Några konstlänkar

Jag kan vika en fågel som kan flaxa med vingarna, men jag har en bra bit kvar till att få ihop en nazgûl. Här är vinnarna i en origamitävling (klicka på "gallery" för att se fler bilder).

LEGO är en fantastisk uppfinning, men det går att göra mer saker med det än jag trodde (och det trots att jag varit på LEGOland flera gånger). På den här sidan finns exempelvis ett piano, en luftkonditionering, ett flipperspel och en maskin som kan lösa tredjegradsekvationer. Och det är inte bara modeller, utan de fungerar!

För den som gillar kemi och har lust att snickra lite kanske The Wooden Periodic Table Table kan fungera som inspiration? Ett bord i form av det periodiska systemet. Varje ämnesruta är ett fack, och i varje fack finns naturligtvis ett prov av det aktuella ämnet.

Om man inte har råd att köpa ringar i guld får man ta till billigare material. Det går att göra ringar i trä också.

Andra bloggar om: konst, origami, lego, kemi, trä

Jules Verne-Magasinet 527

För en gångs skull har jag hunnit läsa ut senaste numret av Jules Verne-Magasinet innan nästa nummer kommer, och den här gången är det dessutom ett nummer som försöker vara lite aktuellt. En hel del av utrymmet ägnas åt King Kong, naturligtvis med anledning av Peter Jacksons remake av den klassiska filmen. Jag har dock själv bara sett den gamla versionen, inte den moderna.

När det gäller King Kong så skriver Karin Lundwall om filmerna; både den nya, den klassiska, och mindre kända versioner. Harry Harrison och Hans Sidén ligger bakom varsin annan artikel om den stora apan, och dessutom finns novellen "Efter King Kongs fall" av Philip José Farmer.

Förutom detta innehåller numret ytterligare fyra noveller (varav en på mindre än en sida). Den här gången uppfyller faktiskt allihop JVM-fördomen genom att vara skrivna av för mig okända personer med icke-anglosaxiska namn och dessutom (i de fall där det anges) ha ett antal år på nacken. Det är inte ovanligt att JVM för samman både nytt och gammalt, välkänt amerikanskt och okänt albanskt eller mongoliskt även om det inte blev så den här gången. Just detta tycker jag dock är en del av charmen med JVM; man vet (som slutet på tidskriftens måttligt smidiga undertitel "tidskrift för science fiction, fantastik, futurism, utopier, dystopier, patafysik, surrealism, magisk realism och annat oväntat och osannolikt" antyder) aldrig vad nästa nummer kommer att innehålla. Jag läser gärna författare som jag inte känner till och litteratur från andra områden än de vanliga, så JVM passar mig utmärkt.

Andra bloggar om: sf, kingkong, jvm, tidskrifter

Historiens vingslag

Nyss skickade Camilla vidare ett brev hon fått från en av mina gamla gymnasiekompisar som hittat henne via LiUs alumniförteckning (där hon står med men inte jag) och som jag inte träffat på 10-15 år. Lunch bokad till på måndag. Skoj!

Maria Larsson: Mimers brunn

Mimers brunn är det första jag läser av Maria Larsson, och också hennes prosadebut efter tre diktsamlingar. Boken är lite ovanlig så till vida att den är utgiven på ett av de stora svenska förlagen för så länge som tio år sedan, och kallar sig fortfarande science fiction. Det är ju inte direkt så att Norstedts vräker ut science fiction, vare sig idag eller för tio år sedan.

Novellerna känns ganska sammanhållna trots att en del av dem utspelas på rymdskepp långt bort från Jorden medan andra håller sig på ytan. Intrycket är att det är en relativt nära framtid, men inte en speciellt positiv sådan. Mänskligheten har problem med miljön, med skenande artificiella intelligenser och annat. Människor är det däremot rätt ont om, åtminstone direkt i bild. De flesta noveller handlar bara om en eller kanske ett par människor och ett genomgående tema är att de är ensamma (även om de råkar vara flera). Det finns mer maskiner än människor runt oss i framtiden, tydligen.

Jag har inte läst något av Larssons poesi, men man kan här och där hitta formuleringar som är mer lyriska än vad som är normalt i dystopisk science fiction. Det är ju alltid trevligt, men det är synd att Norstedts inte har lagt ner mer arbete på boken än man har. Språket är som sagt ofta inspirerat, men det har också problem. Enligt omslagsfliken bor Maria Larsson i Vancouver, och det har börjat sätta spår i hennes språk. Ibland låter hon som en halvdan översättning från engelska. Vid något tillfälle skriver hon om något som är "defektivt", och det är rätt gott om omotiverade -ande-former. Jag tycker att det är dåligt av Norstedts redaktör att inte tvätta bort sådant.

Maria Larsson: Mimers brunn
Norstedt, 1996
231 sidor.
ISBN: 9119600623

Andra bloggar om: sf, noveller, böcker, recension, marialarsson

Olästa böcker

Jag har några stycken olästa böcker. Rätt många, faktiskt. Sedan ungefär tjugo år så har jag alltid gjort så att jag ställer in nyinköpta böcker som jag inte läser direkt i hyllan med olästa böcker längst till höger, och allt eftersom jag plockar ut olästa böcker (som alltså står separat från de lästa böckerna) så knuffar jag de övriga olästa till vänster. Det innebär att man kan se vilka böcker jag har låtit bli att läsa längst.

Just nu så upptar mina olästa böcker ungefär tre kompletta Billy-bokhyllor (inte hyllplan, alltså, utan hela hyllor). Nu har jag gått igenom de här hyllorna och gallrat bort lite böcker som har stått där i åratal och som jag inte har någon anledning att tro att jag någonsin kommer att läsa. Totalt rensade jag bort ungefär en hyllmeter böcker, så nu står det ett par kassar fulla med böcker i källaren. De kommer istället att spridas till andra läsare på någon kommande sf-kongress.

Andra bloggar om: böcker

Årets första geocachear

Igår köpte jag en ny (OK, begagnad) GPS för att ersätta går gamla som gått sönder (och som för den delen inte var speciellt bra ens när den var ny). Idag åkte vi en sväng för att se om vi kunde hitta några cachear. Jag tittade lite extra noga på beskrivningarna för att hitta cachear som det verkade troligt att de skulle gå att hitta trots att det är en massa snö ute.

Det visade sig fungera bra, och vi hittade Art in Linköping M, Nykvarn och LI UK EY utan några större problem.

När vi först klev ur bilen sken solen, men sedan började det snöa igen och det håller det fortfarande på med nu. Jag hoppas att vädret skärper sig snart så att snön försvinner så att man kan leta cachear på allvar.

Andra bloggar om: geocaching

Caylus & Robo Rally

Jag har just kommit hem från Lisa efter att ha ätit gott och spelat spel. Först ett parti Caylus som var nytt för dagen, sedan ett parti Robo Rally.

Caylus handlar om att den franske kungen vill ha ett slott byggt, och spelarna är byggherrar som ska se till att det blir gjort. Den lilla byn Caylus är för liten för att man ska kunna bygga ett slott där, så för att det ska gå att genomföra måste man även bygga upp byn en del. Man måste se till att det finns stenbrott, snickare och annat sånt för att det ska gå att uppföra ett slott. Spelet har fått väldigt bra recensioner och jag tycker också att det fungerade bra. Vad som var mindre bra var reglernas organisation. När man läst igenom dem kände man sig rätt grundligt förvirrad, men när man väl kom igång och spela klarnade det snart. Ingen av oss som spelade hade sett spelet tidigare, så vi hade lika dålig koll på strategin allihop. Till slut lyckades jag avgå med segern, trots att jag byggt väldigt lite egna byggnader.

I Robo Rally fick jag däremot se mig grundligt frånåkt av Lisa. Det gällde å andra sidan inte bara mig utan alla andra också. Jag skyller på att jag fick fel kort. Så är det ju i och för sig alltid, men nu var det ovanligt illa. Vid ett tillfälle stod jag på rutan intill flaggan jag skulle till utan några komplikationer alls, bara att ta ett steg rakt fram så var det klart. Jag fick endast svängar. Rundan efter hade till min förvåning ingen knuffat bort mig, så jag fick en chans till. Då fick jag endast svängar och en tvåa, så jag kunde antingen stå kvar där jag var igen eller gå förbi flaggan och ner i ett hål...

Andra bloggar om: spel, caylus, roborally

Maj Sjöwall & Per Wahlöö: Den vedervärdige mannen från Säffle

Efter att nyligen ha läst både Stieg Trenter och Camilla Läckberg så passar Maj Sjöwall och Per Wahlöös Den vedervärdige mannen från Säffle (även filmad som Mannen på taket) fint in mellan dem.

Medan Trenter lever kvar i en svunnen tid med en nästan total koncentration på brottet och lösandet av det så ser man hos Sjöwall/Wahlöö en mycket mer modern polisroman som kommenterar sin samtid. Martin Beck är inte bara en hjärna som går runt och löser problem; han är också en människa som interagerar med sin omvärld. Även om det bara är elva år mellan Trenter-boken och denna så känns det som om en hel del har skett. Nu är jag inte tillräckligt insatt i deckargenrens historik för att kunna säga något säkert, men jag har fått för mig att Sjöwall/Wahlöö var pionjärer på sin tid så det skulle inte förvåna mig om deras personteckningar och liknande egentligen bör jämföras med ytterligare lite senare böcker.

