upp dåliga böcker för ren nöjesläsning. En hel del medelmåttiga, men få som verkligen får mig att bli frustrerad. Däremot upptäcker jag då och då att böcker jag har bestämt mig för att recensera någonstans -- vanligtvis på Catahya -- var sådant jag helst inte skulle vilja läsa. Är den riktigt dålig händer det att jag lägger ifrån mig den eftersom det känns så trist att tvinga sig igenom en usel bok bara för att skriva en irriterad recension, men för det mesta läser jag ut dem.

Som tungt engagerad i både bloggar och forum som Catahya, vilken form föredrar du om du måste välja? Varför?

Det spelar ingen större roll för mig. Det är innehållet, utbytet och möjligheten att få skriva om det jag vill på det sätt jag vill, utan att behöva tänka på saker som maxlängd eller ens målgrupp, som spelar roll i de oredigerade internetsammanhangen. Formens främsta funktion är att föra fram texten på ett snyggt sätt utan att ta fokus från den. Resten är inte så viktigt.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , , , , , ,
intressant.se

fredag, januari 11, 2008

Leif G. W. Persson: Linda - som i Lindamordet

Den unga polisaspiranten Linda Wallin hittas mördad och våldtagen i sin mors lägenhet av en granne. Hon brukar sova där ibland, även om hon inte bor där. Växjöpolisen är inte riktigt redo för ett sexbrott av den här typen, och rikskriminalen kallas in för att hjälpa till.

Utredningen kommer i praktiken att ledas av kriminalaren Bäckström, även om han tekniskt sett är underställd länspolismästaren. Bäckström är en knepig typ, som ungefär vilken litterär polis som helst. Han är arrogant och anser att de flesta poliser utom han själv är fjollor som inte har någon koll alls. Förutom sin allmänna dryghet dricker han en hel del (även om just det inte leder till några större komplikationer). Han anser sig också vara guds gåva till kvinnorna, även om de kanske inte alltid håller med honom om det. Speciellt inte de kvinnor som är poliser, för dem har han en väldigt låg uppfattning om. Förutom att sköta utredningen gör Bäckström också sitt bästa för att få polisen att stå för hans egna krognotor (middag med anonyma informatörer) och betala hans tvätträkningar (han lämnar in tre veckors smutstvätt på hotellet första dagen han är där och hävdar att det är tvätt producerad inom uppdraget).

Handlingen är välkonstruerad och skildringen av polisarbetet är också bra. Personteckningen fungerar överlag fint, men språket är mer ojämnt. Ofta är det rätt bra, men allt för ofta karaktäriseras personers repliker med saker som "sade han lystet" (just "lystet" hör oftast till Bäckström). Folk ler fryntligt i tid och otid. Poliser verkar tillbringa en hel del av sin tid med att berätta saker de kommit fram till för varandra, och de verkar alla använda frasen "kort och sammanfattningsvis" när de gör det. Det största problemet med språket är dock att det är för mycket av det. Boken hade utan vidare kunnat skäras ned med en fjärdedel utan att något väsentligt hade behövt stryka på foten. Det var mer än en gång som jag var tvungen att kolla så att det verkligen var rätt bit jag lyssnade på eftersom jag tyckte jag hört det tidigare.

Leif G. W. Persson: Linda - som i Lindamordet
Pirat, 2005
Uppläsare: Tomas Bolme
15 CD
ISBN: 9164220400
ISBN13: 9789164220400

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,

torsdag, januari 10, 2008

2008-3: Lars Forssell: En bok för alla människor

Den här boken har undertiteln "Minnen, uppsatser, kåserier 1969-74" och består av en blandning texter av Lars Forssell (utvalda av Björn Nilsson) ursprungligen publicerade i huvudsak på Expressens kultursida.

De flesta texterna är bara en sida eller två, ytterst få är längre än fyra sidor. Ämnena är väldigt blandade, även om texterna är grovt sorterade i kategorier: korta noveller, personporträtt (familjen Taube, F. Scott Fitzgerald och frun Zelda, Moa Martinsson, etc), filmer, teve, sport samt betraktelser från New York och Paris där Forssell bott.

Det är naturligtvis ofrånkomligt att texterna visar sin ålder, om inte annat genom sina ämnesval. Deckare skrivs av Stieg Trenter, teve visar Columbo, sexsymbolen heter Brigitte Bardot. När det gäller språket känns Forssell däremot fortfarande fräsch. Texterna är trots sitt ursprung på en kultursida inte formella och tillkrånglade utan personliga, lättlästa och ibland riktigt bitska. Om det hade varit i dag hade Forssell varit en excellent bloggare.

