2014-9: J. M. Coetzee: Disgrace

Vår bokcirkel har skaffat sig traditionen att läsa något av årets nobelpristagare strax efter att det tillkännages vem det är. I år råkade en bok av Alice Munro vara ungefär det sista vi läst när den ständige sekreteraren berättade att hon tilldelats priset, så vi valde att läsa en bok av en tidigare pristagare istället och fastnade för J. M. Coetzee.

Disgrace handlar om David Lurie som är universitetslärare och påbörjar en kärleksrelation med en av sina kvinnliga studenter. Detta är så klart inte världens bästa idé och redan från början märker man att hon inte verkar vara helt med på noterna. Hon kan å ena sidan verka smickrad av uppmärksamheten från en äldre man, men samtidigt framstår hon ofta som lite avkopplad och inte så engagerad i relationen, som om hon mest låter den hända för att hon inte riktigt vågar säga ifrån även om hon egentligen skulle vilja.

Så småningom får universitetsledningen reda på vad som pågår och David hamnar inför disciplinnämnden som vill att han inte bara ska säga att han gjort fel utan även göra offentlig avbön. Han säger att han gjort fel men vägrar alla former av ånger och blir hellre avskedad. Den här biten av boken känns lite underlig, för jag tycker inte att hans motiv för låta sitt liv få en så omvälvande förändring till det sämre presenteras på något övertygande sätt.

Det hela slutar i alla fall med att han flyttar till sin dotter Lucy som bor på en farm på landet där han hjälper till med diverse praktiska göromål som är väldigt långt från hans tidigare liv som universitetslärare i litteratur. Även här ställs livet dock snart på ända när tre män en dag bryter sig in och låser in honom i ett rum för att sedan våldta Lucy. Den här gången reagerar David som man skulle kunna vänta sig och vill rapportera till polisen och försöka få tag i de skyldiga. Lucy vägrar och berättar bara för polisen att de haft inbrott och blivit av med diverse saker, men inte om våldtäkten.

Det verkar som att deras granne (som även jobbar åt Lucy ibland) är bekant med en av de skyldiga och medan David försöker konfrontera honom så behandlar Lucy den delen av överfallet som om den inte hade hänt. Hon är mer intresserad av att inte riva upp sin relation till grannarna och alla andra i trakten än att försöka få tag i den skyldige för våldtäkten.

Jag måste säga att jag hade lite svårt att få grepp om den här boken. Den är inte på något sätt illa skriven rent prosamässigt, men jag har svårt att relatera till personerna. Det känns som att ingen av dem har något känsloliv att tala om eller i alla fall verkar dölja det väldigt långt in så det är svårt att förstå deras motiv för hur de agerar.

J. M. Coetzee: Disgrace
Secker & Warburg, 1999
218 sidor
ISBN: 0-436-20489-4
epub

2014-2: Suzanne Collins: Mockingjay

Mockingjay är den tredje och sista delen i The Hunger Games-trilogin och den här gången handlar det inte om någon hungerspelstävling som det gjort i de tidigare två böckerna. Nu har det brutit ut fullt krig mellan staten (Capitol) och rebellerna. Det finns dock fortfarande stora likheter mellan hur det gick till i hungerspelen och hur det går till när det är krig, visar det sig.

De som styr planerar inte bara utifrån hur de kan få största möjliga effekt på sina militära attacker, de lägger minst lika mycket energi på att använda sina propagandaresurser så effektivt som möjligt och här är Katniss ("mockingjay") en väsentlig pusselbit och samlande kraft. Hon hamnar fortfarande i strid, men man gör sitt bästa för att se till att hon gör det på ett sätt där hon inte kommer att befinna sig i absolut livsfara och precis som i hungerspelen lägger man en hel del tid på smink och kameravinklar trots att det den här gången handlar om krig.

Precis som förut så har Katniss också svårt att bestämma sig mellan Peeta och Gale och situationen som hon hamnar i här gör det inte heller lättare för henne. Jag kan inte påstå att jag blev speciellt förvånad över hur det blev till slut, men jag tycker att det fungerar bra.

Sammantaget så har jag tyckt bra om den här trilogin, även om jag tycker att det kändes som onödigt mycket upprepningar i del två. Det hade gått att klippa ner den en hel del men jag antar att det finns en press på att en trilogi ska innehålla tre ungefär lika tjocka delar.

Suzanne Collins: Mockingjay
Scholastic, 2010
390 sidor
epub
ISBN: 978-0-439-02351-1

2013-57: Fredrik Backman: En man som heter Ove

Mannen som heter Ove som den här boken handlar om är inte den typen av människa som vinner några charmpris. Vissa skulle rent av säga att han är lite fyrkantig. Sedan frun dog och Ove fick reda på att han inte behövs på jobbet längre så har han inte sett någon vits med livet alls, och som konsekvens av det har han bestämt sig för att ta livet av sig. Naturligtvis under vidtagande av mått och steg så att det ska vara så lätt som möjligt för vem det nu drabbar att ta hand om kvarlåtenskapen, så alla papper är i ordning och skyddande material är i möjligaste mån utplacerat.

Men det blir inte som Ove tänkt sig, som så många gånger förr. Det kommer folk imellan och förhindrar att han tar livet av sig, utan att ens vara medvetna om att det är det de gör. Rätt vad det är har de på något sätt fått Ove att hjälpa dem att göra diverse saker som han inte alls har lust med, och utan att någon vet hur det gick till. Allra minst Ove.

När boken börjar framstår Ove som en person som är bitter och som det är väldigt svårt att tycka om. Allt eftersom man läser så förstår man allt mer varför Ove är som han är och att han nog faktiskt har fler sidor än den buttra och tvära, även om han inte riktigt vill medge det själv.