Både Trenters bok och Läckbergs bok utspelar sig på platser där jag inte vet hur det ser ut (även om jag kanske varit där någon gång), men Sjöwall/Wahlöö håller sig inom Stockholm. Här kan jag ofta känna igen mig och veta hur det ser ut där handlingen utspelar sig. Jag har visserligen aldrig bott i Stockholm, men jag har varit där tillräckligt ofta för att känna igen mig. Speciellt i en deckare tycker jag att det ger lite extra närvarokänsla åt skildringen. När jag läser de andra böckerna ser jag visserligen framför mig hur det ser ut, men ibland visar det sig av senare beskrivningar att jag har tänkt mig fel. När handlingen utspelar sig på kända platser är det trevligt att faktiskt veta hur det ser ut så att man kan se hur författaren tänkt sig det som händer.

Personer i böcker brukar jag däremot ofta ha ett dimmigare begrepp om hur de egentligen ser ut. Jag tycker att det är svårt att bilda mig en uppfattning om en person utifrån en beskrivning i en bok. I Beckfallet är det däremot inte något problem eftersom jag sedan tidigare sett alla filmerna (både de gamla efter Sjöwall/Wahlöös böcker och de nya efter sentida manus). En lite anakronistisk effekt av detta är att jag ser framför mig Gösta Ekman som Martin Beck men Mikael Persbrand som Gunvald Larsson.

Maj Sjöwall & Per Wahlöö: Den vedervärdige mannen från Säffle
Norstedt, 1971
230 sidor.
ISBN: 9117480728

Andra bloggar om: böcker, deckare, sjöwallwahlöö, martinbeck

Beppe Wolgers: Röster från Vattudalen

För mig har Beppe Wolgers alltid varit mannen med skägg och lång nattmössa som låg i en säng och tog hand om dockan Sigrid som ropade Fääärdig! i något barnprogram. Och så var han Pippis pappa och Baloos röst.

Långt senare har jag förstått att han gjort mycket annat också. Han var en av personerna bakom de (för sin tid) kontroversiella Skäggen i TV och han har skrivit både diktsamlingar och prosa.

En av diktsamlingarna fick jag tag i för ett tag sedan. 1969 köpte Beppe en gård i Jämtland. En gård som stått övergiven i 20 år. Han har skrivit om detta i diktsamlingen Bilder från Milwaukee. Röster från Vattudalen är ett slags fortsättning på den; den innehåller korta berättelser om ett antal personer från trakten. Allting är skrivet på jämtländska, eller åtminstone vad han kallar ett slags jämtsvenska för att vi icke-jämtar ska förstå det. De flesta historierna är ganska uppgivna med utflyttning, arbetslöshet och ensamhet, men också natur och glädje.

Jöns-Erik i Vedjeön

Att leve hänen
int blev det nåen bjudningsbal.

På vintran var det vi som släp fram
all timmer från skogan.
Vi hadd skapet välståndet.
Och je vejt priset:
magen min, och ryggen.

Int blev det nåen bjudningsbal.

På vårn och sommarn
je byggde oss ett hus
je bryt marken, hugg ner skogan,
drog all stubban oppen,
plock bort all stejn
det tog mej 25 år
att förvandla vildmarken till åker.

Nu föreslår man från högre ort
att man sätt tallfrö på åkern.

Så meningslöst var det.
Nä, int blev det nån bjudningsbal.

Det blev bare spindelväv
och han väl och väx och väx
över hele mitt liv.

Beppe Wolgers: Röster från Vattudalen
Bonnier, 1972
63 sidor.
ISBN: 9100200298

Andra bloggar om: böcker, poesi, dialekt, jämtland, beppewolgers

Att tänka i nya banor

Häromdagen kom senaste numret av WWFs tidning Eko i brevlådan. Ur den ramlade reklam om ett erbjudande om att köpa Nationalencyclopedin till ett specialpris. Dessutom får jag (vare sig jag vill eller inte) NEs ordbok, NE multimedia på DVD (som säkert bara fungerar på Windows, vilket jag inte har) samt en inspelningsbar DVD-spelare (det vill säga en ersättare för en videobandspelare; den kan antagligen inte spela DVDn som ingår i erbjudandet).

Så vad får jag då? Enligt broschyren 23 band med totalt omkring 180.000 artiklar (plus lite extra tillbehör i och med det här erbjudandet, men det kan vi bortse från). Detta är alltså ett uppslagsverk skrivet för ungefär 20 år sedan och publicerat 1989 och några år framåt. Det har hänt en del sedan dess. Jag vet att man med nöd och näppe hann få med Berlinmurens fall i artikeln om Berlin, men jag antar att Azerbadjan (hur det nu stavas...) fortfarande är en del av Sovjetunionen. Om man ska tro på NE, alltså.

Om man tittar på NEs webbsidor får man inte reda på närifrån verket är, men man har fortfarande känt sig tvungna att säga någonting om detta:

Supplementbanden har tillkommit för att informationen från NE skall vara komplett och aktuell. Så tänk i nya banor – slå först upp i supplementbanden! Då ser du direkt om uppslagsordet har kompletterats med nya uppgifter eller kanske till och med fått en helt ny artikel.

Istället för att få uppgifter som är ett par årtionden föråldrade från uppslagsverket kan jag alltså - genom att "tänka i nya banor" - få uppgifter som kanske bara är några år gamla genom att först slå i supplementvolymerna (och sedan i uppslagsverket).

Som av en slump kommer detta fantastiska reklamerbjudande samtidigt som det annonseras att den engelska upplagan av gratisuppslagsverket Wikipedia har passerat en miljon artiklar (det vill säga mer än fem gånger så många som NE). Ett gratis uppslagsverk med en miljon artiklar är ju inte dumt, speciellt som de uppdateras kontinuerligt, till skillnad från NEs döda-träd-version. Ett problem är dock att man måste ha en dator för att läsa Wikipedia eftersom det är en webbplats. Eller måste man verkligen det? Med hjälp av gratisprogrammet Encyclopodia kan man ladda ner hela Wikipedia till sin iPod och därmed alltid kunna ha den med sig. Fem gånger så många artiklar som NE, smidigt i bakfickan. Nu kommer säkert någon att invända att man måste ha en iPod för att kunna göra det. Det är visserligen sant, men en iPod kostar å andra sidan mindre än NEs pappersutgåva. Och då kan den dessutom spela musik, vilket NE inte klarar. Detta är vad jag kallar att tänka i nya banor, till skillnad från NEs supplementband.

Andra bloggar om: böcker, nationalencyklopedin, wikipedia, uppslagsverk, ipod, encyclopodia

Camilla Läckberg: Predikanten

Ännu en modern deckare av ännu en kvinnlig författare om ännu en polis med en massa privatliv förutom sitt jobb, skulle man kunna säga om Camilla Läckbergs Predikanten. Men det vore lite orättvist, för den är faktiskt bra.

Boken utspelar sig i det lilla samhället Fjällbacka som jag inte vet om jag någonsin varit i, men jag känner igen en hel del andra ortnamn som förekommer i handlingen eftersom förra sommarens semesterresa passerade den delen av västkusten.

Detta är Läckbergs andra av hittills tre romaner om poliserna i Fjällbacka. Jag har inte läst de andra, men av sammanfattningar på hennes hemsida ser jag att det inte är bara den här där ett mord i nutid visar sig bero på händelser som ligger längre tillbaka i tiden än man först kan vänta sig.

Boken inleds med att en pojke hittar en död kvinna när han är ute och leker. När polisen kommer dit ser det först ut som ett "normalt" mord, men redan när de flyttar bort kroppen från mordplatsen upptäcker de att det är något skumt. Under kroppen ligger två skelett. De är helt klart gamla, men måste ha fraktats dit samtidigt med det färska liket.

När man börjar nysta i fallet visar det sig att händelser för flera decennier sedan är grunden för allt som hänt. Det krävs en hel del nystande i komplicerade släktförhållanden och -fejder innan man får ordning på vad som egentligen har hänt. Jag måste erkänna att jag är lite svag för den här typen av historier där man släpps ner mitt i historien men sedan måste söka sig en bra bit bakåt för att kunna inse vad det är man drabbats av i nutid.

Över lag tycker jag att boken var lättläst (vilket i och för sig gäller de flesta deckare, så det säger kanske inte så mycket). Jag hittade några formuleringar av det slag som gör att man kan fundera på om det är en översättning från engelska man läser ("din gissning är lika god som min"), men det var inte så att boken var fylld av dem vilket jag tyvärr drabbats av några gånger. Jag vill inte säga att språket är kantigt eller så för det vore att överdriva, men ibland känner man att repliker inte riktigt ligger rätt i munnen på den som säger dem. Om jag ska jämföra så känns handlingen mer välutvecklad än språket. Det ser jag som ett gott tecken, för jag tror att det är lättare att polera sitt språk än vad det är att polera sin förmåga att hitta på en bra handling.

Camilla Läckberg: Predikanten
Månpocket/Forum, 2004
317 sidor
ISBN 9170012636

technorati tags: books, reading, crime, camillaläckberg

Stieg Trenter: Skuggan

Den unga förlagsredaktören Barbro Assarsson får i uppdrag av sin chef att åka till Köpenhamn för att pressa ur Alfred Stoerman, en stjärnskådespelare, det sista kapitlet av hans memoarer som han ligger efter med att leverera. Istället dras hon in i en mordhistoria. Hon får hjälp av Stieg Trenters stående detektiv Harry Friberg.

Det mesta av handlingen utspelar sig i Köpenhamn, med smärre utflykter till Stockholm där både Barbro och Harry egentligen hör hemma.

Man får egentligen inte se speciellt mycket av vare sig Köpenhamn eller Stockholm eftersom det mesta av handlingen utspelar sig inne i hotellrum, teaterlokaler eller restauranger, men man får i alla fall en del känsla för tiden.

Jag antar att boken ska antas utspela sig ungefär 1960 (det sägs inte, men jag hittar inte heller något som motsäger det). Om jag skulle ha läst boken utan att ha tittat på när den var skriven skulle jag nog ha gissat på 10-20 år tidigare.