Lars Forssell: En bok för alla människor
Bonniers, 1975
207 sidor
ISBN: 9100400033

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: , , ,
Technorati Technorati tags: , , ,

Deckare på gång: Handel med döden

Efter Amberville som lanserades genom att man skickade tändare, disktrasor, purjolökar och slutligen boken till en massa bloggare så verkar det nu vara dags för nästa genomtänkta lanseringskampanj.

När jag kom hem i dag möttes jag av ett paket som inte alls såg ut som ett normalt recensionsbokspaket:



Boken är förpackad i en engelsk tidning, och förutom boken finns även en liten plastficka med en tunnelbanekarta över London:



På kartan är ett antal stationer inringade och försedda med anteckningar.

Boken det handlar om är deckaren Handel med döden som är Simon Kernicks debutroman. Sedan den publicerades på engelska 2002 har han dock hunnit med ytterligare fem böcker. Det här är den första av hans böcker som översätts till svenska, men nästa, En bra dag att dö (av titeln att döma rimligen hans fjärde roman från 2005) utkommer redan till hösten.

Från baksidan:
En helt vanlig novemberkväll väntar kriminalinspektör Dennis Milne, en mycket ovanlig polisman, på att tre män ska anlända till parkeringen utanför hotell Traveller's Rest i London. Cynisk och avtrubbad, har Milne en sidoinkomst från att göra det han gör bäst: att straffa kriminella. Men den här gången går något fel. De tre förmodade knarklangarna som han dödar, visar sig vara tre helt oskyldiga människor, och deras död blir början på en utredning som betyder bekymmer för både honom själv och hans samvete. Mindre än tolv timmar senare är Milne ute på gatorna igen. Den 18-åriga Miriam Fox har hittats med halsen avskuren vid Regent's Canal. I sitt desperata arbete med att sätta fast Miriams mördare avslöjar Milne ett nät av garvad brottslighet i Londons undre värld, långt mer chockerande än han kunnat föreställa sig. Kan han undgå att ställas till svars för sina egna brott och samtidigt lösa ett fall som är så vidrigt att det kan vara hans egen räddning? Tiden rinner iväg och alla inblandade ser till sig själva medan ett moralkrig utkämpas i en avfällig polismans inre i denna fängslande debut.


Det jag har fått är ett förhandsexemplar. Boken utkommer på riktigt i slutet av januari.

Andra bloggar om: , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , ,

onsdag, januari 09, 2008

Robert E. Howards Solomon Kane ska bli film

Jag har inte hört talas om det tidigare, men uppenbarligen ska berättelserna om Solomon Kane bli film, och Max von Sydow ska fortsätta sin karriär inom fantastikfilmen. Han börjar vid det här laget ha samlat på sig en rätt ansenlig lista filmroller med övernaturliga inslag, allt från Det sjunde inseglet (1957) och Exorcisten (1973) via Flash Gordon (1980) och Judge Dredd (1995) till Minority Report (2002). Det är för den delen inte heller första gången han spelar i en fantasyfilm baserad på figurer påhittade av Robert E. Howard, för redan 1982 var han med i Conan the Barbarian.

Berättelserna om Solomon Kane som vandrar världen över i jakt på ondskan skrev ursprungligen 1928-1932 av den mycket produktive pulpförfattaren Robert E. Howard. Förutom fantasy skrev han även boxningshistorier, westerns, deckare, skräck och diverse annat. Han torde vara mest känd dels för att ha hittat på Conan barbaren, dels för att han var en av författarna i kretsen kring skräckförfattaren H. P. Lovecraft.

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,

tisdag, januari 08, 2008

Välkommen till landet Annien

Jag tänkte tipsa om några bra bloggar jag läser, men det är så trist att bara skriva två rader med en länk, så jag tänkte passa på att göra en kort intervju med bloggaren bakom bloggen också. Förhoppningsvis blir det fler.

Först ut är Anna Davour, känd som Åka, som bloggar om science fiction och fantasy, fysik och annat i Landet Annien. Hon har även den engelskspråkiga bloggen Physicality of Words som handlar om hennes postdoc-studier i partikelfysik, böcker och Sverige och dessutom barnbloggen Barn och föräldrar i Annien.

Vem är du?

Stor fråga. Någon sorts kort svar borde väl omfatta att jag är fysiker, och just nu jobbar i Kanada med en detektor för att söka efter mörk materia. Jag älskar att läsa och skriva, och att umgås med folk och prata om böcker.