Jag hade lite svårt för den här boken precis i början, men den växte och blev riktigt trevlig efter ett tag. Nästan som Ove själv. Ännu trevligare, rent av.

Fredrik Backman: En man som heter Ove
Forum, 2012
347 sidor
epub
ISBN: 978-91-3713811-4

2013-13: Kerstin Ekman: Mordets praktik

Till vår bokcirkel läser vi normalt en bok men en gång har vi provat att läsa två, fast på ett speciellt sätt. Alla läste Doktor Glas av Hjalmar Söderberg och sedan skulle man läsa en fritt vald av alla de böcker som inspirerats av den. Jag valde Kerstin Ekmans Mordets praktik som är något slags parallell metaroman medan andra hade läst böcker som återberättade Doktor Glas från både pastorns och fruns synvinklar (och det fanns fler titlar att välja på som ingen av oss valde).

För att ta bokcirkeln först så var det här ett både intressant och lyckat experiment. Alla hade en gemensam bas att stå på eftersom den ena boken var gemensam för alla och även om den andra boken varierade från person till person så berättade de i alla fall ofta samma berättelse eller gav sin egen vinkling på den. Jag skulle kunna tänka mig att göra samma experiment någon mer gång, men det finns nog ingen direkt uppsjö av andra böcker som på det här sättet gett upphov till en hel skock återberättelser ur alternativa perspektiv (eller?).

Kerstin Ekmans berättelse var den som stack ut lite i samlingen genom att den inte bara rakt av återberättar Doktor Glas ur en annan persons perspektiv. Istället så handlar Mordets praktik om doktor Revinge som onekligen är ganska lik doktor Glas. Så lik att han i själva verket är övertygad om att han stått modell för den fiktive doktor Glas; något som inte verkar helt långsökt eftersom han inte bara träffat Hjalmar Söderberg utan även berättat för denne om hur cyankalium fungerar. Även doktor Revinge hamnar i en situation där han frestas att ta livet av någon för att skydda någon annan, men i hans fall känns det mer uppenbart som ett mord.

Jag gillade Mordets praktik. Den lyckas bara både en intressant kommentar till Doktor Glas och en bra bok i sig själv på samma gång. Jag vet inte hur den blir om man försöker läsa den utan att ha läst Doktor Glas först, men å andra sidan är halva nöjet med den här boken det metalitterära anslaget så det är inget jag skulle rekommendera i vilket fall. Det är också värt att notera att Kerstin Ekman lyckas producera prosa som känns precis som Söderbergs, komplett med arkaiska verbformer och allt.

Kerstin Ekman: Mordets praktik
Albert Bonniers Förlag, 2011
201 sidor
ISBN: 978-91-4350094-3

2013-47: Göran Rosenberg: Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz

Ett kort uppehåll på vägen till Auschwitz är sonen Göran Rosenbergs berättelse om hans fars resa från hemmet i Polen via koncentrationslägren Auschwitz och Wöbbelin och vidare till Sverige där han så småningom slår sig ner i Södertälje. Modern har gjort en liknande resa men kom till Sverige i ett senare skede och även om hon inte på något sätt saknas i boken så är det inte heller hennes berättelse.

Vid en första anblick ser det i mångt och mycket ut som en biografi om fadern, men det är blir även en mer generell bok om hur judarna hade det kanske inte i första hand i koncentrationslägren under andra världskriget i sig självt utan framför allt hur de hade det efteråt när kriget var slut och de skulle försöka bygga upp ett fungerande liv i ett land de inte visste mycket om. Jag misstänker att det fanns ett visst mått av vardagsrasism att konfronteras med men det är inget som ges något större utrymme i boken; här handlar det mer om hur det rent mentalt är svårt att anpassa sig till en ny vardagsmiljö efter att ha genomlevt koncentrationslägrens helvete. Även om fadern får vänner och ett jobb han är bra på så mår han inte bra; i själva verket allt sämre.

Det här är också en bok om Rosenbergs egen uppväxt. Han har aldrig vetat om något annat än Sverige men samtidigt är hans familjerötter alla från Polen med allt vad det betyder av traditioner, språk och annat (förutom det mentala bagage som föräldrarnas upplevelser under kriget blir). Hans uppväxt blir en balansgång mellan att ta till sig sin egen kultur och att anpassa sig till den han har runt sig utanför hemmet utan att förkasta någon av dem men också antagligen utan att helt känna sig hemma i någon av dem.

Formatet där boken hela tiden är skriven till fadern och hela tiden tilltalar honom med "du reser..." och så vidare kändes till en början lite udda, men det fungerar när man väl vant sig lite.

Göran Rosenberg: Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz
Albert Bonniers Förlag, 2012
223 sidor
epub
ISBN: 978-91-43-51219-9

2013-16: Martina Haag: Heja, heja!

När den här boken börjar så springer Martina Haag inte alls, men får för sig att börja och arbetar sig långsamt upp från att mestadels gå till att lyckas springa hela sina rundor på några kilometer, vilket så klart är ett stort framsteg. Men hon stannar inte där utan springer längre och längre, och efter ett tag är det dags att springa maraton.

På någon skala är det här så klart en löparbok, men det handlar inte om teknikträning och optimering av hur man lägger sina löppass för att få ut mesta möjliga effekt. Det handlar mer om att komma igång, peppa sig själv och att verkligen komma iväg och träna alls. Även den som är van att tillbringa varenda kväll i soffan kan ändra sig och klara av ett maraton.

Boken känns i första hand som ett ovanligt långt kåseri snarare än en typisk bok, men med tanke på vad det är den försöker åstakomma så är det inget fel i det.

För egen del så springer jag regelbundet sedan några år men jag har hittills inte kommit fram till maraton än. Det längsta jag sprungit hittills är en halvmara för ett par år sedan. Vi får väl se hur det blir med längre distanser än så.