Boken är skriven i tredje person när den handlar om Barbro. När Harry Friberg kommer in i handlingen övergår den till första person. Själva språket i romanen känns inte påtagligt gammaldags, men en del av replikerna har en klar bismak av pilsnerfilm och gammal stockholmsslang. Eftersom det handlar om en mordutredning så förekommer ett ganska flitigt telefonerande. Här märks det att det är ett tag sedan, för varje gång man ska ringa från Köpenhamn till Stockholm eller vice versa så måste man beställa samtalet. Telefoner ger fortfarande ett svagt intryck av att vara högteknologi, inte någonting som alla nödvändigtvis har.

Att boken är gammal är inte något problem i sig; det är bara att man ska vara beredd på att hjältarna inte när som helst sliter fram sin mobiltelefon och pratar med varandra. Å andra sidan behöver de inte heller springa runt hemma och diska och lämna barnen på dagis, utan kan ägna sig åt handlingen på heltid. Poliser och andra detektiver med vardagsproblem är ett senare påhitt.

Stieg Trenter: Skuggan (1960)
Bonnier, 1968
189 sidor

technorati tags: books, reading, crime, review, stiegtrenter

Läst under februari

Här är en lista på böcker jag läst ut under februari.

Vanliga böcker

• Hubert Venables, red: Frankensteins dagbok
• James Herriot: I vår herres hage
• Knut Hamsun: Sult
• Maria Gripe: Tordyveln flyger i skymningen
• Cecilia Wennerström: Sagan om Rand
• Cello: Med pegasen i botten
• Bengt Liljegren: Regenter i Sverige
• T. S. Eliot: De knepiga katternas bok
• Mark Levengood Unni Lindell, red: Gud som haver barnen kär har du någon ull

Serier

• Judal: Vampire Game 1
• Gosho Aoyama: Mästerdetektiven Conan 15
• CLAMP: Chobits 2
• CLAMP: Chobits 3
• Rumiko Takahashi: Ranma 1/2 17
• Rumiko Takahashi: Ranma 1/2 18
  

Femton titlar på en månad är faktiskt nästan lika mycket som i januari (sexton; fast då är ju februari också tre dagar kortare). Detta ger 186 titlar som årstotal om jag läser lika mycket året ut. Det betvivlar jag, iofs.

Värt att notera är att jag läst böcker på två olika språk, men inget av dem är engelska (Hamsun-boken är däremot på norska). Dessutom har jag avverkat ytterligare två nya nobelpristagare (plus att jag håller på med ytterligare två just nu).

technorati tags: reading, books, comics

Bokrean, är det egentligen något att ha?

Idag var jag nere på stan en sväng för att titta på bokrean och se om det fanns något spännande där. I katalogen hade jag tittat ut en diktsamling av Wislawa Szymborska som skulle passa bra till mitt nobelprojekt, om inte annat.

På vägen till bokrean passade jag på att titta in på Linköpings Antikvariat för att se om de hade några böcker på lager av nobelpristagare som jag inte redan läst, och det hade de. Rätt många, till och med (årtalen i listan nedan är året de fick priset):

• (1912) Gerhart Hauptmann: Atlantis
• (1915) Romain Rolland: Antoinette
• (1917) Henrik Pontoppidan: Ung älskog
• (1917) Karl Gjellerup: Den gyllene grenen
• (1926) Grazia Deledda: Elias Portolu
• (1929) Thomas Mann: Den helige syndaren
• (1945) Gabriela Mistral: Dikter
• (1947) André Gide: Isabelle
• (1967) Miguel Angel Asturias: Mulattkvinnan
• (1980) Czeslaw Milosz: Issadalen
• (1984) Jaroslav Seifert: Mozart i Prag
• (1985) Claude Simon: Vägen till Flandern
• (1986) Wole Soyinka: Mannen som dog
• (1989) Camilo José Cela: Mazurka för två döda
• (2001) V. S. Naipaul: Ett hus åt Mr. Biswas

Stärkt av denna framgång fortsatte jag till Sahlströms där jag konstaterade att diktsamlingen av Szymborska som jag hade tänkt mig att köpa verkade vara slut. Efter en del letande hittade jag till slut två böcker som såg intressanta ut: The Meaning of Everything: The Story of the Oxford English Dictionary av Simon Winchester och Den oändliga rättvisans matematik av Arundhati Roy. Alltid något.

Av böckerna jag köpte på antikvariat är alla utom fyra inbundna. Av de återstående två är två häftade och två limmade. Bokreaböckerna är limmade båda två, även om den ena har hårda pärmar. Av antikvariatsköpen har dessutom fem skinnrygg, och det är ju aldrig fel.

På det hela taget är jag lite less på moderna böcker och bokreans konstruktion. Det man hittar på rean är normalt sett böcker som fanns i handeln för några år sedan, inte sällan i nytryck speciellt för rean. Nästan allt som finns på rean har visserligen hårda pärmar, men konstruktionsmässigt är det pocketböcker (det vill säga att de är limmade i ryggen, inte häftade) och de har hållbarhet som en pocket. Det som är irriterande med det är att rätt många av de böcker som jag sett i årets bokreakatalog och tyckt ser intressanta ut är böcker som jag redan köpt och läst, fast i pocket. Det känns inte speciellt motiverat att köpa en dåligt inbunden bok med hårda pärmar när man kan köpa samma bok billigare vilken dag som helst, fast då i pocket.

Visserligen kan det vara trevligt med inbundna böcker om man vill att de ska hålla bra, men då måste det vara böcker som verkligen är inbundna. En pocket med hårda pärmar håller snarast sämre än en vanlig pocket och är inte jämförbar med en inbunden bok. Å andra sidan, om jag ska vara ärlig är det inte så många av de böcker jag köper och läser som det är troligt att jag kommer att läsa fler gånger. Jag kommer säkert att låna ut dem så att fler personer läser samma bok, däremot.

Detta betyder inte att jag inte uppskattar väl inbundna och snyggt producerade böcker, men sådana är svåra att få tag i i en vanlig bokhandel idag. Chansen är betydligt större i ett antikvariat. Om man vill ha välproducerade böcker i absolut toppskick får man vara beredd att betala motsvarande vad en bok med hårda pärmar kostar i nypris, men då får man å andra sidan en bok som kommer att hålla i hundra år (eller, inte sällan, hundra år till).

En rätt stor del av de böcker jag köper är normalt sett antikvariska. Dels har de ofta bättre kvalitet rent hållbarhetsmässigt, dels är de billigare. Förvånansvärt ofta hittar man ganska nya böcker även på antikvariat, även om man knappast hittar årets utgivning där. Ska man ha tag i nyutgivna böcker är det naturligtvis bokhandeln som gäller. Inte minst kul tycker jag att det är med böcker som visar spår av tidigare ägare. Det kan vara namnteckningar, anteckningar eller tidningsutklipp och annat instucket i boken.

technorati tags: books, nobel

TV-program, nu när vi vill

Tidigare i veckan ägnade jag en del tid åt att försöka övertala en dator om att den skulle fungera som PVR. Det gick inte så bra. Jag lyckades inte hitta någon kombination av hårdvara och program som faktiskt fungerade ihop alltihopa på en gång, och jag hade inte lust att lägga hur mycket tid som helst på det. Speciellt inte som de gamla hederliga analoga sändningarna upphör på måndag.

För att lösa det problemet har jag och Martin idag varit och köpt en digitalbox som kallar sig Dilog DT-550 PVR. Efter ett tags klickande fram och tillbaka med fjärrkontrollen har jag bekantat mig med i alla fall de allra vanligaste funktionerna så att jag nu vet hur man tittar på TV, spelar in program, spelar upp program, och tidsförskjuter program. Det får nog räcka för idag.

Dessutom finns det möjlighet att lyssna på radio, titta på en kanal och spela in en annan, titta på fotografier, redigera program man spelat in och diverse annat. Det får bli en annan dag.

technorati tags: pvr, dilog, dt-550

Inlåsta!

Imorse när Camilla skulle gå till jobbet kom hon inte ut. Vi trixade med låset ett tag från insidan utan att lyckas övertala det om att låsa upp så efter ett tag gav hon upp och gick via altandörren. Nu har jag varit ute på trappen (via altanen) med låsolja. Det verkar som om låset fungerar nu igen, men det verkar lite slitet och man får fortfarande trixa en del ibland. Vi får väl se hur länge det fungerar.

Japan återvinner inte

Medan resten av världen blir bättre på att återvinna saker så kommer Japan att försvåra försäljning av begagnad elektronik efter den första april. Japan är ofta först med det nya, men uppenbarligen inte vad det gäller miljövänlighet. [via BoingBoing och Slashdot]

technorati tags: recycling, japan

Bloggöversättningskarnevalen

Liz skriver i en blogg om översättningar:

Utlysning av den första bloggöversättningskarnevalen! Tisdag den 28:e februari, 2006!

På karnevalsdagen ska en deltagare översätta ett inlägg av en annan bloggare och publicera den på sin egen blogg med en länk till originalet. Hon behöver antingen mejla mig eller skriva en kommentar här så kommer jag att sammanställa en lång text på karnevalsdagen med länkar till alla som deltar.

Du kan översätta vilken bloggtext som helst som skrevs under februari 2006. Det kan vara din egen text om du vill.

Från deltagare vill jag ha:

ditt namn
namnet på din blogg
URL:en till din blogg
inläggets titel på målspråket

namnet på bloggen du översätter
namnet på personen du översätter
den URL:en
inläggets titel på källspråket

Du bör skaffa tillåtelse från den person du översätter att publicera din översättning av deras arbete. Jag föreslår också att du introducerar din översättning för din publik på målspråket och ger lite sammanhang om du kan.