Nämn något som du verkligen letar efter i böcker.

Idéer, intressanta synvinklar, nya tankar. Sånt som stimulerar min egen fantasi, och sånt får mig att tänka. Det är det som är det roligaste med att läsa tycker jag. Jag uppskattar också välskrivna och välkomponerade böcker, men jag läser mer än gärna ganska usla berättelser så länge de är roliga på det förstnämnda sättet.

Nämn en egenskap som du verkligen inte vill se i böcker du läser.

Alltför tydliga klyschor, övertydliga knep, logiska luckor i handlingen (eller var de tre?). Dumhet. Sånt får mig att vilja kasta boken i väggen.

Varför bloggar du?

För att jag har svårt att hålla tyst, och vill ha någon sorts utlopp för tankar som dyker upp i huvudet. Jag tänker bättre om jag skriver. Det blir inte bara bloggande, jag ger ut fanzines ibland också.

Rekommendera tre bra bloggar om (mestadels) böcker.

Oj. Tre. Det får mig att inse hur få rena bokbloggar jag faktiskt följer, och hur många blandade bloggar jag försöker hålla koll på. Nåja. Min viktigaste källa till bokinformation kommer nog via Locus Online. Jag prenumererar på deras Online Blinks, det är en blogg som samlar länkar till intressanta artiklar, intervjuer och recensioner runtom på nätet.

Sen måste jag ju nämna Vetsaga, ett riktigt intressant projekt för samla lite mer genomtänkta artiklar om fantastisk litteratur. Jag är själv med där, men det är många andra som skrivit också.

Trean blir svår, det finns många att välja på. Det får nog bli Claw of the Conciliator (namnet kommer från en bok av Gene Wolfe).

Vilken/vilka böcker läser du just nu?

Jag brukar försöka ha en roman, en fackbok och en novellsamling på gång samtidigt, men just nu är det faktiskt tre romaner.

Ausgebrannt av Andreas Eschbach. Jag tar pauser i läsandet av den här, så den drar ut på tiden. En thriller om olja och storpolitik, jag tror inte att den har blivit översatt.

Mainspring av Jay Lake. En steampunk-roman om en parallellvärld som faktiskt bokstavligen är konstruerad som ett urverk och där en ung kille får i uppdrag av en ängel att hitta nyckeln som kan dra upp den stora fjädern som driver Jorden i sin bana.

Harry Potter och dödsrelikerna av J.K.Rowling. Den behöver väl ingen beskrivning. Jag och min man har den som högläsningsbok, ett avkopplande sätt att umgås.

Jag vet att du läser mycket science fiction och du håller på med partikelfysik, något som för de flesta kanske känns som science fiction. Vad är hönan och ägget här? Blev du fysiker för att du läst en massa sf?

Sånt här är alltid svårt att bena ut i efterhand. Jag vet att jag var intresserad av vetenskap innan jag började läsa sf på allvar. Jag läste Forskning och Framsteg från att jag var ungefär åtta år, för min pappa fick en prenumeration 1984 (det fanns för övrigt en artikel om sf i något nummer det året). Jag minns också tidiga funderingar om atomer och sånt.

När jag började läsa sf var jag 12-13 år. Jag tror definitivt att det inspirerade mig till att vilja syssla med tekniska saker, men vetenskapsintresset kanske hade lett mig in på en sådan bana ändå till slut. En starkt bidragande faktor var att jag upptäckte att jag var rätt bra på matte.

Jag kan ändå inte förneka att science fiction gav mig en känsla av att naturvetenskap och teknik var något häftigt och öppnade dörrar till storslagna äventyr. Precis så har det också varit i mitt liv: utan fysiken hade jag aldrig besökt Antarktis, eller fått utbildning för att arbeta 2 kilometer under marken i en gruva, eller ens fått besöka några obskyra laboratorier. Kanske inte lika häftigt som att kolonisera planeter och möta utomjordingar, men ändå.

Har du någon nytta av ditt sf-läsande när du forskar (att du tänker i andra banor än icke-läsare, kanske)?

Nja. Jag tror inte att jag har haft någon praktisk nytta av det. Däremot har jag haft stor nytta av att ha vana att läsa och skriva mycket.

Hur påverkar dina fysikkunskaper din läsning av science fiction? Blir du irriterad på saker som du vet är fel, eller spelar sådant ingen roll?