Martina Haag: Heja, heja!
Piratförlaget, 2012
epub
ISBN: 978-91-642-4190-0

2013-46: Christian Engström & Rickard Falkvinge: The Case for Copyright Reform

Den här boken sammanfattar Piratpartiets visioner om upphovsrätt och relaterade ämnen och grundtanken är väl att den ska användas som ett ovanligt innehållsrikt flygblad för att informera om partiets politik. Jag tänker inte gå in på detaljer här, men tänkte i alla fall citera sammanfattningen:

• Författarens rätt att identifieras som författare av verk är oförändrad.
• Fri icke-kommersiell fildelning.
• Kommersiell upphovsrätt begränsas till 20 år.
• Upphovsrätt måste registreras efter 5 år.
• Sampling, parodi, mashup och liknande derivatformer är tillåtna.
• Citaträtten utsträcks till alla media.
• Förbud mot DRM.

Rent innehållsmässigt har jag inga problem med den här boken. Den är tämligen väl argumenterad och försedd med referenser för den som vill fördjupa sig. Det jag har synpunkter är dels produktionen (en extra vända korrekturläsning hade inte skadat vare sig vad gäller språket och rena formfel), dels att det märks lite onödigt tydligt att boken har två författare. Eftersom man valt att presentera en sammanhållen text utan indikation av vem som skrivit vad som borde texten också haft en rimligt uniform språkdräkt. Som det är nu märker man ofta vem som talar på att Rick och Christian har ganska olika tonlägen. Det hade nog varit bra för bokens möjligheter att övertyga om man dels valt en gemensam nivå att hålla sig på, dels valt en nivå som är närmre Christians. Ricks delar är mer raljerande än Christians, och jag tror att det gör sig bättre i talad form än i bokform som här.

Boken innehåller också en historik om upphovsrätten och en översikt över en del forskning som gjorts om hur fildelning påverkar i första hand musikindustrin. För att sammanfatta väldigt kort så påverkar det inte påverka de totala intäkterna för musikindustrin över lag. Det är däremot negativt för skivbolagen, men det kompenseras mer än väl av att det istället ökar intäkterna för musikerna som är de som faktiskt producerar musiken.

Christian Engström & Rickard Falkvinge: The Case for Copyright Reform
Piratpartiet, 2012
93 sidor
epub, fritt nedladdningsbar
ISBN: 978-91-7465-357-1

2013-44: Cory Doctorow: Homeland

Homeland är en uppföljare till Doctorows Little Brother men det är inget som hindrar att man läser Homeland som om den vore fristående. Det görs några referenser till den tidigare boken när personerna i den här refererar till vad som hänt förut men det är egentligen inte speciellt viktigt att man känner till detaljerna; den här boken kan stå för sig själv.

Huvudpersonen Marcus Yallow är en ung hacker och aktivist. I den förra boken är han drivande i en ungdomsrörelse som protesterar mot Department of Homeland Security och deras metoder att inskränka allas frihet för att (som de säger) "bekämpa terrorism". I den här delen tycker han sig ha fått nog av det och försöker leva ett normalt liv, men det är som bekant inte alltid det blir som man har tänkt.

Doctorow är väldigt bra på att plocka in företeelser och händelser från vår nutid, fila av serienumren och bygga sina romaner på dem. Ibland får man lite känslan av att man inte skulle tycka att det som händer i boken skulle vara så trovärdigt om man inte visste att det redan har hänt. I den här boken är det centrala konceptet som används på det sättet Wikileaks. Även om det fungerar på ett annat sätt här så är det ingen tvekan om att det är därifrån inspirationen kommer (och dessutom avslutas boken med ett efterord av en av grundarna av Wikileaks).

Precis som i den förra boken eller för den delen ungefär vilken som helst av Doctorows böcker så trycker han mycket på det faktum att vilken människa som helst kan göra mycket mot en till synes övermäktig motståndare. Framför allt om de är smarta och har koll på den moderna tekniken. Marcus och hans vänner använder ett hackerspace som en central punkt och kryptering och TOR-nätverk är helt naturliga delar av deras sätt att kommunicera.

Man behöver aldrig tveka över att Doctorow gillar politik, eller kanske framför allt aktivism på gräsrotsnivå. Han är fantastiskt bra på att berätta medryckande om hur folk får andra att göra saker på smarta sätt så att hela rörelser uppstår. Det är lätt att bli arg när man läser hans böcker, men på ett bra sätt. Man känner på sig att det finns en massa fel på världen, men också att det går att ändra på alla de här felen bara vi hjälps åt och sätter igång istället för att bara sitta och prata om det.

Om du tycker att det här låter läsvärt (och det hoppas jag att du gör) så behöver du inte ens betala några pengar för att ta reda på om jag har rätt, för hela Homeland (och för den delen alla Doctorows övriga böcker) finns att ladda ner gratis från hans egen hemsida i en uppsjö av format. Jag läste epub-versionen.

Jag kan också passa på att nämna för den som gillar Cory Doctorow att han kommer att komma till Sverige framöver. Den som är intresserad av att träffa honom bör boka in Swecon 2014: Steampunkfestivalen i Gävle där han är en av hedersgästerna.

Cory Doctorow: Homeland
Tor, 2013
349 sidor
epub
ISBN: 978-0-7653-3369-8

Eboksläsaren Sony PRS-T2 ett år senare

För ungefär ett år sedan skaffade jag mig en eboksläsare. Det är långt ifrån första gången jag läser böcker från skärm, men det är första gången jag har en elektronisk pryl som jag har bara för att läsa text. Tidigare har jag läst romaner på vanlig datorskärm, en Palm III och några olika varianter av telefoner. Att läsa på vanlig datorskärm är inte bekvämt nog och de andra haft för dålig upplösning.