En bloggkarneval är ungefär som en kringresande vägskylt som pekar ut ett gäng tidningsartiklar. Det är ett inlägg som innehåller länkar till andra inlägg skrivna särskilt för ett speciellt tema. Jag kommer att vara värd för det den här månaden och nästa månad lämna över det till en annan värd. Själva innehållet kommer inte att finnas här; bara länkar till innehållet!

Om du letar efter en blogg på ett speciellt språk så försök att leta på Technorati, en praktisk bloggsökmotor.

Den här idén kommer ur en diskussion på Bev Traynors blogg och vidare diskussioner om tvåspråkigt bloggande och taggande på BlogHer. Jag gillar idén och dess möjligheter!

technorati tags: translation, blogging

Kina är vackert

Jag antar att en riktigt bra fotograf kan få till lika bra bilder från vilket landskap som helst givet några månader och ett antal tusen bilder, men de här landskapsbilderna från Kina är i alla fall värda att titta på. [via Neatorama]

Sportlov

Nu har precis resten av familjen packat in sig i bilen och åkt till Säfsen för att åka skidor.

Varför förlag bör skicka fruktkorgar till Google

Cory Doctorow har skrivit en lång och intressant artikel om Google Book Search och framtiden för böcker och läsning med anledning av diverse förlags missriktade stämningar mot Google Book Search. [via BoingBoing]

technorati tags: books, copyright, google, reading

Cecilia Wennerström: Sagan om Rand

Sagan om Rand är Cecilia Wennerströms första roman och även den första delen i vad som numer är en serie på tre delar (jag vet inte om det ska bli fler).

Fantasyserier är ju inte direkt något nytt, men jag tycker inte att den här känns som alla andra. Handlingen börjar i vår värld men huvudpersonen Petra Bravo förflyttas snart genom en tidsreva till fantasyvärlden Rand. Den är dock inte riktigt som de flesta andra fantasyvärldar. Här är det helt naturligt att använda datorer, och några av de olika raser som finns är resultatet av genmanipulation av andra raser. Jag tycker att det var ett trevligt grepp, även om jag vet att en del fantasyläsare retar sig på det eftersom sådant inte ska finnas i fantasy. I alla fall inte i klassisk high fantasy. Det tycker jag mest är ett problem med klassisk high fantasy. Redan genreetiketten säger ju att det ska handla om fantasi, och då känns det helfel med strikta ramar för vad som får ingå. Ju fler nya fräscha idéer desto bättre.

Språkmässigt sticker boken inte egentligen ut åt något håll. Den har inte några direkta problem men inte heller något fantastiskt lysande språk. Jag kan passa på att påpeka att jag har ett exemplar av den första utgåvan. Om man köper boken idag så får man en andra uppdaterad utgåva där språket ska vara polerat (jag kan dock inte uttala mig om den eftersom jag inte sett den).

Ord visor, 2003
236 sidor
ISBN: 9188675726

technorati tags: books, fantasy, reading

Piratpartiet igen

Piratpartiet som jag skrev om för ett tag sedan har nu klarat av det första hindret på vägen genom att skaffa sig tillräckligt många namnunderskrifter för att bilda ett parti och kommer nu att få ställa upp i riksdagsvalet. Det ska bli intressant att se vad det här leder till.

Jag hittade informationen i en notis i pappersversionen av Computer Sweden, men deras webbtidning vill inte visa den notisen utan inloggning, så de slipper få trafik av mig.

technorati tags: copyright, piracy, politics

Boktillskottet

Nu har jag tittat lite mer på alla böcker vi fick i helgen. En grov genomgång ser ut så här:

• 50cm svenska klassiker (Strindberg (hälften), Lagerlöf, Fröding, von Heidenstam, af Geijerstam, Engström, Levertin, Topelius).
• 30cm lite modernare svensk litteratur (Alf Henrikson, Trenter (både Stieg och Ulla), Beppe Wolgers, Maria Lang, Moa Martinsson, Sjöwall/Wahlöö, Harry Martinsson, Stig Dagerman).
• 30cm Vilhelm Moberg (varav det visade sig att vi hade allt utom två titlar, Giv oss jorden och Soldat med brutet gevär).
• 20cm Astrid Lindgren (varav tre titlar var sådana vi inte redan hade: Alla vi barn i Bullerbyn, Pippi flyttar in och Småländsk tjurfäktare).
• 30cm Tusen och en natt i en utgåva på sex volymer. Vi har fem av dessa band (i en annan inbindning) sedan tidigare, men nu får vi den komplett.
• 20cm diverse utländs litteratur (Kipling, T. S. Eliot, Wodehouse, Remarque, Steinbeck, Pearl Buck, J. Hacek).
• 10cm lite äldre humor (En Svitjod-bok av Gunnar Eriksson och EWK, Richard Fuchs, Rit-Ola, Cello).
• 80cm böcker som kommer att hamna i Projekt Runebergs att scanna-hög.
• 10cm kokböcker (inklusive en vegetarisk kokbok från 1915).
• 15cm H. C. Andersen.
• 40cm blandade barnböcker varav rätt många Elsa Beskow-böcker.
• 50cm blandad (väldigt blandad) facklitteratur (Det Bästas stora hobbybok - verkar handla om precis allt, ett par böcker av Thor Heyerdahl, Sibyllans hemligheter (som vi redan har ett sönderfallande exemplar av som vi nu kan uppgradera), ett bisarrt tillskott till språkhyllan - jag får det till en språkkurs i esperanto på kinesiska, Förste svensken i Japan, ett antal titlar folklivshistoria, Lenin: Ett steg framåt, två steg tillbaka, en uppsättning stilprov för textning, ... om detta må ni berätta (om förintelsen), Fyra Anderika Böcker Om En San Christendom (tryckt 1742)).
• Andras barn, en bilderbok i storformat (ungefär A3) av Carl Larsson.
  

Dessutom fick vi med oss en trave på 30cm eller så med blandade böcker som ingen i efterhand vill kännas vid, så de har väl blivit felsorterade och nedpackade av misstag. Myrorna vill säkert ha dem. Dessutom har det ju uppstått en del dubbletter, men det brukar inte vara svårt att bli av med böcker man vill skänka bort så det löser sig nog.

technorati tags: books,

Tillskott i bokhyllan

Vi har nyligen kommit hem från en tur till Kinna där vi hälsat på hos Camillas kusiner och passat på att hjälpa dem att röja ur en lokal som tidigare varit loppis. Det resulterade i att vi numer är ägare till ett gäng lådor böcker mer än tidigare.

technorati tags: books

En cykeltur i Yorkshire

Häromdagen tog jag en tur på motionscykeln igen, och passade på att läsa ut James Herriots I vår Herres hage. Det finns en hel serie böcker om och av veterinären James Herriot och hans praktik på den engelska landsbygden i Yorkshire på 1930-talet. Den som är gammal nog kommer även ihåg TV-serien baserad på böckerna som gick på svensk TV för gissningsvis 25 år sedan.

Böckerna består av ganska fristående kapitel som befinner sig lite i gränslandet mellan skönlitteratur och kåseri. Ofta handlar de rätt mycket om en veterinärs problem på 1930-talet (en av historierna beskriver hans första kontakt med antibiotika), men en del handlar om saker som inte har med djur att göra. I ett av kapitlen får vi exempelvis följa Herriots måttligt lyckade första framträdande i cricket efter att han slutade skolan.

Jag tycker att de här historierna fungerar utmärkt fortfarande. De har ofta en lite lagom smålustig knorr på slutet (som inte nödvändigtvis tillhör just en gris), och de ger dessutom en bra inblick i en svunnen tid.

technorati tags: books, reading

Knut Hamsun: Sult

Den senaste bok jag läst i mitt Nobelpris-projekt är Knut Hamsuns Sult (Svält på svenska). Den råkade även bli den första skönlitterära bok jag läst på norska.

Huvudpersonen är en fattig aspirerande författare som försöker försörja sig på att skriva tidningsartiklar, draman eller vad som helst som han kan få lite pengar för. Hans skrivande går inte så väldigt bra, och det går knappast bättre när han tvingas gå dag ut och dag in utan mat. Han blir allt mer desperat att få tag i pengar (utan att för den delen förfalla till brottslighet) och försöker vid ett tillfälle att pantsätta knapparna i sin rock eftersom han tycker att han kan klara sig med att hålla ihop rocken med en säkerhetsnål. Den tillhörande västen har han redan tidigare pantsatt.

Jag läser regelbundet epost på norska, men det här är den första skönlitteratur jag läser. Jag måste säga att det gick förvånansvärt bra. Visst är det lite ovant de första sidorna och det går klart långsammare än vanligt att läsa, men jag tycker inte att det var speciellt svårt. Jag hade avsevärt mycket mer problem första gången jag försökte mig på att läsa en roman på engelska. Jag missar säkert en del språkliga finesser, men jag tycker i vilket fall att jag hade god behållning av boken.

technorati tags: books, reading, nobel

Mitrania 4/2005

Senaste numret av Mitrania innehåller ungefär det vanliga: en intervju, några artiklar, några noveller och lite recensioner. Detta är inte menat som någon brist; mer ett konstaterande att den innehållsfördelning man brukar ha fungerar bra. En sak som skiljer sig mot tidigare nummer är att man publicerar en lång text av Michael Shea i form av en följetong över två nummer. Jag är inte någon stor vän av följetonger, men när det bara handlar om två nummer hoppas jag att jag ska klara av att läsa till slutet inom rimlig tid. Vi får se...