Det beror på hur det görs. Om det är uppenbart att författaren valt att bortse från verkligheten eller förändra naturlagarna i sin berättelse så är det inget problem, åtminstone så länge det görs på ett konsekvent och intressant sätt. Jag har försökt samla på mig fantastik som innehåller mörk materia, eftersom det är kul att se vad författarna har för egen vinkling av företeelsen. Det har oftast väldigt lite att göra med hur mörk materia funkar i verkligheten, men det hindrar inte att det är läsvärt.

Däremot hakar jag upp mig på grova missförstånd eller direkta knasigheter. Kanske är jag lite överkänslig för sånt, jag vet inte. Det har ju också att göra med att jag är fokuserad på idéerna i det jag läser, och om de inte hanteras väl tappar jag intresset.

Andra bloggar om: , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , ,

Den bestulna deckarförfattaren

Jag ser i DN att deckarförfattaren Bodil Mårtensson blivit bestulen på det nästan färdigställda manuskriptet på sin nästa roman tillsammans med datorn hon skrivit den på. Det är naturligtvis trist. Man kunde ju hoppas att effekten skulle vara att hon fick krångla lite med sitt försäkringsbolag för att få en ny dator och sedan gå ner i källaren och hämta den senaste säkerhetskopian (och antagligen förlora några dagars arbete). Istället framgår det av artikeln att hon inte har några kopior på sin roman utan tvingas skriva om den.

Vad som fascinerar mig är att man regelbundet läser om sådant här. Häromsistens var det någon som blivit av med sin nästan färdiga doktorsavhandling när en dator blivit stulen, inte hade någon säkerhetskopia, och förlorade flera års arbete. Även om folk inte är utbildade på datorer så tycker jag att vem som helst som använt en dator borde ha varit med om känslan man får när man tömmer papperskorgen och inser att det nog var fel fil man just tog bort. Så bra det hade varit om man haft en kopia på den någonstans. Om man arbetar på samma dokument i månader och år som med en roman eller en doktorsavhandling så borde det vara uppenbart att man ska ta en kopia på det man gjort då och då.

När jag skriver något så ser jag till att kopiera det till ett par tre olika ställen, på olika hårddiskar på olika datorer. Jag tycker inte om att förlora information, och ju fler ställen jag har en fil på desto mindre är risken att en kraschad dator eller en trasig hårddisk ska kunna förstöra den för mig. Jag hoppas att ni andra som läser det här också tar säkerhetskopior regelbundet. Om ni känner på er att det var ett tag sedan sist, gör det nu!

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,

måndag, januari 07, 2008

Den skändlige Ballard

Apropå science fiction, om än kanske inte så nybörjarvänlig, recenserar hans bok Skändlighetsutställningen (liksom SvD gjorde i november). Ballard tillhör de där författarna som jag planerat att läsa länge men av någon anledning aldrig verkar komma fram till. Jag har visserligen läst ett par titlar av honom, men inte några av hans mest kända.

Jag har visserligen hans självbiografi Solens rike stående oläst, men den är nog inte så representativ för hans produktion. Primärt skulle jag vilja läsa den nu översatta The Atrocity Exhibition eller Crash.

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,

Science fiction för nybörjare

Eftersom jag blivit inkallad som sf-expert så tittade jag lite i bokhyllan i går efter lämpliga böcker att rekommendera som ingångar till science fiction. Här följer några förslag:

  • Max Barry: Jennifer Staten / Jennifer Government Det här är lika delar satir över modern marknadsföring, actionthriller och humor. Stater som vi är vana att se dem är marginaliserade; makten ligger istället hos företag. Om det nu är någon stor skillnad mot i dag. [bloggrecension, wikipedia]

  • Ray Bradbury: Fahrenheit 451 Brandmannen Montag har som uppgift att bränna böcker, inte att bekämpa bränder. Den värld han lever i är anti-intellektuell och centrerad kring TV, men via en kvinna han träffar förleds han läsa i alla fall. [wikipedia]

  • Orson Scott Card: Enders spel / Ender's Game Ender Wiggin tas som sexåring in på en militärskola och man hoppas att han ska bli den som kan rädda mänskligheten från det hot man lever under efter ett par krig med insektsliknande utomjordingar. Ender utsätts för allt hårdare press från både skolan och kamraterna, men hans försök att komma ifrån skolan går inte alls som han tänkt sig. [wikipedia]