Med en läsplatta (i mitt fall en Sony PRS-T2) så har allt det förändrats. Läsplattan är fysiskt nästan exakt samma format som en normal pocketbok, fast tunnare än de allra flesta pocketar. Även viktmässigt klarar den sig bra i jämförelse, så man slipper bli trött i handen av att sitta och hålla den. Det kan jag inte säga att jag brukar bli av pocketböcker (stora inbundna böcker är en annan historia), men det är väldigt skönt att slippa skevheten som blir av att läsa i början eller slutet av en tjock bok. Oavsett var i en ebok man är så är den fysiska formen densamma.

Det smidiga fysiska formatet tillsammans med touchskärmen gör att man lätt kan hålla eboken i en hand och klara av att bläddra genom att svepa med ett finger över skärmen åt det håll man vill bläddra. Det gör att man får det andra handen ledig att hålla temuggen eller hämta choklad eller något annat viktigt.

Jag har en läsplatta med e-ink-skärm. Det innebär att den är svartvit och drar väldigt lite ström. Anledningen till det är att det bara går åt energi för att ändra vad som är på skärmen, inte att visa det. Med en vanlig tablet kan man numer också få en bra skärm, men batteritiden ser då helt annorlunda ut (någon dag istället för en månad). En tablet har bakgrundsbelysning vilket min läsare saknar, men det tycker jag inte är något problem. Som kompensation fungerar min läsplatta utan problem i starkt solljus vilket tablets och telefoner har problem med.

En läsplatta är visserligen en mycket mer specialiserad enhet eftersom man bara kan läsa på den, men jag tycker också att den är bättre på det. Med en tablet skulle jag kunna använda samma enhet för att läsa mejl och surfa också, och det kan jag inte nu. Det kan man å andra sidan se som en fördel också. När jag sätter mig för att läsa en bok så störs jag inte av mejlikoner, spel och annat. Jag tycker också att det är mer vilsamt för ögonen att läsa länge på en läsplatta än på en tablet.

En annan sak som är väldigt praktisk med att läsa eböcker är ordlistan. När som helst kan jag trycka på ett ord i texten jag läser och få det uppslaget i Oxford English Dictionary. Det har gjort att jag mycket oftare än förut tar reda på vad de där orden som jag bara tror att jag förstår verkligen betyder. Ibland har jag rätt, ibland inte. Förhoppningsvis kommer jag i alla fall ihåg några av orden jag slår upp till nästa gång. Tyvärr verkar det inte gå att lägga till fler ordlistor i den modellen av läsplatta som jag har.

Tekniskt sett har läsplattan faktiskt koppling till internet. Det finns möjlighet att exempelvis markera ett intressant citat i boken jag läser och dela det på Facebook. Jag har dock inte provat hur det fungerar i praktiken, för när man ska göra många saker i gränssnittet på en gång istället för att bara byta sida någon gång ibland så upplevs det som lite långsamt (vilket är en egenskap hos e-ink-skärmar överlag).

Den läsplatta jag har kan hantera ett antal olika filformat men det enda som jag verkligen använt är epub. Det går att köpa böcker i det formatet och ladda ner dem direkt i läsaren (läsaren dyker upp precis som en USB-sticka när man stoppar in den i datorn), men det har jag faktiskt inte gjort än. Till att börja med går det att ladda ner en del böcker gratis från nätet. Här hittar man exempelvis allt Cory Doctorow skrivit liksom så klart alla gamla böcker där upphovsrätten löpt ut. Finns en bok publicerad via Project Gutenberg eller Projekt Runeberg så går det att läsa den i en läsplatta (möjligen behöver man konvertera den till rätt filformat först).

Vad som är väldigt praktiskt är att det också går att låna epub-böcker på biblioteket. Som extra bonus kan man göra det direkt på hemsidan så man behöver inte krångla med att åka till biblioteket eller hålla sig till öppettiderna. Ett par klick bara, så är boken läsklar. Mycket smidigt!

Sammanfattningsvis är jag mycket nöjd med inköpet av läsplatta. Jag har inte provat fler modeller nu än de två jag provade för ett år sedan, men jag känner mig nöjd med den jag har. Jag är glad att jag valde modellen med touchskärm för jag använder nästan alltid den metoden för att bläddra. Om jag har möjlighet att välja så föredrar jag numer att läsa på läsplattan framför att läsa en pappersbok, faktiskt.

2013-39: George R. R. Martin: A Feast for Crows

A Feast for Crows är den fjärde delen i A Song of Ice and Fire-serien och därmed har jag bara en del kvar att läsa innan jag har hunnit ikapp utgivningen så långt som den kommit idag. Planen just för stunden är att det ska bli ytterligare två delar innan del är slut, och det låter som att vi kan hoppas på att nästa del kommer någon gång under nästa år även om det ännu inte avslöjats något publiceringsdatum. Sedan lär det ta ett tag till innan den sista delen kommer, men rimligen har GRRM fått lite mer eld i baken att få böckerna klara nu eftersom det även produceras en teveserie utifrån böckerna och om han inte blir klar ganska snart så kommer teveserien att få slut på böcker att filma innan den är klar, och det vore inte någon bra situation.

I den förra delen, A Storm of Swords så handlar det en hel del om krig på olika ställen i Westeros. I A Feast for Crows har det till stor del lugnat ner sig och det handlar här om att sopa upp resterna och försöka få ordning på situationen.