Intervjun i det här numret är med Cecilia Wennerström. Hon presenteras som "författare, förläggare, musiker och programmerare". Förutom att debutera som författare med fantasyserien Sagan om Rand för några år sedan har hon också startat Wela Förlag som utger fantasy. Som av en händelse låg den första delen i den serien opåbörjad överst i min läshög när jag började läsa Mitrania vilket ju var ovanligt vältajmat.

technorati tags: reading, mitrania, fantasy, sf

Ny leksak: Iriver IFP-799

Idag fick jag min mp3-spelare levererad som jag jag beställde igår. Dustinhome är bra på snabba leveranser. Spelaren är en Iriver IFP-799 vilket innebär att den har flashminne på 1GB. Det som gjorde att jag valde just den var två saker: den kan, förutom mp3-filer, även spela ogg-filer och den använder ett vanligt batteri istället för ett inbyggt specialbatteri. Man riskerar alltså aldrig att batteriet tar slut vid olämpliga tillfällen; det är bara att ha ett extra med sig.

Nu ska jag bara se till att lära mig alla funktioner också. Jag har i alla fall lyckats överföra musik till den och lyssna. Det ska även gå att spela in med den och den har inbyggd radio.

technorati tags: iriver, ifp-799, mp3, ogg

Japanska igen

I kväll är det första lektionen för min andra termin japanska. Jag har börjat repetera så smått (om än inte så mycket som jag hade velat). Än så länge är det lite besvärligt att hitta bra saker att träna på eftersom jag kan så pass lite. Man behöver komma över en första tröskel i ett språk för att ens kunna traggla sig igenom enkla texter (förutom dem i läroboken), och med japanska är jag inte riktigt där än. En extra komplikation är naturligtvis att jag inte kan mer än enstaka kanji (vi har inte börjat med dem på kursen än), och det gör att jag inte kan läsa någon japanska jag hittar på webben, för den är alltid skriven med kanji.

technorati tags: japanese, language

Upphittat

Ungefär en decimeter nysnö, utmärkt för exempelvis vintersportanläggning, bortskänkes. Gratis mot avhämtning i Malmslätt utanför Linköping.

technorati tags: winter, misery

Ur led är tiden

Nyss tryckte jag "Spara" på ett blogginlägg (det om Frankensteins dagbok) som jag hållit på att skriva i småbitar under ett par dagar. Den texten dök upp som publicerad för flera dagar sedan. Uppenbarligen får man publiceringsdatum på sina texter utifrån när man börjar skriva dem, inte när man sparar dem. Det är lite dumt, tycker jag. Å andra sidan gick det att ändra, så nu ligger texten på rätt dag.

technorati tags: blogger, flock

Pastor Hubert Venables: Frankensteins dagbok

Frankensteins dagbok utger sig för att vara en redigerad utgåva av den verklige Frankensteins dagbok, hittad i släkten Frankensteins gömmor. Tanken är alltså att detta ska vara den verkliga historian, medan det som Mary Shelley berättade var en skröna. Den här idén att så att säga skriva om verkligheten utifrån en existerande fiktion tycker jag är intressant och det är inte första gången jag stöter på den. Frankenstein Unbound av Brian Aldiss är exempelvis en tidsresehistoria där en person åker till Villa Dodati och träffar Frankenstein, men där händelserna sedan blandar företeelser från boken Frankenstein och hur det gick till när boken skrevs. Aldiss inkluderar alltså både Victor Frankenstein och Mary Shelley som figurer i sin bok.

Den här boken har alltså förutsättningar för att bli intressant (åtminstone för den som sedan tidigare är bekant med Frankenstein), men jag tycker inte att den riktigt lyckas. Till skillnad från Aldiss så blandas Mary Shelley inte in i historien (mer än i förordet där det nämns att det här materialet ska vara det som ligger till grund för hennes fiktiva version av samma händelser). Den handling som presenteras i dagboken är istället en blandning av händelser ur boken Frankenstein, filmen Frankenstein (betjänten Igor) och egna påhitt.

Texten presenteras i dagboksformat med kommentarer från redaktören här och där där det av olika anledningar inte funnits några relevanta dagboksanteckningar. Boken innehåller också en hel del illustrationer tagna ur dagboken. De påminner rätt mycket om Leonardo da Vincis anatomiska skisser (vilket ju är trevligt).

Problemet med boken tycker jag är att den försöker leva på sin idé att hitta på en verklig historia som boken Frankenstein bygger på, men jag tycker inte att författaren lyckats hitta på några verkligt bra skillnader som ger en alternativ händelseutveckling som tillför något till originalet. Att bara skriva en alternativ version räcker inte; den måste vara intressant i sig också.

technorati tags: books, reading, horror, frankenstein

Bloggar, bloggar, överallt bloggar

När jag först stötte på bloggar var ordet inte uppfunnet. Jag tror att de första "proto-bloggar" jag läste var Karens och MCs (som båda är nedlagda sedan länge). Detta var i slutet av 1990-talet. Då var det inget problem att surfa runt till de sidor jag ville läsa någon gång ibland och titta om det tillkommit något nytt. Allt efter som tiden gick blev sidorna fler och fler och folk började skriva oftare, så det blev jobbigt att flänga runt till massor av ställen.

Som tur är har någon listig person hittat på RSS som gör det lättare att hålla reda på sånt här utan att behöva göra en massa manuellt arbete. För ett litet tag sedan hittade någon annan smart person på Google Reader som är en RSS-läsare. Det har iofs funnits RSS-läsare långt tidigare, men den här tycker jag är trevligare än dem jag provat tidigare. Finessen med en RSS-läsare är att den håller reda på en vad man har läst tidigare och visar bara nytillkomna nyheter. Att den sedan är webbaserad gör att jag kan logga in på den var jag än är och läsa mina senaste nyhetsrubriker, oavsett om jag är hemma, på jobbet eller på ett webbcafé.

Eftersom det här numera fungerar väldigt smidigt så är det lätt att man lägger till fler och fler nyhetsflöden till sin egen personliga nyhetssamlare. Min lista över prenumerationer i Google Reader innehåller just nu 69 poster. Det låter mycket, men de flesta uppdateras inte så ofta. I praktiken är det en handfull av dem som står för volymen av nyheter (primärt nyhetsrubriker från Corren och DN).

Nedan följer en listning av alla de nyhetsflöden jag prenumererar på. Kanske du också kan hitta något intressant?

Personliga bloggar och liknande

A.R.Yngve's "Notes Toward Becoming A Better Writer", apel, aronsson's Photos, awahlbom, Beyond the Beyond, Bokmonstret, carbonated ink, carbonatedink, cdybedahl, darnia, David Nessle, Du är vad du läser, En författares dagliga dos av ångest, Erik Forsberg's Own Domain - Blog, esoj i bloggtrsket, gnapp, Humla, ianmcdonald, jennyaxe, jlms, jophan, Ka-Ka's Photos, kjn, krfsm, lsjoberg, läst och tänkt i Annien, Månhus beta (David Hall), Mnskensdans, mrhedgehog, neofob, neofob's Photos, Néablog, ptrrkssn, sbogoro, suaveswede, Tanktratt, thette, Ture Plsson's Photos, tuwr, zrajm

Nyheter

Corren.se - Östergötland, Dagens Nyheter

Jobbrelaterat

The Jeff Pulver Blog, Voxilla

Datorrelaterat

del.icio.us, ecmanaut, Gaim news, Google Talkabout, Greaseblog, kuro5hin.org, Official Google Blog, Slashdot, Some assembly required, use Perl:

Projekt Runeberg

Projekt Runeberg, Senaste nytt från Projekt Runebergs wiki, Vem är vem? Biografiskt forum, Teknikforum, Humor - proofreaders have more fun, Test

Science fiction-relaterat

Fanspan, LSFF

Diverse

Boing Boing, Daisuki: nyheter, Daisuki: animenyheter, Daisuki: manganyheter, linghem - Everyone's Tagged Photos, malmslätt - Everyone's Tagged Photos, Rymdimperiet

Barnfonden

Barnfonden har publicerat ett fadderbrev där mina föräldrar berättar om sitt fadderbarn på Sri Lanka.

technorati tags: barnfonden, aid, srilanka

Bokslut: januari

Detta är en lista över de böcker jag har läst ut under januari i år:

Skönlitteratur

• Ira Levin: En vacker dag
• P. C. Jersild: Grisjakten
• Mikael Niemi: Populärmusik från Vittula
• Ursula K. Le Guin: Catwings
• Nadine Gordimer: Julys folk
• Eduard Pitiska: The Golem
  
• Stefan Eriksson: Fjäriln Vingad
• Adelbert von Chamisso: Peter Schlemihls wundersame Gaschichte
• H. P. Lovecraft: The Dunwich Horror and others

Serier

• Gosho Aoyama: Mästerdetektiven Conan 14
• W. I. T. C. H. 9
• Four Shojo Stories
• Gainax: Gravkors (Neon Genesis Evangelion 5)
• Berke Breathed: 'Toons for Our Times
• Mia Ikumi Reiko Yoshida: Tokyo Mew Mew 5
  
• Arina Tanemura: Kamikaze Kaito Jeanne 4

Sexton titlar på en månad ger en årstotal på 192 titlar om jag skulle fortsätta i samma tempo. Det verkar inte särskilt troligt, för mina årssammanställningar brukar stanna på drygt 100 böcker. Värt att notera är att jag lyckats avsluta böcker på tre olika språk (svenska, engelska, tyska). Just nu håller jag på med en på ett fjärde (norska).

technorati tags: reading, books, comics

H. P. Lovecraft: The Dunwich Horror and others

Nu har jag läst ut den Lovecraftnovellsamling jag började på för ett tag sedan. Jag trodde att jag redan tidigare läst det mesta av H. P. Lovecraft (om än för länge sedan), men efter att ha läst ut den här volymen är jag inte lika säker på det. Visserligen har jag nog inte läst Lovecraft sedan gymnasiet vilket var ... länge sedan, men jag tycker att jag trots det borde känna igen lite av noveller som jag läst. Och visst känner jag igen en del historier, men inte alls så många.