  • Philip K. Dick: Blade Runner [tidigare Androidens drömmar] / Do Androids Dream of Electric Sheep? Boken som filmen Blade Runner bygger på. Polisen Rick Deckard jagar replikanter på rymmen. De är robotar, men så svåra att skilja från människor att det krävs noggranna psykologiska tester för att upptäcka dem. Mycket är sig likt från filmen, men här finns också ett spår om religiöst grubbleri i handlingen som saknas helt i filmen. [C-uppsats, wikipedia]

  • Kazuo Ishiguro: Never Let Me Go Barnen på en internatskola vet att de har en särskild uppgift i livet, men de är inte till att börja med medvetna om vad den är. Ju längre man läser desto tydligare blir det vad det handlar om. Det här är den sortens science fiction som slinker igenom genrefiltret och recenseras på kultursidorna, och de flesta som läst den har antagligen ingen aning om att det är science fiction de läst. [bloggrecension, wikipedia]

  • Tanith Lee: Jungfrun som älskade Silver / The Silver Metal Lover En romantisk och sorglig berättelse om en flicka som blir kär i sin manliga robotbetjänt. Plötsligt meddelar fabriken att de funnit ett fel på den modellen, och återkallar honom.


Som extra bonus kan jag även rekommendera novelltidskriften Nova Science Fiction som publicerar både nya och gamla noveller. Det mesta är översatt material, men det förekommer även en del svenskt material.

Andra bloggar om: , , ,
Technorati Technorati tags: , , ,

söndag, januari 06, 2008

2008-2: Lena Törnqvist & Suzanne Öhman-Sundén: Ingen liten lort: Astrid Lindgren som opinionsbildare

Förutom att vara Sveriges mest kända barnboksförfattare så var Astrid Lindgren också engagerad i olika samhällsfrågor, ofta men inte alltid relaterade till barnens situation. Den här boken samlar ett antal artiklar som handlar om hennes opinionsbildande verksamhet samt ett par texter av Astrid Lindgren själv. Den mest kända av dessa är hennes saga Pomperipossa i Monismanien (ursprungligen publicerad i Expressen 1976-03-10) där hon berättar sagan om hur hon förväntas betala 102% av sin inkomst i skatt. Hon klagade inte på att hon skulle betala en stor andel av sina inkomster i skatt, men att betala mer än hon tjänade tyckte hon var att överdriva. Sagan ledde till ordväxling med dåvarande finansministern Gunnar Sträng och bidrog antagligen till att den socialdemokratiska regeringen föll för första gången på över fyrtio år.

De flesta artiklarna i boken är intressanta, men som bok betraktad har den här samlingen problem. Redaktörerna tycks ha samlat in bidrag från personer som har eller har haft höga ställningar i de organisationer som Astrid Lindgren varit engagerad i (BRIS, Rädda Barnen, Astrid Lindgrens barnsjukhus, etc) men man får intrycket att de sedan bara tagit emot texterna och stoppat in dem i boken utan att fundera på om de behöver någon redaktionell behandling.

Detta betyder inte att texterna i sig är dåliga, men de är ofta överlappande. Flera personer berättar om samma sak mer än en gång, och det känns onödigt. När flera personer hade citerat bitar av det tal Astrid Lindgren höll när hon vunnit ett tyskt pris så har redaktörerna kortat citaten och istället återtryckt talet ("Aldrig våld!") i sin helhet och infört referenser till det på lämpliga ställen. Det hade varit bra om man gjort på motsvarande sätt med texterna i övrigt, så att varje författare hade fått skriva om olika saker istället för att repetera saker som andra redan sagt. Det är inget fel på någon av de ingående texterna, men som de ser ut nu så lämpar sig boken inte för sträckläsning eftersom den då känns repetitiv.

Lena Törnqvist & Suzanne Öhman-Sundén: Ingen liten lort: Astrid Lindgren som opinionsbildare
Rabén & Sjögren, 2007
207 sidor
ISBN: 9129666929
ISBN13: 9789129666922

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: , , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , , ,

fredag, januari 04, 2008

Gitarrhjälte

De flesta spel till vårt Wii brukar jag kunna hålla mig ifrån efter att ha tittat lite på dem för att bekanta mig med dem, men Guitar Hero 3 är klart skoj. Nyss lyckades jag för första gången spika 100% av en låt ("Hit Me With Your Best Shot"). Fast bara på "Easy", då, så jag har en del träning kvar. En del låtar kan jag ta mig igenom även på "Medium", men å andra sidan har jag inte lyckats undvika att bli utbuad innan slutet på alla låtar ens på "Easy" än ("Raining Blood" är svår, exempelvis).

Andra bloggar om: , ,
Technorati Technorati tags: , ,