Den här boken var ursprungligen mycket större än de "bara" knappt 800 sidor den har idag. När den inte gick att publicera på det sättet och Martin inte tyckte att det fanns någon bra mittpunkt att dela upp den vid gjorde han istället till slut ett helt annat grepp. Den här boken handlar bara om en del av de personer som förekommer i de tidigare böckerna medan nästa del, A Dance with Dragons kommer att utspela sig kronologiskt sett parallellt med denna fast handla om andra personer, för att sedan mot slutet fortsätta förbi slutet på den här boken och ta oss ytterligare lite längre fram i tiden. Det mesta här rör sig kring King's Landing, Iron Islands och Dorne. Detta gör att vi får klara oss en hel bok utan att se något av Tyrion Lannister, Jon Snow eller Daenerys Targaryen.

Det här är ett annorlunda grepp och kanske inte helt lyckat eftersom det tar väldigt lång tid från att vi träffar vissa personer i bok 3 tills att de dyker upp igen i del 5. Några av de intressantaste personerna, dessutom. Visst, den som väntar på något gott och så vidare, men i alla fall.

Även rent innehållsmässigt får man nog betrakta det här som lite av en mellanbok. Det dyker upp några saker som jag antar kommer att visa sig vara väsentliga framöver, men så långt som vi hinner följa det hela i den här boken blir det inte så dramatiskt.

Det här gör å andra sidan att peppen att läsa den femte boken är på topp, för nu vill jag veta hur det gått för de personer som saknas i den här boken. Dessutom börjar det bli lite irriterande att inte kunna läsa om serien på Wikipedia eftersom jag ligger en bok efter.

George R. R. Martin: A Feast for Crows
Bantam Spectra, 2005
768 sidor
epub
ISBN: 978-0-553-90032-3

2013-15: George R. R. Martin: A Storm of Swords

A Storm of Swords är del tre (av planerade sju) i serien A Song of Ice and Fire och så tjock att många utgåvor delar den i två. Den utspelar sig i huvudsak efter det krig som skildras i A Clash of Kings men en del stridigheter förekommer fortfarande. Nu är det dock inte i första hand kungarna i Westeros som slåss mot varandra utan strider med wildlings vid muren i norr och Daenerys som bygger upp sin armé långt österut.

När man läst en bit i den här boken känns det som att det finns alternativa titlar som skulle kunna passa minst lika bra, som exempelvis A Storm of Weddings eller Fyra bröllop med begravningar. Det förekommer ett antal bröllop i boken men det är egentligen inget av dem som är speciellt lyckligt, så långt som vi har sett hittills. Vilket i en del fall inte är långt alls.

Det finns en del slag även i den här boken men den handlar i huvudsak om annat, titeln till trots. Det finns flera personer eller grupper som är ute på turné över landet för att leta efter någon eller något (på klassiskt fantasymanér) och här finns också en hel del förräderi av diverse slag. I en del fall saker som sker direkt så att vi ser det "live" medan annat är sådant som skett tidigare men det är först nu vi får reda på hur det egentligen hängde ihop.

I vanlig ordning i den här serien så utvecklas personerna en hel del; kanske intressantast i den här boken är Jamie Lannister som inte alls gör vad man kunde förvänta sig. Vilket för den delen gäller fler Lannisters.

Daenerys historia i öster känns fortfarande rätt fristående från det övriga men hon jobbar målmedvetet vidare med sin plan att ta sig tillbaka till Westeros och göra det till sitt som den rättmätiga tronarvinge hon är. Det här är också en intressant tråd i historien, för åtminstone hittills har hon framställts som först offer och sedan hjältemodig befriare av slavar och duktig ledare för ett helt folk trots att hon bara är en oerfaren ung flicka. Vad som inte nämns lika tydligt är att allt hon gör har syftet att med våld överta järntronen och lägga under sig hela Westeros. I de övriga delarna av historien presenteras de nuvarande kungarna i Westeros som kanske inte direkt världens trevligaste människor de heller, men de framställs i alla fall som något trevligare än mad king Aerys som Jamie mördade för 20 år sedan och därmed fick sitt öknamn "kingslayer". Det är dock från Aerys som Daenerys' anspråk på Westeros' tron kommer, eftersom hon är hans dotter. Med tanke på hurdan Aerys var och vilket rykte familjen Targaryen har i största allmänhet så betvivlar jag att folket i Westeros tänker ge henne tronen frivilligt så vi kommer nog att få se en vändning i hur hon presenteras framöver (givet, så klart, att hon någonsin lyckas ta sig till Westeros).

Jag har gillat även de tidigare volymerna i A Song of Ice and Fire men i och med den här delen så känns det som om högsta växeln har lagts i. Jag ser definitivt fram emot nästa del (som jag i själva verket redan halvvägs läst ut i skrivande stund, men den tänker jag inte kommentera här).

George R. R. Martin: A Storm of Swords
Bantam Spectra, 2000
epub
ISBN 0-553-10663-5

2013-28: Suzanne Collins: Catching Fire

Catching Fire är andra delen av Hunger Games-trilogin. Jag ställde mig till en början lite frågande till vad de andra två delarna i serien egentligen skulle handla om eftersom den första trots allt var så avslutad som den var och det inte kändes vettigt att göra samma sak två gånger till. 

I den förra delen lyckades Katniss och Peeta inte bara överleva spelen utan även vinna dem (en förutsättning för att överleva, rent av) utan även propagerat en del mot regeringen. När de kommit hem och det börjar dra ihop sig till nästa års hungerspel så avslöjas att de inte kommer att vara som vanligt utan istället en vinnarspecial. Det innebär att alla gamla vinnare som fortfarande är i livet kommer att få slåss istället för slumpade barn från de olika distrikten. Framför allt innebär det så klart att Katniss och Peeta som trodde att de var någorlunda säkra nu när de klarat sig igenom spelen nu finner sig mitt i smeten igen. 

Den här gången är det alltså inte bara barn som är med i spelen eftersom många av vinnarna som nu ska vara med deltog för decennier sedan. Dessutom är alla närvarande nu inte bara medvetna om vad som kan hända under spelen utan veteraner med personliga erfarenheter. Det ser inte bra ut för möjligheterna att överleva spelen en andra gång.