De Lovecrafthistorier som jag har starkast minnen av är egentligen de som är längst. Framför allt The Case of Charles Dexter Ward och At the Mountains of Madness, men även en del kortare historier (som jag oftast inte kommer ihåg namnen på).

Tidigare har jag läst blandade utgåvor av Lovecrafts noveller i pocket samt några av Deltas svenska utgåvor. Det jag läst nu är Arkhams House utgåva av Lovecraft. Den består totalt av tre band, varav jag hittills bara läst det första (men jag har alla tre, så jag kommer att avverka de andra också så småningom). Det är onekligen trevligt att läsa snygga inbundna böcker istället för sladdriga pocketböcker.

technorati tags: horror, reading, books, lovecraft

Sorteringsdags

I kväll fick plötsligen både Henrik och Cecilia för sig att de skulle sortera och byta frimärken, och ganska snart efter det (oundvikligen) att de skulle göra det med mig. Jag har samlat frimärken länge (över trettio år), men det är länge sedan samlandet var speciellt aktivt. Jag sparar dock alla frimärken som kommer i posten i en låda för kommande behov. I kväll har jag i alla fall flyttat runt en del märken lite grann, och visst är det trevligt. Det tar sådan tid, bara...

technorati tags: collecting, stamps

17 öre, som vanligt

Idag fick jag mitt årsbesked för mitt personkonto. Det innehåller som vanligt 17 öre och har antagligen gjort det i tio år vid det här laget. Jag undrar hur lång det det tar innan Nordea kommer på att de skulle kunna be mig om att avsluta kontot?

Stefan Eriksson: Fjäriln vingad

Stefan Erikssons Fjäriln vingad (Natur och Kultur, 2002) är en bok som jag råkade snubbla över i en bokhandel och tyckte lät kul och köpte till det traditionsenliga julbokpaketet till mina föräldrar. Nu har jag lånat den och läst själv också.

Tre kompisar sitter på krogen och får ett infall. De bestämmer sig för att spela Stockholms invånare ett spratt. De beställer en stor skylt med texten "Skanska bygger raffinaderi - klart våren 2004" och så sätter de upp den i Hagaparken. Sedan fixar de bilbakrutedekaler med texter som "Stoppa Fjäriln vingad-raffinaderiet" och börjar sätta på bilar de passerar.

Till att börja med är alltihopa tänkt som ett skämt, men det visar sig snart att skämtet springer iväg med dem. Radio, aktionsgrupper, TV och politiker vill alla ha ett ord med i laget - och detta ord är sällan vad man kan vänta sig.

Man skulle kunna kalla det hela för en skröna. Boken tar inte sig själv på allt för stort allvar, och berättaren (en av de tre kompisarna) skjuter här och där in absurda kommentarer till läsaren i texten. Inga existerande personer förekommer i handlingen (förutom Östen Warnerbring, vars musik av någon anledning ideligen spelas i radio). De mer eller mindre officiella personer som förekommer har däremot ofta ganska genomskinliga namn, så det är inte så svårt att inse vem se är kalkerade från. Ett av undantagen är polisassistenten Cristoph-Sebastian St:John Smythe af Jochum som jag inte har en aning om vad han syftar på. Jag har däremot inga problem att placera hans överordnade, polischefen Skacke.

Tidvis är Fjäriln vingad absurd i bästa Douglas Adams-stil, med skillnaden att Stefan Eriksson lyckas sin handling i schack nog för att hålla den någorlunda inom Stockholms gränser.

technorati tags: reading, books

Mycket rullande på sistone

Igår var Henrik och jag och spelade bowling. Det var ett tag sen sedan sist, men det gick förvånansvärt bra i alla fall. Rent av så bra att jag möjligen satte personligt rekord. Jag vet inte exakt vad det gamla var, men om jag nöjer mig med att räkna serier slagna efter att jag hade tillgång till gratis bowlingspel i lumpen så var detta med rätt stor sannolikhet bäst. Jag lyckades få ihop en serie med 206 poäng (5 strike, 4 spärr). Jag vet att jag varit över 200 åtminstone någon gång tidigare, men jag vet inte exakt hur mycket.

Idag var jag på en provträning i aikido. Jag tränade aikido ett par terminer för drygt tio år sedan. Under en vinter råkade jag cykla omkull och (gissningsvis) bryta ett revben, och det gjorde att jag inte kunde träna på ett bra tag, och sedan blev det aldrig av att börja om igen. Nu blev det tal om aikido på en fikarast och jag fick reda på att det började en nybörjarkurs idag (eller egentligen i tisdags, men det missade jag). Den här träningen är alltså på tisdagar och söndagar vilket går bra nu ett litet tag framöver men om ett tag kommer min japanskakurs att börja igen, och den är också på tisdagar. Japanskan slutar 19:30 och aikidon börjar 20:00, men eftersom japanskan är nere på stan och aikidon i Ryd blir det lite stressigt i alla fall. Vi får se om jag kan få ihop det.

Jag var lite nyfiken på om jag skulle komma ihåg något av det jag lärde mig förra omgången nu. Jag kan inte påstå att jag kom ihåg något innan, men när jag väl gjorde en del av övningarna kändes det som att jag gjort dem tidigare, så något kanske sitter i. Och jag blir fortfarande lika vimsig av att göra en massa rullande hit och dit när det ska tränas fall. Förhoppningsvis går det över med lite träning.

Kortavgifter

Med anledning av en artikel i DN som talade om att den som betalar med kort ofta får betala kortavgifter som affären inte har rätt att ta ut. Enligt artikeln var VISA-kunder befriade från avgifter, medan det inte var lika klart för MasterCard. Jag ringde MasterCard och undrade vad som gällde för dem. Förvånande nog försökte de inte bolla mig vidare till min bank utan upplyste direkt om att om man har MasterCard så får man snällt stå ut med att betala de extraavgifter som affären lägger på. Avgifterna ska däremot specas på kvittot och det ska framgå hur de räknats ut. Synd att både min bank och min arbetsgivare ger mig MasterCard och inte VISA.

technorati tags: banking, mastercard

Japanska, igen

På jullovet hade jag massor med tid att läsa japanska, så det var alltid gott om tid att göra det imorgon. Eller någon annan dag. Alltså blev det inte gjort alls. Nu har jag till slut börjat så smått med att repetera det som gicks igenom under förra terminen. Jag började med alfabetena hiragana och katakana, och dem var det inga problem med. Jag har även gått igenom alla glosor från de första kapitlen och konstaterat att mycket sitter kvar, lite är tveksamt och några ord kom jag inte ens ihåg att jag hade kunnat.

Jag är anmäld till en fortsättningskurs, men det lär ta ett litet tag innan den kommer igång. Jag har inte fått något datum, men den kurskatalog som kursen finns med i kom i början av veckan. Det borde betyda att jag har ett tag på mig att repetera innan det är dags att läsa vidare.

technorati tags: language, japanese

egoSurf

Nästan vem som helst har väl provat att googla på sitt namn. Nu finns det en vetenskaplig metod, , att göra det för att se hur många träffar man får som pekar tillbaka till en själv. Jag fick 4867 ego points. Hur många får du?

technorati tags: web, google, egosurf

Släktforskning på nätet

Igår skrev både Corren och Dagens Nyheter om att de flesta invändningarna som Datainspektionen haft med släktforskningsfora på nätet nu var lösta. Det som kvarstår är var gränsen ska gå för att en person ska få diskuteras. Landsarkivet kräver att uppgifter är 70 år gamla för att de ska lämna ut dem. Anbytarforum har satt gränsen till 100 år, men Datainspektionen tycker inte att det räcker, och förhandlingar pågår. Vi får hoppas att Datainspektionen sansar sig.

technorati tags: genealogy, pul

En varning till läsare

Ur Populärmusik från Vittula:

Det farligaste, det han mest av allt ville varna för, den enskilda faktor som sänt hela kompanier av unga stackare in i dårskapens dimmor, var dock bokläsningen. Denna ovana hade ökat under det senaste generationen, och farsan var outsägligt tacksam för att jag själv inte hittills visat sådana tendenser. Sinnessjukhusen var överfyllda av folk som läst för mycket. En gång hade de varit som du och jag, kroppsligt starka, frimodiga, nöjda och balanserade. Sedan hade de börjat läsa. Oftast av tillfällighet. En förkylning med ett par dagars sängliggande. Ett vackert bokomslag som väckte nyfikenhet. Och plötsligt var ovanan född. Den första boken ledde till nästa. Och nästa och nästa, länkar i en kedja ledde rakt ner i mentalsjukdomens eviga natt. Man kunde helt enkelt inte sluta. Det var värre än narkotika.

Hur skulle man sprida en varning av det här slaget, om inte genom en bok?

technorati tags: reading, books

Piraterna organiserar sig

Dagens tillskott i floran av enfrågepartier till det kommande riksdagsvalet är Piratpartiet. Som enda fråga vill man avskaffa immaterialrätten (upphovsrätt, patent, varumärken).

Detta är naturligtvis alldeles för långtgående för att ha en chans att bli verklighet, men till stor del sympatiserar jag. Patent förhindrar mer innovationer än vad de hjälper. Det finns ingen vettig anledning till varför upphovsrätten skulle gälla längre än till upphovsmannens död, om ens så länge.

Framför allt tycker jag att det är trevligt att se att det görs försök att få upp de här frågorna på dagordningen. Det återstår naturligtvis att se om man klarar av att få till en organisation som klarar av att hantera de rätt högt satta målen.

technorati tags: copyright, piracy, politics

Läst under 2005

Nu är 2005, och alltså det dags att summera vad jag läst under det gångna året.


Under 2005 läste jag ut 133 böcker vilket ser ut som ett rekord, men det beror till en del också på lite ändrade läsvanor. Jag brukar läsa ett gäng seriealbum per år och ta med dem i statistiken, men under 2005 har jag följt några olika mangaserier och därmed läst rätt mycket mer serier än jag brukar. Av de 133 titlarna var 58 serier mot 19 förra året, exempelvis.


Jag passade också på att läsa en bok på tyska. Visserligen bara en Kalle Anka-pocket, men det var en rätt lagom nivå för mina kunskaper i tyska. Jag har ett par till, så förhoppningsvis kan jag arbeta upp åtminstone lite bättre vana på att läsa tyska framöver. I och med detta har jag läst böcker på fem språk: svenska, engelska, norska, danska och tyska. Det lär nog ta ett tag innan den listan utökas ytterligare.


Jag försöker också så smått att komma ikapp nobelkommitten och läsa något av varje nobelpristagare i litteratur. I år har jag läst böcker av sex pristagare som jag inte läst tidigare: Rudyard Kipling (1907, The Jungle Book, bra), Albert Camus (1957, Främlingen, rätt bra), Salvatore Quasimodo (1959, Dikter, förvånansvärt bra (jag är dålig på att läsa poesi)), Samuel Beckett (1969, Waiting for Godot, bra), Kenzaburo Oe (1994, A Personal Matter, bra), Elfriede Jelinek (2004, Pianolärarinnan, nja). Under tiden har Harold Pinter fått nobelpriset, så jag har gjort en nettoinläsning av fem pristagare. Totalt kvarstår 78 pristagare som jag inte har läst någonting av, så om jag fortsätter i det här tempot bör jag vara klar någonstans i trakten av 2020...

technorati tags: reading, books, comics, nobel

Gott nytt år - nu med bilder!

Gott nytt år alla som läser detta!

Jag har precis provat att ladda upp lite bilder till flickr. Titta gärna!

Omslagspojken Martin

Senaste numret av tidningen Dialog från Linköpings kommun har en artikel på nästan ett uppslag om dagiset Martin går på. Dessutom är det en massa dagisbarn på omslaget, inklusive Martin. Jag lyckas inte hitta någon elektronisk version av tidningen på kommunens webbsidor, däremot.

Projekt Runeberg i SvD

Idag skriver SvD om Projekt Runeberg. Jag är en av dem som brukar scanna gamla böcker och publicera dem på nätet via Projekt Runeberg, så det är kul att se att det uppmärksammas i den vanliga pressen.

Enligt SvD har vi "över 350 titlar, de flesta på svenska". Att vi mest har böcker på svenska är helt korrekt, även om vår tanke är att samla nordisk litteratur. Eftersom alla som jobbar regelbundet med projektet är svenskar så blir det lätt en övervikt åt svenska. Vi behöver få in finnar, norrmän, danskar, samer, islänningar och så vidare som vill publicera sin litteratur fritt på internet.

Jag undrar däremot varifrån SvD fått siffran 350 titlar. Visserligen är "över 350 titlar" tekniskt sett korrekt, men de siffror jag lite snabbt hittar på våra webbsidor är 551 verk och 1029 volymer. Anledningen till de varierande siffrorna är att vi ibland räknar verk (som Nordisk Familjebok eller STFs årsbok) och ibland volymer (som A-Armati, del ett av Nordisk Familjebok, eller STFs årsbok för 1886).

Lästävling

Nu har vi utlyst en familjetävling i läsning. Den som läst flest sidor fram till slutet av mars vinner. Mina sidor räknas rakt av medan barnen får multiplicera sina sidantal med handikapp eftersom de inte läser lika fort. Hittills har Cecilia gjort ett skräckinjagande ryck genom att läsa ut Harry Potter och den flammande bägaren och få det sidantalet multiplicerat med tre. Själv ligger jag på noll...

Ett steg fram, ett steg tillbaka

Amerikanska skolbarn behöver inte längre riskera att bli ilurade "intelligent design", efter att en domstol kastat ut den. Å andra sidan var detta bara en lägre instans, så det skulle förvåna mig om det inte överklagas.

För att inte världen ska bli för bra på en gång så kompenseras detta av att Google som hittills varit en väldigt ren och trevlig sökmotor nu meddelar att de kommer att frångå sin policy med annonser som bara är text och börja ha bilder också. Det är antagligen bara en tidsfråga tills de kommer att ha irriterande blinkande animationer som alla andra. Tur att det numer är rätt lätt att blockera webbannonser.

Rimmat och klart!

Nu har jag rimmat klart på alla julklappar jag ska ge bort i år. Minst fyra rader på alla paket, och ett med en limmerick. Och gott om tid kvar till julafton!

Egentligen är jag inte säker på att jag kan alla villkor för att något ska klassas som en limmerick, men jag följer dem jag känner till: första raden är (ungefär) "en [person] från [plats]", rimmet är AABBA, och raderna tre och fyra är kortare än de övriga. Sedan ska den väl egentligen vara ekivok också, men det blev det en ganska liten dos av eftersom det är en julklapp till en minderårig. ;-)

På återbesök hos Lovecraft

När jag gick på gymnasiet träffade jag på skräckförfattaren H. P. Lovecrafts böcker. Jag lånade och läste de två svenska utgåvor som jag hittade (väl slitna gamla Delta-utgåvor). Lite senare hittade jag en serie pocketböcker från Ballantine som innehöll Lovecraftnoveller som jag köpte några av. Det som var irriterande med den serien var att varje del verkade vara ihopsatt slumpmässigt. Trots att de var utgivna ungefär samtidigt av samma förlag (och med uniforma omslag) så innehöll de dubblerade noveller.

Det är ingen hemlighet att Lovecraft har ett rätt speciellt språk. Han använder adjektiv som få andra författare, och jag är inte säker på att hans stil är allt igenom positiv. Men samtidigt är den effektiv. För hans syften fungerar det. Lovecraft har influerat otaliga andra skräckförfattare, men förutom det har han även lämnat spår efter sig på en massa andra ställen. Det finns exempelvis åtskilliga låtar, skivor och grupper som har namn som anspelar på hans verk. Mest känt är nog dock rollspelet "Call of Cthulhu" som naturligtvis är ett skräckrollspel. Jag har inte spelat det så väldigt mycket och det var länge sedan, men jag minns det som en väldigt passande miljö för rollspelande. En av styrkorna med rollspel är just att kunna bygga en stämning, och det passar utmärkt för en skräckmiljö.

Nu på lunchen började jag läsa i en samlingsutgåva av alla Lovecrafts noveller som jag köpte för ett tag sedan. Jag har med tiden insett att det finns en hel del Lovecraftmaterial som jag inte läst, och att detta inkluderar några av hans mest kända verk. Det var länge sedan jag sist läste Lovecraft, men jag har trots det tydliga minnen av många av hans noveller, så jag ser fram emot att läsa mer. Novellen jag läst nu är en av Lovecrafts absolut mest kända, "The Call of Cthulhu", och även om jag bara hann igenom halva på lunchrasten känner jag mig säker på att jag inte läst den förut.

Novellen börjar såhär:

The most merciful thing in the world, I think, is the inability of the human mind to correlate all its contents. We live on a placid island of ignorance in the midst of black seas of infinity, and it was not meant that we should voyage far. The sciences, eash straining in its own direction, have hitherto harmed us little; but some day the piecing together of dissociated knowledge will open up such terrifying vistas of reality, and of our frightful position therein, that we shall go mad from the revelation or flee from the deadly light into the peace and safety of a new dark age.

Det är nästan så att man kan få för sig att Lovecraft stött på internet redan för åttio år sedan. Resten av novellen är ett typexempel på Lovecrafts fascination för uråldriga kulter, mystiska monster och annat hemskt. Läs och rys!

technorati tags: horror, reading, lovecraft

Ska böcker produceras monolitiskt eller kollaborativt?

Det är många som verkar tro att en wiki som Wikipedia aldrig kan uppnå samma kvalitet som gammaldags tryckta uppslagsverk. Det är nog dags att tänka om snart. vetenskapstidskriften Nature har gjort ett test där man skickade ett antal artiklar från både Wikipedia och Encyclopedia Britannica till experter för fackgranskning. Man kom fram till att genomsnittsartikeln i Britannica hade omkring tre fel, medan Wikipedia hade omkring fyra. Man hittade totalt åtta riktigt allvarliga fel, varav fyra fanns i vardera uppslagsverket. Man kan naturligtvis tycka att detta indikerar att Wikipedia ligger långt efter, men då ska man ha klart för sig att Britannica skrivs av en noggrant övervakad stab av experter medan vem som helst kan skriva i Wikipedia, och gör det utan lön. Jag har lagt till en del småsakar som jag sett saknades. Det är också värt att notera att Britannica först kom ut 1768 medan Wikipedia startades 2001. Sådär en 230 års försprång borde göra en del nytta. Själv tror jag att det inte dröjer länge innan gemene man drar sig för att slå upp saker i pappersuppslagsverk eftersom risken då är så stor för fel och inaktualiteter, till skillnad från kollaborativa verk som Wikipedia. [Via Boing Boing.]

J Wynia propagerar för att man ska inte vara så snäll mot sina böcker som det ofta propageras för: skriv inte i dem och vik absolut inte hörnen. Hans huvudargument är att det mest respektfulla man kan göra med en bok är att använda den, och det håller jag helt med om. Jag var länge helt emot att skriva i böcker, men har successivt ändrat åsikt på den fronten. Dels är det praktiskt att notera saker i marginalen när man studerar böcker (vare sig det gäller skönlitteratur eller facklitteratur) så att man lätt kan se vad man tyckte var viktigt när man behöver repetera något eller behöver hitta citat för att skriva en recension eller så. Jag tycker också att det är intressant att läsa mina egna marginalanteckningar (som ibland känns som en diskussion med författaren) långt efter att jag läst ut boken. Det är mycket lättare att komma ihåg saker via mina egna noteringar om det än genom att hitta rätt ställe i texten utan några noteringar.