Till ganska stor del är den här boken i princip mer av den föregående men motivationen bakom vad som händer ser annorlunda ut vilket faktiskt gör det hela intressantare. Dessutom ser det ut att finnas goda odds för att del tre i serien (som jag ännu inte börjat läsa) ska bli helt annorlunda. Jag har gillat serien så här långt, men det vore nog lite tradigt med ytterligare en upplaga av spelen i nästa del så det verkar lovande med något annat.

Suzanne Collins: Catching Fire

Scholastic, 2009

epub

ISBN: 978-0-439-02349-8

2013-5: George R. R. Martin: A Clash of Kings

Det hände mycket i A Game of Thrones men åtminstone till en del får man nog de den volymen som preparation för vad som komma skall. I en bokserie som består av ett halvdussin delar i tegelstensklass finns det gott om personer och platser att introducera (här måste jag säga att jag hade stor nytta av att ha tittat på de första två säsongerna av teveserien tidigare och därmed ha rätt bra koll på personerna sedan tidgiare).

I A Clash of Kings är det däremot ingen tvekan om att handlingen år loss på allvar. Efter den gamle kung Roberts död har den unge Joffrey hamnat på tronen. Det är ingen brist på hans egen vilja att vara kung men han är även ett fullblodskräk utan några större insikter i vad som krävs av en kung, och det är i praktiken hans mamma Cersei som bestämmer rätt mycket. Eller i alla fall är det så till en början. Ganska snart ändras omständigheterna så att hon inte kan styra som hon vill och tvingas istället lämna över en hel del makt till sin ogillade bror, dvärgen Tyrion. Samspelet mellan Tyrion och Cersei eller för den delen Tyrion och nästan vem som helst som han inte tycker om eller litar på (och det är rätt många) är väldigt underhållande.

I de sju kungarikena som fram till nyss varit enade under järntronen och kung Roberts makt börjar det nu bli rörigt och som man kan ana redan av bokens titel så finns det mer än en person som är sugen på att styra över Westeros. Rätt snart visar det sig att Westeros hyser inte mindre än fem personer som utropar sig själva till kung. Vissa över hela landet, andra över delar. Naturligtvis blir det krig, och här har det varit väldigt praktiskt att ha kartan över landet till hands när man läser för att förstå vad som händer.

Boken är skriven så att varje kapitel utgår från en person som hela tiden finns med i vad som händer i det kapitlet. Ibland fortsätter handlingen mer eller mindre obruten från ett kapitel till ett annat trots att det är en annan person som står i fokus, medan man andra gånger förflyttas långa sträckor till en helt annan miljö och ett annat persongalleri.

Grovt räknat man kan dela upp handlingen i boken i tre delar. Lejonparten av handlingen rör de centrala delarna av Westeros och domineras av Tyrion, Joffrey, Cersei och andra som försöker behålla makten över järntronen samt några av de andra tronpretendenterna (som Joffreys två farbröder Stannis och Renly). En annan del handlar om The Night's Watch som vaktar den enorma väggen i norr som ska skydda Westeros från wildings och annat. Här är det i första hand Jon Snow som står i centrum och jag utgår från att hans äventyr kommer att visa sig väsentliga så småningom men som det är nu händer det ganska lite i de här delarna. Det handlar mer om att Jon och andra reser runt och försöker skaffa sig information, men det är inte förrän precis i slutet av boken som det egentligen hettar till i den här handlingstråden. Fram till dess känns det mest som att den finns där för att vi inte ska glömma bort Jon. Det tredje spåret i handlingen är ännu mer frikopplat från det övriga eftersom det inte ens utspelar sig på samma kontinent. Här handlar det om Daenerys Stormborn som är ättling till den kungaätt som den förre kungen Robert avsatte för att bli kung, och hon betraktar sig naturligtvis också som rättmätig artagare till järntronen. Problemet är att hon inte har någon armé för att ge sitt anspråk på tronen eftertryck, så vad hon sysslar med är att försöka skrapa ihop en sådan. Vad hon däremot har är tre drakar, trots att alla trodde att de sista drakarna var utdöda. Det skulle förvåna mig storligen hon inte kommer att lyckas med detta så småningom. Just nu har hon just ingen inverkan på vad som händer i Westeros (mer än att vara ett diffust och avlägset hot), men det kommer säkerligen att ändras.

Det må finnas några avsnitt som känns lite längre än de hade behövt vara, men på det hela taget känns den här serien mycket imponerande så här långt. Det vimlar av personer men trots det går det faktiskt att håll ordning på dem och känna att de faktiskt är personer med rimliga mål (även om man inte alltid har koll på exakt vad deras mål är). Till viss del har jag hjälp av att ha sett teveserien här, så det ska bli intressant att se hur det känns när jag tar mig an del tre och därmed kör om teveserien. Jag kastar mig nog inte över del tre precis direkt, men nästa säsong av teveserien (baserad på tredje boken) börjar inte sändas förrän i månadsskiftet mars/april. Jag får intrycket att handlingen håller på att sprida sig över allt fler platser allt eftersom tiden går. Jag hoppas att det inte blir för många, så att man hinner glömma mellan varven vad en person sysslade med innan man kommer till ett nytt kapitel om samma person igen. Än så länge är det dock väldigt engagerande, så jag ser verkligen fram emot nästa del. Det värsta är att jag vet att jag bara har tre delar kvar att läsa och att George R. R. Martin gissar att det ska bli ytterligare två, så jag kommer så småningom att läsa ikapp inte bara teveserien utan även bokproduktionen, och där är det inte en säsong varje år som gäller utan en bok vart fjärde år eller något i den stilen. Nåväl. Den dagen, den sorgen. Jag har några tusen sidor att ta mig igenom innan jag kommer dit.

George R. R. Martin: A Clash of Kings
Bantam Spectra, 1999
844 sidor
ISBN: 978-0-553-89785-2

2013-3: Kerstin Ekman: Grand final i skojarbranschen

Lillemor Troj är på ytan en framgångsrik författare, men riktigt så enkelt är det inte. När hon träffar sin förläggare för att han vill tala om hennes nya bok blir det förvirrat eftersom hon inte lämnat in något manuskript. Manuset har kommit till förlaget via ett annat förlag och visar sig vara inlämnat av en person som Lillemor känner väl. I själva verket mer väl än hon på ett enkelt sätt kan avslöja.

Lillemor är nämligen ingen speciellt bra författare, men däremot en bra redaktör. Babba som skrivit boken är bra på att skriva, men hennes texter behöver putsas. De har känt varandra länge, och skickade en gång in en text till en tävling som Babba (i första hand, i alla fall) skrivit till en tävling, i Lillemors namn. Den vann, och sedan började snöbollen rulla.

Vid det här laget har Lillemor blivit en upplyft del av det svenska kulturlivet, hon har tagit emot många litterära priser och hon sitter i nobelprisjuryn. Och det är fortfarande Babba som skriver hennes böcker. Problemet är att det nya manuset berättar historien om hur författaren Lillemor Troj egentligen består av två personer, och den som alla tror är Lillemor Troj är inte den som håller i pennan.

Det krävs ingen större detektivinsats för att hitta paralleller till Kerstin Ekmans liv i berättelsen om Lillemor Troj. Uppväxt i en småort (Katrineholm/Kramfors), flyttad till Uppsala, jobbat med film, debuterat med deckare, fortsatt med historiska romansviter (om kvinnor/om fattiga barn), medlem i Svenska Akademien och så vidare. Fler likheter än så här hittar jag inte utan att gräva längre än en snabb titt på Wikipedia, men det spelar egentligen ingen roll heller. Jag tror inte att Kerstin Ekman är Lillemor Troj och att det sitter någon anonym kvinna i en stuga någonstans som är den verkliga författaren till Händelser vid vatten och alla de andra böckerna. Jag tror att det hela är Ekmans sätt att prova den moderna trenden att skriva autofiktion.

Berättandet alternerar mellan bitar av manuskriptet, vad Lillemor och Babba gör i nutiden och skildringar av olika episoder i deras liv fram till nu presenterade i alla fall grovt i kronologisk ordning. De två är väldigt olika men har med tiden vuxit fast i varandra på grund av sin gemensamma försörjning, men det börjar också stå klart att de behöver varandra för att komma någon vart.

Förutom skildringen av deras liv och strid för att komma överens med varandra finns här även en del små glimtar av förlagsvärlden men framför allt (mot slutet av boken) en blick in i hur livet för en akademiledamot ter sig, rimligen med en rätt solig verklighetsbakgrund. Jag får nog säga att boken blir bättre mot slutet när den tar ut svängarna lite mer med Akademien, besök i tevesoffor och så istället för att bara älta Lillemors och Babbas förhållande. Rent prosamässigt tycker jag däremot att den var lite torr, tyvärr. Som litterär konstruktion betraktad var den däremot riktigt kul med olika metanivåer man kan fundera på.

Kerstin Ekman: Grand final i skojarbranschen
Albert Bonniers förlag, 2011
339 sidor
ISBN: 978-91-0-012715-2

2012-51: Suzanne Collins: The Hunger Games

Jag har tänkt läsa den här boken länge men det har inte blivit av, men när det uppstod ett exemplar här eftersom dottern läste den tyckte jag att jag lika gärna kunde passa på jag också. Jag hade grundkonceptet i berättelsen klart för mig innan jag började läsa men jag har däremot inte sett filmen baserad på boken som kom nyligen.

Man kan väl säga att berättelsen är en dokusåpa på steroider och med huggtänder. I en framtida totalitär version av USA finns teveprogrammet hungerspelen som alla följer. Det går ut på att varje distrikt (12 stycken) väljer ut en kvinnlig och en manlig deltagare till serien genom lottning bland alla som är mellan 12 och 18 år. Den som vinner får både pengar och privilegier så i den fattiga provins 12 som huvudpersonen Katniss kommer från så skulle det ge en mycket bättre tillvaro för hennes fattiga familj. Problemet är att förlorarna i det här teveprogrammet inte röstas ut. Man förlorar genom att någon annan av deltagarna dödar en.

Berättelsen har klara likheter med Stephen Kings berättelser The Running Man liksom (sägs det) Koushun Takamis Battle Royale (den har jag inte läst, även om jag har den stående i hyllan). Å andra sidan finns det alltid liknande berättelser. Frågan är om boken är läsvärd, och det tycker jag att den är.

De tävlande från varje distrikt coachas ett litet tag av tidigare vinnare från det distriktet, och presenteras sedan i teve. Utifrån sina presentationer och en betygsättning av deras förmågor får de sedan olika mycket sponsorpengar. De pengarna kan deras coacher använda för att skicka saker till dem medan tävlingen pågår. De tävlande är övervakade hela tiden och tävlingsledningen har möjlighet att skicka in saker till precis rätt plats för att hjälpa någon i nöd. Eller för den delen tvärt om: om deltagarna koncentrerar sig för mycket på att överleva och för lite på att döda varandra för att det ska bli intressant teve för tittarna så kan tävlingsledningen sätta in en skogsbrand, en översvämning eller något annat för att få fart på deltagarna.

Distrikt 12 som huvudpersonerna kommer från är fattigt och de räknar med att få slå ur underläge. En del andra distrikt tränar sina deltagare långt i förväg men sådant finns inga resurser för här. Å andra sidan har Katniss ägnat en hel del av livet åt att jaga för att hon och familjen ska överleva, så hon har fördelar som de mer bekvämt uppväxta deltagarna inte har.