Man ska alltså inte bli förvånad om man hittar anteckningar i mina böcker. Jag är däremot så pass mycket bokvårdare att jag inte skriver med något annat än blyerts i böcker. Vem vet, det kanske ändrar sig det också? Jag har dock inte kommit så långt att jag börjat vika hundöron i böcker. Det brukar leda till att sidorna går sönder, och det gillar jag inte. Däremot brukar jag ibland lämna ett spår av PostIt-lappar efter mig för att markera intressanta ställen.

Marginalanteckningar framhålls ibland i antikvariatskataloger som något som höjer en boks värde - om det är någon känd person som gjort dem (eller åtminstone någon som har koppling till författaren eller boken). Även om det är någon helt okänd person som skrivit i marginalen kan det vara intressant att läsa som kontrast till ens egna reflektioner till boken. Detta fenomen används för den delen i den senaste Harry Potter-boken, där marginalanteckningar i en bok spelar en viktig roll. [Också via Boing Boing.]

technorati tags: reading, books, wiki

Snart nytt år, snart ny video

Nu är det dags att starta om ett projekt som legat på is ett tag. Jag har planerat ett tag att bygga en PVR av en linuxdator, och nu känns det som om det är dags att se till att det händer något. Om inte annat för att de gamla trevliga analoga TV-sändningarna snart försvinner, så vi blir i vilket fall som helst snart tvungna att göra någonting åt TVn. Istället för att använda VCR och digitalbox är det alltså tänkt att det ska bli en dator med inspelning av TV-program på hårddisk och mottagning av digital-TV direkt i datorn. Återstår att få ihop alla delar så att det fungerar som det ska och paketera det på ett sätt som fungerar att ha intill TVn. För ett tag sedan köpte vi en dator som var tänkt att bli PVR, men av diverse anledningar blev det inte så, utan den blev ny arbetsstation istället, så nu är steg ett att skrapa ihop ny hårdvara att bygga PVR av. Jag tänkte börja med diverse gammalt skrot för att se att saker fungerar som jag vill och sedan uppgradera delar allt eftersom det visar sig behövas. Efter en tur ner i källaren verkar det som om jag har allt som behöver för en första väldigt primitiv version, förutom ett grafikkort.

technorati tags: pvr

Hur man använder en pennkniv

Jag har naturligtvis stött på kedjor och liknande snidade i trä förut, men här är någon som tagit det konceptet ytterligare en bit genom att snida fram kedjor och annat ur vanliga pennor. Med tanke på hur ömtåliga blystiften i pennor är måste detta vara ett verkligt tålamodskrävande arbete.

Uppdatering: Om man inte tycker att det var pilligt nog kan man prova att skulptera saker i själva blystiftet på pennan istället.

technorati tags: wood, carving, art

NIX, jag ska inget ha

Nyss ringde telefonen och när jag svarade hörde jag "Congratulations! You have just won a free cruise to the Caribbean...". Jag trodde att sådana lurendrejerier var begränsade till epostspam, men uppenbarligen förekommer det via vanlig telefon också.

Jag utgick från att det inte skulle gå att få reda på vem det egentligen var som låg bakom och dessutom var de säkert utlandsbaserade och utanför NIX-registrets räckvidd, så jag lade på. Egentligen borde man kanske se till att lägga av luren istället så att samtalet tar så lång tid (== pengar) som möjligt för andra parten. Ju längre de pratar med tomma luften hos mig, desto längre tid innan de kan ringa och kasta bort någon annans tid.

Att komma upp sig

Ingates julfest börjar snart men jag har redan tjuvstartat lite på en av attraktionerna. Närmare bestämt klätterväggen som smugit sig in på kontoret över natten. Det var inga större problem att ta sig upp till taket (drygt sju meter upp). Det fanns en lätt och en svår led, och jag lyckades ta mig upp för båda. Jag antar att den som kan klättra tycker att båda är lätta, men det är ju en annan sak.

Jag kommer antagligen att ha ont i fingrarna i morgon, men det är ett senare problem. Kul var det i vilket fall.

Minnen från förr

Signaturen MarshallPoe skriver i en artikel på Kuro5hin.org om hur vi idag är det första samhdllet där vem som helst kan sprida sina minnen genom bloggar, webbsidor och andra internettjänster. I många tidigare samhällen var det inte många som kunde läsa och skriva, och även om de kunde det så skrev man inte ner dagliga minnen och tankar. Han har läst rysk historia och konstaterar att vi egentligen vet ytterst lite om den tsar som idag kallas Ivan den förskräcklige. Varför ska han ha varit så förskräcklig? Idag kan man få reda på lika mycket sin vi vet om honom eller mer om många personer bara genom ett par internetsökningar. Ivan själv var antagligen inte ens skrivkunnig, för sådant hade man slavar till.

MarshallPoe propagerar för att fler ska dokumentera sina minnen. Dels är det trevligt att kunna gå tillbaka och se vad man själv tyckte tidigare, men också för kommande generationer.

Här måste jag hålla med. Jag har hållit på med släktforskning i många år. Tack vare den noggranna svenska kyrkbokföringen går det att få reda på en hel del uppgifter om en person även om hen levde på 1700-talet. Man kan få fram alla familjeförhållanden, födelse- och dödsdatum, flyttningar hit och dit och så vidare. Om man har tur kan man hitta en utförlig bouppteckning och få reda på vilka saker personen ägde vid sin död och bilda sig en uppfattning om hur hemmet såg ut. Ibland kan också prästen ha skrivit en nekrolog i kyrkboken vid dödsfallet, men ofta står det bara datum och dödsorsak. Detta säger dock väldigt lite om personen själv, och framför allt är det bara antingen fakta eller saker som andra har tyckt. Man får aldrig reda på någonting om en persons egna tyckanden. Vanliga människor förr skrev inte dagbok, och om de mot förmodan skulle ha gjort det skulle den antagligen inte finnas kvar idag.

Därför är det så trevligt när man faktiskt kan hitta dokument som en person själv skrivit, vad det än är. Jag har turen att faktiskt ha en del sådant, och det gör att jag har en betydligt fylligare bild av åtminstone några släktingar än jag annars skulle ha.

Min farfar tyckte om att skriva och efter honom har jag 3-4 pärmar fulla med texter. En hel del är maskinskrivet, men rätt mycket är handskrivet. Nästan allt är skrivit på baksidan av gamla fakturor, reklampapper och liknande (farfar hade en egen verkstad, och såg uppenbarligen till att ta hand om papper som blev över). En del av texterna är skönlitterära försök eller ganska långa roliga historier och anekdoter. De har inte alltid åldrats så väl. De övriga texterna är mycket intressantare, för de är minnen från farfars barndom, eller i flera fall återberättningar av historier som farfars farföräldrar berättat för honom vilket innebär att det handlar om händelser från förra halvan av 1800-talet. Jag har (sedan länge) påbörjat en sortering och renskrivning av det här materialet men det är inte klart än och kommer antagligen inte heller att bli det på ett tag. Rätt många av texterna finns i flera olika versioner, i olika grader av redigering, så det kan vara tidskrävande att sålla fram en komplett version. Förutom det har jag också ett antal brev kvar från honom som farmor sparat. Det verkar inte som om de är sparade enligt något särskilt mönster, utan det verkar som om en del brev helt enkelt råkat bli sparade (breven jag har verkar inte vara i följd och de är spridda över flera årtionden). En del av dem är från krigseren vilket ju är lite extra intressant.

Även farmor har lämnat lite skrivet material efter sig. Hon var småmskollärarinna, och ett par av de första åren hon jobbade (i övergången mellan 1920-talet och 1930-talet) skrev hon en del i en anteckningsbok som jag har. Det är omväxlande om hur det är att vara lärare och hur det går för eleverna, hur man förbereder för julfesten och annat liknande.

Från mormor har jag några sidor där hon berättar om hur det var när hon var liten. Hur de bodde, vad de gjorde som barn och så vidare. Jag vet inte om hon skrev det för sig själv eller om någon hade bett henne göra det. På sista sidan slutar texten mitt i en mening, så jag antar att hon blev avbruten av telefonen eller så och det aldrig blev av att fortsätta.

Morfar däremot har jag inget sådant här material efter och han dog dessutom när jag var ungefär fem år gammal så honom har jag dessutom inga egna minnen av. Mamma och mormor har naturligtvis berättat en del, men han är i alla fall en mycket dimmigare gestalt än de andra.

Från farfar och farmor har jag även ärvt en massa gamla fotografier. Släktforskare som jag är vill jag naturligtvis veta vilka de föreställer, så jag har numrerat dem på baksidan och lämnat dem i buntar till pappa och bett honom skriva vilka som är på varje bild. Som resultat av det har jag fått långa berättelser med minnen om hur det var när han var barn, utifrån det som finns på bilderna. Man skulle kunna tro att det inte skulle vara så stor skillnad på hur vi växte upp eftersom han och jag vuxit upp i hus som ligger några hundra meter från varandra (eller låg, för huset han växte upp i är rivet nu) och med bara tjugofem års mellanrum, men ju mer jag läser ju mer upptäcker jag att tiderna och samhället förändrat sig. Och ju mer jag vet om hur det var förr, desto mer upptäcker jag som om jag skulle vilja veta mer om.

technorati tags: genealogy, memories

Projektet som luften gick ur

Nu har jag precis lagt på vinterdäcken. Eller åtminstone tre av dem. Det fjärde vinterdäcket var det ingen luft i, så det sommardäcket får tjänstgöra en dag till eller två.