Bokens hela premiss bygger på att hela processen ska bli dramaturgiskt bra teve och det gör att det nästan per automatik blir en bra bok också: här finns både spänning och, som man kan förvänta sig av en YA-bok, ett visst mått av tonårsromantik. Språkligt är det väl inget att skriva hem om, men jag hade heller inga invändningar medan jag läste. Det har gått lite trögt med läsandet ett tag, men en sådan här bladvändare verkar vara precis vad jag behövde för att komma igång igen.

Suzanne Collins: The Hunger Games
Scholastic Press, 2008
257 sidor
epub

2012-48: George R. R. Martin: A Game of Thrones

Jag började följa teveserien Game of Thrones när den gick på svensk teve för ett tag sedan, men den har inte hunnit längre än till säsong två. Jag försöker undvika att ge mig in i bokserier som inte är färdigskrivna och jag är dessutom allmänt motvillig mot både långa serier och tjocka böcker. Alltså borde jag hålla mig så långt borta från A Song of Ice and Fire som det bara går. Det har hittills kommit ut fem delar varav en var så tjock att den fick delas upp i två volymer vilket ger en totalsumma på sex böcker på vardera 700-800 sidor. Nu har jag tagit mig igenom den första och det har hittills varit en angenäm upplevelse.

Det är ingen tvekan om att jag får mer behållning av böckerna eftersom jag redan läst böckerna då jag redan har klart för mig vilka de flesta personerna är. Under denna andra genomgång av berättelsen har jag nu även fått lite grepp om hur geografin ser ut eftersom jag sett till att hänga med lite på kartorna också för att veta var de olika personerna befinner sig.

Berättelsen är klassisk high fantasy. För ett antal år sedan tog den nuvarande kungen Robert Baratheon genom ett uppror över järntronen från den tidigare kungen Aerys Targaryen. När handlingen börjar är han inte längre den unge starke man som tog över tronen utan en tämligen fet och tillbakalutad. Han återvänder till sin gamle bundsförvant Eddard ("Ned") Stark i rikets norra delar för att utnämna honom till sin hand, kungens ställföreträdare och främste rådgivare.

Inte nog med att detta drar in Ned i ett intrigerande hovliv han inte har något större intresse av, det drar även med sig förändringar för hans familj då en del av dem följer med honom till huvudstaden medan andra måste stanna hemma och ta hand om slottet. En komplicerande faktor är att drottningen Cersei Lannister kommer från en av landets mäktigaste ätter och vare sig hon eller släkten i allmänhet har några höga tankar om kungen (och därmed inte heller om Ned). Den här konflikten ställs av flera olika anledningar snart på sin spets och saker blir väldigt komplicerade.

Det är lönlöst att ge sig på att beskriva handlingen i boken i stort i något slags meningsfullt sammandrag; det ovanstående täcker bara bitar av det första avsnittet av teveserien och den första säsongen av teveserien (som motsvarar den här boken) består av tio avsnitt. Det är ett myller av personer och de har alla sina egna motiv, oftast outtalade. Det är inte lätt att hitta någon person som framstår som helt igenom ond, men det är inte många som kan klassas som förbehållslöst goda heller. Gråskalor finns det däremot gott om.

Boken berättas via kapitel med titlar som helt enkelt är namnet på en person, och sedan följer kapitlet vad just den personen ser av handlingen. Ibland kan flera kapitel på rad följa samma skeende fast från olika personers synvinkel. Andra gånger hoppar berättandet från ena änden av världen till den andra mellan kapitlen då en del personer är geografiskt väldigt skilda från de övriga. I teveserien är det här berättargreppet inte lika tydligt, utan här är berättandet snarare uppdelat utifrån geografin.

På det hela taget måste jag säga att teveserien hittills (alltså den första säsongen) är väldigt trogen boken. Jag hittade några ställen där fokus i en scen låg på olika saker i boken och teveserien och ett fåtal ställen där en scen försvunnit eller tillkommit i teveserien, men det verkar vara tämligen små skillnader. Vad jag förstår kommer skillnaderna att bli större i andra säsongen men den boken har jag ännu inte läst.

Så här långt gillar jag den här serien skarpt. Det är spännade och välskrivet, men framför allt är det väldigt bra personer i serien. Det känns som riktiga personer, och som läsare ska man aldrig göra några förhastade antaganden som att bara för att någon verkar vara en huvudperson så kommer hen att överleva. Så är definitivt inte fallet - här går ingen säker.

George R. R. Martin: A Game of Thrones
Bantam Spectra, 1996
779 sidor
ISBN: 978-0-553-89784-5

Eboksläsare: Sony PRS-T2 och iRiver Story HD

Den sista tiden har jag provat att läsa med en läsplatta. Jag har läst romaner på både smartphone, bärbar dator och Palm Pilot tidigare men det är ingen tvekan om att läsplatta är ett stort steg framåt i läskomfort. Skärmen är skarp utan att bli jobbig att titta på under längre perioder som en dator eller tablet lätt blir, och tack vare e-ink-tekniken går det också utmärkt att läsa även i fullt solljus (även om det känns avlägset just nu...).

Till vänster i bild ligger Cissis läsplatta som jag lånat ett tag för att prova, en iRiver Story HD. Till höger ligger den som tomten just kom med till mig, en Sony PRS-T2. Den största synliga skillnaden är att min saknar tangentbord vilket gör att den blir lite lättare och mindre, men den har även touchskärm. Det återstår att se om det känns mest naturligt att bläddra genom att dra på skärmen eller att använda knapparna, men för att ändra saker i menyerna är touchskärmen i alla fall bra.